Den här är en berättelse om frustration, besvikelse och några få lyckliga men flyktiga ögonblick. Det är min erfarenhet av en resa till ringen, genom att dela den kan också andra bli en erfarenhet rikare. Förhoppningsvis kan den hjälpa dig som läser att fatta bättre beslut och undvika samma besvikelser. Om inte annat bättre möjlighet att mentalt och praktiskt förbereda för din resa. Du som har varit på ringen många gånger kanske upplevt liknande resor där förväntningarna varit stora men verkligheten blev en besvikelse, gammal skåpmat för ruttade ringfarare. Men i tider av glossiga youtube-filmer, top gear reportage, återkommande nya rekordtider på nordslingan och filmklipp på forumen med sub 8 BTG-tider saknas berättelserna om de misslyckade resorna och riskerna med vad vi gör. Detta är bara en återberättelse av många. Ta med dig det som du tycker är intressant, låt det andra vara. Här kommer den.

Hur det började
Tre gånger tidigare har jag besökt och kört på ringen. Det var mellan åren 2007 och 2010. Mersmaken var stark från första gången, att nöta vänster fram runt svenska banor blev plötsligt lite tråkigare. Men sedan kom livet i vägen. 2017 blev ett nu-eller-aldrig-år. Bil fanns på plats och var nästan körklar, semester gick att ordna, familjen gav sitt medgivande. Jag planerade in sista veckan i september, fyra kvällspass och en heldagskörning på söndagen. Äntligen, återkomsten till ringen efter sju år var bestämd!

Förberedelser
Att bilen var körklar var en skarvning. Alla vi som kör banracing med bilar av snäppet äldre snitt vet att vad som är körklart är en definitionsfråga. Visst, bilen rullar och brummar, men hur säker känner man sig på bilen. Sitter allt? Hur många varv pallar bromsarna, vibrationen som uppstod och försvann lika fort på Gotland ring, är den kvar? Min erfarenhet är att nordslingan är snäll mot bromsar och motor, hög fart och inga hårnålar ger bra kylning och mindre friktionsvärme. Men i hög fart blir bilens eventuella brister kännbara. Vibrationer eller glapp som annars är försumbara blir plötsligt till obehagliga upplevelser.

Jag har haft glapp i drivlinan och har bytt diff men ville försäkra mig om att drivlinan var juste och bestämnde mig för att byta både hardyskiva och stödlager till kardan. Skalstolen hade bara monterats hastigt med en tveksam sittställning och med 300 mil körning framför mig var det rätt tid göra det ordentligt. En plastskada under fronten behövde också fixas, åtminstone hjälpligt för att klara +200km/h. Sista kördagen på ringen skulle bli den 2 oktober och besiktningsperioden gick ut sista september vilket dessutom innebar en till besiktning innan avfärd. För att få med mig fyra R-däck, packning och utrustning behövde jag dessutom ordna takbox. Många kvällar gick åt att ordna allt, med familj, heltidsjobb och ett garage i ett industriområde utan möjlighet att låsa in verktyg tar allt mekande oproportionerligt med tid. Jag började ett par månader innan avfärd för att hinna med.

Nu för tiden vill jag planera väl. Första gången jag åkte till ringen för tio år sedan var det bara ett infall. Jag och en slängde kompis in lite prylar i bakluckan på hans bil, packade några smörgåsar i ett foliepaket och gav oss av kl 4 på morgonen. Vi hade inte ens en karta och smarta telefoner fanns inte. När vi väl passerat Köpenhamn fick vi ringa en kompis hemma i Stockholm och be honom kolla på google maps på datorn hur vi skulle köra.

Med ett begränsat tidsutrymme för körning planerade jag allt väl. För att maxa åkte jag direkt från jobbet, bokade båtresa med sovhytt och boende på plats i förväg. Att betala broavgifter och boende längs vägen hade dessutom blivit dyrare. Sedan var det bara att nagelbitandes följa väderprognoserna. Intellektuellt var jag inställd på dåligt väder och att kunna avbryta men mentalt hade det varit väldigt svårt. Eftersom jag visste att möjligheten att åka ner igen nästföljande år och troligen även året därpå inte fanns ville jag maximera njutningen. Så jag skaffade ny filmkamera för att kunna återuppleva minnena under de kommande åren. En viss skrytfaktor spelade såklart också in.

Hämtade också upp en gammal PS2 med Gran Turismo 4 från källaren och körde några varv ett par kvällar för att minnas kurvorna bättre. När familjen somnat och när jag hade lite tid över kollade jag videos på Youtube för att lära mig banan och de vanliga misstagen. Igen och igen.

Dags för avresa
Redan innan det var dags att resa kom första bakslaget. Öppettiderna hade ändrats med kort varsel. Enligt tidigare schema skulle ringen vara öppen för kvällskörning onsdag-lördag och öppet heldag på söndag. Min tidplan var att komma ner på onsdag runt kl 14. Plötsligt var kvällskörningen struken onsdag och torsdag. Två av fem dagar borta. Ett plåster på såret var att Spa hade öppet onsdag på dagen. Jag bestämmer mig för att åka dit och hinna köra två timmar (man betalar EUR100 per 20 minuters pass och dagen har flera pass). Att lämna Sverige bakom sig och bara vara på väg efter månader av väntan är att möta friheten. Att ha 300 mil, 6 dagar, 110 procent bilfokus är en dröm jämfört med vardagens stress och tunnelbaneträngsel.

På plats på Spa
Från färjan i Kiel startar färden kl 07.30 med ett vägarbete och 1 timmes krypkörning. Efter det var vägen relativt fri. På grund av takboxen höll jag nere farten något men hann ändå fram till kl 15 utan annat än tankstopp.

Det visar sig att informationen på hemsidan inte stämde, sista passet är kl 16.00 med obligatorisk genomgång kl 15.30. Jag hade cirka 20 minuter att få i ordning bilen. Som gammal sergeant vet jag att tilldelad tid är tillräcklig tid så jag betalade och rusade till bilen. Lasta av takboxen, justera däcktryck, tömma hela bilen, rigga kameran. Efter 20 minuter stod jag med körklar bil men genomsvettig och undrar om jag glömde något. Gatdäcken fick stanna på, även en sergeant måste vara realistisk.

Det var en brokig skara fordon som åkte ut på banan, där min bil sannolikt var bland de långsammare. Med 215 breda gatdäck som aldrig prövats på bana och en bana jag aldrig satt mot fot på var målsättning bara att kunna stanna ute 20 minuter och se att bilen lirade. Det gick bättre än väntat, gatdäcken var riktigt hala men höll hela stinten. Kulfaktorn var hög! Vilken bana, vilka höjdskillnader. Bara ringen kan vara bättre än detta.

På plats på ringen
Framme vid ringen på onsdag kväll. Nästa körning var först fredag kväll, dvs. nästan 48 timmar. Jag spenderar tiden med att förberedelser. Låter ballansera och skifta r-däcken, prövar olika monteringar av kameran, står och kollar på när Auto motor und Sport har två hela bandagar. Laddar helveteskortet med krediter för 25 varv, köper en karta och äter schnitzel. Fredag kväll är det äntligen dags! Det är 7 år sedan jag körde, jag ska ta det lugnt och lära mig banan igen. Jag är peppad men lugn. Känner absolut ingen press att prestera eller pressa bilen.

Första varvet. Jag är snabbt ute och euforin är stor. Känslan av att vara tillbaka på ringen är obeskrivlig (ni som kört vet). Jag är tacksam att för timmarna framför spelet och Youtube. Även som spårvalet är helt off så minns jag banan. Körningen känns hyfsad men defensiv.

Väl i depå finns inget skäl att inte åka ut igen. Men banan är redan avstängd på grund av olycka. Sväng höger och vänta. Ryktet i depån är att det är en allvarlig olycka mellan en bil och en motorcykel. En holländsk bilhandlare som besöker ringen med en BMW M135 tror att det kan ta tid. Jag står och snackar med en kille från Texas som bara är "in Europe" över dagen och har hyrt en ringbil bara för kvällen. Back in Texas har han en McLaren. Den här kvällen har han inte hunnit ut alls på banan ännu.

Andra varvet. Efter en timmes avstängning knastrar högtalarna. Ringen öppnar igen! Alla vill såklart ut och det är trångt i depån. Väl ute är det däremot fint och fritt. En vacker höstkväll. Jag hinner inte njuta av utsikten utan besväras i stället av vibrationer som ökar för varje inbromsning. Helvete! Har skivorna slagit sig? Är det någon hjulbult som lossnat? Tankarna rusar, vad göra? Jag drar ner på tempot men vibrationerna närmar sig en nivå som känns obehaglig. En gång tidigare, på Kinnekulle, fick jag vibrationer vid inbromsning som visade sig bero på att hjulbultarna på höger bak satt löst, trots att jag redan kört flera pass utan problem samma dag. Efter den erfarenheten chansar jag aldrig. Då minns jag avfarten nere i Adenau. Jag svänger av och kör ut på gatan. Hoppar ur bilen och allt ser ok ut. Kör så fort jag vågar upp till depån för att hinna med ett sista pass och lånar ett fälgkors och kontrolldrar. Alla bultar sitter som de ska.

Tredje varvet. Ut igen, vibrationerna är kvar men blir inte värre. Det är flera olyckor och går ändå långsamt. Jag åker runt och försöker att inte bromsa så hårt och fokuserar på att lära mig banan. Det börjar skymma och kvällskörningen är nu slut.

Lördag, näst sista dagen
Det som från början skulle varit 5 dagars körning har i detta skede blivit 2,5 varv på 3 dagar. Frustrationen var stor. Att bromsskivorna sannolikt var skeva och väderprognosen visade på regn hela dagen stärkte knappast moralen. En sak i taget, nu måste beslut fattas. Jag bestämmer mig för att låta R-däcken sitta på. Om det regnade tänkte jag inte köra alls, ville inte riskera något. Ingen mening att sätta på gatdäck med andra ord.

Bromsskivorna behövde bytas. Hade fiskat fram några tips på verkstäder och eftersom skivorna är standard BMW E46 330 borde det gått att hitta något. Men de katolska tyskarna verkade inte så sugna på att meka bil på lördagen, allt var stängt. Till slut hittade jag en verkstad som inte egentligen var öppen men som kunde tänka sig att byta skivor. De hade dock inga skivor inne utan jag fick åka till BMW i Bonn och köpa. Ett par Motorsport-skivor för EUR400, montering EUR75. Som hittat! Det ösregnar hela vägen och jag fiskör med R-däcken på.

Att köra runt i regn hela dagen gav mig chansen att se hur R-däcken går på blött underlag. Förvånansvärt bra var min slutsats. Jag märkte egentligen inga större tendenser till halka. Flera bromsprov visade tydligt när gränsen går och ABS:en kickar in.

På kvällen blev det som väntat regn och jag tänkte inte falla i fällan och låta frustrationen vinna över visheten. Jag stod över all körning och stod med några britter och tittade på andra som halkar runt nere i Brunnchen. Åt schnitzel. 4 dagar, 2,5 varv körda.

Söndag, olycksdagen.
Aldrig i mitt liv har jag varit helt så redo som den morgonen. Söndagen var heldagsöppet och jag hade 22 varv kvar på helveteskortet. Shellkortet var knappt använt så det var bara att tanka på. Bromsarna lirade och kamerorna var testade, riggade och laddade. Väderprognosen visade vackert väder. Varje minut bantid skulle användas. Jag var på plats i god tid och stod redo med motorn på redan klockan 7.30. Det var kallt ute, 6 grader och fuktigt i luften. Banan var fortfarande fuktig från regnet på natten, möjligen med några torrare fläckar.

Här ställdes jag inför ett val. Solen var uppe och efter någon timmes körning skulle sannolikt banan torkat upp. Samtidigt är min erfarenhet att de första två och sista två timmarna på heldagarna har minst trafik på banan. Jag beslutade mig för avvägningen att köra men köra väldigt defensivt. För mig själv argumenterar jag att jag jag ändå måste få upp tempen i däcken på något sätt, bättre att göra det riktigt långsamt och bara rulla runt på halvgas några varv medan det är tomt. Minns också att jag körde hela gårdagen i betydligt blötare väder på gatan. Men självklart påverkades mitt beslut av att jag hemskt gärna ville köra och att detta nu var sista chansen. Jag körde ut som andra bil på banan den dagen. En Renault RS hann ut före och den såg jag aldrig mer. Ringen var helt tom framför mig och nästan bakom mig också. Underbar känsla.

Olyckan på film.

Några saker att tänka på när du ser filmen:
- Throttlemätaren är inte perfekt, den stämmer inte alltid men ger en indikation av hur mycket gas jag ger.
- Titta gärna lite på åtminstone delar av filmen, det ger en känsla av hur jag kör.
- Min ratt står inte rakt när hjulen står rakt. Den har ett svagt utslag vänster när hjulen står rakt.
- Jag kör med DSC avstängd. Det är inte så mycket ett aktivt beslut som ett passivt. Bilen är 16 år gammal och systemet är fungerar delvis vid vanlig körning men inte alls på bana. Systemet griper in varje kurva framförallt på framhjulen och gör det nästan okörbart redan i låg fart. Hade systemet varit på hade det påverkat situationen och kanske räddat den. Kanske borde jag aktivt fattat beslutet att låta det vara på just de första varven. Min erfarenhet är att när jag glömmer stänga av det tvingas jag stänga av det under körning vilket är lite fippligt. Från och med nu kommer jag att låta systemet var på de första varven vid halka för att pröva.

Känslan när olyckan skedde var otroligt stark vilket hörs på ångesten i rösten i filmen. Farten var relativt låg risken att volta upplevde jag som osannolik i detta skede, men jag insåg att snabbt att bilen skulle gå i räcket och att helgen var över min del. Besvikelsen slår helt nya rekord när jag hinner tänka på alla varv jag inte kommer att köra, på alla snack i depån om hur banan känns och spännande händelser som inte kommer att bli av, filmerna och minnena som inte kommer att finnas. Bilen bryr jag mig mindre om. Man blir förvånad när man inser hur många tankar som hinner passera på några millisekunder.

Så, vad hände?

Känslan är att jag inte hinner göra någonting, bilen ligger nära curbsen och var redan på gräset (som var blött) när jag reagerar. Kanske reagerar jag bara för långsamt. Det är ett obestridligt faktum att jag har kört bilen fortare än vad som var möjligt med hänsyn till underlaget och bilens egenskaper. Men varför var fästet inte tillräckligt? Jag kan se fem möjliga skäl.

- Jag utsätter bilen för höga sidokrafter.
- Jag flyttar balansen i bilen för snabbt och minskar friktionen för en kort stund på bakhjulen.
- Jag accelererar för kraftigt.
- Underlaget avviker på något sätt jämfört med banan i övrigt.
- Ett tekniskt fel på bieln försämrar fästet på något sätt.

Sidokrafter kan nästan uteslutas direkt, bilen går ändå relativt rakt och den är i normalfallet lätt understyrd. Det är bakvagnen som släpper, inte framvagnen.

Att balansen flyttas kan inte uteslutas men som jag minns det och vilket även throttlemätaren indikerar (men den kan vara felaktig, fördröjning eller motsvarande) är att jag ligger på svag gas och sakta ökar. Men, det kan vara så att jag släpper släpper av gasen något som en reaktion på starkt motljus.

För kraftig acceleration skulle vara en naturlig förklaring. Effekten vid cirka 4000 varv är cirka 150hk. I normalfallet är det nästan omöjligt att få bakdäcken att släppa med min bil och R-däck på bana på 3:ans växel eller högre. Att det är uppförsbacke kanske också ökar belastningen på bakdäckens fäste. Det som talar emot är att jag inte gasar mer än 30-40 procent och att jag gasat betydligt kraftigare tidigare på både 2:an och 3:ans växel tidigare under varvet och inte känt något.

Underlaget är den förklaring jag helst vill olyckan ska bero på. Om det är så vet jag inte. Det var inte blötare eller kallare här än någon annanstans längs banan. Jag är relativt säker på att däcken inte rör curbsen innan olyckan sker. Däremot kan fästet tillfälligt varit väldigt olika mellan höger och vänster bakdäck. Låt oss säga att höger däck gått över en hal fläck och vänster bak gått på en nästan hel torr fläck skulle ju drivet kunna vrida bilen åt höger. Minns att jag är näst först på banan så risken för oljefläck borde vara lägre.

Tekniska problem är en möjlighet. Jag har nyligen bytt diff och till en bättre begagnad torsendiff med 15000 mil. Jag är inte tekniskt kunnig nog för att bedöma om det finns risk att den låser konstigt. När jag körde på Spa några dagar innan fick jag små släpp i bakvagnen i en relativt skarp högerkurva. Vid tillfället bedömde jag det endast som ett resultat av hala gatdäck och relativt låg fart och det var inte svårt att hantera.

Jag vet ärligt talat inte varför jag åkte av och jag vill gärna höra era tankar. I mitt eget huvud känner jag mig nästan lurad, bilen borde inte åkt av eftersom jag körde så defensivt. Till saken hör också att jag bara ett par månader tidigare kört en heldag i regn med 100 procent blött underlag på Gotland ring och pressat betydligt hårdare och sladdat en hel del. Se film här:

Jag har försökt hitta information om andra olyckor vid Eiskurve. Den enda jag hittat är denna incident som också sker i väta. Situationen är väldigt lik min (förutom att han lyckas rädda sin bil).

Vad hände med bilen och vad hände sedan?
Jag gjorde som man ska göra (enligt reglerna på ringen), startade motorn och parkerade bilen nära räcket. Hoppade ur och ställde mig på tryckt avstånd och ringde larmnumret. Efter en stund stannade en trevlig herre i en BMW X5. Han parkerade på ett säkert ställe och hoppade över till mig. Det visade sig att han jobbade på BMW och ville visa sitt stöd. I stunden var jag väldigt tacksam för att det, lite var jag nog i shock och behövde prata. Jag var stressad över att jag kört med bogseröglan på som i olycksögonblicket knäckts mot räcket och därmed inte gick att använda. Jag tänkte inte ens på att bilen kanske var hel och körbar. Jag skämdes också, nu var det jag som var den jobbiga jäveln som krockat på första varvet och förstörde körningen för alla andra. Den där som man svär över att de inte kan ta det lite lugnt, dagen har ju precis börjat. Ingen hade ju en aning om hur defensivt jag kört.

Efter ett tag kom en serviceperson och började spärra av. Han var stressad men metodisk. Jag förstår verkligen att personalen där har ett tufft jobb. Riskerna är inte obetydliga och man kan tänka sig att alla inte bemöter dem med glädje. Han kontrollerade körkort och började ta bilder på platsen. Sedan ville han att jag skulle skriva under men kunde inte ge svar på vad det innebar rent juridiskt. Jag upplevde också att han markerade en längre sträcka som skadad än den faktiskt var. Bilen hade bara träffat på ett ställe, den biten var skadad. Räcket lutade något utåt, även framför och bakom men själva räcket var inte skadat. Däremot behövde det lutas tillbaka i sina fästen i jorden.

Till saken hör att hans engelska var i princip obefintlig och min tyska likaså. Den tyske tjänstemannen från BMW var ett bra stöd. Han uppmuntrade mig att vänta med beslutet tills jag kom till kontoret. Servicemannen var märkbart irriterad över att jag inte skrev under. Bilen var körbar sånär på en innerskärm som låg mot framhjulet. Det gick att böja till på plats. Fronten var skadad och en lyckta trasig. Nummerplåten var helt kvaddad och hade ett hål rakt igenom från en nit i räcket.

Förstå mig rätt, jag ville verkligen inte vara motsträvig och upprepade flera gånger att jag självklart hade för avsikt att betala för de skador jag orsakat. Väl på plats på kontoret vid depån återuppstod diskussionen om att skriva på. I detta skede var personalen ganska otrevliga. Själv försökte jag att hålla mig saklig, bedyrade mina avsikter att göra rätt för mig och jag bara ville veta vilka alternativ jag hade och de juridiska innebörden av dem. Ett tillägg är att på pappret de vill att man ska skriva på förbehåller de sig också rätten att i efterhand ändra hur mycket skadan kostar. Det stod ganska snart klart att de inte hade för avsikt att förklara detta men vi kom genom viss förhandling fram till att jag inte behövde skriva under något och att det inte spelade någon roll för själva betalningen. Räcket kostade cirka EUR1500 och jag betalade med kort direkt.

Efter detta tog vi i hand och sa tack och hej. I efterhand tror jag att det var rätt beslut. Av försäkringsbolagen uppmanas man att aldrig skriva under något erkännande på plats. En underskrift kan enligt villkoren i BMW-originalförsäkring (IF) innebära att försäkringsbolaget inte betalar kostnaderna om det uppstår en rättslig tvist eftersom man då avsagt sig möjligheten att tvista. Då åker man själv på att betala. Jag begärde också en kopia på incidenrapporten för att kunna skicka till försäkringsbolaget.

Jag var i detta skede tacksam över att summan blev förhållandevis låg, i vilket fall jämfört med de skräckhistorier jag hört. Jag var också tacksam att bilen verkade fungera men otroligt besviken. Ett tag övervägde jag att stanna kvar och fortsätta köra (med trasig lyckta, trasig nummerplåt, lysande airbaglampa). Men logiken var starkare än besvikelsen och i stället ville jag bara därifrån. Bort från alla gamar som stod och glodde på min bil, bort från alla körglada racers som skulle ha så roligt hela dagen.

Men det återstod en hel del sysslor. Jag fyllde i ett formulär för att få tillbaka pengarna på helveteskortet. Jag vet inte om det är krångligt annars men de argumenterade inte emot alls när jag med tom blick konstaterade "I crashed my car and I'm not driving anymore". Pengarna kom också tillbaka på kontot efter ett par dagar och ett personligt mail med bekräftelse. Tillbaka på min bed & breakfast tvingades jag stå och byta däck och packa bilen medan gubben Ully som ägde stället, stod och ojade, pekade och mumlade "kaputt". Resan hem var ömsom ångest och ömsom tacksamhet över att bilen gick att köra.

Väl i Sverige ringde jag försäkringsbolaget och berättade vad som hänt. Jag mailade inscannade kopior på incidentrapport och kvitto till försäkringsbolaget. Ett par dagar senare kom ett mail som bekräftade att de ersatte kostnaden för räcket (minus självrisk). Skälet är att trafikförsäkringen är lagstadgad och där ingår skada på annans egendom.

Slutet gått
I slutändan klarade jag mig ekonomiskt väl undan. Det kommer kosta mig en ny front, nya framlyktor och en del arbete. Troligen är det ingen fara med airbaglampan men det måste såklart kontrolleras av en verkstad. Den stora kostnaden är kostnaderna för resan i sig, som nu blev relativt bortkastad. Diffen måste bytas eftersom jag inte känner mig trygg att köra med den.

För mig är den stora skadan den uteblivna körningen och den osäkerhet jag känner för att köra ringen igen. Jag råkade ut för min första avåkning (någonsin) tidigare samma säsong och hade precis lagat en dörr och lite andra småskador. Nu står jag där igen. Pengar rullar iväg, bilen kräver mera tid än jag har till förfogande för att bli körbar igen. Jag klarade mig relativt väl undan ekonomiskt. kostnaderna är begränsade till en vad en veckas charter med familjen skulle kosta. Men tänk om jag kvaddat bilen betydligt mera och tvingats betala transport hem? Men det skulle hjälpa mig om jag visste varför jag åkte av och kan försöka förhindra att det händer igen. Tar tacksamt emot era tankar. Jag är inte rädd för att köra,

Jag har varit mentalt och intellektuellt förberedd på avåkning och har inte en dyrare bil än att jag inte påverkas ekonomiskt om den blir totalkvaddad. Men är det vettigt att åka runt och riskera ett värde på 50000-100000kr? Jag vet inte. Funderar ibland på att börja jaga i stället eller ägna mig åt en hobby som genererar intäkter, typ trädfällning. Men bilar är ju livet, det finns inget som motsvarar känslan av 1g i sida i över 100km/h (eller 200km/h). Nästa år blir det tillökning i familjen och bilen får stå. Jag har tid att fundera över framtiden.



[/youtube]

Mycket bra författat, Nicke! Intressant läsning om en drömresa med ett tråkigt slut... På filmen ser det ut som om det är väldigt blött precis där det släpper. Det är nog väglaget i kombination med accelerationen och en diffbroms som orsakade sladden.
Påt igen!
Mvh /Claes

Tack för din berättelse, välskrivet!

Åkte själv av i Eiskurve våren 2005, fast då i vänstern upp för backen. Tangerade apex för tidigt vilket gjorde att jag fick bryta bilen åt vänster lite för mycket under acceleration vilket gjorde att jag hamnade i räcket på vänster sida...

Är ingen expert men för mig ser det ut som något för tidig apex även för dig i vänstern in i Eiskurve, vilket gör att du kommer för långt ut till höger och är för tidig på krönet. Precis på krönet är det ett litet gupp och det ser ut som att det är guppet dom gör att det släpper i bak, samtidigt som du svänger höger och under måttlig acceleration. På krönet måste man gå rakt över, är man sen, är bästa tipset att gå högt över curbsen i högern för att göra en så rak linje som möjligt.

Hoppas du samlar nya krafter och återvänder 2018

Kollade igenom nedan video och där går föraren också in väldigt tidigt i Eiskurve, men släpper ut den över curbsen för att inte bryta bilen runt högern på toppen. Spola fram till 6 min...

Tack!! Jobbigt! Men mycket läsvärt

Tack för din berättelse! Förstår att det måste ha känts tungt just då. Hoppas att i och med ditt inlägg att du kan få tillbaka lite av drivet och det förlorade självförtroendet. Jag har ännu inte kört på ringen mer än i simulator men jag tror precis som Marcus att det är det där guppet som satte lite käppar i hjulet för dig efter ha sett din film och den Marcus länkade. I den betydligt hårdare porschen hör man t.o.m. guppet väldigt tydligt och det är nog viktigt, speciellt i blött underlag, att ligga rakt där. I torrt väglag hade du kanske inte ens märkt något. Men jag är ingen expert överhuvudtaget, det är bara min analys av filmerna.

Tack för alla inspel! Jag delar analysen att jag tar för tidigt apex och därmed måste svänga först vänster och sedan hålla höger över krönet. Uppenbarligen fel linje. Osäker över var det lilla guppet är. I en hård bil guppar nästan hela tiden på ringen och bilen är ett par längder från toppen på krönet när jag tappar fästet.

Funderar vidare och tar gärna emot fler inspel. Ska titta på fler filmer på ringen i väta, av folk som inte åker av. Om någon hittar en avåkningsfilm från Eiskurve är det ännu mer intressant.

Tack för din berättelse och de erfarenheter du delar med dig av, inte minst banpersonalens försök att få dig att skriva på papper som var till nackdel för dina egna rättigheter.

/Johan B

Istället för att titta på throttelläget som du ju nämner kanske kan vara opålitligt så har jag tittat ett stort antal gånger på sekunderna allt händer med fokus på varvräknaren. Precis i början av förloppet så ökar varvtalet hastigare vilket pekar på antingen hårdare på gas eller att det redan släppt i baken. Vad är din uppfattning där?

Intressant!
Jag tror som de flesta att det handlar om en kombination av diffbroms och plötslig brist på grepp.

När jag nu tittar på ett av mina - blöta - varv från 2015 ser jag att det släpper på samma ställe. Hade helt glömt! Släpper lite överallt iofs.
Det var första varvet & gången för mig med RWD på just Ringen (Z4M Coupe).
(F.ö. intressant hur extremt annorlunda man får bete sig på den banan jämfört med FWD (Fiat Coupe) där man bara kan stämpla på)

Här var bilen helt original med Michelin gatdäck. Tror inte jag nånsin kommer orka släpa med R-däck till Nordschleife, framför allt inte i blött.

Hej Niklas
Bra skrivet och glad att det gick bra.
Några tankar efter mina år där nere.

1 Tänka på vad du sitter i för bil. Jag har en Z3 som jag kört på ringen. Bakvagnen brukar ge sig iväg på äventyr. Hade du kört en E36 så hade du haft tid att känna vad som händer.

2 Det heter Eiskurve av en anledning och även bredvid Curbsen kan det vara halt. Och torrare på andra sidan.

3 Det är många som har upplevt den attityden hos personlen när man inte vill skriva på. Jag med.
Men det är mest skall och inget bett.
Man ska alltid ha med Gröna kortet och visa upp. Då slipper man betala på plats.

4 Försäkringen tar även transporten hem om den inte är körbar och fixar resa åt dig hem.

5 Nu är det värsta gjort så på det igen bara, det finns ju inget bättre än att köra på ringen.

Bra replik!

Mycket bra info, tackar. Gröna kortet är nog många som glömmer. Transport av bilen visste jag inte!

Först och främst beklagar olyckan säker på att du kommer tillbaka, man tror som vanligt att det här kan så klart inte hända just mig men något man bör ha med i bakhuvudet, mycket värdefull info när man väl för ändan ur vagnen och ta sig till Ringen.
Själva olyckan måste jag säga kommer fruktansvärt snabbt och mycket oväntat som jag ser det, filmen visar att man verkligen måste var på hugget varenda liten sekund och ändå så har du några varv under bältet.
Gröna kortet är det som gäller sen får försäkringsbolaget klaga hur mycket dem vill.

Beklagar1 Har ingen vettig input till dina frågor och funderingar. Men jag uppskattar att du är öppen med vad som hänt. Jag är övertygad om att du kommer att lära dig av det då du får input. Vi runt omkring lär också av det vilket uppskattas.

TJa Nicke!

Bra rapport om en tung händelse på alla vis. JAg vill återkomma till dig lite senare men lite kort

Kurvan heter Eiskurve, det finns en anledning, men herrejösses vad fort det gör, jag har än så länge klarat mig från detta men det är verkligen ett ögonblicks verk.

Tråckigt men hoppas du får modet att åka ner igen.
Har själv haft erfarenheten med Z3 som en lynning bil med kalla däck. Det var när jag provkörde en Z3 M roadster på allmän väg med kalla däck inte speciellt långt ifrån bilhallen låg fart men vart ändå nästan 90 gader mot kurvan mest tur än skicklighet att jag lyckas parera den sladden. Har fått det bärättat att det har med uppbygnaden av bilen där man istort sett sitter på bakaxeln som den har ärvt från e30 som även den är ganska oberäknlig men där avståndet till bakaxeln gör att man oftast kan känna när det släpper. Den bakaxeln har även lätt att tappa greppet när hjulet fjädrar då hjulet ändrar camber i fjädringsrörelsen.
Min input utan att veta säkert vadsom har hänt.
Mvh

Hej Nicke.

Riktigt bra summering av dig fast utgången kan vart lyckligare men är glad att du klarade dig så du kunde komma hem igen med bilen och dig själv utan störra besvär.

Har genom åren analyserat Eiskurve många gånger själv då jag tycker personligen att jag går för rakt genom detta parti och blir osäker på mitt spårval. Jag känner igen det där med diffbroms och bakhjulsdrivet när det väl släpper och när det väl släpper så är det som att köra på is och man är chanslös nästan speciellt när det bilen tenderar att bli lättare och i blött.

Sitter i ryggmärgen det där när man kör någon av GT-R bilarna att man alltid över reagerar när baken kommer och släpper av fast när det är just då bilen börjar jobba med alla hjul.

Gröna kortet är standard i bilen alltid. IF betalar dem nu? Har fått upplysningar av dem i alla år att man kan glömma ersättningar och att man får stå för allt där nere, vilket har gjort att man tänker ju ett par gånger extra.

Hoppas på allt bästa för dig och du hittar tillbaka igen. Tacksam för din input på alles.

Mvh Klaus

mycket trist, när jag var där då var det 2 krascher men de var i kurvan/knäppan i uppförsbacken efter breidshiede där det knäcker över en del om man åker för snävt, jag är rookie därnere så kommer inte med några tips eller råd, min e36 är ej diffbromsad och så justerad att den är snudd på understyrd ist, jag behåller den set upn då jag e skapligt trygg med den, bromsat får komma senare, kör inge rivstarter el drifting så den behöver spinna på båda heller, lycka till med ny bebisen å välkommen tillbaka till rejsandet längre fram, jag ska ner i maj med min och hoppas slippa en sån här rapport

en kanske dum fråga men vad är grönt kort??

jägerjanne skrev:

en kanske dum fråga men vad är grönt kort??

Ditt försäkringsbolag intygar att du är försäkrad när väl olyckan är framme.

SkylineMannen skrev:

jägerjanne skrev: en kanske dum fråga men vad är grönt kort?? Ditt försäkringsbolag intygar att du är försäkrad när väl olyckan är framme.

ok frågar man bara efter ett sånt då?? kan ju va kalas bra bevisligen

jägerjanne skrev:

SkylineMannen skrev: jägerjanne skrev: en kanske dum fråga men vad är grönt kort?? Ditt försäkringsbolag intygar att du är försäkrad när väl olyckan är framme. ok frågar man bara efter ett sånt då?? kan ju va kalas bra bevisligen

Japp. Är bara ett grönt papper med lite text på som de postar till dig.