Min racerapport från VLN 050702

Gautes racerapport från VLN 2005-07-02
(Den är lång, läs du som orkar...)

Svårt är det att få tiden att räcka till, men äntligen skulle det bli race för mig; VLN på Nürburgring i Tyskland den 2:a juni 2005. Ringen är en absolut favoritbana och att köra 24-timmars i maj visade sig vara svårt för mig då jag endast har nationell licens. Johan Nimmersjö sa att "visst kan du få åka 24-timmars men då det krävs det internationell licens", vilket jag inte hade. Så efter att ha kontrollerat alla möjligheter att ordna licens skulle det visa sig att det inte var så lätt. Man kör ju inte fem race i SLC eller fem race i någon annan serie på en månads tid. Det var väl så, om jag minns rätt, att det krävs fem race inom ett år och jag hade bara en månad på mig.

Sista utvägen var att söka dispens via SBF. De bad mig skriva ner mina meriter, vilka lyste med sin frånvaro. Nåja, jag tog min licens 94 vill jag minnas och har väl egentligen bara kört på olika klubbträffar från och till sedan 1992. På Ringen var jag första gången 1993 på förarkurs, sedan blev det lite turistvarv 2003, 2004 och 2005. Totalt har jag kanske kört ca 50-60 varv på ringen så jag är långt ifrån en ringräv. Självklart blev det nej till dispens inför 24-timmars och det var väl ett beslut som jag inte tycker var fel på något sätt. Men nog så tråkigt, då det hade varit en upplevelse att köra 24-timmars. Nåja, ett fyra timmars VLN race är nog så stort för mig och licensen jag har gäller ju i detta race.

Team Schwedenkreuz är ju ett härligt gäng som ni alla känner till så jag börjar berätta om träningen som började kl 16.00, fredagen den 1 juli. Johan, Peter Gutniak, Janne Kull, Fredrik Lestrup och jag själv bokstavligen landar en BMW 525 diesel, modell nyare, utanför teamets hus i Nürburg. Det var en trött bil, som gick nog så fort genom Moseldalen, bitvis med skrikande däck, då vi hade rejält brådis till verkstaden. Anders Dauner och Neil Lewis var redan på plats med en annan trött BMW 320 diesel, också den av senaste modell. Ja just det, glömde nästan den gröna Alpinan som också var nere vid Ringen. Den var allt annat än trött vid en jämförelse.

Från Ring-Racing, som tar hand om bilen, bar det av upp till depåbox 31 på GP-slingan för att snabbt svida om till flamsäkert. Låt mig nämna att tanken var att jag skulle få lite tid i bilen under träningspassets två timmar för att köra in mig lite. Anledningen till detta var att jag aldrig tidigare har kört racebil eller kört riktigt race. Så den ca 1200 kg lätta bilen och de 400+ hk samt slicksen skulle sannerligen bli en nog så spännande resa för mig... Det hela blev inte mindre spännande när jag såg alla andra bilar, uppskattningsvis 200 av dem. En del riktiga monsterbilar som Uwe Alzens Porsche och de feta Jaggorna som låter som inget annat när de flyger fram på depårakan. Jag frågade nog de flesta i teamet om tips och råd. Sorry killar, om jag upprepade mig, det var nog nerverna.

1993 körde jag ca 15-20 varv på GP-slingan men den är ombyggd sedan dess och jag ljuger inte om jag säger att jag inte minns ett dugg hur den går. Nordslingan hittar jag runt på lite bättre...

En annan liten detalj som gjorde sig påmind var; Smäller man bilen betalar man bilen. Detta oavsett om någon annan kör in i mig och jag ej är vållande. Glömde jag nämna att bilen ej har hängslen och livrem som DSC etc, allt är borta. Sedan en annan faktor som Peter nämnt i tidigare racerapporter: det här med livförsäkringen, hur var det med den..hmmm.

Som ni förstår så hade jag en del att tänka på; Hur var det nu med alla knapparna i bilen, brandsläckaren, strömmen, com-radion, tankning osv? "Kopplingen är på eller av, samt tänk på att växellägena sitter extremt tätt" sa killarna. "Vad är det som gäller för kval?". "Jaha, då kör man in där ja, sedan runt däcken ut på rakan, och sedan full gas." Jaha ja. "Under race så kör man där och där och inte in där i depån, ja det är klart om det är ett riktigt nödläge så kan du köra in...." ok, allt är ju helt glasklart, ha ha ha...

Peter körde bilen först och den kändes visst inte helt ok. Vibrationer i höga farter, in i depå. Bilen justerades lite, Peter körde lite till och sedan in igen för fler justeringar, inkl däckstrycket. Träningen på fredagen var som sagt två timmar och aldrig har två timmar gått så fort. "Ehhh det är bara en timme kvar nu..." Jag var angelägen att ta ut bilen på träningen. "Det är första gången jag kör race så jag vill ut nu då det är lite lugnare eftersom många har sorterat ut bilen redan under den första timmen.". "Ja, snart har vi setupen klar så då åker du ut med bilen för att köra in dig.". Men nästa gång Peter kommer in går inte bilen på alla burkar, så in i boxen igen. Slutklämmen är ju skön; Någon bil från ett av de andra teamen åker av och banan stängs. "Neeeeeej!". Detta händer bara inte.... Nåja, det är väl detta som är race tänker jag och känner mig inte helt bekväm med att möta Nordslingan första gången i racebil i kvalet nästa dag.

"Det är lugnt." säger Johan, "Du kör ett varv på kvalet som inkörning." Jo jag tackar jag, kvalet verkade allt annat än lugnt i mina ögon!

Kval-dags lördag morgon.....nej det regnar...eh, jag har nog att tänka på, inte regn också, kan man ha mer spännande under en livstid än så här tänkte jag både tyst och högt!

Peter kvalar på regndäck då det regnar. Sedan vill jag minnas att det blev torrt spår och slicksen åkte på. Johan gör sitt kval varv och kommer in med kraftiga vibrationer igen, in med bilen i depåboxen igen. Jag sätter mig i bilen och blir sittande upplyft i en som det kändes evighet. Drivlinan justeras och dras åt. Till saken hör att Johan och Peter är klara med sitt kval och enligt reglerna måste man kvala in under kvaltiden som är två timmar om jag minns rätt. Sätter man inte sitt varv under denna tid blir det således ingen körning.

Jag börjar minst sagt känna mig väldigt svettig där jag sitter i en bil som det var så trångt i att cellskräcken gör sig påmind. Samtidigt börjar jag undra om jag hinner ut och kvala och frågar Johan om jag hinner. "Det är ca 20 minuter kvar så du hinner nog" säger Johan lugnt. "Han verkar inte så säker" tänker jag, men nu var jag så sugen på att komma ut och få köra så jag målade i mitt inre upp ett scenario där jag visst kommer att hinna ut på banan. Se där! Helt plötsligt är evigheten över och bilen åker ner på marken och alla vinkar ut, ut, ut och knuffar ut mig och bilen ur box 31.

Det hade ju som jag nämnt tidigare blivit torrt spår så slicksen satt på, och när jag kommer ut ur boxen börjar det så klart att duggregna! Nåja nu måste jag iväg och Uwe Kleen från Ring-Racing vinkar i väg mig ut ur depån. Bilen dör och jag provar igen med den rackarns på- eller av-iga kopplingen och nu bär det iväg, äntligen. Det enda jag tänker nu är att jag inte ska åka av eller bli påkörd. Genast känner jag igen mig när jag kör bilen. Nog för att min CSL pratar med mig men denna var ju sjukt kul. Allt är liksom så mycket tydligare. Det mesta av nervositeten har släppt och jag bromsar mig in i första högern efter depå rakan på GP-slingan i syfte att ta mig runt ett helt varv på GP-slingan så att tidtagningen sätts igång och min kvaltid registrerats. Oj, nu gick det väldigt brett på ett par ställen på varvet. Det regnar och är minst sagt halt på slicks. Äntligen upp på nordslingan som jag ju hittar runt på mycket bättre än GP-slingan.
Nu kommer gul-röda flaggor ut överallt på banan pga regnet och alla kör ju slicks...oj oj...vad brett det gick ut ur Hatzenbach och jag tycker mig nu känna hur sakta/fort jag bör köra för att slippa sitta och parera alla uppställ i regnet. Det bildas en ringlande kö ner mot Fuchsröhre (rävgrytet), det är fler än jag som tar det piano. Upp för Kesselchen går bilen in i nödprogram och det går inte att varva över fyratusen varv. Det tar en hel evighet uppför, det går inte mer än kanske 60-70km/t vad jag uppskattar när jag tänker på det. Det här problemet har uppstått tidigare och nu vet vi att man får inte köra lugnt med bilen för då händer detta. Man måste hålla bilen över 5000 varv, så hellre en lägre växel än en högre som jag valde att köra på under regnet. Det var en plåga att ta sig upp genom Kesselchen. Jag blev vitflaggad så klart, men jag ville ta mig upp en bit innan jag slog av huvudströmmen och startade om. Längre upp kom en bärgningsbil som slängde fram linan, men jag vinkade nej, nej och startade om för att sedan dra iväg. Jag höll nu högre varv på motorn och kom in i depå utan mer problem än regnet. Tiden blev väl inte lysande, runt 15 min tror jag. Det gjorde ju inget vi hade ju Peters tid på ca. 9.30. Så nu hade jag äntligen kört racebilen ett varv runt banan, om än på slicks i regn...

Det var skönt att komma in i depån för egen maskin, jag var ju nära att bli bärgad. De nästan tvingade sig på bilen för att fästa linan. Det som slog mig nu var att detta ju var skitkul och jag såg fram emot att få köra race kl 12.00. Visst jag önskade inget annat än att jag hade hunnit köra på träningen, då hade jag ju haft en klarare uppfattning om hur mycket grepp det finns samt hur jag går på bromspunkter och spår mm.

Racetime: Peter tar starten i regn på regndäck. När starten går och alla dundrar ner för start- och målrakan ser man i princip knappt några bilar för allt vatten som brusar upp runt bilarna. Jag var ganska nöjd med att stå i depån då kan jag lova. Peter som kört mycket race tidigare gör ett fint jobb där ute och han kommer in för att sätta på slicks då banan fått ett torrt spår. Sedan går han ut igen för att komma in efter ca en timme för förarbyte. Då Peter kommer in ligger vi bra till i placeringen, 2:a i klassen och 18:e totalt. Jag sätter mig i bilen och Uwe och killarna passar på att tanka samt göra den obligatoriska snabbgenomgången. Allt ser ok ut och jag vinkas ut. Det är torrt och jag kör slicks och allt är jättekul fast man inte ser ett dugg i höger backspegel då buren är i vägen. Trots att detta är första gången för mig och trots att bilar flyger förbi både här och där så känner jag mig ganska lugn. Mycket kanske för att jag mentalt förberett mig på att jag ska börja väldigt lugnt och känna på bilen och banan första varven nu på torrt väglag. Helt plötsligt är jag på väg ur GP slingan upp på Nordslingan och det kommer en grön liten bil jag knappt sett, lite svettigt kändes det då jag knappt sett just honom men han smiter förbi på vänster sida. Eftersom vi hade videokameror monterade så lär filmen visa det, men det kändes iaf som om han var väldigt, väldigt nära, dock ej kontakt. Jag fortsätter upp och kommer till Flugplatz. Här håller jag alltid fullt över med ex RS6 och allt annat jag kört här också. Men inte nu mitt första varv i racet. Samma gäller svenskkrysset där jag alltid håller fullt på turistvarven. Med RS6 betyder det strax över 250km/t enligt mätaren. Nu körde jag långsammare, trots det med broms före puckeln. Det fortsatte ungefär på samma sätt i rävgrytet och resten av varvet. På samma sätt körde jag turistvarven med våra BMW hyrbilar de första varven. Better safe than sorry i början.

Nu kommer jag ut på GP slingans depå raka och håller ner allt som går för att starta mitt första officiella tids varv . Jag har nu alltså kört runt VLN sträckningen en gång och då jag kommer ner rakan på GPn så startar tiden. Allt känns bra och jag börjar nu använda bromsarna senare och hårdare, man tillåter sig själv även att ha mer fart i kurvorna in på andra varvet. Men än är jag helt övertygad att jag är evigheter från vad som går att prestera med slicksen och bromsarna på denna bil. Nåja jag har ju över en timme kvar att utforska bilen och banan, så jag ökar succesivt tänker jag. Det är en otroligt härlig känsla när man går på lite mer i kurvorna och bilen bara styr in och runt. Det börjar kännas lite fysiskt nu en bit in på andra varvet. Jag hade nog väntat mig denna känsla, man känner i kroppen att man kör racebil (det är nog jag som inte är van). Som en blixt från klar himmel slår det till under bilen och det kommer kraftiga vibrationer från de bakre regionerna och det låter konstigt. Ja, även fast allt bankar och slår när man kör racebil så kan man urskilja att något plötsligt är väldigt fel. Jag slår av och på gasen för att känna efter vad som hänt med bilen då det small till. Nu närmar jag mig utfarten från GP och ska upp på Nordslingan. Så allt låter kanske ok tänker jag. Nej, jag kan inte gå upp på Nordslingan utan att kolla om det verkligen är vibrationer kvar. Så jag går på med mer gas och nu när farten ökar är jag definitivt säker. I nästan samma stund som jag är på väg ut på Nordslingan kastar jag in bilen i depålinjen på GPn. Kan någon gissa hur kul detta kändes? Vi låg trots allt bra till. Jag mindes Johans ord före start, "Det är klart, om det är allvarligt så kan du ta av där, men annars finns det ingen återvändo om man kommer ut på Nordslingan.". Vår radiokommunikation fungerade inte heller som den skulle. Jag hörde aldrig Neil som pratade från depån och jag kunde inte prata tillbaka heller. Men i depån visade det sig att jag gjort helt rätt enligt teamet. In i depåboxen och bilen hissades upp med mig i, och efter ett tag öppnade Neil dörren och sa "It's over. Frei abend...".

om ni minns tidigare då jag blev sittande i bilen upphissad i vad som kändes som en evighet? Ja, det var då drivlinan drogs åt och justerades eftersom det funnits vibrationer i bilen under kvalet. Uwe nämnde även då efter att han var klar med bilen att om vi kände vibrationer skulle vi komma in direkt. "Det är en bult som lossnat i transmissionen, det sitter fler kvar men hade jag kört vidare så kunde det gått riktigt illa" sa Uwe. Herre gud, vilket antiklimax! Bryta efter ett varv!

Min tid enligt videon från det att jag går in på banan ut ur depån tills dess att jag kör förbi depåutfarten efter första varvet är enligt videon 10.30 min.

Jag har haft väldigt trivsamt under min korta men intensiva tid med Team Schwedenkreuz på Ringen. Även utanför banan var det super. När vi besökte Manthey racing nattetid, och även gummiklubban på grusplanen var ju en höjdare.ha ha ha! Denna helg kommer alltid vara med mig framöver och kommer bli ett oförglömligt minne; Jag blev av med oskulden!

Alla verkar väldigt fokuserade och inriktade på att placera bilen högt upp i resultatlistorna framöver och det är både teamet och bilen kapabel till tror jag. Det enda jag kan tänka mig teamet saknar är (ni vet vad jag tänker nämna killar!) en food & drink manager, ha ha! För min egen del vill jag inget hellre än att köra igen då jag känner att ett varv i racet är inget varv. Men jäklar vad kul det var så länge det varade!!!

Stort tack till Johan, Peter, Anders, Neil, Janne och Sveriges ny racetalang Fredrik Lestrup. Lycka till på Falkenberg, Fredrik. Jag kommer och hejar på! Tack för att ni stod ut med mig.

Gaute Sjögren

Mäktigt Gaute!
Låter som ett par fantastiskt händelserika och spännande dagar!

Kul läsning! Tack!

Skrev precis ett jättefint inlägg som bara försavann.


Men jag vill ändå tacka Gaute för att han kom och tillbringade helgen med oss (och körde två varv). Och jag hoppas verkligen att det blir tillfällle för honom att köra ett helt race med oss någon annan gång. Tror faktiskt att Gaute kan prestera rikigt bra i vår bil bara han lite uppvärmning. i

Väldigt trevlig läsning.

Nu finns Gautes rapport även utlagd på www.schwedenkreuz.se, tillsammans med en mängd bilder samt min egen racerapport.



PS. Igår fyllde en viss, från TV känd, racer-herre år. Denne kan ses glatt vinkandes till kameran på en av bilderna på vår sajt. Det intressanta i bilden är dock inte vinkandet i sig, utan snarare den effekt detta får på ansiktsuttrycket samt vissa kroppsdelars hållning på personen bredvid... DS.

Tack för en mycket intressant läsning!

Tack alla för att ni tog er tid att läsa samt att ni uppskattade det jag skrev. Var först inte säker om jag skulle skriva nåt, men det var så många starka intryck av det hela så jag kännde ett måste att skriva.

Anders jag hoppas att jag snart får ett nytt tillfälle att köra
För övrigt åker vi till Polen om ett par dagar, det kommer säkert att bli en upplevelse det oxå, inget som går att jämföra med VLN med kul ändå lär det bli.

Nån gång ska jag hänga på och ta lite bilder till din rejsrapport