Ja det är en svår fråga. Men som min idol Senna så kunde han slugga kvalvarv, alltså rätt över curbs och med halva hjulparen utanför i slutet av kurvan, med presision och full kontroll. De flesta som försöker köra på detta sätt tappar fart på något ställe på varvet och kör fortare med invanda bromspunkter och turn i.
Hojåkaren beskriver det bra här ovanför man siktar redan på nästa kurva när man passerat apex.

När jag körde Gokart så var det ofta så att när man fått tecken att
åka in i depån så åkte man det snabbaste varvet..
Detta berodde inte på att man va uppspelt eller stressad...
När det va testveckor så satt man och fundera på att tejpa
fast ett gameboy på ratten för man va så förbannat less på att köra..
Det bara gick fortare när man sluta anstränga sig..
Har aldrig lyckats lista ut varför...

mvh/ patrik

Roger Gustafsson skrev:

Niklas Falk skrev: Markus97 skrev: Detta var givetvis ett sidospår då detta är ett bilforum men känslan kanske blir densamma, åtminstone med en motorstark bil. Kändes bara så rätt att förmedla denna känsla... Bra beskrivet En sak är säker, man kan inte träna upp känslan i garaget (simracing mot kompisar hjälper en del) Jag kom att tänka på att jag upplevt den bra känslan ibland. Som när man suttit och nött varv efter varv på ett bilspel eller bana efter bana på golfspel. (Jo, det är de två grejerna jag spelar... ) Man kan hålla på hur länge som helst o plötsligt så bara sitter det där! En avslappnad inställning verkar vara nyckeln. Som Stenmark sa; Det e bar o åk

Nu är ni inne på något som jag ofta tänkt på. Något som jag hyser stor beundran och tilltro till. Nämligen det som ni refererat till som "känslan".
Som jag ser det finns det några olika tillstånd:
1. okoncentrerad- Det mesta går fel
2. Normalläge- Man gör mer eller mindre det man ska. Ibland gör man misstag ibland något bra.
3. Flytet- Här går allt väldigt bra och man är fokuserad på det man gör. Kan vara under hela dagen, helgen, tävlingen.
4. Slowmotion- Här kommer den överj***iga känslan in. Man är helt medveten om sin närmaste (viktigaste) omgivning, total fokus på det man ska göra. Det räcker att tänka på det man vill göra så utförs ens tankar automatiskt och helt perfekt. Jag har upplevt den här känslan som tycks ge en övernaturlig kraft och fokus i tre grenar: Fotboll, löpning och gokart. Helt identisk känsla på tre helt olika grenar.

Trots att det är ca: 8 år sedan jag spelade fotboll kommer jag ändå ihåg dessa korta stunder av total fokus. Jag minns exakt vad jag tänkte vad jag ville hur jag gjorde. Under dessa stunder ser man bara det man behöver se, av 22 spelare på planen ser man bara den som man ska slå den där perfekta passningen till. Av tre backar som kommer mot en ser man bara luckan mellan vilken man ska genom. Du är dock helt medveten om dessa tre backar som springer mot dig men du bryr dig inte om dem för tankemässigt är du redan förbi dem. Som hojåkaren skrev innan man är redan tankemässigt inne på nästa sväng, nästa spårval.
Jag har kanske redan visat poängen med vad som menas med "känslan" men jag beskriver gärna hur jag upplevt samma sak även i (distans)löpningen och gokart.

Under löpning har jag upplevt det som så: Andningen blir lugnare, den där backen som är 500m lång tycks vara 50m, ett steg flyter fram som två steg, det blir inget duns i avtrampet utan den flyter som om man trampade vatten.

Jag har visserligen kört riktig bil också men aldrig upplevt sinnestillstånd 4 så som jag upplevt det med gokart. Anledningen till det tror jag är bristen på potent bil. Det är så mycket som gör att man tappar fokus, t.ex. Oj nu klonkar det till i motorn- vad är det?, hoppas inte det är nåt dyrt?, bromsarna tappar mer och mer undrar hur de är vid nästa hårda inbromsning?. Tilltron till bilen är inte riktigt 100% helt enkelt.

Annars kan jag säga att jag har upplevt "känslan" oftare i gokart än fotboll och löpning. Det är nåt speciellt när man tar på sig hjälmen och blir genast lite avskärmad från omgivningen då man inte ser lika bra i periferin. Motorljudet hjälper också till att ta bort omgivningen. Man är ensam med det som ligger framför en. Det gör det lite lättare att fokusera på det man ska göra och förhoppningsvis nå dessa, ofta kortare, stunder av total kontroll.

Jag finner detta otroligt intressant och tror mer på den här känslan än på talang. Jag tror att supertalanger egentligen bara kommer närmare, oftare och under längre tid detta sinnestillstånd än vad andra gör, mao de har ingen fysisk överlägsenhet utan snarare psykisk.
[/b]

Slowmotion är en bra beskrivning, speciellt i race tycker jag att man kan uppleva detta. Man går i bredd i en trång kurva på sladd 20cm från varandra med totalt självförtroende och hinner plandera moves tre kurvor bort under tiden.

Hej

Ett inlägg som kanske är lite OT

Jag tänker på att jag gärna FÖRE racen kör banan mentalt,
kan göra det redan hemma i favofåtöljen eller på dass,
men det händer inte sällan att jag gör detta vid lineup.

Man har väl sett andra världsstjärnor genomföra sina lopp eller hopp på detta vis.

Som en kompis uttryckte det, de blir ju i alla fall billig åkning.

/ Bengt Metz

Vad gäller mig själv ser inte ett snabbt varv lugnt ut INIFRÅN bilen i alla fall. Jag lider av brist på laddning, vilket iofs kan bero på att jag inte presterat särskilt bra. Sen har jag tävlat med framgång i en koncentrationssport som bågskytte och tävlat som taktiker på en kappseglingsbåt. Kanske försöker tänka för mycket.

Kanske ett av just mina snabbare varv också ser avslappnade ut utifrån, det vet jag inte.

Men det ligger liksom i sakens natur.

om en förare är särskilt duktig att hitta "sweet spot" på däckens slipkurva, så ser det nog rätt avslappat ut. Inga skrikande, överkörda däck t ex. Om man av ren tur hittar sweet spot, ser det likaledes avslappnat ut, antar jag.

Hej

Engelsmännen kallar känslan "the zone"
Att gå in i zonen där du förutser nästan allt och löser det med en lugn inställning.
Har haft den känslan inom tex. puckelpiståkning och flugfiske,
man blir liksom oövervinnelig med en slags fullkontroll som är insvept i ett koncentretat lugn.
Du retar ofta kompisarna genom att du bara är och blir...
Har haft känslan på isbana för ett par vintrar sedan då jag med lätthet åkte ifrån 4wd bilar med dubbelt så mkt hästar och gr H bilar..
Men då hade jag ett år med 5000mil i ryggen och merparten var lekstuga.
Det är en skön känsla, spetsad med endorfin...
Kommer för min del efter "massor" av rätt form utav förberedande träning, då lägger sig träningstimmarna i ryggmärgen.
Befinner du dig även fysiskt och psykiskt på topp så blir du nästintill oslagbar...

Men är du inte där på alla punkter så får du kämpa för att vara med om ens vara i närheten...
Inom flugfiske så kallade kompisen det för att komma in i lunken...(lunka, vandra)

Har varit där själv och sett andra vara där , men är ingenstans numera(kanske på jobbet)...

När F1 sändes på Eurosport kring 1990 tyckte jag att sändnignarna från tidsträningarna var roligast att se. Allra mest faschinerande var de pole-position varv som Senna presterade. Hans sista varv på tidsträningen var ofta extremt rena, kliniska och nästan alltid snabbare än vad någon anna var i närheten av att prestera. Det var bilkörningskonst på högsta nivå.
Nu kunde han i och för sig köra vansinnigt snabbt även när attacken syntes tydligt, men just dessa extremt rena varv var fascinerande att se, samtidigt som John Watson kommenterade på ett utmärkt sätt.

Roger Gustafsson skrev:

Eftersom min dator pajat så har jag inte sökt nåt mer på nätet - men finns det någon dokumentation eller annan fakta att läsa om detta någonstans? Jag antar att man till viss del kan relatera till annan idrott. Vet dock inte om det är direkt jämförbar med annan idrott eftersom man kan till viss del "vila" ibland. Möjligen kan man ta micropauser i längdskidor. Eller att man ju har raster i periodbryt eller halvlek. (hockey/fotboll) Frågan är ju om annan idrott kan uppleva en positiv effekt av att vara mer avslappnad/trött? om det nu FINNS en positiv effekt av det! Kan vara så att amatörer är så krattiga att vi måste vara lätt utmattade för att inte stirra bort oss!?

Det finns absolut, det mest slående exemplet av de sporter jag sysslar med är klättring. Där måste man hitta någon slags ro, ett flyt, det är ganska likt bilkörningen på så sett man måste vara avslappnad, fokuserad och samtidigt inte vilja för mycket.

Sen pysslar jag med downhill på cykel också det är ju mycket likt motorsport där iom att man jobbar med bromspunkter, visualisering, spårval mm. Det är absolut av stor vikt att inte överladda och behålla lugnet.

Nino.K. skrev:

Nu är ni inne på något som jag ofta tänkt på. Något som jag hyser stor beundran och tilltro till. Nämligen det som ni refererat till som "känslan". Som jag ser det finns det några olika tillstånd: 1. okoncentrerad- Det mesta går fel 2. Normalläge- Man gör mer eller mindre det man ska. Ibland gör man misstag ibland något bra. 3. Flytet- Här går allt väldigt bra och man är fokuserad på det man gör. Kan vara under hela dagen, helgen, tävlingen. 4. Slowmotion- Här kommer den överj***iga känslan in. Man är helt medveten om sin närmaste (viktigaste) omgivning, total fokus på det man ska göra. Det räcker att tänka på det man vill göra så utförs ens tankar automatiskt och helt perfekt. Jag har upplevt den här känslan som tycks ge en övernaturlig kraft och fokus i tre grenar: Fotboll, löpning och gokart. Helt identisk känsla på tre helt olika grenar.

Som någon annan påpekade så kallas nr 4 ofta för "the zone" på engelska.

Men man kan inte bara uppleva det i aktion sporter. Samma sak kan man ibland höra talas om i skytte, då har jag också hört termen "calling the target" i dessa fall av rena koncentrationssporter handlar det om att kunna stänga ut allt oväsentligt, en typ av positivt tunnelseende. När jag sysslade med pistolskytte nådde jag inte längre än nivå 3 på din skala, men vid bågskytte har jag lyckats ta mig till 4, den känslan är nästan obeskrivlig, jag skulle kalla det en form av meditation eftersom man i skytte då bara fokuserar på en enda sak (utomhus spelar visserligen vinden en roll också) och inte ser något annat.

Bilkörning (och även MTB) upplever jag som lite annorlunda, då betydligt fler sinnen är inblandade och man behandlar mycket fler intryck i varje given situation. Däremot är jag övertygad om att det handlar till största del om psyke och mental träning för att nå dit oavsett idrottsgren.

Tänk dig att du dansar med en partner som är helt samspelt och ni känner varandras fysiska begränsningar lika väl som låten ni dansar till. Ni vet exakt hur allt ska utspela sig och allting är redan förutbestämt, var varje steg, vändning och tempoväxling ska ske. Så är den perfekta bilkörningen på bana. Motorvarvet är musiken, växlingarna är stegen och balansförskjutningarna sker med broms, gas och styrning precis som när man leder sin partnet eller svarar på deras vilja.

Angående mental träning så är det ett mycket bra verktyg, under min simkarriär kunde jag med rätt förberedelser förprogrammera mitt lopp och jag visste vilken kraftansträngning, teknik och strategi jag behövde för en viss tid. När allt stämde rätt och jag inte lät yttre omständigheter tog jag mig inom en tiondel från den bestämda tiden. Då började inte loppet vid startsignalen utan vid sänggående dagen innan.

"Zonen" / koncentration håller jag med om. En annan mer basal grej är det här:

om jag kör slalom så blir det bra tider om jag planerat hela repan lite i huvet först. Var ska jag ta det lugnt (risk för överkörning, kast eller så) och vilka partier är de viktigaste i banan för att få till en bra slutttid.

När det går uselt så har jag ofta bara satt mig o kört och tagit kon för kon som de kommit utan framförhållning. Det funkar abslout inte. Lyfta blicken tre - fyra kongrejer bort är ett måste för att det ska lira. Samma på banan, titta/fokusera på exit när du närmar dig turn in osv...

Det konstiga är att man ibland har dåliga dagar då man tyvärr flyttar fokus närmare istället för långt fram. Trots att man ju borde veta bättre. "Hur f*n kunde jag glömma det igen" tänker man sen Har faktiskt tänkt att sätta en liten lapp väl synlig vid ratten i bilen där det skulle stå "Fokus långt bort" och "Slappna av" Fast det senare brukar jag komma ihåg för det mesta iaf.

Jag körde mitt premiärlopp på SLC i helgen och jobbade framför allt med dessa saker:

1: Linje och balans från bromspunkt till apex.
2: Linje och gasreglering (ingen diffbroms och fwd) från apex till trackout.

När jag väl kört några varv och lärt känna bil och bana så behövde jag inte fundera mer utan kunde koncentrera mig på att följa mitt bestämda mönster. Det var avslappnad körning utan överraskningar vilket syntes på varvtiderna som hade mycket liten spridning.

Det syntes tydligt vilka varv jag släppt förbi snabbare bilar (vi kör en av de långsammaste bilarna i SLC) och jag anpassade bromspunkt men inte spår något om jag kom samtidigt in i en böj som någon av Porscharna..

De varv som jag verkligen ansträngde mig på var några av de inledande när jag testade gränserna. När jag väl hittat dessa kunde jag avslappnat köra mycket nära den nivån.

Jag var snabbare på de avslappnade varven när jag låg så nära gränsen jag kunde än på de varven när jag verkligen koncentrerade mig på att köra fort. Skulle tro att detta beror på att det kostar mer i tid att göra en korrigering i böjen med en motorsvag bil än att ha max attack men kanske inte kunna gå på gas lika tidigt.

Långlopp is the shit!

"Zonen" finns, det kan jag intyga, lustigt nog minns jag tydligast dom två gånger när jag körde superkarten i regn och jagade upp mig genom fältet, borde egentligen var den mest stressade situationen någonsin som dom beter sig i väta, men det blev liksom "tvärt-om" båda gångerna satte jag snabbaste varv (Dijon en av gångerna) och dom som åkte har kommenterat hur lugnt det såg ut (jämfört med min körstil annars).

Teori: jag har alltid tyckt jag var värdelös i regn och däremd inte "tog" i

Men, vad det gäller snabba tider på torrt så körde jag alltid med 100% attack och ganska aggresivt, kan bero på biltypen, kan bero på bantypen, eller förartypen. Tror faktist att det kan skilja väldigt. Min mentor och teamkopmis skällde alltid på mig för att jag överkörde och att det såg vilt ut, men jag satte många pole sista åren jag körde så på nåt sätt måste ju det funkat Han däremot såg ut som han såsade runt den gången han tog banrokordet på kullen på 50.1...

Nu när man läst denna tråd så verkar det som om "alla" sporter funkar på samma sätt med "zonen" etc. Och det är väl ganska logiskt om man tänker efter faktiskt. Kroppen och hjärnan funkar ju på samma sätt varjesig du spelar hockey eller håller på med motorsport.

Jag kan väl dra ett exempel jag också... jag har tävlat/tävlar väldigt aktivt inom radiostyrdabilar på nationell och internatinell nivå i ca 6-7år snart. Och när det verkligen har gått som bäst då har man inte varit stressad öht. Och inte tänkt alls på samma sätt som man "brukar" när du kör. En sån tävling var för 3år sedan när det kördes RM/SM i den stora jämna klassen 1:10 eltouring inomhus. Hela helgen gick liksom av sig själv och allt funkade klockrent. Bilen gick bra, inge stressmek eller problem etc. Kvalde 1:a och vann den första av 3 finaler i stora klassen med rätt god marginal. I andra finalen blev jag avsatt i första kurvan och var toksist iväg. Men helt lugnt så började men köra som aldrig förr och göra omkörningar som du aldrig trodde du kunnat göra haha. Så några varv från slutet så så ledde man igen och vann hela rasket
Tänk om alla race kunde gå så hehe.

Det här är mitt favoritämne och jag hade turen att få gå en utbildning i USA som handlade just om hur man kan hjälpa/träna sig själv att hitta till flytet och att hitta tillbaka då man tappat det.
http://infinability.com/drive.htm

olika delar av hjärnan kan processa information olika snabbt och då du är i flytet så använder du ditt undermedvetna som kan processa 20 miljoner!! gånger så mycket information per sekund som dina medvetna tankar. Tricket är bara att komma till det tillståndet då du är i flytet så att du använder hela potentialen som ditt undermedvetna har, då du kan tänka utan att tänka.
Kursen handlade precis om hur man gör det och som i korthet går ut på att styra dina medvetna tankar på ett sådant sätt att det släpper fram det undermedvetna. För ett par år sedan så fick jag faktiskt tillgång till kursmaterialet och har kört den ett par gånger för kompisar.

Antagligen därför man ska fokusera långt fram o låta "bollsinnet" i knoppen automatiskt räkna ut helt själv hur man ska sköta fötter o händer genom svängen. Dvs fokusera på exit när man går in i kurvan osv.

Magnus Thomé skrev:

Antagligen därför man ska fokusera långt fram o låta "bollsinnet" i knoppen automatiskt räkna ut helt själv hur man ska sköta fötter o händer genom svängen. Dvs fokusera på exit när man går in i kurvan osv.

Ja var exit ligger är information som det undermedvetna måste få för att kunna göra rätt för att kunna hamna där. Ditt medvetna kanske bara ser precis där du har fokus men ditt undermedvetna tar aven in allt annat som du ser men inte är medvetnen om att du faktiskt men som ditt undermedvetna har full koll på. Jonglera är ett anant bra exepel på något som inte din medvetna del av hjärnan kan göra, det är helt enkelt för mycket information som måste processas så bara ditt undermedvetna kan göra det, samma sak gäller bilkörning på högsta nivå, bara ditt undermedvetna kan göra det problemet är bara att dina medvetna tankar i 9 fall av 10 går in och försöker ta över och då går det inte lika bra som om du låt ditt undermedvetna göra det. Tricket i jonglering kan tex vara att högt säga topp då bollen är på topp och på så sätt hålla dina medvetna tankar så sysselsatta med något som är vikitgt så att ditt undermedvetna inte störs och kan jonglera samtidigt som du förser det undermedvetna med viktig information. Samma sak på en bana genom att tex högt säga tex 1, 2, 3 för entry, apex exit då du tittar på den punkten (långt innan du är där) kan hålla ditt medvetna sysselsatt med något viktigt samtidigt som ditt undermedvetna får göra det det kan bäst dvs köra på din bästa förmåga. Att säga det högt är viktigt för det engagerar verkligen ditt medvetna. I kursen så gick vi igenom det här och praktiserade det på gokartbana i olika sessioner. Jag har funderat på att göra det på något ställe som har bra race simulatorer nästa gång.

Såg ni F1-loppet på Monza så såg ni också Sebastian Vettels körning.
Han verkade verkligen kommit in i "the Zone". Han låg på stenhårt, körde på gränsen hela tiden fast han hade gott om tid till bakomvarande.
Mycket snygg och stadig körning på gränsen!
Ska bli intressant att se hur han är till nästa rejs om han kan få upp det flytet igen. Inte lätt att hitta "the Zone" igen kanske.

sweanders skrev:

Jag körde mitt premiärlopp på SLC i helgen och jobbade framför allt med dessa saker: 1: Linje och balans från bromspunkt till apex. 2: Linje och gasreglering (ingen diffbroms och fwd) från apex till trackout. När jag väl kört några varv och lärt känna bil och bana så behövde jag inte fundera mer utan kunde koncentrera mig på att följa mitt bestämda mönster. Det var avslappnad körning utan överraskningar vilket syntes på varvtiderna som hade mycket liten spridning. Det syntes tydligt vilka varv jag släppt förbi snabbare bilar (vi kör en av de långsammaste bilarna i SLC) och jag anpassade bromspunkt men inte spår något om jag kom samtidigt in i en böj som någon av Porscharna.. De varv som jag verkligen ansträngde mig på var några av de inledande när jag testade gränserna. När jag väl hittat dessa kunde jag avslappnat köra mycket nära den nivån. Jag var snabbare på de avslappnade varven när jag låg så nära gränsen jag kunde än på de varven när jag verkligen koncentrerade mig på att köra fort. Skulle tro att detta beror på att det kostar mer i tid att göra en korrigering i böjen med en motorsvag bil än att ha max attack men kanske inte kunna gå på gas lika tidigt. Långlopp is the shit!

Långlopp is the shit för att lära sig köra snabbt.
Med de långa körpassen (60-90 minuter) så måste men lära sig att slappna av för att orka med. Både fysiskt och mentalt. Den normala körstilen från banmöten och sprintrace med full koncentration och spända muskler finns det ingen som orkar med i långa pass.

De många varven gör att man kan bygga upp en bra rutin och mer och mer fokusera på det som den aktiva delen av hjärnan är bra på. Analyser och planering av körniningen. Hur jag kan ta lite avstånd från bilen framför för att kunna samla fart för en omkörning 2 kurvor fram. Hur olika spårval påverker min fart i olika partier etc. Det kan vara långa funderinger allt medan det undermedventa kör vidare i god fart runt banan.

Jag tror att kunna slappna av ordentligt och kunna fokusera på det som är viktigt är nyckeln till att köra fort. Det undermedvetna är bra på "bollsinnet", dvs bilkontroll, balans. Och den aktiva delen av hjärnan är bättre på analys och taktik. Spårval, bromspunkter, planerade omkörningar, etc.

Övningen som sweanders får i den toklångsamma S40n () är helt ovärderlig när han senare kliver in i en mer potent bil.

borg skrev:

Övningen som sweanders får i den toklångsamma S40n () är helt ovärderlig när han senare kliver in i en mer potent bil.

Visst är den toklångsam.

Dock - efter ett 70-minuters stint på Sturup när det väl var torrt kände jag att det räckte till ändå. Under hela stintet hade jag 1,3 sekunders spridning förutom några udda varv på slutet när jag var tvungen att skvalpa fram bensin i högerböjarna..

Hade faktiskt nytta av S40-körningen i år när jag provade på Ginetta Cup som dels är sprintrace och dels helt väsenskild biltyp. Körde på Gelleråsen som jag aldrig varit i närheten i en bil som jag bara sett från läktarplats tidigare. Kändes rätt förvirrat de första trevande varven men efter hand kunde jag hitta flyt för att sedan komma 12/19 i första loppet i delvis regn och sedan 9/19 i andra loppet som kördes i torrt.

Jag har kört mååååånga timmar hyrkart och mestadels långlopp nere i Malmö. När jag flyttade till Stockholm började jag köra RBC ganska regelbundet. Den körningen och reflexinnötandet det ger tillsammans med kuskandet av S40:n där man får vänja sig med att ha ett ton bil att braka runt med har gett ganska mycket rutin.

Just hyrkart och SLC är ganska lättillgängliga sätt att få mycket körtid. Men jag har provat slalom med PCS, storslalom med BMW750iL, kartis på open Road Race i Nevada samt lite blandade banmöten här hemma. Hann med ett fåtal varv på ringen när jag var där med..

Allt är kul, även att köra tv-spel så länge det är ett tävlingsmoment med som stimulerar men den mentala träningen är nog det viktigaste!

Gokart är ett sätt jag verkligen uppskattar då man med snabba förare får ett sätt att mäta sig. En mätning jag gillade var igår när RBC hade tjuvträning i Hammarby. Snabbast för dagen var Lestrup med 39,40 som bästa varvtid. Själv satte jag bästa Sumo-tid (100+ klubben) med 40,02 sekunder.

För några år sedan kunde jag bara drömma om att vara inom 1½ sekund från bästa RBC-tiderna!