Magnus Thomé skrev:

Janne J skrev: Ska bli kul att höra vad du tycker om däcken, recensionerna är ju väldigt bra. +1

Magnus, du menar alltså att min rapport inte var tillfredsställande

/C

Då har jag haft på funktionsdugliga däck på i en vecka och kunnat ta Bengt S till och från jobbet, Vilma i all ära men varför gjorde jag inte detta tidigare

På torsdag väntar förhoppningsvis konbana på Vårgårda med SVKG:s sprintcup om allt går som planerat för ekorren i livspusslet......

/C

carl.josefsson skrev:

Magnus Thomé skrev: Janne J skrev: Ska bli kul att höra vad du tycker om däcken, recensionerna är ju väldigt bra. +1 Magnus, du menar alltså att min rapport inte var tillfredsställande /C

Lite tunn

Premiären har skett!
Så fint bilen gick och så gott den lät
Nu får du dela med dig av alla intryck

Som någon så påpassligt meddelat så har Bengt S nu haft sin premiär på bana, iaf i min ägo.

Eftersom min erfarenhet av bana och framförallt konbana endast består av mina tappra försök tillsammans med Vilma så kommer här mina första intryck iaf.

Layouten var den samma som på finalen förra året och där jag presterade två låga 68-tider nu när jag kollade i Vilmas tråd, hur gick det den här gången då frågar sig säkert någon iaf, jo nästan lika bra, iaf två 68-tider igen fast kanske lite mer runt mitten och uppåt om jag minns rätt......
Fokus för dagen var kanske mer att lära känna bilen och ha kul än att jaga sekunder, hundradelar osv. så vad var intrycken då?

Första intrycket var kanske föga förvånande att det är en klart tyngre bil med allt vad det innebär, sedan så var lastväxlingen inte alls lika påtaglig som med miatan, gissar på mittmotor, så det där med att lätta på gasen och få lite extra grepp där fram sken med sin frånvaro, den till synes totala avsaknaden av camber bidrog ju inte direkt heller till en bettig framvagn..... men med lite mer pulver och mittmotor till skillnad från med Vilma så gick det på sina ställen istället att gå på bredd med bra kontroll och det skojar man ju inte bort, satan i gatan vad kul

Så känslan på vägen hem var att det här kommer att bli bra, riktigt bra till och med
att jag sedan kom på att jag borde kört på trean istället för på tvåan för att få en stabilare och lugnare bil skiter jag i nu och tänker på att det kommer fler tillfällen, närmare bestämt minst fyra stycken i SVKG:s Sprintcup. Så nu väntar jag som en tolvåring den 23:e december på nästa tillfälle på bana och vill det sig riktigt väl så blir det redan på tisdag på klassiska vårruset på Falkenberg och om inte det så blir det i iaf en tur till Knutstorp samtidigt som Jesus ska till himlen.

En extra bonus var att även Vilma var på plats med sin nya ägare som verkligen verkade kunna det där med att köra bil, för där blev det 64-tider

Men störst behållning var utan tvekan att få åka med i en röd italiensk skönhet med 12 istället för 6 cylindrar och motorn där fram, vilken bil alltså, vilken bil



Såhär glad var jag iaf i line up när Janne kom förbi med sin kamera mellan varven med sin musse.

/C

Ett för oss i SVKG tydligt vårtecken är klassiska "vårruset" på Falkenbergs Motorbana, biljettsläppet kan närmast liknas vid ett ko-släpp där biljetterna flyger iväg snabbare än allt smör i Småland en varm sommardag......

På gårdagens "vårruset" sken våren med sin frånvaro, kall och blött både i luften och på banan var det som stod på menyn men vad gör väl det när man får köra bil på bana

Med en för mig ny bil så kanske vädret till och med var till sin fördel, jag "tvingades" att ta det lite lugnt vilket inte skadar när rattrosten ska borstas av.

Första passet gick väldigt lugnt för samtliga i gruppen och bjud inte på så mycket spännande för min del, värre kanske det var för alla som körde på R-däck......

Till pass två hade det börjat torka upp lite i "spåret" och i samma takt som det blev torrare och torrare så började självförtroendet med bilen växa och det var många chaufförer framför mig som artigt blinkade åt sidan och släppte förbi mig och Bengt S.

Under pass tre fick jag sällskap av min fine vän Peter med många varv på ringen osv. innanför västen, med Vilma som jag hade innan var jag ibland tvingad att köra kortaste vägen eftersom det inte fanns tillräckligt med pulver för att kunna köra fortaste vägen..... Efter lite inspel av Peter lades "linjen" om och det blev genast både roliga och snabbare. Med tanke på vädret (läs glömska) så hade jag inte kopplat ur PSM:en men skönt då att jag iaf raderade snabbare än den vid de tillfällen då det började släppa när jag fått upp känslan och självförtroendet ett par hack till
Passet avslutades lugnt och städat eftersom avsaknaden av camber fram och lite för högt däcktryck gjorde att det understyrde nästan mest hela tiden.

Sista passet tog vid där det förra slutade och trots lite återkommande regn så rullade det på riktigt bra med ett stort leende på läpparna

/C