inte för å va sådan men jag ser faktist redan på korten luft mellan Ving spoilern ute i hööörnen

du vet vad so hände med alla ändrade regler tyckande tankar motsägelser osv på knutan

Christer G skrev:

inte för å va sådan men jag ser faktist redan på korten luft mellan Ving spoilern ute i hööörnen du vet vad so hände med alla ändrade regler tyckande tankar motsägelser osv på knutan

Jo, det har jag knappast glömt! Jag drar åt lite och format till hörnet för säkerhetens skull.

Racerapport - FINAL på Falkenberg!

Det var en händelserik helg. Så, var ska man börja? Jo, från början.

På torsdag eftermiddag hämtade #82 Anders Träff sin bil hos oss och rullade söderut. Jag, sonen och minivargarna lastade upp senare på eftermiddagen, gjorde ett stop i Vaggeryd för att fylla på husvagnens kylskåp, köpa lördagsgodis (fast det var torsdag - säg inget till barnets mor) och såklart den obligatoriska racing-resa-pizzan. Pizzan och godiset satte vi i oss under färd, till jyckarnas totala extas (sonen är ganska frikostig med maten, särskilt mot lilla Nellie, hans bästa vän i hela världen). När vi kommit i närheten av Smålandsstenar var det en timma efter standard läggdags och tog jag till ett pappa-trick: satte på P1, drog av mig tröjan och drog upp värmen i hytten en bit. Smäckmätt på pizza och lördagsgodis (på en torsdag) hade minimekanikern inte en chans och innan man hunnit säga "narkossköterska" sov han. När vi kom fram till Falkenberg Motorstadium hade Kent och Anders redan mutat in en perfekt plats åt oss i depån. Bara att rulla husvagnen på plats, bära över minimekanikern och krypa i säng.

Fredag - Träning och kval - Regndanser och luftbroms

På fredagen fick vi två träningspass (varav ett SPVM bjöd på - tackar för det!) och kval. I pass ett kändes bilen OK, med gott om grepp, men det gick ändå inte fort nog. Detta var inget att förvånas över, eftersom lite finjusteringar var att förvänta efter att den nya spoilern lagts till. Jag hade överdrivit lite, helt enkelt. Efter att ha "justerat ned den" lite (dvs: lagt den på marken och plattat till den en smula) dubbelkollade vi (med stallchefens koppel som lod) att vi fortfarande var innanför reglementet. Allt ok - Nytt försök och nu gick det fortare längst rakan.

Till kvalet började det droppa från himlen, liiiite, lite dripp-dropp bara. #42 David Malmberg och jag var först till line-up och vi tänkte precis samma sak: Snabbt ut och snabbt sätta en varvtid, innan regnet kommer. Så fort vi får rulla ut på banan börjar vi båda värma däck som två tokar och när Safety Car släpper iväg oss sätter vi full fart. Vi följs åt i 3 varv, David först och jag efter, knappt en billängd isär. Det fortsätter regn lite, lite, men efter varv 3 bedömer jag att fästet har försämrats. Jag svänger in i depån och möts av Mekaniker-Gustav, som bekräftar att jag har andra kvaltid, 0.133s efter David. Han bekräftar också att ingen har satt en tid under 0.52 på ett tag och att tiderna nu bara blir sämre och sämre. Regnet är bara lätt, så jag står kvar i banddepån och bevakar, i fall det skulle sluta regna med ett par minuter kvar på kvalet. Men, istället börjar det vräka ned i bästa "Falkenberg Classic i september"-stil. Gustav hoppar genomblöt in i min Miata och skallar friskt min backspegel i tusen bitar. Sedan rullar vi upp till depån. Dags att grilla, dricka en kall bärs, svära över #42 David Malmberg orubbliga dominans och installera en ny backspegel. När regnet lagt sig tar vi en promenad runt banan innan det är dags att sova.



Lördag - Race 1 - Akta lacken!

Under lördagen hade vi bara ett heat: Race 1. Vädret var torrt och alla var taggade. Starten går och jag kommer iväg bra - bättre än Malmberg. Jag är först in i chikanen, men håller inte ledningen ens ett fullt varv. David Slinker förbi och jag försöker hålla resten av gänget bakom mig. #34 Thomas Ohlsson är lite för ivrig då han försöker köra om mig in i chikanen. Han slår sidan av sin bil mot min (men vi har båda skärmbreddare och det blir inga skador) och kör därefter på David bakifrån. David reder ut läget, stannar på banan och i ledning medan #34 och #70 Daniel Nyman kommer förbi mig. Nu är jag nere på 4e plats - detta var inte planen för racet!



Jag jagar på och något varv senare går #34 och #70 ihop på samma ställe - in i ingången till chikanen. Nyman hamnar ur spår och jag kommer förbi, upp till 3e plats. Thomas och jag kör väldigt lika varvtider, men jag är liiiite snabbare. Långsamt kommer jag närmare, bit för bit, varv för varv. Tillslut är jag ikapp och kan stressa Thomas lite. Han missar spåret genom chikanen en smula och jag är ikapp in i Nyhemskurvan. Jag placerar bilen hela vägen ut åt höger, ända bort på curbsen, och får en halv bils överlapp på #34 Thomas Ohlsson. Men Thomas inser inte alls att jag faktiskt är jämsides med honom utan skickar bilen mot apex längre upp i backen. Då han träffar min bil är mitt vänster framhjul i höjd med hans högerdörr. Han har så pass mycket hastighet i sidleds att fronten på hans bil viks in framför nosen på min. Ett kort tag skjuter jag #34 framför mig innan bilarna går isär igen. Jag fortsätter racet men #34 far ut på gräset. Thomas kommer tillslut ut på banan igen, men långt bak i fältet. Jag går i mål som 2a, ungefär 14mil efter #42 David Malmberg (ok, en liten överdrift).

Pokaler och jubel!





I depån kan vi konstatera att det är hög kvalitet på klarlacken jag la för någon vecka sedan. Kofångaren är inte ens repig och karossen är praktiskt taget oskadd, trots närkontakten. En liten buckla på skärmen och en spräckt skärmbreddare bara (ebay, ftw!). Värre är det med fälgen, som är förstörd och undre bärarmen. Hela bärarmen har skjuvats bakåt i bilen och skalat av kragarna på båda polyurethanbussningarna. Dessutom är bärarmen själv lite sned.

Hjälp är inte långt borta. Vår teamkompis #82 Anders Träff har en knackande motor och ska lasta upp för hemfärd. William, vårt senaste mekaniker-tillskott i teamet, och jag greppar verktyg och sätter igång att pussla ihop de tillgängliga delarna. Det slutar med att vi har min något skeva bärarm kvar i bilen, men med Anders POM-bussningar. Den skadade fälgen håller fortfarande luft, så vi lägger den på höger bak.







Dagen avslutas med en festmåltid (för HELA teamet) på grillat lamm, karré, potäter och förbaskat bra öl från Hybris bryggeri - sponsrade av allas vår favoritbryggare #94 Lennart Krüger. Stort tack, Lennart! Vi myser i klubbtältet medan mekaniker-William blir utfrågad om Volvobilar av teamets seniorer och om Uno, räserbilar och favoritfärger av Minimekaniker. Förhoppningsvis är han inte avskräckt från framtida äventyr i teamet.



Söndag - Full Smurf!

Söndag morgon blir jag och #34 Thomas Ohlsson uppkallade till tävlingsledningen och domarna. De vill framföra att #34 var vållande till kollisionen, men att inget straff utdöms eftersom #34 "föll på eget grepp", halkade ut på gräset och ramlade ända ned till 13e plats.

Kommentar i allmänhet: Att kalla upp oss för det samtalet var JÄTTEBRA gjort! Det är STORT uppskattat från oss förare! Att ett tydligt domslut kommuniceras och eventuellt straff (eller uteblivet straff) motiveras gör det mycket lättare för oss i depån. Då slipper vi stå och träta om vem som gjorde vad på vems bil, utan kan rätta in oss, skaka hand och gå vidare utan konflikter.

Som vanligt ställer vi upp till söndagens race, alltså Race 2 för helgen, efter varvtiderna vi satte i Race 1. #57 Anders Stomberg hade satt ett imponerande varv på 0.51.299 och därmed snott andra startrutan från mig med 0.018s. Jag gör en bra start igen och skuggar David in i chikanen, med #57 på utsidan, #70 bakom honom och #34 bakom mig. Jag har bra fart i bilen, som på något magiskt vis känns otroligt bra att köra. Kanske det bästa den någonsin gått? Tänk att en lätt krökt bärarm och lite lånade bussningars visade sig vara "the demons tweek" - det hade jag aldrig gissat.

Jag uppvaktar #70 Anders Stomberg i två varv, med härlig sida-vid-sida-racing runt halva banan, tills jag får lite bättre fart ut ur Essen, kan komma förbi och ta mitt eget spår igen. Jag rycker mig loss från Stomberg med ett par billängder och NU är det dags att jaga efter Malmberg! Men kampen med Stomberg har kostat tid och i helt vanlig ordning har "Magiska Malmberg" passat på att skapa en lucka ned till oss vanliga dödliga, lång som Lappland. Bilen känns absolut toppen, jag VET att jag har bra tempo och genom att hålla koll på ett par hållpunkter på banan kan jag se att jag faktiskt knappar in. Men... inte fort nog. Inte en chans, jag kommer behöva ett längre race för att hinna ikapp. Så, årets sista heat blir en favorit i repris alltså: ännu en hopplös jakt - Roadrunner and coyote.



Då får #34 trubbel med bromsarna och brakar in i baken på stackars #94 Niclas Larsson. De går av banan i Ginstkurvan och slår sönder bilarna ganska illa. Mycket tråkigt! Bärgningen av #94 är omfattande och Safety Car behövs för att se till att det är säkert för de som jobbar på banan. När SC-skylten tänds flinar jag som Jokern i hjälmen. Nuuuuuu duuuuu David! Jag lägger mig bakom och vi vinkar glatt åt varandra mellan bilarna. Nu blir det race!

Jag värmer däck som en tok medan vi puttrar runt på led i vad som känns som en evighet (men vad som egentligen bara är nog tid för ett hyfsat snabbt bärgningsarbete). När Safety Car släcker lamporna och går in har vi två varv kvar av racet. Jag ligger tätt efter David på absolut helspänn, beredd att trycka gasen i botten så snart jag hör hans motor eller ser hans bil rör sig. I utgången av Ginstkurvan kör vi igång igen och sätter högsta fart längst raksträckan. David täcker insidan in i chikanen och jag försöker ta mig förbi på utsidan. Det funkar inte och ut på baksidan är han fortfarande före. Jag är hack i häl och tvingar honom att hålla ett defensivt spår i inbromsningen till Ginstkurvan. Ett varv kvar - vi gör samma sak igen: David täcker insida och jag går på yttern i chikanen. Denna gången går det bättre och vi är jämsides genom Nyhems och genom "essen". Men David får med sig lite mera fart ut på baksidan och vid inbromsningen för Ginstkurvan är han före igen. Jag går i mål som tvåa, 0.164s efter.



Vi garvar och klappar om varandra i Parc Ferme, David och jag. För även om det är kul att vinna, så är det framför allt kampen och adrenalinet vi är ute efter och de där sista två varven kommer vi leva länge på.



Nå, vi gav honom en match, i säsongens sista heat. Som en liten bonus satte jag också tävlingens snabbaste varv (i Roadsport C, alltså!) under sista heatet. I serien segrade David och sällan har väl det varit mer väl förtjänt. På andra plats kom Petter Sångberg och trea är Ulf Andersson. Hatten av och stora gratulationer! Jag slutade på 4e plats - det var det där heatet jag fick bryta på Knutstorp som sabbade mina chanser till en pallplats i serien.

Men, jag är ändå nöjd. Det är trots allt bara andra året vi kör sedan jag totalt byggde om bilen och under säsongen har vi stadigt blivit snabbare och mer konsekventa. Denna tävlingen gick bilen som en klocka, helt utan strul. Nu har vi ett par saker att förbättra under vintern, men jag ser redan fram emot Roadsport C 2023.

Kul rapport och uppenbart att Miata klassen är fortsatt stor och stark.

Verkar vara riktigt rolig och prisvärd racing!

Härligt att få en rapport igen Jag missade ju livestreamingen denna gång .

Det är onekligen lite kick att passera mållinjen med väldigt lite marginal i en kamp om seger

Grattis till en fin serieprestation 2022

Såå.. nya bussningar, ett rejält släggslag på andra bärarmen och svarva lite fälg mot trottoarkant på andra sidan också inför nästa säsong?

Dina racerapporter är sjukt roliga att läsa, det är inte lätt att få en att känna att man nästan varit med trots att man tyvärr missade att agera publik på varenda tävling.
Stort grattis till imponerande resultat och väldigt kul racing

Dina racerapporter är helt underbara

Tack tack killar. Det är kul att ni gillar tråden!

Här är länkar till SBFs sändning av tävlingen.

Lördagens race: Roadsport C börjar 4:22:30
https://www.svenskbilsporttv.se/video/s-falkenberg-classic-lo-179-qgoa . . . .

Söndagens race: Roadsport C börjar 1:23:05
https://www.svenskbilsporttv.se/video/s-falkenberg-classic-so-189-9bwk . . . .

Med risk för att vara en tråkig jäkel så kan jag inte låta bli att tycka det är lite trist att speakern har så dålig koll på startfältet, trots alla år som stoooora heat med Roadsport C-Miator tävlat på just Falkenberg Classic. Och det säger jag faktiskt inte bara för att jag fick heta "Kristersson" hela helgen. Nästa år får vi skicka upp Thomas Pihl i tornet när det är dags! Han har gjort stark insats bakom mikrofonen tidigare.

Eddie Varvstopp skrev:

Det är onekligen lite kick att passera mållinjen med väldigt lite marginal i en kamp om seger

Fast din variant, där man hamnar överst på pallen, är bättre än min, där man alltid kommer tvåa!

Axly skrev:

Såå.. nya bussningar, ett rejält släggslag på andra bärarmen och svarva lite fälg mot trottoarkant på andra sidan också inför nästa säsong?

Njaaaa, alltså..... det gäller att inte ta för snabba slutsatser, utan noga analysera läget. Var det den lätta asymmetrin i bilen som gjorde att den gick så fint? Eller var det de aerodynamiska egenskaperna hos den skrynkliga fälgen, som skapade en extra turbulent luftström runt bakpartiet? Eller var det de välsignade andarna i Anders bussningar som drev ut ett par hjulinställningsdemoner ur mitt chassi?

Underedestvätt med vigvatten... och ett offer till hednaguden Kamberåtoezeus. Jag tror vi börjar där.

som vanligt Torkel

/C

Torkel K skrev:

Med risk för att vara en tråkig jäkel så kan jag inte låta bli att tycka det är lite trist att speakern har så dålig koll på startfältet, trots alla år som stoooora heat med Roadsport C-Miator tävlat på just Falkenberg Classic. Och det säger jag faktiskt inte bara för att jag fick heta "Kristersson" hela helgen. Nästa år får vi skicka upp Thomas Pihl i tornet när det är dags! Han har gjort stark insats bakom mikrofonen tidigare.

Härlig racerapport Torkel!

Jag funderade faktiskt i samma banor, nu när vi kör olika heat och det förhoppningsvis finns tillräckligt med tid mellan våra heat så skulle jag kanske kunna klättra upp i tornet. Åtminstone när det är webbsändningar, som var riktigt bra denna gång, men de är värda lite mer insatta kommentarer.

Bra kämpat hela säsongen

Som ett välregisserat drama hela vägen! Vi

Som vanligt, eller t o m förväntat, en underbar läsning om en rejshelg från start till prispall.
Grattis till placeringarna och ha en bra byggvinter i garaget.

Lika kul som vanligt att läsa!!
Riktigt bra kört i år Torkel!!

David89 skrev:

Lika kul som vanligt att läsa!! Riktigt bra kört i år Torkel!!

Tack och DETSAMMA! Minst sagt!

Stort grattis till seger i Roadsport C!

Mycket både intressant och kul läsning!
Racingen i MX5 Cup verkar vara grym, lite avis där måste erkännas.

mittmotor skrev:

Mycket både intressant och kul läsning! Racingen i MX5 Cup verkar vara grym, lite avis där måste erkännas.

Köp en Miata - kom och häng med!

Torkel K skrev:

mittmotor skrev: Mycket både intressant och kul läsning! Racingen i MX5 Cup verkar vara grym, lite avis där måste erkännas. Köp en Miata - kom och häng med!

Hetsa mig........INTE!

Dags för ett verktygstip: Detta är två exemplar av "Stanley Rotator". Det är inte bara ett spärrskaft, utan funkar också som så att man kan snurra på skaftet för att snurra 3/8-hylsan. Men, det blir ÄNNU bättre: Oavsett vilket håll du snurrar på skaftet, så fortsätter hylsan snurra det håll du ställt in den på. Det behövs alltså bara en enkel oscillerande rörelse av handleden för att skruva i eller ur bultar och muttrar.

Den till vänster fick jag i present 2005. Den är nu helt utsliten. Den högra beställde häromdagen och kom idag.

Vilken grej, hur har jag kunnat missa den?

Tack för tipset, nu måste jag också beställa...

Gustaf