Tack till alla våra trogna sponsorer som stöttar och håller Rejsa rullande
Nürburgring
Reseberättelser
<<   1, 2, 3, 4, 5, 6
12 besök senaste veckan (145767 totalt)
Johan Sjöström
Der drüben
Här sen Dec 2002
Inlägg: 11687



Härligt kompis!

Du kanske skall slå dig in på drifting i stället?

Tack för rapporten det uppskattas thumbs up

_________________

NS 349/7.51.80/9.07.00
Citera
Johan Sjöström
Der drüben
Här sen Dec 2002
Inlägg: 11687



Nordschleife 2012 The trip of Enjoy

Först lite kort vilka vi var som åkte ner till ringen den här gången, 2 killar från fartfabriken Simon och Sebastian samt en god vän i form av Ola samtliga från lite nordligare delar av skåne. Alla utöver jag hade sin oskuld kvar i form av att dom aldrig besökt Ringen, Ola har dessutom aldrig åkt eller kört på bana men vi jobbar på att förändra det

Ett kort sms från Simon "vi har en plats över i bilen till ringen! Följer du med så bjuder jag på dom första kalla" Så började den här trippen en tisdag som nu reseberättelsen speglar. Jaha alla som känner till ringen vet vad detta betyder för hypofysen eller nåt, allt triggas och det som gäller är att lösa alla problem för att nå målet att kunna hänga med, att INTE hänga med finns inte på kartan överhuvudtaget. Förutsättningarna var relativt goda med semestertider, knodden bortlovad och frugan på jobbet, ett par hinder fanns dock i form av likvida medel samt att en nyinförskaffad hundvalp som behövde omvårdnad. Medan tiden gick så fortsatte vi hetsa varandra jag, Simon och Sebastian om resan, pusselbitarna föll på plats en efter en och dagen innan avfärden (onsdag) var allt löst med lite hjälp från svärmor, mor, svärfar och fru, stort tack till alla er som bidrog till att jag kunde hänga med!

Glädjen var stor hos oss och vi tog beslut om att sjöströmmaren skulle plockas upp av fartfabriken 07.20 innan dess såg jag till så att hundvakten morfar hämtades samt att utspisning till oss i bilen införskaffades på frugans jobb, väl hemma igen så var det bara lite detaljer innan grabbarna kom som slutfördes. Alla var glada och lite pojkigt fnittriga inför detta äventyr, att åka till ringen är för mig ALLTID ett äventyr men för resten av grabbarna i bilen var det ett än större äventyr då deras oskuld skulle plockas! Jag har en del rutin på området och det var mig en ära att få vara med om detta mycket unika, på samma gång som det är ett lyckorus innebär det ett livslångt tyst kommittent till ringen med allt vad det innebär.

Efter att ha lastat bilen med allt som skulle med och vinkat adjö till hund och morfar ställde vi kosan mot söder eller säger man S˙d kanske. En tanke jag haft var att montera en GoPro i rutan för att ta bilder på oss under resans gång så sagt och gjort. Framme vid bron var det lite nervöst om Bizzen skulle funka men det var inga problem alls och vips var på väg mot Danmark och kontinenten, bara den känslan att glida över den fantastiskt vackra Öresundsbron med vetskapen att man är på väg DIT gjorde oss bubbliga och busiga. Resan till Rödby gick i ett nafs och även här flöt det på med Bizzen och det var trevligt nog väldigt lite köer vid färjan, en kopp kaffe och en bensträckare senare var det dags att äntra färjan, väl om bord letade vi upp ett par platser uppe på däck för att spisa lite brunch.

Det bjöds på smörrebröd dagen till ära och vad kan egentligen vara mer lämpligt med avgång från Danmark, det var välsmakande och mättande och i kombination med strålande väder kände vi oss lyckligt lottade som fick vara här. Båtresan är ett ganska snabbt avklarat kapitel och plötsligt var det dags att äntra bilen igen vilket vi gjorde. NU var vi på helig Tysk mark för så känns det varje gång, tysk radio, tyska lastbilar, bockwurstar och massa annat som var typiskt för där vi var, första biten väg är väl inget paradis av kvalitet men vi jobbade oss framåt i vår Opel Enjoy i en alldeles lagom takt, nåja med tanke på bilval i alla fall, dock uppskattades att bilen var utrustad med AC då värmen var redigt kännbar, utan den hade resan varit svettig kan man säga. Vi matade på med milen och trafiken var måttlig, ett par korta staus träffade vi på men inget värt att skryta om och vi var i rörelse i stort sett hela tiden. Det var nu dags att tanka bilen, få i oss något ätbart samt passa på och pinka. Ett av alla stora bensin/matkomplex längs med vägen besöktes och det var skönt att få röra på sig lite, en enkel bit mat senare var vi redo igen, dock så noterade vi lite svenska bilar med ringenambitioner så dessa var vi tvungna att hälsa på, det visade sig vara 6st skånepågar på väg ner mot Ringen, en av dom var Ola från Bjärred som jag träffat och tjötat lite med tidigare, det var en härlig samling bilar bestående av M3 E46, Z4,M3 E36, M3 E30 osv..

Nåja vi pratar lite kort och beslutar oss för att köra vidare, i brist på annan kompetens villig att köra beslutar vi oss för att acceptera Simon bakom ratten, det är ingen behaglig upplevelse att åka på autobahn med någon som kör som en kratta men vi tråkade han med täta och jämna mellanrum vilket kompenserade en hel del för denna tveksamma upplevelse, allt var såklart med glimten i ögat, stämningen i bilen var redigt god nu och det blev en del ploj framför kameran, det blev även lite mer trafik och det kom en del staus, inte så långa eller långsamma men ett flertal vilket gjorde att tiden rusade iväg lite. I vanlig ordning strulade alla elektroniska färdvisningar dit och trots att jag åkt på dessa vägar en hel del gånger kände jag mig lätt förvirrad och osäker över om vi var på rätt väg. Med gemensamma krafter lyckade vi i alla fall få klart för oss att vi var på väg åt rätt håll och att det inte alls var så långt kvar..

Vägarna började nu breda ut sig lite och det blev lite mer böljande landskap, vackert som alltid och själv visste jag att det blir bara bättre och bättre, till slut svängde vi av från stora vägen och körde landsväg mot Adenau, dom första Bitburgerskyltarna dök upp och vi blev som barn på nytt, vägarna var smala, slingriga och alldeles underbara, vi körde i en grönskande dal som inte alls var olik det jag fantiserar om kallas paradiset och vi var alla överens om detta tror jag. Plötsligt så hände det, vi var i Adenau, det kändes konstig att plötsligt vara här då jag för någon dag sedan satt på jobbet och hade tankarna på annat än ringen (faktiskt) vi passerade genom samhället och beslöt oss för ett kort stopp på getränktemarkt utifall vi skulle bli törstiga under kvällen (för öl finns ju inte att köpa på krogen i Tyskland.. ) Ett besök härinne är alltid trevligt, ett slags mekka för oss som uppskattar tysk öl vilket jag tror samtliga gjorde.

En back Stubby och en flaska kapten Jaeger senare var vi på väg igen, nästa stopp var under Breidscheid för att sedan traska upp och ställa oss i svängen innan bron. Vädret var fortfarande alldeles fantastiskt, hög värme och vindstilla gjorde att stubbyn i näven kändes som balsam i strupen och detta medan 4 petrolheads njöt av förbipasserande bilar i varierande farter, doften (ja det är en doft) av brända bromsar letade sig in i näsborrarna och ännu ett element att njuta av infann sig, jag tror samtliga av oss blev lite förtrollade av detta ögonblick och konversationen var ganska enkelspårig och i stil med "kolla den bilen" och "lyssna på det ljudet" osv osv. Det kändes som att vi kunde stanna här och njuta ett tag och sedan var livet klart liksom.

Klockan hade trots allt tickat på lite och vi hade inget boende ordnat, jag var inte orolig för detta men det skulle vara skönt att få detta klart så vi kan pusta ut helt och hållet. Vi beslutade oss för att åka till "mitt" boende i Meuspath då det är ett säkert kort, tyvärr var där ingen hemma och enligt den äldre genrationen Nett var det fullbokat. Vi körde vidare och tog beslut om att äntra Lindenhof för att se vad som kunde hittas på, för visst löser sig allt med en kall öl? Sagt och gjort så körde vi till Lindenhof och äntrade detta för mig väldigt betydelsefulla ställe, här har man många härliga minnen och faktum är att detta har för mig blivit något mycket betydelsefullt, här vet jag att man får vettig mat, kall öl till rimliga priser och det finns ett gott hjärta i ägarbilden vilket är nog så viktigt för mig. Att öppna dörrarna och stiga in var lite som det nog är hos sankte Per första gången, allt var som ett svagt skimrande ljus och vägen fram till baren kändes besträdd med pärlor eller nåt.. Knasigt? absolut men så skall det vara och så är det! Mahjid som agerade bartender dagen till ära hälsade oss välkomna, det var en lugn eftermiddag och endast lokalbefolkningen satt på plats för lite samkväm, jag tror många av dom äldre uppskattade att det blev lite svalare nu framemot kvällen och en kall öl satt nog väldigt gott.

Att sitta på Lindenhof utan en kall i näven känns inte alls rätt och för att korrigera detta så beställdes det in varsin liten öl till oss alla eller Ola fick hålla sig nykter ett tag till i alla fall. Ölen kom till oss och det är svårt att beskriva men den första RIKTIGA pilsnern när man har kommit ner är nåt alldeles speciellt, tjock styvt skum som ligger som ett lock över den iskalla guldskimrande ölen, det fuktiga nytvättade glaset med sin papperskrage som så sakta blir fuktig medan vi varsamt låter härligheten slinka ner i våra strupar är DET är fanimej religion, i alla fall för mig. Vi berättar för Mahjid att vi söker boende och han verkar helt lugn och antyder att dom har lediga rum men att vi skall prata med Renate som är på intågande. Så småningom kommer Renate och hälsar även hon oss välkomna, hon förklarar att det finns rum lediga och vi beslutar oss för att kika på dom. Rummen visar sig vara enkla och kanske inte top notch däremot rena och ok, närheten till Lindenhof och det faktum att vi nog vill lösa detta gör att vi tackar ja, vi beslutar oss också för att prova en natt och sedan besluta om vi skall sova vidare eller inte.

Efter att ha lasta ur bilen och slängt av grejorna så kändes det lite förlösande, nu var vi här och boende var klart nu kunde vi börja njuta av att vi var här på allvar! Jag tror vi alla var rätt hungriga så vi beslöt oss för att äntra Lindenhof omedelbums, precis då ringde min telefon och en vän i form av Lasse från Malmö visade sig vara här och ville ansluta sig till oss, han skulle bara duscha så var han på väg, jätteskoj kände jag med lite mer trevligt folk, samtidigt såg jag en möjlighet för pågarna att åka redig bil på banan vilket jag VET kommer att bli uppskattat. I väntan på bättre tider beställdes det in 4 stora skummande härligheter och nu tror jag alla till 100% kunde slappna av. Vi insåg att resan ner i gått helt ok och att vi hittat vettigt boende, lite skoj är det allt att bo hos Renate. Det tog inte alls lång tid innan Lasse dök upp och som vanligt blir man glad, skön skånepåg med avslappnad stil uppskattas av mig i alla fall och en dag kommer han säkert att börja köra fort också :- ) Att tråka varandra med sådant snack hör till och jag är INTE sen med det såklart även om jag snällt skall vara tyst egentligen.

Maten beställdes in och vi fick på ett ungefär vad vi ville ha, Sebastian hade önskemål om Saurkraut vilket inte fanns att tillgå idag men Renate lovade att ordna god middag i morgon med Grillhaxe, bratkartofel och saurkraut dock under villkoren att vi stannade kvar vilket vi såklart lovade, en smart kvinna det där, som Lasse sa vi svalde betet med hull och hår och varför inte, vi trivdes görbra! Då belastningen på krogen var låg så kom maten föredömligt snabbt in på borden, det var i vanlig ordning generösa portioner som inte ens välmående skånepågar som vi skulle kunna bli besvikna på. Maten smakade alldeles underbart och vi njöt av maten i fulla drag, som vanligt åt man mer än man borde gjort. Efter maten och någon öl var man som vi säger i Skåne "bugasprängd" Just nu känns det som att gud gärna hade fått stanna tiden, vi var alla väldigt nöjda med livet då allt var på topp. Vi börjar smida lite planer för morgondagen och diskuterar om vi inte skall ta en runda längs med banan, en promenad från T13 till Breidschied är alldeles förträffligt, man ser intressanta delar av banan och får fantastiska vyer. Att man får lite kalorier brända gör ju inte saken sämre.

Renate tipsar oss även om någon form av rally i Daun cirka 22km från oss och det verkar intressant. Vi beslutar oss för att försöka hinna med båda då vi har gott om tid under morgondagen, insläppet öppnar inte förrän vid 17 tiden. En annan rolig sak är när vi börjar prata med Renate om hennes Amazon, det hela slutar med att vi blir lovade att få låna den för en tur i morgon vilket vi ser framemot. En galen grej hade ju varit att få en runt nordslingan ett varv men det tror jag inte blir av. Kvällen fortsätter och tempen dalar så sakteliga neråt till lite mer behagliga tal, vi njuter alla i fulla drag och vi är alla duktiga på att häckla varandra för en det ena och än det andra, allt med en härlig glimt i ögat! Jag tror vi alla börjar känna oss möra men trots detta sitter vi uppe relativt länge och klockan är nog runt 12 när vi beslutar oss för att nanna kudden. Vi har haft en supertrevlig dag med gott om skratt och bus och kvällen blev precis sådär som man verkligen vill, gött väder, bra sällskap och möen och god mat allt ackompanjerat av dom ädlaste maltdrycker.

Väl uppe på rummet blir det precis som Renate sa tidigare på dagen " we finish with a drink together then u fall down in your bed" det blev verkligen så då Renate bjöd på en bricka Jäger vid sista beställningen och jag tror inte det tog många sekunder från att jag landat i sängen innan jag sov gott, riktigt gott och drömde alldeles underbara ringdrömmar..

Tack alla för en härlig dag, killar med skön humor gjorde dagen klockren och resan väldigt smärtfritt

Också lite bilder...

Simon


Ola


Sebbe


Johan


Turbon på vårt verktyg för resan en Opel ENJOY såg ut att ha fått jobba lite i upphämtningsfasen,


Stundtals var stämningen hög i bilen, kameran jobbade på med en bild i minuten


Stau= mer fjanteri i bilen, allt för att tiden skall gå


Det är gött och fjanta när man är uttråkad på att åka ENJOY


Vår berömda Jägerkyl developed by Johan


Stundtals hittade Simon gasen men mest oftast var det panikbromsa som gällde :-)


Vi hade trots allt tur, på motsatta sidan var det betydligt fler staus..


Blaue Ecke betyder att vi är framme i Adenau!!


Breidschied, tror ni Volvon har överhettat bromsarna i Hit Miss Hit/Werseifen?

_________________

NS 349/7.51.80/9.07.00
Citera
Johan Sjöström
Der drüben
Här sen Dec 2002
Inlägg: 11687



Nordschleife 2012 The trip of Enjoy

FREDAG

En dag av resan har passerats och resedagen brukar vara en seg jäkel men detta måste ha varit en jäkla bra resa då jag minns gårdagen med glädje, visst somnade vi gott alla efter resan, all god mat och ädla drycker, till råga på allt hade jag sovit riktigt gott trots att jag var tveksam när jag såg sängen som Renate köpt på loppis, förlängt med hjälp av en snickare och sedan ställt in på rummet (jodå Renate berättade hela historien om sängen)

Resten av ligan sover så sött och oskuldsfullt och det passar mig som handsken, morgnarna i ensamhet är av vikt för att reseberättelsernas stolpar skall kunna skapas, hinns det med plitar jag även ner själva texterna. Klockan är bara 06.00 och efter en skön dusch smyger jag mig ner på gården och äntrar datorns tangentbord. Husfrun som springer omkring och pysslar om allt såsom frukost, städning, förberedelser i köket osv. frågas snällt om kaffe, jag försöker kombinera att se ut som ett skepp i nöd och en liten bedjande hundvalp och döm om min förvåning när det går hem, bara några minuter senare står det nylagat kaffe på bordet och jag är henne ytterst tacksam. Fingrarna flyger hej vilt över tangenterna och kreativiteten infinner sig, det är jag, kaffet, datorn, några kvittrande fåglar och en begynnande sommardag vilket redan känns i luften.

Tiden rusar iväg och texten om gårdagen börjar trevligt nog ta form, plötsligt är klockan halv nio och det är frukost om 30 minuter, pågarna trillar ner efter hand och precis som man misstänkte kommer Sebastian sist ner, jag tror minsann han är en liten Skalman som sover och äter en hel del och är ganska klurig. Alla verkar i alla fall ha sovit gott och känner sig någorlunda utvilade, frukostbordet äntras och jag noterar att vi bjuds en hel del men det når inte riktigt fram till Frau Netts men vad gör det? Det viktiga är att vi mår gott och blir mätta vilket vi blir.





Grabbarna är väldigt tacksamma att ha med sig (eg. är det jag som är med dom) då dom är som kalvar på grönbete eller barn vid insläppet till ett nöjesfält. Dom är spända av förväntan och vill liksom göra ALLT här och NU, jag är så glad att jag fått förmånen att vara med om detta, den glädjen man upplevde första gången man kom hit på allvar minns jag än idag. Efter frukosten och allt tjöt och bus börjar vi göra oss iordning för dagens eskapader, det skall packas ner, packas upp, kameror skall laddas, kroppar skall tvagas, det skall pruttas, busas och allt annat av vikt, till slut är vi i alla fall klara och dagen kan börja ta form på allvar.

Vi börjar med att få kontakt med Lasse som hakar på under dagen då han precis som vi har tid att spilla fram till insläppet öppnar. Lasse är som vanligt en glad skånepåg vilket passar bra ihop med oss andra trots att han är så pass mycket äldre än oss alla, faktum är att jag känner mig riktigt ung i hans närhet :-) Vi börjar att med vår Opel ta oss till komplexet för att införskaffa lite kontanter, kreditkort funkar inte överallt och kontanter är ett måste. Efter att ha löst detta beslutar vi oss för att börja dagen med att försöka leta upp det här "rallyt" som Renate pratat om dagen tidigare, aktiviteten skulle ligga i byn Daun vilket skulle vara på vägen mot Müllenbach och sen längre fram om vi inte minns fel.

Otroligt nog så flyter allt på och vi kommer rätt direkt, ok det var kanske inte fågelvägen men med dessa böljande vackra landskap känns det nästan ok även i en Opel Enjoy men bara nästan :-) Nu när vi äntrat Daun är det uppenbart att vi hamnat rätt, det finns bilar och skyltar som styrker detta och vi kommer fram till den centrala punkten av träffen i ett nafs, värmen är nu ordentligt påtaglig och det är definitivt runt 30 grader, jag greppar snabbt tag i en halmhatt för att rädda vad som kan räddas av svålen innan vi lämnar bilen och dess luftkonditionering. Simon parkerar lika dåligt som han kör men vi höll oss på säkert avstånd och trot eller ej men det slutade lyckligt!

Det tar inte många sekunder på stället innan vi får klart för oss att vi kommit till något ganska stort då det är mycket rörelse och vi omedelbart ser en hel del trevliga bilar i form av korta Quattros, Lancia, Peggor, Cittror och många klassiska rallybilar från 70, 80 och 90 talet. Det är så pass mycket bilar så vi har svårt att ta in allt och vi är nog överens om att vi valde rätt som kom hit. Bara en liten bit in på en av gatorna står Walter Rörhl och Michele Mouton och skriver lite autografer till folk samtidigt som dom står och klappar på nåt märkesdäck, vi fortsätter framåt och den ena läckerbiten efter den andra träder fram, det är Rothman Porschar, fler Quattros, Alfor MG Metro och alla bilar du kan tänka dig och som man inte sett live överhuvudtaget eller i alla fall inte på 2000 talet. Vi undrar alla hur tusan det gått att samla alla dessa unika fordon i en liten håla ute på landet, ibland undrar vi om det verkligen är sant att vi är mitt i detta mekka av bilar, dessa bilar är stekheta att kika på då dom andas så mycket tävling, speciallösningar, pulver och fart, formerna eggar oss alla och våra kameror går varma mest hela tiden, tyvärr fick jag med mig fel objektiv och det enda min glugg duger till är detaljer och closeups men det kanske kan funka då Sebbe och Simon har helhetsbilder.









Grabbarna träffar en entusiastisk deltagare som börjar dela med sig av allt om bilen och dess historia, grabbaran lyssnar entusiastiskt på han och det är en njutning att se killen glöda så för sitt intresse, själv har jag fastnat under huven på en RS200 och dreglar på alla läckra detaljer, det sparades sannerligen inte på krutet när dessa specialbilar konstruerades, alla detaljer i ädla metaller och plaster som så omsorgsfullt konstruerats för några enstaka bilar imponerar på mig, samtidigt går det att se snabblösningar som inte ser så proffsiga ut men som fyller en viktig funktion och gör bilarna så unika och egna för jag är tämligen övertygad om att dessa bilar alla har sin egen identitet och att dom byggts för hand samt med tiden modifierats för just dess ändamål. Alla bilar har kvar sina namn från förare/kartläsare och det är många kända namn, en hel del Finnar men inte så få svenskar i heller.







Vi traskar vidare i allt detta fantastiska och en bit bort ser vi en lång lång kö ringla sig, det står en massa folk med rattar, planscher, kepsar och annat i nävarna och nu ser vi att dom väntar på att få sina saker signerade av legenderna Stig Blomkvist, Björn Waldegård, Walter Rörhl och Michele Mouton som alla var där, man insåg än en gång att vi är med om något för oss helt unikt och att vi troligtvis aldrig kommer att få uppleva detta igen. Gatan av bilar har trots att det stundtals inte verkade så en ände och vi vänder på klacken och går sakta tillbaka mot starten. Vi har massor kvar att kika på då det är ytterst svårt att ta in allt. Jag kikar lite närmare på en MG Metro som enligt ägaren är världens enda körbara rullande ex, snacka om unik bil bara av den anledningen, kikar man sedan in i bilen och framförallt in i skuffen där det sitter något som påminner om en mix av en motor till en mindre kryssningsfärja och någon slags bypass operation med alla slangar hit och dit, utan att veta exakt så syns det att dessa monsterbilar gick så ända in i helskotta och att dom förbjöds med tiden är nog inte så konstigt, bilen hade lite över 400 hästar i sin begynnelse men den bör ha trimmats upp med tiden som allt annat.







Vädret är så där galet varmt och vi är alla märkta av värmen, något kallt att dricka och kanske en bit mat känns som det suttit fint men samtidigt vill vi inte lämna detta bakom oss. Vi fortsätter beta av allt och kommer nu till parkeringen där vi äntrade hela "rallyt" Här får vi också klart för oss att det även är ett rally, inte i någon tävlingsform utan som ren uppvisning men det är alltså flera olika sträckor som bilarna kör och det kommer att upplevas som på riktigt, guuud vad det hade varit fräckt att se tänker vi men å andra sidan har vi en del andra åtaganden så vi får se vad det blir med detta. Här på sista parkeringen stoltserar minst 2 st av den smått legendriska Quattron med den så typiska korta hjulbasen och dom ser verkligen lustiga ut men man sätter skrattet i halsgropen när man tänker på vilken framgång dom hade bla med att vinna Pikes Peak ett par gånger. Effekten varierade såklart men jag läser mig till att det varierade mellan 400-600 hästar och runt 3s till 100km/h vilket gör klart för en att dessa bilar som nu är över 25 år gamla hade prestanda fullt i klass med våra modernaste super-sportbilar.

Här träffar vi på en svenskreggad bil och undrar möjligen om killarna som står vid bilen är svenskar, visst är dom det men trots idoga försök måste vi tvinga ur dom varje ord och vi lämnar dom åt sig själva, dom verkade tråkigt nog inte så intresserade av oss och vi hoppades innerligt att dom inte representerade den typiska svensken på en träff som denna för då skäms man nästan. Tråkmånsar var det enda rätta ordet. Till slut ger vi upp och kapitulerar inför det faktum att vi är varma, svettiga, hungriga och törstiga, vi beslutar oss för att lämna stället och hitta något matställe närmare vårt boende. Att efter en stund få känna den svalkande luften från luftkonditioneringen var en fröjd och än en gång uppskattades vår "Enjoy" trots allt. Vi börjar så smått leta oss ut ur staden och i en rondell i utkanten av staden händer det som man aldrig trodde skulle hända, det som händer här förändrar hela resan och ingen av oss glömmer någonsin detta, men mer om det lite senare..

Mer bilder kommer även med tiden.




Som sagt i rondellen letar vi efter skyltar åt rätt håll och plötsligt ser vi något högst avvikande för att vara på landsväg 2012, från vänster kommer som ett pärlband en hel uppsättning rallybilar från utställningen, en efter en passerar dom oss och vi börjar diskutera lite kvickt om vi skall haka på dom, medan vi funderar försöker vi plåta dom vilket går sådär bra genom rutan , vi är alla lite i extas men beslutar oss att följa efter oavsett vilket håll dom tar, sagt och gjort så blir det gasen i botten för att försöka komma ikapp, nu var det inte så att dom kröp förbi på tomgång utan det var rejäl fart på grabbarna grus får man säga. Turbon i Enjoy:en glöder säkerligen till en skvätt men efter ett kort tag är vi ikapp dom, vi ser bla en urquattro framför oss och lite andra läckra kärror, vägarna börjar smalna och man ser att det bär uppför, plötsligt är det lite serpentinliknande vägar och då händer nästa underbara sak som vi sent skall glömma.

Bilarna höjer tempot ett par snäpp och börjar köra med härliga släpp i varje sväng, stundtals är det rena publikfrieriet med saftiga släpp vilket får oss att tjuta av glädje i bilen. Jag menar hur ofta ligger man bakom en äkta urquattro på en smal bergsväg och ser han spetta på i ett saftigt bredställ? Vi filmar det hela men kvaliteten blir väl inte glimrande då vi är helt uppspelta, Simon pressar bilen som kränger värre en eka i en storm på atlanten, till råga på allt är det ju som sagt Simon som kör och det är ju ingen hit precis.. Bakom oss noterar vi en eftersläntrare som närmar sig iögonfallande snabbt i backspegeln, efter ett tag gör han en snabb men väldigt modig omkörning i ett parti där jag själv aldrig hade funderat på en omkörning, nåja här fanns mer pulver och allt gick bra.

Vi kommer plötsligt ikapp hela gänget av bilar då dom saktat in för att svänga av in mot någon form mindre flygplats, vi spelar med och låtsas var en del av gänget och passerar han i insläppet utan problem, det går nu en grusväg upp mot flygfältet och där ligger vi nu bakom en bunke sjukt coola bilar. Vi parkerar bilen precis vid fältet och traskar in den sista biten, väl inne på flygfältet ser vi att där redan fanns en samling bilar och nu är det kanske 30 bilar på plats, det är svårt att med ord beskriva vilken fantastisk bredd av bilar här fanns men ALLA dom bilar man sett på tv, i tidningar o böcker under 60 70 80 och 90 talet fanns representerade här tror jag. Vi började såklart plåta seriöst och minneskorten på 32gb började kännas små då man i stort sett ville tejpa fast avtryckaren och bara föra kameran fram och tillbaka över allt gottigt man såg.

Det som är lite sjukt med det hela är det faktum att nu börjar det komma fler bilar och alla är smått otroliga, det formligen väller in bilar i omgångar och man tror inte sina ögon, det visar sig att alla deltagande bilar i "rallyt" skall hit för att fotograferas på flygfältet, till hjälp har man rekvirerat en brandbil med hög stege samt en slags hydrokopter som filmar ovanifrån.





Vi tror hela tiden att NU tar det slut nu kommer det inte fler bilar men hela tiden bara dröser det in bilar, vi försöker uppskatta antalet till något i stil med 200 bilar och vi räknar även på värdet av dessa men det är såklart svårt, att det rör sig om massor av miljoner behöver man dock inte tveka om. Värmen är påtaglig och hungern samt törsten pockar på uppmärksamhet hela tiden, men det är som att starkare krafter föser det åt sidan hela tiden, denna upplevelse som känns extremt unik och once a lifetime vill vi liksom inte bli av med Till slut inser vi att vi MÅSTE sticka om vi skall hinna med mat och lite vila innan körningen, både värmen och all input har gjort oss rejält degiga, lite tysk mat på det brukar inte göra saken bättre :-) En av dom sista sakerna vi gör är att vi försöker föreviga oss själva i detta sammelsurium av bilar, vi hittar en kille som kånkar omkring på en bunke seriösa kameror och hoppas han kan sin sak, vi förser han med våra kameror och ber han knäppa lite bilder på oss vilket han fixar snabbt. Dessa blir ju underbara att plocka fram på senilhemmet när man behöver förstärka minnet av denna händelse. Tänk om vi inte hade lyssnat på Renate och tänk om vi inte följt efter bilarna, allt var en slump men jag tror vi alla var lyriska över detta faktum.



Nu när vi släppt lite av denna händelse insåg man hur varmt det var och att vi var jävligt hungriga och törstiga, bilens luftkonditionering räddar oss igen och vi börjar komma till sans, vi beger oss sakta men säkert hemåt för att hitta ett matställe, diskussionsämnet är gjutet, vi försöker smälta det som hänt men jag är inte säker på att det riktigt gått in i huvudet på oss ordentligt. Eftersom pågarna som är med på resan anser att Pinocchio är en viktig del av upplevelsen (här får jag nog skylla mig själva genom mina reseberättelser från tidigare resor) så beslutade det att vi skulle spisa lunch där, nackdelen är att man blir en Zombie efter maten då ordet "stora portioner" känns fel, det är GIGANTISKA portioner vad du än väljer, visst man behöver inte äta upp men det är ungefär lika lätt som att köra långsamt på Nordschleife. Väl på plats i Adenau och parkerade i varsin stol på Pinocchio var det dags att beställa, det blev pizza för oss alla och själv beställde jag in en Bitburger drive, lite som en cheeseburgare utan ost men vad gör man inte för att få ha kvar möjligheten till nåt varv under kvällen.

När maten kom in var det lite som att någon behagade skämta med oss, pizzorna var i vanlig ordning inte mycket mindre än en 24" fälg i omkrets och att man skulle få i sig den var bara att fetglömma. Vi njöt alla av mat och svalkande drycker medan vi fortsatte prata om det som varit och det som komma skall, tanken var att försöka få en power nap innan banan öppnade vilket jag tror vi alla behövde. Magen böjar nu tycka det var nog med mat och jag ber snällt om en doggybag vilket man får direkt på Pinocchio, döm om min förvåning när lille Sebbe och Ola trycker i sig hela sina pizzor, märkligt att dom 2 stora pågarna i gänget inte orkar sina, man tycker där borde finnas mer plats men icke det. Ett par slicar pizza till kvällsölen blir perfekt det är både jag och Simon överens om.



Vi drar oss nu hemåt för att chilla lite inför kvällens bravader på banan, en del vilar och andra som jag själva sitter och babblar nere på uteserveringen, våra grannar i form av danska och norska motorcyklister får sin beskärda del av min svada, att tösen i gänget är fager som en vårblomma gör inte det hela tråkigare precis, vackra fruntimmer tillhör livets godsaker och jag har tillstånd från överstehögheten att se men inte röra vilket jag snällt lyder :-) Jag tar även ett snack med Renate om en tur i Amazonen och får ett ok på det, det visar sig dock att Mahjid har bilen för tillfället och vi skall strax dra oss mot insläppet så vi skjuter på det hela till morgondagen.

Som sagt så började det dra ihop sig inför kvällens övningar på det svarta, vi börjar med att fylla upp bilen med soppa så vi får lite tyngd över bakaxeln, samtidigt får pågarna en liten blixtvisit på en inte helt oviktig del av området i form av Döttinger Höhe, den klassiska bensinstationen bredvid långa rakan, här har man plöjt ner massor av Euros och även D-mark på den tiden, soppa, pilsner, kläder, modellbilar och guud vet allt man köpt här. För folk med böjelse för modellbilar är detta ett litet mekka med en hyffsat omfattande samling bilar till försäljning, det kryllar av klassiska racebilar och jag tror inte ens folk med lite udda bilval blir missnöjda här, ok det fanns inte Opel Vectra 2.0T Enjoy men jag hörde å andra sidan inte någon som ville ha en sådan i heller :-)

Vi åker nu vidare mot insläppet och parkerar bilen inne på området, det är inte galet med bilar utan ganska lagom trots att det inte är så länge till dom öppnar, gissningsvis kommer morgondagen med heldagsöppet se något annorlunda ut så vi passar på att njuta, att bara spatsera omkring på parkeringen och njuta av alla coola kärror vilket funkar jävligt bra, speciellt för newbies men även för andra även om man tröttnar lite fortare. Det var nu dags för nästa del av historien och även det var ett minne för livet, en del riktigt skoj men en del mindre skoj men mer om det lite senare..

Det börjar nu bli dags att äntra banan på endera viset, Lasse är på plats med sin underbara GT3:a och Ola som är totalt ny på det här med bankörning får åka med första varvet vilket han tacksamt uppskattar. Vi andra tar beslut om ett varv på ringen med vår ENJOY vilket såklart innebär blandade känslor, ringen JA men med en Opel NEJ inte med en Enjoy i alla fall. Då vi inte har något att välja på så blir det ändå vår Enjoy som jag, Sebastian och Simon hoppar in i för ett varv. Jag tar beslut om att jag kör första varvet så kan pågarna se sig om och suga i sig lite av banans karaktär IRL liksom, ingen protesterar och det känns skönt då jag var lite tveksam till alternativen, banan är ju trots allt inte helt ofarlig.

Jag tar fram ett av mina Ringcard och bältar fast mig själv och ser till att alla lösaktiga föremål i bilen är fastspända (läs Simon och Sebastian) åker fram till insläppet och kortautomaten, vips åker gaten upp och vi är på väg uti paradiset!! Vi passerar konerna och högerpedalen pressas ner mot durkplåten, den lilla snigeln under huven fick sig en utmaning och till slut fick vi upp lite fart, nere i svackan efter bron började man inse att bilen hade en del intressanta egenskaper såsom styrning, chassi och bromsar direkt anpassat för typ krypkörning på 25m breda nyasfalterade vägar med 30km/h gräns eller nåt. Styrningen levererade noll med vägkontakt det var så uppenbart direkt. Bromsarna tog men känslan var även här diffus och okänslig, chassiet i sig var väldigt svajigt och man fick en olustig känsla av att man inte hade kontroll över bilen mest hela tiden. En annan sak som var intressant var att den elektroniska gaspedalen (såklart) fortsatte driva fram bilen trots uppsläpp och den där sekundens fördröjning gjorde framfarten högst olustig och annorlunda, det i kombination av turbolaggen blev en utmaning för att hålla effekten upp och inte tappa farten helt.

Även om jag stundtals sitter med hjärtat i halsgropen och känner dödsångesten krypa närmare flyter allt på vettigt, antispinnen blinkar till lite då och då vilket känns tryggt på den här bilen, jag var inte speciellt sugen på att stänga av den då det nog var ett krav för att jag skulle våga köra bilen överhuvudtaget. Jag minns inte exakt var men jag har för mig det var mellan Hohe acht och Brünnchen, där hade en svensk hoj kört av ordentligt, hojen var skrot men killen ok vilket för mig är det enda viktiga. Det fanns annat folk på plats så vi stannade inte och agerade ytterligare fara för övriga utan vi körde raskt vidare. Utan att vi snackar några ljushastigheter men ändå med värdighet i förhållande till bilval tar vi oss framåt längs med banan, till slut när vi långa rakan och jag kan pusta ut lite själv, det var en pärs att köra bilen och jag kände mig definitivt nöjd med detta enda varv. Det kändes som att vi alla hade skoj och killarana var påtagligt tagna av varvet och banans underbara natur och topografi. Att spela Xbox visade sig vara en bit ifrån verkligheten tydligen. :-)

Pågarna hade såklart ångan uppe nu och skulle köra själva så dom stack iväg och köpte egna varv, jag tror dom delade på ett 4 kort så dom hade vars ett par varv. En kort stund senare kommer dom tillbaka glada i hågen viftandes med sitt gemensamma kort, nu var det dags igen och denna gången skulle Simon köra, jag insåg att det där åksjukepillret jag tog tidigare var värd sin vikt i guld :-) Plötsligt var vi ute på det svarta igen och rattade, Simon hade lite brått i början och körningen blev lite sisådär, det släppte lite, blev lite hetsig, ryckig körning osv. Efter att jag bett han lugna ner sig lite samtidigt som Sebbe förklarade att han kände fruktan för livet så fick Simon till körningen bättre, man vet precis hur det är första gången men å andra sidan vill man ju även att det blir en andra gång och en tredje gång. Det märks att nervositeten är med Simon då han stundtals är lite ofokuserad och missar apex osv. men det är helt ok att man inte kan banan på första varvet så det har jag inga invändningar emot alls. Kommer vi bara igenom första varvet är det mycket enklare sedan. Till slut har vi betat av alla svängar och vi har rakan framför oss bara. Jag tror vi pustar ut lite allihopa, kanske även Simon för nu släpper allt och man kan börja andas :-)

När vi ändå har ångan uppe passar vi på att få Sebbe bakom ratten för sitt eget premiärvarv och glädjen är såklart stor inför detta faktum. Både Simon och Sebbe har hundratals varv bakom sig på Xbox eller Ps3 så att få äntra banan live och själv vara förare är såklart något alldeles extra. Raskt iväg ut genom grindarna och lite samma med Sebbe som med oss andra man är uppskruvad och vill bara gasa på som den, dock har denna kille en fallenhet för bilkörning på bana och ganska snabbt blir körningen mer harmonisk och spårvalen funkar riktigt bra för det mesta, det infinner sig ett flyt i varvet som man i regel inte har på sitt första varv och precis som på Knutstorp så tycker jag det känns riktigt bra mot slutet när nerverna är nere på jorden, någon rädsla för livet hade vi inte någon av oss vilket bara det känns bra :-) Det är till och med så att en del bilar passeras, bla en traktor och en turisbuss samt en parkerad bil, nej men skämt åsido så passerades faktiskt ett par stycken.

Väl tillbaka i depån är vi nu lyckliga över att ha fått lite varv, killarna har blivit av med oskuld gällande rattvrideri på ringen och nog tusan är det något utöver det vanliga, Ola har fått åka snabbt i Porschen och gillade även han den upplevelsen, något annat är väl otänkbart kan jag tycka. I sann Eifel-anda kommer regnet snabbare än man hinner säger Bitburg och plötsligt duggar det lite lätt på parkeringen, Lasse som tänkt skjutsa nästa påg tvekar lite då det inte går att gasa på ordentligt i det blöta men det slutar i alla fall med att Sebbe skall åka med och smilet gick från öra till öra på han direkt.

Regnet tilltar och vi ställer oss under taket på ovanvåningen av Devils Corner och njuter av allt. Alla bilar, atmosfären, varven, ja till och med livet! Regnet slutar plötsligt och det var skönt. Dock är det fortfarande ordentligt blött på banan så några roliga varv är inte att tänka på med Opeln, annars fanns det nog ett lite sug hos oss att komma ut igen. Sebbe kommer tillbaka från sin åktur glad som en speleman och som andra som åkt Porsche på ringen för första gången så kommer ett klassiskt " fy fan vad det går! Och då är det ändå Lasse som kör så det går inte SÅ fort. :-)

När Lasse ändå har ångan uppe ser vi till så att Simon kan åka med ett varv han också, efter att ha tråcklat in han och bultat fast han i bilen rullar dom iväg för ett lyckans varv, även den här killen skall vara glad för att ha öron då smilet är otroligt brett. För ovetandes är det svårt att förklara men Porsche är något magiskt och en GT3 på ringen är något alldeles speciellt så det finns en anledning till allas glädje.

Själv strosar jag omkring i depån och kikar på alla bilar, en bil som väckte lite extra intresse är en M3 E92 med väldigt stor bula på huven, vid en närmare inspektion inser jag att bilen är något modifierad, stora bromsar runt om, lite mer aero men det mest intressanta är den där remmen man ser snurra under huven tack vare ett inspektionshål precis på ett lämpligt ställe, en kompressormatad M3 E92 lär ju flytta på sig lite och jag förstår att han står i depån om det är lite blött på banan. Vi strosar omkring här lite och fluktar och luktar på alla läckra bilar och dess avgaser och man bara precis myser. Både Sebbe och till slut även Simon hann ju med att åka i Lasses GT3:a och deras vokabulär har svårt att räcka till, greppet, farten och kraften i en sådan på i händerna på en erfaren förare impar på i stort sett alla, själv tycker jag det är en riktigt bra start på deras kroniska ringfeber att få åka en bil som är gjord för ändamålet.

Även här ser man hur bra pågarna mår och jag gläds med dom. Tyvärr så kände jag mig själv nöjd och jag ville inte riskera att bli åksjuk för då är kvällen förstörd för några timmar, jag har dessutom åkt med Lasse tidigare och vet vad han och bilen går för, att Porsche gör underbara bilar och står ett snäpp över BMW skulle jag kunna säga här men det gör jag inte för då blir det ett jäkla liv på alla SÅ VI SÄGER ATT Porsche helt enkelt gör bra bilar :-) Till slut så rundar vi av dagen på banan och beslutar oss för att åka hem och göra oss i ordning för en trevlig kväll. Vi hade beställt mat hos Renate så var vi skulle äta var redan klart.



Efter att ha tvagat sig, slappat, satt allt på laddning, kikat lite på bilderna från dagen och jävlats lite med varandra så stack vi över till Lasse för att dricka lite Jäger och en pilsner och snacka sanning i vanlig ordning. Väl på plats hos Helga hittade vi raskt Lasse som visade sig ha ett härligt krypin på baksidan, ganska snabbt serverades en Jäger och även Helga var med oss stundtals. Efter en kort stund dök David äntligen upp, hans resa ner hade varit strulig med massor av staus men strunt samma nu var han här och det uppskattade vi alla. David är en gammal ringvän och glädjespridare, han är tillexempel urfadern till " slå på rumpvärmen hela tiden på föraren stol" eller "slå på sportknappen när föraren skall fickparkera" eller varför inte "lyssna på tysk schlagermusik i 80 mil" och många många andra galna upptåg, en del så galna så jag tror vi lämnar dom därhän, skoj har jag alltid i hans närvaro i alla fall!

Det visar sig att han behöver hjälp med att få dit sin bil som står nere hos Peter Polack och då jag bara bitit av min Jäger finns det utrymme för att hjälpa till. Sagt och gjort så rappar vi oss på med att köra iväg, Davids 1M är en läckerbit av rang och på vägen dit får jag känning på dess kapacitet, draget finns där hela tiden tack vare dubbelturbos och ljudet är alldeles förträffligt trots detta. Jag har alltid varit betuttad i bilen men en åktur här i dessa trakter förstärker den känslan betydligt och det var faktiskt premiär för mig. Väl framme startar David upp sin bil, en alldeles galet underbar Porsche som jag inte sett sedan han så smakfullt folierat den. Läcker bil blev ännu läckrare med detta får jag säga. Efter att ha fällt en tår av lycka efter att få höra den vackra gurgelsången från Porschen så är det dags att köra tillbaka, själv sätter jag mig bakom ratten i Davids 1M och hittar kvickt en bra körställning.

Vi är raskt iväg mot Helga igen och jag konstaterar direkt att bilen är galet lättkörd, instrumenteringen störtskön och läcker, stolarna riktigt bra skålade om än något smala för min voluminösa lekamen. Efter att ha fått i växel två och David ökat tempot lite får man tillfälle att känna lite på bilen, styrningen känns direkt och inspirerande precis som man vill, draget när man pressar högerpedalen är imponerande och det slutar liksom inte att dra i heller, bilen verkar precis sådär rolig som jag trodde och jag njuter i fulla drag. Som sagt David är en buse och han berättar detta senare för mig. Efter några km på rak landsväg smalnar dom av och vägarna bir krokiga, David som mycket väl vet vad hans Porsche har för kurvtagningsförmåga trycker på ordentligt i en dold kurva och visar inga bromsljus alls före den, det är mörkt ute och jag följer han lite då jag inte kan vägen exakt, i min enfald tror jag han håller en rimlig hastighet för oss båda (vi höll en relativt hög fart) Nu visade det sig att det Porschen klarade av var ganska långt ifrån vad 1M fixar så helt plötsligt inser jag att "oh oh det här går liiite väl fort och kurvan kränger alldeles för mycket" ett kort tag blixtar det förbi i huvudet på mig att nu blir det väldigt fel, en microsekund senare hittar jag nytt grepp och passerar kurvan utan att det egentligen hände något, jag svär för mig själv över att jag inte anpassade farten efter mig själv utan bara hakade på David, när jag sedan parkerat exakt vinkelrätt utanför Helga och vi hoppar ur bilarna så garvar David som mycket väl visste vad som skett!



Väl tillbaka behöver vi båda något kallt i oss och det serverades både pilsner och Jäger, jag sveper min jäger snabbt efter den lite omtumlande händelsen men kan inte låta bli att garva lite lätt åt David upptåg, det är sååå typiskt han och jag gillar det (i alla fall nu efteråt) Vi sitter här ett tag och tjötar lite med Helga, eller rättare sagt David och Lasse, själv fattar jag inget, det krävs mer öl för att jag skall prata och förstå tyska :-) Till slut beger vi oss ner till Lindenhof och den stundande grillhaxen! Väl på plats beställer vi in vars en stor skummig iskall pilsner och vi njuter av en smått otrolig dag, detta har vi ältat flera gånger under dagen och kommer säkerligen göra det igen, vi har varit med om mycket idag och speciellt för pågarna är det många intryck att smälta. Vi började så sakta beställa maten, det var lite mer folk här idag och jag varnade grabbarna för att det kunde ta lite längre tid att få in maten då. Vi hade ju beställt lite special idag vilket bestod av grillhaxe, sauerkraut unt bratkartofeln vilket vi sannerligen såg framemot. Egentligen är det dödsdömt att få i sig en hel grillhaxe, speciellt efter någon bira men det är så jävla gott så vad gör man inte. Trots mina farhågor om att maten skulle ta tid så kom den relativt fort och herrejösses med vad mat vi hade på bordet, vi åt och åt och åt likt redig grisfest, till slut var vi alla proppmätta men fruktansvärt nöjda med maten för kvällen, det kändes verkligen tyskt och precis som vi ville ha det.

Stämningen var i vanlig ordning hög och efter att maten fått smälta så blev det mer pilsner och glädje i truppen. Samtalsämnet var ganska gjutet i form av dagens alla händelser men såklart även morgondagen som vi alla även såg framemot. Vad vi skulle göra i morgon var väl inte helt klart då det fanns lite olika alternativ, något vi pratat en del om är att traska valda delar av banan eller rättare sagt bredvid banan men vi får väl se vad det blir av det hela. Vädret börjar framemot kvällen förändras, det börjar så sakta blåsa upp och ganska snabbt är det så pass att vi hoppar in därinne på krogen och sätter oss. Allteftersom kvällen tuffar på så höjs stämningen även om det aldrig blir för mycket, vi har helt enkelt det jäkligt trevligt. Sebbe och Simon får för sig att GÅ upp till Borgen ett nog så galet projekt då det är flera hundra meter och att gå och så långa sträckor är förenat med livsfara det vet ju alla :-) Jag försökte förklara för dom hur dumt det var men dom gav sig inte utan lämnade krogen. Efter några minuter dök dom upp igen rakt igenom våta då ett litet Eifelwetter hade hälsat på i byn och släppt sin nederbörd rakt i fejjan på dom båda, gissa om vi alla garvade åt och med dom, galna pågar på galna upptåg..

Nåja kvällen fortsätter lite grand så här tills vi alla är nöjda vilket blir i en kristlig tid trots allt, vi har massor med oss från dagen och all värme har satt sina spår i oss, så efter att ha fått en störtskön kväll med underbar mat i sällskap med alla tiders folk så skulle det bli såååå gott att få törna in, jag minns inte riktigt men jag har för mig att Renate bjöd laget runt som en sängfösare eller var det månne David, nåja Renates ord den dagen vi kom om att efter sista rundan kunde vi krypa i säng och somna in stämde bra, jag vet att alla somnade gott och som små grisar, snarkningar växlades troligtvis med pruttar i en härlig tysk symfoni natten lång. Ett stort tack till alla som gjorde dagen så bra!

Alla bilder i reportaget är inte tagna av mig, en del kommer från Simon, Sebastian eller Ola

_________________

NS 349/7.51.80/9.07.00
Citera
Johan Sjöström
Der drüben
Här sen Dec 2002
Inlägg: 11687



Lördagsmorgon var lite av en sovmorgon med mina mått mätt och klockan visade 07.30 när den här pågen öppnade ögonlocken eller åtminstone försiktigt kisade lite då allt ljus var väldigt skarpt och skar rätt in i huvudet på en, gårdagen hade satt små spår i en och nog hade man varit piggare. Nåja det var inte värre än att det gick över ganska kvickt och plötsligt satt jag där nere och drack kaffe med våra dansk/norska grannar, en av dom hade kört och vurpat men klarat det hela relativt bra, lite plast och en ny fälg var beställd och skulle komma i dagarna, i ett fall som detta får man nog vara glad att det inte gick värre, föraren var i alla fall HELT oskadd och skönt var det.

Pågarna kommer så sakta till liv och i vanlig ordning spisar vi frukost vid nioblecket, innan dess har jag själv hunnit med att lite lätt dokumentera den maffiga fredagen, dock fick jag bara med en del av allt skoj, jag får väl sätta mig en stund till vid tillfälle. Det passar perfekt med lite frukost nu och mer kaffe till det, pågarna är glada skitar och även om fler än jag var lite lätt sega så är humöret på topp som alltid. Det är mycket bus i luften och jag är svag för sådant, kanske därför jag trivs så bra i detta sällskap!

Efter att vi tryckt i oss hela frullen som dagen till ära var laddad med extra brötchen så satt vi nöjda och sörplade kaffe samt planerade dagen, att toppa gårdagen gick ju inte men vad i hundan skulle vi göra idag? Vädret såg lovande ut och banan öppnade inte förrän sent idag då det var någon form av långlopp på banan. Vi skulle givetvis kika lite på detta och kanske traska lite runt banan, vi tog beslut om att börja dagen lite lugnt och gjorde oss iordning utan stress för en skön dag.

Första turen gick till Galgenkopf/Schwalbenschwantz dit man kommer dels med bil och sedan med lite vandring (ibland kan man köra ända fram men inte idag) När vi kom fram till utkiksplatserna såg vi lite bilar på banan med siffror på sidorna men det gick ovanligt långsamt och var inte speciellt upphetsande alls. Antingen var det någon sumpig trackday eller så var det någon form av tidsträning, vi blev inte kloka på det alls. Efter ett tag så tröttnade vi och beslöt oss för att åka vidare. Vi åkte ner mot Adenau och var nu lite nyfikna på den lilla fanshopen som finns därnere. Efter att ha parkerat på torget traskade vi bort och besökte den lilla butiken, det var en liten rackare men utbudet var ganska trevligt, det kändes som det mesta var lite kvalitativt och lite roligare än GMBH shoparna. Ovanför dörren in/ut hängde en läcker bild på en Amazon som körde på Nordschleife och vi såg det som ett tecken inför vår egen tur med Renates Amazon..

Vi köpte lite prylar härinne i form av tröjor, klibbor och sedan en annan intressant sak, vi hittade färgburkar i vitt och blått till ett projekt vi diskuterat och kulören var dessutom riktigt bra på det blåa, lite roligt att dom sålde sprayfärg i fanshopen men dom vet väl att anpassa utbudet efter önskemål, att frun som hade butiken även drev färgbutiken över gatan var kanske även det en avgörande faktor. Väl ute ur affären var vi alla nöjda med besöket, pågarna ville nu till komplexet och dom stora fanshoparna där vilket vi såklart åkte till, man tackar aldrig nej till en härlig runda på vägen mellan Adenau och Nürburg, maken till offentlig karusell får man leta efter!

Väl på plats var det dags att börja leta efter något att släpa med hem men först hade jag ett uppdrag att lösa, i september 2011 köpte jag en hoodtröja till knodden som var alldeles för liten, att byta den gick väl an men modellen jag köpte fanns inte längre och dom nya var betydligt tråkigare, jag fick i alla fall vänligt nog välja mellan nya tröjan eller pengarna åter vilket jag uppskattade, det slutade med en ny tröja. Efter att alla shoppat loss lite så var det dags för lite mat, mat är ju en inte helt oviktig del av resan och idag beslutade vi oss för att testa Asian Bistro i Adenau som är ett säkert kort med sin fräscha goda billiga asiatiska mat, väl nere i byn igen så visade det sig att dom hade stängt och vi blev villrådiga, det slutade med att vi hittade ett lite hål i väggen precis bredvid Blaue Ecke som serverade fastfood med thaiinslag, tyvärr visade sig stället vara rena bottennappet och alla var klart missnöjda med maten, med andra ord aldrig mer hit och ett varningens ord för stället.

Pågarna ville vila en stund innan vi tog oss an nya äventyr så vi körde hem till Lindenhof ( fan va gött o säga hem till Lindenhof förresten) Själv var jag väl inte så sugen på att vila så jag satte mig att snacka lite med grannarna, det danska fruntimret var försvunnen och pojkvännen var lite orolig att något hänt, det regnade rätt bra för tillfället och fruntimmer på effektstark hoj i regn på nya vägar är kanske inte drömscenariot. Långt om länge dök hon dock upp vilket såklart var skönt och man såg hur lättad han blev. Till slut var batterierna laddade i pågarna igen och vi spikade nästa punkt för dagen som var en färd till Brünnchen för att kombinera traska och kika på bilar. Väl på plats var det riktigt gott om folk som kikade på detta VLN liknande lopp med läckra bilar. Vi beslutade bums att traska upp mot Wipperman, Hohe acht, Steilstrecke, Karusellen och tillbaka. Värmen var påtaglig men framförallt var det ruskigt kvavt idag, det tog inte lång stund innan Jag eller om det var Simon krävde "fotopaus" för att få bort lite av blodsmaken i munnen, det var relativt brant och underlaget var inte det bästa. Efter ett antal fotopauser och en del plåtande nådde vi banans högsta del Hohe Acht och från där var det bara ett skutt in i skogen till steilstrecke, vi traskade lite försiktigt ner för steilstecke och förundrades alla över hur det var att köra bil här förr i tiden. Väl nere i botten visade jag Bitburgerbäcken där man med ypperligt resultat kan kyla sin pilsner!



Här kunde vi njuta av loppets deltagande bilar en stund men av någon anledning ville folket vidare och vi fortsatte upp mot Karusellen som såklart är lite extra magisk! Väl framme så fanns det gott om plats även om kameragluggarna var begränsade och bilderna blev därefter. Här var det inga problem att stanna ett bra tag och fascineras av hur fort karusellen passerades även om en del faktiskt valde att köra ovanför för att skona bilen vilket jag förstår även om jag typ alltid själv kör ner. Att åka ner till Ringen och spara på bilen ligger inte för mig. Bilarna vi stod och tittade på körde på riktigt bra och det var inte alls som tidigare på dagen, det var riktigt fina bilar med förare som kunde ratta. Efter ett bra tag i det kvava vädret beslutade vi oss för att traska tillbaka så sakta. Det var relativt tufft upp till Hohe Acht och jag och Simon pustade och stånkade värre än stora stygga vargen när han körde på med sina försök att blåsa ner grisarna hus! Till slut var vi uppe och rörde oss i lugn takt neråt medan vi passade på att plåta, ner mot Wipperman hade en E36:a släppt olja på banan och själv parkerat där så här gällde det för förarna att tagga ner lite. Till slut var vi nere i grytan igen och personligen tyckte jag det var skönt, trippen var tuff i detta väder fast att vi inte gick sådär jättelångt och jag var i behov av en dusch kände jag. Vi drar oss så sakta hemåt då tiden rusar iväg och banan öppnar snart med allt vad det innebär.



Igår skulle vi som jag sa tidigare låna Renates Amazon för en tur men vi sköt det till idag, nu blev det så att vi fick skjuta på det igen då Majhid var iväg med bilen även idag, nåja där var tid till det även imorgon. Istället drog vi oss mot insläppet för att se o man kunde få några varv på banan med någon. Ett av få varv under kvällen blev med David i hans 1M som skulle ut på sitt premiärvarv så den kunde dekaltrimmas med en gris där bak. Väl ute på banan så matade Davis på utan prut och bilen går ju riktigt bra, ett flertal gånger hörde jag David lyriskt konstatera att bilen svängde in bra/snällt vilket är ett mkt bra omdöme från någon som i vanliga fall kör 997 GT3 RS. Under varvet kom vi i kontakt med ett antal incidenter så något varv att prata om blev det inte denna gång i alla fall. Det var riktigt trevligt att få åka ett varv med David i hans 1M och gissa på att man blev sugen på att prova! Nåja David har ju en lite trevligare bil som han nu beslutade sig för att hämta för ett par varv innan banan stängde, sagt och gjort så åkte han iväg medan jag själv stannade kvar på parkeringen, tyvärr visade det sig att banan stängde en kort stund senare på grund av olyckor på banan så någon körning med Porschen bidde det inte för David.

Vi drog oss hemåt efter en kort kväll på banan och duschade och gjorde oss iordning inför kvällen, ett par pilsner på rummen och sedan fortsatte vi nere på innergården. Här påbörjade vi ett roligt projekt som skulle slutföras senare, tanken var att pilla ihop en mall av rejsaloggan för att kunna märka upp schleifen med loggan som betyder så pass mkt för oss alla. Sebastian är en hejare på detta och mallen växer sakta med säkert fram på kartongen, i vanlig ordning kommer det ett Eifelwetter och i början regnar det bara lite grand men efter ett tag öser det ner och vi fortsätter kvällen där inne.

Efter att mallen blev klar var det dags för lite käk och sådant beställdes in, alla blev sjukt mätta och nöjda som vanligt, att Bitburger serverades löpande och att stämningen steg med tiden behöver jag kanske inte säga, vi hade som vanligt en trevlig kväll trots ovädret därute, det var stundtals HELT galet vad det regnade, blixtrade och åskade men lite senare på kvällen lättade det och hade det inte gjort det hade vårt projekt varit i fara.



På vårt boende bodde även 2 killar från Malmötrakten som var nere med en Gul Cupra som såg trevlig ut, vi hade väl inte fått riktig kontakt med dom men bad dom ett par gånger under kvällen att komma över till oss och tjöta lite, det tog ett tag men 3:e gången så kom dom över och det blev såklart lite mer gott snack runt bordet. Även Lasse och David har nu anslutit till bordet efter att ha dinerat på stekarstället Pistenklause :-) Med David i sällskapet blir det som oftast massa snapsande av illasmakande sprit, ju ruggigare den är desto roligare tycks det vara. Och varför inte kombinera det med hans galna chips explosive som får den mest kryddtåliga människa att haja till. Vi hade i alla fall en sjukt trevlig kväll och ovädret utanför fortsatte nu med tilltagen styrka, det forsade ner regn som om någon hällt en spann rakt i huvudet på en! Vi hoppades såklart på lite bättre väder inför det stundande projekt. Faktum är att runt spöktimmen hade regnet lugnat ner sig och vi lever på hoppet att projektet skall gå att genomföra.

Vi packar ihop vad vi behöver och beger oss mot T13, det är en promenad på 5-6 minuter från krogen och det kändes skönt att röra på sig lite, väl framme vid T13 eller rättare sagt vänstern som avslutar T13 börjar vi förbereda allt. Det som skall göras är ju att föreviga rejsa symbolen på banan. För att inte bilarna skall köra sönder den på nolltid letar vi upp en punkt långt från Apex, och här var jag ganska snabb med att hitta en punkt och hur bra det valet blev återkommer vi till senare..

Sakta men säkert börja loggan växa fram medan vi dricker lite pilsner och skrattar över hur skoj detta är, vi känner oss som småbarn som pallar äpplen när vi utför detta lite halvlegala projekt. En bra bit in i arbetet ser vi plötsligt hur banan lyses upp av ett orange blinkade ljus kanske borta vid Armcro kurve, vi hör direkt att det är en bil som kommer och börjar få lite panik, nu ser vi att den har "blåljus" på taket och vi springer alla åt olika håll och försöker gömma oss i mörkret, alla sprayburkar ,ölflaskor, mallar ligger kvar på banan, själv knycklar jag ihop hela min lekamen till någon slags osynlig boll (tror jag) bredvid ett armcroräcke på högersidan, bilen är nu precis i svängen och man undrar vad som händer, vad gör dom här mitt i natten och kommer det att bli några repressalier för oss? Tankarna passerar förbi i ljusfart men plötsligt inser jag att allt är över, bilen ifråga som var en streckenkontrollen med oranga saftblandare och helljuset på har passerat oss och kört vidare i bra tempo, i svängen där alla grejor står ser jag tydligt hur dom väjer för alla prylar utan att bromsa överhuvudtaget och bara kör vidare, det jag inte förstår är vad fan dom gjorde där? Letade dom efter oss, efter andra eller vad gör dom mitt i natten på Schleifen? Här får folket gärna komma med förslag på vad ni tror dom gjorde för jag har fanimej ingen aning alls..

Alla kommer fram ur sina gömmor lite lätt uppjagade och med andan i halsgropen, nu verkar spänningarna släppa och alla bara garvar åt det hela, vi fortsätter med vårt projekt och ser till så att alla får vara med och måla på loggan. Efter ett tag så börjar allt bli klart och vi är såklart väldigt nyfikna på resultatet, att få en bild av det hela mitt i natten med en mobil som ficklampa var väl inte helt lätt utan det var först i morgon vi skulle få helhetsbilden, nåja spontant sett så var vi väldigt nöjda och det var både rätt färger och loggan var riktigt bra utförd. Glada i hatten på mer än ett vis traskar vi tillbaka till Lindenhof och skrattar åt det hela, vi har verkligen utfört det som började som en "dröm" vi är såklart glada över att ha fått chansen att visa hur mycket rejsa betyder för oss och alla andra petrolheads i Sverige.



Väl tillbaka är diskussionsämnet för ett tag ganska solklart men sedan återgår vi till allt annat och en och annan pilsner går från öltappen via oss och sen ut igen på toan, det fina är att det är bara att fylla på igen för den där tappen verkar ha nån direktkoppling till bryggeriet :-) Denna kväll blir en av dom tuffare under resan och våra underlägg är fullklottrade med massa X i varierande storlek, jag minns även att jag och David plockade fram livremmen sent om sider och lekte smiska rumpa på alla i närheten, vi hade sjukt skoj och för utomstående som läser detta låter det kanske lite udda och visst är det så men skoj hade vi. Kvällen blev lång men till slut kände jag mig själv mogen för att törna in, David hade i vanlig ordning ett mission och det var att fånga mig på bild sovandes i baren, jag hade dock gett mig tusan på att han inte skulle lyckas med detta och det gick rätt bra i alla fall den här gången :-) Att försöka rekonstruera den sista tiden innan jag somnar är kanske inte helt lätt men jag minns att det inte gick helt rätt till men att jag somnade väldigt gott och snabbt, vad som hände får vi ta i nästa dags berättelse men lite udda var det allt.



För övrigt har vi haft ännu en underbar dag med många roliga minnen, pågarna har fått se nya roliga delar av området, vi har skrattat och busat samt ätit och druckit gott, det finns inget att klaga på överhuvudtaget och det enda smolket i bägaren nu är att imorron är det söndag och hemresan är ett faktum. Att lämna detta bakom sig är såklart inte världen roligaste sak men förhoppningsvis ligger asfalten kvar tills nästa gång även om man undrar ibland med allt skit som händer här.

Tack till alla som gjort dagen så bra Ola, Sebbe, Simon, Kaffe Latte, David, Renate och alla andra jag glömt. Tack även till den mäktiga Eifelguden för att du tar hand om oss och delar med dig av alla dina frukter!

Bilder från dagen kommer!

_________________

NS 349/7.51.80/9.07.00
Citera
Johan Sjöström
Der drüben
Här sen Dec 2002
Inlägg: 11687



Söndag morgon är i dubbel bemärkelse lite tung och seg, till att börja med vaknar jag inte min egen säng och inte ens i mitt eget rum, dom första minuterna innan bilderna från igår poppar upp i skallen är relativt förvirrande, i lite korta ordalag: nyckeln till mitt rum hade jag lagt i Simon & Sebbes rum, när jag med tungt huvud kvällen innan hade siktet inställt på att sova hittades inte nyckeln och jag tog beslutet att sno Simons säng helt enkelt. I min egen säng noterade jag att Simon låg och sov så allt hade löst sig bra :-)

Pigg är jag då sannerligen inte och då har jag trots allt sovit en bra bit längre än jag brukar, klockan är redan halv nio och det är frukost om en stund, fram till dess blir det kaffe i rehabiliterande syfte, så det lär bli en seg dag, dom flesta av oss är trötta och troligtvis lite deppiga då sagan börjar närma sig sista kapitlet, dock har vi några timmar kvar :-) Efter frukosten och lite morgonrutiner (som troligtvis slutar med att Renate får köpa ubytestoaletter för satan vad toaletterna användes och då snackar vi inte om ettan) beslutar vi oss för att traska upp till T13 och begrunda vårt resultat samt kika på lite förbipasserande bilar, en alldeles lagom uppgift en dag som denna.

Väl framme vid T13 oh vårt konstverk så noterar vi en lustig grej, vi ville ju se till så att målningen inte var i apex så att den skulle få vara kvar ett tag, jag hade märkt ut ett bra ställe mitt i natta som skulle bli toppen men nu insåg vi att jag i själva verket hade märkt ut just apex, typ ALLA bilar passerade över märket och vi garvade gott åt detta sköna misstag. Oavsett placering var vi mäkta stolta och njöt av utsikten, solen gjorde dock målningen svår att se i vissa vinklar och vi diskuterade hur version 2 skulle bli, det måste till en smidigare och större mall och sedan skall vi hitta en punkt off apex, vem vet kanske vi skall leta upp rätt ställe på dagtid utan Bitburg?
På GPslingan är det någon form av Sevenrace och dom matar på bra men låter inte så upphetsande, på NS är det Turistkörning, vi plåtar en hel del och njuter av allt, dock tröttnar man efter ett tag på detta parti och vi beslutar oss gå vidare vidare. Vi tar oss hemåt och hoppar in i bilen för att först ta oss ner till insläppet men där hände inte mycket och banan var stängd på grund av någon incident. Vi beslutade oss för att dra upp till borgen och kika på den, själv satt jag kvar i bilen och softade lite då jag sett Borgen ett par gånger och dessutom var seg som bara den.

Efter ett tag var grabbarna nöjda och även dom var impade över den grymma vyn man får där uppe, vi drog oss nu åter till insläppet där Simon ville köra ett par varv, givetvis åkte man med vilket man nästan men bara nästan ångrade då Simon överkörde ordentligt och stundtals var det lite läskigt vilket han fick reda på av oss. Sebbe snackade om att han var livrädd men jag är osäker på om han menade allvar :-) (vilket han dock gjorde visade det sig senare)
Med nerverna ett par meter utanför kroppen kände vi oss plötsligt mätta på turistkörning och beslöt oss för att dra ner till komplexet och dess enda riktigt bra grej pengaautomaterna, precis utanför stod en Bongard med en CSL på flaket och killen var därinne och tömde bankomaten på pengar, trist historia såklart men den bittra verkligheten för ett antal bilar varje dag. Nåja även Sebbe behövde lite cash och tydligen hade CSL killen lämnat lite pengar kvar för Sebbe fick ut pengar han också.

Vi beslutade oss för att äntligen ta fatt i en sak vi dragit på i flera dagar och det var att ta en tur med Renates Amazon, det var lite pirrigt men samtidigt spännande då jag själv har massor med barndomsminnen med just Amazon, vi hade ej heller någon aning om skicket osv men det skulle alldeles strax framgå. Det märktes att Renate var lite nervös även hon och hon pratade på en hel del, vi beslutade oss för att börja med att köra och pumpa däcken och lite sådant vilket jag tyckte var precis lagom start. Redan när jag skall in i bilen börjar bilen bråka och dörrlåset var inte det enklaste att få upp, till slut tråcklar sig den här klumpen in bakom ratten och det var en förvånansvärt trång plats och obekväm dessutom, ratten var stor som 2 familjepizzor och satt som en fläskläpp i höjd med min mage, alltså en körställning som lätt tävlade om förstaplatsen med Sebbes E36:a

Till slut så var det dags att veva igång åbäket och det gick väl relativt enkelt, ljudet från spisen och dofterna i bilen samt alla reglage gjorde sig påminda från barndomen, det jag dock inte mins var hur jäkla ålderdomlig bilen är och jag inser att man själv inte är någon spjuver längre, herrejösses detta är en veteranbil deluxe, bara en sån grej som att lyssna på motorn var udda, det fanns en högst tveksam känsla i pedalen men när man väl tryckte hände inte mycket under huven, fassan bilar MÅSTE ha varit piggare även dom som inte var trimmade. Kopplingen i bilen var ett kapitel för sig själva och dragläget var max 2mm och känslan påminde om en otydlig mix av massiv tröghet och ljummen motorolja, den var stenhård och med ABSOLUT ingen känsla och det tog ett tag att backa ut från parkeringsplatsen.

Till slut så rullade vi äntligen iväg med bilen så sakta, vi skulle förbi infarten till NS och sedan köra bort till Döttinge Höhe och sedan fick vi se, redan nu efter några meter kände jag att det blir nog precis lagom med den svängen, nästa sak som jag skulle upptäcka som högst intressant var bromsarna på bilen, jag har ALDRIG träffat på bromsar av denna kaliber, bromsverkan var betydligt bättre på min gamla Zundapp jag hade på 80 talet men det jobbiga var känslan i pedalen, kopplingen var rensa barnleken jämfört med detta och det krävdes betydande lårmuskler för att ens märka någon form av inbromsning, det var inte bara det att dom knappt funkade, känslan i pedalen var helt crazy, det pulserade sakta och man kände liksom hur dom. ja näe det går inte att beskriva jag ger upp helt enkelt, sjukt kassa bromsar iallafall! Till slut och med hjärtat i halsgropen kom vi ner till Döttinger Höhe och tankade i lite luft på bettan, jag hade för länge länge sedan beslutat att det blev en snabb retur och parkering av bilen, den var rent ut sagt livsfarlig enligt mig, prestandan var också intressant i bilen och ett tryck på pedalen var lika imponerade som en fullgasaccerelation med en Ålandsfärja.

Det "lustiga" var att vi hade drömt lite om ett varv på ringen med bilen men tjena vad långt ifrån verkligheten det var, att ta ut den där hade varit rent idiotiskt, harakiri känns plötsligt safe och även frihopp från Eifeltornet, näe det fick stanna vid en dröm men det gör inget, väl tillbaka på parkeringen är jag nöjd med at ha fått upplevelsen, det blir sällan som i minnet, lite som att titta på sin favvoserie från åttiotalet och tro det skall vara bra, för vem tycker i ärlighetens namn tex. att Nighrider är bra idag?, som ung satt man klistrad vid burken :-) Vi lämnade tillbaka bilen till Renate och tackade för lånet, vi berättade samtidigt för henne att bilen behövde seriös omvårdnad, framför allt bromsarna behövde en seriös översyn med troligtvis allt nytt för att funka dugligt. Vi har ju Volvogänget som ofta är här och hos Renate så jag föreslog att nyttja deras kunskap och välvilja för den fanns, det hade dom påtalat tidigare.

Efter denna intressanta upplevelse var man tvungen att få i sig lite mat och vi beslutades oss för att gästa Christas för en enkel lunch, Lasse hakar även på och vi har en trevlig stund i lugn miljö med ok mat. Efter maten softar vi lite och liksom drar ur på det oundvikliga, ingen vill hem och vi försöker nog alla blunda lite inför detta faktum, nåja vi fortsätter nu att packa och tömma våra rum, vi betalar för oss och tar ett par ord med Hanne där vi tackar för den här tiden och hoppas vi kan ses igen nästa år. Det sista vi gör nu är att pressa in det sista i bilen och se till så att vi verkligen får med allt.
Till slut är det dags, Opeln skall nu få ta oss hem till Svedala och tryggheten, vi tuffar så sakta iväg från Lilla Meuspath och vinkar till Hanne med tårar i ögonen eller kanske inte riktigt men ni som varit där nere vet hur trist det är att åka hem..

Nu visade sig att vi inte skulle komma så långt då resan hem fick ett oväntat stopp, för när vi passerade Brünnchen kunde vi bara inte motstå frestelsen att stanna till en stund, det var riktigt gott om bilar på parkeringen vilket brukar vara ett bra tecken på aktivitet på banan, det verkade som det var lite familjesyssla att stå här och kika då flera stycken grillade och hade med sig barn, fruar och annat. Även på banan visade det sig vara gott om bilar och det var skoj att bara stå här och hänga och kika på alla bilar, det var i vanlig ordning högt tempo och stundtals små marginaler men några incidentar såg vi inte vilket var skönt. Vi fastande här ganska länge innan vi till slut begav oss vidare mot nordligare breddgrader.
Resan hem är inte mycket att orda om, vi tuffade på i ett vettigt tempo och bilen fungerade som den förväntades göra, Simon häcklades hela tiden för sin körning och slä på rumpvärmentävlingen leddes stort av mig! Vi hade inga större problem med trafiken och visst hakade det upp sig ibland men det var bara småsaker. Några drickor, glassar och lite mat senare satt man på båten och vips var man i Danmark, resan genom Danmark är alltid lika seg med typ 20 mil rak väg, nåja till slut körde vi över bron och var på svensk mark igen, frågan är om någon var glad inför detta eller om alla längtade ner, själv längtar jag alltid ner så jag är lätt partisk i frågan. Nåja efter att grabbarna dumpat mig i hemmet och vi haft ett par ord om resan åkte dom vidare mot Vinslöv och evigheten. Vi konstaterade i alla fall att det varit en mycket lyckad resa och att vi haft skoj och skrattat mycket, för mig var det jävligt skoj med allt skratt och skoj, jag uppskattar verkligen humorn och buset i gänget!

Korta stolpar att minnas när man sitter på hemmet..
Opel Enjoy (har INGET med glädje att göra)
Simon kan inte köra bil, panikbroms och svajig färd häcklades han för HELA tiden :- )
Stolsvärmetävlingen som jag vann
Rejsamålningen vid T13, ett minne för livet..
Internt skämt om bromsarna SPLINES
Renates boende var guld med så nära till Lindenhof och supercentralt
Galet bra väder men även galet regnigt precis som vanligt
Vi har upplevt massor o grabbarna har fått en bra start på sitt kommande ringenliv

Stort fett tack till Simon och Fredrik för att jag fick hänga med, jag uppskattade det verkligen och jag åker mer än gärna ner där igen med dessa grabbar, dock helst med något roligare verktyg för ändamålet, det ända positiva med att börja från botten (Opel Enjoy) är att det bir lätt att toppa :-)

Vid tangentbordet

/Johan Sjöström

Ps eventuella bilder till dessa rader kan vara tagna av mig Johan Sjöström eller Simon Lagnelöv, det är ok att använda bilderna även om vi uppskattar att man anger källan Ds.

_________________

NS 349/7.51.80/9.07.00
Citera
Johan Sjöström
Der drüben
Här sen Dec 2002
Inlägg: 11687




_________________

NS 349/7.51.80/9.07.00
Citera
Exit

Här sen Maj 2008
Inlägg: 1728



Edit
Citera
Johan Sjöström
Der drüben
Här sen Dec 2002
Inlägg: 11687



Sunk hur gick det med detta då??

Själv har jag precis petat upp sista dagen på min resa med fartfabriken en bit upp i denna tråd. Bilder kommer med tiden.

_________________

NS 349/7.51.80/9.07.00
Citera
StenJarl
helsingborg
Här sen Apr 2011
Inlägg: 356



Lite film från 13-10-2012 Med Bmw 320 touring. Blev lite över 50 varv lör -söndag , nu får det bli vinterdvala.

Nya tag nästa år http://www.youtube.com/watch?v=KQJ5_RnSUYs

_________________
Sten Jarl
Citera
Magnus Thomé
Stockholm
Här sen Nov 2002
Inlägg: 41416

Forumägare
Forumägare

Johan, den här högupplöst skulle jag älska



thumbs up


PS: www.rejsa.nu just nu thumbs up

_________________
Magnus Thomé
Citera
Johan Sjöström
Der drüben
Här sen Dec 2002
Inlägg: 11687



Inga problem Magnus, jag vill bara testa så att du är värdig bilden, namnge nästkommande välkända kurvparti (ni andra håller tyst)

Så länge letar jag upp den i högupplöst.


_________________

NS 349/7.51.80/9.07.00
Citera
Magnus Thomé
Stockholm
Här sen Nov 2002
Inlägg: 41416

Forumägare
Forumägare

Johan Sjöström skrev:
Inga problem Magnus, jag vill bara testa så att du är värdig bilden, namnge nästkommande välkända kurvparti (ni andra håller tyst)

Så länge letar jag upp den i högupplöst.



Fan, jag brukar inte stå vid räcket o kolla på banan. Inte så jätteofta iaf

Men jag misstänker att många noviser kör rakt fram av misstag alldeles strax.

_________________
Magnus Thomé
Citera
PhilipJ123
halmstad
Här sen Jul 2015
Inlägg: 2

Ny på att skriva
inlägg i forumet


3 år sedan senaste berättelsen, bättre kan ni. Skit kul att läsa och drömma om när man själv kommer åka ner med en banbil och gasa runt i framtiden. Blev dock en redig motorsport resa i sommar med en polare från Australien Där det börjades i Spa och glodde på Adac GT masters sen till stuttgart och besökte Mercedes och Porsche museum sedan vidare till Nurnberg för att glo på DTM på norisring (vilket jävla ljud från DTM bilarna ) och sedan till sist 5 dagar på plats i Nurburgring. Som 19 åring med knaper ekonomi så sket jag i att hyra en bil där nere men fick åka med kompisen i en Clio som han hyrde från RSR och jag höll på att spy efter 2 varv så jag steg ut och han fick gasa på de 2 sista själv. Bodde på hotel an der nordschleif, grymt trevligt äldre par som ägde hotellet kunde dock inte Engelska men fin frukost och fin utsikt över banan. :

Lite bilder, tyvärr bara med mobil kameran.. ska köpa en bättre kamera.


















Hyr bilen blev lite sketen efter att man gasat runt och letat efter alla ställena och jag står såklart och kollar rakt ner i marken och poserar

Grymt kul över att ha varit där och kommer tillbaka 2016 med egen bil med päronens passat som jag får köra sakt runt med hehe.


_________________
Philip Johansson
Citera
mitche
Norrköping
Här sen Mar 2008
Inlägg: 106



Är själv sugen på att rulla ner, är det samma lika förutom priserna?

Ha det bäst
Micke

_________________
Mikael Olsson

BMW E46 M3 -05
911 993 -96
911E -72
Citera
Ingmar Truedsson
Karlskrona
Här sen Nov 2002
Inlägg: 559



Min 50-års resa till Nordschleife

Förra året fyllde jag 50 och då får man ju frågan vad man önskar sig, eftersom jag har tillräckligt med prylar så önskade jag mig istället pengar till en Nürburgring-resa, har tänkt åka dit i flera år, men det har aldrig blivit av, men nu skulle det ske. Efter lite fundering och planering av sommarens aktiviteter så passade helgen 11-12 augusti bäst, började leta boende, men det var fullbokat överallt och det visade sig att jag hade valt helgen när det är en stor Oldtimerträff på Nürburgring, hittade i alla fall ett boende ca 1 mil från banan så det löste sig.
Frugan verkade måttligt sugen på att följa med så en kompis blev resesällskap istället så då bestämde vi att även MTB:erna skulle med på resan. Vi förlängde helgen lite så vi kunde se oss om kring lite i Moseldalen så i onsdags var det dags att ge sig av. Eftersom jag trailar Kadetten så tyckte jag att 70 mil som första etapp kunde vara lagom så vi stannade i Wildeshausen, en liten stad söder om Bremen, bodde på Wildeshauser Hof, mycket prisvärt.

Wienerschnitzel och öl på Ratskeller satt fint efter 70 mil i bilen.



Dag två så åkte vi vidare till Koblenz i Moseldalen, hade kollat upp hotellen på Booking och Google Maps för att hitta nåt bra med en parkering som duger för bil och släp, hotellet vi bodde på heter B&B Hotel Koblenz, lite brant infart så det skrapade lite under min tungt lassade Astra, men det gick att komma in och där var gott om plats trots att det faktiskt låg ganska centralt, också ett mycket prisvärt hotell. I Koblenz blev det sightseeing både gåendes och cyklandes, vi passade även på att besöka cykeltillverkaren Canyon som har en shop/utställning vid sin tillverkning i Koblenz, man kunde ju drömma lite om vilken MTB man ska köpa när plånboken har blivit lite för tung.

Cyklar för test fanns det om man nu var sugen på att handla.



När vi skulle från Koblenz hade batteriet gett upp i Astran, men det var ju lätt fixat med en "reservdelsbil" på släpet och verktygslådor i Astran, ett nytt batteri handlades innan vi gav oss iväg mot Nachtsheim i närheten av Nürburgring där jag bokat hotell fredag och lördag. Detta hotellet var inget vidare, men det var ju det enda jag kunde få tag på, vi lämnade i alla fall trailern där och åkte ner till Cochem, via Burg Eltz, för att köpa lite vin och kolla på omgivningarna.

Tungt lastad Astra, där under nånstans ligger verktygen.


I Cochem såg vi denna parkeringsplatsen i parkeringshuset med gott om plats runtomkring.




Och så blev det lördag och avfärd till Nürburgring och Oldtimerträffen, jag har ju aldrig varit där innan och jag hade inte föreställt mig hur stor anläggningen var, men det i alla fall en mycket imponerande anläggning och MYCKET större än vad jag förväntade mig.
Jag har varit på många träffar, utställningar och mässor och sett en hel del, men här fanns det verkligen mycket att se och hela tiden kördes det oldtimers på banan tillsammans med nyare "klassiker". Jag gillar speciellt gamla tourenwagen och det var härligt att höra en M3 E30 DTM vråla längs med rakan. Kul att få höra bilar utan ljudrestriktioner, BMW M1:orna lät så mycket att det var på gränsen att man fick stoppa fingrarna i öronen, Porsche Cup kördes också och det var mycket underhållande. Kurvan efter långa rakan med den dagens bansträckning är nog svår då det fanns en hel drös med olika spårval genom den kurvan.

Det bästa depåtältet?






Framåt seneftermiddagen så skulle då Kadetten ut och luftas på Nordschleife för första gången. Först bort till den kända macken och fylla på bensin och sen leta upp insläppet, massor med bilar vid insläppet och runt omkring, bilar från hela Europa. Köpte en biljett och hittade liten infolapp med lite regler, sen var det bara till att köra till insläppet och ut på banan. Jag har titta en del på filmer för att få lite hum om hur banan går, det hjälpte kanske lite bitvis, men oj så kuperat det var, upp och ner hela tiden. Sakta gick det och "alla" andra körde mycket fortare så full koll i backspegeln samtidigt som man ska försöka lära sig hur banan går. Blev tre varv innan de stängde, sen åkte vi tillbaka till hotellet och hämtade MTB:erna för nu skulle vi ut och cykla vid banan. Hade skrivit ut en karta på slingorna i området och den hade vi mycket nytta av då det var lite halvdant skyltat. Blev en liten runda bort förbi Brünnchen innan vi var tvungna att vända då det började bli mörkt. Kändes i alla fall ännu mer kuperat på MTB:n.

Mycket bilar och folk i rörelse runt insläppet till banan.




På söndagen skulle banan öppnas kl 13 så vi tog en promenad och kollade på utsikten lite innan vi åkte bort till banan, vi var där i god tid och tur var väl det för de öppnade redan vid kl 12. Denna dagen var det lite mer uppblandat med bilar som körde lite saktare, men även idag massor med bilar som rörde sig runtomkring insläppet, kul. Körde tre varv och nu hade man vant sig lite vid att det är så kuperat, men det behövs mer för att lära sig hur banan går så man vågar öka farten, efter sex varv hade jag lärt mig delar av banan, skulle nog behöva sex till för att lära sig hela banan. Innan vi packade ihop så fick bilen svalna medan vi testade utbudet i restaurangen, god mat till bra pris. Först etappen hem blev bara drygt 20 mil så vi hann en runda på cykeln även på söndagskvällen och på mådagen hade vi ca 90 mil att köra och så tyngde vi ner bilen lite mer efter lite brodershopping.

Bilen "ringmärkt" och lastad för hemfärd.


Mycket kul resa och jag ska dit igen.

_________________
MVH
Ingmar Truedsson
Opel Kadett GSi
Opel Astra OPC
Träffansvarig Opel Club Sweden
Citera
nikke911
Vasa
Här sen Jan 2008
Inlägg: 80



Kul!
Vi var oxå ner med "Leichtbau" bussen men den lät lite för mycket-fick bara 4 varv.. Men vi cyklade oxå runt slingan vilket var en mycket trevlig upplevelse. Först nu fattar man varför det går lite segt ibland-det lutar ju nåt förbannat!!

_________________
Niklas Tuominen
Citera
blixten
Göteborg
Här sen Nov 2002
Inlägg: 1486

Namndispens
Namndispens

https://rejsa.nu/im/user/14/2018-08-15-23-17-04_img_20180808_180338.jp . . . .

Hur kom det sig att ni tog med ett dubbat vinterdäck till ringen?

/Johan B

_________________
Johan B
Citera
Ingmar Truedsson
Karlskrona
Här sen Nov 2002
Inlägg: 559



blixten skrev:


Hur kom det sig att ni tog med ett dubbat vinterdäck till ringen?

/Johan B


Reservhjul till släpen.
För att det inte ska bli överlast på släpen så får ramper, reservhjul och vinsch åka i bilen istället för på släpen.

_________________
MVH
Ingmar Truedsson
Opel Kadett GSi
Opel Astra OPC
Träffansvarig Opel Club Sweden
Citera
Struve
Öckerö
Här sen Nov 2003
Inlägg: 717



Mycket trevlig läsning Ingmar, nu vet jag vad jag önskar mig i 50-årspresent också

Har en liten stund på mig så det blir att byta alla bussningar mm på Vectra i500:n och kolla över bromsarna

_________________
Per Erik Struve
Miata MX-5 NB 1998 1.8
Corsa OPC 2007
Vectra OPC 2006
Volvo XC60 2010
Citera
Olof N
Stockholm
Här sen Aug 2019
Inlägg: 13



Superkul att läsa om folks upplevelser! Jag hade länge vetat att jag ville åka till Nürburgring och förra året bar det äntligen av. Det var också första gången jag hade en bil kapabel både till långa roadtrips och till banracing. Första dagen körde jag genom Sverige och över bron ner till Kolding i Norge för en snabb övernattning. Det var helt fantastiskt soligt väder och jag måste säga att det var en oerhört mäktig upplevelse att åka över Öresundsbron när det var så fint. Jag gav mig iväg tidigt dag 2 och första depåstoppet blev en bit söder om Flensburg för lite schnitzel och tankning Det är en klar kontrast mellan folks sätt att köra i Sverige/Norge/Tyskland. I Sverige ligger folk och segar i vänsterfilen trots att de borde köra till högerfilen. I Norge är det lite bättre, och i Tyskland byter folk fil var 10 sekund. Autobahn var mycket intressant att köra på, det KONSTANTA filbytandet gjorde att man fick sitta mycket mer på alerten. Väldigt skönt dock att kunna bränna på ordentligt i vänsterfilerna. Det var många vägarbeten men på något sätt lyckades de alltid hålla tillräckligt många filer öppna för att det skulle flyta på när jag var där.

Klicka för större bilder!


Till slut anlände jag till den lilla byn Barweiler en bit från Nürburgring och tog in på Fast Lane hotel. Jag fullkomligt älskar hur hela området kring Nürburgring präglas så hårt av racing. Restauranger, hotell och en massa andra ställen har racingtema, det blir som en egen racingbubbla/värld. På varenda bensinmack står det läckra bilar och motorcyklar, love it! Jag var ganska trött efter allt åkande så det var inte så mycket mer att göra den dagen än att käka och gå runt och fota lite. Den lokala puben hade hyfsat käk och sände fotbolls-vm. Sverige mötte England och puben var full med engelsmän som vrålade av eufori när de vann, såg jag låg lågt med att jag var från Sverige haha



Dag 3 var det äntligen dags att ge sig av till banan! Men så enkelt var det inte.
Jag började köra mot ringen, höll mig inom hastighetsbegränsningen och gillade livet. Efter en stund tittar jag i backspegeln och ser att jag har ett långt, låååååångt tåg av bilar bakom mig, ilskan över den sega svennen anades i luften och jag gasade därför på lite mer. Det skulle jag inte ha gjort, det skulle jag inte ALLS har gjort. Bakom en buske låg nämligen Farbror Blü på lur med laser och vinkade in mig (och en jäkla massa andra bilar) till en sidoväg.


"120 euro Bitte!" "Ok no problem" sa jag och halade upp kortet. "So sorry we cannot bill your card, we need cash" sa den vänliga polisen. "But I don't have any cash, I never use cash, why would anyone use cash in this day and age?!" Sa jag. "Thats ok, you can pick up cash over by the track entrance, we keep your passport until you return". Jahaja.
Så det blev en resa bort till huvudentrén, där det bara finns en ledig parkering.



Och vad krävs för att få parkera så man kan gå in till bankomaten? Jo, det behövs cash. Kort tas inte. Så efter att jag svurit en lång kreativ ramsa med svordomar som hade fått Kapten Haddock att rodna lyckades jag övertala parkeringsvakterna om logiken med att det blir väldigt svårt att få betalt i cash om man inte får ställa bilen någonstans så att man kan ta ut cash i bankomaten, så jag fick parkera ändå. Sedan gick jag in till bankomaten i entrén. Den var trasig. Jag hänvisades till ett hotell i närheten. Joggar dit i 30-gradig värme. De ger inte ut kontanter. Joggar tillbaka till entrén och lyckas efter att ha frågat fem olika personer i personalen lokalisera den mytomspunna fungerande bankomaten. Ber till alla gudar jag aldrig trott på att skiten inte skall braka ihop medan den matar ut sedlarna. Betalar parkeringen, åker tillbaka till polisen, betalar mina böter, får tillbaka mitt pass, och kan till slut efter tre timmar strul i tropisk hetta åka bort till Touristenfahrten-entrén



Sedan blev det brum-brum! Nürburgring var verkligen en upplevelse. Alla, verkligen alla, var där. Proffs i hypercars och bisarra hembyggen som såg ut att passa i någon Steampunk/Sci-fi-rulle såväl som tant Agda i en sliten Polo. Hettan var nästan olidlig och det var ca 140 bilar på banan, som stängdes ett par ggr pga olyckor. Käkade en hamburgartallrik på restaurangen medan jag väntade på att de skulle öppna igen, sedan började jag köra. Dokumenterade första varvet och spexade till en liten film om det. Va tusan, 10:23 första varvet någonsin är väl inte så himla pjåkigt? På Mantorp kontrollerade de körkort och man fick skriva på försäkringspapper. Här kontrollerade de inte ett skit 250 spänn and off you go





Efter ringen var jag förstås helt slut så det blev att åka tillbaka till hotellet och vila. Dagen efter fortsatte jag min roadtrip genom Österrike, upp på Grossglockner alpvägen (som var helt fantastisk) och sedan tillbaka hem genom Tyskland/Norge. Jag har aldrig varit på en riktigt ordentlig roadtrip förut och det är en fantastisk känsla. Världen kan kännas ganska liten faktiskt! Nästa år blir det GTR Motorpark, Arctic Circle Raceway och roadtrip i Norge!


_________________
Olof Nässlander
Ford Mustang GT 2017
Citera
mackinley
Hällevadsholm
Här sen Jun 2015
Inlägg: 148



Kul film
4 ggr har jag lyckats få fortkörningsböter i tyskland... aldrig i sverige..
En gång i norge föresten... det var dyrt. På väg från Arctic Circle Raceway.
Om du tänkt köra där är det bra att ringa i förväg. Det som stod på deras hemsida stämde inte alls..

_________________
Daniel Alfredsson
Citera
Nürburgring
Reseberättelser
<<   1, 2, 3, 4, 5, 6
12 besök senaste veckan (145767 totalt)
Tack till alla våra trogna sponsorer som stöttar och håller Rejsa rullande