Re:

sweanders skrev:

Förresten, en vän påminde mig om att när man bytt till en ny vindruta på sin fina BMW och ska byta torkarblad för att inte ha gamla blad på en ny ruta - då är det bra att komma ihåg att inte släppa taget om torkararmen när man tagit av bladet. Det är alldeles tillräcklig kraft i torkararmsfjädern för att panga en vindruta nämligen..

Hehe denna råkade jag ut för här om året på bruksbilen... kände mig lagom dum

Har även gjort en variant på hund inlåst i bil, var dock 3åring inlåst i lastbil på våg under pågående poliskontroll

Har även lyckats panga en ruta med hjälp av magen, skulle knuffa fram en bil, sagt och gjort bilen knuffas fram, jag böjjer mig in genom rutan för att dra i handbromsen nu var dock inte rutan helt nervevad så när jag tog i det där lilla sista för att komma åt handbromsen, ja då small det

Re:

Torkel K skrev:

Därför fann jag mig för ett tag sedan under en Miata, bänkpressande en växellåda på plats då jycken plötsligt ställer sig på mina ballar i ett försök att kika vad jag gjorde.

Svart

Här kommer en svart händelse!

Jag var i Helsingborg hos Giuseppe på Befra Motor och installerade kompisens motor, en v12:a som varit på fabriken på helrenovering, Lamborgini Miura från -67, som de flesta förstår en religiös upplevelse.
Bästa minnet var när Guiseppe justerade alla Webrarna genom att lukta (italiensk näsa) och lyssna med huvudet 30-40 cm från insuget. Sen fick jag dra en repa utanför och in igen för justering (ville aldrig sluta) en underbar fred, lörd, söndag.
En kort tid senare skulle vi ner till Anderstorp på sportvagnsmeeting, Jag körde Miuran och när vi passerade Vaggeryd tänder oljetrycks lampan, stannar kollar oljan, nivån ok men oljan ser svartgrynig ut....blästersand i hela motorn"...... fabriken renoverade/monterade hela motorn! Blev skrot, nästan allt hamnade utanför tolerans.

En stor svart sorglig erfarenhet, snyft.

/Pelle

Jag spenderade nyårsafton på ögonakuten för många år sen efter att jag bara skulle kapa en liten skruv med vinkelslipen. Eftersom skruven var så liten behövs ju inga skyddsglasögon eller hur

/P

Jag brände en propp medans jag svetsade, en kompis var där och höll mig sällskap, tydligen var det en intressant diskution för när jag skruvat ur proppen så tryckte jag dit den nya med tummen.....

/A

"En vän" Skulle byta dämpare på bakluckan (Compact så stor glasruta) då dom var slut, plockade av den ena i underkant och tänkte att den kvarstående skulle hålla luckan uppe medan "en vän" hämtade mer verktyg, det blev många glasbitar att plocka bort och en fin kaross-skada på C stolpen

Re:

Johan Sjöström skrev:

"En vän" Skulle byta dämpare på bakluckan (Compact så stor glasruta) då dom var slut, plockade av den ena i underkant och tänkte att den kvarstående skulle hålla luckan uppe medan "en vän" hämtade mer verktyg, det blev många glasbitar att plocka bort och en fin kaross-skada på C stolpen

En vän till mig har aldrig glömt något verktyg under huven på en Porsche 944 och därefter stängt den.

Aldrig!

Klassikern med skiftnyckeln kvar på vevaxelmuttern när man vrider på nyckeln har man ju gjort

Hur många här har fått sugmärke i handflatan när man "bara måste testa hur det känns att hålla för insuget på fullgas"?

Ett tips i all välmening. Om ni skruvar med en gammal förgasarmotor och torkar bensinen med en trasa så kan det vara praktiskt att lägga trasan en bit bort så att det inte är det första ni greppar för att kväva lågorna när det baktänder.

Re:

sweanders skrev:

Förresten, en vän påminde mig om att när man bytt till en ny vindruta på sin fina BMW och ska byta torkarblad för att inte ha gamla blad på en ny ruta - då är det bra att komma ihåg att inte släppa taget om torkararmen när man tagit av bladet. Det är alldeles tillräcklig kraft i torkararmsfjädern för att panga en vindruta nämligen..

En "vän" har också dundrat in torkararmen i vindrutan, med spräck ruta som resultat.

Samma "vän" fick motion en gång i tiden, "han" skulle lasta ur saker ur bilen och drog inte åt handbromsen. Han funderade dock på det efter han hade stigit ur bilen, men sket i det för vad kunde hända? Iaf så knatade han in med första lasset grejer, kom ut igen... fast nu saknades bilen???

Sen såg "han" den rullandes nerför en backe på väg mot en friggebod. "Någon" fick bråttom...

Re:

Marcus Gustafsson skrev:

sweanders skrev: Förresten, en vän påminde mig om att när man bytt till en ny vindruta på sin fina BMW och ska byta torkarblad för att inte ha gamla blad på en ny ruta - då är det bra att komma ihåg att inte släppa taget om torkararmen när man tagit av bladet. Det är alldeles tillräcklig kraft i torkararmsfjädern för att panga en vindruta nämligen.. En "vän" har också dundrat in torkararmen i vindrutan, med spräck ruta som resultat. Samma "vän" fick motion en gång i tiden, "han" skulle lasta ur saker ur bilen och drog inte åt handbromsen. Han funderade dock på det efter han hade stigit ur bilen, men sket i det för vad kunde hända? Iaf så knatade han in med första lasset grejer, kom ut igen... fast nu saknades bilen??? Sen såg "han" den rullandes nerför en backe på väg mot en friggebod. "Någon" fick bråttom...

Det fina med min väns misstag var att det inte var någon självrisk på glasskadan ens andra gången. Första gången var det skadegörelse och andra olycksfall.

CarGlass-montören var först förvånad och sedan nöjd. Tyckte väl det var bra med återkommande kund..

Skönt att slippa ringa om en friggebod, jag har bara knövlat till en stakettolpe, eller rättare sagt. Bilen jag blev av med lutade sig mot en stolpe som inte stod rakt. Fick aldrig klarhet i om den salltid varit sned.

En vän frågade en annan vän om han kunde parkera sin bil i dennes garage då han skulle utomlands en vecka, då han bodde i lägenhet och var rädd för inbrott osv.
Medans "utomlandsvännen" var utomlands så meckade den vännen bruksbil på garageuppfarten i solen med garagedörren öppen och bilrutorna nervevade.
När det var färdigmeckat och skulle provstartas så böjde denne sig in genom rutan och vred på nyckeln i all hast.
Bruksbilen hade 1:ans växel i och ingen handbroms och startade självklart direkt på starten och dundrade in i garaget mot "utomlandsvännens" parkerade bil med vännen halvt hängandes igenom rutan.
"Utomlandsvännens" bil klarade sig pga den var parkerad med kulan utåt, men bruksbilen på den andre vännen var tvungen byta både lyse och front efteråt.

Samma vän som meckade bruksbil på uppfarten, meckade även en annan gång busbil på samma uppfart.
Busbilen hade haft ett oljeläckage som var svårhittat, så många flaskor motorolja hade fyllts på vid oljeläckage letandet.
Tillslut hittades oljeläckaget som var en trasig topplockspackning då vännen glömt efterdra toppbultarna efter motorn byggdes, denne packning byttes då fort på samma uppfart som tidigare för att kunna busa vidare. Veckan senare så hördes det små tickande från motorn som denne vän då trodde var de hydrauliska lyftarna som behövdes bytas, så även dessa lyftare byttes på uppfarten. När senare allt var klart så skulle oljan fyllas så gick det åt ovanligt mycket olja för ett lyftarbyte ...
Behöver jag säga att det inte var lyftarna som knackade? och att det är en fördel om man fyller olja efter ett toppackningsbyte?

En kväll för några år sedan höll jag på att meka med min bil, vid strax efter 11 på tisdagskvällen var den klar för en testrunda, givetvis gick testrundan "sådär" så bilen blev ståendes 7 km hemifrån. Inga problem bara att ringa hem och be frugan komma med bogserlinan, om man har mobilen med sig, men den låg ju kvar så fint hemma verkstan. Alternativet att väcka någon i de enstaka husen som fanns i närheten kändes inte som ett alternativ, när man har mekat en hel kväll ser man ju inte så anständig ut, men jag hade ju gympaskor, jo jag sprang hem. Numera är ALLTID mobilen med vid provturer.

Har en "jag ska bara" med vinkelkapen också, av någon anledning så skulle jag bara kapa lite i ett stolsunderrede, höll underredet i ena handen och vinkelkapen i den andra. Gick väl bra ända tills vinkelkapen högg till, vilket medförde att den med full kraft åkte rakt in i magen, som tur var var det kallt så jag hade två jackor på mig, den yttersta jacken gick sönder och trasslade in sig i vinkelkapen så i den andra jackan blev ett bara ett jack, magen klarade sig helt oskadd.
Numera gör jag inga "jag ska bara" med vinkelkapen.

Eftersom Torkel ändå har nämnt Opel och rost i den här tråden får jag komma med ett bidrag från min ungdom...

En kompis svetsade och stog i på sin Manta B och började efter flera veckors arbete bli färdig med svetsjobbet. Men så en kväll när han håller på som bäst med svetsen i golvet så ringer jag. Kompisens mor svarar och går ut och hämtar kompisen från garaget.

Efter att ha bytt några ord hör jag kompisens farsa ropa på honom och han slänger på luren.

Visar sig att underedsmassan brinner på bilen, som givetvis står inne i garaget.
Med sin egen och grannens trädgårdsslang lyckas de dämpa elden och få ut bilen ur garaget - dock något bränd...

Slutsats - vill du bli av med all gammal underedsmassa på en Åpel utan att skrapa går det bra at elda bort den. Blir rent och fint men även en del kablar brinner upp och du får ordentligt rökskadat garage som luktar apa.

Samma kompis lyckades också sätta den varma pinsvetsen i låret farligt nära de ädlare delarna när vi hade verkstadspraktik på gymnasiet. Frånsett svetsincidenterna är han riktigt duktig!

Att panik i olyckor inte lönar sig fick jag lära mig den hårda vägen.

Lite pillande i huven på min Amazon jag hade då, lite förgasarskruvande och allt möjligt, lyckas jag på något vis få rejäl kortslutning. Kabelbranden är ett faktum, och jag rusar ut från garaget, och i min hast knockar jag dörrposten på väg ut, hamnar liggande på marken, och glider i farten in under min pappas bil..

Som tur var slocknade jag inte bort , utan kunde snabbt (om än groggy), ta mig in i garaget igen, och ta bort minuspolen på batteriet...

Det var tur att det inte var en bil med större kabelhärva

Sen dess drabbas jag ytterst sällan av panik om jag kan skrämma andra ...försöker iaf.

Här kan man lära sig mycket....
http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?24386-Mekartabbar-top-5

En annan Åpel-situation orsakade jag smidigt med min gamla Olympia -53a, som nu börjar närma sig färdigrenoverad. Inredningen var helt urriven ur bilen, såklart, och jag körde den vid behov in och ut ur garaget sittande på en upp å nedvänd hink. Något som mina gamla kompisar i Staterna refererar till som "The Opel-version of bucket seats".

Efter en rejäl tvätt körde jag in bilen i garaget igen och insåg då att:
A. Rutorna vevats upp för första gången på 6 månader, för tvätt.
B. Att handtagen som öppnar dörrarna naturligtvis låg snyggt uppradade på arbetsbänken
C. Att jag INTE haft sinnesnärvara att låta fönsterveven sitta kvar i dörren efter att jag vevat upp rutorna
D. Att mobilen låg på verktygsskåpet.

Men bilens tuta funkade ju! Jag tutade och tutade i hopp om att sambon skulle komma ned och släppa ut mig ur mitt tyska plåtfängelse. Ingen kom. Jag fick backa ut igen, köra runt och ställa mig framför huset. Där stod jag med min knappt halvt ihopmonterade tyska pansarvagn, sittande på hinken, tutande och viftande som en tok. Min sambo märker ingenting. Som tur var var grannen i grannhuset ute i sin trädgård och kom till min undsättning. Inte mitt värdigaste tillfälle, ska erkännas.

Re:

Torkel K skrev:

Inte mitt värdigaste tillfälle, ska erkännas.

Men jag fick mig ett gott skratt!

Får väl kontra med en "Appropå Åpel" till då...

Hade en Ascona B 2.0 E som skulle till lack. Helt urriven inredning och rutor urplockade men ratt och instrumentbräda kvar - och givetvis körbar.

Tar en liten pall jag gjort i slöjden, i typ sexan, och sätter på golvet - perfekt!

Men det är samma årstid som nu, det snöar rejält ute och bilen skall upp på kärra med ramper. Givetvis dåliga somardäck på Asconan, skall ju till lack, så jag får ta lite sats tänker jag.
Så det är bra att ladda på! Med lätt drift och hyfsad fart lyckas jag pricka ramperna med framhjulen, men sen vrider sig bilen samtidgt som den spinner rejält och pallen välter...
De spinnande bakhjulen, givetvis diff så bägge hjulen spinner, drar loss ramperna från släpet och bilen slår hårt i kärrans bakkant samtidigt som jag ramlar av pallen inne i bilen.
Tur i oturen räddas situationen av att bilen landar på bakaxelns momentstag - bara att gå iväg och hämta en garagedomkraft och lyfta under bakaxelklumpen. Sen var det bara att sätta dit ramperna igen och använda vinschen för att få upp bilen sista biten.

Jodå, fungerande och bra vinsch fanns - men varför använda den när man kan köra...

Resan till lackfirman i snöstorm var en annan historia (och något jag aldrig vill göra om).

Mycket tokigheter med Oplar inblandade, det måste ju vara ett bevis på att det är roliga och bra bilar!


Ännu en anekdot från svunna tider.

I slutet av 90-talet skulle jag och två kompisar bygga långloppsbil av en Honda Prelude -79.
Skitfrän modell, lite sportig och japansk.

Ett litet problem var att den stod på skroten, men vi lade 120 kr till skrotgubbens kaffekassa så var det bara att forsla hem liket.
På den tiden fanns det varken pengar eller körkort för att kunna hyra ett bilsläp, så vi bestämde oss för att bogsera hem Hondan.
Det var på hösten så det var kallt och mörkt, det fanns inga framstolar i skrotbilen och bromsrören var av.
Men det gjorde inget, man kunde vika in ena benet under sig så gick det att se lite ut genom rutan.
Bromsade gjorde man genom att tvinga i nån lämplig växel och motorbromsa med den halvskurna motorn.
Tyvärr var inte växellådan så stabil, så växlarna blev färre och färre. Till slut fanns det inga växlar kvar.
Då fick polarens kofångare agera broms istället. Funkade bra det också och jag kunde sitta lite mer bekvämt på golvet. Brydde mig inte så mycket om att titta framåt, man såg ju bromsljusena på dragbilen så då kunde man förbereda sig på en liten duns.

Bilen byggdes aldrig klart, men jag lovar att det hade blivit en riktig dräpare!

Att ta hem nyinköpta bilar har jag också erfarenheter av...

På 80-talet när jag bodde i Linköping så hittade en kompis en annons på en BMW Isetta i Norrköping. Vi tog tåget dit, köpte den och åkte därifrån. Nån mil utanför Norrköping tvärdog den. Vi blev stående och kliade våra huvuden, vände och vred på allt som gick men den startade inte, den fick ström, tändning, startmotor, allt funkade. Till slut passerade en bärgare som snällt nog stannade för att hjälpa oss. Han fick inte heller i gång den. Då hade vi iallafall upptäckt att den inte fick soppa. Men vi kunde för våra liv inte förstå varför.
Precis innan vi skulle försöka se hur sjutton man bärgar den så kollade jag på tanklocket... där satt en sån klassiskt liten ventil som på båttankar. jag skruvade upp den och slurp så sög den massor med luft och tanken hade inte längre undertryck...

Fånigt fel som kostade oss minst halv dag längs vägkanten.