Det kommer en bankörningsfråga i slutet av inlägget, så håll ut

Det är ju ofta man ute i vanliga trafiken kan "känna" att en bil i närheten är på gång att tex byta fil utan att det egentligen finns några som helst tydliga signaler om det. Det är lika lattjo varje gång man får rätt. Jag vet inte om det bara är något subtilt i hur den andra föraren placerar bilen i sidled eller om det också/eller handlar om hur föraren väljer sin hastighet som gör att man uppfattar att det är något på gång. Jag kan alltså uppfatta detta tydligt utan att jag ÖHT kan peka på vad det är som gör att jag kan uppfatta det.

Nu kör jag i princip aldrig racing så jag har inte superkoll på det här att läsa omkringliggande förare när det börjar bli tajt. På banträffar kör vi med massa marginaler där vi inte gissar vad de andra runt omkring ska göra Blinkersignalskravet som en del klubbar kör med funkar ypperligt IMHO.

Och nu till frågan, du som kör racing, kan du känna igen det här från gatan "den föraren kommer snart göra x" och även uppfatta det på samma sätt på banan? Dvs inte utifrån racingerfarenhet att inför vissa partier så vet man att de flesta eller vissa förare man känner till kommer nog göra si eller så. Utan det där som känns rent telepatiskt på gatan rakt över överfört till "umgänget" på banan?

Nyfiken!!


(PS: tänk gärna även efter om du kan se en parallell till (hyr)gokart om du kör en del sånt?)

Magnus Thomé skrev:

(hyr)gokart om du kör en del sånt?

Där är det väl mer, jag ska köra igenom den där j-veln framför!

Obizzz skrev:

Magnus Thomé skrev: (hyr)gokart om du kör en del sånt? Där är det väl mer, jag ska köra igenom den där j-veln framför!

Jamen bra exempel, känner du igen den telepatiska känslan av "han kommer nog köra igenom mig som en djävul strax"

Magnus Thomé skrev:

Och nu till frågan, du som kör racing, kan du känna igen det här från gatan "den föraren kommer snart göra x" och även uppfatta det på samma sätt på banan? Dvs inte utifrån racingerfarenhet att inför vissa partier så vet man att de flesta eller vissa förare man känner till kommer nog göra si eller så. Utan det där som känns rent telepatiskt på gatan rakt över överfört till "umgänget" på banan? Nyfiken!!

Mest lär man sig kompisarna i serien och efter några år så vet man vad som kommer att hända i olika situationer.
Lite samma sak på vägen, du bygger upp erfarenhet med hjärnans fantastiska förmåga för mönsterigenkänning (med samtliga sinnen).

Jag kan ta ett exempel. Fredrik Henriksson hade(2009) på Knutan ryckt lite i starten och sen missat starten totalt (då stod han två rader fram). Två tävlingar senare på Falkenberg hamnade jag bakom honom och jag såg samma ryck.

Så visst kan man lära sig lite av mönster (tejpen på skärmkanten blev lite skavd och jag var inte ute på gräset).

Annars är "ögon i nacken" bra och öppen bil hjälper enormt för att skapa totalbilden, där ljud är viktigt. Hur ska du annars ha koll på döda vinkeln etc när du är tre i bredd efter start?

På landsvägen försöker jag hela tiden utgå ifrån att alla är idioter, och blir då positivt överraskad när de inte gör något dumt. Därför har jag inte funderat vidare i banor som att jag skulle vara förberedd på idiotmanövrar av andra anledningar.

På tävlingsbanan var det lite annorlunda... Jag håller på med en bok av en MC-journalist, Kevin Cameron just nu. Han har varit med ett tag och intervjuat alla mellan Kenny Roberts och Valentino Rossi. Det är förare ifrån olika epoker med olika starka och svaga sidor, men något de bästa har gemensamt är slow motion-tänkandet (alla som spelat Max Payne kommer väl ihåg "Bullet time"-funktionen?). Det är när kroppen plötsligt anpassat sig till den situation, fart och mängd information som ett race utsätter en för, och man plötsligt har all tid i världen att analysera och bearbeta det.

Jag var inte, och kommer aldrig att bli nån förare av rang, men efter några års hasande i slutet av roadsportfältet så var det liksom inga problem att komma fyra bilar i klunga nerför Knutstorpsrakan, kolla två backspeglar, tempmätare och egen bromspunkt samtidigt som man funderade över strategin inför baksidan. I första kurvan justerades gaspådrag och styrvinkel säkert 10ggr för att maximera farten mot NGK:n samtidigt som man ju inte villa köra över huven på den där Miatan som bromsat sig upp jämsides på innern. Och så vidare, och så vidare... Efteråt var jag i allmänhet rätt mentalt dränerad, men just där och då anpassade man sig som sagt rätt fort.

P.P. skrev:

massa intressant

Det där med "bulletcamzonen" är verkligen intressant!


Det där du skriver om koll på alla runt o kring vore oerhört kul att få utvecklas på men då måste jag ju köra racing på riktigt och det finns det inte ork till


Uppfattade jag det rätt att du inte kände igen att du i racingsituationer kan få den där telepatiska känslan av att nu kommer han snart att gör si eller så och han sen gör exakt det? Utan mera allmän superkoll på vad alla gör och mer också erfarenhet om hur både vissa förare men även förare i allmänhet beter sig i olika situationer runt dig? Inte telepatikänslan?


Man blir sugen på racing när du skriver så inlevelsefullt!

När man racar riktigt mycket så blir det någon som har känslan för sånt. Jag var som junior ganska duktig att "ligga före" det som var på väg att hända och förstog inte varför folk körde på varandra vid starter och annat när man såg långt iförväg vad som var på gång. Så ja man lär sig det om man börjar vid 10års ålder och kör 20-30 tävlingar = 90-120 tighta raceheat om året.

Lestrup är en typiskt sån som brukar missa de flesta i täta race.

Läste en väldigt intressant artikel i Autosport för något år sedan om formel 1 förare som hamnat i ett mentalt läge där de slutat tänka och allting mer eller mindre har hänt automatiskt.

Exempel de tog upp var Olivier Panis i Monaco 1996 och Ayrton Senna på samma ställe (han pratar lite om det i dokumentären om honom).

Artikeln var tydligen baserad på en bok som jag just nu inte kan komma på namnet på tyvärr.

Petter U skrev:

Läste en väldigt intressant artikel i Autosport för något år sedan om formel 1 förare som hamnat i ett mentalt läge där de slutat tänka och allting mer eller mindre har hänt automatiskt. Exempel de tog upp var Olivier Panis i Monaco 1996 och Ayrton Senna på samma ställe (han pratar lite om det i dokumentären om honom). Artikeln var tydligen baserad på en bok som jag just nu inte kan komma på namnet på tyvärr.

Det där med "zonen" är intressant som f*n. Gäller ju många sporter och andra aktiviteter.

[Lite off topic sidospår]

En grej jag tänkte på som inte är zonen men kan uppfattas av andra som det. Om jag hamnar i någon överaskande situation där många oerfarna förare får panik och stress och allt händer väldigt fort för dem så behåller jag lugnet och tänker lugnt "jaha, nu gör jag så, och sen gör jag så, och det där är lugnt men jag får nog styra lite så o släppa sen och...." och jag uppfattar hela förloppet mycket bättre - och "långsammare" - tack vare att man inte tappar fattningen ÖHT. Självklart så är det en gradskala, jag tappar garanterat fattningen i värre situationer men jag behåller ett kolugn i långt långt struligare och akuta situationer. Det här tror jag absolut kommer från att man nött inbromsningar från 200+ kmh, kastat bilen genom kurvor långt över motorvägsfart och fått släpp både hit och dit tusentals ggr på bana!!! Jämfört med någon som kanske aldrig bromsat fullt från 130kmh.

Utifrån sett så kan det se ut som att jag uppfattar allt som sker på det där "zon"-sättet. Men jag anser det inte vara det utan bara bibehållen fattning helt enkelt.

[/Lite off topic sidospår]

Såg en dokumentär på Discovery för ett par år sedan där de intervjuade en (har jag för mig) gammal NASCAR-förare som en bit in i loppet lite roat brukade studera vad hans händer och fötter hade för sig i olika situationer, den tänkande delen av hjärnan var mer eller mindre bortkopplad. Det är kanske det som blir resultatet av långvarig "sensory overload", den tänkande delen av hjärnan kopplar direkt ihop sinnena med tentaklerna så att den slipper sitta och höra på när de bjäbbar med varandra och istället kan ägna sig åt att planera blomsterarrangemang eller vad nu tänkande delar av hjärnor kan tänkas göra på sin lediga tid.

För övrigt så hade jag tidigare ett synnerligen monotont arbete vid en punktsvets, trampa två gånger och skicka vidare. Då kunde jag också koppla bort den tänkande delen av hjärnan vilket ibland kunde få skojiga resultat där jag plötsligt helt hade glömt hur detaljen ifråga skulle se ut och hur man effektivast fick den att göra det. Intressant det där med hjärnor

BTW: Fan vilka långa meningar jag skriver.

Samtidigt är väl den bortkopplingen racerförarens värsta fiende - att börja tänka på annat och tappa det knivskarpa fokuset. Typ man leder med god marginal och man ska backa av tempot lite för att säkert ta sig i mål. Och plötsligt så far hjärnan iväg på utflykt pga 100,00% fokus inte behövs längre.

Men det ena utesluter helt säkert inte det andra

Niklas Falk skrev:

Mest lär man sig kompisarna i serien och efter några år så vet man vad som kommer att hända i olika situationer. Lite samma sak på vägen, du bygger upp erfarenhet med hjärnans fantastiska förmåga för mönsterigenkänning (med samtliga sinnen).

Köper du mitt tänk att det är skillnad på att ha allmän racingerfarenhet och ha koll på vad andra brukar tänkas kunna göra i olika situationer (som en halvok schackspelare) jämfört med att lyckas uppfatta en mer oväntad händelse innan det händer genom avläsning av extremt subtila signaler? Det är kanske lite "splitting hairs" iof... Men jag är lite fascinerad av förmågan vi har!

Niklas Falk skrev:

Jag kan ta ett exempel. Fredrik Henriksson hade(2009) på Knutan ryckt lite i starten och sen missat starten totalt (då stod han två rader fram). Två tävlingar senare på Falkenberg hamnade jag bakom honom och jag såg samma ryck.

Ja inte ser man något "att läsa av" i videon iaf, jävlar vad snabbt du fixar det

Björn skrev:

När man racar riktigt mycket så blir det någon som har känslan för sånt. Jag var som junior ganska duktig att "ligga före" det som var på väg att hända och förstog inte varför folk körde på varandra vid starter och annat när man såg långt iförväg vad som var på gång. Så ja man lär sig det om man börjar vid 10års ålder och kör 20-30 tävlingar = 90-120 tighta raceheat om året. Lestrup är en typiskt sån som brukar missa de flesta i täta race.

Intressant!

Det är kört för mig då.

Magnus Thomé skrev:

Björn skrev: När man racar riktigt mycket så blir det någon som har känslan för sånt. Jag var som junior ganska duktig att "ligga före" det som var på väg att hända och förstog inte varför folk körde på varandra vid starter och annat när man såg långt iförväg vad som var på gång. Så ja man lär sig det om man börjar vid 10års ålder och kör 20-30 tävlingar = 90-120 tighta raceheat om året. Lestrup är en typiskt sån som brukar missa de flesta i täta race. Intressant! Det är kört för mig då.

Det är så att vissa inte slutar att kracha och vissa är grymma när det är rörigt, tror det är medfött och tillsammans med träning meditation, komma i 100% balans och koncentration hjälper långt. Läs Åkes grej han skrev med vår doktor i teamet och Rickard Rydell bla. den förklarar en del som skickades ut med bilsport för något år sedan men åke har nog den tillgänglig på något sätt.

Det är därför jag alltid anser att gokart på hög nivå (internationella klasser) ligger närmare F1 att köra än alla racingserier vi kör i sverige. Är du över 40år kan man åka fort på rutin i trafik på bana men du klarar inte att rejsa gokart på högsta nivå eller F1. I DTM var det tydligt för någr år sedan att gamla avdankade F1 åkare krachade ofta i täta race där yngre förmågor vann fighterna. Koncentration, hjärnan, kroppen räcker inte till längre även om de kör skiten ur 99,9% av alla raceförare.

Många förare är bra att åka "STD" bil upp till tex. endurance, STCC osv. men jag har hittils bara sett en handfull förare katabla att åka F1 och gokart när det börjar gå riktigt fort i sverige. När man såg Senna och Fullerton åka gokart inser man att Prost, Skomakare mfl. var amatörer även om de var smarta och vann ganska ofta.

Magnus Thomé skrev:

Björn skrev: När man racar riktigt mycket så blir det någon som har känslan för sånt. Jag var som junior ganska duktig att "ligga före" det som var på väg att hända och förstog inte varför folk körde på varandra vid starter och annat när man såg långt iförväg vad som var på gång. Så ja man lär sig det om man börjar vid 10års ålder och kör 20-30 tävlingar = 90-120 tighta raceheat om året. Lestrup är en typiskt sån som brukar missa de flesta i täta race. Intressant! Det är kört för mig då.

Inte nödvändigtvis, simracing online ger samma träning, så länge alla följer racingens regler ( som i iRacing tex. verkligen inte konsolspelen om man inte har en egen liga). Inte svårt att hinna med tio race i veckan om man skulle vilja.
Jag säger inte att det är exakt samma träning, bara att man tränar in reflexer som dom som bara sitter i soffan/skruvar i garaget på vintern inte får.

http://www.youtube.com/watch?v=eM7uwztPSHQ
http://www.youtube.com/watch?v=tvVLPAfiFM0

Magnus Thomé skrev:

Niklas Falk skrev: Mest lär man sig kompisarna i serien och efter några år så vet man vad som kommer att hända i olika situationer. Lite samma sak på vägen, du bygger upp erfarenhet med hjärnans fantastiska förmåga för mönsterigenkänning (med samtliga sinnen). Köper du mitt tänk att det är skillnad på att ha allmän racingerfarenhet och ha koll på vad andra brukar tänkas kunna göra i olika situationer (som en halvok schackspelare) jämfört med att lyckas uppfatta en mer oväntad händelse innan det händer genom avläsning av extremt subtila signaler? Det är kanske lite "splitting hairs" iof... Men jag är lite fascinerad av förmågan vi har!

De med många landsvägsmil (5-10kmil per år) brukar ha en mycket bättre förmåga att fånga trafikproblem i tid, helt enkelt genom träning. Men vissa lär sig långsammare eller har helt enkelt otur när det gäller att använda erfarenheterna.

Men vissa är enastående på att komma igenom omöjliga situationer utan problem. Rallyförare som lätt väjer för en älg utan att tappa fart tex.
Fokusering och låta ryggmärgen göra det du lärt den, rädd får du bli när du är tillbaka i depån.

Detta är ju inte att hoppa höjdhopp mot en ribba, det är att hoppa ännu högre när du redan är i luften

Niklas Falk skrev:

Detta är ju inte att hoppa höjdhopp mot en ribba, det är att hoppa ännu högre när du redan är i luften

Magnus Thomé skrev:

Uppfattade jag det rätt att du inte kände igen att du i racingsituationer kan få den där telepatiska känslan av att nu kommer han snart att gör si eller så och han sen gör exakt det? Utan mera allmän superkoll på vad alla gör och mer också erfarenhet om hur både vissa förare men även förare i allmänhet beter sig i olika situationer runt dig? Inte telepatikänslan?

Sista racen var ju 8 år sen, jag minns inte riktigt

Däremot händer det titt som tätt att jag ser saker hända i förväg når jag numera står bredvid. Vilket gett mig en och annan intressant bildserie att lägga ut. Om det kan bero på att jag (omedvetet) ser någon utmana ödet mer och mer, konsekvent göra ett visst fel, eller plötsligt bara göra något avvikande, det har jag aldrig funderat djupare på.

P.P. skrev:

Magnus Thomé skrev: Uppfattade jag det rätt att du inte kände igen att du i racingsituationer kan få den där telepatiska känslan av att nu kommer han snart att gör si eller så och han sen gör exakt det? Utan mera allmän superkoll på vad alla gör och mer också erfarenhet om hur både vissa förare men även förare i allmänhet beter sig i olika situationer runt dig? Inte telepatikänslan? Sista racen var ju 8 år sen, jag minns inte riktigt Däremot händer det titt som tätt att jag ser saker hända i förväg når jag numera står bredvid. Vilket gett mig en och annan intressant bildserie att lägga ut. Om det kan bero på att jag (omedvetet) ser någon utmana ödet mer och mer, konsekvent göra ett visst fel, eller plötsligt bara göra något avvikande, det har jag aldrig funderat djupare på.

Slutledning: Bli racerförare först. Bli racingfotograf sen


Men allvarligt talat, väldigt intressant!

Magnus Thomé skrev:

Slutledning: Bli racerförare först. Bli racingfotograf sen

Men vad f.. Måste du avslöja den enda fördelen jag har emot alla som faktiskt KAN fota? Jag har ju i alla fall ett hum om hur och vart bilarna rör sig.

Tobias Nyström skrev:

... Inte nödvändigtvis, simracing online ger samma träning, så länge alla följer racingens regler ( som i iRacing tex. verkligen inte konsolspelen om man inte har en egen liga). Inte svårt att hinna med tio race i veckan om man skulle vilja. Jag säger inte att det är exakt samma träning, bara att man tränar in reflexer som dom som bara sitter i soffan/skruvar i garaget på vintern inte får. http://www.youtube.com/watch?v=eM7uwztPSHQ http://www.youtube.com/watch?v=tvVLPAfiFM0

Håller verkligen med att på vår nivå så kan simracing ge träning på att hantera både stressmoment som en snabbare bil i rumpan eller att planera och få till omkörning av någon som är svår att ta sig förbi. Eller allmän reflexhantering pecis som du skriver. Jag tycker GPL är bra för träning eftersom det är väldigt oförlåtande. Det finns inget utrymme för minsta fel i hantering av bilen, du måste sätta allt både när du kör själv eller har bilar runt omkring. Jag önskar jag var lite bättre på eländet bara...

Många proffsförare kör ju en del simracing men det jag ser oftast bli omnämnt är att de "kör in sig" på okända banor och mer sällan att de säger sig träna omkörningar osv även om jag sett även det många ggr.