För en bunt år sen så var jag instruktör på Kinnekulle med VW GTI-klubben. Svenska VW hade snällt lånat ut två Golfar:
- Golf R32 (Ni vet den med VR6'a) wikipedia
- Golf GT (GTI-wannabe med en liten 1.4 fyra med både turbo och kompressor) wikipedia

Det var väldigt intressant att kunna jämföra dom under många många mil på Kullen. De var verkligen två helt olika bilar. R32an gick som ett lok. Stabilt i backen, bara peka med ratten så gick bilen dit den skulle. Känslan var ganska mycket att man åkte på räls. GTn var fullständigt annorlunda. Lite långsammare men väldigt livlig. Det krängde fram och tillbaka och bilen både levde och levde om. Vid turn in så både neg det och krängde med lift-offpåverkad rumpa osv. De var verkligen jättekul att köra båda två. R32an hade sin charm i att den verkligen matade på, det gick fort. Och GTn hade en stor fördel i att den levde om, man dansade runt på banan med den. Det gjorde man absolut inte med R32an.

Hursomhelst,
jag tyckte det var väldigt svårt att välja en vinnare men... GTn var nog skojigast för min del. Man fick jobba, arbeta ihop med den. Dansa med den. R32an gav fartupplevelse men krävde inget arbete som förare.

Sen undrar jag vad det är för förändringar chassiinställningsmässigt mellan de två typerna. Chassigurus? Någon tanke om det?



Parantes ett:
R32an hade extrem lågprofil high-end Bridgestonedäck som efter 30 mil på banan såg helt oberörda ut. GTn hade enklare däck med hög profil och markant slitage på skuldrorna efter dagen.

Parantes två:
R32an var rock solid nere i backen som på räls hela dagen. I alla kurvor. Över alla krön. Förutom en enda gång då jag kom lite snett över Mohlins och bilen landade snett diagonalt. Ja inte att den hade vridit sig, det gick rakt i färdriktningen men vänster fram landade innan höger fram. Och jösses vad bilen fullständigt tappade koncepterna. Tokwobbliga ganska okontrollerade chassirörelser diagonalt. GTn vobblade däremot liksom hela tiden på ett väldigt mycket mer underhållande och kontrollerat och kontrollerbart sätt.

Jag föredrar bilar som kan balanseras på gränsen till grepp, ofta är det roligare att köra en långsam bil fort men jag gillar att köra snabba bilar snabbt också. Gör mer ont när det släpper dock..

Körglädje mäts inte med klocka!
Det ska kännas att man kan nå bilens gräns och balansera där och så får det gärna finnas flera sätt att ta sig genom ett banparti för att variera körningen.

sweanders skrev:

Jag föredrar bilar som kan balanseras på gränsen till grepp, ofta är det roligare att köra en långsam bil fort men jag gillar att köra snabba bilar snabbt också. Gör mer ont när det släpper dock..

Ja det är inte helt enkelt, som sagt vill man ju ha både och Men måste jag välja så...

Men vad är det egentligen i chassisättning som gör skillnaden i hur en bil upplevs på just det här sättet?

Båda kördes på gränsen av greppet. Dvs kördes med slip, men ändå så kändes det extremt olika. Medans R32an kasade lite när det släppte och man fick backa av en millimeter så kunde man i GTn bemöta släppet på lite fler olika vis, aningens gasuppsläpp så styrde den in mer osv.

Tveklöst så var det större chassirörelser och klart mer markerat lift off oversteer men är det bara det som gör att upplevelsen blir så olika? Och vad skiljer i setup då egentligen?

SKiljer endel i vikt på dom.

R32 tunga 6:a och fyrhjulsdrift gör att den ligger plattare mot marken tror jag.

Sen är TSI motorn ett riktigt kraftpaket med både kompressor och turbo om man inte tittar
på alla svagheter som den hade.

Tycker golf 5:an är en väldigt bra bil den har helt rätt förutsättningar för att bli en snabb banbil
den har bara lite vikt imot sig.

Sen är väl hårdhet på bussningar, fjädrar, krängningshämmare, dämpare och däck också en massa små bäckar som gör en stor upplevd skillnad.

Jag vet att jag såg ett reportage nånstans om det var en Super Seven eller en Elise som man körde med hårt setup och klistriga breda däck och sedan med mjuk setup och smalare däck och resultatet blev en "roligare" och mer hanterbar körupplevelse.

Tycker Mäkinen har helt rätt ovan..

Körde min Golf V6 4-motion på kullen (lillebror till R32) och den var faktiskt också väldigt stabil och gick fort (med Hoffsten bakom ratten gick den fasen snabbare än 968orna som var där, helt galen framfart fö). Ett problem var dock att när Haldex kickade in så fick man mid-corner understeer. Alltså, jag fick den att styra in och när jag klev på och 4wd kickade in så bara knuffade den bilen över framdäcken. Det var ju dock med första versionen av haldex, den kanske blev bättre sen. Version och version, nu är det väl nån haldex fantom som säger att "nä det var version bla-bla-bla och det var faktiskt osv" - ni fattar, det var en '00 Golf 4 iaf.

Men hur som, de har säkert jobbat mer med fjädringen på R32:an, som nämns i tråden. Dels för att man måste kompensera för den där bamse-motorn, dels för total vikt. Det blir säkert lite mer tanke bakom både fjäder och dämp jmf med en GT som ju ligger nära en snik-golf (konceptuellt) och som köps av mer vanliga männiksor (alltå inte fler vanliga utan mer vanliga). Jag tror man lägger emr krut på att få skit att funka (R32) jmf med att samordna skit och få det billigt (GT).

Sen blir det väl också så att en lättare bil som inte har jordens mos på rakan liksom ändrar ens mindset jmf med loket som rusar mot kurvan. Man tänker automatiskt mer på att behålla fart och man blir ganska snabbt ganska modig tror jag....jmf med bilen där man tänker på att bromsa och blir förvånad över att bromsarna funkade en gång till eftersom man vet att den är tung och går fort... Så visst, det finns ju uppenbara skillnader i förutsättningar för att få bilarna att funka (koncept), antagligen olika prio för chassiesättning (pengar) och hur man upplever bilen (eller snarare hur man upplever sitt mod bakom ratten)

Typ.

Jag började banåka med en Golf VR6 syncro. Det var så länge sen så jag har inte känslan i färskt minne. Men ett plus var att man kunde gå in i svängar brutalt med mycket motorbroms så att den låste fram mot bak. Däremot OM man missade turn in eller behövde justera mitt i svängen så kunde den börja understyra och känslan som jag faktiskt minns var att det kändes som om man behövde stanna, gå ur bilen ett varv och sen köra igen för att få tillbaka balansen. Dvs även om man slog av så var det ändå svårt att få tillbaka bilen från understyrningen. Och det fanns inte alls tillräckligt med pulver för att stå på för att fixa det. Tänkte inte på det när det begav sig men uppenbarligen så var det ont om lift-off oversteer. Vilket å andra sidan gav att man kunde gå in i böjarna brutalt. Jag minns att jag tyckte att det funkade bra i turn in men att "fönstret" för att få det rätt var litet. Och om man hamnade fel så var det liksom kört att få till böjen. Nota bene så var jag blåbär...

Kul att läsa golf omdömmen här på rejsa. Det är ju inte vanligt.

Måste var R32 MK5 du körde Magnus??? (2006-2009)

Jag började köra bana med en mk4 R32 (2003) o den var så grymt understyrd så det var inte roligt efter en sommar. Det gick inte att köra snabbare, bara snabbare ut på gräsmattan tyckte jag.

Rickard-v skrev:

Kul att läsa golf omdömmen här på rejsa. Det är ju inte vanligt. Måste var R32 MK5 du körde Magnus??? (2006-2009) Jag började köra bana med en mk4 R32 (2003) o den var så grymt understyrd så det var inte roligt efter en sommar. Det gick inte att köra snabbare, bara snabbare ut på gräsmattan tyckte jag.

Jag hade en -98 medan den fortfarande hette just VR6 syncro. Modellen efter hade det modernare 4motionsystemet från Haldex.

Ja att du hade en mk3 det förstod jag.

Men vw hade lånat ut en R32 skrev du.

Rickard-v skrev:

Ja att du hade en mk3 det förstod jag. Men vw hade lånat ut en R32 skrev du.

Ah, exakt. Andra omgången med Haldex. Jag som var förvirrad bara nyss.

Det ska vara jag som sätter gränserna utifrån vad däck/chassie orkar.

Jag vill ha oändligt med kraft i motorn, den ska aldrig vara flaskhalsen.