Bilen har vi haft några år nu, men det är först nu den får en egen banåkatråd. Mekbilder blir det nog ganska sparsamt med, men förhoppningsvis desto mer bilder och racerapporter.

Bilen är altså en Radical PR6 med en Suzuki Hayabusa motor på 1340cc och ca 215hk. Racevikt är ca 590kg.
0-100kmh går på ca 2,8sek och downforcen gör att g-mätaren går upp emot 2,5g i vissa kurvor.

Mantorp: 1m15sek
Knutstorp: 56sek
Kinnekulle: 48sek

En av bilens absoluta höjdpunkter var när vi 2011 åkte en deltävling i Radical Masters på Spa. Har man en gång upplevt det vill man gärna göra om det...nån dag kanske...

En annan höjdpunkt var Brands Hatch samma år. Video från det finns här: http://m.youtube.com/watch?v=_56C2ZfVVMU

Bild från Kinnekulle 2014

Jaaaaaa
Härligt med biltråd på en räserbil
Dra-mig-baklänges-in-i-fågelholken vad snabb den kärran är

Jo tackar tackar! Den går rätt hyfsat ja. Känslan man får är att vissa fysiska lagar upphör att existera när man sitter i en PR6a.

Nu blir det förhoppningsvis lite mer kört med bilen denna säsongen också, vi har ju precis avverkat Falkenberg och Radical-seriens första Endurance-race.

Racerapport Kinnekulle 2014-07-24-27

Då var det dags igen. I helgen som gick var det Kinnekulle och SSK Raceweek som stod på agendan. För att helgen inte skulle bli allt för lång valde vi att hoppa över torsdagens fria träning (som annars skulle innebära att vi skulle vara borta onsdag-söndag). Planeringen var att farsan skulle köra sprintracen och jag och brorsan skulle dela bilen på söndagens långlopp.

Torsdag
Så istället åkte vi från Skåne på torsdag vid lunchtid och efter ca 50 lagom tråkiga mil på E20 var vi äntligen framme runt 20-tiden. Upp med tält och alla prylarna innan det bar till sängs (något glas Captain Morgan kan ha slinkit ner också.)

Fredag
Fredagen började med ett träningspass som avlöpte utan större problem. Gubben bjöd på hyfsade tider (som förvisso lämnade rum för förbättring) och stabil körning utan missöden. Däremot upptäckte vi att där fanns problem med de bakre hjullagerna på bilen, det glappade för mycket och vi var osäkra på om det gick att köra vidare utan ändringar. Även diffen visade utmattningssyndrom i form av glapp. Efter att ha lånat en bakre hjulspindel av Jatte och Markus Jönsson, schimsat upp andra sidan och fyllt diffen med fett kunde vi stå på startlinjen i tid till kvalet. Tack alla som ställde upp och erbjöd sin hjälp!

Även kvalet avlöpte utan problem och tiderna sjönk i takt med att fler varv avverkades.

Lördag
Race 1 var det enda som stod på agendan och efter att ha bevarat 5e-platsen länge kunde Peter Ovnér smita förbi i samband med varvningar några varv från slutet. Ett helt ok resultat och minst en sekund bättre varvtider så det var helt klart läge att vara nöjd.

Söndag
Race 2. Startpositionen i racet var 6a, men efter en riktigt bra start kunde farsan gå in på insidan efter bron och täppa till luckan och därmed låg han 5a. Racet blev något av en repris av Race 1 och ett par varv från slutet smet Peter återigen om. En Radical är jobbig att köra och resultetet är klart godkänt av en gubbe som inte fått många träningsvarv i år. Varvtiden sjönk dessutom med ytterligare en sekund till 53.179.

Endurance kval
Nu var det dags för den yngre generationen att ta över ratten. Fredrik startade kvalet inför 40-minutersracet och efter några varv i en ruggigt överstyrd bil åvar det dags att gå in i depå för att öva på förarbytet. Reglerna för depåstopp är att de förare som kör ensamma ska stå stilla i 45sek, vi som gör förarbyte får däremot köra ut så fort vi är klara. Detta innebär att vi har möjlighet att ta in några sekunder Så in i depå och övningen gick bra. Brorsan hoppar i och efter lite fibblande med bälte och annat kan han lämna depån. Han är något snabbare och kan sätta 51.100 innan passet är slut.

Endurance race
Hela helgen hade meterologerna hotat med regn just när racet skulle gå och typiskt nog hade för en gångs skull yrkeskategorin lyckats träffa rätt. 20 minuter innan racet öppnar himlen sig och banan står på några minuter under vatten. Efter diskussion med förarkollegorna om vi ska köra eller inte monteras regndäck och vi åker ut för att börja racet bakom safety car. Efter några varv släpper han oss och vi kan börja åka ett race som ska bli fyllt av avåkningar och mycket dålig sikt. Jag ligger 4a efter Nicolaj Hansen och även om jag är snabbare måste jag släppa iväg honom 50 meter varje gång vi ska under bron eftersom jag inte ser något alls. Efter ca 10 minuter går Erik som ligger 2a av i kvarnkurvan och när jag och Nicolaj kommer bromsar även Nicolaj på sig och går ut på gräset. I sprayet missar jag tyvärr att depåfönstret öppnas när vi ligger bakom safety car och jag går in i depån ett varv efter de andra. Även om förarbytet är snabbt tappar vi nästan 45 sekunder men brorsan är snabb och kämpar ikapp Nicolaj för att försöka ta tillbaka 2a-platsen. Några minuter från målgång blir det tyvärr vattenplaning och besök ut på "gräsmattan" under bron, med rejält tilltygad bil som följd. Vi är ute ur racet, men regn är kul och nu blir det lite reparation för att vara på banan till nästa race på Gelleråsen om 3 veckor.

Bilen vilar på kvällen


Hyrkartkörning


Mmm...undrar vilken fisk de använt i såsen


På banan


Här ska hem och lagas


Sist i depån

Trist med avåkningen verkade vara ett riktigt spännande rejs annars

Kul racerapport

Säsongen är igång och tre deltävlingar är avverkade. Eftersom jag inte har inspiration att skriva en massa snygga
racerapporter så tänkte jag istället lägga upp en liten film från det andra racet på Falkenberg som gick i helgen.
Resultatet blev väl helt ok, en andraplats. Men mycket vill ha mer och jag är inte nöjd förrän jag står överst på pallen.
Varvet på filmen vittnar om att det är ett nåbart mål. Snabbast på banan under helgen.
Självförtroendet finns således

Det har varit lite paus i tävlingsschemat sedan Falkenberg men nu börjar semestern ta slut. När vi körde
senast la kopplingen av och vi hade lite problem med bromsarna. Så vi har beställt nya huvudcylindrar och
renoveringssatser till bromsoken samt nya bromsslangar. Såhär såg det ut tidigare idag när allt byttes. Det
kändes lyxigt med nya huvudcylindrar. Lite renovering av elsystemet blev det också, så nu är vi redo för
Karlskoga om 2 veckor.


Före


Efter


Elrenovering

I helgen som gick var det dags för Gelleråsen och årets enda lopp tillsammans med STCC. Det var
brorsans tur att köra och helgen började helt ok i fredagens två testpass. Förväntningarna skruvades upp
och på lördagen när kvalet gått kunde vi inte vara mer nöjda. Pole position och förväntningarna inför racen
steg ytterligare. Ett av målen för säsongen var att ta en seger, något som ännu inte inträffat.

Race 1
Mattias gjorde en riktigt bra start och en nervös väntan för oss i depån började. Marcus Jönsson låg strax
bakom och bevakade Mattias varenda steg. När Mattias går ut på sista varvet i ledning står vi och hoppar med
pulsen på topp. Då kommer tyvärr misstaget. I andra kurvan bromsar han på sig och glider ur spår ack så
lite. Marcus är direkt där och kan göra sin omkörning in i tredje kurvan. Så nära så nära...

Race 2
I race 2 startar Mattias 2a, vilket inte är någon lätt position på en banan där man har ytterspår i de första
två kurvorna. Han gör en bra start och glider in på 3e plats bakom Marcus och Henning Enqvist. Marcus
drar direkt upp en lucka, och när Mattias tar sig om Henning på 4e varvet har Marcus ett försprång på ca
50-100m. Ett par varv senare har Mattias jagat ifatt och ligger hack i häl på Marcus. In i 3e kurvan har en
bil dragit upp grus på banan. Marcus bil släpper i bakändan men han klarar kurvan, Mattias bil går bara
rakt fram. Han glider ut på gräset, tappar ner till 4e-plats och ser sina chanser till en vinst försvinna. In i
mål blir det 4e och inte heller denna gången räckte det ända fram.

Nu har vi bara en chans till om vi ska lyckas med målet denna säsongen. Falkenberg är om ca 3 veckor
och uppladdningen har börjat.

Härligt att ni är ute och kör med bilen. Kanonloppet har tagit sig in på min "att köra" lista, verkar vara ett speciellt event. Lycka till på Falkenberg

Vid första anblick såg det ut att vara ett ganska kass schema, 4 pass på 3 dagar med massor av väntetid. Men faktum är att det var mycket trevligt. Bra organiserat och för en gångs skull fick man möjlighet att titta på de andra klasserna.
Kör det nästa år vetja!

Eddie Varvstopp skrev:

Härligt att ni är ute och kör med bilen. Kanonloppet har tagit sig in på min "att köra" lista, verkar vara ett speciellt event. Lycka till på Falkenberg

Jaasåminsann.. Kollade resultaten från Falkenberg. Dubbelvinst Grattis

Jajjemen! Tjohoo!!! Tack Eddie!
Efter alla "stolpe ut" vi haft under säsongen satt denna som en knytnäve i ett raggaröga!
Full racerapport kommer och förmodligen mer film, men i nuläget får ni hålla till godo med
denna länken till ett klipp på instagram med min bästa omkörning än så länge.
Det här var på andra varvet i andra racet.

http://iconosquare.com/p/1073149588136142960_24403465

Det blir ju lättare att vinna om man tar konkurrenterna 2 i taget.
(Märks det att jag är rätt j-a nöjd med mig själv just nu?)

Tja...läs om ni pallar

Racerapport Falkenberg classic 2015

Så hade vi kommit till Falkenberg och säsongens sista tävling i Radical-kalendern. Sista chansen för oss i
Mo racing att nå vårt högt ställda mål för säsongen. Tävlingen hade föregåtts av en del mental förberedelse
och även förberedelser i Spotify-appen för att hitta rätt musik för att motivationen skulle vara på topp
Efter att vi kommit upp på torsdagskvällen började vi slå upp tält och ställa allt i ordning inför testpasset
och kvalet som skulle gå på fredagen. Helgen till ära skulle även min bästa vän, mina ungar och min totalt
motorsport-ointresserade fru finnas på plats. Budgeten började sina såhär i slutet av säsongen och jag
visste tidigt att om jag skulle vinna så skulle jag få göra det på begagnade däck.

Test
Testet började med en skön känsla i bilen, men efter några varv började jag få problem med att
bromsarna blev svampiga och jag fick snart klart för mig att frambromsarna överhettade. Detta ledde till
dålig bromsverkan och att bromsbalansen blev helt felaktig. Jag fullföljde hur som helst passet och blev
ganska förvånad när jag såg listan som visade att jag var 2a! Bara en hundradel bakom Simon dessutom
och med ett gap på ca 0,3sek ner till Marcus på 3e-plats. Riktigt störigt dock att bromsarna inte funkade
med tanke på att vi nästan bytt allt i hela bromssystemet. Vi började felsöka och hittade snart ett "fågelbo"
med gräs i ena slangen till bromskylningen. Det gör ju klart inte underverk för bromsarna. Luftade
bromsarna och hoppades på att problemet skulle vara löst till kvalet.

Kval
Ut på banan med pole i tankarna och började värma däck och bromsar. Efter några varv och med en fin
känsla i bilen började jag ösa på och försöka sätta snabba varv. Fick till ett hyfsat varv på någonstans runt
42.780, men sen började bromsproblemen komma tillbaka och bakdäcken började bli hala. In i depå för
sänkning av lufttrycket och ut igen. Väl ute så satte Simon en ny bästa tid med 42.760, men jag fick ett
nytt fritt varv och lyckades panga till med 42.630. När jag kom in i depån var jag säker på att kvalet varit
en besvikelse, men en tumme upp från brorsan fick mig att känna mig lite bättre till mods. Varvet räckte
och nu var den delen av jobbet gjort, Pole Position i Race 1.

Race 1
Lyckligtvis hade min familj kommit upp till Falkenberg under fredagskvällen och hållt mig sysselsatt så jag
inte fick för mycket tid att tänka på vad som skulle komma. När lördagen var ett faktum och Race 1
började närma sig började fjärilarna i magen komma. Jag var fokuserad, men alla stolpe-ut vi haft under
säsongen hade gjort att jag själv hade lagt en oerhörd press på mig att leverera nu. Racet närmade sig, in
i husvagnen och klä om, uppvärmning i folktomt område av depån med pluggarna i öronen och Linkin Park
på högsta volym...i bilen och ut till line-up. Uppvärmningsvarv och sen hög puls när vi rullade på två led
mot starten. Gula lampor. Fan! Ett uppvärmingsvarv till. Nytt förfarande och denna gången släcks
lamporna! Jag gör ingen fantomstart, men den är tillräckligt bra för att jag ska lyckas hålla förstaplatsen in
i chikanen. Nu börjar det tuffa jobbet. SR3orna, som Simon och Nicolaj kör, tar lite längre tid på sig att få
upp däckstempen, men jag vet att de kommer bli ruskigt snabba i slutet av racet. Jag känner mig lite
lugnare när jag tittar i backspegeln och ser att Marcus i sin PR6a lyckats klämma sig förbi Simon och jag
ser att de inte hänger med i mitt tempo. Jag försöker koncentrera mig på min körning och vet att min bästa
chans till en vinst är att inte bry mig om dem och bara se till att mata så snabba varv jag kan och inte göra
några misstag. 14 varv är länge när man ligger i ledning och det dröjer till ca 3 varv från slutet innan jag
ser att Simon klämmer sig förbi Marcus. Nu är min bil hal i bakänden och jag ser att han äter sig närmare
och närmare. När vi går ut på sista varvet börjar jag skydda mitt spår och Simon är nästan i jämnhöjd på
min yttersida när vi bromsar efter rakan. Jag lyckas hålla honom bakom in i chikanen och jag vet att om
jag inte gör något misstag så har han bara en chans till att ta mig...i sista kurvan. Efter snabba högern och
krönet fortsätter jag på högersidan och visar tydligt att jag inte tänker låta honom komma om. I
inbromsningen går han återigen upp på utsidan om mig, men nu har jag bestämt mig, ingen chans att
jag tänker sumpa detta nu. Jag koncentrerar mig bara på att komma igenom kurvan så snabbt jag kan i
det kassa spår jag valt. I utgången på kurvan sneglar jag i min vänstra backspegel och ser Simon glida in
bakom mig och lägga sig i min slipstream. Battle over...en hel säsongs känslor av mekaniska fel och
stolpe-ut släpper och jag lovar, MYCKET FÅ människor på klotet mår bättre än jag i denna stunden. När jag
lägger i 6an och korsar mållinjen slår jag i luften som en idiot och jag skriker mig hes på avkylningsvarvet
in i depån. Äntligen, där satt den!
Med sin 3e-plats säkrar Marcus totalsegern i Radical Cup Scandinavia. Ett stort grattis till honom!

Race 2
På grund av nervositeten var Race 1 inte vad jag skulle kalla ett roligt race för mig, mest jobbigt faktiskt.
Nu är jag däremot lugn som en filbunke. Under gårdagskvällen har jag och teamet analyserat körningen
och snackat i timmar om vad jag kan göra för att återupprepa bedriften i Race 2. Min startposition är 3e
(pga. 3e snabbaste varvtid i Race 1) och även om ingen sagt det under gårdagskvällen har vi nog alla i
teamet tänkt samma sak: "Det här blir svårt". Men nu är där ju i princip ingen nervositet. Självförtroendet
är på topp och pressen är mycket mindre. Nu har jag ju tagit min seger, ett bra resultat i Race 2 skulle
bara vara bonus. Ut på uppvärmningsvarvet och formation i 2 led. Jag är glad att jag inte står på utsidan.
Utsidan suger verkligen på Falkenberg. När starten går är jag bra med och försöker direkt sticka på insidan
av Simon, men han tycker inte samma sak och stänger dörren. Jag är tvungen att lyfta gasen, men jag
lyckas med en sen inbromsning ta mig igenom chikanen och behålla min 3e-plats. Ett halt förstavarv, men
jag ligger strax bakom Nicolaj och när vi går ut på rakan och påbörjar andra varvet har jag bra häng på
honom. Jag slipstreamar och går ut för omkörning. Nu ser jag hur nära det är till Simon och jag bara tar
tillfället i akt. Jag går från 3e till 1a i en och samma kurva. I mitt huvud är jag just nu världens bästa förare
och jag börjar öppna upp en lucka till de andra. När vi har ca 5 varv kvar sker tyvärr en kollision och Peter
Ovner krashar hårt. Det blir safetycar som rullar till målgång och en nervös väntan på klartecken att Peter
är OK. Väl inne i depån får jag dock veta att han ska vara OK, men att man tagit honom till sjukhus för
kontroll. Tråkigt sätt att avsluta mitt livs i övrigt roligaste race. Det är nervöst att glida förbi och se en väns
krashade bil utan att veta hur det är med honom. Naturligtvis är vinsten kul, men roligast hade den varit
om vi fått köra om det till målflaggan föll.

Hur som helst en helt otrolig helg för oss. What can i say? I LOVE Falkenberg!!!

Efter första racet kom en kille som heter Mattias Lundberg och frågade om jag ville ha denna bilden. Klart
jag vill, den är ju skitbra! Tack så mycket Mattias!

Nu börjar det kännas lite som att din tråd har blivit en öppen dialog mella dig och mig . Skitsamma, förbaskat bra racerapport Otroligt spännade läsning

Jo, det känns lite så... Men men, kul att någon läser. Och jag har ju gärna en dialog med dig Eddie
Nu blir det ev. någon körning till med bilen i år, det planeras någon testdag för folk som är intresserade
av att börja tävla i Radical. Men sen åker nog bilen in i garaget för vinterrenovering.

Radical är ballt. När jag väl får hår på bröstet så skall jag prova!

Äh! Det finns säkert massor av Radical-åkare som inte har hår på bröstet...jag t.ex. 😋
Så det är inget att tveka om, bara att prova!

En tävling av 5 är avklarad, sen Vårrejset på Mantorp gick av stapeln för 2 veckor sedan. Riktigt roligt att se är att klassen
har vuxit sedan förra säsongen och på Mantorp var vi 16 bilar! Dessutom verkar det som att klassen växer ytterligare under
säsongen vilket är awesome!
Det blev en helg med underbart väder och ganska hyfsade resultat för vår del. I kvalet blev det en något förvånande pole
position (förvånande eftersom jag inte tyckte att mitt varv var speciellt rent). Så förväntningarna på Race 1 var på topp. Men
ack så fel man kan ha. Efter ett varv trillade jag ner till 4e-plats efter att ha fått en dålig utgång på rakan och speeden fanns
helt enkelt inte för att ta tillbaka några placeringar.

Till Race 2 hade vi gjort lite ändringar i setupen och det gick något bättre. Jag hängde med täten och kunde till slut gå i mål på
en 3e-plats efter en hård batalj med 2an (Theodor Olsen) på sista varvet.

Startordningen till 3e racet (40min Endurance-race med förarbyte) avgörs av snabbaste varv från andra racet. Från Theodor
på 1a till mig på 3e skilde det 3,5 hundradelar
Brorsan som bara kört ett testpass på fredagen startade för oss och gjorde en bra körning. Depåstopp med förarbyte och sen
började jagandet. På sista varvet lyckades jag jaga ifatt 2an (Johan Kylberg) och knipa 2a-platsen några kurvor från mål.

All-in-all en riktigt trevlig helg och en bra start på säsongen!

vilket år började du/ni köra radical???

mvh

Vår första tävling var SLC på Sturup när Rejsa-träffen anordnades där och det var 2008 om jag inte minns fel.
Sen körde vi några tävlingar utomlands 2011 och hoppade sedan över 2012 och 2013.
Så det har ju blivit några år nu

Har familjen "MO-Racing" 2st radical??? ser ut som en SR3 bakom din PR6.a???

Hur transporterar ni bilarna utomlands??? i släp efter bilen eller har ni tillgång till annan transport me???

fina skånehus ni bygger BTW

mvh