Givetvis läser jag och det med glädje!

Skall bli skoj att ses på Anderstorp förhoppningsvis får man gasa lite själv oxå!

Sebring 29 maj 2010-05-30

Dags för en ny runda på Sebring med Hooked on Driving. Nu i slutet av maj är det varmt och skönt i Florida, ungefär som svensk sommar när den är som allra varmast. Vi hade tur med moln som höll nere temperaturen lite och det var ungefär 28 grader.

Jag körde hemifrån klockan 5:30 på morgonen och hämtade upp min kompis Steve. Steve är intresserad av racing men ännu mer av saker som går sönder eller behöver vårdas. Så det är guld att ha honom att gå runt i depån. Lite mutor i form av mackor och chips samt lite putsdukar så håller han igång. Eftersom jag har tummen mitt i handen så är det precis vad jag behöver. Ettan på rutan är dubbelhäftande tejp som vi klippte till eftersom flaggvakterna absolut vill ha nummer på bilarna.



I vilket fall så åkte vi ner mot Sebring som är 22 mil bort, packade ur bilen och det var strax dags för mitt första pass. Jag körde ut på banan. Men vad var det här? Bilen gick som en påse nötter. I varje kurva gick stabiliseringsystemet in för att rädda vad som räddas kan. Vad var detta? Jag insåg att jag glömt stänga stabiliseringssystemet men aldrig har det gripit in så här tidigt och kraftigt. In i depå och fundera.

Efter ett tag förstod jag att det är däcksensorerna som gav upphov till problemet. Det är lag på bilar i USA efter 2007 att det ska finnas sensorer på alla nyregistrerade fordon. Vaje sensor har sin position efter att ha blivit initierade med ett speciellt verktyg för $250. Jag har inte brytt mig om att skaffa sensorer till R-däcken eftersom jag heller inte har något verktyg. Sensorerna laddar sig själv när hjulen snurrar. De sänder sedan ut däckstrycket lite då och då som bilelektroniken plockar upp. De sänder ingen data om däcket har under 1.5 bar. Då anses det vara punktering och en signal dyker upp på skärmen.

Hittills har inte detta gett mig några problem eftersom att om datorn inte hittar någon sensor alls så förstår den att man kör på fälgar utan sensorer. Problemet är bara att det tar 90 km innan datorn ger upp på att någon sensor ska sända en signal. Och stänger man av motorn så blir det nya 90 km igen innan man kommer till det läget. Men alla gånger jag kört till bana så har det varit tillräckligt långt.

Denna gången hade vi en pinkepaus och en tankning väl placerade över de 23 mil som det är till Sebring. Så inte vid något tillfälle kom vi upp i tillräcklig distans. Så datorn hade för tillfället läget att den hade mätningar från tre däck men tappat ett. Så givetvis förstod datorn detta som en punka. Och grabben försöker busköra - måste stoppas.

Jäkla mög. Vad skulle vi göra nu då? Jag bad att få låna fyra däck med sensorer och ett sensorsinitieringsverktyg. Av någon anledning så vill inte bilen acceptera dessa däck/sensrorer. Ett förslag var att koppla av batteriet. Men vem vet vad som behöver intieras efter att ha gjort det? Nej, vi gav oss ut för att köra de 80 miles som vi hade hört skulle behövas. Efter 58 miles eller 90 km så kunde vi konstatera att sista sensorn hade "tappats". Vi testade med att koppla ur all stabiliseringselektronik, jajamensan! Tillbaka till banan.

Gillar jag det här med elektronik som tänker så här mycket? Nej, det måste finnas ett sätt att stänga av "allt". Om det finns det så är det ok.




Det var kanske 60 bilar i tre grupper som körde. Banpreppade och trimmade Z06or, några GT3or, n Rouch Mustang 427 (500 hästar), två Exiger, två ban-Cobror samt tre formelbilar. Det var första gången som man tillät en formelklass bland täckta bilar. Jag kommer inte ihåg vad det var för klass men tror att det var typ en radfyra på 1300 kubik eller så. De gick inte speciellt fort på rakorna men var så klart grymma i kurvorna. En av förarna hade värsta stallet som supportade honom. Det vara fyra mekaniker i homogent färgade kläder, verktygsvagnar och hela balunsen. Han hade två tjejer som mestadels satt i golfbilen som de använde. Inte en gång kom han ut på banan, stackaren. Undrar just vad det kostade att ha alla där och så sen inte få köra någonting. Vi led alla med honom samtidigt som man tyckte det var extra knepigt med fyra mekaniker som inte lyckades få ordning på hans bil.

När vi gick runt på lunchen så låg vi en bromsskiva i två delar bredvid en Corvette Z06. Det var en helgjuten DBA4000 rotor som hade en brottsyta precis där navet går över till att bli bromsskiva. Vi pratade med föraren som i kurva åtta hade hört hur det började leva om i bromsarna och stannade på ett säkert ställe. Snacka om läskigt att få skivan att släppa ifrån navet. Det var en ojämn brottsyta som bara kunde uppkommar för att skivan expanderade utifrån navet. (Är det därför man ska ha tvådelade skivor? Inte för att detta är normalfall men just för att kunna tillåta extrema temperaturökninngar.) Någon berättade att det inte var helt ovanligt på Corvetter. Hög hastighet och hög vikt att bromsa ger stora temperaturskillnader. Arrangören råkade ha en ersättningsskiva och föraren kunde ge sig ut igen på nästa pass. Vad tror ni händer? Samma sak igen på andra skivan. I samma kurva. Otroligt. Innan kurva åtta så har man hunnit bromsa ifrån 170 en gång och 200 två gånger. Det var allt som behövdes. Visst måste det bero på en dålig batch. Men sådana skivorna vill man ju inte ha på sin bil. Tänk om det är en kurva utan rätt avåkningszon? Nu hade arrangören visst en skiva till, så föraren kunde köra resten av passen också. Men ändå? Vad har jag för skivor på min bil? Jo, DBA4000. Fast nu har de varit med 5 event så sannolikt har de passerat testet för dålig batch. Men det känns ju inte som att jag kommer skaffa sådana skivor igen.



Själv hade jag installerat nya klossar Hawk DTC70 fram och DTC60 bak. Om man tittar lite bakåt på min konsumtion så tålde originalbeläggen en körning, Hawk Plus två (men gjorde ordentliga repor i mina skivor och kokade oljan) och PFC01 två. Jag har annars varit väldigt nöjd med PFC01 på M3an och trodde att det skulle vara perfekt på Corvetten också. Men som sagt, jag var inte helt nöjd utan valde att prova mig vidare. DTC70 kostade $255 (2000 SEK) och DTC60 några dollar mindre. Så hur kändes de på banan?

Jo, bettet var bättre än PFC01 och känslan var konsekvent. Jag hade ungefär 0.08 G bättre retardation med dessa klossar. Runt 1.24 G max att jämföra med 1.16 G för PFC01. Skivorna blev renare och renare ju mer jag körde. En gång kände jag hur bromsarna tog längre ner i slutet av ett av passen. Jag slår vad om att jag höll på att koka bromsoljan igen. Men denna gången tänkte jag inte ta reda på om det var så eller ej utan slog av på takten och åkte in i depå. Jag har inte bytt till mina gatklossar än så jag vet inte hur mycket av beläggen jag konsumerat men jag skulle gissa att de inte gått åt så hårt. Anledningen till att jag tror det är att med tidigare klossar så har de alla lämnat material till skivan på grund av överhettning. Men så inte med dessa. Jag har förstått att det är flera racing series som använder dessa som mer eller mindre standard.

Jag har gjort en lite graf över retardation som är representativ för hur bromsarna kändes. Men jag har inte gått igenom varje inbromsning utan fokuserat på de varv där jag haft högst retardation med respektive klossar. Rött är DTC70 fram och DTC60, blå är PFC01 fram och Hawk Plus bak. Loggern sitter lite vinklad i bilen vilket innebär att kurvorna visar 0.13G för mycket.




Jag försökte jobba lite mer med bromstekniken denna gången. Jag har en känsla av att mina överhettningsproblem kommer efter att jag tvingats bromsa extra hårt i någon kurva och haft ABSen pulserande. Men jag vet inte exakt om det beror på att bromsarna tagit lite sämre på grund av att de varit varma eller om jag bromsat för sent. Sannolikt så ger det mer värme om jag behöver ta till "det sista". Så jag ska försöka vara snällare mot bromsarna och se om det hjälper. Jag får kolla upp om Stoptechs 355 kit går in i mina fälgar. Innan jag har stabila bromsar kommer jag nog vara överdrivet på min vakt.
Här kommer en liten filmsnutt när jag hade passagerare med. Det var väldigt lite trafik på banan så filmen får nog anses vara bland de tråkigare jag lagt upp. Vid 5 minuter så har jag klippt in två klipp taget från video på läktaren. Men som sagt, ganska öde.

http://www.youtube.com/watch?v=HRmmDHUsNAc

Det regnade lite på sista passet. Jag sänkte tempot men höll mig ändå ute på banan. Det finns ett par läskiga murar runt banan som man ska unvika och jag fick väl lite släpp nära åtminstone en av dem. Men det som gavmig hicka var när jag passerade start och mållinjen. Det är en 10 meter lång sektion med schackrutigt mönster som man passerar kanske 3 sekunder efter växling till fyran, så runt 175 km/h. Hjulen släppte och varvet upp till varvtalsregulatorn. Jag tror inte jag har varit med om något sådant i den hastigheten förr. Inte så att bilen gick ut i farlig vinkel men ändå så att hjärtat satte sig i halsgropen. Uppfriskande.

När regnet tilltog ytterligare så valde jag att gå i depå igen. Man måste köra med fönstrena nere och varje gång jag använde vindrutetorkarna så kom den en ström av vatten in i bilen. Lite bekväm är man nog allt.

Det blev inga fartrekord denna gången. Jag brukar sätta mina bästa tider på förmiddagen och jag tror att det beror en hel del på asfaltstemperaturen. Jag var konsekvent på 2.41.5 tider vilket var ungefär en sekund långsammare än förra gången. Men det känns tryggt och harmoniskt vilket borde innebära att tekniken håller på att sakta gå framåt. Något deprimerande var när jag pratade med några Corvetteägare som körde med trimmade Z06or. Nu är de gamla racerförare också. 2.12.5 var rekordet, dock inte för dagen. I och för sig med en 700 hästars fullt racepreppad Corvette på 1100 kg. 30 sekunders skillnad. Euch.

Peo.

Jag har hittat en tråd med grymt mycket Corvette-erfarenheter. Det mesta dock för C5 Z06 men ändå hyggligt applicerbart. Jag klistrar in länken här så att jag hittar den igen och om någon annan är intresserad.

http://forums.corvetteforum.com/autocrossing-and-roadracing/2407034-c5 . . . .

Peo.

Familjen har flyttat hem till Sverige för sommaren men själv är jag kvar i staterna några veckor till. Man har ingen svensk semesterkultur här. Dels så tar man hellre semester när det inte är så varmt, helst på vår och höst. Och om man tar semester så gör man det bara en vecka i taget eftersom affärstempot aldrig tillåts gå ner. Och om man nu tar semester så ser man till att jobba mer dagarna innan och efter så att man inte behöver lämna uppgifter till någon annan. Vem vet, arbetsgivaren kanske tycker att ens stand-in är bättre än en själv, och det kan man ju inte utsätta sig för.

Så därför hänger jag själv i Florida först två veckor nu och sedan 3-4 veckor i juli. Det är kass-kass-kass om man är beroende av sig familj som jag råkar vara. Men inte värre än att det går att genomlida. Nåväl, jag kikade på den lokala rejsa-sajten och hittade ett autocross event

http://www.trackweekend.com/calendar/13398765/?from=list&offset=0



Jag har aldrig kört konbana innan men har flera gånger tänkt på att köra i Sverige. Då får väl premiären vara här istället.



Platsen var en stor parkering utanför Homestead Miami Speedway. Det är 31 grader och klockan är 8:30 på morgonen. Det kommer att gå åt mycket dricksvatten under dagen. (Sex liter) Det var huvudsakligen BMW på plats eftersom arrangören också trimmar och fixar med BMWar. Så en E90 M3, E46 M3or, 330, 328. Sedan en Camaro SS, 996 cab, 968 racepreppad, Miata racepreppad, Ford GT500, Ford GT och en Merca AMG 65. Man berättade att motorstarka bilar nästan var ett handikapp på en konbana. Bra att jag har den lilla motorn och inte Z06an.

Instruktörer för eventet var Jean Kinser-Dana och Bill Collyer. Jean är åttafaldig mästare i amerikansk SCCA i Solo II (en autocross gren med ungefär 10000 tävlande). Bill tävlar professionellt i någon serie. Samling under ett tälttak och genomgång av dagen. Gå den 600 meter långa banan och försöka memorera.

Därefter uppställning och med instruktör ut på första sträckningen. Långsammaste varvet i mannaminne. Alla körde som krattor. Andra varvet med instruktör, lite mer aggressivt. Tredje och fjärde varvet körde instruktörerna och nu började det gå upp ett ljus. Rackarns så tajt de körde. Inga släpp här inte. Och att konerna stod upp när vi passerat var ren magi, de siktade ju rakt på dem.

Det var egentligen bara två tips som de sa hela, hela tiden. Fokusera på den viktiga konen i varje segment, allt annat ger sig. Sikta på att bakhjulet ska träffa konen, inte sikta med framhjulet. Och så genast kände man sig rätt tight i spåret. Vi körde två ensamma varv och fick därefter ställa upp bilarna för ny genomgång.

Nu vände de på varvet. Vi var nog alla lite snabbare på att få upp farten. Jag har två varv i denna sträckningen med på film.
http://www.youtube.com/watch?v=_hF2M7cQ6KA

Under lunchen drog man om sträckningen och gjorde banan dubbelt så lång. Vi gick runt banan ett varv för att memorera. 36 grader i skuggan, sol och ingen vind. Ingen frös. Ställa upp bilarna och med instruktörerna i bilarna. Efter tre varv började man plocka tider. Jag gjorde 55.4 på fjärde varvet och 54.5 på femte. Två bilar var snabbare runt. Race-Miatan och E90 M3an gjorde 53.5 tider. Nu var det instruktörer i E90 M3an som var riktigt snabba. Under denna session hade jag Jean som instruktör och fick riktigt positiv kritik. Vanligtvis brukar det vara lätt sammanbiten positiv kritik som kommer fram men denna gången kändes det nästan som att jag tillhörde de som körde "smoothest" gruppen, något som jag uppfattade som positivt.

Instruktör Bill bad att få låna min bil för ett varv och satte då dagens bästa varvtid - 52.2. Bra. Snabb bil, bara jag som behöver lära mig alltså.



Efter detta så blev det tävling. Priset var att få köra nästa event gratis, värde $175 eller 1400 kronor. Och äran. Vi hade valet att köra med våra egna bilar mot instruktörernas gissade idealtider eller låna huvudarrangörens BMW 135 och därmed får bättre jämförelsematerial. Hur vågade han det? Jo, det var en leasingbil som skulle lämnas tillbaka i slutet av månaden.

Förare efter förare åkte iväg. Andra åkaren satte 56.6 vilket var en tid som stod sig genom de första 9 förarna. En av de 9 gjorde en halv sekund bättre tid men välte också en kon vilket innebar diskning. Min tur. Kopplingen greppade inte alls på ettan. Jag hade velat ha lite hjulspinn i starten men det blev automatväxelstart istället. Jag försökte att köra med så mycket grepp som möjligt och hålla spår hellre än att köra fort. Det var standarddäck och givetvis mindre grepp men samtidigt väldigt lätthanterligt. Jag åkte runt och kände mig rätt bekväm i bilen men hade ingen aning om det gick fort eller inte. 55.5, det vill säga en sekund bättre. Vilken känsla att få höra instruktörerna att säga till varandra "I said he was driving damn smooth". Swoosch. Inget jag varit med om förut så jag nämner det utan att skämmas. Nästa bilförare på väg. Det såg ju rätt tight ut. Ah, där missade han nog lite. Eller? 54.9. Sex tiondelar bättre än mig. Rackarns. Men jag var ordentligt nöjd ändå.

Sista sessionen var att få köra två varv i en följd med sin egen bil. Jag laddade på för mycket i en sväng och gjorde en rundpall men var annars rätt nöjd med hela upplevelsen.




Packa tillbaka grejerna, byta tshirt och sedan köra genom några åskstormar hem igen. Mina slutsatser av dagen var att det egentligen var för lite körning. Det blev 15-20 "race" men kanske bara 12 minuters effektivkörtid på en hel dag. Sedan var jag så klart väldigt glad för att jag fick till en bra tid i den gemensamma bilen. Sist men inte minst var det roligt att ha dagens snabbaste bil även om det inte var jag som framförde den. Jag åker nog hit nästa gång också. Tänk om man hade hunnit få på ett coil over set och lite camberplattor innan dess. Fast, det skulle jag ju inte göra på denna bilen...det kommer jag ihåg nu.

Peo.

Härligt rapporterat! Trösta dig nu med ett par camberplattor det är du värd PeOR

Vi ses på mossen!

Tack - Johan. Det känns som att jag har hyggligt med körpass här borta så just nu känns det motiverat med hela chassie-kitet.

Ett par andra plattor som kom idag var titanplattor för framoken. Aluminium leder värme alltför bra så det är inte helt ovanligt att man byter 'pistons' (vad heter det?) till rostfritt stål. Ett annat sätt att minska värmeöverföringen till bromsoljan är just titanplattor som man har mellan klossarna och 'pistons'. Det ska göra skillnad sägs det. Vi får väl se. Jag saknar ju inte bromskraft, bara uthållighet i mina bromsar och jag tänkte att det kunde vara värt $80 till skillnad från ett Big Brake Kit för $2500.

En annan sak som kom idag vad CD skivan ifrån Sebring. Lägger ut några här.


















Denna sista bilden ser väldigt lugn och fin ut. Så är det inte. Det är en växling till fyran mitt i kurvan och jag gissar att detta är någon sekund efter, dvs 180 km/h. Men det ser fridfullt ut ändå...

Peo.

Här kommer en post från Palm Beach International Raceway den 13 juni 2010.

Till denna gången hade jag skaffat titanplattor att ha mellan bromsklossar och bromsoket. På Sebring hade jag kokande bromsolja igen när klossarna var nerslitna. Men jag vill hellre höra att klossarna tagit slut än märka det på att bromseffekten är puts väck. Så istället för att skaffa ett big brake kit så bestämde jag mig testa detta. Tanken med titan är att det har väldigt låg värmegenomledning jämfört med aluminium. http://tispeed.com/



När vi skulle sätta på plattorna i depån så kunde vi konstatera att det saknades spår i plattorna som klossarna behövde. Aj, aj. Jag skulle fixat det dagen innan. Men eftersom jag hade Steve med mig, och en bågfil, så satte han igång medan jag gick på förarmötet. När jag kom tillbaka var han dyngblöt av svett, ungefär som efter en regnskur, men plattorna var sågade. Det var 30 grader på morgonen så man kan inte göra mycket härborta utan att man ser ut som man har duschat. Eller borde.

Ut på banan och köra några varv. Det fungerade bra. Men eftersom det är varmt så hade jag lite problem att få till några bra tider. Jag tyckte jag körde snyggare men resultaten uteblev. Vid lunch kom dagens ösregn. Hälften av gänget lämnade men vi bestämde oss för att stanna kvar.



I vanlig ordning så regnar det begränsad tid. Därefter torkar det upp på 30 minuter och är sedan lika fint igen, kanske några grader svalare. Nu hade man gjort open pitlane. Här ska åkas! Men faktum är att efter 5-8 varv på banan utan att se skymten av någon så blir det lite tråkigt. Jag bestämde mig för att vänta in bilarna bakom för att ha några att köra emot. De var dock snabbare än mig och jag fick aldrig något bra häng. I depå fick jag höra att de tyckte jag verkade osäker och lite farlig. Jag kanske hade tyckt samma sak om det var jag som kommit ikapp någon som inte riktigt kör fullt och konsekvent. Jag blev purken i vilket fall och eventet fick i betyg bara fem cylindrar av åtta möjliga. Dagens I-landsproblem? Yup.

Förra gången gjorde jag 1.37.0 som bäst. Denna blev det 1.34.8, dvs drygt 2 sekunder bättre. Det var varmare asfalt denna gången och jag är är rätt nöjd med att jag lyckades sätta denna tiden. Jag märkte tydligt att det var första eller andra varvet som gav bäst tid, därefter blev jag två sekunder långsammare. Bromsarna höll måttet hela tiden. Denna gången blev det ingen kokande olja eller översmetade skivor. Tvärtom så tror jag mer på bromsarna nu än någonsin tidigare. Jag börjar få ordentliga sprickor i skivorna dock och det är läge att skaffa ett set att ha liggande om de ska gå sönder på riktigt.

Jag har kollat loggarna och kan konstatera att tidsskillnaden primärt kommer ifrån utgången på en 180 graders kurva där jag har väsentligt bättre utgångshastighet. Skillnaden är så stor att jag inte riktigt förstår hur det kan vara så. Jag når 151 km/h istället för 123 km/h. Det är milsvid skillnad och jag är lite skeptisk. Men jag ser inte felet, bara att skillnaden är genomgående för alla varv. Och jag vet att jag körde ett bättre spår denna gången. Men ändå...

Två filmer blev det för arkiveringens skull

http://www.youtube.com/watch?v=19pGY4ZR8Lw
http://www.youtube.com/watch?v=XljaYtzz6OA

Peo.

P.S. Efter detta eventet åkte jag hem till Sverige och tog ut min M3 på en liten tur. Vilka bromsar! Jag har StopTech 4-oksbromsar fram och känslan var grym. Det fick mig genast att börja fundera på att den känslan hade varit guld på Corvetten. Men jag kan inte skaffa StopTech om jag inte samtidigt byter ut mina två set av fälgar, vilket känns dyrköpt. Däremot ska Wilwood passa med bara en liten spacer fram... Ja, vi får se.

Efter två veckor hemma i Sverige är jag nu tillbaka i USA igen. Familjen är kvar i Sverige och helgerna blir fyrdubbelt så långa. Vad göra? Jo, en körning med Hooked on Driving på Miami Homestead International Speedway igen.

Det tar 3,5 timmar att köra ner och vi åkte iväg 4 på morgonen. Steve hängde med igen och jag kunde sova gott i passagerarsätet. Väl framme så samlades vi alla på förarmötet. Klockan var nu 8.15 på morgonen och alla drogs mot skuggan. Lite för varmt i solen.



Ut på banan i första körsessionen. Jag har kört här en gång tidigare men har ingen riktig rutin på banan och hade bestämt mig för att öka långsamt. En gul Exige var framför mig och ville inte riktigt släppa förbi. Man kanske kan tro att jag med nästan dubbelt så många hästar borde kunna ta mig om på vilken raka som. Men så var det inte eftersom Exigen är en väldigt lätt bil och banan dessutom är långsam (den långsammaste jag har kört på här i USA i alla fall). Så istället var det att Exigen inte hade R-däck som gjorde att jag hade bättre prestanda. Efter ett litet tag blev jag förbivinkad. I Intermediategruppen får vi inte passera om vi inte får en "point by", dvs en hand ut genom rutan som berättar vilken sida som man ska köra om på.

Nåväl, vidare runt på banan ett antal varv till och känna sig fram. Nu blev det vinkande gulflagg. Någon hade snurrat av. Jo, det var den gula Exigen som hade gått av i den snabbaste kurvan på banan. Det går i cirka 130 km/h och asfalten är vinklad på lite knepigt sätt eftersom man kör av ovalen och in på den plana marken. Så han hade fått en sladd som slutade in i däckstraven. Bilen blev skadad på tre sidor men hjulen såg ut att vara helt opåverkade. Det sägs att försäkringsbolagen här täcker banaktiviteter. Men det vet jag inte säkert.

Ut igen på session 2. Nu har jag gjort lite filmer och man kan hitta Mustang Cobra, Porsche 914, Porsche 996, R8, Vipers, Mustang Rouch and en kompressorladdad M3 E36 (!) på följande film. De första sex passerades, de sista två tog min skalp. Inte för att det räknas dock. (visst...)
http://www.youtube.com/watch?v=XXjMhi1ym4U

Sedan 3 minuter R8 framför samt en täckt formulabil och en Ferrari Challenge
http://www.youtube.com/watch?v=ebQJw64wNI0

Efter två sessioner bestämde vi oss för att kolla bromsklossarna. Jag visste att en av de fyra framklossarna var mer sliten av någon anledning. Och vi kunde konstatera att slitytan var nere i botten på snittet, som fungerar som slitagenivå. Ja, då var det dags. Sprickan på ena bromsskivan var nu ännu lite större och vi beslutade att byta skivor också.



Är det någon som tyckte att jag fegade för mycket? Det var ingen vibration i skivan än och det hade säkert gått att åka mer. Nu får dessa skivor vara räddningsskivor att köra hem med, ifall man skulle spräcka en skiva, något som inte är helt ovanligt på Corvetter.



Nu fick jag dock nya skivor och klossar. Eftersom jag köpte samma Hawk DTC70 klossar så innebär det att om jag forsätter att slita snett så har jag tre "udda-klossar" som jag kan använda att rotera med. Det tänkte jag inte på när jag köpte dem, men nu känner jag mig lite smart i efterhand.

Efter att ha gjort 7-8 event i USA så börjar jag känna igen lite folk. Jimmy i sin Roush Mustang frågade om jag kunde köra efter honom och filma lite. Det gjorde jag gärna eftersom jag ändå behövde bädda in bromsarna lite. Så det fick bli film nummer tre. Han körde 1.52 varv medan jag gjorde 1.46 som bäst och jag kunde hänga på utan att behöva köra fullt. Jimmys bil är helt original bortsett från klossar av typ Hawk+.

http://www.youtube.com/watch?v=4JgUznLqOQU

Inför sista körningen bestämde jag mig för att testa lite mer däckstryck. Jag har läst att jag skulle ha 2.5 bar varmt vilket är mycket mer än jag är van vid. På BMW'n brukar jag sikta på 2.1 bar varmt vilket jag också kört på Corvetten. Men jag höjde ändå trycket och gav mig ut igen. Och det var ganska stor skillnad. Däcken fungerade bättre och jag satte dessutom bästa tiden på varv 5 vilket är ett trendbrott. Det verkar som jag varit för snål på lufttryck alla event härborta...

Bilarna på filmen nedan är samma Mustang Cobra, två Vipers, en Corvette C6 Z06 och en Nissan GT-R
http://www.youtube.com/watch?v=sovUtYAMDuw

Jag följde GT-Ren ganska länge. Föraren var nybörjare och hade en instruktör i bilen. Jag vet inte riktigt varför han fick vara i vår grupp. Men i vilket fall som helst så laddade han allt som gick. Jag kom kapp honom i varje kurva och han försvann som en löning på varje raka. Jag har kört bakom honom tidigare och tyckte mig inte bli frånkörd på det sättet tidigare. Kanske har de gjort något med motorn, kanske var det bara fyrhjulsdriften ut ur kurvorna. I vilket fall kom instruktören, som jag brukar prata med varje gång vi ses, till mig och berättade att om det inte hade varit en GT-R så hade han suttit i någon däckstrave nu. De hade åkt av med två hjul på gräset men ändå hade bilen varit 100% stabil. Dessutom hade de bråkat eftersom instruktören hade använt mig som bevis på att killen behövde lugna ner sig och hitta jämnare körstil, jag var ju ikapp överallt med lägre effekt och tvåhjulsdrift. Det var roligt att få lite beröm från instruktören och kunna låtsas vara lite gammal i gamet. "Jaså, gjorde han så. Ungdomar.."

Som jag nämnde innan så blev bästa tiden 1.45.96 vilket är 4 sekunder bättre än förra gången då jag körde på gatdäck. Om jag kollar på loggarna så är det fyra kurvor där jag har markant högre kurvhastighet och man tydligt ser hur jag gör ungefär en sekund per kurva.

Bromsarna fungerade perfekt och skivorna ser fina ut. Lite material har gått in i skivan, som sig bör. Det här känns bra.

Peo.

Tack för fortsatt härlig läsning!


Vill du ge dig på ett uttalande om dina Titanplattor? Har funderat på dett ett kort tag av flera olika skäl men dock inte det faktum att dom kunde avleda värmen.


Keep up the good work!

Titan har en värmeledningskoefficient som är låg för att vara metall, en faktor 10 lägre än aluminum. Det innebär att uppvärmningen av bromsoket går långsammare.

På Tispeed.com knycker jag följande bild och text


"We have conducted laboratory experiments to quantify the effectiveness of our titanium brake shims. We took a normal brake pad and put it in contact with a 960F heat surface and measured the temperature at the back of the pad over time. This is measuring the temperature at the contact area where the brake caliper piston would meet the back of the pad, and where heat transfer into your brake fluid and hydraulics system begins to occur. After measuring the results with no heat shield in place, we ran the same experiment with our standard titanium shim placed at the back of the pad (again, where the brake caliper piston would press against the pad/shim).

The results showed a very significant reduction in temperatures over time, as shown in the chart below. After 10 minutes of exposure to the heat source, the unshielded brake pad measured 547F at the caliper interface. In comparison, the pad with the titanium heat shield measured only 404F, a reduction of 143F degrees!"

Min kommentar då? Ja, jag har kokat bromsoljan två gången. En gång med standardolja och en gång med RF600 olja. Sistnämnda var då jag bara hade 1 mm kvar på klossarna. Då blir värmeledningen mycket högre än när man kör med mer material på beläggen. Och jag har inte testat att köra under samma förutsättningar igen. Men jag tror nog att på ett 25 minuterspass så är detta skillnaden som gör att jag slipper kokning igen. Tror.

Peo.

Jag har lånat tre bilder av vår finske fotograf där han fångat mig i bakgrunden.








Peo.

Jag hittade en film på hur alla delar i en LS2 byggs. Filmen tar 3 minuter och gav i alla fall mig ett par aha upplevelser.

http://www.youtube.com/watch?v=T2ZQQRDmlJc

En annan sak - en fråga som snurrar i mitt huvud några gånger då och då:

Jag hade tänkt sätta på Pfadt chassiepaket, eventuellt ett Wilwood bromspaket samt låta CobraErik få lyfta motoreffekten 70-100 hästar. Det är en kostnad på ungefär $14 000. Ett annat alternativ är att byta in bilen och skaffa en Z06, kanske redan en med bandelar på. Det är en mellanskillnad på kanske $20 000.

Fördelar med att bygga på bilen som jag har är att det inte lyser så extravagant i utomståendes såväl som regeringens ögon. Fördelen med att skaffa en Z06 är aluminiumramen, 7 litersmotorn och bredare fälgar. Bromsar och chassie räknar jag med att behöva byta om det inte redan är satt på bilen.

om någon har synpunkter - är idel öra.

Peo.

PeOR skrev:

Titan har en värmeledningskoefficient som är låg för att vara metall, en faktor 10 lägre än aluminum. Det innebär att uppvärmningen av bromsoket går långsammare. På Tispeed.com knycker jag följande bild och text "We have conducted laboratory experiments to quantify the effectiveness of our titanium brake shims. We took a normal brake pad and put it in contact with a 960F heat surface and measured the temperature at the back of the pad over time. This is measuring the temperature at the contact area where the brake caliper piston would meet the back of the pad, and where heat transfer into your brake fluid and hydraulics system begins to occur. After measuring the results with no heat shield in place, we ran the same experiment with our standard titanium shim placed at the back of the pad (again, where the brake caliper piston would press against the pad/shim). The results showed a very significant reduction in temperatures over time, as shown in the chart below. After 10 minutes of exposure to the heat source, the unshielded brake pad measured 547F at the caliper interface. In comparison, the pad with the titanium heat shield measured only 404F, a reduction of 143F degrees!" Min kommentar då? Ja, jag har kokat bromsoljan två gången. En gång med standardolja och en gång med RF600 olja. Sistnämnda var då jag bara hade 1 mm kvar på klossarna. Då blir värmeledningen mycket högre än när man kör med mer material på beläggen. Och jag har inte testat att köra under samma förutsättningar igen. Men jag tror nog att på ett 25 minuterspass så är detta skillnaden som gör att jag slipper kokning igen. Tror. Peo.

Nu har jag inte kollat så noga, men har du någon sorts bromskylning på bilen?

om inte så skulle jag monterat en slang som blåser på skivan så kommer både belägg och skiva hålla längre.

Det stämmer, jag skaffade bromskylning från Quantum Motorsport och den har gjort så att temperaturen på skivorna minskat. Men trots det så kokade jag bromsoljan (RF600) en gång när beläggen var nere på sista millimetern.

http://store.quantummotorsports.com/index.php?main_page=product_info&a . . . .

Vi får se om jag kör ner några klossar så långt igen, då hoppas jag att titanplattorna gör den sista skillnaden så att jag slipper att bli av med bromsarna igen.

Peo.

om du funderar på att höja motoreffekten så är nog Z06 rätt väg att gå, skall du byta väghållning och bromsar så är kostnaden ändå där oavsett.

En nackdel jag kan komma på är att aluminiumram inte är fördelaktigt OM du planerar att montera bur.
Stålchassie kan man svetsa i, aluminium kräver; helt genomgående bultar med mellaninlägg i ramen, om man inte monterar med expanderbult men vad är hållfastheten på det?

PeOR skrev:

Det stämmer, jag skaffade bromskylning från Quantum Motorsport och den har gjort så att temperaturen på skivorna minskat. Men trots det så kokade jag bromsoljan (RF600) en gång när beläggen var nere på sista millimetern. http://store.quantummotorsports.com/index.php?main_page=product_info&a . . . . Vi får se om jag kör ner några klossar så långt igen, då hoppas jag att titanplattorna gör den sista skillnaden så att jag slipper att bli av med bromsarna igen. Peo.

Hur är slangen monterad i fronten?

Det är ju bra om titanplattorna hjälper men skivorna lär väll antagligen gå ännu varmare nu när värmen inte leds in i oken

Hade varit bra om du kunde få ner tempen lite till på skivan så den håller längre med

Magnus - Uppskattar tankarna.

Nikel - Det sitter ett hål för bromskylning som standard på C6 och Z06 under frontspoilern. Sedan har jag ett Z06 "rör" enligt bilden. Om du vill kan jag säkert ta ett kort på undersidan.



Jag kan tänka mig att man ökar bromskylningen om man skaffar en kolfibersplitter.

Peo.

Jag tog ledigt i fredags och körde på Palm Beach International Raceway igen. Egentligen är det den minst roliga banan i Florida men den är nära och jag har inte fått köra på så länge.



Det är lite svalare här borta nu och vi hade kanske 15 grader på morgonen. Inget man är van vid och det var lite halare innan däcken fått upp värmen. Något som bevisades när en race Cobra tappade greppet ut på start och målrakan och satte bilen lite lätt i muren precis framför flaggvakten. Ingen skadad, och bilen bara med glasfiberskador, inget på ramen.



De här Cobrorna är ingen direkt höjdare på banan om de inte har riktiga grejor på. Då blir de snabba. Men för de flesta så sitter ett ganska halvsunkigt chassie på, däck som är gatdäck eller ännu värre tidsenliga radial. Och sedan, med sedvanlig amerikansk känsla för lagom så sitter en 7 liters V8, eventuellt med kompressor i. De går som spjut på rakorna upp till 200 ungefär. Men det är en hel del tappad kontroll på banan.

Förra året var jag del i att en orange Cobra kraschade. Vi låg för omkörning, han ordentligt aggressiv att få komma förbi. Jag fick bromsa tidigt eftersom det var trafik framför och han låste upp bakhjulen och totalsmaskade bilen mot en mur. Nu tar jag inte det så illa eftersom jag inte gjorde något annat än körde säkert men det gör ändå lite ont i själen. Och lite kymigt blev det ändå när jag insåg att jag lunchade med hans bror vid detta tillfället.



Nåväl, ut på banan igen. Vi är några som har börjat snacka ihop oss och jag har jagat och passerat en R8 under tidigare körningar. Denna gången hade ägaren skaffat R-däck. Det fanns inget för mig att göra. Jag var chanslös. Han tog 2 sekunder per varv och jag kunde bara komma ikapp när han blev stoppad. Här fins en film där vi åker runt med en röd Roush Mustang i mellan. http://www.youtube.com/watch?v=yTy4o42SYYM

Jag var rätt nöjd med körningen och gjorde en 1.34.22 som bästa tid för dagen. Det är tangering av tidigare rekord. Jag var mer konsekvent denna gången och gjorde många tider med bara tiondelar ytterligare. Denna gången brottades jag dessutom med en bromsskiva som hade fått för mycket materialöverföring. Sista passet så slog det så mycket att motorhuven hoppade när jag bromsade. Därför bromsade jag tidigt överallt på banan. Det skulle nog gå att putsa tiden lite med jämnare bromsar. Skivan är för övrigt inlämnad på "turning" nu.

Under hemresan kunde jag inte låta bli att ringa Eric på Torq. "Eric - fixa mig 3 sekunder". Så nu blir det äntligen Pfadt chassiet. Skulle jag släppa lös dem på motorn också? Nej, det får vänta lite. En tune så att jag blir av med den förhatliga växelspärren som tvingar i fyran efter ettan och att jag får några små hästar till. Det blir en resa senare med lite mer godis på motorn någon gång under våren.

Idag hittade jag en länk på en av de Floridianska tv stationerna som hade gjort ett reportage under dagen. Och visst hittade jag mig själv. Efter ungefär halva reportaget susar jag förbi tre gånger, kanske en halv sekund per gång. Jag var den enda oranga bilen på tillställlningen.

http://www.cbs12.com/video/?videOId=665080237001&lineupId=11433592 . . . .

Är det någon mer än jag som ser mig?

Peo.

Här hemma är det snöblask, 0-gradigt och november..

Tack för ditt uppmuntrande reportage, alltid lika kul att läsa


// Johan

Trevlig läsning som alltid!!

Hej!

Även jag läser lite avundsjukt. Ser framemor rapport gällande chassiet. Funkar bromsarna bra nu? Hur pass effektivt anser du mellanlägget var?