Allt Nytt | Kalender | Racerbanor | Arrangörer | Forum | Varvtider/Loggar |
Våra race- och banåkarbilar BMW Cup Team BROH #23 i ny kostym och lite träningsrapport | << 1, 2, 3 17 besök senaste veckan (7811 totalt) |
Nya saker på gång!
Precis när man tror att säsongen är slut så händer det nya saker. #19 ska bara byggas om lite sen är det race i annan serie. Bort med vingen, bort med passagerarstol. Byta utväxling i bakaxeln. Installera nytt regnljus (FIA) och en brandsläckare. Sen ska vi raca! Uppdatering kommer så snart det finns lite tid över. I kväll byggs bilen om och på fredag bör det av till utlandet! Återkommer med rapport! _________________ Ola Håkansson |
||
Nu är #119 uppdaterad för att köras utomlands!
Tack för lyckönskningarna, det känns som att det behövs. Det känns lite läskigt, men det kommer säkert gå skitbra. Imorgon bär det av mot Padborg park i Danmark, längst nere vid tyska gränsen. Jag ska köra med Danska Youngtimer, enkelt uttryckt får alla serieproducerade bilar äldre än 2005 vara med och köra. Klasserna delas in i vikt/effektförhållande och alla har en logger ombord som loggar den utplockade effekten. Kontroll sker i efterhand och vägning av bilen inkl. förare för att säkerställa att alla kör på liknande förutsättningar. Och alla klasserna kör på slicks... Det ska bli lite läskigt men, hur svårt kan det vara. Man kör tills det inte greppar längre, då vet man att man får ta det lite lugnare. Det ska bli riktigt spännande! För att göra det extra spännande när vi kopplade in regnljuset i PMU:n så gled en av Canbuskablarna ur läge och inget funkade. Canbusknapparna blinkade lite och sedan var det bara svart. Efter lite felsökande hittades den felande kabeln och den trycktes på plats och vips var alla bekymmer bortblåsta. Det blev lite tomt utan vingen, men jag fick ett häftigt Regnljus istället. Och extra bonus var att bakluckan gick att öppna för första gången denna säsong, det kommer att bli en fröjd att lasta imorgon. Rapport kommer! _________________ Ola Håkansson |
||
Jag kanske missat något, men uppfattar jag det rätt när jag säger att 3 liters insug, s54 grenrör och i övrigt bara genomgången och friare luftvägar genererat 60hk högre effekt? Väldigt imponerande i så fall!
_________________ I garaget: Kadett C -76 V8. Livstids projektet. Audi V8 -91 med RS4 drivlina. https://www.instagram.com/retro_motorsports_garage/ Regards, Johan Eriksson. |
||
Vad kul Ola! BMW klubben körde ju på Padborg för några år sedan (kanske 2015), banan kommer du nog få koll på ganska snabbt, men förarmöten på Danska... Det är jobbigt Gällande slicksen kanske du vill ändra lite i setup också. Fråga typ Lundwall eller någon annan som kört slicks om skillnaden. Jag har aldrig testat men killgissar att man vill ha mer camber och mjukare ställt på stötdämparna. Oavsett, lycka till! _________________ David Johansson BMW 335i E92 (Alpinweiss) BMW CS Motorsport |
||
Jo Padborg minns vi, trevligt event! Danskarna fattar grejen med öltält och tivoli i samband med racen
Min gamla E46a har vunnit Youngtimer ett par gånger, skulle aldrig sålt den karossen helt fantastiskt väghållning. https://youtu.be/GX1S8rcusmw?si=0kvC Bmw Cup, Padborg kvällsrace https://youtu.be/XBHZP_3tico?si=q2hN Att åka slicks på en bil inställd för R däck har vi testat, krävs en annan setup blir helt annat grepp! Ha så kul i DK _________________ Patrik Skoog |
||
Team BROH på äventyr i Danmark!
Årets säsong av BMW Cup avslutades ovanligt tidigt och redan efter några veckor började det suga ordentligt i körtarmen. Vi i Teamet och andra trevliga kompisar började titta efter något kul vi kunde köra tillsammans eller i alla fall köra lite. Jag började titta i Racekalendern här på Rejsa för att se om det var något kul kvar på säsongen och hittar att Danska Historiska motorsport skulle köra på Knutan veckan efter. Jag har till och från haft en del mailkontakt med olika personer från Danska Youngtimer vilket var en av de medverkande klasserna. Eftersom mina beslutsvägar är korta så tog jag kontakt med dem och bestämde att jag skulle komma till Knutan med min bil. Jag fick direkt en inbjudan att köra med dem men vi skulle ut och fiska hummer från Hönö med firman fredag till lördag så det funkade inte riktigt att köra. Men att komma upp på söndagen och träffas och visa upp bilen var en bra plan. Youngtimer serien omfattar alla bilar tillverkade i minst 5000 exemplar och att bilarna ska vara äldre än 2005. Dvs. de flesta standardbilar vi ser på våra banor platser in. Youngtimer delas sedan in i ytterligare tre klasser beroende på vikt/effekt-förhållande. Motoreffekten mäts kontinuerligt under racen med en logger, efter race vägs bilarna och misseskorten från loggerna lämnas in för kontroll. Oftast är det mer än 30 bilar till start så att man får dela klasserna i olika heat för att få plats på banan. Finns massor av filmer från deras race på Youtube. På Knutan träffade jag ytterligare trevliga personer och min bil gick nästan igenom deras tekniska kontroll. Det jag behövde komplettera var FIA godkänt bakljus, Brandsläckare i bilen?, givetvis en logger och sedan skulle vingen och passagerarsätet bort. Jag kände direkt att det hade varit superkul att prova att race med dessa trevliga personligheter. Så när det kom på tal att nästa race var helgen efter nere i Padborg på Padborg Park så var jag inte sen att tacka ja till inbjudan. Det är ju gott om tid att fixa till bilen, bara montera bort lite saker, köpa in och montera ytterligare saker, det kan inte ta lång stund. Halva veckan var jag ute i landet på olika projekt. På onsdagen var jag i Stockholm på förmiddagen. På vägen hem till Malmö svängde jag in till Finess i Eskilstuna och handlade FIA regnljus och plåtremsor med öppningsmekanism för att fästa brandsläckare i bilen. Loggerna skulle lånas ut av en av Youngtimerförarna och skulle finnas på plats nere i Padborg. Brandsläckare fanns inte hos Finess men blev levererad till garaget genom kontakter på Anticimex, dom var ändå i närheten och svängde förbi med en 2-kg pulversläckare. Vår ständigt oumbärliga Alex tog ledigt på torsdagskvällen och hjälpte mej att fixa bilen. Kl. 21 på torsdagen var vi nästan klara, jag skulle bara koppla om en kabel till PMUn (PMU är typ en elcentral som ersätter alla reläer och säkringar, jag fattar bara en liten del av alla de funktioner som finns i den.) så att jag skulle ha ström klar till loggern. Det gick nästan bra, med det lilla tillägget att inget funkade längre. PMUn startade och alla Canbus saker började blinka men slocknade allt för fort och inga funktioner funkade. Lite panik började sprida sig i kroppen nu. Av med kontakten till PMUn för att titta om det var någon kontakt som glidit ur sitt läge eller om det var något konstigt som kommit i kläm. Men inget upptäcktes vid första kontrollen. Allt annat fick ytterligare en översyn utan att några fel upptäcktes. Efter lite resonemang kring felet kom vi fram till att det borde vara fel i Canbus-signalerna på något sätt. Ytterligare en kontroll av kontakten innan Canbuskablarna skulle kontrolleras efter glapp gav att det fattades en Canbuskontakt. När jag dragit i en av plastbitarna som håller alla kablar separerade hade en av Canbuskontakterna fastnat och dragits ur läge. När man visste att den fattades var det lite lättare att se den, långt upp i kontakten. Med den i rätt läge funkade all som det skulle och alla funktioner var rätt. Nu var bilen nästan klar, skulle bara montera loggern nere i Padborg. Eftersom jag tyckte att jag hade jobbat mina 40 timmar denna vecka så var planen att jag skulle vara ledig från jobbet på fredagen för att kunna lasta och resa så jag skulle vara på plats i god tid inför körningarna. Nu blev det inte riktigt som planerat, telefonen ringde konstant och eftersom man är konsult så är det ju viktigt att vara tillgänglig. Det hela slutade med 6 timmar mer eller mindre konstant i telefon och avfärden blev inte förrän kl. 14. Då trodde jag att jag hade packat det mesta i alla fall. Färden på Padborg gick långsamt, trots allt är det typ 36 mil från Malmö. Konstigt nog går milen betydligt långsammare i Danmark, det kan ju vara för att dom räknar i km istället, eller så har dom gjort det för att landet ska kännas större. Tidigare i veckan hade jag kört typ 150 mil inom Sverige, och det kändes som det gick snabbare. På plats i Padborg Park började jag fatta vidden av arrangemanget jag skulle medverka i. Allt var riktigt snyggt ordnat, professionellt i alla steg. Alla andra team verkade ha Racetrailer och gigantiska tält med allt bling-bling man kan tänka sig. Lamborghiniteamet mittemot mej hade ett tält om minst 120 m2 plus en full trailer med läktare på taket och storbildsskärm i tältet och allt detta till en tävlingsbil. Det var lite klasskillnad gentemot Team BROH som för denna helg bara bestod av mej, dragbilen och racebilen samt ett tält om 3x3 m, vilket inte fälldes upp då det blåste för mycket. Sov gjorde jag i dragbilen, som sagt en viss klasskillnad. Totalt var det 5-6 Lamborghini och bilar som jag aldrig sett förut men som måste vara LeMans-bilar, t.ex. en Renault med måsvingedörrar. Mina konkurrenter i Youngtimer huserade till stor del i ett tält som var säkert 40 meter långt och typ 8 meter djupt. Och givetvis var allt från banan livestreamat och det fanns kommentatorer till alla racen, riktigt häftigt när man är van vid Svenskt Sportvagnsmeeting som storleksmässigt närmaste arrangemang. Jag kom ner till Padborg vid 17-tiden och hade gott om tid att lasta av, montera logger och prata med folk. Jag gick och lade mej ganska tidigt både för att jag var trött efter veckans jobb men även för att de flesta stängde in sig i sina tält eller åkte hem eller till hotell. Jag fällde baksätena, åt några knäckemackor och drack en kopp the, sen kröp jag ner i sovsäcken och sov gott. Förarmötet, på Danska, skulle börjat 7:20 enligt program. 7:18 var jag på plats och blev påskyndad för att jag var sen. Personen som höll förarmötet avslutade med att banna alla för att det var viktigt att man höll utsatta tider och att det inta var ok att komma för sent till förarmötet som skulle börjat 7:15. Som tur var fanns det många danskar som påtalade att den person som inte hade koll var samma person som nu stod och bannade alla andra. Tur att man var i Danmark då detta snabbt var överspelat och alla var glada igen. Första bekantskap med banan var på tidsträningen, det fanns ingen fri träning eller liknande som det brukar i Sverige. Pang ut på bana och sätt en tid som ger startordningen, det är ganska spännande kan jag intyga. För att göra det extra spännande var det blött och massor av trafik. Jag hamnade dessutom långt ner i fältet för att jag inte var först vid uppställningen i depån. Mina kollegor i klassen hade fattat grejen och stod först i leden. Jag fick inte ett enda fritt varv och jag hade fullt upp med att hitta spår och hålla koll på alla andra på banan. På tidskvalet var det 31 bilar på banan varav de flesta var i mellanklassen klass 2, och näst störst var klass 3. Vi i klass 1 var bara fyra bilar och min målbild var att jag inte skulle bli sist. Jag lyckade dessutom göra en riktig piruett på ett ställe då det var sjukt halt i idealspår precis innan banans längsta kurva. Det är inte en god ide att bromsa med bilen i sväng på gummi med vatten ovanpå. Trots alla problem satte jag tredje tid i klassen. De två bilarna i samma klass som fått fritt spår var ca 10 sekunder snabbare och det var som sagt blött på banan. Men det började i alla fall hyggligt! Första racet var senare på eftermiddagen och alla gick och hoppades på att det skulle torka upp. Men det småregnade hela dagen och det var alltid minst fuktigt på banan. De flesta andra hade riktiga regnslicks och jag hade de däck vi kör i BMW Cup, dvs. bara E-märkta däck max 225 mm breda. När det närmade sig race bestämde jag mej för att köra på mina R-däck, jag hoppades på att det skulle torka upp lite lagom. Jag vet att de flesta stod och tvekade men ingen valde torrslicks vad jag vet. Vi körde ut på lineup och det var ordentligt fuktigt på hela banan. Lineup tog ganska lång tid och jag hann bli lite lagom nervös hur startrutinen skulle vara i Danmark. Men sen tänkte jag FIA regler borde gälla i både Sverige och Danmark så blev det lite lugnare. Det var nog som vanligt att starten går när lamporna slocknar. Detta här var min tredje stillastående start och jag hittills har jag varit riktigt kass på det. 30 sekunders skylten visas, 15 sekunders skylt visas. Lamporna tänds och nästan alla bilar startar, dock inte bilen med nummer 119 som står i positionen bakom Pole position. Jag lyckas alltså få motorstopp vid starten! Det är inte bara sjukt pinsamt, det är också riktigt farligt när jag står så långt fram med 31 startande bilar. Snabbt som s#¤%n startas bilen och jag drar iväg, i första kurvan är jag typ på 15-16 placering. Racet är 15 minuter plus ett varv så nu gäller det att ladda om man ska placera sig. Banan är fuktig men jag har ändå hyggligt fäste, sämre gick det för en av de medtävlande som laddade rakt ut i sandfållan på andra varvet. Safety Car går ut och vi får köra i en fin linje i ca 6 min medans den avkörda bilen bärgas. Tiden att köra upp sig minskar dramatiskt. När SC-släpper oss är jag på 13-14 placering och nu gasas det så mycket det bara går. Bil efter bil passeras och det är sjukt rolig racing. Ibland är vi tre bilar i bredd genom kurvor. De kurvigare partierna är riktigt intressanta då det finns många spår som går nästan lika fort genom kombinationerna. Jag minns speciellt ett varv där där vi körde tre i bredd då jag passerade två medtävlande på rakan. Med mitt bättre vikt/effekt förhållande var rakan alltid fördelaktig. Detta varvet var det ett mellanrum mellan två bilar som var något bredare än min bil. Så med en dryg decimeter till respektive bil gick det fullt i fyran och upp i femman, sluthastighet typ 180 km/h, och sen på bromsen. Med fuktig bana är det lite lagom spännande. I början på sista varvet lyckas jag ta mej om min klasskamrat och jag var uppe på tredje plats. Åt de andra två i klassen fanns det inget att göra då de var nästan 15 sekunder före mej. Lite extra stolt blev jag efter målgång då en mekaniker gratulerade mej för heatets snabbaste varv. Jag hade varit nästan en sekund snabbare än bästa varvtid från bilen som vann. Hade jag bara startat ordentligt så hade det kanske kunnat bli en riktig batalj om de övre placeringarna. Kolla gärna adressen nedan, jag tror inte länken funkar. 25 min in i filmen börjar vårt heat. Efter racen blev det tekniskkontroll med vägning och kontroll av loggerns minneskort. Resultatet blev att jag var mer än 150 kg för tung. Loggern visade, efter lite medelvärdesbildande över tid och annat hokus pokus, att jag bara hade nyttjat 223 hk under racet. Med en vikt på 1146 kg efter racet var jag allt för tung. Med 4,4 kg/hk som gräns kunde bilen inkl. förare vägt så lite som 982 kg. Men tydligen är mätresultatet beroende av hur bra fäste det är, mindre hjulspinn ger mer acc och då loggas effekten mera korrekt jämfört med en bänkkörning. Efter mycket trevligt samkväm med de andra blev det en välförtjänt dusch innan det var dags att krypa in i dragbilen och sova. Vid 3-tiden vaknade jag av att det var svinkallt i bilen och jag frös. På med långkalsonger, långarmad tröja och en mössa, trots det var det riktigt kallt. Jag hörde från en av de andra att de varnat för frost i radion under natten. Jag tror att vi låg på plussidan men det var riktigt kallt och fuktigt. Vi var första heat på banan och jag hade riktigt svårt att få bort all imma och dagg från bilen. Det var vatten både på insida och utsida av rutorna och det hjälpte inte speciellt mycket att torka dem. Inte heller var det enkelt att starta bilen, den går ju på E85 och den är inte direkt optimerad för kalla starter. Men allt gick igång som det skulle och när det väl var Lineup ute på banan var det nästan imfritt i bilen. Banan var något torrare än igår men det var fortfarande blött i skuggan och fuktigt med upptorkande där det var lite sol. Starten gick och denna gång kom jag iväg lite halvtasktigt, jag tappade en placering i starten. Ytterligare en annan BMW jagar hårt och kör riktigt fort medans jag ligger under hundra procent då jag är lite tveksam på fästet i banan. Efter 2/3 av första varvet går vi ut på rakan med mej på innern och den andra BMW på yttern. Vi går ihop med hjulen och han snurrar vänster och jag snurrar höger. Båda bilarna får bryta och båda tycker att den andra har skulden och kört på en själv. Domarna dömer inget och det blir en Raceincident. Tyvärr är det slut på körandet för min del då fronten är ordentligt tryckt i plasten och styrningen fått en smäll så ratten är sned. Tyvärr går både Tom Jörgensen och jag och surar på varsin kant istället för att prata om det, språket kan ha varit en bidragande orsak då det är lite svårare att förstå varandra. Jag upplevde situationen som att jag släppt bra med plats till honom och att han skulle gå in och blockera mej men missbedömde var bilarna befann sig. Tom på andra sidan gav en intervju där han berättar att han var helt om mej och att jag kört in i honom. Båda förarna tyckte att de körde med marginal då vi inte körde i samma klass och inte tävlade mot varandra. Troligen var det rätt beslut av domarna och sanningen ligger troligen någonstans mellan våra olika versioner. Allt finns på film och det är upp till var och en att bedöma situationen. Hur som helst var det en tråkigt slut för oss båda. Det som jag blev mest besviken för var att jag inte fick tillfälle att köra Padborg Park i torrt, jag tror det hade varit riktigt kul. Med lite mera träning och bättre spårval kan man utan tvekan utmana de snabbaste i klass 1 med en bil från BMW Cup. Men det som jag mest tar med mej från detta äventyr är att det alltid finns en massa trevliga motormänniskor ute på tävlingar. När jag kom ner till Padborg pratade jag kanske 30% danska och när jag körde hem efter två dygn pratade jag 80-90% danska. Att åka ut så här är riktigt kul och man blir supertrevligt bemött, speciellt nu som jag kom som ensam person utan team och andra att snacka med. Jag träffade flera personer som var sugna att köra med oss i BMW Cup och även två personer som hade tyckt att det var kul att komma med sina Alfor till något av våra gemensamma event. Givetvis var jag välkommen tillbaka och jag fick gärna ta med mej andra från Sverige och komma med Youngtimer och köra i Danmark. Jag fick även en stående inbjudan till Super Salon-klassen av några trevliga lirare, dom behöver denna typ av bilar för sina lägre klasser. Kort sagt var det en mycket trevlig upplevelse trots att det blev en onödigt kort söndag. Stort tack till Danska Youngtimer och alla trevligt personer som gjorde detta till allt det var! Godkänd i teknisk kontroll! Kollegorna i heatet. Lamborghini i tältet mittemot. Lite trött 119 efter kontakt med räcke på söndagen. Mindre glamorös inkvartering i dragbilen och 90-tals sovsäck. Typisk Svensk fokost som fick lite kommentarer från mina Danska vänner. _________________ Ola Håkansson |
||
Det var längesedan jag skrev något nytt, nästan så det blir ett riktigt trådlyft, men några månaders paus räknas väl inte. Vintern har känts lång och inspirationen har verkligen legat långt, helt enkelt har det saknats den positiva känslan som racingen ska ge. Tur att det finns glada vänner runt om i landet som ger en hopp och positiva känslor. Helt enkelt Nytt år med nya roligheter!
Våren kommer med stormsteg och snart öppnar banorna på riktigt. Jag brukar alltid säga till alla andra att vara ute i god tid så att man hinner fixa alla saker man tänkt med racerbilarna. Till och med min fru har i år undrat om vi inte skulle göra något med bilarna innan det var säsong. Och självklart är svaret Ja, vi ska fixa...... Ska bara först.... Men nu kör vi! Under hösten köpte jag en massa slicks för att det kunde väl vara kul! Och en massa R-däck. Så många däck att jag trots nytt däckställ på väggen fortfarande inte får plats med alla däck. Även om det nya stället rymmer 30 däck blir det lite trångt med 50 slicks och 20 R-däck, det krävs ju ytterligare 40 platser för att allt ska få plats. Och med alla dessa däck kommer det att behövas lägga om en massa däck, troligen betydligt mer än tidigare säsonger. Vilket betyder att det troligen kommer att göras plats för däckmaskiner i tvätthallen, hur det nu ska få plats. Jag har även erbjudit en annan seriekollega att köpa vinnarmotorn från 2023, M52B28 med M54B30 insug och spjäll enligt Bulletin 2023. Men det verkar som han avstår det. Synd, det är en riktigt bra motor som var snabbast på alla banor 2023. Nu är det dags att gå vidare och prova nya saker. Vi gräver upp en av de gamla motorerna från oljegropen och fixar till den samt bygger en eller två nya motorer. Teamet kan inte riktigt enas om konceptet på de nya motorerna så vi får se var det landar. Nu ska vi bara få ihop det i god tid till start. I onsdags fick #23 ny kostym, lite bredare, lite lättare och förhoppningsvis mycket snabbare. Med slicks, nyfixad motor, nya hjulupphängningar så borde det gå riktigt fort. Målbilden är att köra och optimera den för Youngtimer i Danmark. Kort sagt är det mycket på gång, nya motorer, nya serier och förhoppningsvis mycket skoj! _________________ Ola Håkansson |
||
Nu har vi äntligen kommit igång med årets race i BMWCup! Första racen var på Gelleråsen Arena vilket är en ganska okänd bana för mej, vi körde tävlingar här även förra säsongen men det är egentligen bara då jag kört här. Banan är speciell med sina delvis ojämna avsnitt såsom inbromsningen vid Ejes där bilen kan studsa en hel del. Banan är belägen 54 mil hemifrån så det tar en liten stund att ta sig dit. I år körs alla racen tillsammans med CAR Challange vilket borgar för många bilar på banan och mycket kul folk. Till första passen på Gelleråsen var vi 26 bilar, 20 Italienare och bara 6 Tyskar.
Några dagar innan vi skulle köra ringen en kompis och tycker att vi ska köra till banan redan på torsdagen för Gelleråsen har Open Pit på fredagen. Perfekt för träning/avrostning. Klart att man vill hänga på och (Tjuv-)träna, även en annan kompis skulle hänga på så vi var minst tre bilar som skulle träna och jag anmälde mej och betalade. Några timmar senare ringer kompisen och säger att han inte kan komma då han saknar dragbil...... Men det blev en trevlig träningsdag i nya vänners lag då de gamla inte kom på plats förrän dagen efter. För mej blev det 118 varv och utslitna däck, vilket var enligt plan. På kvällen började det droppa in tävlingsekipage och det var trevlig stämning i depån. Jag tänkte passa på att byta till nya däck så att det skulle vara lite bättre grepp till racen. På Padborg Park, sista racet 2023 gick en av mina WTCC-fälgar sönder men det har införskaffats liknande fälgar, begagnade från trovärdig källa. Men när fälgarna skulle monteras inser jag att centrumhålet är alldeles för stort, det finns inte en chans att köra med detta utan adapter. Nu har jag alltså 4st utslitna däck och två nya på korrekta fälgar och två hjul som inte passar på bilen, Skitkul! Det är bara att gilla läget och välja ut de två däck som är minst dåliga och köra på det. Det kändes inte bra med tanke på att jag trodde att Lundvall #48 skulle vara riktigt på hugget. Då är det bra verkligen läge att ha ordning på prylarna annars hamnar man bakom. Men när Trelleborgsgänget rullade in var det med två bilar och det fattades #48. Lundvall hade enligt sig själv problem med kopplingen som packat ihop totalt så det blev inga race för honom. Extra Cred ska han ha för att han kom upp på plats för att heja på oss övriga, trots allt innebar det ca 60 mil i bil. Ny för säsongen är Löfwall i #69 och klass Standard, Kul att ni kommer ut på banan! Och givetvis var även Åberg i #53 också på plats. Totalt var vi bara 6 BMW i Cupen, med bra support från Gatbilssidan som var betydligt fler. Det var fyra bilar i klass Modifierat och två i klass Standard. Eftersom jag var ensam från Team BROH på plats valde jag att inkvartera mej i Alpinan och sova i depån. Förra året provades hotell i Karlsskoga, det visade sig att motorburen ungdom har det som crusingväg runt hotellet. Det blir inte så mycket sömn med EPA-dunk rakt genom väggarna. Då sover man bättre nere i depån. Med kylväska, luftmadrass och sovsäck från 90-talet sover man gott i bilen. Racedag På lördagsmorgonen var det dags för race, eftersom jag tränat ordentligt dagen innan var jag inte så sugen på att gå ut och köra den fria träningen (Bättre att lämna plats till de andra så att alla får träna som de vill). Men jag tänkte om och skulle bara värma mina två nya däck så att jag fick rätt däcktryck i dessa. Och när jag väl kom ut tänkte jag jaga Emil i #3, bara för att det är kul. Så jag drog upp tempot och börjar jaga ikapp Emil. Tyvärr blir det lite tajt vid en omkörning av två bilar, en å var sida. När jag är mellan bilarna så börjar en av dem styra mot mitten och min plats blev mindre. Lite för mycket koncentration på alla andra och för lite på växling resulterar i en felväxling från min sida och övervarv. Väl i depån är det supertydligt att treans cylinder inte funkar. Troligen har alla avgasventilerna krockat med kolvarna och det är inte så mycket att göra. Mest för syns skull byter jag stift och tändspolar men det är solklart att treans cylinder är ute ur leken. Det blir lite konfererande med delar av teamet per telefon. Stora frågan är egentligen Finns det en chans att klara tidsträning respektive racen med krockade ventiler? Frågan är egentligen hur mycket mer ventilerna tåler innan ventiltallriken släpper och hamnar på tvären i cylindern och motorn i princip exploderar. Som alla fattar är det en fråga man inte kan svara på. Men eftersom jag kört 54 mil enkel resa och det ligger i princip hela motorer i garaget tas beslutet att vi kör! Givetvis avstår jag den andra fria träningen. Tidsträningen kommer och jag gör vad jag kan för att sätta tider, men Gelleråsen är en bana med mycket accelererande och det fattas ganska mycket effekt utan treans cylinder och med okänd status på övriga avgasare. Tyvärr räcker jag inte riktigt hela vägen, bilen klarar sig men jag sätter bara den andra snabbaste BMW-tiden och den sjunde totalt bland alla bilarna. Jag var knappt 0,7 sekunder efter Emil i #3 och missade årets första extra poäng för Pole. Starten i första racet går sådär, jag håller min position men avancerar inte. Emil får en bra start och drar iväg. Jag ser inte honom mer på hela racet, han glider i mål på en solklar första plats i BMW-gänget och andra bil totalt. Själv ligger jag på en sjunde plats och börjar tänka, det är omvänd startordning på de sex första platserna i andra racet. Fan jag måste om minst en Alfa. Jag har tre Alfor strax framför mej i tät formation och börjar jaga. Målet är att vara på plats om någon av dem gör en miss och då knipa en plats eller två. Med min defekta motor finns det inte en chans att jag kör förbi dem på kraft. Efter att legat precis i rumpan på dem några varv bromsar en av Alforna på sig i Ejes och vips är jag sexa och bör starta på Pole i andra racet. På sista varvet missförstår en av Alforna målsignalen som visas på hela banan när första bilen gått i mål. Han lättar på gasen och vips så har jag en femteplats (Jag tänkte att det var säkrare om jag kanske hade räknat fel på bilarna framför mej). Femte plats i första racet är ganska bra med tanke på 26 bilar till start och jag kör med en söndrig motor. Första racet avbockat med en andra placering i BMWCup och andra start position i race 2. Mellan racen var det en del som kommenterade att bilen inte lät som vanligt men jag höll god min och sa att jag hade lite tändningsproblem...... Men det var förmodligen många som fattade att det var betydligt mera allvarligt ställt med motorn. När vi gick ut för andra racet .upptäcker vi att det är mycket saneringsmedel i ytterspår i första kurvan. Och jag med min andra startposition har då guldlägen då jag kommer att få innern i första kurvan. Starten sker med rullande start i andra racet och det blir lite konstigt då leading car saktar ner betydligt när vi kommer ut på banan, vi är nere i typ 20 km/h i första ledet när vi normalt ska ligga minst dubbelt så fort. Men starten går och jag tycker att jag får en hyffsad start, jag håller mitt spår och ingen verkar direkt hota mej. Men accelerationen i #19 var inte riktigt vad den brukar vara. När jag börjar tycka att detta var ju riktigt bra kommer Emil #3 som skjuten ur en kanon på yttern och bara dundrar förbi och tar första kurvan med mej tätt tätt bakom. Första delen av banan är ganska tajta svängar där vi normalt går på mellangas och mitt effekttapp inte blir avgörande jag har fortfarande hyggligt grepp även om två av däcken i princip är utslitna. Vi kör genom de fyra första kurvorna och jag gör vad jag kan för att stressa Emil eftersom det är enda sättet jag kan komma om honom med tanke på min motor. Full fart upp mot Ejes och Emil drar en liten lucka men sen ska det bromsas..... Emil går på bromsen för sent och glider rakt fram i Ejes så jag slinker förbi och är uppe i ledning. Jag kör vad bilen går och bara väntar på att se Emil i backspeglarna men han kommer inte. I depån får jag reda på att hans växellåda hängt sig i tumultet uppe vid Ejes och att han bara hade treans växel och därför valde att bryta racet. Jag laddar på och konstigt nog klarar sig motorn och alla ventilerna sitter på sin plats om än något krokiga. Med defekt motor var ju varvtiderna allt annat än imponerade. Med trean helt tagen ur drift och övriga cylindrar med okänd status så får man räkna detta som en mindre succé. Jag hade kopplat ur spridaren på trean för att minska värmepåverkan på avgasventilerna. Trots att jag missade poängen för Pole så får jag vara riktigt nöjd med en andra och en första placering. Och givetvis att ventilerna stannade på plats. Efter prisutdelningen var det bara att packa ihop och styra hemåt. Hemma var jag kl 2:30 på söndagsnatten, konstigt nog kändes det kortare att köra söderut. Tack alla för en trevlig start på årets säsong! Med vänlig hälsning Ola Team BROH _________________ Ola Håkansson |
||
Hej Kolja,
Alltid kul att höra! Det brukar inte vara så många kommentarer här men jag märker när man kommer ut att många läser och uppskattar texterna. Vilket självklart är superkul! Extra kul är ju när Magnus lägger upp det med länk på första sidan. _________________ Ola Håkansson |
||
Efterspel från Gelleråsen.
Efter att sovit några timmar på söndagen så gick jag ner i garaget och började riva och inventera vad som fanns i hyllorna. Jag visste att det fanns en nyrenoverad topp med ventiler och allt klart för kammar och montering på ett block. Det är ganska smidigt att ha det liggande då det är samma topp på M52B28TU som på M54 både 2,5 och 3 liter, dvs i princip de motorer vi brukar köra med. Lite värre var det med toppapackning och bultar, jag hade inga bultar hemma och det fanns bara en toppapackning (vilket i och för sig räcker till en motor). Så det blev en Ruch-beställning till Mechanum och som vanligt levererades det med bravur! För säkerhetsskull handlades det tre toppapackningar och tre satser med bultar och lite annat som är bra att ha. Man har ju en viss vana med dessa motorerna och snart var motorn dränerad och särad. Man såg direkt att alla avgasarna varit i kolvarna och myst. Treans avgasare var värst även om de inte var superkrokiga. Men det jag inte vetat innan var den mest stressande ventilen vilket var en av avgasarna till ettans cylinder, den hade gått riktigt läskigt varm. Troligen har den inte tätat tillräckligt och varma gaser har slunkit förbi, jag får se hur sätet ser ut när jag plockar ur ventilerna. Men som sagt, i med en nyrenoverad topp och sen borde det vara klart, men.... När motorn startades fanns där ett ljud som inte skulle vara där. Lite vinande och varvtalsberoende. Eftersom det mest troliga var generator eller vattenpump plockades multiremmen av. Generatorn kändes ok medans vattenpumpen kändes lite sådär. Fram med en ny pump och på med remmen, fortfarande oljud. Av med generatorn och på med en begagnad jag hade liggande och vips var alla konstiga ljud borta. Toppen med de krockade ventilerna ska demonteras och skickas till MMR, Malmö Motor Renovering för översyn/genomgång. Förhoppningsvis har ventilstyrningar och säten klarat sig, annars får vi lösa det. Nya Avgasare kommer till Mechanum innan fredag så snart är det denna toppen som ligger på hyllan och väntar på nästa miss vi troligen kommer att göra. Nu i fredags, sex dagar efter felväxlingen, var #19 ute på Knutan igen och körde Trackday tillsammans med MSCC. Tanken var att resten av teamet, Alex och Claes, skulle känna på bilen. Jag skulle bara serva alla med tankning osv. Men när det var dags för första passet, i regn, var där ingen som var sugen på att köra så jag fick ta det själv. Samma sak med andra passet då det fortfarande var ordentligt blött på banan. Efter lunch var det betydligt torrare och Claes tog tredjepasset och var supernöjd när han kom in i depån igen. Trots utslitna däck fram, samma som jag kört på Gelleråsen, styr bilen in fantastiskt i kurvorna och den bromsar betydligt bättre än Claes är van vid från #23 och förra säsongens setup. Kul att höra att bilen känns bra, nu ska vi bara kapa lite mera tid för att vara snabbare än 2023. Sista passet tog Alex efter en ordentlig övertalning, men minen när han kom in var värt allt. Jag har aldrig sett Alex vara så nöjd. Han hade knappt ord att beskriva hur kul bilen var runt Knutan. Och då ska ju #23 bli än värre på alla fronter, mer varv, mer effekt, mer grepp och mindre vikt. Nu ska vi bara ställa in den sen kommer den förhoppningsvis att vara grymt skoj att köra. Återkommer så snart den varit ute och blivit intrimmad. Just nu är den på PSI-Motor i Ängelholm för de sista justeringarna i mappen och i Canbussystemet. Stort tack till Mechanum, MMR och PSI Motor för att ni alltid ställer upp när jag har ställt till det! Alla avgasarna har varit i kolvarna men treans ventiler ville inte täta mer. Man kan se att det inte är riktigt rakt längre och framförallt ser man att ena ventilen på ettan har blivit ruskigt varm. Nyrenoverad topp till M52B28TU eller liknade är alltid bra att ha liggandes om man missar en växling. _________________ Ola Håkansson |
||
Det är bara att köra på, garaget är alltid öppet om du vill komma ner och få lite inspiration eller tips och tricks. det är bara att höra av sig så löser vi det! Jag var ute på Falkenberg och körde onsdagsträning igår och det var riktigt kul, kan bara tacka alla på plats! Riktigt kul och trevligt! Så få ihop bilen tillräckligt bra och ut och testa den. Den blir aldrig perfekt i garaget. Jag ska skriva en liten text om #23 så förstår du vad jag menar, den kommer snart. ska bara.... _________________ Ola Håkansson |
||
Äntligen har vi kommit ut med #23 på bana igen efter ombyggnationer.
Man börjar ana att den kommer att bli rätt fet! Rejält bred om höfterna men det kommer inte att vara kul att ligga bakom i regn. Lite bredare än orginal. Man anar att den är lite bredare än orginal. Bilen mappades och har brummat snällt i flera månader men bromsarna har inte funkat som de ska. Alex ville absolut att vi skulle installera ABS i #23 vilket kanske kan vara bra att ha. Bara den extra rördragningen blev nästa 8 meter bromsrör extra. För givetvis ville vi ju inte installera den på original-plats, långt fram och högt. Den nya placeringen är där passagerare i baksätet tidigare haft sina fötter, låg placering och lite längre bak i bilen. Men efter att jag luftat systemet så kändes det inte bra, pedalen tog allt för långt ner, typ att det var stopp nästan hela vägen ner vid golvet. Jag vet att Claes har kört med lite märklig pedalkänsla och lååång slaglängd. Men då vi skulle ändra och Alex troligen skulle köra bilen tänkte vi att vi borde göra det bättre. Tidigare har #23 haft framok från E39 525, enkolvs Aluminiumok, och bromsen har varit lite sisådär. Ingen tvekan om att bilen bromsat men funktionen i övrigt har haft vissa brister. Nu tänkte jag att vi skulle uppgradera lite med större skivor då vi kommer att åka slicks på denna. M3 E46 skivor och ok inhandlades från Tyskland. Delarna var riktigt fina, både skivor ok och hållare. Den dåliga sak som var med delarna var att luftningsnippeln på högeroket var avbruten. Men det är ju normalt en baggis att borra ut dessa. Men eftersom jag är lite lat och gärna vill ha resultaten direkt så valde jag att borra ut resterna av nippeln nere i garaget istället för att åka bort till verkstaden. På frihand med en borrmaskin och ett skruvstäd blir det inte alltid hundra perfekt. Men det blev ganska bra och efter borrning skulle jag bara rensa gängorna i oket. Gängtappen var en riktigt häftig maskintapp och givetvis blir det lite mycket brytkrafter i sidled så jag knäcker min fina gängtapp nere i oket. Efter att ha svurit och varit allmänt irriterad en stund så lyckades jag knacka ner tappen i småbitar och plocka ur de ur hålet. Efter att borrat upp hålet ytterligare någon tiondel får jag ner en handtapp som inte är lika spröd och får ut de små resterna av nippeln. Ny nippel plockas ur lådorna och vips är det bara att montera igen. Nästa gång kan det vara värt att åka bort till verkstaden för att få det hundra och inte bara nittio som det blev nu. Trots detta var bromsarna inte bra och tanken gick till att det var luft någonstans i systemet, troligen i ABS-enheten. Enheten kopplades upp och vi körde luftningssekvens. Efter lite testande kom Alex fram till att vi gjorde fel och vi fick göra om det igen. Därefter gjorde vi en vanlig luftning med trycksatt behållare. Vi var båda övertygade om att det blev bättre och bättre, tills vi kände på bromspedalen i #19. Då insåg vi hur dåligt det var och gick hem. Nu var det inte många delar som var kvar i systemet jämfört med förra säsongen men huvudcylindern var en av dessa delar. Av med denna och fram med en huvudbromscylinder från en E46 330, då tänkte vi att balansen mellan fram och bakaxel borde vara ganska rätt, sagt och gjort på med den nya E46 cylindern på en bromsförstärkare (Bromsservo) från en E36. Vilket gav exakt samma resultat, pedalen nästan i botten innan den tar ordentligt. Huvudbromscylindrar från E36 resp E46 ser väldigt lika ut i de väsentliga delarna. Visst finns det två tryckgivare extra på en E46 men det kan man ju alltid plugga. Men när man börjar titta med lite mätverktyg så skiljer det någon mm här och någon där. När man summerar det så blir det någonstans mellan 9-10 mm som skiljer. Hyggligt lika tills man mäter lite noggrannare. Detta betyder att bromspedalen först måste tryckas in 10 mm i huvudbromscylindern innan den börjar påverka kolvarna. Och då är pedalen redan halvvägs mot golvet innan det händer något. En ny distans tillverkades i AluBrons och placerades i huvudbromscylindern och vips var det rätt känsla och slag i bromspedalen. Direkt tog jag en liten tur inne på innergården, typ avspärrat område, och det gick att låsa upp hjulen med rimligt tryck på pedalen. Dock var det bara höger fram som låste upp men det kan ju vara många saker som ger det utfallet. På det hela var jag nöjd och var sugen på en tur till lämplig bana för riktiga test. Kanske borde fattat att det var något fel då de två mellersta strecken är gjorda med höger fram. Efter byte av slangar till bromsoken ritade den på båda sidor. Cup-kollegan Emil #3 ringer och är lika glad som vanligt, "Ska du med på Falkenberg på onsdag och testa?" Jag fick även intrycket av att det var fler som var på och skulle testa på Falkenberg. Det är ju alltid kul när man är några stycken som testar samtidigt, speciellt om man kan ligga och jaga varandra. Jag lyckas ta mej loss från jobbet med ett platsbesök i Ängelholm som dagens sista projekt, då blir det ju dessutom tjänstemil halva vägen upp. Jag ringer Emil och ska stämma av när jag närmar mej Halmstad. Då ligger han på soffan och tycker synd om sig för att det regnar i Halmstad och vill inte åka till Falkenberg. Även de andra som skulle dit verkar ha ställt in, jag som redan kört drygt 10 mil tänkte inte vända utan att jag varit på plats och sett om det var blött på banan. Jag hade bara slicks på bilen och inga mönstrade däck alls med. Men jag kommer upp till Falkenberg och det är perfekt raceväder, inte för varmt och inte för kallt och framförallt torrt på banan. Skitkul! Redan när jag ställer bilen ser jag folk som jag känner och gillar! Joakim som jag inte snackat med på länge, Jesper och Jeanette som ofta är funktionärer på Falkenberg och kör i BMWcup och Anders från Alfaklubben mötte upp direkt. Jag kände mej riktigt välkomnad till Falkenberg! Anders undrar om jag behöver hjälp med något medan jag byter om till Racekläder. Kolla lufttrycket tycker jag, 1,6 bar blir nog bra att gå ut på. Som sagt, jag har inte kört slicks innan och någonstans måste man börja. Det är Open Pit på banan så det är bara att köra ut och in som man vill. Ut på första passet och det spinner ganska friskt när man gasar lite, styrningen känns lite svajig och styrservon känns inte som i #19. Genom första chikanen och iväg längst banan. På #19 är det elektrisk gas och på #23 är det traditionell vajer så man behöver trampa lite hårdare. Första varven känns det riktigt ovant, ingen koll på greppet eller bilen allt känns bara ovant. Andra turen längst rakan, håller väl bara en 180 km/h vid inbromsningen och låser upp höger fram ordentligt, hela bilen fylls med däckrök och det blir ett stort moln men i övrigt helt odramatiskt. Greppet blir bättre och bättre och jag vågar gasa hårdare och hårdare, motorn drar ordentligt och den bara laddar på långt över normal rödmarkering. Varvräknare som vi har bakom den nya dachen är lite kul då skalan tar slut vid 7000RPM, då drar motorn en stund till. In i depå för att kolla däcktryck och sänker än en gång ner till 1,6 bar. Kollar vätskor och annat, snackar lite och ut igen. Nu börjar det gå hyggligt fort i flera partier, jag fegar och bromsar innan "högfartaren", baksidan kan jag till en början köra på fyran hela vägen. Men när jag blir lite varmare i kläderna blir det fyran redan när man går upp för backen upp mot Essen. Växlingslamporna börjar tändas en bit innan högfartaren men det löser sig med lite broms. På baksidan skickar jag i femman innan det lilla krönet för att gå ner i fyran igen genom hela den långa svängen ut mot rakan. Lagom i utgången på rakan går femman i det går en bit över 200 km/h innan jag går på bromsen tidigt då jag bara låser upp höger fram allt för lätt. Lite mesigt är det att gå på bromsen innan 150 m markeringarna, men det är inte så snyggt med låst hjul heller. Har för mej att vi gick på bromsen strax efter 100 m markeringen med R-däck och troligen något lägre fart när vi körde BMWCup här för några år sedan. Liten kul "incident" som jag gjorde var att jag låste upp höger fram vid inbromsningen och gled lite ur spår med följd att jag tyckte det gick så långsamt att jag skickade i tvåan i chikanen. Det var inget smart drag då bakvagnen kom farande och det gick betydligt mera brett än fort. Men lite skoj var det. Som sagt det var inga lysande bromsar så vi måste jobba mer med dessa. Idag ska det inhandlas nya slangar fram så att det inte är en lite skada i någon av dessa som ställer till bekymren. Körningen var absolut inte någon form av attack och det var mest myskörning. Jag och en Porsche låg och jagade varandra några varv och turades om att ligga före. Riktigt kul att ligga och jaga/jagas med någon som kör lika fort. Hur fort/långsamt gick det då? Anders klockade några varv och sa att det blev typ 50,2 som bäst. Lite väl många sekunder tycker jag men trots allt var bromsarna inte som de ska vara och det var första testet av en i princip nybyggd bil. Som sagt jag hade skitkul och nu ska vi tillbaka i garaget och verkligen får bromsarna att lira som de ska, hoppas att det funkar bara genom att byta slangarna annars blir det jobbigt. Positivt är att kvällens jobb med att byta bromsslangar verkar ha löst problemet och att bromsarna faktiskt fungerar nu. Nu ska vi bara koppla elen till ABSen och få det att lira, det borde vara hur lätt som helst! _________________ Ola Håkansson |
||
Sedan jag senast skrev om bilarna har det hänt många saker, träning i dagarna två och Race 3-4 med tävlingsdebut för både Alex och #23 i ny variant. Och snart är det dags för Sportvagnsmeeting på Knutan.
Den 29/4 var jag på Falkenbergs Motorbana för de första testen med #23 på bana. Som jag skrev i förra inlägget var det riktigt kul men bromsarna var en riktig katastrof då höger fram låste upp allt för lätt. Detta löste sig med nya bromsslangar fram. Troligen har den ena slangen fått en skada i ombyggnationen. Jag fixade nya slangar den 30 på PC slang och maskiner, fixades medan jag väntade. Riktigt bra service! Tillbaka i garaget och monterade slangarna och en snabb luftning sedan var det dags för provtur. Och som förra inlägget funkade bromsarna, eller i alla fall bromsade det på både höger och vänster sida. Den 4/6 var det träning på Sturup och Alex skulle få prova bilen för första gången. Detta var sista tillfället innan anmälningen till Race 3 och 4 på Rudskogen i Norge gick ut, så testen var viktiga. Stora frågan var om Alex skulle våga anmäla sig, köra till Rudskogen helt enkelt kommer #23 att kunna ta sig runt banan. Det verkade som allt utom ABS funkade och Alex var riktigt nöjd även om det var långt ifrån maxfart. Jag frågade snällt om jag fick prova några varv när Alex gick in för att pausa, självklart fick jag det. Jag körde lite vildare än Alex och när jag fått lite värme i däcken tänkte jag ladda på lite extra. Det gick halvbra, halva varvet gick fort men vid inbromsningen till BMW-kurvan låser jag upp höger fram och det släpper inte. Resultatet var en bromsplatta som heter duga, tvärs genom korden, då höger fram var bara skrot och det gick inte att köra på mer. Jag fick helt enkelt kasta mej i bruksbilen och köra fram och tillbaka till garaget för att hämta en uppsättning däck till. Snabbt gjort och nya slicks åkte på i ett nafs så att Alex fick några varv till. Tur att det är nära till garaget från Sturup, från att jag kom in i depån tills Alex kunde köra ut igen tog det ca en timme, och då var det laglig hastighet på vanliga vägar. Alex var nöjd med träningen och beslöt på stående fot att anmäla sig till Race 3-4 på Rudskogen, Skitkul. Många glada miner var det på Ljungbyheds motorbana Den 5/6 hade jag bjudit in lite kunder till Ljungbyhed Motorbana för att ha en trevlig eftermiddag. MOM Event fixade allt med bravur och det var hur kul som helst. Vi käkade först en gemensam lunch och därefter delades vi in i två grupper. Ena gruppen började med slalombana, typ SuperStage, i Ljungbyheds Golf GTI. Andra gruppen körde undanmanövertest, typ Älghinder. Många nyttjade erbjudandet att använda min Alpina istället för sin egen bil. Lite fusk att köra bromsprov med en sådan bil, dom borde blivit straffade med att tvingas hålla minst 10 km/h extra i fart. Medans grupperna bytte mellan stationerna förberedde jag och Claes racebilarna. Gästerna fick hoppa in i bilarna som dagen till ära var försedda med passagerarstolar och extra sexpunktsbälte. Sedan drog jag och Claes ut på banan och körde fem varv med gästerna. Det var mycket uppskattat och nästan alla gick ur bilarna med ett stort leende på läpparna. Snabbaste tid runt Ljungbyhed med #19 och passagerare blev 59,2 sekunder. Den tiden hade stått sig bra även vid ett race så det fegades inte på gasen. En av passagerarna är egentligen pensionär och bor i Portugal men var på besök och fick en extra inbjudan. När han steg ur bilen var han så nöjd och glad att jag fick en stående inbjudan till honom i Portugal så skulle han fixa fram bilar och tid på en närliggande bana så vi skulle köra allt vad det gick även där. En annan liten kul sak som hände var att Claes fick ett släpp och körde av. Anna som åkte med just då var den som var gladast när vi återsamlades och hon skulle definitivt göra om detta. Evenemanget blev en riktig succé och jag kan varmt rekommendera att göra liknande evenemang. Bara kontakta Ted eller Micke på MOM så sätter dom ihop ett passande upplägg. _________________ Ola Håkansson |
||
Knutan på deras egen Trackday, Kan varmt rekommenderas!
På Nationaldagen alltså 6/6 var det dags att lufta #19 ordentligt inför Rudskogen. På plats fanns som vanligt en massa roliga personer. Anders med sin Abarth med seklåda och stor turbo, Rickard testade sin 944 för första gången på bana, Viktor var ute och luftade sin nyinköpta Miata som troligen kommer att köra Roadsport eller liknande nästa år. Utöver det var där som vanligt en massa trevligt folk på plats. Trackdayn var arrangerad av Ring Knutstorp själva och det stod lite kryptiskt i inbjudan att bilen skulle vara besiktigad. Detta tolkade jag som att en vagnboksbesiktning uppfyllde kraven, vilket var rätt tolkat. Det blev mycket körning och tyvärr blev det lite rutin för min del, jag var inte riktigt på hugget och körde mest runt och "plockade blommor". Det där lilla sista som gör at det går fort fattades och jag körde mest bekvämt. Trots att jag försökte skärpa mej blev det inte riktigt i tävlingstempo. Jag låg konstant och körde tider mellan 1:07,2 och 1:07,5 så det var ju i alla fall konsekventa tider. I racetempo borde det vara typ en sekund snabbare och när jag tänker efter tror jag att jag vet var jag ska hitta den. När jag satt och tänkte var det två saker som slog mej. Jag åkte med "fel" utväxling så växlingarna är allt utom optimerade för Knutan. Men den stora saken var att jag bromsade som jag gubbakörde. Jag började bromsa på typ 160 meter i slutet på rakan. Helt ärligt, vad F¤# är det, det är bara kass och det skulle visa sig dra med sig ett nytt problem till Rudskogen. Med rätt utväxling och bättre mera aggressivt bromsande ska det nog gå acceptabelt fort. Även detta evenemang var riktigt trevlig genomfört med trevliga personer på plats. Kan varmt rekommendera till alla, både ni som vill åka lite fortare och ni som vill ta det lite i er egna takt. Körningen var indelad i två grupper baserat på hur fort man körde och alla verkade ha like kul! Väl hemma i garaget backades #19 bara in på släpet och sen åkte jag hem och fixade med båten som redan borde vara i vattnet. Det är många Ska bara just nu.... Den 11/6 var jag i garaget igen för att packa inför Rudskogen och upptäcker en av konsekvenserna av att "Gubbaköra/bromsa". Bromsbeläggen som normalt håller en hel säsong och monterades nya i våras hade slitits oroväckande mycket. Ja ja tänker man ju och går bort till bromslådan för att hämta nya. Trots idogt letande hittade jag bara nya belägg till de bakre bromsarna, frambelägg hade jag tagit de sista och glömt att beställa nya. Det vara bara att hoppas att beläggen skulle räcka alla varven på Rudskogen, men jag hade mina tvivel. Alpinan lastades med en uppsättning regndäck, 2 tält och diverse Cola och verktyg. I racebilen packades allt för mycket E85, lite oljor, miljömatta och lite fler verktyg. Lite kul sak är att det inte finns E85 i Norge, det försvann redan 1996 då skatterna var så höga att det inte kunde säljas i Norge. Totalt var vi nog uppe på maxvikter på både Alpinan och på släpet. Tur att hunden som väger 23 kg extra inte skulle med till Norge. Alpinan, lite lägre än den brukar vara. _________________ Ola Håkansson |
||
Äntligen var det den 13/6 och färden mot Rudskogen påbörjades. Jag hade bokat in möte på vägen vilket gör det till både arbetstid och tjänstekörning. Min fru tyckte också att det var positivt då vi hade tillräckligt med pauser för att även hon skulle vara nöjd.
Arrangören hade med hjälp av Norska bilsportförbundet fixat en överenskommelse med Norska tullen att vi skulle slippa att erlägga tullavgift för våra bilar. Det funkade hur bra som helst och tullpersonalen var supertrevliga. Sen att jag "glömde" att informera tullen om att jag hade bränsle med mej behöver vi inte berätta. Det var ju bara vi själva som konsumerade det och moms hade vi redan betalt i Sverige. Tyvärr får jag be om ursäkt då jag inte har några bra bilder från Rudskogen, det finns lite bilder på BMWCS Facebook sida och filmer från både Torsten Ekman från Racen och från Patrik Skoog från Track day körningen. Väl framme vid banan var det riktigt fint, vilken anläggning! Vi kom på plats ganska tidigt och depån var bokat för ett annat sällskap så vi fick ställa oss på en annan parkering för att invänta tillgång till depån. Men det var även andra som kom tidigt och det blev lite trevligt samkväm på parkeringen. Jag passade t.o.m. på att tvätta tävlingsbilen, det fanns en riktigt stor och bra Vaskeplass för en rimlig peng. Fast högtryckstvätt med skum och varmvatten för typ 30 kr och tre minuter, man hinner faktiskt skumma och blåsa av bilen så att den blir ren och fin på denna tid. Efter tvätten tröttnade Elisabeth på att vänta och ville till hotellet vi hade bokat. Vid incheckning visade det sig att det fanns en stor Spaavdelning på hotellet och vips så skulle jag få fixa allt i depån på egen hand. Elisabeth drag mot spaavdelningen efter att vi sovit en stund och ätit en normal prisad "norsk lunsj". Det var riktigt ruskigt dyrt, men i alla fall gott! När jag kom tillbaka på banan hade många fler kommit fram och var på gång i depån och vi försökte organisera oss. Emil kom med sin stora biltransport med #3 och #23 på flaket, trelleborgsgänget plus Zaar kom med fyra bilar. Lundvall hade äntligen fått ordning på sin motor så att den förhoppningsvis skulle funka. Även Gatbilarna började rulla in, bl.a. Patrik Skoog med sin Z4M Coupe som finns under egen tråd och med film från Rudskogen. Vi var nog många som hade tänkt att gå en banvandring men det andra evenemanget höll på långt in på kvällen, jag gav upp vid kl. 20 och åkte tillbaka till hotellet. Första varven på den fria träningen var riktigt överväldigande, banan är helt enkelt vansinnigt häftig. 3237 meter lång, 43 meters höjdskillnad och 14 svängar, som Knutan på steroider. Första kurvan från depån leder rakt ner i Angsten, en svag kurva i nerförsbacke med en knipande kurva i botten. Man kommer fullt på femman och gasar så länge man vågar. Bromsar med bilen i sväng eller bromsar på fel håll på ojämn asfalt, inget av alternativen är riktigt trevliga. Skickar i fyran och går på mellangas runt typ 120° för att sedan skicka i trean och ladda upp för backen igen via en del S-kurvor och avslutas på toppen med en 200°-kurva som kniper i slutet. Ytterligare en inbromsning i nerförsbacke innan hårnålen och man börjar ana start och målrakan. Man ska bara passera kurvan som får karusellen på Anderstorp att kännas kort, man ska runt totalt 270° innan man kommer ut på rakan och allt börjar om igen. Helt enkelt en riktigt grym och kul bana! Bild över huvudbanan på Rudskogen (Bild från https://www.rudskogen.no/ ) Tidsträning. Lundvall tog Pole på tidsträningen och jag satte andra snabbaste tid med 1:40,6. Lundvall var ensam under 1:40 med 139,94. De fyra första platserna var BMW då de riktigt snabba Alforna inte var på plats. Totalt BMW och Alfa tillsammans var vi 18 bilar på plats vilket var ganska lite på en såhär stor bana. Och det var absolut ingen trängsel under racen. Jag fegade en del i Angsten, vid 200 m kvar så släppte jag gasen och bara motorbromsade. Farten var cirka 185 GPS km/h och det kändes riktigt läskigt när man bromsade. Asfalten var inte riktning jämn och bilen var inte i balans, den flöt ovanför banan. I med fyran och lite mellangas i hård kurvtagning där det kändes som bilen skulle välta. När kurvan kniper på slutet skickades trean i och fullt järn uppför backen igen. Här finns massor av tid jag kan spara på att köra bättre, hade jag varit mer på hugget så hade det gått betydligt fortare. Men hur man än ser på det så vinner man inte på att fega! Race 1. Lundvall förvaltade sin Pole med en snygg start och jag var lite förvånad över att jag kunde hänga med så pass bra som jag kunde. Ryktet säger att Lundvall nyttjar ändringarna i reglerna enligt Bulletin 2 och kör med en M54B30 i sin E30. Samma rykte säger även att det är en nybyggda motor, men den ryker lite märkligt vid gasuppsläpp och den verkar ha stora startproblem, både med att låsa gasspjället på högt varv eller att inte vilja starta. Men teamet fick igång den alla gångerna det var dags för race. Jag kom ut som tvåa och bakom mej kom Emil #3 med Zaar #77 som fyra, och jag försökte jaga Lundvall. Men jag saknade det lilla sista som man behöver för att kunna köra om, tyvärr var jag inte riktigt på hugget för racing och saknade som sagt det lilla extra. Jag var uppe knappt jämsides några gånger men vågade inte fullfölja riktigt. Jag vågade inte heller ta yttern i kurvan innan Start och målrakan, jag var normalt snabbare i denna än Lundvall och det hade varit kul att prova yttern, men som sagt, jag var inte tillräckligt på hugget. Efter några varv kom Emil i kurvan efter Angsten och ville om på innern. Jag fick släppa plats men Emil fullföljde inte så vi behöll placeringarna in i mål. Förstaplats till Lundvall #48, Andraplats till mej med #19 och Tredjeplats till Emil i #3. Race 2. På vedertaget Alfa-sätt vänds startordningen för de sex första, dvs. vinnaren startar på plats 6 och sexan i mål startar på Pole. Jag som kom tvåa i första racet startar i tredje led och har innern i första kurvan. Emil #3 startar i andra led med yttern i första kurvan och kommer som raket i starten, kolla gärna Torsten Ekmans film från sin Abarth. https://www.youtube.com/watch?v=Dc7k Emil följs av Lundvall på yttern emedan jag försöker gå på innern. Tyvärr kommer min teamkamrat Alex i #23 i vägen. Alex som körde sin första tävling i min bil, dvs. lånad bil kör lite mera ansvarsfullt och lite mer marginaler än oss andra. Generellt är det en sund inställning men nu låg han i vägen för mej och jag var inte helt glad precis i starten. Men jag kom loss ner mot Angsten och snart var det Emil först med Lundvall och jag som jagade. På andra varvet gör Lundvall en attack på Emil i kurvan efter Angsten och kommer om på innern till Emils stora förvåning. Jag försöker gå om Emil i passagen efter hårnålen men han stänger hårt och hade jag satsat så tror jag vi hade gått ihop istället så jag backar av. Jag ligger och stressar Emil lite försiktigt och speciellt i kurvan innan start och mål går jag upp hela vägen i hans kofångare. Emil berättade att han bara hörde gurglandet från mitt insugsljud i sin bil och som han utryckte det kändes ett visst behov av att gå på toa. (fast detta är en lite finare omskrivning och inget citat ) Efter halva racet går jag på attack i kurvan efter Angsten och var på väg att kopiera Lundvall, men Emil hade lärt sig och jag ser att han kommer att stänga. För att vi inte ska gå ihop väljer jag att gå utanför kurbsen och ut på gräset. Som alla vet är friktionen inte på topp i gräset och jag snurrar. Jag tycker mej ha snurrat färdigt och är typ på banan, ner med gasen och..... Nu snurrar jag istället åt andra hållet för att jag inte har fäste i hjulen som varit utanför banan. Efter att snurrat av på båda sidorna av banan tar jag det lite mera försiktigt och fortsätter racet. I mål blir det Lundvall #48 på Förstaplats , Emil #3 på Andraplats och jag kommer in på Tredjeplats. Hur var Rudskogen och är det värt att köra dit? Jag skulle säga att Rudskogen är värd resan, banan och hela anläggningen är riktigt bra. Byggnaderna är helt nyuppförda och riktigt fina. Banbeläggningen är helt ok med lite ojämnheter här och där men inte så mycket att det stör. Nackdelen med banan är att den ligger i en slänt, det är riktigt kul att köra men för de som ska följa racen som publik blir det ganska kass då man endast ser en liten del av banan och inte får någon helhet på vad som händer. Funderar du på att besöka Rudskogen så kan jag vart rekommendera banan den är riktigt kul och det tar några varv innan man börjar förstå den och troligen många varv innan man kan säga att man kan banan. Stort tack till Norska BMW och Alfa Romeo klubbarna för ett riktigt fint arrangemang! _________________ Ola Håkansson |
||
Våra race- och banåkarbilar BMW Cup Team BROH #23 i ny kostym och lite träningsrapport | << 1, 2, 3 17 besök senaste veckan (7811 totalt) |