2015-04-25

Rapport från BMW Cup på Kinnekulle

Dags för allvaret då.
Första tävlingen i BMW Cup sedan 2013 för min del.
Lite finjustering av toe-vinklarna samt lite mer camber fram var enda ändringen sedan testhelgen.

Denna tävlingen fungerar jag även som Cup-ansvarig och det blir lite springande fram och tillbaks samt ringande och fixande,
men jag tycker ändå det går att fokusera någorlunda på tävlandet.

Träning/Kval 1
Rullar ut och bygger fart successivt, upptäcker att bilen är överstyrd i vänsterkurvor och understyrd i högerkurvor. Kanske skulle gjort en ordentlig cornerweight ändå.
Försöker hitta ett läge där jag vill ha bromsbalansen, det är väldigt lätt att låsa upp inner framhjul på vissa ställen och inner bakhjul på andra.
Börjar hitta flytet efter några varv och hittar några luckor i trafiken för att sätta snabba varv. Tyvärr mattas greppet av för varje varv pga för högt däckstryck och jag får nöja mig med 1.00,61 vilket dock är näst snabbast i klassen.



Träning/Kval 2
Efter justering av däcktrycket och lite mer värme i asfalten börjar det kännas bättre. Jag kör ganska försiktigt för att inte överköra bilen och greppet och såhär i efterhand var det väl lite för god marginal på sina ställen men tiden bättras ändå till 1.00,24 vilket räcker till startruta 2 i Modifierad.

Kvalvarvet



Laddar inför första racet

Deltävling 1
Väl medveten om hur viktig starten och första varvet är på Kinnekulle har jag gått igenom alla möjliga scenarier i huvudet innan det är dags för formationsvarv. Tyvärr hamnar jag på ett ställe i startfältet där det är omöjligt att se startflaggan. Jag försöker chansa så gott det går men jag blir hopplöst efter #11 Rapp som kan glida helt förbi under bron och lägga sig framför. Sedan följer ett ganska försiktigt första varv men ganska snart är jag ikapp Rapp och #18 Gustavsson och lägger mig bakom och "åker med" i några varv.
Det är ganska uppenbart att jag är snabbare på vissa ställen, tyvärr inte någonstans där det går att köra om på ett vettigt sätt och hur tidigt jag än försöker gasa ut på rakan blir det alltid en lucka mellan mig och Rapp.
Jag försöker hålla mig i närheten bakom större delen av racet för att dra nytta av eventuella misstag eller varvningar men Rapp kör proffsigt och håller tätt.
På 12:e varvet har #17 Randau kört ras och lagt ut en bred sträng med olja ut ur kvarnkurvan, det blir rejält halt och viss fingertoppskänsla behövs för att inte kana ut i gräset.
Kort därefter blir vi varvade av några bilar i Specialklassen och #22 Conradzon har något problem som gör att det skvätter olja lite varstans. Nu är det helt plötsligt fläckvis halt överallt på banan.
När det bara är några få varv kvar står det klart att Rapp inte kommer att göra bort sig så jag sätter in en attack. Provar alla möjliga trix. Laddar så jag hamnar i gräset (och i luften ) ut på rakan och lyckas även hitta ett spår innanför oljesträngen i kvarnen som gör att jag är helt jämsides med Rapp på den efterföljande rakan men vågar inte lita på greppet i ytterspåret så jag bromsar onödigt mycket och Rapp kan återta sin 2:a plats i vänsterkurvan upp mot Mohlins knäpp.
Jag får nöja mig med en 3:e plats vilket förstås är lite surt när man är så nära att ta sig förbi men det är ändå skönt att hamna direkt på pallen när man knappt har suttit i bilen på över ett år.

Film från Race 1



Fokuserad inför Race 2


Deltävling 2
Denna gången ser jag tydligt flaggan i starten och får en kanonstart. Är uppe nästan jämsides med Gustavsson men platsen på yttern räcker inte riktigt till. Jag tvingas bromsa och gå in bakom men måste ligga kvar i ytterspår under bron och vips är #8 Lagnelöv och två bilar ur standardklassen förbi.
Dags att jaga alltså, vilket är kul.
Hittar inga bra lägen under första varvet men ut på rakan får jag med mig Lagnelöv på ett innerspår som gör att jag kan få en bättre utgång ur kurvan. Jag kan passera Lagnelöv och #86 Johansson på rakan innan jag upptäcker att det blir ganska tajt under bron när man inte kan ta höjd innan kurvan.
Nästa varv kan jag passera även #55 Ahlberg och ta upp jakten på Rapp och Gustavsson.
Något som ställer till det lite är att det blir gulflagg in i kvarnen i några varv efter att #30 Wallström gjort en spektakulär fullfartssnurrning ut i gruset efter bron
Till slut är jag helt ikapp och på 5:e varvet snurrar #33 Rolkert av efter TV-krönet och vi får bromsa. Inte heller då öppnar det sig någon möjlighet att gå förbi.
De nästföljande varven tappar jag kontakten lite, tempot är betydligt högre än i första racet och jag får anstränga mig för att hänga med.
På varv 12 när vi blir varvade av några specialbilar på rakan lossnar något från en bil och träffar min framruta precis på torkaren som delar sig i 3 delar. Det var en ny upplevelse och en jäkla smäll.
De sista varven tar jag i lite extra och kommer riktigt nära Gustavsson och Rapp men får aldrig något slagläge. Jag tar målflagg som 3:a och är bara 0.8 sek bakom vinnande Rapp över mållinjen. En liten tröst är att jag hade bästa varvtid i klassen.

Film från race 2

Sammanfattningsvis kan man säga att det var två riktigt kul race, bland de roligaste jag kört.
Modifierat-reglementet funkar verkligen bra och bilarna går jämna varvtider fast är olika snabba på olika ställen på banan.
Dessutom har bilen blivit riktigt rolig att köra nu när jag fått ordning på bakvagnen.
Lite finjusteringar och framför allt fix med bromsarna så jag vågar bromsa senare så kan detta bli riktigt bra.


Ute och jagar

Lite saker jag funderar över såhär långt.

Bilen är understyrd i högerkurvor, men om man lättar några grader på ratten och ökar gaspådraget kan man lura den att bli mer neutral på gränsen till överstyrd. Jag kanske helt enkelt vrider för mycket på ratten i t.ex. kvarnkurvan.

Bilen är överstyrd i vänsterkurvor, dels i ingången och dels i mitten av kurvorna.
Ingångsöverstyrningen borde gå att lindra med att laborera med stötdämparna, men i mid-corner känns det som att bilen roterar som den ska upp till en viss styrvinkel. Om man råkar svänga mer än så blir den som en bakåtvänd dartpil, eller som att ha pivothjul bak.

I lägre farter är det lätt att låsa upp ett framhjul när man bromsar.
I högre farter och i synnerhet om man svänger lite är det innerhjulet bak som låser och man märker att motorn tappar varv. Har man låst upp ordentligt måste man trampa till på gasen igen för att få igång innerhjulet.

Jag spånar vidare
Man måste ju ändra på lite grejer till Mantorp, annars lär man sig inget.

Sjöströmmarn hade visst tagit en bild som illustrerar ett låst bakhjul på väg upp mot TV-krönet




Och så den obligatoriska analysbilden. Lite låga toppfarter jämfört med andra varv, men det är ju snittfarten över varvet som räknas



Högsta fart innan bron var annars 182 km/h och efter kvarnen 146 km/h

En liten uppdatering inför Mantorp.

Jag har haft ett eskalerande problem med att bilen äter säkringar till bromsljus och nu även blinkers.
Inte så kul att bli avkastad från banan för en sån skitsak.
Felet var lätthittat som tur är. Det var en dålig genomföring i kupén



Detta är bakom förarstolen.
En kant har gnagt ett jack i alla kablar.
Eftersom jag redan har bytt kablarna till bränslepump och givaren i diffen kunde jag ta bort hela härvan på bilden och ersätta den med släpvagnskabel, blev prydligt.

Jag fick även byta vindrutetorkare efter direktträff av flygande föremål på Kinnekulle.
Ibland ska man ha tur. Hade jag haft singeltorkare hade jag fått byta ruta istället.



Jag fick även möjligheten att göra cornerweight.
Hemma i garaget till och med.


Jag kunde direkt bekräfta att några av väghållningsproblemen på Kinnekulle berodde på taskig cornerweight. Bilen var överstyrd under bron och understyrd i kvarnen

VF/HB var som jag hade hoppats på rejält mycket tyngre än HF/VB.

Efter en hel del pillande kom vi fram till att detta blir bästa kompromissen i år.



Det skiljer alltså 14 kg fram och 18 kg bak med en 'crossweight' på 50,2%

Vi provade även att flytta runt en provisorisk viktlåda och slutsatsen blev att det kommer bli
riktigt fint när jag fått bytt till plastrutor och kan köra tyngre viktlåda.

Nu känns det kul att åka till Mantorp med en förbättrad bil.

Hur mycket skiljde det från början ?

Michael Bäck skrev:

Hur mycket skiljde det från början ?

Det vågar jag knappt berätta
Mer än 100 kg både fram och bak

MathiasLBR skrev:

Michael Bäck skrev: Hur mycket skiljde det från början ? Det vågar jag knappt berätta Mer än 100 kg både fram och bak

100kg det var ju en del ska ta & kolla till min under sommaren & se vad det diffar
med tanke på köregenskaperna lär det vara i dina trakter misstänker jag.

Då var det dags för Mantorp.

För en gångs skull skönt med lite sovmorgon och dessutom ha tid att strosa runt i depån och glo på grejer.
Vissa har klagat på ett de blev väckta av diverse ljudliga aktiviteter på natten samt tidigt på morgonen.
Jag måste erkänna att jag hörde inte ett skit, sov som en sten helt enkelt. :attentn2:

Kul att ha tid att titta lite på vad som händer på banan oxå. Det bjöds på ett bra tillfälle för alla racing-stofiler att bekanta sig med drifting, som är det "nya svarta". Kortfattat går det ut på att köra på samma sätt som man gör utanför korvkiosken på landsbygden, fast skitfort.
Dessutom ska bilen helst se ut som ett mindre nöjesfält. Hursomhelst finns det några riktiga förartalanger i denna kategori, som dessutom har fler skruvar lösa i huvudet än på bilen.


Blivande cupförare?

För mig var detta första testkörningen av bilen efter en lyckad cornerweight. Resultatet var väl ungefär vad jag hade hoppats på.
Bilen beter sig nu likadant oavsett vilket håll man svänger och det är ju positivt.
Däremot kan man väl inte påstå att den är lättkörd. Man kan säga att den är jättekul att köra om man kör 1.32-tider.
Kör man 1.31 känns den lite lurig.
Kör man 1.30 är den på gränsen till otäck.
Man håller sig iallafall sysselsatt bakom ratten när man jagar tider.


Redo för kval

Träning/Kval

Det bestämdes på förarmötet att vi inte skulle dela upp passen utan alla skulle köra samtidigt, vilket innebar 80 min open pitlane.
Jag bestämde mig för att dela upp passet i två eller tre stint, med tid till eventuella justeringar imellan.
Rullar ut och bygger fart successivt och flyttar fram bromspunkterna. Efter långa rakan går det att bromsa vid 100-meters skylten.
Tyvärr gör den dåliga bromskänslan att detta bara går att repetera ungefär varannan gång. Vid ett tillfälle får jag en enorm upplåsning på höger fram och får sätta ut vänsterhjulen i gruset nere i mjölbysvängen. Efter det är högerdäcket rejält "flatspottat" och hela bilen skakar.
Tillbaks i bandepån blir det ett oplanerat avbrott för en oljesanering. Team Skoog's touring kommer in med olja längs med hela sidan och det tar en bra stund innan det blir grönt i utfarten från depån igen.

Väl tillbaka på banan försöker jag se om det går att köra bort bromsplattan på mitt framhjul. Det blir bättre och bättre och till slut börjar fästet infinna sig och jag får till min bästa kvaltid på 1.30,60 som räcker till P2 i Modifierad.

Kvalvarvet


Flatspot

I pausen mellan kval och race flyttar jag det dåliga däcket till höger bak istället då jag räknar med att det finns minst tid att förlora i vänsterkurvorna på Mantorp. Ett dåligt beslut skulle det visa sig sen.

Dessutom får vi besök av teknikerna som har hand om ljudmätningen och berättar att de har mätt upp 100dB i insugsljud från min bil.
Jag har kört ett par år med luftfiltret nere i fronten för att få bra kalluft och för att spara plats i motorrummet.
Tillsammans med min ständigt lika glada medhjälpare Anton gör vi en snabb lösning och flyttar upp filtret i motorrummet istället, men det finns inte tid att göra några täckplåtar så nu blir den kalla insugsluften ett minne blott.


Luftfiltermek

16.20 är det dags för deltävling 3 och för ovanlighetens skull känner jag mig inte alls sugen.
Magen har strulat hela dagen och nu har jag dessutom dragit på mig en dundrande huvudvärk. När vi sitter i line-up överväger jag att sova en stund men låter bli då jag antagligen ändå hade kört åt fel håll i nyvaket tillstånd.
Efter formationsvarven blir det rödflagg direkt. Conradzon har drabbats av ett storslaget oljeläckage och efter en stund står det klart att det inte finns en chans att hinna sanera det i tid för att hinna köra racet.
Tävlingsledningen beslutar att skjuta upp racet till söndagen och i det skick jag befinner mig känns det bara som en befrielse.


Rödflagg

Nu är det söndag och dagen till ära har jag lyckats göra mig av med både huvudvärk och magont. Nu känns det kul igen.
Vi kör en kort warm-up och för att skrämma liv i däcken och få farten i kroppen kör jag några varv. När loggern visar under 1.31 går jag i depå och nöjer mig så länge.

Deltävling 3

Jag startar i vänstra ledet och har #12 Öhman snett framför mig. Jag vet att jag har varit snabbare än honom i starterna tidigare så förhoppningen finns att jag ska kunna komma upp jämsides i första vänstern och kanske smita före in i parisern. Dessutom har inte #19 Team Skoog kommit till start så rutan framför mig är tom, vilket gör att jag ser startlamporna perfekt.
Jag får en kanonstart och närmar mig Öhman. Jag är iallafall nästan jämsides in i första kurvan när jag får ett jättekast som jag precis lyckas reda ut.
Tyvärr tappar jag spåret ett par meter åt höger och även om Öhman också drivit ut åt höger ger jag honom oavsiktligt en lätt knuff som får honom att vända runt. Det smattrar till under bilen och i backspegeln ser jag min stötfångare flyga ut i gräset.
Jag åker jämsides med #18 Gustavsson i parisern men kommer ut först på andra sidan. Jag har ledningen i ett drygt varv men Gustavsson är snabb på rakan och bromsar sent vilket gör att vi åker jämsides upp för backen efter Mjölbysvängen.
På andra varvet får jag återigen ett kraftigt släpp i hög fart i vänstern efter mjölby och jag får t.om. bromsa för att asfalten ska räcka till.
Det är allt Gustavsson behöver och han är förbi hur lätt som helst.
Jag lägger mig bakom och försöker lugna ner mig så jag inte ska överköra däcken. Det blir en liten lucka mellan oss när jag har svårt att hänga på de nästkommande varven.
Mot slutet av racet ökar jag medvetet tempot för att sätta press på Gustavsson. Efter ett tag är jag riktigt nära och när han får en dålig utgång i chikanen ut på rakan kan jag komma upp jämsides i höjd med krönet. Jag har dock för mycket luftmotstånd och för lite vridmoment så när det är dags att bromsa är han helt förbi igen. Jag vet att detta är min chans så jag bromsar så sent jag vågar och även om det är på gränsen är det precis att det går vägen. Upp i ledningen igen. Jag får köra lite defensivt och de följande varven är vi jämsides på rakan varje gång. Jag får svårare och svårare att få stopp på bilen in i hårnålen och på sista varvet är det verkligen precis att det går. Jag lyckas rotera bilen med bromsarna precis ute vid vänsterkerben och överstyrningen är omedelbar så fort jag nuddar gasen för att försöka dra mig ut ur kurvan. Jag hinner precis börja spana efter vart Gustavsson håller hus när han understyr rakt in i min högerdörr. Sedan går vi jämsides mot depåkurvan och även igenom den. Jag laddar järnet och även om bakvagnen släpper så kommer jag ur kurvan hyfsat och tar segern med 0.2 sek marginal!

Film från deltävling 3


Efter målgång


Bilen krävde lite omplåstring

Efter racet var det många uppspelta som kom fram och berättade hur kul fighten vart att följa från åskådarplats. Kul att man kan bjuda på lite underhållning.
Jag hade fruktansvärt roligt i bilen oxå, men det var samtidigt ett extremt tufft race både fysiskt och psykiskt.


Doktor Anton plåstrar om patienten


Färdig för nästa race

Deltävling 4

Återigen start i vänsterledet med Öhman snett framför. Den här gången har jag t.om. sagt till honom att jag kommer ge honom plats i första kurvan.
Det kändes inte så kul att putta av honom i första racet och samtidigt var det en fruktansvärd otur att en sådan liten kontakt ledde till en snurrning.
Starten går och jag är väldigt försiktig in i första sväng. Öhman är lätt framför och även #11 Rapp rinner förbi.
Senare på rakan kan även Gustavsson med lätthet bromsa sig förbi och jag är nu nere på 4:e plats vilket inte alls var med i planeringen.
Jag försöker hänga på men jag får inte upp farten. Det går väldigt trögt att få däcktemp. Kanske är det för att däcken har blivit såpass slitna, de är ändå från 2013 och har gått rätt många pass nu.
Efter några varv börjar det gå bättre. Rapp och Öhman fightas om 1:a-platsen där framme och helt plötsligt ser jag någonting lossna från Rapp's bil i chikanen och han viker åt sidan med kraftig oljerök. Det visar sig att han har kört in i baken på Öhman och spräckt sin oljekylare.
Nu blir det några varv med gulflagg på rakan och det blir svårt att täppa till luckan till Öhman och Gustavsson. Det är svårt när det är gulflagg på en lång raka sådär. Alla lyfter ju av men det blir alltid olika mycket och innan gulflaggen tas in har luckan växt lite till.
Inte blir det bättre av att jag ser fel när funktionärerna börjar vinka med oljeflagg. Jag tycker det ser ut som att även gulflaggan är kvar och kör långsamt på rakan ett extra varv. Jag fattar galoppen när #57 Eriksson kommer järnet i backspegeln.
Jag börjar åtminstone försöka köra fort igen och kan dra ifrån Eriksson lite men innan jag är kapp Gustavsson och Öhman är varven slut och jag tar målflagg som 3:a.
Riktigt kul är det hursomhelst att Öhman kunde vinna racet den här gången!

Film från deltävling 4


Vissa dagar blir det varmt i bilen

Den här helgen har bilen verkligen fått pisk. När det är dags att lasta skramlar det i framvagnen, kopplingen tar inte ordentligt och bromsarna känns konstiga. Dessutom hålls halva fronten ihop av silvertejp. Det gör dock ingenting, för nu har jag fått min första seger i BMW Cup!




Äntligen!

Grattis till vinsten!! Du kör grymt så den var du värd.
Väldigt trevlig rapport också

Grattis, du kör som en gud!

Tack tack!

Ni är fina killar

Jaså? Vad hände med Goa Gubbar?

Grattis & bra kört!

Patrik Skoog skrev:

Grattis & bra kört!

Tackar ödmjukast!!
Det är en bit kvar till Skoog-tider, men det kommer

Ett litet ryck inför Gelleråsen på lördag.

Jag snålade lite i våras när jag behövde nya belägg bak. Köpte Ferodo DS3000 på rea.

Såhär såg de ut efter 40 mil på bana




Jag fick göra en snikrenovering som får funka resten av säsongen.
Nya skivor och belägg (oxå Ferodo men ännu billigare den här gången) samt bromskylning




Tyvärr var även beläggen fram slut så det fick bli en attackbeställning på nya Carbotech XP12 från PEAN
som levererade dessa på rekordtid. Stort tack!




Bromsskivorna på bilden är inte så ruttna som de ser ut, men det rostar ju direkt när det är nytvättat.

Oj det var slut det kan man säga! Tre dagar på bana bara med de deläggen?

Gelleråsen blev ju ingen höjdare.

Hade egentligen en rätt taskig uppladdning när jag tänker på det.
Trots att jag var ute i god tid med förberedelserna blev det ändå några sena nätter innan tävling.
Hur illa det än känns brukar det ju ändå ordna upp sig när man väl kommer ut på banan.
Den här gången blev det dock tvärtom.

På morgonträningen hade jag direkt svårt att få nån balans i bilen. Det saknades grepp både fram och bak om vartannat.
Allmänt svårkört och jobbigt.
Jag såg dessutom att vattentempen låg lite högt.
Jag trodde det berodde på att jag körde långsamma varv i början för att köra in belägg och skivor.
Dessutom hade jag gjort en reset på adapteringen av motorstyrningen eftersom jag har jagat ett problem med för tidigt varvstopp.
Detta är något som hängt med sedan jag satte i motorn och det är inget större problem egentligen men ibland är det retsamt att tvingas till en extra växling, t.ex. på startrakan på mantorp.

På nästa träningspass blev motortempen direkt ganska varm återigen men då jag har värmepaketet kvar satte jag på full värme i kupén, samt startade elfläkten och försökte ladda på några varv. Dock hann jag inte så långt innan jag fick teknisk flagg samt oljeflagg. Vaket av flaggvakterna att uppmärksamma detta då jag inte såg nån rök i backspegeln en enda gång. När jag hade rullat in i depån var motorn i stort sett tom på vatten.

Det visade sig att jag hade gjort en undermålig skarv på nedre kylslangen till kylaren när jag satte i motorn.
Den allmänna oviljan att pilla på motorns kylsystem gjorde att skarven fick finnas kvar.
Nu orkade den dock inte längre utan deformerades av värme och tryck och slangen halkade av.
Resultatet blev en rätt så snabb tömning av kylsystemet och på köpet ganska dålig väghållning med sprinklersystem framför bakhjulen.

I depån gjordes diverse försök att jaga rätt på ett rör i rätt dimension för att göra en ny, bättre skarv.
Den igen fick dock ges upp, men vi fick ihop det rätt så lätt med det gamla röret efter lite vändande och vridande och några buntband för att hålla ihop skarven.

Att lufta den stackars skållade motorn skulle dock visa sig vara ett övermäktigt projekt.
Vi provade att hissa bilen med domkraft på alla möjliga sätt för att lura ut luften.
Vi ställde oss även på spolplattan och spolade kylsystemet åt båda hållen med vattenslangen och det var verkligen gränsfall att jag kom till start i andra racet, men när kyltempen passerade 100 grader efter 20 min på tomgång med full värme och elfläkt gick luften ur mig istället för motorn.

Ett dubbelpass hyrkart på andra sidan banan fick det bli som tröst, innan vi lastade och åkte hem.

Väl hemma ägnades söndagen åt att få till en bättre lösning på kylslangarna.
Därefter fyllde jag kylsystemet LÅNGSAMT och luftade i över en timme


Blingslang utan skarv

Efter det funkade det direkt. Precis som när jag satte i motorn från början.
Det verkar som att det är stört omöjligt att lufta de här motorerna när de är varma.

Jag har satt mig in lite i M52tu/M54:ans termostat. Det är en 97-graders med elstyrt värmeelement som DME'n aktiverar när den tycker att det behövs.
På ett race en varm sommardag brukar tempen ligga på 85-90 grader, åtminstone sedan jag byggde nya styrplåtar till kylaren.
Om man däremot cruisar runt och sedan stannar och låter motorn gå på tomgång lägger den sig på 96-100 grader vilket känns onödigt på en sån här bil.

BMW har det dessbättre gjort det lätt för hemmamekaren. Termostaten har en 12v-lina och jordar sedan i boxen.
Självklart kunde jag inte låta bli att tvångsköra den för att testa. Körde sedan 10 min med omväxlande fullgas och motorbroms på 2:an utan att passera 70 grader på vattentempen, så systemet verkar helt klart fungera.


Testkablage. Bra med extra utgångar i säkringsdosan

Nu har jag dragit signalen till en brytare i kupén så jag kan öppna termostaten när jag vill ifall det går för varmt. Passade även på att sätta en kontrollampa så jag ser när kretsen är aktiv även när boxen styr termostaten.


Det blir fler brytare för varje år


Gjorde även ett mer lättläst upplägg på dashen så det blir lättare att kolla tempen

Nu när det är mer eller mindre kört att vinna min klass i BMW Cup för i år har jag bestämt mig för att ändra approach till racehelgerna. Nu har jag inte längre något att förlora och kommer att betrakta varje körning som ett test inför 2016.
Precis som Formel 1-teamen har jag några stora uppdateringspaket på gång. Det första jobbar jag på att få klart redan till Knutstorp.

En liten glad parentes är att min sambo Emelie lyckades hitta min gamla GoPro-kamera som har varit borta
i två år.
Beställde genast ett extra kamerafäste så jag kan filma åt båda hållen på Knutstorp

Surt att det skulle bråka så förbannat. Men det var ju gött att du fått ordning på det nu.
Det var kul att råkas, även gocarten, trots att jag fick spö av er...

Jag hann med en liten uppdatering innan Knutstorp iallafall.
Jag filar på en hel del små grejer i garaget, men resten får bli till nästa år.

En förbättring av bromssystemet har jag suktat efter länge och nu var det dags att göra slag i saken.

Valet föll på Wilwood Dynapro ok. Inte absolut billigaste skiten men ändå fyndpriser på Ebay.
Jag valde ganska liten kolvarea för att kunna behålla orginal huvudcylinder sålänge.
Beläggen blev Carbotech XP12.

Skivorna är till Opel Astra H. De finns både 4- och 5-bultade med 100-delning.
Måtten är 280x25mm med ET på 42mm och med Wilwood oken går det precis att klämma på mina
15-tums hjul utan att det tar i.
3 mm spacer behövs för hjulet och ytterligare 4 mm innanför bromsskivan för att få bra frigång till styrleden.

Om jag tycker att skivorna är för små kan jag sälja mina fälgar, köpa större bromsskivor och återanvända bromsok och belägg.






Jag tyckte att jag behövde 2 extra däck och när jag kom över dessa nya till riktigt bra pris slog jag till.
Ska bli spännande att testa något nytt. Synd att jag inte har fyra.


Hankook Z221

Äntligen tid att skriva några ord om vad som egentligen hände på Knutstorp



Träning

Några lugna varv för att köra in de nya bromsarna och sen 'på det'.
Tiderna kryper sakta neråt för att i slutet av passet hamna kring 1.09 blankt, vilket är ungefär
så fort det gick 2013. Inget jag var nöjd med då och inte nu heller men iallafall en grund att bygga på.
Det där riktigt goa greppet infinner sig aldrig och det känns som att flyta omkring ovanpå asfalten på
ett oklart sätt. Balansen är helt okej men båda ändarna saknar grepp.
Vad som däremot verkar fungera är bromsarna. Den svampiga bromspedalen är som bortblåst och
ersatt med ett manöverdon som verkar överföra precis det foten säger åt den till bromsarna, ovant!
Det går helt plötsligt att bromsa hårdare och med mer kontroll, nu är det bara upp till föraren att
försöka lära sig att bromsa på nytt.

Tillbaks i depån för en liten koll.
Framdäcken har stuckit iväg rejält i tryck. Vi provar att sänka 2 hekto. Bak är det bra.
Några klick mjukare på dämparna runtom och en koll att inte frambromsarna hotar med att lossna.

Kval

En lite mer målmedveten attack och jakt på varvtider resulterar i 1.08.177 vilket är personbästa med
marginal. Tyvärr räcker det bara till startruta 5 i det här sällskapet, men vi är flera bilar som
åker liknande tider så det bäddar för ett bra race iallafall.
Mot slutet hettar det till lite när jag "bara ska passa på" att köra om ett par standardbilar på rakan.
Jag bromsar ungefär med vanlig marginal fast i innerspår. Greppet där inne räcker inte och det låser upp.
När jag får hjulen att rulla igen (vilket numera är helt möjligt med de nya bromsarna ) räcker inte
ytan till att rotera bilen och jag halkar ut i gruset sidledes. Som tur är kommer jag ut på gräset efter
gruslådan och slipper en pinsam bärgning . Enligt Samuel i standardklassen som hade första
parkett till detta skådespel såg det "ashäftigt" ut och det bjuder man ju mer än gärna på.

In i depån igen. Framdäcken har återigen stuckit i tryck så jag sänker 2 hekto till.
När jag tänker på det var det lite halare mot slutet.

Deltävling 7

Får en kanonstart och lyckas passera både #18 Gustavsson och #8 Lagnelöv på rakan. Av någon
anledning (som jag inte minns ) går jag inte ut och täcker luckan som blir utan Lagnelöv kan
utan problem runda mig på yttern i kurva 1.
Upp över NGK-krönet har jag #19 Skoog tätt bakom och vi går jämsides genom idioten med honom
på yttern. Det finns inte traction att hålla emot i utgången och ytterspåret i nästföljande
vänsterkurva är alldeles för halt för att kunna haka på.

Jag koncentrerar mig på att bygga temp i däcken och få ner varvtiderna medan Lagnelöv och Skoog
fightas framför. Samtidigt pågår en fight mellan Gustavsson och #45 Ahlin bakom.
Skoog har nu tagit sig förbi Lagnelöv och jag kommer ikapp på varv 4.
Lagnelöv får ett ordentligt släpp i bäcken (bättre det än ett släpp i bäckenet), jag backar av och
koncentrerar mig på att få en bra utgång på rakan och kan bromsa mig förbi in i första kurvan.
Jag fortsätter ösa på för att se om jag kan jaga ikapp Skoog, men mot mitten av racet blir det
rätt så halt i båda ändar på bilen. Jag backar av lite för att lugna ner däcken.
När greppet kommer tillbaka lyckas jag krympa luckan till Skoog lite grand men när det är dags
att bli varvad av specialbilarna tappar jag det jag knaprat in.
Jag får ta målflagg som 4:a och det känns som en okej skadebegränsning med tanke på hur halkigt det kändes.

På eftermiddagen drar tankeverksamheten igång och en titt på Hankook-däcken visar på rätt så
rejäl graining, i synnerhet på vänster fram. Det kanske kan vara så att de helt enkelt är för
mjuka för att sitta fram på min bil. Efter lite konfererande med Martin Gistell provar vi att
skifta plats på fram och bakdäck till morgondagens race.
En tempspridning på 25 grader från insida till utsida på höger framdäck gör att jag känner mig
tvungen att minska på cambern där. Problemet är bara att då hamnar övre fälgkanten utanför
skärmkanten vilket inte gillas av reglementet.
Min hovmekaniker Anton lyckas jaga tag i en gummimatta (tack Fredrik Rapp!) som kapas till och
läggs som en spacer innanför plastbreddaren på höger fram. Vips kan vi minska camber till -3,0 grader

En bit god mat och en banvandring senare är vi tillbaks vid bilen för fortsatt mek.
Ena muttern till stötdämparen fram har lossnat och diffen har spottat ur sig lite olja m.m.
En som reagerar på vår tveksamma arbetsbelysning är Samuel Johansson, som snabbt rycker ut och
monterar ihop en LED-panel med ett litet 12v batteri, sedan är det som att skruva på dagen.

Söndag morgon påbörjas i ett lugnt tempo. Jag har lagt "träningsdäck" på mina 17-tumsfälgar
och kör morgonens träningspass inte för att jaga tider utan för att se om jag kan hitta på nåt
med inställningarna på bilen. Jag lyckas hitta ett sätt att bromsa runt bilen i idioten som
borde ge någon tiondel, annars känns bilen bättre än dagen innan men det är fortfarande svårt
med traction ut ur kurvorna
Till söndagens race minskar jag ytterligare 4 klick på stötdämparna bak, kan inte minnas när
jag kört den så mjuk förr. Med gamla motorn i standardklassen gick bilen fortare ju hårdare
man ställde den, nu verkar det vara tvärtom. Det kan nog delvis bero på att jag har tvingats
till en mjukare körstil.

Deltävling 8

Denna gången startar jag på yttern och det går väl som planerat. Jag lyckas runda några bilar
i första kurvan men som väntat blir det tajt i utgången och jag får släppa av.
Jag går jämsides med #86 Johansson över krönet men får honom framför mig resten av varvet.
Inget att skylla på, jag tappar nog max en sekund på detta och kan passera honom i liton.
Jag jagar ikapp #18 Gustavsson och klämmer mig nästan förbi uppe i idioten. Vi åker jämsides
fram till liton, där räcker inte greppet till på yttern och jag får lägga mig bakom igen.
Jag ligger och jagar bakom några varv och det börjar bli svårt att hålla hans tempo.
Framförallt är det utgångarna av kurvorna som är svåra. Det är millimeterprecision på gasen
som gäller. Antingen så sladdar det, eller så spinner innerhjulet.
Gustavsson har nu passerat #36 Sandén och jag är uppe och hugger lite på honom, men får se mig
slagen på rakan. Nu har plötsligt Gustavsson bromsat sig ut i gruset och kommer in på banan
precis framför mig. Det finns ingen plats att klämma mig förbi så jag får återigen backa av.
Efter några varv är det #8 Lagnelövs tur att bromsa bort sig efter rakan. Den här gången har jag
lite tur och kommer ut framför.
Mot slutet av racet kommer både jag och Gustavsson ikapp #45 Ahlin. Gustavsson börjar få svårt
med sina däck och nu är jag helt klart snabbare, om jag bara kan ta mig förbi.
Jag får dock Ahlin framför mig istället när Gustavsson passerar honom i samband med en varvning.
Jag märker snart att jag är snabbare än Ahlin oxå men inte tillräckligt för att passera.
Dessutom börjar jag få kylproblem av att ligga så nära bakom, så det blir full värme i kupen
och gå åt sidan på rakorna för att kyla.
Jag bestämmer mig för att lägga allt krut på att försöka bromsa mig förbi på rakan.
Tyvärr hinner jag inte så långt utan det blir målflagg och dålig stämning i kupén.
Jag tar målflagg som 6:a. 16 hundradelar bakom Ahlin och 43 hundradelar bakom Gustavsson.
Lite snöpligt men ett väldigt kul race.

Nu är det fullt ladd inför Padborg som gäller.
Ska försöka skriva nåt mer om den saken innan jag sticker.
Båten går natten till fredag kl. 00.30

Med bara 2 veckor mellan drabbningen på Knutstorp och säsongsavslutningen på Padborg Park i Danmark gjordes bara en snabb rutinkontroll av bilen för att se över det värsta.
Någon timmes tittande på Youtube-klipp samt några simuleringar i OptimumLap lade grunden för setupen.
Ganska lite camber fram, de fräschaste däcken på högersidan samt dämparna bak på "chevrolet caprice" fick det bli innan lastning och avfärd mot Danmarksbåten.
Jag passade på att ta ledigt fredag och måndag för att ha god tidsmarginal och bokade plats på båten som gick redan fredag morgon kl 00,30.


Förberedd för nattrace!


I Göteborgs hamn och väntar på båten

Grindarna till banan öppnar 15.00 och vi rullar in 15.30. Tanten i incheckningen skrattar ljudligt när jag kallar bussen för "husbil".
Skratta du, tänker jag. Husbil heter väl antagligen "hjulballe" eller något på danska så jag kan skratta åt det sen.
När vi kommer fram till vår uppställningsplats är vi iallafall första cup-ekipaget vilket känns ovant.
Danskarna lyckas strula till det mesta när det gäller uppställning av racebilar, dragbilar och släp.
Scrutineering, transponderkoll, licenskontroll och gud vet allt. Man har ju vant sig vid svensk byråkrati men det här slår ju alla rekord.
Fram emot kvällen är dock allt klart och nu har de flesta cup-bilarna anlänt.
Då förarmötet var satt till 11.30 görs ingen som helst ansträngning att komma i säng i tid. Det blir istället öl och depåsnack fram på småtimmarna.


På plats innan mörkrets inbrott, för en gångs skull

På förarmötet ges iallfall några svar även om mycket fortfarande är oklart gällande tävlingens organisation.
Vi får åtminstone reda på åt vilket håll banan går, att det är 30 km/h som gäller i bandepån, samt att man inte har råd att överskrida detta.
Tur man har vart ute å flygigt förr så man kan improvisera.


Redo för träning. Kul med jättemycket folk!

Träning.

Träningen körs kl 13.30. Hårda Kumho fram och rejält slitna medium 215/45-17 bak ger som vanligt inga tider att hurra för,
men jag tar det lugnt och lägger tiden på att försöka hitta några gömda tiondelar i banan.
Jag lyckas hitta flytet ganska fort och det känns helt okej förutom vibrationer från vänster fram som blir värre för varje gång jag bromsar.

Efter träningen hissar vi upp bilen och rycker i vänster framhjul. Hela hjulet med bromsskiva och allt glappar friskt. Shit.
Reservhjullager ligger hemma i Göteborg, jag har inte ens en hylsa att dra åt med.
En liten depåvandring senare har jag konstaterat att det bara är 3 st cup-e30's på plats samt att ingen har något extra hjullager.
Då kommer jag på att jag aldrig brydde mig om att göra några skruvar till bromsskivorna utan de hålls på plats av hjulbultarna.
Jag drar åt skivan med ett par hjulmuttrar och glappet försvinner.
Skönt, det var ju "bara" hjulet som hade lossnat, nu känns allt bra igen.

Skiftar till de 'snabba' hjulen. Kumho medium fram och Hankook medium bak i 15-tum. Justerar lite på dämparna fram.


Finhjulen på! Redo för kval

Kval

Ut igen kl 16.00 för kval. Jag kör 2 pushvarv och 1 långsamt varv om vartannat för att hålla bra koncentration och för att inte hamna i trafik.
Lägger märke till att den enda jag ser på banan som eventuellt är snabbare än mig är #18 Gustavsson.
In i depån efter halva passet och sänker däcktrycket på höger fram.
Jag lyckas få till en kvaltid på 1.08,795. Det blir startruta 2. En tiondel ifrån pole som inte helt oväntat sattes av just Gustavsson.
I övrigt är det tight som vanligt i Modifierad. Flera bilar inom några få tiondelar. En god känsla sprider sig i kroppen.

Kvalvarvet. 1.08,795

Lite onödigt mycket understyrning framförallt i vänstern efter långa rakan samt ingången till 'Big Mag' (den stora kurvan döpt efter den lilla mannen )
gör att vi justerar cambern på höger fram från -3,0 till -3,5. Skiter i att justera toe-vinkeln. Jag hade mina känningar redan hemma i garaget att jag
skulle vilja öka cambern så jag satte toe fram till nära noll. När man ökar cambern får man mer toe-out på en sån här framvagn och det skadar ändå inte.



Deltävling 9

Kl 18,45 kör vi deltävling 9 och nu är humöret på topp. Tyvärr gör jag en något tveksam start, eller så är det bilarna bakom som lyckas sticka precis
innan lamporna slocknar. Hursomhelst kommer #45 'All-in' Ahlin som en kanonkula på vänsterkanten och #57 Eriksson som en missil på högern.
Jag åker jämsides med Eriksson i det första partiet, men lyckas vara före honom ut på bakrakan. Ahlin är redan en bit fram.
Min bil är lite seg de första varven med att få den riktigt goa däcktempen men efter 2 varv är jag ikapp Ahlin igen och börjar försöka diverse
omkörningsmanövrar.
Ahlin är dock en rutinerad gammal räv och han placerar bilen på fel ställe precis hela tiden. När sedan #11 Rapp kommer ikapp bakom
kan jag inte göra allt för vilda chansningar i ytterspår eftersom jag behöver hålla någorlunda tätt bakåt.
Hela racet blir en kamp mellan Ahlin, mig, Rapp, Eriksson och Skoog.
När vi till slut går i mål efter 17 varv skiljer det 7 sekunder mellan 2:a och 6:e plats.
Tyvärr är Ahlin fortfarande framför mig vid målgång så jag får nöja mig med en 3:e plats, men vilket kul race!

Film från deltävling 9

I parc fermén blir några bilar utvalda till teknisk efterkontroll, så även jag.
Kamaxlar och spjällhus skall kontrolleras och vi får lov att göra detta på våra respektive depåplatser.
När jag stannar till på vägen mellan parc fermé och depån för att plocka upp min hovmekaniker Anton smäller det bara till när jag trampar ner kopplingen
och sedan går pedalen i botten. Det finns ingen kopplingsverkan alls och vi får putta bilen till depåplatsen.

Tyvärr får man ju inte lov att röra bilen annat vad som krävs för att genomföra den tekniska efterkontrollen när man drabbas av en sådan, detta löser sig
dock när jag lyckas få dispens från tävlingsledningen att genomföra kontrollen efter det andra racet.

Jag bestämmer mig direkt för att inte byta om till mekarkläder, nu är jag som tur är förstärkt av några arbetskamrater som har passat på att kombinera
en ölhandlarresa med en kväll på racerbanan. De skruvkunniga får snällt rycka in och börja stressmeka.

Jag springer runt i depån för att försöka jaga rätt på en ny slavcylinder ifall det kan hjälpa. Som vanligt kan #55 Ahlberg ställa upp med reservdelar.
Det är dock inte samma slavcylinder som den jag behöver, men då både packningen på kolven och gummidamasken som håller pinnen har havererat på min
slavcylinder plockar vi isär den extra cylindern och tar delarna från den.
Beväpnad med tandläkarspeglar, magnetlampor och diverse verktyg tar sig hovmekaniker Anton an uppdraget att försöka skruva dit slavcylindern igen
men bristen på tid och den trånga växellådstunneln gör att han måste känna sig fram och chansa när han monterar cylindern.
Antingen har kopplingsarmen hamnat helt ur läge eller så är pinnen från den nya slavcylindern på tok för kort men det går helt enkelt inte att lufta kopplingen.
Bromsvätskan rinner snällt ur luftningsnippeln men kopplingspedalen känns som att trampa i en hink med gelé.
Nu sitter jag fastspänd i den upphissade bilen. 5 minuter kvar på klockan. Teamet har hunnit tanka och kolla ljus m.m.
Vi fattar ett kollektivt beslut att köra racet utan koppling. Bara jag inte rör pedalen 'ska det nog gå bra' och jag puttas fram till line-up.

Jag får hjälp att möblera om bilarna framför mig så jag kan ta min plats i kön för att slippa starta sist.
När det är dags att rulla ut på banan ger jag de andra en lucka framför mig och slår i 1:an när några hjälpsamma mekar knuffat upp mig i fart.
Under tiden skramlar slavcylinderpinnen (eller pinnarna) hemtrevligt i sprängkåpan.
På startrakan stämmer danskarna av startordningen medans vi står stilla bakom safetycar. Jag låter motorn vara igång.
När det är dags att rulla iväg lyckas jag få bilen i rullning genom att pressa växelspaken mot 1:ans läge och sedan kan jag få i 2:an och rulla iväg.
Under formationsvarven provar jag hur det känns att köra utan koppling och det fungerar förvånansvärt bra. Det känns som att det kanske kan bli ett kul
race ändå.



Deltävling 10

När starten går är jag medvetet försiktig. Jag vill inte ligga alldeles i röven på någon framför ifall det blir problematiskt att få stopp på den
skenande kopplingslösa E30'n.
Jag märker dock ganska direkt att kopplingen inte alls vill greppa. Det har förmodligen pumpat ut en hel del bromsvätska på lamellen.
Det har även läckt en del bromsvätska under bilen som hamnar på bakdäcken och det är ganska halt de första varven.
Jag får släppa förbi mig Ahlin ganska tidigt och kör ganska försiktigt i hopp om att kopplingen ska bränna bort bromsvätskan och börja fungera igen.
Tyvärr blir slirandet bara värre och värre och till slut kan jag bara använda första centimetern på gasen.
Jag får släppa förbi mig hela startfältet i modifierad och jag hoppas bara att jag kan ta skrotet i mål för att ha en chans på 3:e platsen totalt om
jag får med mig några ynka poäng.
Innan racet började hade jag kollat totalställningen och räknat ut att jag låg 3:a med 13 poäng ner till Team Skoog.
En vinst ger 15 poäng och om Skoog vinner borde det räcka att jag tar mig i mål eftersom vi inte är så många startande att jag skulle bli utan poäng om
jag kommer i mål sist.

Ett riktigt jobbigt race när jag är övertygad om att jag ska bli stillastående nånstans med helt havererad koppling.
De sista varven får jag mer och mer vibrationer i framvagnen och hela bilen skakar, troligtvis upplockade gummirester efter att ha åkt bredvid racelinjen
för att släppa bilar förbi mig.
Lite tur har jag dock när jag kan passera #8 Lagnelöv eftersom han får bryta med trasiga huvlås.
Jag kan till slut i ett bedrövligt tempo passera mållinjen som 7a med en bil som fortfarande går att köra, även om det är knappt.
I efterhand blir jag uppflyttad till 6:e plats då ett ekipage blir diskat i samband med den tekniska efterkontrollen.
Team Skoog gör vad dom kan, vinner racet och kasserar in 15 poäng.
Min 6:e plats räcker dock till att ta 3:e platsen totalt med 3 poängs marginal.
Ibland lönar det sig att försöka ta sig i mål även om det känns hopplöst.

Film från deltävling 10

Efter en ny parc fermé är det dags för den tekniska efterkontrollen och nu har jag gott om skruvhjälp.
Det första vi upptäcker är att bromsvätskebehållaren är tom (!)
Sedan rivs ventilkåpa och slangarna till spjällhuset av i en rasande takt efter att cupens alldeles egen bilelektrikertomte Samuel Johansson varit och
kopplat arbetsbelysning till oss.



Teknisk efterkontroll på obekväm arbetstid

Den tekniska efterkontrollen går bra. Kammar och spjällhus stämmer. Vi lägger på ventilkåpan och motorhuven.
Resten av kvällen ägnades åt öl
Som sig bör i Danmark


En dansk fika får avsluta utomlandsvistelsen

Fantastiska racerapporter som har allt. Men, har du mer oflyt än andra med bilen eller är det standard i gänget?