Pirelli Motorsportdäck i Sverige www.psport.se (som drivs av Anders Åberg som även har www.rallyshop.se) har hand om Pirellis alla racingdäck och rdäck. Anders fixade fram en uppsättning rdäck med god rabatt för att jag skulle få möjlighet att testa och utvärdera deras Pirelli TrofeoR. Jag har betat av extremt många rdäcksmodeller under åren men TrofeoR fanns kvar på attgöralistan.

Först ut var Superstage på Emmaboda och en vecka senare "riktig" bankörning på Sviestad.


Håll i hatten nu blir det massa text att läsa!

Hur gick det då i Superstage?

Det bidde 1.25.58 vilket jag är klart nöjd med. En klar putsning av bästa tiden med CSL'en, kul med tanke på att M2'an bara har tio hästar till men väger ca 100kg mer. På snabbaste varvet så missade jag ändå fyra tiondelar från vändningen till inbromsningen innan sista konpartiet. Så jag har något att jobba på nästa gång på besök på Emmaboda. Det är så pilligt att lyckas sätta alla banans delar på ett o samma åk Fyra slalompartier, vändningen och 90-gradaren innan mål. Alltid missar man någonstans

TrofeoR var mycket skarpare i styrrespons jämfört med trippelåttorna men det var iof ingen överraskning. Det som jag gillade speciellt var att de släppte och greppade på ett väldigt trevligt sätt, lätthanterligt som trippelåttor men samtidigt mycket distinktare i respons. Trippelåttorna är ju lite mjuka i respons men lätthanterliga när det släpper. MPSC2 tycker jag har bra styrrespons men personligen gillar jag inte hur de känns när man går från grepp till släpp och vice versa. Många tycker annorlunda där helt klart men jag gillar inte när de hugger tag när slipvinkeln minskar. Så för mig personligen så är TrofeoR ett rdäck helt mitt i prick. När det är torrt. Regntest återstår helt klart...... Och riktig bankörning, Superstage säger ju mycket om vad och hur däcken presterar men det är ju en väldigt speciell bana minst sagt. Jag vill också se hur bromsprestandan är på några kända mycket körda banor. För greppet var både mycket bra och trevligt att hantera, helt ovetenskapligt känns TrofeoR som en riktig greppvinnare bland rdäck iaf så långt jag kört hittills, men bromsprestandan var bra men inte överlägsen på Emmaboda.

Tempmässigt så var det halt bak halva första varvet varje gång (en timme mellan körningarna) men sen kom finfint grepp. Och även den första biten med lägre temp höll det i förvånansvärt bra, det märks tydligt hur mycket grepp man har på drivhjulen i nittigradaren direkt efter starten. Sen inga problem ÖHT med överhettning ens på slutet av tredje repan, bara klockrent med grepp. Vilket skiljer en del mot gamla gamla gamla rdäcket Pirelli Corsa som jag kört Superstage med för massa år sen, de överhettade den tredje repan. Ska bli intressant att se hur temp och grepp håller sig på längre pass på bana.

När bilen stått en timme mellan körningarna så var trycket nere på 2,2. Under de tre reporna man kör direkt efter varandra så gick trycket inte upp mer än 1-2 hekto. Jag kunde se på däcket att jag bara kört någon del av en centimeter ner på skuldersidan vilket ju är bra och det gick inte att se något skulderslitage, lite för tidigt att uttala sig om det egentligen men stabila stommar såhär långt.

Men lite lattjo hur Superstage fungerar, direkt efter tredje repan så körde jag mycket lugn avkylning på den lilla vägsnutten bort mot stora vägen. Och under de två minuterna det tog så drog trycket upp 2-3 hekto till! Om det var bromsskivornas värme som fortsatte värma luften i hjulet eller om stommen var så varm så att den fortsatte värma luften vete tusan. Som sagt, Superstage är lite speciellt.

En annan viktig fråga är hur de håller, det behövs lite mer banmil till det Huvudmönstret är bara 5mm. Och inte helt obetydande så är övrigt mönster (alla korta "streck") bara 2mm! Så att det snackas om att de tar slut fort kan ju ha lite bäring på det. Precis som på vissa amerikanska rdäck så kommer allt småmönster försvinna efter ett tag och kvar blir BARA några ringar längs med däcksytan. Även om de då fortfarande är lagliga på gatan (så länge huvudmönstret är mer än 1,6mm, dvs de få ringarna) så kan säkert konstapeln bli irriterad vid eventuell okunskap för det lär se galet ut... Dessutom hintar ju ett sånt däcksmönster, som blir efter ett tags körande, att de knappast gillar stående vatten.

Något inte alla bryr sig om men som faktiskt var en glad bonusöverraskning var att de är väldigt tysta och inte alls spårkänsliga. Lite intressant att de inte alls går så hårt ner i potthål och över skarvar som till exempel trippelåttorna som pangar ordentligt ner i hål, det tyder ju på helt andra stommar i sidorna men jag har ju ännu inte sett några som helst tendenser på grövre vikningar eller så. Klart tystare och komfortablare än andra rdäck, jag tycker att de eventuellt till och med är tystare än Michelin PSS gatdäcken jag hade på i våras. Det gjorde resan ner och hem mycket mycket trevlig, lätt mina nya favorit-rdäck på transportsträckorna. När det är torrt i alla fall..... Regntest kvarstår, de ryktas ju vara ganska kass i regn, men det återstår att se!!

Så på torrt är de riktigt riktigt bra. Återstår:

- test på blöt asfalt och test i pölar.
- test på några banor, inte bara Superstage.
- följa hur de slits allteftersom

Vettig temp (gummikrull ) och grusupplock på Emmaboda





I Superstage så är det lätt att man våldar lite på höger framdäck, delvis är det 180-gradervändningen där man gärna försöker komma runt så fort som möjligt och sen 90-gradarvänstern in mot målgång där det är lätt hänt att man har lite väl bråttom. Aningen mer slitage på ytterskuldran på höger fram men överlag snyggt o prydligt:

Så var det dags att prova TrofeoR på bana också. Det blev ett besök på Sviestad som jag ju var och körde på för inte alltför länge sen med trippelåttor på bilen. Det var en svettigt varm dag precis som på Emmaboda en vecka tidigare, i trettigradersklassen. M2an verkar klara av de här temperaturerna riktigt hyfsat även om insugstemp blir nästan komiskt hög. Oljetemp höll sig på rimliga nivåer. Och TrofeoR kämpade på i värmen utan att krokna. Med lite överkörning så blev de självklart lite hala men backade jag bara av ett halvt varv så kom greppet tillbaka utan knot.

Nere på Emmaboda så var jag imponerad av sidogreppet men hade ett litet frågetecken kring greppet i inbromsningen till den långsamma 180-gradersvändningen. Jag kände ju inte till om det kunde vara lite sämre grepp i banan just där eller om det hängde på däcken. Det visade sig på Sviestad att däcken bromsade alldeles ypperligt, även i den minst sagt skumpiga bromszonen.

Jämfört med trippelåttorna jag hade gången innan jag var på Sviestad så hade jag nu lite bredare däck både fram och bak och det gav ju viss förväntan. Jag gav mig ut på ett första lite trevande pass. Eftersom stommarna i TrofeoR verkar vara lite av samma familj som Michelin MPSC2, dvs inte superstyva som till exempel Yokohama A048 utan lite mjukare (men fortfarande fullt ut rdäcksstommar) så tog jag det lite lugnt och snarare bromsade upp tempen i däcken istället för att svänga upp tempen. För att inte belasta däckssidorna och skuldrorna i onödan alltså. Jag gick även ut på ganska högt tryck, absolut inga 1,8 eller 1,9 som ju brukar vara ett lagom kalltryck på min bil med många rdäcksmodeller. Som sagt, ut på ett lite trevande pass och efter några uppvärmningsvarv så ökade jag tempot lite. Jag tyckte greppet ökade på ett tydligt sätt så det var relativt enkelt att öka hastigheterna, öka gaspådraget efter apex och flytta bromspunkterna. Det blev ganska snart hög tid att gå i depå för att justera däckstrycket, det hade rasslat upp till 3,1 redan! Oooops! Väl inne i depån kikade jag lite på loggen och trots att jag bara varit ute och känt på grejerna och däckstrycket på snabbaste varvet var runt 3 bar så hade jag redan kapat på min tidigare bästatid! Visserligen bara en tiondel men ändå! Imponerande! Nu tog jag ner trycket så att jag nästa pass gick ut på 2,2 och landade på några hekto till under passet. Förvånande nog så tyckte jag det blev lite sämre, delvis lite luddigare men även lite halare. Men jag tillhör i och för sig högtrycksskolan och inte lågtrycksfalangen, sån är jag. Kring lunch så drog jag och tankade och toppade upp trycket lite. Men förutom att det nu blev väldigt få fria varv, alla hade nu vaknat och kommit till banan, så var allt tokvarmt så jag fick konstatera att jag bara tangerade bästa varvtiden ett antal gånger men inte putsade bort mer. Det var ju en besvikelse.

Hur kändes däcken då? Ja nu blir det lite flummigt kanske. Det första som jag reflekterade över var att däcken gav en tydlig dos trygghet genom sitt beteende, något som jag verkligen gillade starkt. Däcken gav förtroende genom att släppa mycket mjukt och fint, tydligt och framförallt konsekvent utan överaskningar. På Emmaboda kan man stå på 101% utan oro för att något ska hända men på bana kan ju en överraskning i olyckliga fall ge helt andra konsekvenser. Smaken är som baken men för mig var de betydligt tryggare att köra hårt kring och över greppgränsen än med till exempel MPSC2. Dessutom kändes greppnivån högre än både MPSC2 och trippelåttor... i torrt. Det regnar ju aldrig i år så den testen finns kvar.

En sak jag noterade är att TrofeoR inte protesterar tydligt om man överkör lite... eller mycket. MPSC2 protesterar med högljutt "durrande" när slipvinkeln blir olämplig. De flesta däck gör det på ett eller annat sätt. Nu kan det ju vara så att jag inte överkörde tillräckligt hårt men Trofeorna fortsatte bara att hålla i, det släppte och gled lite suddgummigt när jag överkörde men absolut inga överraskningar och förvånansvärt nog inga ljudliga protester. Vilket ju kan ses som en nackdel av de som behöver åthutning från däcken när de tar i för mycket :-)

På Sviestad var jag fortfarande på aningens smala fälgar fram, dvs 9 tum med 265 däck. I princip helt okej, men kanske lite smala fälgar just på framhjulen som ju tar en hel del belastning och stryk med risk för skulderslitage jämfört med bakdäcken som lever ett lite mer välordnat liv på en frammotor-bakhjulsdriven bil som M2an. Hur blev slitaget? Ja att TrofeoR inte är ett däck för långlopp i fullattacktempo är sant. 17 mil på Sviestad tog i genomsnitt 1mm på framdäcken vilket är lite mycket. Bakdäcken var mycket snyggt slitna tvärsöver medans framdäcken hade både en del skulderslitage och lite sneslitage mitt på däcket. Inget alarmerande över huvud taget men till skillnad mot de rdäck som har extremt styva stommar så var jag även uppe på däckssidan någon dryg centimeter när jag missade och våldade lite för mycket. Det tyder på att stommen fått kämpa lite och jag tippar på att en lite bredare fälg nog är rätt tänkt. Återkommer om det, nu är framdäcken (265) överflyttade till 10-tumsfälgar istället. Den redan mycket trevliga direkta responsen med däcken blev dessutom ett snäpp ytterligare vassare på de bredare fälgarna


Slitage

Bak, snyggt o prydligt


Fram



Aningen sneslitage mitt på däcket



Lite skulderslitage plus uppe på däckssidan vid övervåld

Om någon mot förmodan orkat läsa all text här ovan och hamnat här ... Undrar du något, stort eller smått, fråga här i tråden. Kommentera också gärna om du kört TrofeoR själv! Skriv här om det är någonting du inte håller med om!

Bra analys om beteende, håller med i allt du säger. Dessutom får jag för mig att dom är väldigt lätta (subjektiv bedömning)
Det enda jag har emot trofeo är just livslängden. Sen får man ge dom några varv att komma igång, och dom är riktigt hala om det närmar som 0an ute.
Körde på Gelleråsen en gång när det bara va 4-5grader på morgonen och hela första passet så fick jag stryk av standardbilar på vanliga däck och det slirade på alla växlar med bara 400hk. Pass nummer 2 va ordningen återställd!

Så fick jag till slut köra TrofeoR i blöta. Visserligen bara på gata så det fanns inget utrymme för att testa gränserna hursomhelst. Hamnade i ett redigt skyfall, tyvärr bara ett lite lokalt så det han aldrig bli stående vatten och vattenplaningtest.

Men ordentligt blött och runt 16-18 grader.

För det första så höll de i ganska hyffsat långt innan de släppte, dvs de har absolut inte sämre grepp i väta än andra rdäck (vid den här temperaturen).

Men den stora överraskningen för mig i alla fall var att när det väl släppte så släppte det förvånansvärt mjukt. När Michelin MPSC2 väl släpper i väta så släpper det ganska totalt, dvs man har extremt lite friktion att jobba med när det väl släppt. TrofeoR hade markant högre friktion kvar efter att det släppt.

Ett exempel är att om jag ökar gaspådraget i blöta med MPSC2 så släpper däcken till slut och då, pga den låga friktion som det då blir, så drar motorvarvet och hjulrotationen iväg väldigt fort väldigt högt. Men precis när Trofeosarna tappat greppet i väta så är det markant högre friktion kvar (än med MPSC2) och hjul och motorvarvet drar inte alls lika plötsligt och snabbt iväg på samma sätt. Enormt mycket enklare att hantera situationen!!!

Från Pirellis sida om just TrofeoR:


HOW DO I SET THE TYRE PRESSURE CORRECTLY?

Set the tyre pressures when cold to approximately 0.4 bar (6lbs/sq.ins) less than the required operating pressure. Drive the car on the circuit for 3-4 laps to bring the tyres up to temperature, re-enter the pit-lane and immediately re-set the pressures to the required operating pressure. Continue to check the `hot' pressures throughout the use on the circuit if possible. Pirelli recommends the use of normal compressed air (preferably dry) to inflate the tyre, providing that the above procedures are followed. Specialist gases such as nitrogen are not required unless the air source is excessively humid. Always use a high-quality air pressure gauge for consistent results. The use of metal rather than rubber valve stems is recommended as these are more resistant to high temperatures.

Before leaving the circuit and after the tyres have cooled down, DO NOT FORGET TO RE-SET TYRE PRESSURES TO THE STANDARD INFLATION PRESSURES AS RECOMMENDED BY THE VEHICLE MANUFACTURER.

Jag hittade även denna tabell precis. Om du undrar hur bred totalbredden kommer vara på hela däcket när det är monterat så kika i den gulmarkerade kolumnen.

Hur väl stämmer siffrorna? Jag har bara mätt på en enda storlek. 295/30-19. På den stämde det på millimetern mot tabellen när det väl var monterat. Stämmer det på alla storlekar? Ingen aning...

Jag var på Mantorp och körde i finfint väder. Inga överraskningar från däcken. Släpper mjukt o fint och odramatiskt. Jag märkte flera gånger att jag hade bättre fäste än vad jag trodde bak, jag var onödigt försiktig att gå på fullgas i andra halvan av olika kurvor. Där fanns möjlighet att gå på fullt tidigare än vad jag är van med andra däck. Förstås delvis även för att de här bakdäcken är bredare än vad jag haft tidigare.

En sak jag noterade var att när däcken svalnat ordentligt så tyckte jag att de faktiskt hade sämre grepp än många andra rdäck. Både R888 och MPSC2 känns som de har lite mer fäste när de är 15-25 grader. Så greppet förbättrades markant de första varven när tempen gick upp.

Slitagemässigt då? Fortfarande intakta skuldror om än väl slitet på vänster fram. Man ser att de små korta däcksmönsterstrecken på den yttre delen av däcken tagit helt slut bitvis på vänster fram. På de andra tre däcken så finns allt mönster kvar även om det på vissa ställen börjar blir grunt.

En konstig grej som bara verkar vara på det mer slitna vänster fram är att det är ett extra slitage en bit in på däcket, lite som ett Toyoveck. Jag vet inte om det blev när fälgarna var en tum smalare eller om det är från något tillfälle där däckstrycket var lite lågt eller något annat. Det är alltså exakt mitt i bilden, ungefär vid en tredjedel av däcksbredden från ytterkant:




Annars ser slitaget väldigt vettigt ut. Huvudmönstret är fortfarande 3-3,5 mm förutom den yttersta ringen som är betydligt grundare eftersom den är betydligt grundare redan när däcket är nytt. Så efter Superstage, Sviestad och Mantorp är detta läget:

Vä bak


Hö bak


Hö fram (opedagogiskt att köra på sand/grus och sen fota...)


Vä fram




Och såhär kul var det (putsade min tidigare bästa tid med M2an med 1,4 sek och slog min bästa tid i CSL'en med drygt 0,8 sek)

Efter Mantorp så var jag på Malmby och körde slalom och en bunt varv på en liten tajt rundbana. Däcken funkade riktigt bra även i slalom. Men jag fick ha lite koll på däckstemp/tryck under väntetiden mellan åken eftersom det verkar som Trofeosarna har lite sämre grepp än andra rdäck när de är 100% parkeringskalla. Nu håller ju rdäck som man fått upp i temp en förhöjd grundtemp väldigt väldigt länge så har man varit uppe i temp och däcken sen svalnat så kommer man ju tillbaka upp i temp mycket fortare än från helkalla. Men det var bra att ta en bunt varv i rundbanan för att få upp tempen några gånger. Tiderna med däcken var bra.

Och nu då? Jo nu har däcken varit på en till men sin sista träff. Totalen blev Superstage, Sviestad, Mantorp, Malmby och Gelleråsen. Det är ju ganska hyfsat men jag har varit lite återhållsam med antal mil på banan på träffarna, det har inte varit "jag kör heeeeeeeeela dagen" utan det har pendlat mellan 10 och 15 mil per träff och lite färre men tuffare mil i slalom och Superstage.

Även om det var det sista på däcken på Gelleråsen så funkade de jättefint. Det är ju inte alla rdäck som behåller sitt goda fäste ända in i kaklet. Det var varmt 26-27 grader och med banzaifart så blev däcken lite sämre efter en handfull varv, jag trodde några gånger att bromsarna gått lite varma men det var troligen däcken som bromsade ett klart snäpp sämre när de gått lite varma. Jag är inte supersäker men jag tyckte nog det kom tillbaka grepp efter ett lugnare varv eller två. Har tyvärr ingen exakt känsla om jag fick tillbaka 100% eller bara en del. Varvtiden med R888 blev slagen med 1,2 sekunder. Som en liten brasklapp bara så var Trofeosarna även lite bredare än Toyosarna.



Vänster bak. Det däck som slitits jämnast, riktigt bra!



Framdäcken swappade jag vä-hö till Gelleråsen för det som satt vä var sämst och Gelleråsen tar mer på vä.


Vänster fram. Lite konstigt aningen extra slitage över slitytan 1/3 in från ytterkant, jämför med de två djupa spåren på innerhalvan. Cord framme på innern så mer camber är inte något att satsa på. Mindre krängning rent allmänt vore bra, dvs precis som vanligt allltså. Ganska hyfsad slitagebild ändå totalt



Höger fram (f.d. vänster fram alltså) Samma slitage som på det andra framdäcket men mer slitet och mer markerat extra slitage inne på slitytan 1/3 in från yttern jämfört med de två djupa spåren på innerhalvan. Och corden på innern har kommit fram ungefär samtidigt som man börjar se hål igenom gummit på ytterskuldran vilket ju tyder på en god kompromiss i hjulvinklar. Inte läge för mer camber och inte mindre heller alltså. Men gärna mindre krängning av hela bilen och med det skulle man kunna gå på med lite mer camber.



Höger bak. Inte så mycket att orda om. Fast lite lattjo att den inre huvudringen gått åt så mycket mer än nästa huvudring, ska kolla toe här!



Kul med det sista av gummit på Gelleråsen: