Du ser... Lådan gick att öppna... utan att en kall vind svepte fram från Mordor...

stilldouble skrev:

Du ser... Lådan gick att öppna... utan att en kall vind svepte fram från Mordor... ]

Du missade uppenbarligen delen då portarna till helvetet öppnades och det dök en demon i garaget......Jag hävdar inte att det var en särskilt stor demon. Men.... ändå!

Demon? Helt säker på det?

Det var väl inte Elektronik-Jesus som trädde in för att koppla in styggelsen...

Ni trodde väl ändå inte på allvar att jag skulle hoppa på installationen av MaxxECUn helt själv? Kom igen.....

Nej, istället lastades lille Westy på en nu reparerad och föredömligt tyst Fårrd, som faktiskt befriats från alla (alla!!) sina avgasläckor för första gången på mycket länge. Sedan truckade cirkus Kristensson upp till GMAB i Säffle, för att överlämna det hela i händerna på....

Somliga säger att hans hud är naturligt FIA-godkänd från födseln... och att hans en gång vann ett vad genom att köra ett helt STCC-race med ögonbindel. Allt vi vet är: Han kallas Christer!


Det var en hel del att lura ut, en hel del elscheman att studera, sladdar att hitta, färger att jämföra och system att koppla ihop. Det är ju trots allt en R1a som ska lira med ett MaxxECU som ska lira med en AIM-logger och ratt som ska lira med ett flatshifter-system som ska lira med XXXXXXXXX. Allt ska göra rätt och riktigt från böjan, pålitligt och ordentligt.







Tyvärr hann vi inte komma till ett stadium då vi kunde snurra igång monstret, men väl till en punkt där jag tryggt kunde fortsätta hemma, på egen hand.


Tick Tack - Det börjar bli ont om tid och det finns massor kvar att göra. Nästa stora milstolpe är.... uppstart.

Torkel K skrev:

... Somliga säger att hans hud är naturligt FIA-godkänd från födseln... och att hans en gång vann ett vad genom att köra ett helt STCC-race med ögonbindel. Allt vi vet är: Han kallas Christer! https://rejsa.nu/im/user/17845/2025-03-31-09-11-52_img_0083.jpeg ...

Somliga säger... att han i detta nu pekar finger åt oss alla som hämnd för att tvingas hålla på med elscheman...

Suck... lite trist och lite bittert: Jag har dragit tillbaka min anmälan till Mantorp nu i april.

Det positiva är att det går framåt med bilen! Vi har ett elsystem på plats och hon är uppstartad - Vroom Vroom!








Det negativa är att högerhanden inte hänger med. Jag har hittills applicerat en väl avvägd kombination av smärtstillande, stödskenor och förnekelse på detta problem. Men, det är dags att acceptera den oundvikliga sanningen: näven håller inte för en racingstint. Mycket surt, då Modsport visar upp det starkaste startfältet på många år!



Vi hoppas på en operationstid inom en rimligt nära framtid och hoppas att vi kan delta i SPVMs andra tävling istället: Rudskogen i Juni. Tills dess får vi hänga i depån och ljuga om hur fort det hade gått om vi faktiskt kört....

Surt att tvingas ge upp innan man försökt (nåt vuxentråkigt över det).

Vi ses på Mantorp, jag har inte gett upp än (det går långsamt men ändå framåt).

Jag väljer att fokusera på det positiva - sjukt fint jobbat, och kul med en startande (och fungerande) motor!!

Torkel K skrev:

Det är ju trots allt en R1a som ska lira med ett MaxxECU som ska lira med en AIM-logger och ratt som ska lira med ett flatshifter-system som ska lira med XXXXXXXXX. Allt ska göra rätt och riktigt från böjan, pålitligt och ordentligt.

Behövs flatshifter-systemet?
Funktionerna finns väl i Maxxecut.


//Nisse

super7 skrev:

Torkel K skrev: Det är ju trots allt en R1a som ska lira med ett MaxxECU som ska lira med en AIM-logger och ratt som ska lira med ett flatshifter-system som ska lira med XXXXXXXXX. Allt ska göra rätt och riktigt från böjan, pålitligt och ordentligt. Behövs flatshifter-systemet? Funktionerna finns väl i Maxxecut.

ECUn sköter tändningen och "blippern" vid växlingarna, men solenoiden som växlar drivs av "slutsteget" från Flatshifter (Flatshifter Max). Det blev enklast så.

OscWan skrev:

Jag väljer att fokusera på det positiva - sjukt fint jobbat, och kul med en startande (och fungerande) motor!!

Tack!

Niklas Falk skrev:

Surt att tvingas ge upp innan man försökt (nåt vuxentråkigt över det). Vi ses på Mantorp, jag har inte gett upp än (det går långsamt men ändå framåt).

Ja, det är förbaskat surt. Nu hoppas jag veeerkligen på hyfsad timing för operationen, så inte hela sommarens racing brinner inne. Nå, håller tummarna - positiva tankar.

Kämpa på, Niklas!!

Torkel K skrev:

super7 skrev: Torkel K skrev: Det är ju trots allt en R1a som ska lira med ett MaxxECU som ska lira med en AIM-logger och ratt som ska lira med ett flatshifter-system som ska lira med XXXXXXXXX. Allt ska göra rätt och riktigt från böjan, pålitligt och ordentligt. Behövs flatshifter-systemet? Funktionerna finns väl i Maxxecut. ECUn sköter tändningen och "blippern" vid växlingarna, men solenoiden som växlar drivs av "slutsteget" från Flatshifter (Flatshifter Max). Det blev enklast så.

Anledningen att jag frågade var, en jobbarkompis tävlar i dragrace med en turbo mc och nu i vinter så har det bytts insprutning på den till Maxxecu. Tidigare så var det Oem insprutning med ett McX Marklund tillskotssprut och en enhet som skötte om tryckluft växlingen. Nu sköter Maxxecut alltihopa

Det har varit trögt och tungt. Detta är ett sådant där "hur ärlig ska man vara?"-inlägg. Detta är rejsa, inte terapiklubben.nu eller ossgrinspikaremellan.se. Men, jag tror ändå stenhårt på att vara rimligt ärlig både i uppgång och nedgång. Det blir varken äkta, rimligt eller relevant annars. Visst kan man gå i radiotystnad i 4-5månader och sedan återkomma med ett lyckligt inlägg om framgång, personbästa och glamour. Men.... det känns lite fegt!

Jag citerar mig själv och säger:
"Allt hänger liksom ihop. Det går inte att komma ifrån det. Det finns bara 24h på ett dygn, det riktiga jobbet måste (miss)skötas och rollen som pappa/husse kräver varierande insatser"

Mina händer strular och det är svårt att hålla tempo i garaget med bara 1-1.5 händer tillgängliga. Finmotorik och statisk grepp är de svagaste punkterna - klassiskt hylsnyckel-mekande funkar bätte. Tyvärr är det sladdar, lödning, sladdar och åter sladdar som stått på agendan för Westfielden. Dessutom blir ju sabla massa sladdar sällan inspirerade bilder, så uppdateringen har dröjt.

Så började Fårrden strula. Jag försöker ha vanan att snurra igång den och ta den på en kort tur minst 1gång i månaden , för att bekräfta hälsotillståndet. Lampan för lågt oljetryck tändes vid tomgång och det ska ju helst inte ignoreras. Jag insåg att jag glömt att byta olja efter att den där generösa dieselspridaren så frikostigt delade med sig av godsakerna. Inte konstigt att det är lite klent med viskositeten i vevhuset. Jag gjorde ett oljebyte, såklart .

Då började brukshinken strula. ABS/wheel-speed-sensorer och allmän förvirring. Eftersom det är en Völvå, så tar den inga chanser: Om något är snett kan man såklart iiiinte köra på el, osv. Suck...Detta visade sig vara långt mer struligt än bara en trasig ABS-sensor och mekande på brukskärra med 35kmil på klockan är nästan lika osexigt som en dejt med Gudrun Schyman.



Då gick säkerhetenschefen sönder. Diagnos hos veterinären resulterade i ett lugnande besked, men också en bokad operationstid. Damen i fråga är dessutom snart 11år och alla försäkringsbolag har sedan länge dragit öronen åt sig, så där rök en rejäl slant från Team Kristensson. De av er som tycker att motorsport är dyrt ska veta att det är ingenting mot ett par fläskiga veterinärs-räkningar.



Men, det gick i alla fall, om än lite långsamt, framåt i garaget och vi hade en frisk Fårrd som kunde ta oss upp till GMAB och Christers kunniga händer, så snart vi var redo för ett nytt försök. Eller.... hade vi det?

Vi fick ett nödsamtal från en god vän, då hans sons fordon hade packat ihop i Huskvarna. På något spännande sätt hade framhjulen låst sig och det gick inte ens att putta miffot. Fårrden sattes in, och kombinerat med domkraft, hjuldollys (vad heter de på svenska?) och ett par svordomar var fordonet i fråga på plats på flaket. Tyvärr framkom det under den resan att.... Fårrden inte var nöjd. Ny olja till trots - den röda lampan tändes då oljan blivit varm och varvet var nere på tomgång. Suck....

Vad var det då för skapelse som fick skjuts till Byarum? Jo, tänk er att man kunde få ett fordon i ett kinderägg. I så fall skulle det vara precis den här "bilen". Den ser liksom ut som en bil, men det ÄR inte en bil. Den ser ut som om den har en kaross, men det är bara taskigt ihoplimmade plaststycken med samma bärighet som en blöt pappkasse. Kofångarna ser ut som kofångare, men är helt tomma, ihåliga och den 1mm tjocka platsen är lika motståndskraftig som ett stärkt lakan. Med risk för att låta negativ så är det faktiskt ofattbart för mig hur vår lagstiftning tillåter att detta skämt till fordon körs omkring av 16åringar och delar trafik med t ex min 2.2ton tunga hybrid-Völvå, eller Fårrden.



På tal om Fårrden.... att skramla ända upp till Säffle med tveksamt oljetryck var inte ett bra alternativ. Men att göra en grundlig utredning av rotorsaken till den röda lampans sken var vid det här laget inte heller ett alternativ, dels för att det inte fanns tid och dels för att Fårrden inte får plats i garaget. Nej, här behövdes kortaste och snabbast väg till ett fungerande fordon. Som tur är så är prylarna till Fårrden billiga. Rakt emot alla grundläggande vetenskapliga principer och metoder beslöt jag mig för att göra "allt", samtidigt, och bytte därmed trycksensorn och olje-pickupen i tråget direkt, samtidigt som motorn fylldes med lite tjockare olja.




Tråget var föredömligt fritt från metall och glitter, men så hade motorn precis fått ett oljebyte veckan innan också. Vad var egentligen problemet? Skitsamma ! En av åtgärderna hjälpte, för Fårrden är glad och nöjd igen.

Då gick veterinären sönder. Jo, på riktigt: Nellies operation fick skjutas upp för att veterinärskirurgen hade skadat sig.

Men.... det var äntligen dags att passera en tung milstolpe i byggandet av den nya tävlingsbilen, min älskade Westfield! Med glänsande förhoppningar om ylande varvtal och strålande siffror på de båda stora skärmarna vid bromsbänken, lastade jag upp en Westfield och två minivargar, kopplade upp telefonen mot stereon och pekade Fårrdens lyktor norrut.



Somliga säger att hans hår kan vävas till ett material som är starkare än kolfiber, och att BMWs M-avdelning har en röd nöd-telefon som bara slår just hans nummer, för då de desperat behöver hjälp. Allt vi vet är, han heter Christer!

Och han fick plats i Westfielden!!





Helgen spenderades i frustration. Den arga lilla motorns tändsystem lirade dåligt med vad MaxxECUn förväntade sig i fråga om trigger-signaler och annat. Christer lyckats tillslut medla fred mellan de två envisa parterna och så var det äntligen dags! Varmkörning, kontroller för att utesluta inkontinens, första oljebytet gjort.... vi var redo! Då visade sig de slutsteg vi valt inte alls göra "sviit löv" med Yamahas original tändspolar, så fort det faktiskt blev lite allvar. Nå, utan varken skam eller tvekan "befriade" vi en uppsättning VAG-spolar från en Miatan som ändå inte ska ut i strid på ett tag, samt byggde om kablaget till nya kontakter.



Nuuuu då?! Kom igen, Yamaha! Sjung! Yla! Sjung ut, lilla monster!!

Näää....

2 repor och sedan avbröt vi. Någonting är fel i den nyrenoverade motorn. Den bygger inte oljetryck som den ska. Hur mycket eller lite skada som skett måste utredas och det är ingen idé att spekulera. Motorn måste ur och isär. Suck och stöööön.... Helgen förblev uthärdlig endast tack vare bra sällskap och att Christer tar skapandet av sina mästerverk på grillen till närmast konstnärliga nivåer, denna gång i form av stora laddningar med mumsiga revben.

Väl hemma igen kunde säkerhetschefen äntligen bli opererad.



Sedan måste man ju faktiskt kunna åka till jobbet ibland, så det fick blir lite mer felsökande på bruksvölvån. Jag är i fulla ärlighetens namn inte riktigt säker på vad felet var eller vad jag tekniskt sett "lagat", men bilen verkar funka nu.

Och sedan var det dags att göra vad man lovat, just för att man lovat. Kommer ni förresten ihåg den röda A-traktorn som kom till Kristensson Racing i ett katastrofalt skick? Jag trodde genuint att det skulle, för all framtid, förbli det mest ocoola fordon som någonsin rullat in i mitt garage. Tänk, så fel jag hade! Efter att ha konstaterat att pubertetspulkan behövde långt mer än bara en lite vila och ett pepp-talk (utan närmare en helrenovering av framaxeln) för att kunna återgå i tjänst, så slöts ett avtal. Ni förstår, acnemobilen tillhör samma familj som A-Traktorn, men är avsedd för den ett steg yngre sonen. Hans ömma fader kom väl ihåg det fiasko hans något förhastade inköp av A-traktor visade sig bli och köpte därför denna lilla rullande varböld för att "Få något som bara funkar och inte strular en massa."

Mmmmm... just det...




Avtalet innebär att vi, som vi brukar, byter arbetstimmar med varandra. Min polare är nämligen en mästare på att snickra, vilket jag avskyr att göra. Alltså ska polaren och hans son bygga den sista biten staket åt mig, mot att jag lagade deras Kinder-Special.






Och idag blev jag klar, kunde rulla ut styggelsen, städa garaget och står alltså i detta läge, i skrivande stund. Äntligen är vi framme vid det där arbetet som jag faktiskt vill ta tag i. Tick tack - måste få en uppfattning om hur illa det är ställt innan onsdag, för då ska doktorn sprätta upp ena handleden på mig, och sedan blir det inte mycket gjort.

Dayum. Det var lite väl mycket motgångar för samma Torkel, kan tyckas. Imponerande att du kämpar på trots allt djävulskap - heja heja!

Gött kämpat endå, lycka till för säkerhetschefen med

Du kämpade på bra hela Helgen Torkel höll modet uppe
Synd när man själv inte renoverat motorn det var lite grus i maskineriet där. Men vi tar nya tag har en J60 Motor ståendes vi kan montera så länge samma vartal något mindre med effekt bara det är väghållning å bromsar man vinner på.

Christer G skrev:

Du kämpade på bra hela Helgen Torkel höll modet uppe Synd när man själv inte renoverat motorn det var lite grus i maskineriet där. Men vi tar nya tag har en J60 Motor ståendes vi kan montera så länge samma vartal något mindre med effekt bara det är väghållning å bromsar man vinner på.

Jag säger som jag brukar: Det hade aldrig i helvete gått utan dig, kompis!

Men, jag har faktiskt redan fixat en ny motor. Hittade en lokalt och den unge mannen som sålde den lovade att den "ÖöÄÄööhh Typ... grym typ... ööööh typ går gött som fan..... typ.. ".



Lite överraskande ville han helst ha betalt i folköl som han var väldigt mån om att hans morsa inte fick se. Hon kanske hade trubbel med alkoholen -en sådan omtänksam (och törstig) ung man!

Jk95 skrev:

Gött kämpat endå, lycka till för säkerhetschefen med

Tackar för det och kan försäkra att även som senior så har säkerhetschefen en förmåga att läka och återhämta sig som sällan skådats utanför Asgård. Hon är redan grinig för att jag låst in hennes leksaker och för att tvingas ha koppel under promenader (Ovärdigt!!).

Vad är det för handproblem du har? Dras själv med två trillskandes händer så förstår lite vad du genomlider.

JohnC skrev:

Vad är det för handproblem du har? Dras själv med två trillskandes händer så förstår lite vad du genomlider.

"Karpaltunnelsyndrom". Med andra ord: Nerver som ligger i kläm i handleden, med varierande effekter: Handen liksom somnar och har taskig finmotorik och/eller handen gör ont (typ, ont som en Mmmmffffff...er). Dessutom, av någon skum anledning jag inte orkat forska it, så har jag liksom konstant träningsvärk/kramp i underarmarna.

Den goda nyheten är att lösningen är en mycket vanlig rutinoperation med snudd på garanterad verkan. Jag har blivit ombedd att sluta referera till operationen som att "sprätta upp handlederna", men det är lite roande att se hur folk rycker till. Vi kör en hand i taget, av uppenbara skäl.

Torkel K skrev:

JohnC skrev: Vad är det för handproblem du har? Dras själv med två trillskandes händer så förstår lite vad du genomlider. "Karpaltunnelsyndrom". Med andra ord: Nerver som ligger i kläm i handleden, med varierande effekter: Handen liksom somnar och har taskig finmotorik och/eller handen gör ont (typ, ont som en Mmmmffffff...er). Dessutom, av någon skum anledning jag inte orkat forska it, så har jag liksom konstant träningsvärk/kramp i underarmarna. Den goda nyheten är att lösningen är en mycket vanlig rutinoperation med snudd på garanterad verkan. Jag har blivit ombedd att sluta referera till operationen som att "sprätta upp handlederna", men det är lite roande att se hur folk rycker till. Vi kör en hand i taget, av uppenbara skäl.

Misströsta inte, jag gjorde för ca 45 år sedan liknande operationer. Både handleder och underarmar V och H sida, har inga som helst problem längre trots att det är så länge sedan. Det gick faktiskt förvånansvärt fort att vara på banan igen