Torkel K skrev:

Jag måste komma på ett snabbt och säkert sätt att låsa saxen!

Detta är kanske lite grovt, men en grov skruv (samma dimension som den feta rundstaven) med ett hål borrat i änden och ett hänglås ger ju samma effekt.

Axly skrev:

Torkel K skrev: Jag måste komma på ett snabbt och säkert sätt att låsa saxen! Detta är kanske lite grovt, men en grov skruv (samma dimension som den feta rundstaven) med ett hål borrat i änden och ett hänglås ger ju samma effekt.

Mmmmm. Kan funka!

Typ å har jag på min peddinghaus bänksax.
en M12 genom stångklippen med ett litet enklet hänglås på.


I övrigt har jag smygläst tråden sedan start

Låter som en smidig lösning. Jag tror en rejäl ringsprint kan duga, istället för hänglås. Han är ju inte så stark i nyporna och framför allt handlar det om att sakta ned honom nog för att han ska komma ihåg att han inte får klippa plåt själv, utan ropa på pappa istället.

Fixxe skrev:

I övrigt har jag smygläst tråden sedan start

Men varför detta smygande? Vem vill inte öppet följa en tråd om fjollracing, könsbytande gamla Völvos och sporadiska Folkrace försök?

Mycket har hänt, men endast lite av det är av intresse... min gode vän köpte en EPA åt sin son, som visade sig vara i absolut katastrofalt skick. EPAn alltså, inte sonen. Han är helt ok. Att meka Völvo 745 EPA var ju inte vad jag tänkt mig, men detta råkade bli ett utmärkt Win-Win. Min vän är nämligen ruskigt duktig på att snickra (vilket jag avskyr) och jag har planer för ladan i sommar. Så vi byter arbetstimmar med varandra.

#45 är klar för race! Nya diff-bussningar, förstärkt diff-arm och förstärkt främre subframe.








Nu är dock frågan.... hur får jag ut #45 och in henne i ladan, med all snö? Nå, det löser vi nog imorgon.

Fårrden har blivit ytterligare dekaltrimmad och PVn håller på att få helsvetsade framskärmar.

Jag har slitit med följande mycket oglamorösa fordon:



Varför??! Varför slösa bort värdefulla garagetimmar på denna styggelse? Jo, det finns ett mycket bra skäl: ägaren, vars son alltså snart är 15, är en god vän till mig. De köpte Traktorn utan att riktigt inse vilket skick den var i. Och även om den mannen (uppenbarligen!) har en del brister då det kommer till fordonskunskap, så väger han upp det med mycket starka kunskaper i ett ämne jag själv avskyr: Snickeri. Ett Win-win-avtal slöts alltså och i sommar kommer jag ha snickarhjälp då det är dags att jobba på ladan.

Och snickra kommer mannen få göra!! Traktorn visade sig nämligen vara i katastrofalt skick. Någon finnig liten fan hade satt domkraften på helt fel plats, med stora, gapande hål i trösklarna som resultat. Avgassystemet bestod av tre rör, alla av olika storlek och alla tre endast punktsvetsade på plats. Det spelade initialt mindre roll, eftersom motorn ändå varit fryst och ALLA fryspluggar tryckts ut. Bakbromsarna låg på permanent, förmodligen i ett slags solidariskt försök att kompensera för den totala frånvaron av kollegor på framaxeln.




Nå, en gammal 740 är i alla fall lätt att meka med och delarna är billiga. Nu är styggelsen redo att lämnas tillbaka.

Så när som på en Hjulinställning är faktiskt min egen #90 också klar för årets första varv på valfri bana. Jag är absurt sugen på ett testa bilen, men måste bli kvitt en dundrade segdragen förkylning först.

Börjar ju se lite race bil över den ........ eller nääää fortfarande en miata

Christer G skrev:

Börjar ju se lite race bil över den ........ eller nääää fortfarande en miata

Hon är ju frikkin über-sexig, jöö!!

Hmmmm. Låter ända lite som att någon fortfarande är liiiiite bitter över att hans onaturligt långa tentakler till armar och ben inte får plats i bilen i fråga. 🖕😆👍

ja va attan när man väl får köra så får man inte plats är ju rent utsagt förjäkligt falsk marknadsföring

Första passet på bana 2023! Som vanligt bjöd SSK på en jättefin test&tune-dag för oss med vagnbok och licens, på Kinnekulle Ring. Kul att se så många tävlingsbilar av alla de slag rastas i strålande solsken. Jag rullade dit på fredag kväll och sov i husvagnen i depån. Trodde jag skulle få försvara Miata-fanan helt själv, tills både Thomas Olsson och Team Stomberg dök upp.

Under sista veckan har de där sista förberedelserna fixats. Vagnboksbesiktning för både #90 och #45 har utförts, lite nytt gummi har hämtats hem från APEX och så har jag gjort ett hejdlöst moget och vuxet inköp. Jo, jag! Ja... Ja, jag gjorde det.... Sluta garva!

Enligt Föräldrabalken Kap7: "Föräldrarna ska svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga." Det blir ju förbaskat svårt att göra om man dör i ett eldklot med Mazdamärke! Alltså installerades ett släcksystem.



Jag installerade 5 munstycken: Två mot mig (Sitter på var sida om ratten och sprejar nedåt) och tre i motorrummet (Ett mot grenröret och två mot insugssidan, där bränsleslangarna löper). Allvarligt talat är det lite konstigt att så få med dedikerade racingbilar har släcksystem, här i Sverige. I många andra racingländer är det obligatoriskt. UK, t ex och även inom klubbracing i USA.


Jag var inte heller riktigt nöjd med batteriet. Min tanke gick till kollisionen mellan Thomas och Niklas på Falkenberg i fjol, där Thomas bakre flygel/hörn trycktes in rejält. En motsvarande kollision hade gjort att det yttre fästet för mitt batteri rört sig. Så jag skrotade alla rester av Mazdas original hållare och gjorde en liten stål-jacka åt mitt batteri istället. Sedan satte jag batteriet rakt mot rambenet. Nu är det långt från karossidan och väl skyddat.







Jag skulle egentligen kört på Knutstorp för ett par veckor sedan, men en tung förkylning (som drabbade både mig och sonen) satte stop för det. Men, vad gör väl det, när nu Götene kommun bjöd på sådant strålande solsken? En riktigt kul dag!

Riktigt inspirerande att läsa/titta på.

Både släcksystemet och att skaffa en "riktig" räserbil.

dstr skrev:

Riktigt inspirerande att läsa/titta på. Både släcksystemet och att skaffa en "riktig" räserbil.

Tack, mycket vänliga ord.

"Join the dark side!"

Har nog sagt det förut att det är ett sant nöje att läsa dina inlägg Torkel men måste tillägga att du också är ett föredöme vad gäller att tänka på säkerheten, dela med dig och ge hjälp till de som behöver.

Själv monterade jag en lättillgänglig manuell släckare tidigare när det behövdes lite mer vikt men efter div. förstärkningar och burbygget så finns inte det behovet längre men har inte kommit på tanken att ta bort den igen för att spara vikt för då står det väl inte på innan #88 självantänder när den står på kärran, typ.

Ska be att få titta på din sprinklerinstallation när vi träffas
Hej Kari

WfQC skrev:

Ska be att få titta på din sprinklerinstallation när vi träffas Hej Kari

Hej Kari!

Du får inspektera installationen på Kinnekulle! Jag köpte helt enkelt det billigare och mindre systemet från Apex. Klart rimliga pengar och jag blev inte det minsta besviken på kvalitén på prylarna när jag satte ihop det..

https://apex.se/sprinklersystem-rrs-fia

Sedan hoppas jag såklart att jag aldrig någonsin behöver testa själva funktionen!

Nu tog jag tillslut tag i något som jag skjutit upp lite för länge. Min ursäkt är att jag grunnat och klurat och funderar på hur det skulle se ut för att bli bra. Jag ville nämligen ha en låda till på Fårrden, samt ett ställ för hjul! Och så skulle ju dunkarna ha en plats. Och verktygslådan.



Tillslut hängde jag den nya lådan på sidan under flaket (den med) och svetsade ihop följande klätterställning:




Sedan var det dags för besiktning. Hade nog gått bättre om inte någon försökt bita näsan av besiktningskvinnan, när hon lite oväntat öppnade förardörren. Husvagnen fick blanka papper, men Fårrden fick lite bannor. Nåja, inget vi inte kan fixa.




Några sista tweaks inför årets första tävling! På fredag rullar vi mot Kinnekulle Ring.

Racerapport från Kinnekulle Ring, Maj 2023 - SPVMs första tävlingshelg.

En absolut fantastisk helg! Underbart väder, härlig racing, goda vänner och Miatan gick 100% problemfritt, som en... Ja, som en japansk räserbil, helt enkelt.

Dagarna innan tweakade vi det allra sista på #90 och #45. #45 skulle ju gå i Roadsport C denna helgen, eftersom klassen MX-5 Cup Standard inte ingick i denna tävling. Alltså bultade vi dit lite bredare däck samt lastade av passagerarstolen och barlasten, för att ge Morteza bästa möjliga förutsättningar. När det äntligen var dags att lasta upp för första racing-helgen var vi alla taggade upp över öronen. Vår Gridgirl Nellie var så fast beslutsam att åka med att hon parkerade sig själv i lastbilen tillsammans med första väskan på fredagens morgon, redan timmar innan avfärd.







Fredag: resande, glass och Fårrd-mekande.
Chefsmekanikerns farfar skulle skulle komma med husbilen, så vi behövde ingen husvagn. Men det var tur att jag hade svetsat ihop ett hjul-ställ på Fårrden, för nu blev det sådär att ALLT skulle med och det fanns ju bara Fårrden att stuva det i/på. Hjul till Morteza, fälgar jag sålt till William, barnkläder, sängkläder, räserprylar, osv. Nå, allt fick plats, även om hundmaten inte hittades igen förrän på söndagen (till Nellies stora lycka, då hon fick käka grillkött och korv istället). Helt enligt rådande seder och traditioner började resan med 5min färd i sydlig riktning, till Tiger Pizzeria i Vaggeryd. Vi måste ju ha en Fårrd-Pizza att sätta i oss på vägen ("This is the way").

Det luktade lite bränt då vi kom fram till pizzerian, vilket vi tillskrev 3 lagom risiga A-traktorer som stod utanför. Alltså truckade vi genast vidare, nu i nordlig riktning och smaskandes på pizza. Men efter en halv mil tände Fårrden laddningslampan. Ajdå... Jag bad en stilla bön att generatorn var OK och att det bara var remmen som var kass (för NATURLIGTVIS hade jag en ny rem liggandes i Fårrdens djupa gömmor, jag ger mig ju inte ut helt oförberedd), vilket genast bekräftades då jag rörde bromsen. Vi rullade av motorvägen och in till en mack strax innan Torsvik.

Sonen, som redan vid 6års ålder varit med om ett par haverier, var inte det minsta bekymrad. Han gick och köpte glass medan jag drog fram verktygslådan. Fårrdens multirem var i tragiskt skick och det fanns pulvriga och liksom löddriga gummirester lite varstans i motorrummet. Både den fasta "död-rullen" och den fjädrande som spänner remmen satt absolut bomfast. Spännrullen var helt enkelt blockerad av en hel mängd trådar från remmen, som snott sig. Men, den fasta rullen var boven i dramat. Lagret där hade totalt skurit ihop och hade nu knappt hälften så många kulor i boet som det borde ha. Nu har väl iofs det stackars lagret dränkts i både diesel och kylarvätska under tidigare äventyr, så man får väl förlåta att det tillslut lämnade in. Första tanken var att meka dit den gamla remmen och sedan ta sig till Biltema i Jönköping (1 mil bort). Men inget smörjande, knackande eller pillande kunde få lagret att rotera det allra minsta längre, så remmen satt såklart inte kvar i många sekunder.




Nå, av cirkulationsbiofysiska skäl jag absolut inte förstår, har Fårrden någon form av självcirkulation när man kör värmen för fullt. Detta blev alltså räddningen och vi körde föööörsiiiiktigt den sista milen till Biltema. Inte föööörsiiiiktigt för att vi var så oroliga för motorn, utan för att Fårrden nu alltså hade varken servostyrning eller servobromsar. #Workout.
Väl på Biltemas kom nästa besvikelse. Jag trodde det skulle finnas ett standardsortiment av rullar, för det spelar ju ingen roll om det är till en Volvo, SAAB, BMW, etc. Ge mig bara en rulle, så ska vi nog få skiten att passa! Men, det enda som fanns var kompletta satser med rem, rulle, spännrulle etc.

"Fast", konstaterade expediten, "vi har ju lösa kullager..."
Sekunder senare var jag ute på Biltemas lager och valde bland deras... lager, hittade rätt och betalade. Med Fårrdens flak som arbetsbänk knackades sedan det trasiga lagret ut och det nya in. Vi var klara för vidare färd!



Nu hade vi såklart tappat en del tid, så när vi väl kom fram Kinnekulle Ring var Farfar redan på plats. Resten av dagen ägnades åt att sätta upp lägret bredvid Team Heijel, anmälan (inkluderat obligatoriskt flörtande med Monki) och besiktning. Lite besviken är jag på hur tunt startfältet var: Endast 10 bilar. Alla de snabbaste var där (hoppas jag inte förolämpar någon) men det var mycket tunt i vårt annars så otroligt jämna och spännande mittfält. Mycket roligt var dock att se att så många av polarna masat sig dit bara för att hänga, titta och ljuga i depån: Hasse, Pihl, Waern med flera. Martin Ling gjorde debut i #43, vilket var kul att se! En del förare/team mekar hela vintern. Andra mekar hela våren och vissa börjar lite sent och mekar i panik, nästan dygnet runt, de sista veckorna. Martins tillvägagångssätt var att liksom förlänga mekandet fram till bokstavligen sista användbara minuten, förbi avfärden hemifrån, förbi ankomsten till banan, förbi anmälan, förbi avlastning, förbi allt, ända in i depån. Burstoppning, dimljus och liknande hängdes bokstavligen på plats minuten innan besiktning. Men bilen blev godkänd, han hann med att dricka öl och han fullföljde hela tävlingen!


Lördag och vi är snabbast i världen (nästan... och tillfälligt).
Lördagen grydde och vi skulle avverka tre heat den dagen. På morgonen rullade vi upp Line-up och jag insåg att jag inte kunde läsa texten på Mortezas bil framför mig i line-up. Just det ja! Linserna satte jag aldrig in imorse! Nåja, jag har ju ledsyn och som tur är hittar jag runt Kinnekulle Ring. Vad kan gå fel?!

Bilen var toppen, luften var kall, motorn var glad och även om däcken aldrig kom riiiiktigt fullt upp i temp så gick det bra. 0.59.9 dök upp på displayen efter ett tag. Sedan blev det en sväng in i depån för att Christer skulle kolla tryck och temp. "Nu kör du inte fortare", sa han. "Vi ska inte visa alla korten direkt nu på träningen." Jag insåg att det var mycket klokt, höll med och lovade att lyda. Sedan svängde jag ut på banan igen och.... råkade köra lite fortare: 0.59.8. Under flera minuter därefter var jag snabbast i nästan hela världen... eller i alla fall snabbast i en Miata på Kinnekulle Ring. Men så, i sista minuten av träningspasset, tvålade David såklart till mig med 2 tiondelar då han satte otroliga 0.59.6. Respekt.



Inför kvalet var planen att inte pilla på något alls (utom kontaktlinserna). Nu var banan inte riktigt lika snabb, jag hade svårt att få flyt och överkörde en massa. Sladd och drift, släng och fläng blev det. Klockan stannade på 0.59.9 vilket resulterade i en andraplats bakom.... Gissa vem?



Race 1: Full smurf!!
Christer gav mig ett pep-talk innan racet, som bara Christer kan:
"Jo, alltså... Du vet ju att du är ganska kass, OK?"
"Ööummm... ok?"
"Så, enda sättet för dig att köra någorlunda konsekvent i hyfsat många varv är att hänga på David. OK?"
"Just det..."
"Så, det är så du gör det! Du hänger bara på till slutet på racet och så på sista varven kör du om. Lätt som en plätt! OK?"

Det var ett KUL race! Bilen gick superfint. Jag och David kom iväg precis lika och gick jämsides under bron. Sedan, i kvarnkurvan, gled jag in bakom David med Petter tätt efter och Thomas på fjärde plats. Fullt tempo direkt: andra varvet gick på 1.00.1 och tredje var under minuten. Vi är en kvartett ett tag, sedan en trio, men efter ett par varv har vi tappat Petter. Jag ligger konstant 0.5-1s efter David, varv efter varv och hinner tänka på hur mycket gnäll jag kommer få höra om jag låter honom göra sin vanliga David-grej, dvs: rycka en rejäl lucka och sedan lugnt bevaka den resten av racet. Jag började pusha det där allra sista... Med ~3.5min kvar av racet känns allt toppen i #90. Däcken är bra, bilen går bra, det är absolut fritt bakom och nu börjar jag komma lite närmare #42 David "Nemesis" Malmberg. Han gör en miss över Molins knäpp, tappar lite fart och vips är jag hela vägen intill kofångaren på honom. Jag snävar till spåret över TV-krönet för att gå högt och ha en chans på insidan i Depåkurvan. David ser det såklart och går över mitt i banan för att täcka. Jag går till vänster istället, tar med mig så mycket fart jag bara kan och vågar, får till apexen bakom David och kör om på insidan. 2 varv kvar. Vi sveper förbi stackars Morteza, som är så upptagen av att kolla backspegeln att han inte tittar framåt och snurrar i ingången till Kvarnkurvan. Jag betar av ett varv med David hack i häl. Nästa varvning är #94 Lennart Krüger, som jag kommer ikapp precis efter vänstern under bron. In i det sista är jag övertygad om att han ska gå ut till vänster (varför jag tror det vet jag inte??) och för sent inser jag mitt misstag. Jag hänger mig på bromsarna och skickar ett mentalt tack till Wilwood och Ferrodo, styr runt Lennart, men har tappat både farten och ledningen i processen. David tar ut svängen runt mig och Krüger, men gör det liiiite för mycket. I kvarnkurvan halkar han ut för långt bland däckrester och smuts, tappar fart och får se mig susa förbi på insidan igen. Knappt ett varv kvar! Nu håller det ända in i mål, 0.25s före #42. Segervråål! I Parc Ferme är det idel glada miner. Alla har haft någon att kampas med, alla kom i mål och inte en buckla blev det på en enda bil. Vi garvar, firar och låtsas solidariskt vara förvånade då funkisarna påpekar att #43 står och pinkar olja överallt.



Kvällen ägnas åt att busa med Västra Götalands stoltaste 6åring, dricka ett par öl, grilla och lyssna på Christer, vars instruktioner jag som vanligt borde, men inte kunde, följa. Inget att skruva, inget att laga. Mycket skönt.

Söndag och race 2
Vi ska inte köra vårt Heat 2 förrän efter lunch, så dagen spenderas med att tillsammans med Anders gå igenom #90 och #45 för att kolla att allt som ska sitta fast faktiskt sitter fast, fika, prata med polarna, kolla på racing och (i Nellies fall) sola magen.





Med en överlägsen marginal på 0.002s säkrade jag bästa varvtiden i Race 1 och fick därmed Pole i Race 2. Men, nu gick det inte lika bra. David tog starten och var före in i Kvarnkurvan. #34 Thomas Ohlsson hade hängt på nya däck och det var smart gjort. Han höll klart bättre tempo nu och kunde utmana. De första varven var han tätt bakom och hängde med i tempot. Jag hängde inte med David, däremot. När jag tillslut skakat av mig Thomas (som enligt garvande vittnesmål i Parc Ferme blivit så till sig att han överkört upp till hardtoppen) hade som vanligt Magiska Malmberg redan en rejäl lucka. Vi ligger helt jämt i varvtid och jag hoppas att kanske, kaaanske kan han fastna bakom en varvning? Men de gjorde han inte. Jag tar P2 och David tar välförtjänt P1 efter ett perfekt utfört race. Men, som en bonus satte jag helgens snabbaste varvtid under race-heat (David körde snabbare under kval): 0.59.808 och det är långt bättre än jag vågade drömma om när jag lämnade Byarum i fredags.



Underbara, Underbara lilla Miata, som bara går och går och som är så rolig och lättkörd och lysande!



Vi tar emot pokaler, lastar upp hela cirkusen och vänder grillen mot sydöst. Efter bara några mil har adrenalin- och nervositetsnivå äntligen lagts sig för första gången sedan lördag morgon och vi är plötsligt vrålhungriga. Det fick bli en Fårrd-pizza till, från en pizzeria i Skara.






Nästa race är Rudskogen och tills dess måste jag åtgärda de 2or Fårrden fick vid besiktningen. Kanske stuva en extra löprulle i hyttens gömmor också, bara för säkerhetens skull. Har de Biltema i Norge?

Grymt kört å grym helg

Christer G skrev:

Grymt kört å grym helg

Tack och tack 1000 gånger för all din hjälp! En vacker dag lyckas jag kanske t o m göra som du säger.

SSK kör ju med superproffsiga live-sändningar från racen, med sin jätteduktiga speakern som alltid får oss att framstå som långt mer kompetenta än vi egentligen är. Mycket uppskattat!

Här är lördagens sändning. Roadsport C börjar 1.22.00.

Söndagens sändning. Roadsport C börjar 4.30.45

Du skriver rejs-rapporter som heter duga, kul läsning ...bra kört också

Jäkla kul läsning som vanligt!!

Nu fick du mig att beställa hem en Bänkplåtsax ...fan ta dig