johann skrev:

P.P. skrev: Jag skulle köpa en stek anpassad efter vad jag och min grill klarar av. Så en banbil till bankorning?

Nej nåt som matchar färgen på pallbockarna

johann skrev:

P.P. skrev: Jag skulle köpa en stek anpassad efter vad jag och min grill klarar av. Så en banbil till bankorning?

Beror väl på vad kocken kan hantera på sin fina grill. Kanske blir grillkorv om han inte har grillat så mkt förut?

Började med en "sportig" bil, körde 4 säsonger med lite bättre belägg och r-svålar. Gick sedan vidare till mer raceanpassat, gjorde den snabbare vartefter ekonomi och kunskap tillät. Bra blev det aldrig, men jag lärde mig efterhand nyttja det som fanns.

Det är få förunnat att ha kunskapen, ekonomin eller kontakterna att få sätta sig i en fullt utsorterad räser redan ifrån början...

obizzz skrev:

johann skrev: P.P. skrev: Jag skulle köpa en stek anpassad efter vad jag och min grill klarar av. Så en banbil till bankorning? Nej nåt som matchar färgen på pallbockarna

Hörrududu, vem hade klara problem att hänga med ****taxin med sin räseranpassade bil, va? Klockrent exempel på vad det handlar om

Det går ju att använda lite omvänd logik också (negativ bevisföring lixom). Om man skall modda nånting för bankörning som novis så är det väl vettigast att öka bilens kommunikationsförmåga, inte försämra den.
Sen skadar det inte att fixa till så man får liknande feedback under ett helt körpass (tex 15 minuter).
Vägarna fram varierar nog kraftullt med utgångsläget.

Sen är min personliga åsikt att man kan utvecklas mycket som förare i motorsvaga alternativ innan effekten måste ökas.

Pratar man ren utveckling som tävlingsförare med starkt fokus så är väl Formel Ford och liknande "rätt" plantskola (karting naturligtvis iofs). Där kan man ju inte klaga på feedback från bilen iaf.
Texten verkade vara skriven med Porschar som fokus och där är väl standardutrustningen lite mer lämplig för banåka än en Volvo (speciellt om vi pratar bilar från detta sekel). Det är kanske här som roten till de olika tolkningarna ligger.
Har man en bil som kommunicerar ok standard så kanske man inte skall modda bort sig innan man kan tyda tecknen. Har man en bil som är katastrofal som standard så blir ju läget ett annat.

P.P. skrev:

Hörrududu, vem hade klara problem att hänga med ****taxin med sin räseranpassade bil, va? Klockrent exempel på vad det handlar om

Effekt?

Men jag hade ju knappast varit snabbare i en mindre bananpassad bil heller.

Jag har ju relativt lite erfarenhet av bankörning trots allt.

Du lade bara upp den så fint för pallbockssmashen

TomasL skrev:

Korkat och korkat, tycker det är väldigt klart och tydligt vad som åsyftas. Följande två meningar sammanfattar väl hela poängen med texten: Citat: In order to take full advantage of this, you must be on the same level. And a stock car at 10/10ths is much easier to drive than a race car at 10/10ths. Racing handlar ju mer än någonting annat om att känna till gränserna, sina egna och bilens. Om man förändrar bilen så förändrar man ju bilens gränser, och möjligheten finns alltid att man flyttar bilens gränser mycket längre ut än sina egna gränser. Larry Herman, och Chris Cervelli, menar på att man inte bör förvandla sin gatbil till en racingbil innan man är säker på att man kan hantera det, innan man är duktig nog att kunna hantera den mindre tydliga gränsen i en racingbil.

Jag uppfattade också hans huvudtes så, men är den verkligen sann?
Är det lättare att hitta gränsen på en standardbil med svampig servobroms, allt för lätt servostyrning med för många rattvarv, gummiupphängda svajiga hjulupphängningar, mindre bra hjulvinklar och gatdäck som totalt tappar fäste när man låser upp och överhettar dem?
Det tycker inte jag. Sedan skiljer det förstås på individuella bilar.
En del i att göra en bil snabb är ju att få den att fungera bättre ihop med föraren och det kan absolut inte vara någon nackdel att göra tävlingsbilen mer kommunikativ. Man slipper dessutom ta hänsyn till saker som att det skall vara komfortabelt och billigt att serieproducera.

AndersY skrev:

TomasL skrev: Korkat och korkat, tycker det är väldigt klart och tydligt vad som åsyftas. Följande två meningar sammanfattar väl hela poängen med texten: Citat: In order to take full advantage of this, you must be on the same level. And a stock car at 10/10ths is much easier to drive than a race car at 10/10ths. Racing handlar ju mer än någonting annat om att känna till gränserna, sina egna och bilens. Om man förändrar bilen så förändrar man ju bilens gränser, och möjligheten finns alltid att man flyttar bilens gränser mycket längre ut än sina egna gränser. Larry Herman, och Chris Cervelli, menar på att man inte bör förvandla sin gatbil till en racingbil innan man är säker på att man kan hantera det, innan man är duktig nog att kunna hantera den mindre tydliga gränsen i en racingbil. Jag uppfattade också hans huvudtes så, men är den verkligen sann? Är det lättare att hitta gränsen på en standardbil med svampig servobroms, allt för lätt servostyrning med för många rattvarv, gummiupphängda svajiga hjulupphängningar, mindre bra hjulvinklar och gatdäck som totalt tappar fäste när man låser upp och överhettar dem? Det tycker inte jag. Sedan skiljer det förstås på individuella bilar. En del i att göra en bil snabb är ju att få den att fungera bättre ihop med föraren och det kan absolut inte vara någon nackdel att göra tävlingsbilen mer kommunikativ. Man slipper dessutom ta hänsyn till saker som att det skall vara komfortabelt och billigt att serieproducera.

Texten kommer från två personer som är djupt rotade Porscheträsket. De har mest troligen gat-Porschar som bas i sitt tankesätt och det är ganska hyfsade kompromisser mellan bana och gata redan från början till skillnad från huvuddelen av gatbilar i världen.

AndersY skrev:

TomasL skrev: Korkat och korkat, tycker det är väldigt klart och tydligt vad som åsyftas. Följande två meningar sammanfattar väl hela poängen med texten: Citat: In order to take full advantage of this, you must be on the same level. And a stock car at 10/10ths is much easier to drive than a race car at 10/10ths. Racing handlar ju mer än någonting annat om att känna till gränserna, sina egna och bilens. Om man förändrar bilen så förändrar man ju bilens gränser, och möjligheten finns alltid att man flyttar bilens gränser mycket längre ut än sina egna gränser. Larry Herman, och Chris Cervelli, menar på att man inte bör förvandla sin gatbil till en racingbil innan man är säker på att man kan hantera det, innan man är duktig nog att kunna hantera den mindre tydliga gränsen i en racingbil. Jag uppfattade också hans huvudtes så, men är den verkligen sann? Är det lättare att hitta gränsen på en standardbil med svampig servobroms, allt för lätt servostyrning med för många rattvarv, gummiupphängda svajiga hjulupphängningar, mindre bra hjulvinklar och gatdäck som totalt tappar fäste när man låser upp och överhettar dem? Det tycker inte jag. Sedan skiljer det förstås på individuella bilar. En del i att göra en bil snabb är ju att få den att fungera bättre ihop med föraren och det kan absolut inte vara någon nackdel att göra tävlingsbilen mer kommunikativ. Man slipper dessutom ta hänsyn till saker som att det skall vara komfortabelt och billigt att serieproducera.

Tack för att du sätter ord till mina tankar.

sweanders skrev:

Texten kommer från två personer som är djupt rotade Porscheträsket. De har mest troligen gat-Porschar som bas i sitt tankesätt och det är ganska hyfsade kompromisser mellan bana och gata redan från början till skillnad från huvuddelen av gatbilar i världen.

Det tycker man bara tills man provat en riktig racebil, dvs att det ær en hyfsad kompromiss.

AndersY skrev:

TomasL skrev: Korkat och korkat, tycker det är väldigt klart och tydligt vad som åsyftas. Följande två meningar sammanfattar väl hela poängen med texten: Citat: In order to take full advantage of this, you must be on the same level. And a stock car at 10/10ths is much easier to drive than a race car at 10/10ths. Racing handlar ju mer än någonting annat om att känna till gränserna, sina egna och bilens. Om man förändrar bilen så förändrar man ju bilens gränser, och möjligheten finns alltid att man flyttar bilens gränser mycket längre ut än sina egna gränser. Larry Herman, och Chris Cervelli, menar på att man inte bör förvandla sin gatbil till en racingbil innan man är säker på att man kan hantera det, innan man är duktig nog att kunna hantera den mindre tydliga gränsen i en racingbil. Jag uppfattade också hans huvudtes så, men är den verkligen sann? Är det lättare att hitta gränsen på en standardbil med svampig servobroms, allt för lätt servostyrning med för många rattvarv, gummiupphängda svajiga hjulupphängningar, mindre bra hjulvinklar och gatdäck som totalt tappar fäste när man låser upp och överhettar dem? Det tycker inte jag. Sedan skiljer det förstås på individuella bilar. En del i att göra en bil snabb är ju att få den att fungera bättre ihop med föraren och det kan absolut inte vara någon nackdel att göra tävlingsbilen mer kommunikativ. Man slipper dessutom ta hänsyn till saker som att det skall vara komfortabelt och billigt att serieproducera.

Jag tror det är ett område som är mest grått, väldigt lite svart och vitt. Den stora skillnaden mellan standardvagn och racingbil är hastigheten. Högre hastighet i racingbilen betyder att tidsmarginalerna blir mindre, man närmar sig kurvan snabbare, tiden mellan att bilen säger ifrån och sladden kommer blir kortare och så vidare. Har man erfarenheten så hinner man korrigera, har man inte det så snurrar man ut i spenaten.

En viktig poäng med artikeln är också att bilen inte kommer kommunicera på samma sätt efter modifikationerna. Jag vet hur fort jag kan åka i min bil nu, jag vet när den säger ifrån (och hur den gör det) och kan alltså åka på '100%'. Byter jag fjädring till hårdare fjädrar, så kommer jag inte ha en aning om hur fort jag kan åka, och eftersom bilen kommer bete sig annorlunda så kommer kommunikationen att bli annorlunda. Jag kan resonera om hur det borde bli, men innan jag har ett djupt samtal med min modifierade bil så kommer det inte vara verifierat.

Så, artikeln säger inte "Modifikationer är dåligt", artikeln säger "det är viktigare att känna din bil än att försöka bygga om den till en racingbil".

TomasL skrev:

En viktig poäng med artikeln är också att bilen inte kommer kommunicera på samma sätt efter modifikationerna. Jag vet hur fort jag kan åka i min bil nu, jag vet när den säger ifrån (och hur den gör det) och kan alltså åka på '100%'. Byter jag fjädring till hårdare fjädrar, så kommer jag inte ha en aning om hur fort jag kan åka, och eftersom bilen kommer bete sig annorlunda så kommer kommunikationen att bli annorlunda. Jag kan resonera om hur det borde bli, men innan jag har ett djupt samtal med min modifierade bil så kommer det inte vara verifierat.

Vilket ju talar lite mot hela resonemanget, vad är poängen med att lära sig känna bilen om det ändå inte kommer kommunicera på samma sätt efteråt? Då kanske det är bättre att lära sig köra racebil med en gång.

obizzz skrev:

TomasL skrev: En viktig poäng med artikeln är också att bilen inte kommer kommunicera på samma sätt efter modifikationerna. Jag vet hur fort jag kan åka i min bil nu, jag vet när den säger ifrån (och hur den gör det) och kan alltså åka på '100%'. Byter jag fjädring till hårdare fjädrar, så kommer jag inte ha en aning om hur fort jag kan åka, och eftersom bilen kommer bete sig annorlunda så kommer kommunikationen att bli annorlunda. Jag kan resonera om hur det borde bli, men innan jag har ett djupt samtal med min modifierade bil så kommer det inte vara verifierat. Vilket ju talar lite mot hela resonemanget, vad är poängen med att lära sig känna bilen om det ändå inte kommer kommunicera på samma sätt efteråt? Då kanske det är bättre att lära sig köra racebil med en gång.

Problemet är att då kommer det göra ondare när man lär sig av sina misstag... Ska man tex lära sig gå på lina börjar man inte 10 meter över marken...

meldert skrev:

obizzz skrev: TomasL skrev: En viktig poäng med artikeln är också att bilen inte kommer kommunicera på samma sätt efter modifikationerna. Jag vet hur fort jag kan åka i min bil nu, jag vet när den säger ifrån (och hur den gör det) och kan alltså åka på '100%'. Byter jag fjädring till hårdare fjädrar, så kommer jag inte ha en aning om hur fort jag kan åka, och eftersom bilen kommer bete sig annorlunda så kommer kommunikationen att bli annorlunda. Jag kan resonera om hur det borde bli, men innan jag har ett djupt samtal med min modifierade bil så kommer det inte vara verifierat. Vilket ju talar lite mot hela resonemanget, vad är poängen med att lära sig känna bilen om det ändå inte kommer kommunicera på samma sätt efteråt? Då kanske det är bättre att lära sig köra racebil med en gång. Problemet är att då kommer det göra ondare när man lär sig av sina misstag... Ska man tex lära sig gå på lina börjar man inte 10 meter över marken...

Det ær rææt mycket myt kring att racebiler med slicks och hård fjædring slæpper helt plotsligt.
Men visst, hastigheten då det sker ær hogre, bara det att man får tydliga signaler innan och jæmfort med en gatbil på gatdæck ær beteendet forutsægbart vilket man inte kan sæga om en bil på gatdæck som korts hårt ett tag.

De sagt så håller jag nog med om att man kanske borde jobba med korningen innan man borjar tokmodda.
men det kræver tid vilket oftare æn man tror ær en trængre sektor en pengar.

AndersY skrev:

TomasL skrev: Korkat och korkat, tycker det är väldigt klart och tydligt vad som åsyftas. Följande två meningar sammanfattar väl hela poängen med texten: Citat: In order to take full advantage of this, you must be on the same level. And a stock car at 10/10ths is much easier to drive than a race car at 10/10ths. Racing handlar ju mer än någonting annat om att känna till gränserna, sina egna och bilens. Om man förändrar bilen så förändrar man ju bilens gränser, och möjligheten finns alltid att man flyttar bilens gränser mycket längre ut än sina egna gränser. Larry Herman, och Chris Cervelli, menar på att man inte bör förvandla sin gatbil till en racingbil innan man är säker på att man kan hantera det, innan man är duktig nog att kunna hantera den mindre tydliga gränsen i en racingbil. Jag uppfattade också hans huvudtes så, men är den verkligen sann? Är det lättare att hitta gränsen på en standardbil med svampig servobroms, allt för lätt servostyrning med för många rattvarv, gummiupphängda svajiga hjulupphängningar, mindre bra hjulvinklar och gatdäck som totalt tappar fäste när man låser upp och överhettar dem? Det tycker inte jag. Sedan skiljer det förstås på individuella bilar. En del i att göra en bil snabb är ju att få den att fungera bättre ihop med föraren och det kan absolut inte vara någon nackdel att göra tävlingsbilen mer kommunikativ. Man slipper dessutom ta hänsyn till saker som att det skall vara komfortabelt och billigt att serieproducera.

Håller med om att standardbilar i komfortens namn har tagit bort en hel del av kommunikationen. Servostyrningar är nästan alltid alldeles för lätta och okummunikativa. Dessutom hittar man ju gummibussningar på de mest omöjliga ställen idag, jag hade verkligen svårt häromdagen att acceptera att klumpen jag hittade på styrstaget var en gummibussning.
Försöker man lära sig med en alldeles för komfortad bil har jag svårt att se att man har så mycket nytta av det när man sedan kliver upp till något mer bananpassat.

Hoppas det inte blir alltför förvirrande med två Tomas L i samma tråd....

Nu är detta kanske ett alltför specifikt exempel på att en "racebil" är mer lättkörd än en standardbil, men jag tror exemplet är hyfsat allmänt ändå, så därför fortsätter jag skriva.

Har pysslat en del med brottmekaniska egenskaper i solida material under mitt yrkesliv samt även en del med reologi och kvasi-plastiska vätskor. Har involverat mig mycket i utformning och urval av provningsutrustning och det är utifrån detta jag uttalar mig. (Tror jag skivit dettat tidigare i annat sammanhang, men...)

Ett däcks slip angle/sidokraft-kurva är ganska 'spröd' som den är, dvs efter att max sidokraft uppnåtts droppar sidokraften rätt så tvärt för att försvinna rätt tvärt ner. Det finns ingen vidare 'plasticitet' i förloppet. Det finns ju en del mekaniker i församlingen som kanske kan förklara bättre.

om man ska prova t ex draghållfasthet i betong (spröd i drag) eller skjuvhållfasthet i en vätska (spröd och mkt små krafter) så gäller det ju att man inte skjutsar på deformationen efter att elasticitetsmodulen börjat minska genom att man har elastisk energi upplagrad i utrustningen.

Ett material som rent fysiskt uppvisar plasticitet får denna egenskap maskerad beroende på hur elastisk provningsutrustningen är.

Slip-kurvan i sig har oftast en viss 'plasticitet' eller platå i slip/kraft-kurvan, viket kan utnyttjas som en marginal för korrigeringar.

Men det som kan hända med ett flexibelt chassi som lagrar upp elastisk energi är att ett litet släpp drar däcket förbi platån i slip/kraftkurvan och tillgänglig sidokraft helt plötsligt minskar, slipvinkeln ökar ännu mer... Osv.. Och vi backar jättefort.

Detta stämmer bra på t ex Peugeot 205 GTI som har en medstyrning inbyggd genom att gummibussningar flexar så att ytterhjulet får toe-out i kurvor. Detta är jättekul upp till 100% av tillgängligt grepp eftersom bilen blir mycket följsam. Men om man vill ligga runt 100% av greppet hela tiden, t ex vid tävling, så är deformationen i bussningarna tillräckligt stor för att straffa ganska små misstag väldigt hårt.

Sidokraften minskar -> slipvinkeln ökar ->sidokraften minskar ytterligare... Osv.

Så med min ringa erfarenhet vill jag påstå att styvare är mer lättkört på 10/10. Kanske jag glömt ursprungsinlägget under tiden jag knåpade?

Jag förstår precis vad han menar (tror jag iaf )


Uteslut helt ur resonemanget vanliga skitbilar som är urusla, lynniga, inkonsekventa. Resonemanget är ointressant att föra kring bilar som är totalt olämpliga på bana. De snackar ju om bilar som funkar ganska grundhyggligt på bana och vad man ska modda för att gå vidare när man kört ett litet tag. (en otroligt stor andel av alla nya bilar är faktiskt inte inkompetenta alls, men går man tillbaka en 10-20 år så finns det lite fler totala stolpskott frö banåka tror jag ;-)


Har du då en bil som funkar ganska okej på bana och du inte kört sådär vansinnigt länge på bana, ska du modda den eller försöka bli bättre själv först. Var o en blir lycklig på sin hobby på sitt sätt!!! Men nog kräver tex ex Anders Franssons Loaded M3 CSL tveklöst ett nogrannare handlag och mer lyssnande på vad den tänker göra än min mjuka förlåtande lättkörda bil! Jag tror väldigt många som kört bana lite grann får MYCKET mer ut av att de närmaste banträffarna köra min bil än Loaded. Sen att de skulle tycka det var häftigare med Loaded, häftigare på rakan när det går fort tex, och ballare rent allmänt är väl ingen tvekan. Men de skulle troligitvis köra betydligt långsammare i kurvorna med Loaded eller ha högre risk att åka av med den.... Och de skulle kunna känna på gränserna på ett mycket tryggare sätt i min och på kuppen lära sig mer. Om de inte kört massa massa bana som sagt.


Sen håller jag med Johan att det _verkligen_ inte stämmer att en bil med slicks per någon sorts naturlag blir jättesvårkörd som man kan få uppfattningen om man surfar o snackar med folk ("inte svårkörd" förutsätter att den är någorlunda vettigt byggd o inställd förstås ;-) Johans M3'a på slicks var hur snäll som helst när jag provade på Ringen. Även när det släppte. Och Radicalen jag testade (nu låter det som jag kört en otrolig massa häftiga bilar men så är det inte, jag har nog rabblat klart nästan alla nu, hahaha!) var även den supersnäll, precis som en vanlig bil, det gick bara lite fortare, men inte så fort så att man inte hann med, absolut inte! Det pruttade på mer på rakan men i kurvorna funkade allt som vanligt (nice med extra fäste när downforcen började verka i de lite snabbare böjarna, men det var inget revolutionerande annorlunda det heller konstigt nog)



Så trots att jag personligen inte tycker lite häftigare bilar varit svårkörda av de jag testat, bara för att de haft hårdare setup, slicks osv så betdyer det _inte_ att jag håller med det första inlägget fullt ut. Och då kommer jag tillbaka till jämförelsen Loaded o min bil. Att lära sig bli riktigt vass som förare genom bara köra Loaded redan relativt tidigt i sin "banåkakarriär"... njaeee, risken finns att om man bara är normalbegåvad på att utvecklas som förare som de allra flesta av oss här är, att det blir en omväg med långsamt i kurvorna och snabbt på rakorna ett bra tag och först när man nött riktigt länge så börjar man lära sig hur fort det faktiskt går att ta sig runt med den.



Men till syvende o sist så handlar det väl om man ställer in sin bil att ha ett skarpt knä i sitt beteende eller ett mjukt knä. Långloppsbilar ställer man nog till att vara relativt förlåtande... Men för kortare lopp och en riktigt vass chaffis så kan man ju ställa knät vassare? Eller är detta verkligen bara en myt? "Lättkörd inställning" som är nogrannt intrimmat mot vad chaffisen tycker är lättkört men så hårt tillskruvat som det går inom de ramarna för bibehållna hjulvinklar, lite krängning osv osv?

Pär Hansson skrev:

en väldans massa...

Peugoet 205 GTI 1.9 är ju snorläskig i rumpan när den väl släpper. Men det var ju mycket för att de var tvungna att göra den hårdare bak för att den inte skulle tokspinna fram när den större motorn kom osså.... Jag hade en 70-tals 911 innan jag körde 205 GTI i nio år. Hade en 1.6 CTI cab först o sen en 1.9 GTI. Puggen var extremt mycket giftigare i rumpan än den "ökända" elvan. Skrev faktiskt ett inlägg i tidningen Automobil om det en gång för tusen år sen


Lömska bilar är aldrig en bra nybörjarbil på bana.... Oberoende om de är racer- eller gatbilar.

Magnus Thomé skrev:

Pär Hansson skrev: en väldans massa... Peugoet 205 GTI 1.9 är ju snorläskig i rumpan när den väl släpper. Men det var ju mycket för att de var tvungna att göra den hårdare bak för att den inte skulle tokspinna fram när den större motorn kom osså.... Jag hade en 70-tals 911 innan jag körde 205 GTI i nio år. Hade en 1.6 CTI cab först o sen en 1.9 GTI. Puggen var extremt mycket giftigare i rumpan än den "ökända" elvan. Skrev faktiskt ett inlägg i tidningen Automobil om det en gång för tusen år sen .......

Njaeee... Grundorsaken är nog den elastiskt medstyrande bakvagnen. Den hårdare avfjädringen gjorde tvärtom GTI något mer tillförlitlig i uppträdandet. ..Bara det att ingen fått idén att piska en tidig 205 GR ordentligt. Ryktet om 'giftigheten' är befogad men dock lite överdriven, precis som i 911-fallet?

Har ännu inte bestämt mig för om jag ska testa original 'semi-rigida' bussningar på 309:an eller om jag ska gå på helstumt, lutar hela 90° åt det senare. Men det är en lite klurig konstruktion, spegelvänt på andra sidan...

Hoppas det är okay att man kommer med en högst personlig erfarenhet?

Är inne på mitt andra banåkar år, och i år så har det åkts ganska mycket banåka och en och annan slalom.

Inför året har bilen framförallt fått hårdare fjädrar, och jag har på tre av årets banträffar provat på slicks istället för vanliga gatdäck. (Har inte provat R-däck ännu)

Jag "litar" mycket mer på bilen i år, jämfört med förra året, då bilen kördes med mjukare dämpare + fjädrar. Bilen upplevs som mycket mer konsekvent nu. Efter att ha läst en del tyckande om slicks var jag lite smått orolig för hur det skulle fungera, och jag måste säga att jag tycker slicksen är nästan mer lättkörda än vanliga gatdäck. Gatdäcken mattas ju _rätt_ betänkligt över relativt få varv, medans slicksen är konsekventa många varv eftervarandra. Tycker även att man med hårda fjädrar + dämpare tydligt kände när däcken började kasa.

Rent körmässigt känns det som man kör mer med rumpan/ryggen, än med öronen när bilen blev hårdare. Mycket tydligare signaler nu än förra året. (eller är det bara jag som börjat lära mig lyssna månne )

Mvh Jon

Magnus Thomé skrev:

En massa bland annat jæmforelser med æpplen och paron

Tycker du inte din jæmforelse mellan din bil och Loaded haltar på flera plan, bland annat rejæl effektskillnad?