Green hell adventure 2011


Årets upplaga av ringenresan är här, nu skall alla förväntningar på en härlig vecka i paradiset förverkligas, inget bör gå fel där nere för som vanligt har förberedelserna kantats av massa strul.
Det har varit defekta silentblock, oljeläckage, domkraften packade dagen innan men framförallt en massa stress för att lösa småsaker hela veckan innan avresan.

Nåja nu är det i alla fall till slut dags för att lämna hus o familj för en veckas tid, lite pusskalas och vips är jag och farsan iväg. Just årets upplaga av resa innebär ju att farsan är med vilket jag synnerligen uppskattar. Dels för att vi inte rest på detta vis någonsin eller i alla fall inte så länge mitt minne sträcker sig, men även för att han är sjuk och behöver lite annat att tänka på, vad kan då vara bättre än en ringenresa? :- )

Ganska exakt 21.00 lämnar vi Svedala och ställer njurarna i fronten i riktning mot mekka ( mitt mekka då alltså) Efter ett kort tag är vi framme vid bron och där kommer förhoppningsvis sista strulet. Brobizzen fungerar inte och vi påkallar hjälp, efter lite administrativt arbete är bizzen up and running igen och vi äntrar bron.

Resan genom Danmark till Rödby behöver jag inte tråka ut er med en den är lång och trist och vi jobbar på i bra tempo för att komma fram. Väl framme vid båten blir det en bensträckare och ett toabesök sedan är det dags att äntra färjan. Gud vad skönt med Bizzen även här så man får en egen gräddfil och mer eller mindre har en garanterad plats på båten.



Väl ombord blir det lite fika dags och vi tackar frugan för dom gudomliga skapelserna hon kreerat på sitt arbete. Halvvägs igenom tog det stopp och vi sparade resten till sämre tider :- ) Förresten jag måste nog spy lite dynga på båtarna, maten äter jag inte fler gånger och personalen är generellt sett buffliga och långt ifrån charmiga, här finns det underlag för massor av förbättring. Vips var båtresan slut och vi äntrade äntligen tysk mark! Nu är väl inte den första biten av resan här speciellt underhållande med sina smala slitna vägar, det känns som att det hade varit befogat med en lite översyn, det passerar ju en del bilar åt båda håll under ett dygn. Trafiken är i alla fall som bortblåst och vi tar oss fram i hyfsad takt trots allt.

Efter 30 mil på trippen känns det lagom med en bensträckare och lite påfyllning i tanken, mest för att vara trygg så här mitt i natten. Blyfri 95 kostar maffiga 1.62 men det är bara att se glad ut, pappa putsar rutan och jag betalar så länge. Vi passar även på att göra ett förarbyte då den här mannen börjar bli redigt seg i kolan. Nattkörning i all ära men det är allt lite jobbigare och hålla sig alert. På med öronproppar och fram med kudden för att göra ett försök att vila medan fassan håller i ratten. Efter ett tag slumrar jag in i någon slags halvkoma med ena ögat öppet, lite som hunden därhemma..

Vi betar av ytterligare 20-30 mil och i samma veva missar fassan en avfart i samband med ett vägbygge och vi får en extra resa på låt säga 6-7 mil, vi hade gott om tid och det gjorde inget, vi fick ju se lite andra mörka vyer :- ) Efter att vi börjat komma på rätt köl igen och har nosen i rätt riktning inser jag att tanken inte är precis full, jag börjar med lätt nervositet leta mack och det tar ett bra tag innan det dyker upp en såklart. Vi fyller bilen med bf 95 vilket jag ångrar sen då vi är nära målet och bf 98 eller högre hade varit mer rätt. Vi tar även lite kaffe och en smörgås modell deluxe , ett förarbyte var det dags för och även om jag var seg så var jag inte lika trött som förut.

Jag minns inte riktigt hur långt det var kvar men låt säga 15 mil, vägarna var fina som snus och bettan spann på och njöt även hon, dom första skyltarna som man kände igen kom ganska kvick och ytterligare lite senare dök den första skylten med texten NÜRBURGRING upp, det är lite som att föda barn (hur jag nu vet det?) när den väl ploppar ut liksom, nu är vi här, det är klart, allt ordnar sig oxå vidare . Jag vet inte om detta är den förlösande faktorn men helt plötsligt är jag som slagen med en slägga i huvudet och har mycket svårt att hålla mig vaken. Då det är väldigt kort bit kvar kämpar jag mig igenom detta men någon bra förare var jag inte och vingelfaktorn var för hög egentligen. Vi passerar plötsligt utkiksplatsen Brünnchen och sedan Pflanzgarten och ni är vi fan här!! Någon minut senare är vi i Meuspath och klockan har precis slagit 06.00, vi hade väl inga planer för morgonen men jag tänkte väl att vi får sova i bilen och se om vi framåt sena morgonen kanske kan checka in.



Döm om min förvåning när Hanne poppar ut ur sitt hus och säger "morgen, so früh!" Lika kvickt halar hon fram en nyckel och tänder upp vårt rum, jag säger bara WOW vilken service, detta hade jag verkligen inte förväntat mig, som grädde på moset frågar hon om vi vill ha lite frukost något jag tackar nej till då vi är supertrötta och vill sova. Efter att ha lastat in lite småsaker och pratat lite lägger vi oss i dom nybäddade sängarna med kuddar som är ett par kvadratmeter stora, fluffiga täcken och trötta gubbar gör att vi somnar kvickt och själv sover jag SÅ gott.

Den inbyggda klockan väcker mig några timmar senare, kanske inte utvilad men bra mycket piggare än tidigare. Ljudet jag vaknar av är från GP slingan och denna gång är det tvåhjuliga fordon som tränar inför helgens Superbike VM(tror jag) Jag tassar in i frukostrummet och säger god morgon till Danskarna som bor här, den ene killen känner igen mig sedan 2009 då han bodde här! Efter lite gott snack traskar jag ner till bilen och påbörjar operation lättning/rensning/däckbyte och gud vet allt.

Det är verkligen uppskattat att man kan låna traktorgaraget och ha sina saker i, verktyg och gatfälgar med mera förpassas hit i en imponerande fart, efter ett tag är bilen rensad och däcken bytta, lite senare idag blir det seriös rensning av ALLT och lite chassiejustering, tankning samt lite däckstryckskoll osv. Jag lastar in lite saker på rummet och inser att fassan behöver mer sömn vilket han får, jag tänkte skriva lite och i samma veva frågar jag om det finns lite kaffe, det slutar med framdukad frukost och nylagat kaffe, det är så grymt snällt och uppskattat!

Kaffet smakar sällan bättre än en tidig morgon här, speciellt till ljudet av hårt trimmade motorer som plågas runt en bana, jag inser i samma veva att jag saknar en sladd till datorn och utan den blir det liksom ingen laddning. Det blir en inköpsrunda nere i Adenau senare idag då även lite mobilt bredband skall införskaffas. Jag fortsätter och skriva det du läser nu och kommer ungefär hit innan jag lugnar mig, resterande får ju komma tidigast i kväll men troligast en annan dag, ikväll är jag nog seeeeg och imorrn är det en heldag på banan, hoppas hoppas det blir bra väder och att bilen går bra och att jag inte blir åksjuk eller nåt.


FREDAG

Den inbyggda rejs & öl klockan väcker mig några timmar senare, kanske inte utvilad men bra mycket piggare än tidigare. Ljudet jag vaknar av är från GP slingan och denna gång är det tvåhjuliga fordon som tränar inför helgens Superbike VM(tror jag) Jag tassar in i frukostrummet och säger god morgon till Danskarna som bor här, den ene killen känner igen mig sedan 2009 då han bodde här! Efter lite gott snack traskar jag ner till bilen och påbörjar operation lättning/rensning/däcksbyte och gud vet allt.

Det är verkligen uppskattat att man kan låna traktorgaraget och ha sina saker i, verktyg och gatfälgar med mera förpassas hit i en imponerande fart, efter ett tag är bilen rensad och däcken bytta, lite senare idag blir det seriös rensning av ALLT och lite chassiejustering, tankning samt lite däckstryckskoll osv. Jag lastar in lite saker på rummet och inser att fassan behöver mer sömn vilket han får, jag tänkte skriva lite och i samma veva frågar jag om det finns lite kaffe, det slutar med framdukad frukost och nylagat kaffe, det är så grymt snällt och uppskattat!

Kaffet smakar sällan bättre än en tidig morgon här, speciellt till ljudet av hårt trimmade motorer som plågas runt en bana, jag inser i samma veva att jag saknar en sladd till datorn och utan den blir det liksom ingen laddning. Det blir en inköpsrunda nere i Adenau senare idag då även lite mobilt bredband skall införskaffas. Jag fortsätter och skriva det du läser nu och kommer ungefär hit innan jag lugnar mig, resterande får ju komma tidigast i kväll men troligast en annan dag, ikväll är jag nog seeeeg och imorrn är det en heldag på banan, hoppas hoppas det blir bra väder, att bilen går bra och att jag inte blir åksjuk eller nåt.

En stund senare efter att jag fått liv i fassan och även han dinerat gör vi oss klara för en runda ner till Adenau, resan ner längs med slingervägen är en bra start på dagen och man kör igenom ett landskap med vyer man aldrig tröttnar på. Väl nere i byn stannar vi till utanför Blaue Ecke, fassan springer in på apoteket och jag traskar in på Euronics för att köpa lite mobilt bredband, det visade sig vara restat men dom trodde det skulle komma nya grejor i morron. Lite roligt grej är att Euronics tar emot betalning med Ringcard. När vi ändå är här i krokarna passar vi på att nyttja bankomaten och får ut lite ÅJJRU, kort är ju fortfarande inte lila vedertaget som hemma så det behövs lite cash.





Det blir även ett besök på REWE för lite snabb surf, och inköp av diverse mer eller mindre livsnödvändiga saker som chips och dylikt , givetvis måste chipsen sköljas ner och vad kan vara bättre än BIT i detta fall? För att lösa detta fick vi helt enkelt traska över till Getränkemarkt men väl där så gick det fort att hitta rätt saker :- )

Lifesaver


Nästa anhalt blir EDEKA som är en ny livsmedelaffär borta vid det lilla torget i centrum, här skulle vi träffa CE för att köpa lite ringcard och snacka lite skit. CE är en hyvens kille som numera tillhör inventarierna här nere och det var trevligt att träffas och tjöta lite. Efter avslutad affär blev det inspektion av nyförvärvad bil eller vad man nu skall kalla det, slagskepp är nog närmare sanningen, det var inget jag ens skulle köra förbi insläppet med men vi har olika böjelser allihopa och CE verkade väldigt nöjd :- ) Vi rundade av och sa att vi skulle försöka få till en kväll och svinga en bägare eller två.

På vägen hem blir det till att fylla upp tanken på Döttinger höhe och givetvis blir det högoktanigt , något annat finns inte på kartan när man är här. Notan blev VÄLDIGT högoktanig den också då jag fick räkningen avseende Porsche-ägaren mitt emot, efter lite administration var dom bitarna lösta och alla var nöjda.

Väl hemma vid boendet så funderade jag över en tvätt av bilen då den var redigt lortig, det finns en vettig biltvätt en mil bort men jag hade utrustning med för en manuell tvätt och efter att ha frågat Hanne om det var ok att tvätta bilen på baksidan (vilket det var) så påbörjades detta. Det blev väl ingen proffstvätt men bilen såg betydligt fräschare ut efter kanske en halv timmes gnidande,
Nu var det bara småsaker (men dock inte oviktiga) kvar att göra med bilen, sätta ett lagom lufttryck i gummit, justera in hårdheten på chassiet, jag började med en relativt hård setting fram och ganska mjuk i rumpan. Detta är rena "rocket science" för mig så jag får helt enkelt prova mig fram. Efter att ha slitit med bilen under dagen kändes en dusch som en välgärning mot omgivningen och mig själv så en sådan blev det, efteråt blev det en kort stunds kontemplation på sängen. rejs & öl klockan klämtade nu och det var snart dags att äntra parkeringen vid insläppet! Jag och farsan packade in oss i vår lilla bil och rullade mot målet för dagen. Helgen till ära var det Bikeweekend med superbike VM på GP slingan vilket betyder massor av folk och framförallt av den tvåhjuliga sorten, med andra ord kunde man i ett tidigt skede inse att man inte precis skulle bli ensam på det svarta.



Så här i början av resan triggas man såklart av alla härliga bilar och allt muller så även idag och visst är det härligt att kunna spatsera runt bland alla dessa Porsches och andra läckerbitar, men i vanlig ordning blir det lite blasé med tiden, JAG vet detta men farsan är som sagt orutinerad och har inte insett det än :- )

Helt plötsligt ringer det i kommunikationsanläggningen och det rabblas först på tyska och sedan på engelska att banan är öppen, dessa förlösande ord är alltid förenade med en lätt adrenalinkick och man börjar småstressa. Efter ett tag inser man att det kanske inte är JÄTTEVIKTIGT att komma ut direkt med alla andra stirrhoppor utan att avvakta lite och få en något friare framfart. Farsan visar intresse för att åka med första varvet och få lite smak på vad vi pysslar med, gubben har alltid haft ett intresse av fordon men racing (om jag får kalla det så) är en främmande värld för honom.

Äntligen är det dags att äntra dom magiska 20+ kilometrarna och få liksom lieras med det svarta. Denna gång var jag i alla fall bestämd i frågan om att ta det lugnt i början, något annat än ren test av bil/chassie/däck skulle inte förekommer och det gjorde det inte iheller, eller?
Fram med kortet och swisch så öppnas portarna till paradiset eller helvetet döm själva, vi passerar igenom konerna och det är dags att trycka lite på högerpedalen, i ett tidigt skede är en framförvarande bil väldigt ouppmärksam när vi passerar och vi kommer lite väl nära varandra, själv reagerar jag knappt men fassan ryckte till och skakade på huvudet, visst hade det varit underbart med en incident på första varvet redan innan T13 :-) På tal om T13 så är det som sagt Bike Week med Superbike på GP slingan vilket betyder att området runt T13 är nerstrypt till en smal slinga där man håller 30 km/h vilket bara det, mer eller mindre omöjliggör några tider att tala om.

Farten ökar en aning då bilen beter sig neutralt och tempen börja stiga på alla håll och kanter.. Det passeras en hel del motorcyklar vilket kanske inte är så konstigt en helg som denna, många passar nog på att ta oskulden. Efter ett antal kurvor får vi nys på en ilsket grön Focus RS och ni vet alla hur smaskigt gott dom låter och att dom pinnar på rätt hyfsat, nåja den gick bra men begränsningarna satt nog bakom ratten, tempot blev i alla fall lagom för ett förstavarv och vi beslutade oss för att stanna där bakom. Strax efter Pflanzgarten II flyger en vit Baguette om oss både i en imponerande fart, Schwalbenschwanz äntras med en härlig attack och bilen har högst 3 hjul i marken, jag insåg att kärra går att köra redigt fort med rätt gubbe bakom ratten.

Min egen kärra känns väl hyfsad men det märks att man har lite mindre gummi att leka med och med så pass lite camber som jag startar med blir det lätt lite understyrning om man tar i. Jag minns första varvet förra året som kändes som rena katastrofen och jag var nära att ställa bilen, årets upplaga var betydligt mer stabil på alla plan. Fassan tackar för varvet och påtalar att han var impregnerad över hur min lilla frisörskebil går. Själv fortsätter jag mata några varv och känner efter lite mer. Ett av dom sista varven passerar jag en E30 som har vettig fart på grejerna, i kön till infarten passerar dom mig och jag får en tumme upp och något om imponerade fart i bilen ;-)





På sista varvet kommer jag ikapp en CSL strax efter brünnchen men det är först vid lilla karusellen han går åt sidan, det är alltid lika skoj när bilar som den blinkar åt sidan :-) Det blir 4 varv denna dag och sedan känner jag mig absolut nöjd, vi har många dagar kvar och jag är relativt seg, man fick ju dessutom bara några få timmars sömn i morse. Det var ordentligt med trafik på banan och stundtals var det väldigt dålig ordning på folket med bristande uppsikt, ett flertal gånger såg jag incidenter som skulle kunnat bli trista om inte turen varit på deras sida, nästa gång går det kanske inte lika bra.
Jag parkerar kärran och joinar fassan vid själva påsläppet för att njuta lite av alla läckra bilar och bara chilla. Efter en stund kommer David E traskande och även om jag visste att han skulle komma så var det som vanligt lite surprise, han gillar ju det där med bus, jag också :- ) David behöver lite hjälp med logistiken idag och efter att ha kört hem fassan plockar jag upp David för vidare transport till Peter Polack och avhämtning av den RIKTIGA bilen med centrumbult, behöver jag säga mer?

Jag styr nu kosan hem mot boendet där det står något kallt och väntar i kylen och den första på resan smakar alltid som bäst. Efter en svalkande dusch så var det dags att bara softa lite ett tag. Mikael Franzetti som även i år har joinat oss bor i huset bredvid oss då det var fullt här kommer över och vi plågar oss igenom någon öl mest för sakens skull, egentligen gillar vi inte öl alls, eller hur var det nu?
En timme senare är det dags för vidare transport till Lindenhof som är målet för kvällen, då fassan håller sig nykter får han vajert agera chaffis och det är troligen första gången fassan kör en M3 E36:a Från boendet till Lindenhof tar det bara 3 minuter med bilen och även här är man som barn på nytt första kvällen, att öppna dörren in till det lite rökiga, murriga stället är lite som när man kommer hem till mossan och känner lukten av favoritmaten, Renate sitter som oftast i baren och drar en cigg och inte så sällan jobbar hennes man eller så är det tvärtom, båda två är människor med hjärtat på rätt ställe och just den biten betyder mer än allt annat för mig, för detta är inte världens bästa ställe men det är mitt absoluta favoritställe!



Vi blir välkomnade och jag presenterar min far för dom, han verkar gilla stället och det är ju en bra början :- ) Det tar inte lång tid innan vår första ,stora, kalla Bitburger står framför oss, utrustad med det där stöddiga vita skummet som är som nyvispad maräng, glasen är immiga och det droppar ner lite fukt längs med sidorna, finns det något bättre än den första klunken väl på plats här nere? Speciellt efter en dag på banan för nog fasiken tar det på krafterna att harva runt här nere. Efter ett tag dyker Z3 Janne och hans farsa upp, det är verkligen jätteroligt att vi träffas här nere, Janne och jag körde tillsammans på Anderstorp i somras och vi var väldigt jämna och hade ett par underhållande stunder. Det är ju också perfekt att Jannes farsa är med då han och min farsa är i ungefär samma ålder så är "gubbpassningen" ordnad :- )

Vi beställer in käk och själv blev det en traditionell Schnitzel, ett säkert kort, alltid gott och mättande men inte så exotiskt liksom. Maten tar numera lite tid att få här då köket är litet och belastningen ofta högre men jag tycker det är värt det absolut! En smarrig sallad till förrätt ingår alltid och med den i bagaget så har man släckt den värsta hungern och kan fokusera på lite pilsnerdrickande och tjöt.
Efter att alla har käkat och vi känner oss nöjda med den saken trillar David E och Rolf B in på stället, 2 glada skitar som ganska enkelt kan höja stämningen var dom än kommer! Det tar inte SÅ lång tid innan snapsglasen kommer fram och våra underlägg blir flitigt kryssade. Själv tar jag någon enstaka men sedan räcker det, öl räcker långt för mig.

Att sitta härnere utan att diskutera banan vore konstigt så vad gör man? Det pratas och gestikuleras hej vilt, alla berättar hur skoj,farligt,galet och bara alldels underbart det varit under dagen, visst massor med hojar, gott om trafik men ändå relativt ok. Tiden rusar iväg och senare på kvällen kommer Renate till bordet med lite bjudsnaps, i vanlig ordning sitter hon själv med och sänker en vilket uppskattas, fassan och Renate har fått bra kontakt och han har blivit serverad ett speciellt Marockanskt the vilket han uppskattade väldigt.

Brickor med snaps trillar in och för en del av oss blir kvällen extra glad, jag håller en låg profil och tänker på morgondagen som innehåller en hel dags körning, då är det inte speciellt svårt för mig att prioritera :- ) Både jag och fassan är helt slut och kvällen blir inte speciellt gammal, jag tror att runt midnatt börjar vi tänka på reträtten, det är bara så gott att ha chaufför med sig även om det går att gå hem genom skogen. Vi tackar alla för en underbar kväll och även personalen visar vi vår uppskattning.

Detta blev en perfekt start på resan kändes det som, bilen var i ordning tidigt och funkade bra hela dagen, det blev lagom med varv första dagen, vädret har varit ypperligt, kvällen blev väldigt trevlig i alla goda vänners sällskap och nu vet man att inom 5 minuter har man somnat i sin härligt mjuka säng. Tack till alla som gjorde dagen till vad det blev, även han där uppe som höll ett vakande öga på oss :- )

osäker förare med tung högerfot, rensar rabatten uppe vid AF


En Ferarri passeras i karusellen


En RS passeras efter lilla karusellen


Nürburgring GMBH Turnebuss?


Yahama RD 350 klassisk 2 taktare som man haft ett par av


Lite vyer från vårt boende


Lite vyer från vårt boende


Lite vyer från vårt boende


Läckert busig Mini på turne med andra minis


Läckert busig Mini på turne med andra minis


Läckert busig Mini på turne med andra minis


Ett par bilder från Devils dinner


Ett par bilder från Devils dinner


Rescuebil modell snabb


På väg ut...


Z3Janne på väg ut


Läcker E30 på väg ut...


Norrbaggen Stein till vänster och Kermit till höger..


Herr Thurfjell på G


Z3Jannes fassa på väg ut, läcker kärra det där!


En städad compact som var någorlunda original

Lördags morgon vevar man upp ögonen, klockan är i vanlig ordning bara barnet och idag är jag INTE pigg men det funkar, en lång dusch senare känner jag mig piggare, ett par koppar kaffe senare är man med i matchen igen :- ) Jag hade bestämt mig för att börja med att fixa till lite mer camber då jag kände att det hade gjort gott, det blir ganska ovetenskapligt precis som en del annat jag gör men det brukar duga rätt gott till mig.

Jag hivar upp bilen och bankar till topplagringarna lika mycket på båda sidor och hamnar nog runt 3 grader sisådär på en höft. Då det förekom ett oljeläckage innan avfärd samt att man matat på både hårt och ganska länge var det läge att kolla oljan. Det hade gått en skvätt men verkligen inget onormalt och något läckage syntes inte till. Tack till NFS med hjälpen i sista sekund. Jag passar även på att justera kamerafästet för att hitta en lite bättre vinkel där backspegeln inte dominerar bilden. Då bilen var lite studsig i rumpan dagen innan provar jag även att ställa dämpningen lite mjukare. Till slut känner jag mig nöjd med bilen och gött nog såg jag till att tanka bilen full igår så det behöver jag inte tänka på idag.

Fit for fight!


Fit for fight!


Fassan har fått lite extra sovtid vilket säkert gör gott men nu får det räcka :- ) Det är frukostdags och Hanne har bunkrat upp i vanlig ordning. Efter en lugn och välsmakande frukost är man taggad och redo för en dag på banan. Franzetti och jag tar oss upp till insläppet och kommer precis då dom skall öppna pärleportarna. Av någon anledning öppnar dom inte i tid utan det blir snällt att vänta och jag parkerar nära insläppet och kontemplerar lite :-) Det går väl en kvart eller halvtimme jag vet inte riktigt men plötsligt är både insläppet till parkeringen och banan öppen för allmänheten.

I vanlig ordning är mycket aktivitet på parkeringen och det är gott om både bilar och hojar, jag finner ingen anledning att hänga här utan det är lika bra att ta tjuren vid hornen och ge sig ut! Första varvet speciellt på morgonkvisten tar jag det alltid lugnt även om lugnt är ett ganska bra tempo. Inget märkvärdigt att notera en mc ligger och blockar framfarten ända bort till Hohe acht där han upptäcker mig men det gör inget så här på första varvet. Laudalinks ser lätt fuktig ut och känns lite lurig första varvet, här är ju ständig skugga så det TAR tid innan värmen tar hand om nattens fukt.

Inte speciellt bra koll i backpegeln på den hojen..


Första varvet är avklarat och det är dags för nästa, trafiken har ökat och det börjar bli riktigt mycket hojar på banan, uppsikten bakåt är som oftast bedrövlig och det kryllar av snabba hojar med tveksam kompetens, inte så sällan är det gula skyltar på dom vilket bekräftar det man redan vet, engelsmännen är duktiga på att köra tokigt. Jag tar upp jakten på en 997 och börjar närma mig nere vid Breidscheid men tappar han upp för backen såklart. Borta vid Bergwerk får jag ett släpp och även om det gick bra fick jag mig en minnesbeta, ta det lite lugnt på tidiga dagen här det var faktiskt riktigt halt.
Film: http://youtu.be/BXhLX8A6jIw?hd=1

För en kort stund lite väl saftig driftvinkel för min smak..


997:an försvann bort men vid Steilstrecke fick han sätta på blinkersen och en stund efter karusellen passerades en RS 4.0 Nåja att passera snabba bilar betyder egentligen inget men jag tycker det är lite roligt på nåt vis :-)

RS 4.0 passeras


GT-R passeras


Jag konstaterar att min icke så fullt vetenskapliga camberjustering gjorde susen, bilen styr in bättre utan att jag för den sakens skull känner att bilen upplevs som nervös eller konstig vid raktframkörning eller inbromsning. Eller i alla fall inte värre än förut :- ) Jag kan också konstatera att banan är hårt belastad idag, det bara väller in bilar och framförallt motorcyklar vid insläppet.

Gott om trafik på banan


Det blir något varv till och det flyter väl på hyfsat under omständigheterna. En liten kuslig "kunde blivit en incident" som jag kände mig skyldig till var upp efter mutkurve, en riktig snabb Porsche kommer bakifrån, jag går åt sidan och släpper förbi, direkt efter drar jag mig åt vänster men inser i samma stund att Porschen var 3 Porschar i ett pärlband, dom låg så tight och var så snabba att jag inte såg mer än en kärra. Inget hände då jag som tur var upptäckte mitt misstag men tänk om.

Efter 3 varv är det dags för lite vätskekontroll, jag minns Knutan i somras då jag nästan tuppade av på grund av vätskebrist och det vill jag inte göra om. I samma veva så stänger dom banan och med tiden inser jag att det är något allvarligt då det tar längre tid än vanligt. Jag träffade dom andra och det visade sig att vi tydligen var hungriga och så kan vi ju inte ha det :- ) Då banan ändå är stängd passar vi på att lösa detta omedelbums. Dagen till ära lunchar vi på Christas som ligger på vänster sida precis när man kommer ner till Adenau via slingervägen. Stället server enkel mat till enkla priser och mätt brukar man bli. Det var skönt att sitta ner i skuggan då det verkligen är trevligt väder, jag har bara kört 3-4 varv men det tar rätt bra på en ändå eller börjar man bli gammal?

Christas


Både Rolf och David E dyker upp med tiden, David har man inte sett röken av på hela förmiddagen och inte många tror på hans egna version om att han varit vaken sedan 9 på morgonen sjusovare som han är. Efter att ha slappat ett bra tag på Christas börjar vi känna oss lite stressade, tiden rinner iväg och det har inte blivit mycket tid på banan. Jag och fassan skall ner i centrum och se efter om det trillat in några 3g abb. Och fassan vill även shoppa lite på Reve. Efter att detta är avklarat kör jag hem fassan som vill softa lite därhemma. Jag noterade när vi passerade Breidscheid att banan hade öppnat och nu var man taggad igen. Jag äntrar rondellen och svänger in på parkeringen som är lätt kaotisk och i samma veva tutar det till och banan är stängd, snacka om missflyt.

Även denna gång blir det ett mycket långt stopp, jag tror tyvärr det var i detta skede en kille omkom på banan under olyckliga omständigheter. 3 ambulanser hade äntrat banan och mer än en hade lämnat den med sirener, att dom dessutom kom med täckta bärgningsbilar tydde på dåliga nyheter. Dödsolyckor är väl inte vardagsmat här men det händer från och till att folk stryker med och det är såklart MYCKET tragiskt. Jag vet inte varför det händer så mkt olyckor men det är kanske en hel del orutin och sedan behövs det inte så mycket på en bana som denna, lite glykol eller olja på fel ställe och en incident är ett faktum.

Det känns som att tiden går sakta och avstängningen varar för evigt, under tiden sitter vi ett gäng och softar på Devils diners uteservering, det är jag, Franzetti och Fredrik Skoghag som helgen till ära har ett lite coolt projekt. Victoria som har en potent Porsche av nyare snitt vill få lite snits på sitt rattande och då åkte dom hit, sämre omständigheter kan man ha ;-) Jag tyckte Victoria var en härlig tjej och visst är det lite tilldragande med kombinationen, JAG tyckte verkligen det var coolt i alla fall. Jag hoppas vi får se mer av henne på banan då det är alldeles för lite fruntimmer som sitter bakom ratten på bana.

Z2Janne har cyklat ett var runt banan IGEN


Jag och Franzetti deppar minsann inte



Skoghag och Victoria, dom se less ut...


Fassan blickar ut


Compacten och bredvid spelar dom in film


Inte förrän klockan 3 öppnar banan igen och nu är det såklart massor av folk som vill ut, tänk på alla som hyrt bil och mest fått stå på parkeringen INTE roligt. Det blir en del roliga fighter men även en del dryga omkörningar, folk har dålig bakåtsikt och sedan är man kanske lite stirrig och vill om nu, inte om 30 sekunder.. Jag minns en Honda Civic lite cammomålad som var kvick, jag minns även den sjukt breddade Holländska Golf ettan som även denna resa var galet snabb, både rakt fram och när det svängde, jag minns även killen som uppe i Eiskurve hade parkerat och stod och spydde över räcket, en klassisk bild som jag för första gången fick se live. Banans topografi och kurvighet gör att många blir åksjuka, på tal om det så har jag klarat mig otroligt bra denna resa och några små tendenser har kuvats direkt med en tablett.

Killen mår inte riktigt bra


Dagen löper på och det passeras massor med bilar på banan, det blir givetvis inga tider att tala om då det är alldels för mycket trafik, T13 är fortfarande "avstängt" samt att det finns gott om både oljevarningar och saneringsmedel på banan, med andra ord är det som gjort för att INTE få till en tid (om det nu är så viktigt) Trots allt har man det bra, jag får ju göra det jag brinner för och på världens bästa ställe dessutom, så jag klagar inte.

Gott om hojar


Vädret är riktigt bra denna lördag och det påminner om 2009 som jag minns som en underbar vecka vädermässigt. Trots den relativt maffiga värmen och att jag pressar bilen hårt långa sträckor så går den INTE varm, ok lite går den upp när man köar vid insläppet men det är jag övertygad om att min spalfläkt i garaget reder till så fort den bara får en chans att ersätta min gamla fläktkoppling. Att bilen inte går varm känns riktigt bra då det oroat mig mycket sedan förra motorraset.

En mindre rolig sak är att det HELA tiden händer incidenter på banan, det är få varv man kör utan att det är olyckor, singel eller multipla, små eller stora men det är ett stort irritationsmoment och även ganska farligt, dels är det bilar o folk som står tokigt men även sand, grus och framförallt vätskor som kan orsaka oerhörda incidenter om det inte upptäcks i tid.

En av alla olyckor, denna borta vid Galgenkopf, 2 bilar men inga personskador.


Förra året var det betydligt lugnare vid denna tid även om det inte var smärtfritt då i heller. Man måste nog inse att man själv inte är någon superman utan att man hittills bara varit förskonad, visst gör rutin och överblick sitt till men en olycka sker så fort så man knappt hinner blinka.

Årets beslut att investera i en GOPRo och att nu på slutet innan jag åkte hit montera den i min bur har varit lyckosamt. Folket i insläppet verkar inte ta notis om kameran och det innebär att jag hittills filmat alla mina varv. Det kommer att bli lärorikt att gå igenom dom där hemma i lugn och ro. Batteritiden har räckt gott då det inte blir tokigt många varv per dag, det jag dock inte fått till riktigt optimalt är en vinkel där kameran inte överexponerar utsidan av bilen. Nåja med tiden lär detta bli bra och jag är glad att jag hittat en någorlunda vettig lösning.

Efter att ha kört av mig dagens skörd och lite grand tröttnat på alla avstängningar beslutar jag mig för att ge upp, jag drar ner till fassan och tar ett par ord med honom. Efter en dusch och lite vila beslutar vi oss för att åka till någon utkiksplats och kolla lite på TF, på vägen sticker jag in om Döttinger höhe och fyller upp tanken så man är redo till i imorgon bitti. Då fassans knä inte är optimerade för några längre turer i den ogynnsamma miljön runt banan väljer vi smärtfria Brünnchen som är en klassiker. På vägen dit får jag reda på att Z3jannes pappar har lite varv till salu och vi beslutar att sammanstråla i Brünnchen då dom var uppe och traskade i dom högre trakterna lite före. Väl nere vid banan ser jag på fassan att han gillar stället och det är ju rätt nice med både ingången, rakan och utgången, det händer ofta en del här i form av lite släpp och passeringar osv så det är verkligen ett publikvänligt ställe.

Klassisk utkiksplats


Efter en liten stund dyker Janne o Pappa upp och mycket riktigt har dom en bunke varv till salu, det blir en bra affär och det passade plånboken bra då den inte var tom men långt ifrån välfylld. Ett stort tack till er båda och ett extra tack till Janne för ditt bonuskort med lite varv på! Du har en kall innestående anytime så du vet :- )

När vi varit på plats ett tag så slutar helt plötsligt flödet av bilar på banan och bara en kort stund senare rapporterar en engelsman till sin polare att en stor olycka skett och banan troligtvis kommer att vara stängd resten av dagen. Vi beslutar oss då för att lämna stället och dra oss hemåt. På vägen hem smiter jag in om Döttinger Höhe igen och den här gången är det jag som behöver bränsle inte bilen :-) Visst är det galet mycket dyrare på macken men i förhållande till hemma i Sverige är det rena fyndet och dessutom HAR dom redig pilsner här, försök hitta det på Statoil. Väl hemma påbörjar fassan lite matlagning och efter ett tag så dukar vi bordet utanför huset. Det serveras svensk husmanskost i form av Kåldolmar och kokt potatis, mycket bättre än så här blir det inte, kombinera det med en iskall och ett underbart höstväder nere vid ringen så förstår du nog vad jag menar.

Efter dagsetapperna blir det som oftast lite pill med att ha allt laddat och tömt, filmerna tar en hel del utrymme och det börjar bli tunt med utrymme redan. Samtidigt får man inte glömma att ladda kameran,gps modulen, logg-telefonen samt den vanliga nallen, det blir lite mekk att få ihop allt men det går.

Efter ett tag kommer Franzetti över och vi klämmer några pilsner i det härliga vädret. Vi var nog alla överens om att det varit en skitdag på banan men så är det och imorrn kan det vara bättre då finalen i superbike går av stapeln och det förhoppningsvis finns lite mindre hojar på banan, lite senare på kvällen är det dags för utgång, Franzetti vill käka på Pistenklause men vi är ju nöjda på den fronten och släpper av han där och sammanstrålar senare under kvällen på Lindenhof, precis utanför Ingången till Pistenklause ser jag Rolfs Porsche och jag noterar 2 saker, förrarrutan är nedvevad och och det sitter en ratt med snap-off monterad. Ett sådant tillfälle till att jävlas bjuds man inte på varje dag, jag montera av ratten och slänger in den i Franzettis bil, gissa om snopen min när han kommer ut sen hehehe.

Innan vi drar vidare hakar vi på ner och tar nåt kallt, jag ser att Jochen från Frozenspeed sitter med gänget så jag passar på att kika om han har några läckra bilder på bettan, ett par av hans alster tilltalar mig men jag avvaktar lite med köp då det är lätt att i stundens hetta köpa på sig. Personalen på stället förnekar sig inte och beter sig verkligen otrevligt mot oss, till och med schasar bort oss efter ett tag då vi inte äter något. Jag är verkligen glad att jag tagit beslut om att inte nyttja det stället mer, kan man inte vara mer serviceminded än så avstår jag mer än gärna.

Jag och fassan tackar för oss och traskar vidare, trots att klockan snurrat några varv så är det fortfarande imponerade gott väder och då serveringen där inne är välfylld passar vi på att sitta där ute och njuta. En del Holländare och Engelsmän som sitter där är påtalgigt berusade och en av dom är riktigt underhållande att kika på då hans motorik är i stil med ett granitblock.

Efter ett tag så kommer det plötsligt 3 tyska killar runt 20 bast kanske, dom sätter sig på muren, slänger fram en koffert som vi får slänga pengar i och börjar sedan spela på sina medhavda instrument, dom hade både bastuba och trumpet och var riktigt duktiga på att spela, det var såklart en skvätt tysk marschmusik men det mesta var för oss alla välkänd och trallvänlig musik. Detta blev ett uppskattat initiativ och till och med Renate och hennes man kom ut och bjöd på dricka och gav dom lite pengar. Sånt här upplever man alldels för sällan hemma och då uppskattar man det ju såklart än mer.

Efter en bra stund dyker Franzetti upp och vi beslutar oss för att gå in då det blivit både mörkt och lite kyligt, det märks att vi är i bergen då kvällar och nätter har en klart avvikande temperatur gentemot dagarna. Lite senare dyker Rolf, herr Skoghag och Victoria upp och förgyller vår kväll, gladare skit än Rolf får man leta efter och jag tror alla uppskattar han glada och positiva anda! Vi har en relativt lång och alldeles förnämlig kväll där vi diskuterar allt mellan himmel och jord men framförallt det vi är här för KÖRA SKITEN UR RINGEN! Det blir några öl under kvällen och även idag kommer Renate över med lite snaps, jag sticker inte under stolen med att man allt var lite lätt rund under fossingarna framemot kvällens slut, dock inte värre än att man är en bra förare under morgondagen. Än en gång uppskattar man vår egen privatchaufför i form av fassan och inom ett litet ögonblick är vi hemma i Meuspath.

Dom som tänker mörkt och inåtvänt säger att det skulle regna under morgondagen men det tror vi inte på, som en del kanske vet vägrar jag typ att köra i regn, i alla fall på NS då där saknas utrymme för min osäkra framfart i blött. Jag har lite funderingar på att skifta runt däcken i morgon för att säkerställa ett jämnt slitage, vi får väl se vad jag orkar med och framförallt hur däcken ser ut.

om jag försöker mig på att runda av dagen har det varit en katastrofal dag på banan med incidenter utan ände och mer tid med stängd än öppen bana. För övrigt har det varit en nice dag med härligt väder och en bil som har gått perfekt. Jag har fått umgås med folk jag trivs med, jag har ätit och druckit gott och jag har fått köra min bil på en högst spektakulär drygt 20km lång och alldeles underbar asfaltsplätt. Med detta i tankarna tog det inte så läng tid innan locken stängde ner och jag så sakta äntrade standbyläge.

Ett av alla sätt att påbjuda omkörning, med foten!


Läcker 02:a på parkeringen


Läcker 02:a på parkeringen


Ruggigt snabb Vette


Är det James Bond tro?


Det fantastiska komplexet med dess grymma berg o dal bana :-)

Såja då var ytterligare en natt passerad och gud vad skönt, att sova när man är här känns liksom inte rätt så jag minimerar det så gott jag kan. Visst var det lite tungt när man gick upp vid 7 snåret men i vanlig ordning får man igång maskineriet med en härlig dusch och några kannor kaffe Vädret utanför huset ser inte lovande ut med riktigt grå himmel och regnet hänger i luften, jag noterar även att bilen är blöt så regnet har redan varit på besök, mina förhoppningar är att det även passerat och håller sig borta..

En av morgonrutinerna som är viktig är att plita ner lite stödord då jag skriver ihop texterna på hemmaplan långt senare, med detta som underlag är det betydligt enklare att rekonstruera våra äventyr. En annan sak som åtminstone denna resa blivit rutin är att ögna igenom gårdagens filmer för att se om man gjort eller sett något bra/dåligt/intressant.

Det är redan rutin att jag är uppe med tuppen och fassan med latmasken, det är helt ok, jag är avundsjuk på alla er som kan sova gott och länge, nu tycker jag det räcker och ser till att han vaknar till liv, efter ett litet tag äntrar vi frukosten och njuter av allt gott. Faktum är att det blir allt lite stressigt om man vill vara vid insläppet när dom öppnar och det vill man ju, så in med allt teknik, vatten och lite annat för att sedan styra kosan mot insläppet. Fassan väljer att softa lite vilket han gör rätt i, varför stressa när man inte har någon bil.

Efter den jättelånga resan till insläppet som säkert tar 3 minuter i anspråk så parkerar jag kärran och spankulerar runt lite, banan är inte öppen än så det gäller ju att passa på. Jag träffar Victoria,Fredrik, Franzetti och Stein och vi börjar såklart tjöta om allt som gör livet värt att leva. Banan drar igång efter ett litet tag och vi gör oss reda att äntra det svarta.Ute på banan blir det gott om trafik redan från början men en tröst är att det är lite mindre hojar nu på söndagen och det gillas. Jag får ett par varv innan dom stänger banan igen och denna gång i över 2 timmar! Grymt surt med alla dessa avstängningar om man får vara lite egotrippad, såklart finns där en anledning till det och oftast inte speciellt rolig iheller.

Tiden rinner iväg och vi börjar nu bli lite kluvna i frågan om käk, skall man hoppa mat och bara invänta öppnandet för att få ut lite av dagen, skall man ta dagens som den kommer och bara precis dra iväg och käka på nåt schysst hak eller kanske göra en variant och käka på Devils Dinner? Vi tog beslut om att testa Devils Dinner och beställde in varsin Burgare, hyffsat gott om än något pricey men vi hade full koll på läget och slapp sticka iväg så det var helt ok. Efter maten fortsätter vi softa men till sut öppnar dom upp banan igen och vi gör oss redo.

Det blir några varv med skiftande kvalitet mellan taskigt och riktigt taskigt allt på grund av fler olyckor och massor med saneringsmedel och oljevarningar som jag denna helgen respekterar mer än vanligt av någon anledning. Efter några varv ruttnar jag och drar hem till fassan för att kolla vad som händer där. Vi tar en kopp kaffe och beslutar oss för att åka till backen uppe vid T13och snika lite på Superbike VM. Vi parkerade bilen nere vid vägen och traskade upp till utkiksplatsen. Väl framme noterade jag ganska omgående att banan verkade stängd igen då det inte kom några bilar alls.

Jag har inte kollat superbike eller motsvarande på många år och det var ju satan rent ut sagt vilket klipp där var i hojarna. Ljudet även på långt avstånd var maffigt och att dom tog sig fram likt projektiler var klart imponerade även för oss med ett relativt lamt intresse för superbike.Där var en som klotade hojen mitt framför oss och jag måste säga att rescu och flaggvakterna varav riktigt hög klass, killen i fråga blev utburen och hojen bortsläpad på extremt kort tid, riktigt skoj att se det tempot.







Efter ett tag tröttande vi och skulle plåta lite bilar vid T13 men efter at ha stått där ett tag och det inte kom några kärror beslutade vi oss för att reka vid insläppet för att ta reda på vad som hänt. Väl där nere hade dom öppnat banan igen och jag gjorde mig redan för några varv igen. På väg ut från parkeringen fick jag påhälsning av en rejsakille som ville åka med, visst sa jag skyll dig själva ; -)Första varvet blev ganska vettigt och killen verkade uppskatta åkturen, då bilen låter mycket både från motor,kupé och däck blir upplevelsen kanske mer intensiv även om det inte går SÅ fort. Vi beslutade iallafall oss för ett varv till då det var bra flyt på banan och det gäller att passa på en helg som denna!

orädd rejsasnubbe


Även andra varvet flyter på vettigt åtminstone bort förbi Hohe acht där en incident med en mindre rover har dragit ut på tiden, precis efter detta ställer har vi ett lite konstigt ljud från höger fram på bilen. Först sorterar jag bort ljudet men efter ett tag är vi båda överens om att vi har ett missljud, jag får dock en känsla av att det är av enklare art och beslutar mig för att köra varvet ut och sedan inspektera.

Roverincident


Väl i depån hoppar jag ut och börjar inspektera bilen. Ganska snabbt noterar jag att en bit ståltråd kilat fast sig mellan däck och fälg på höger fram. Jag provar att dra ut den lite försiktigt men den sitter som berget. Jag lyckas efter lite letande hitta ett par killar med en tång så jag kan provar att dra ut skiten men inte ens det får jag att fungera. Att jag inte ens får loss tråden när jag tömmer däcket på luft gör mig konfunderad som fan. Nåja jag inser att dagen är slut för min del och tar det lite lugnt i depåområdet, avstängningarna fortsätter och som lite lök på laxen kommer det lite regn men just nu känns det som det kvittar faktiskt.

På nåt vis var det rätt gött att spankulera runt och inte behöva tänka på körningen. Precis vid infarten från banan har en klyftig engelsman lyckats med konststycket att släppa all olja som var kvar efter att först släppt olja ända från Brünnchen! Undrar hur poppis han är på krogen ikväll :-) Jag och Franzetti hittar lite tid att döda på balkongen med en kall öl och inspektera alla bilar och människor, någon lättklädd modell har spelat in film 5-10 meter ifrån oss hela eftermiddagen och om inte annat kan man ju alltid kika åt det håller :-)

oljekungen denna dag


Duktig påg :-(


Nåja dagen på banan slutar med att jag klipper ner tråden i däcket till ett minimum och rullar hem i sakta mak. Jag vet att Christoffer åker ner på måndagmorgon och bor bara någon kilometer från var jag bor så jag ringer han och hör mig för med den snälla rösten om han möjligtvis har plats för 2 däck. på vägen ner. Jag fick ett positivt svar vilket såklart var riktigt gött och som grädde på moset fick jag inom kort ett SMS att däcken var lastade, riktigt schyst att hjälpa till vilket uppskattades just i denna situation.Däcken som kommer ner är inte något märkvärdigt utan snarare slut och ganska hårda men jag tycker det kan vara värt att släpa ner dom i detta läge då jag inte vet hur det slutar. Anledningen till att jag måste ha 2 är att dom är lite avvikande i dimension men även modell osv..

Udda skada på däcket


Väl hemma är det alltid gott att pusta ut lite och som vanligt dra in allt på laddning, tömma över filmer osv. Fassan softar lite i våra goa sängar och själv tar jag mig en dusch, det är bara så gott efter en dag i skalstolen eller nåja nu blev det ju inte så där överdrivet mycket kört idag men det blev lite kört och vi har 4 vardagskvällar framför oss som brukar vara lugnare och mer kvalitativa.

Regnet kom först på kvällen.


Efter duschen finns det ju inte så mkt annat och göra än tvinga i sig en iskall pilsner, den första är värst men sen går det bättre :-) Vi sitter och snackar lite om dagen och är väl överens om detta varit en riktig skitdag det oxå. Jag ä inte negativt lagd och deppar inte trots detta utan blickar framåt och är lite nyfiken på hur det kommer att lösa sig med däcket. Efter Öl så är ju mat en viktig faktor och vi diskuterar oss fram till högoddsaren Lindenhof, är det någon som känner igen namnet så är det rätt, vi har typ ätit där sedan vi kom hit och jag ångrar inte detta en sekund. Renate håller stängt på måndagar så att hade vi inte gått dit idag hade det blivit 48 timmar utan detta ställe och jag vet men det skulle kunna vara farligt.

Väl på plats infinner sig den där känslan som om man kom hem till mamma och hennes köttbullar, man känner sig omhändertagen och lite ompysslad, att man sedan vet att maten OCH ölen funkar alltid gör det till ett kanske lite tjatigt men safe kort. Vi noterar direkt att det är betydligt mindre med folk här idag, dom flesta har väl lämnat området nu när helgen är slut och även Bikeweekend är avslutat.
Jag tror vi alla bestämmer oss för schnitzel även idag och man skulle nästan kunna tro att det var det einda som fanns på menyn. Renate och fassan kommer bra överens och hon pysslar om han med sitt Marockanska the bryggt i sin Marockanska kanna. Efter ett tag kommer hon med en jättepåse the till fassan som han får, hon skall ju snart ner igen då hon åker ner på vintertid och laddar batterierna med sin man. Det var iallafall väldigt omtänksamt och generöst, saker som detta sorterar ajg själv under koden DLX som är livsviktig för alla sorters verksamhet men svår att hitta idag DLX står för Det Lilla Extra, jag tror vi alla vet att uppskatta DLX hur liten skvätt man än får av detta så blir man glad!

Efter att vi har käkat i lugn och ro kan man luta sig tillbaka och spänan upp bältet ett par hål, det är ju inga småportioner och tallrikarna är renslickade i vanlig ordning. Plötsligt dyker det upp ett gäng lite överförfriskade engelsmän och i samma veva förvandlas den för kvällen relativt lugna kvällen på stället till en högljudd sörja, dom nästan skriker till varandra trots att avståndet är decimterar och som lök på laxen bolmar dom friskt på sina cigaretter, man låter allt som en gnällig gubbe men normalt sett är jag tolerant men nu var det så påtagligt liksom, för att kunna föra dialogen vidare flyttar vi bort ett par bord och kan iallafall höra varandra :-)

Jag tar upp diskussion om hur vi skall göra imorgon, jag behöver lägga lite tid på att lösa däcksfrågan och sen har vi även diskuterat att åka iväg en sväng ner mot Moseldalen, på kvällen skulle vi enventuellt få hem Doktor Eick på middag, ja och sen är det ju körning mellan typ 17-19 så dagen hade en del i sitt sköte så att säga. Franzetti ställde upp som chaufför imorgon och hade koll på lokala däcksnubben där vi kunde börja kolla då han varit där tidigare och köpt begagnade däck till fyndpris.
kvällen blev lugn och städad och vi lättade väl runt midnatt om inte ännu tidigare. I vanlig ordning hade man inga problem att komma hem då fassan var med och väl hemma så kollade jag lite film från dagen och skrev ner några stödord om det du nu läser. Väl i säng så vet ni säkert vad som hände? Det lät Zzzz Zzzz Zzz inom några minuter och jag drömde vackra RINGdrömmar. Tack till alla er där ute som förgyllde dagen!

Fassan plåta mig på väg ut under dagen


En del Compacter skådades under dagen


Engelsmännen hade någon galen träff med skadade bilar


Fler tokar


och fler..


ja vad säger man..


Jodåmensåatt


odödlig klassiker på väg ut


Tål att tittas en gång till


Kolla den bakdelen på ehhh bilen ;-)


Udda båge som kördes på banan


och igen..


Läcker mini!


Tja vad säger man, en bild säger mer än tusen ord..


Ett par ruskigt snabba grabbar som flög förbi under dagen


Gammal UK rallybil?


Rolig att kika på var den iallafall


Den såg dock VÄLDIGT risig ut


Kort men intensivt regn på eftermiddagen


Galet snabb Golf I!

MÅNDAG

Det var inte inte alls dumt att vakna riktigt pigg idag, klockan var väl sisådär 7 på morgonen och vädret för dagen såg riktigt lovande ut. Helgen var över och jag såg framemot en vecka med förhoppningsvis lite kvalitativ körning på banan, vi är nog alla överens om att helgen var katastrof och för en del mycket värre än så. Själv kom jag billigt undan men så här lite efteråt inser man att detta inte är nåt att leka med det i heller.

Jag börjar dagen men att plita ner några ord om gårdagen och drar i mig några baljor kaffe, man börjar kunna sina rutiner här nere rätt så bra nu :-) Fassan hoppar upp och även han verkar hyfsat pigg idag. Det blir en härlig frukost där jag sitter och funderar på hur den här dagen skall gå. När vi kände oss klara med allt och hade plockat av frukosten ( för det gör vi varje dag trots att Hanne eg.sköter det) så gick jag ner till kärran. Jag demonterade höger framhjul med ståltråden mellan fälg och däck. Om jag inte sagt det tidigare så har ståltråden dessutom skadat skärm och stötfångare relativt ordentligt vilket såklart är trist, ok det är bara lack och ingen plåt eller så. Ett par backar Bitburger fick agera pallbockar när däcket var av och ni som säger att öl och bilkörning inte går ihopa här har ni beviset på att ni har fel :-)



Lite senare dyker Franzetti upp i egenskap av chaufför dagen till ära och vi börjar vårt lilla äventyr som skall bli ett rätt långdraget sådant men mer om det med tiden. Första anhalten blir den lokala däcksnubben som finns nere i industriområdet långt ner på vänster sida. Det visade sig vara en välväxt herre med ett bistert intryck. Han kliade sig lite i huvudet när han kikade på däcket och tyckte det såg knepigt ut och berättade att vi måste börja med att demontera däcket, när detta väl är gjort ser vi alla att ståltråden inte kommit in mellan däck o fälg utan kommer inifrån däckets sida, det är alltså en del av förstärkningen längs med kanten och lika fort inser jag att däcket är kass och måste bytas ut.









Efter lite luskande så hittar vi en uppsättning 225/45/16 modell 888 vilket är nästan rätt men tyvärr är jag osäker på om dom får plats då min Direzza II:or i samma dimension var riktigt tight i hjulhuset och om jag inte har fel för mig så är dessa bredare i sin uppbyggnad. Något begagnat ens i närheten hade han inte att uppbringa även om lagret var relativt omfattande, det är en udda dimension och 15 eller 17" känns mer vanligt. Däcken han har kostar 162 euro styck och till detta tillkommer arbete och moms, för mig är detta ganska mycket pengar och vi beslutar oss för att i första hand se om vi hittar några alternativ, kanske något begagnat eller så. Jag vill även fundera på om däcken Christoffer kommer med senare kan duga till en början. Vi hör oss för och fram till 17 finns däcksnubben kvar men han ber oss komma lite tidigare om det skulle dra ut på tiden. Vi lovar att höra av oss i vettig tid.



Näste ettap på resan blir RSR som till vardags agerar biltuthyrning på banan, stället ligger mellan insläppet och Nürburg längs med banan och från däcksnubben och dit tog bara ett par minuter. Väl på plats blir jag ganska klar över att här finns inget att hämta, dock var bra att veta var placet ligger för ev. framtida behov. Vi beslutar oss för att dra vidare och denna gång mot Raeder Motorsport några kilometer förbi Döttinger Höhe. Raeder är lite lurigt att hitta första gången men nu sitter den där! Vi snackar lite med Benedikt (tror jag han hette) som är en trevlig prick. Det enda han kom på i närheten var en komplett uppsättning på fälg som var Eicks, i övrigt fick jag pris på typ 190 Euro på trippelåttor i dimensionen 225/45/16 vilket alltså var dom som däcksnubben hade. Med andra ord beslutade vi oss för att köra vidare men uppskattade deras välvilja och servicenivå, hit kommer jag gärna med min bil vid behov.



Nästa anhalt på resan beslutar vi skall vara Adenau och nåt ställe bakom Rewe, på vägen ner längs med slingervägen händer en sån sak som gör resan mer minnesvärd. Plötsligt ser vi en E36 touring med huven uppe och som står och TOK-KOKAR, vi stannar till och snackar med killen som berättar att kylarlocket troligtvis är defekt. Ganska omgående noterar jag hans tatuering på ena armen i form av Ringen och jag visar min, genast har vi en naturlig koppling och det kändes gjutet att hjälpa till!



Vi beslutar oss för att skjutsa han till Raeder och se om dom har något lock att sälja, killen har lite brådis då en färja tydligen väntar på han. Väl på plats hos Raeder fixar dom fram ett lock i ett nafs och vi drar oss tillbaka mot hans kärra. På vägen dit berättar jag lite om mitt däckproblem och då säger "vet du vad jag jobbar med?" Han berättar att han jobbar som kvalitetskontrollant av däck på Bridgestone, snacka om märligt!! Jag visar lite bilder jag tog på däcket och han säger omgående att baserat på vad han ser på bilden finns det 3 orsaker till detta. 1. Produktionsfel 2.monteringsfel 3. överbelastning. Det sistnämnda kan vi nog stryka då banan är snäll och dom uplevdes aldrig som överhettade, dom åkte aldrig på några riktigt hårda smällar iheller. Monteringsfel är jag oxå tveksam till då utrustningen var högst modern och killen skötte det hela smärtfritt och utan några som helst problem.

Vi snackar vidare lite och han berättar att dom förra året var här och bodde på samma ställe som ett par väldigt trevliga svenskar, en av dom körde en 320is och då sa jag det måste vara Niklas och herr Regnell, otroligt nog var det alltså folk man känner hyfsat och man inser hur liten världen är, jag kunde ju bara intyga att killarna är hygglo och att jag förstår dom hade trevligt. Till slut var vi framme vid deras bil igen och vi släppte av killen och önskade dom lycka till, dom skulle börja med att köra till Raeder och göra upp som en liten test hur bilen nu funkade.

Vi for vidare mot nya äventyr och denna gången skulle vi hitta nåt litet place bakom Rewe vilket vi oxå gjorde ganska omgående. Tyvärr så var däcksnubben inte där denna dag och dom andra däromkring hade noll koll på läget. Det var inget att göra åt detta utan vi letade vidare och hoppades på bättre tur. Nästa resmål för dagen blir til en byhåla mellan Adenau och Nürburg som heter Hersbroich. Här hade vi ingen aning om var vi skulle men letade runt lite, ganska omgående hittade vi ett ställe som hette PRo Motorport och vi körde in där. Vi noterade att det verkade vara rätt typ av ställe men när vi knackade på kom ingen och till slut så fick vi köra vidare, dom hade kanske siesta eller lunch vad vet jag.



Vi fortsatte in i byn då vi hade för oss att det fanns ytterligare ett ställe här som kanske kunde hjälpa oss. Den lilla pittoreska byn var väldigt lugn och härlig att köra igenom och mitt i allt kikade jag in på en liten gård och noterade att en man jag lära känna denna veckan hade sin bil parkerade där. Det var Steins gula GT3:a det var inget att tveka på, runt hörnet såg jag även loggan på en lastbil och nu visste jag att stället var intressant oavsett vilket. Placet vi hittat heter Green Hell Racing och innan en man från Norge lät dom bygga hans bil kände jag inte till stället. Dom byggde iallafall en underbar kärra för i sammanhanget överkomliga pengar och mitt förtroende för stället är högt utan att jag ens pratat med killen. Vi parkerade och tog oss in på gården ihärdigt uppvaktade av gårdshunden men i övrigt var det lugnt, jag noterade ett par Green Hell bilar och däribland Ares läckra E36 som jag följt från början till slut i han tråd på rejsa , bilen är i min värld perfekt för ändamålet! https://rejsa.nu/forum/viewtopic.php?t=70372&postdays=0&postor . . . .







Efter ett tag kom en man ut och hejade och undrade vad han kunde hjälpa till med, detta var Darius som byggt Ares bil och det var väldigt trevligt att få träffa han. Ganska omgående blev vi iallafall på det klara med att han inte hade några däck till oss men behövde vi hjälp att kränga av och på kunde han fixa det. Vi pratade lite kort om Ares bil och lite annat men sedan begav vi oss vidare igen på vår långa resa! Vi tackade Darius för välviljan och styrde än en gång mot Adenau och ett stället som heter Lindener. Detta var ett tips från Darius om en verkstad med rätt bra däck lager/kontakter. Stället ligger på höger sida en bra bit ner i Adenau några kvarter innan Pinocchio och är en verkstad/liten butik som såg väldigt anspråkslöst ut.

Väl på plats fick vi kontakt med en snubbe direkt som lyssnade på våra problem och sedan gick ut på däckslagret, ganska snabbt återkom han med ett negativt besked men sa samtidigt att han kunde ringa till en större leverantör och höra vad han kunde erbjuda oss i denna schang. Vi traskade in i butiken och efter 10 minuter fick vi besked att inget snarlikt fanns i lager och skulle minst ta några dagar att få fram. Även här fick vi ett bra omhändertagande men vad hjälper det när man har ett projekt som verkar omöjligt att lösa.Tiden hade rusat i väg och matklockan ringde på oss båda, eftersom fassan inte var med oss blev det take away och valet föll på Asian Bistro som är en säkert kort för rimliga pengar.

När vi hade beställt vårt käk så gick vi ut och väntade då det var lunchtid vilket innebar lite väntetid. Medan vi stod och småpratade blev vi avbrutna lite försiktigt av en tysk gentleman som undrade var vi kom i från. Efter att ha fått reda på att vi var från Sverige sken han upp och berättade att han haft både Amazon och PV samt varit på besök hos Volvo i Sverige. Vi hade en trevlig pratstund och jag kom att tänka på renates Amazon som var till salu vilket han nyfiket lyssnade på, vi kom även in på diskussionen om mina däckproblem och han hade tydligen kontakter inom området och noterade mina önskemål samt lovade att återkomma till mig under dagen oavsett hur det gick i hans efterforskningar. Jag å min sida lovade att luska lite med Renate på Lindenhof vad hon ville ha för bilen och i vilket skick den var. Även detta möte var ganska otroligt även om det i slutändan kanske inte leder till något alls.

Till slut fick vår mat och styrde kosan mot boendet för lite välförtjänad lunch. Fassan var därhemma och väntade på oss även han lite hungrig. I vanlig ordning serverades rejäla och välsmakande portioner från Asian Bistro. Alla lämnade minst hälften kvar trots att det var gott vilket säger en del. Under tiden vi åt diskuterade vi bland annat hur tusan jag skulle göra med däck, tiden började bli knapp och ett beslut måste tas i det närmsta om det skall bli något kört idag. Det kändes lite som att den mest intressanta lösningen just nu är att montera däcken Christoffer kommer med och se om det lirar.






Innan vi jobbar vidare med däcksfrågan beslöt vi oss för att kika lite på Franzettis topplagringar för att ev. justera cambervinkeln. Det visar sig ganska omgående att någon har varit alldeles för hårdhänt och mer eller mindre slagit sönder grejorna, för att detta skall lira som tänkt behövs en åtgärd från någon lite mer händig än jag eller Micke och jag tänker själv RAEDER! Med andra ord stänger vi igen huven utan att ha gjort något.





Efter ett litet tag dyker så äntligen Christoffer upp efter att ha kört ensam hit från mina hemtrakter. En lång dryg resa att göra ensam. Ganska omgående berättar han att något låter illa från höger bak och att detta måste ses över omgående. Då det ändå skall bytas däck hjälps vi åt att slita av dom befintliga och sedan börja Christoffer leta problem, det tar inte lång tid innan felet uppdagas och åtgärdas på någon minut. Det var en bult till vänter bakre fjäderskål eller dylikt som hade skruvat ur sig. 5 minuter senare var det klart och ingen skada skedd. Vi bytte nu till lite roligare däck ämnat för det vi skall göra och vips är bilen halvklar för kvällens äventyr.

Jag erbjuder Christoffer lite mat vilket tacksamt tas emot och jag förstår, han har i stort sett sträckkört för att komma ner i vettig tid till kvällen och var antagligen rejält hungrig. Vi snackar lite om allt möjligt och det känns tryggt och nice att ha en himmapåg nära sig här nere. När vi är klara med mat och prat beslutar vi oss för att åka ner till däcksnubben och få påkrängt däcken, klockan började närma sig fyra men när vi kom dit var stället stängt och igenbommat! Vi vet han sa att han stängde 5 och vi var där en timme tidigare så gissa om vi var snopna. Efter ett tag dök en tjej från kontoret upp och efter ett par ord med henne fick vi iallafall tag i däck & fälg annars hade det varit lite rökt med dagens rattning.

Jaha, vi funderar på vem som kan kränga däck NU, vi beslutar oss för att höra med Rent 4 Ring som ligger på Burgstrasse 1 mitt i Nürburg. Här träffar vi bossen direkt som var en pratglad kille, dom hade bara en timme kvar till alla bilar skulle ut och hade inte tid nu att hjälpa oss, däremot fick vi en ganska lång pratstund med han om helgen och framförallt dödsolyckan som vi båda var överens om var den värsta på många år. Det var väldigt detaljerat om vad som hände och hur killen avled på platsen osv. När han var klar var jag ordentligt tagen av det hela och kände ett lätt illamående. Detta var väl både bra och dåligt att höra, på ett sätt skadar det inte att höra hur farligt det är men å andra sidan var det alldeles för detaljerat. Han avslutade med att säga att ALLA numera är välkomna till deras förarmöte en kvart innan banan öppnar för att få lite matnyttiga tips om hur man beter sig på banan i olika situationer osv. Ett jättebra initiativ från Rent 4 Ring som dom skall ha creds för!











Vi beslutar oss för att prova att köra ner till PRo Sport i Hersbroich och hoppas dom var på plats nu för dom hade iallafall utrustning till att utföra jobbet. Väl på plats hittar vi 2 killar i deras verkstad/förvaring av bilar och det är inga leksaksbilar precis. Det finns en hel del läckra kundbilar och några seriösa tävlingskärror som dom just nu håller på att skruva med.Grabbarna var tillmötesgående men sa att dom har ingen domkraft ledig så kan vi bara få av fälgen själv så monterar dom av och på däck till mig. Efter lite funderande hittar vi en palltruck som får agera domkraft och det visar sig fungera ypperligt och efter några minuter är ena killen igång med bytet. Det grymtades en del om hur lite mönster där var kvar och han var ganska tydlig med att speciellt det ena däcket var inte i bra skick mönstermässigt. Nåja jag sa KÖR och sa att detta får duga ikväll iallafall så får jag helt enkelt fundera vidare.Efter att ha monterat båda däcken och balanserat dom så monterade vi på grejorna och städade upp efter oss. Kostnaden för arbete slutade på humana 20 Euro och det var ju inget man kunde pruta på precis :-)







Vi lämnar stället och tackar dom ordentligt för all hjälp. Tiden börjar bli knapp och framförallt Christoffer är taggad som fan på att få känna gummit mot det svarta därute på banan vilket man såklart förstår. Väl hemma lastar jag ut mina gatdäck och noterar då ett nytt problem! Någon vänlig själ som hjälpt mig lasta in däcken har lagt det på mitt batteris ena pol vilket i sin tur har knäckt anslutningen och det är såklart mindre bra. Efter lite pyssel med buntband och vilja så får vi till en lösning som förhoppningsvis håller resan ut så får vi kika vidare på detta väl hemma.

Vi är nu redo för att köra mot banan ÄNTLIGEN, det hade varit en kämpig dag men intressant ändå. Nu ville vi bara få köra lite och lugna ner nerverna. Väl framme vid banan öppnar dom upp ganska omgående och visst är det trafik vid insläppet men ändå betydligt mindre än under helgen och mycket mindre bågar vilket uppskattas! Jag och Christoffer beslutar att vi skall ta några varv tillsammans där jag ligger först och dels håller ner tempot men även kanske visar lite spårval, för även om Christoffer är en begåvning när det gäller att ratta skadar det inte att ta det lugnt i början. Fassan villle åka med från början vilket han mer än gärna får.

Det blir som sagt väldigt lugnt tempo men det är helt ok då jag vet hur adrenaliet sprutar ur en när man blir av med oskulden här på ringen. Uppe vid Flügplatz känner jag att bilen blev väldigt lätt och nervös i framvagnen och plötsligt ser jag en lång sträng av olja eller dylikt, som tur är händer inget men jag lägger det på minnet, borta vid Aremberg har en Porsche ställt sig i fållan på vänster sida och gissningsvis är det boven i dramat. Varvet går i övrigt utan fadäser eller konstigheter, jag ser i stort sett hela tiden Christoffers kopparpastafärgade M3:a i backspegeln.







Varv 2 kör jag i egen regi då fassan satte sig och spanade lite vid insläppet.Väl ute ur konbanan ser jag en mintgrön Ascona som det stog 1.6 automatic på skuffen, jag kör om han direkt men något stämmer inte, när jag kikar i högerspeglen noterar jag att han fortfarande är i höjd med baken på min bil hur jag än matar på, till råga på allt kommer han närmare och närmare för varje meter. Lite cooltvar det allt men jag väljer att släppa när vi börjar närma oss kurvorna innan T13 då han inte viker en tum! helt klart ball med sleepers, efter T13 får han dock vika åt sidan då svänga inte gick lika bra..




oljan jag noterade på förra varvet har nu orsakat att en MC lagt sig däruppe men föraren verkade oskadd och hojen såg hyfsad ut trots allt vilket kändes skönt. Porschen hade nu fått assistans och gulflagg och streckenkontrolle var aktiva. Christoffer och jag fortsatte att leka följa John och så sakta ökades tempot upp till ett ganska trevligt sådant.




Något varv stack jag iväg då jag fick nos på någon framförvarande bil. Jag minns framförallt ett varv där jag låg relativt nära en Audi R8 i stort sett hela varvet och det var skoj, man måste ju erkänna att dom ser ut att trivas ypperligt på ringen och ser tämligen obesvärade ut medan en annan får veva och gasa som en galning för att haka på :-) Jag hade även en Hyrbil i form av en Clio RS som jag lekte med ganska länge, här tror jag dock killen hade rutin då han körde snyggt och med trevlig attack, helt klart imponerade vad det går att göra med en så liten kärra.







Gällande däcken som monterats på där fram i stället för mina trippelåttor så måste jag säga att trots att dom var gamla och slitna så fungerade dom riktigt vettigt, visst dom understyrde en hel del och jag hade inte riktigt samma grepp men kanske den ökade bredde kompenserade en del för att jag vande mig fort och det dög helt klart under gällande omständigheter Efter ett tag visar Franzetti intresse för att åka med vilket såklart han gärna får göra, vi får till ett normalt varv utan några direkta konstigheter. Franzettis första kommentar efter varvet var "överkör du alltid sådär?" Nja jag har väl en tendens att överköra med folk i bilen men till viss del tror jag det är min aggresiva körstil i kombination med att bilen är så "verbal" om ni förstår vad jag menar.. Oavsett vilket så har jag svårt att ta kritik men det är inte första gången jag hör det och jag försökte verkligen tagga ner lite andra varvet Franzetti åkte med. Det var ju precis detta som Eick sa till mig 2009, tagga ner lite in i kurvorna och se till att komma iväg ut ur dom desto snabbare.




Mot slutet av kvällen kan man kallt konstatera att det definitivt är mindre trafik men det är inte alls tomt och kanske till och med lite mer trafik än jag hade gissat. Dagens körning rundas av strax innan 19 då en olycka ser till att banan blir stängd. Jag kände mig dock nöjd med mina 5 varv och jag tror även Christoffer kände sig nöjd och nu ville prata av sig lite om upplevelsen!

Vi drar oss hemåt och efter att ha tankat, tömt bilen och gett sig själv en tvagning var det dags för kvällens höjdpunkt i form av en iskall Bitburger med goda vänner. Som jag misstänkte var Christoffer lyrisk och som jag själv oxå noterade hade han på kort tid fått till ett riktigt vettigt tempo. Jag konstaterade kallt i huvudet att nästa år kommer killen att passera mig utan större problem men det är bara att gilla läget och det gör jag.

Mat och ölklockan klämtade och vi började planera var vi skulle äta, Lindehof håller ju stängt på måndagar så vi diskuterade Pinocchio, efter ett par försök att få tag i Franzetti tog vi beslut på egen hand om att åka ner till just Pinocchio. För er som varit där vet ni vad som serveras och för er andra kan jag berätta att det är gigantiska portioner av vällagad mat till överkomliga priser, miljön i sig är ganska trevlig utan att vara extraordinär. Valet för dagen blev en Spagettipizza som kanske inte var det bästa jag ätit men den var ok, storleken var i stil med en 24" fälg och den samt ett par bira gjorde att ordet spärrballong kändes som en synonym med hur jag kände mig :-)

Det blev en skön kväll i lugnt tempo, Christoffer var seg efter resan och vare sig jag eller fassan var så där superpigga i heller, vi diskuterade lite om morgondagen och en sak som vi funderade på var om vi skulle besöka Flygmuseet i Hermeskeil, det fanns iallafall intresse från dom andra och jag hade inget emot att besöka stället igen. Vi kom alla hem i lagom tid och konstaterade att vi haft en händelserik men trevlig dag som helhet och en del saker har etsat sig fast forever! I vanlig ordning törnade man in snabbt och drömde RING drömmar så det stod härliga till. Tack till alla som gjorde dagen minnesvärd!

TISDAG

Efter att ha kommit hem i alldels för kristen tid igår så hade man i och för sig fördelen av att vara pigg idag. Det såg ut att kunna bli en bra dag med vettigt väder, dagens körning började inte förrän på kvällen precis som dom flesta andra vardagar men det är bara skoj att hitta på lite annat än att köra, både bilar och förare mår nog bra av det.

Efter dom vanliga bestyren med dusch, gott kaffe, lite skrivande och en härlig frukost började vi diskutera dagens planering. Vi hade under gårdagen diskuterat ett flygmuseum jag varit på tidigare och alla verkade intresserade och själv var jag beredd att offra mig då det är en upplevelse. Efter att ha pratat med Franzetti så var vi alla överens om att vi skulle ta oss dit. Franzetti fick bli chaufför då han hade en 4 sitsig bil med ljudisolering och all bekvämlighet.

Ett tag senare är vi alla instuvade i M3:an och ställer nosen mot Hermeskeil och flygmuseet. Resan var cirka en timma lång och det var växelvis landsväg men även någon bit motorväg. Som vanligt bjöds man på generösa vyer var vi än kom, Moseldalens sluttningar var lite grädde på moset och vi mådde alla gott under resans gång. Till slut var vi framme och allt såg ut som sist jag var på besök här, man möts av en Concorde vid parkeringen som är kopia ombyggd till cafeteria, resten är innanför murar och mina medresenärer hade nog inte riktigt koll på vad som fanns här..

Concorde


Utställningen som har finnits här under kanske 40 års tid har med tiden växt och är väldigt omfattande, dels har vi flera stora lokaler med mindre flyg, helikoptrar, instrument, flygstolar, turbiner och guuud vet allt, en av mina favoriter som amatör möter man efter insläppet i form av en gammal polishelikopter från 60-70 talet, helt underbar är den i sin enkelhet. Efter att ha betat av en stor del av inomhusutställningen gick vi ut till utomhusutställningen och här snackar vi massor av plan och helikoptrar. Det är både krig/Charter/last/räddning och alla möjliga former på flygfarkosterna. Där finns både Viggen och Draken från Sverige men även klassiska bombplan, gigantiska helikoptrar och charterflyg från 70 talet. Själv har jag dålig koll på flygets historia men förra gången jag var här hade 2 av mina medbesökare en grym koll på läget och även denna gång hade ett par riktigt bra koll på planen.

























Mitt lilla favoritobjekt på utställningen!


Vi traskade runt och njöt här ett par timmar och kikade och diskuterade farkosterna, konstigt nog dök det upp ett antal amerikanska stridsplan på himlen under tiden vi var här vilket kändes lite extra coolt.. Till slut var vi ganska möra och kände oss nöjda med all, alla verkade nöjda med besöket vilket var trevligt. När vi lämnat byggnaden och var på väg därifrån insåg vi alla att matklockan ringde i oss, vad skulle vi göra åt det då?? Efter ett tag beslöt vi oss för att köra in till centrum i Hermeskeil och leta upp något lokalt hak för att inmundiga lite tysk lunch. Efter att ha irrat runt ett kort tag parkerar vi bilen och traskar upp mot något som liknar en gågata. Vi hittar några olika placen och slumpen tar oss in på ett av ställena. Väl inne ser det ut som klockan stannade för massor av år sedan, rent och fräscht var det men OLDFASHION. Dagens serverades och priserna var humana trots 3 rätters lunchmeny.

Efter att ha klämt en pytteliten öl och en sallad kom lunchen in, jag kan väl inte säga att någon tyckte det såg gott ut och ingen verkade hjula precis. Det var stora kokta köttfärsbollar i vit sås med kokt potatis. Nåja vi blev mätta och insåg att Tyskland inte BARA består av schnitzel. Besöket rundades av och vi kände nu att tiden började bli knapp om vi skulle hinna hem och göra oss själva och bilarna klara inför kvällens körning. Resan hem gick smärtfritt och vad annars med Micke som chaufför, jag menar så sakta som han kör kan INGET hända :-)

Direkt när vi kom hem noterade jag att Christoffers bil led av ett läckage, det visade sig vara diffen som läckte lite, inga mängder men tillräckligt för att det skulle behöva ses över. Vi beslutar oss för att åka ner till Raeder och se om dom kunde se över nivån och komma med ett utlåtande. Franzetti hakade på med sin bil utifall vi skulle få lämna Christoffers bil.

Väl på plats hos Raeder och Benedikt så börjar vi tugga med dom, riktigt trevliga och tillmötesgående killar detta, som jag gärna supportar varje dag! Franzetti hade en del på sin bil han ville få åtgärdat och bokade tid till morgondagen, dels var det topplagringarna men även en del annat. Christoffers bil skulle ta en timme att åtgärda och vi beslöt oss för att åka iväg så länge och göra ett par ärenden. Tiden blev ganska lagom för att åka bort till insläppet och låta Christoffer investera i lite varv, att få detta gjort nu istället för ikväll när ALLA skall handla var ett smart drag. Vi drog oss sedan så sakteliga tillbaka mot Raeder och kommer dit lite innan utsatt tid, dom har inte påbörjat bilen än så vi sätter oss ner däruppe på kontoret och slösurfar lite, förresten nätet är låst men nyckeln är 123456789raeder123456789

En stund senare var bilen klar och följande dom erkunnades. Det var ingen större fara, det hade dock saknats 8-9dl olja och det förekom ett läckage. Christoffer var inte orolig utan beslöt sig för att köra vidare och lösa detta på hemmaplan. Efter att ha betalt 30 euro för arbetet så tackade vi för oss och drog mot Döttinger Höhe och tankarm efter det så hämtar jag fassan och vi är redo för ännu en kväll på banan.

Fassan börjar med att åka en stund ned Christoffer och det är stenrätt att testa olika fordon och förare, för egen del spelar det ingen roll vilket som, ensam är det lite lättare och med passagerare lite trevligare. Vi noterar att det är klart mindre medtrafik idag även om det i vanlig ordning är långt ifrån tomt. Det är som vanligt lite frigörande för själen att komma ut på banan, höra spisen morra och däcken gnälla när man plågar dom igenom dom olika kurvpartierna. Nu när man har varit här några dagar börjar man kunna banan och bilens beteende ganska bra. Jag känner dock fortfarande att jag fegar på en hel del ställen där det hade gått att gasa mer, Flügplatz är en klassiker där jag tappar en hel del för att jag fegar. Kanske avskräcker det faktum att vänners räckeskostnader här har varit högst imponerade och att det inte är några större problem att driva ut åt vänstersidan av banan om man är lite oförsiktig.

Dagens arbete på banan omfattar partiet pflanzgarten II ner förbi dom här stenarna på vänsterkanten som burrar massor och som man lätt glider ut på. Detta är ett snabbt parti och man tappar både rytmen och massor av fart/tid, loggarna pratar om ett genomsnittligt tapp på cirka 10-11 sekunder här.



Man kan tycka vad man vill om att dom lagar räcke under turistkörningen men nu är det iallafall så. Efter något varv hakar fassan på och agerar burkslav :-) Vi får några trevliga varv i vettigt tempo ochmed inte allt för mycket trafik även om det är långt ifrån tomt.

På tredje varvet vi tar tillsammans så kommer en ringtaxi ut på banan precis bakom oss. Jag beslutar mig för att se om vi kan haka på han en stund, dels brukar dom bjuda på lite powerslides men det var såklart även en liten utmaning att haka på den med sina 400 V8 hästar. Man kan väl säga att dom flög förbi oss redan vid bron (bridge)



men SÅ fort gick det inte och en stund innan armcrokurve var jag ikapp igen. Vi lyckades hålla oss på rimligt avstånd hela tiden även om det på långrakan innan aremberg såklart blev ett glapp, dock var jag ikapp redan efter Fuchsrörhre igen, nere vid werseifhen slickade jag rumpan på han och lika fort försvann han efter Bergwerk.



Så där höll vi på hela varvet i stort sett. En R8 flög förbi efter Bergwerk och en 997 släppes förbis precis innan karusellen båda jagade ringtaxin.





Nere i Brünchen släppte ringtaxen förbi R8:an och 997:an och då passade även jag på att köra förbi. För mig funkar det att leka följa john och det blev en hyffsat varv om man bortser från vägarbeten. Roligt var det oxå att kunna ha visuell kontakt med taxin hela varvet, visst dom kör inte galet fort men inte står dom stilla..

Här bjuder jag på en film från varvet bakom Ringtaxein

Fassan hoppar över i Franzettis bil och vi drar iväg något varv,för att köra med gatdäck och med Chesterfieldfåtöljer i Kupén går det förvånansvärt fort för herrn. Nu var det dessutom väldigt lite trafik av någon anledning så jag valde att passera och mata på lite. Det var dom sista varven denna dag som var dom snabbaste under resans gång, bästa tid blev 8.34 med ett vägarbete från Pflanzgarten II ner till en bra bit innan Schwalbenschwantz, detta stopp kostade i snitt 10-11s om jag jämför loggar före och efter vägarbetet kom dit. Det blev en optimal tid på 8.18 vilket är nytt rekord. Jag måste säga att jag belv imponerad av vad dom gamla Kumho däcken kunde erbjuda i grepp trots ett antal år på nacken och med ett väldigt magert mönster.

Vibrationer har uppstått i bilens framvagn och jag tror det är en del gummi som byggt på däcken men även lite annat i form av obalans mm. Jag kände mig oavsett vilketnöjd med dagen och valde att runda av dagens eskapader på det svarta. Efter att ha samlat ihop oss lite och tagit gemensamt beslut om att åka hem hoppade vi in och rullade hemåt. Christoffer hade åkt hem i förtid och nu fickjag klart för mig att han var så kass att han inte orkade mer, ni vet ju hur vi killar mår när vi är förkylda :- )

Själv passade jag på att ta en härlig dusch, klämma några iskalla bira och kolla lite film från en härlig dag på banan. Att ha ny kamera som sitter fast monterad i bilen är ett stort lyft även om jag fortfarande bråkar med inställingarna för att inte få så mkt motljusutifrån. Trots detta är det riktigt bra kvalitet och det är såklart skitskoj att kika på i efterhand.

Mat och ölklockan ringde och var går man en tisdag om inte Lindehof! :-) Det var jag, Fassan,Franzetti, Christoffer som äntrade stället denna kväll. Det var en lugn och härlig kväll som vi skulle få njuta av på detta place som känns mer och mer hemma för varje gång jag är där. Dagen till ära ser jag till att beställa en grillhaxe med fassan, han orkar inte en hel men ville smaka så vi splittar en helt enkelt. Lite extra sallad och en extra pilsner på det så är saken biff :-) Maten var alldels underbar och portionerna varlite stora även för en välående skåning måjag säga. Renate har mer tid ikväll och kommer över till oss och bjuder fassan på special-the och oss andra på Jäger efter maten. Nu dricker jag inga massor av Jäger men nog slinker det ner en så här på kvällskanten. Det var jäkligt gott att bara i lugn och ro få sitta och insupa atmosfären och sedan mixa ihop det med dagens äventyr, flygmuseet och sedan lite bra körning framåt

Tidigare under kvällen noterar jag en Green Hell Racing jacka i baren men funderar inte så mkt på det, jag visste ju att Darius kom därifrån och min nätvän Are:s bil är byggd där, nu såg jag Darius i baren igen och ölen hade tagit ut sin rätt då han vackert hade somnat i baren och sussade riktigt gott, det var skönt att se andra göra vad jag själv brukar lyckas med :-) Han var i tryggt förvar mellan Renate och Helga så det fanns ingen anledning att vara orolig. Kvällen löpte på smärtfritt och nog passerades det en bunke pilsner och några Jäger till för ovanlighetens skull, Renate var verkligen på hugget ikväll och pysslade om oss mest hela tiden. Även om kvällen blir relativt lång så är det så att Christoffer mår skit och känner sig hänging, till slut vill han hem och då klockan är runt ett känns det som en alldels perfekt tid att åka hem, i vanlig ordning finns det ju en dag i morgon oxå. Vi ser till att göra rätt för oss och tackar för en härlig kväll innan vi åker hem, jag är lite osäker på om det är denna kvällen vi tar Christoffers bil till krogen, han har sinterkoppling iallafall och det va INTE lätt i början för fassan men det börjar ta sig så sakterliga, han har insett att vara lite mer digital och gasglad löser detta. Roligt var det iallafall ibörjan. Jag har aldrig kört bil med sinterkoppling men polaren har en cittra lådbil med SJUUUK koppling som verkligen hugger och har ett spel på typ 2mm, kan det vara värre?

Väl hemma känner iallafall inte jag för att somna nädå jag skall vara vaken hela natten och bara göra massa skoj saker, det är iallafall det jag tror men alla vet hur det slutar efter inte så lång stund. Nåja jag fortsatte kika på filmer från dagen och konstaterade att jag var riktigt nöjd med dagens körning, det vara såå mycket bättre än i helgen och hade bara inte vägbygget varit där så hade det varit dags att besöka tatueraren och gravera in en ny tid, hur var det nu OM INTE OM FANNS? ;-) Det jag funderar över innan jag somnar är att jag vill ha mer pulver, mer vrid och mer grepp, inga överdrifter men 300 hästar och ett par snäpp maffigare däck hade varit underhållande. Jag somnar in denna sena natt och inser att vi haft ännu en kanondag, gott väder, goa vänner, bilar som funkat vettigt och en hel del körning, vad mer kan man begära egentligen? Tack du däruppe som tar hand om oss och ser till att allt funkar!

Imorrn är det en ny dag med nya äventyr...

ps. sorry för det magra utbudet avb ilder från denna dag ds.

ONSDAG

onsdag morgon eller mittvoche som tyskarna säger öppnar jag ögonen vid halvsju, jag har sovit gott men det får vara någon måtta på sovandet :-) jag börjar dagen med en härlig dusch och tillreder sedan lite livselexir i form av kaffe.Till Kaffet serverades gårdagens inspelade filmer som med intresse inspekterades, det är alltid något skoj eller intressant som händer på varje varv . Efter en lagom dos film switchar jag över till författandet av gårdagens händelser

Franzetti och jag hade bestämt träff vid niotiden då vi skulle dra ner till Raeder och lämna in hans gamla hink, han har ju kört så hårt med bilen så dom får lägga en bra stund på kärran för att få den acceptabel :-) ja eller hur det nu var... Medan vi är iväg så bestämmer sig både Rolf och Christoffer för att softa lite, jag tror båda behöver det idag då dom var sega.

Resan ner till Raeder var smärtfri och vi fick bra kontakt med folket på plats i vanlig ordning, efter att ha haft en genomgång runt bilen bidde det en hel del saker att åtgärda som först inte var med i vare sig kalkyl eller tidsplan,, som tur är är dom flexibla och ser till att lösa allt på ett så smidigt vis som möjligt. Planen var att försöka få bilen klar till eftermiddagens körning om det var möjligt, vi beslutar oss för att höras senare under dagen.

Därhemma har Fassan & Christoffer vaknat till liv, ingen av dom är väl superpigga men efter lite diskussioner bestämmer vi oss för att åka ner till komplexet för att shoppa lite .Det blir mest fanshop för egen räking och jag försöka hitta något som jag, frugan eller knodden inte redan har (mission impossible?) Någon keps,en tröja och lite annat smått slinker ner men mest för att det skall så vara. Vi strosar omkring lite grand och inser att det är ett väldigt lugnt område en dag som denna .Plötsligt så ringer raeder för att berätta om Frazettis kärra, dom ville vi skulle komma omedelbart då bilen hade fler problem än dom vi redan diskuterat.

Komplexet en alldeles vanlig dag


En sån här hade man ju kunnat tänka sig :-)


Nyshoppade pågar tar en paus


Väl på plats får vi komma in under bilen och dom visar oss camberstagen bak, det enda staget är kraftigt böjt på mitten och det påverkar bilens beteende kraftigt, det ansågs högst olämpligt att framföra bilen i det skicket och ett byte var ett måste enligt dom. Dom hade ett begagnat stag (dom har förövrigt bra med delar till e36) men arbetet är bökigt då diffen måste släppas och det kostar såklart en slant allt som allt, dessutom visar det sig att beläggen bak var slut och måste bytas även dom, man börjar inse att kostnaden skenar ivägför hela jobbet men så blir det lätt om man slarvar lite med underhållet eller låter fel folk göra jobbet, Franzetti som är en klok man beslutade sig för att få jobbet utfört på plats. Det var bara några timmar kvar till banan öppnade och vi insåg nu att bilen inte skulle bli klar förrän imorrn. Vi kände alla att en lunch hade suttit fint nu och efter en del diskussioner så slutar det med att vi testar Raeders tips om Hotell Tiergartens Lunchbuffé, Sabines mamma som driver hotellet arbetar själv i restaurangen när vi kommer dit. Det ligger gott om SAVE THE RING dekaler i byggnaden och jag vet att mamma Schmitz är en av dom aktiva i kampen mot Nürburgring GMBH som håller på att sakta men säkert rycker undan benen för dom lokala entreprenörerna till förmån för sina egna intressen. Lunchstället var iallafall väldigt fräscht, ljust och lugnt sådär som man vill ha det när man äter, det fanns ett hyggligt utbud av mat och sallad men kvalitetén var väl ok inte mer, det blir väl kanske inte någon rusning hit i framtiden från vårt gäng. Nåja alla blir riktigt mätta och även kaffe med dessert ingick. Vi tackar till slut för oss och beger oss vidare mot nya äventyr. På parkeringen möts vi av en kitchad Vito med hönsnät i fronten och 4 slutrör, ingen av oss blev speciellt impade och något snyggt jobb var det inte men vi kunde unvika att skärskåda den..

Inte det bästa bygget i stan


Jag tror vi alla kände att en liten vilostund innan kvällens äventyr skulle sitta gott, visst lever vi gott härnere och en del av det är att chilla och pilla efter navelludd :-) Själv blir jag lite rastlös efter ett tag och drar ner och putsar rutorna på bilen som blir rejält skitiga efter en dag på banan. Lite senare framemot öppningsdags sticker jag och tankar upp bettan som inte accepterar något mindre än halv tank på bana, med andra ord ser jag till att alltid ha full tank vid öppningstid. Uppe vid insläppet ser det relativt lugnt ut idag och än en gång tackar jag för dessa vardagskvällar som räddar upp helgerna..

Det tar inte så tokigt lång stund innan det tjuter i högtalarna på både tyska och engelska att banan är öppen. Det är något magiskt över detta tutande och det spritter i kroppen på en, tyvärr så tutar det lite väl ofta på grund av att banan stängd och det är såklart inte lika skoj. Jag tar ett lugnt förstavarv och känner av både bil,väglag och bana, nere vid Fuchsrörhe pågår ett vägarbete vilket såklart medför störningar i flytet, att passera en parti i 50 istället för +200 innebär såklart att flytet inte infinner sig på en bra stund. Christoffer som är ny på NS men en begåvning bakom ratten ligger hela tiden en bit bakom och i detta tempo riskerar man inte att bli av med han om jag säger så :-) Stundtals blir det lite högre tempo men Christoffer hakar på oavsett vilket, visst har han mer pulver men här räcker inte det utan det krävs rutin eller skills.

Vägarbetet vid Fuchsrörhe


Franzetti beslutar sig för att lämna ut sitt liv till mig genom att åka med några varv, som vanligt överkör jag när folk åker med och jag förstår inte varför, Jag får iallafall frågan om jag alltid gör det och det är bara att erkänna sina brister. Några överkörningar senare och kanske något tips klokare så passerar jag Hatzenbachsvängarna och en E36:a har totalmulats på höger sida av banan, bilen är bara att slänga men föraren verkar oskadd vilket är viktigast. Ruskigt såg det iallafall ut och med tanke på partiets relativt sett låga farter vill jag inte tänka på hur bilen hade sett ut om det gått lite fortare..

Ett varv bakom en RS 4.0 men framför en M3 E36

I depån pratar jag med Christoffer som är lyrisk gällande banan och trivs som fisken i vattnet, han får till vettiga varv och vill som många andra få till en tid att ta med hem i bagaget,vi försöker oss på det och allt flyter på bra tills vi precis efter angskurve kommer ikapp en turistbuss modell mega som tycker att det är helt ok att ligga i mitten av banan med buss med andra ord så bidde det ingen sub nio tid idag men klart nära var det iallfall och en sak är säker, nästa år kommer Christoffer att såga mig vid fotknölarna här nere , precis som han gjort på hemmabanorna..

Allas dröm på ringen, en stor fet turistbuss mitt i vägen


Det blir några sköna varv till och ett av dom minns jag med glädje, jag låg bakom en RS 4.0 i stort sett ett helt varv och bara njöt, visst höll han igen eller var rookie men det var en härlig känsla att inte tappa han oavsett parti på banan. Mot slutet av dagen börjar det dugga lite lätt och dom som känner mig vet vad jag tycker om regn, jag verkligen avskyr det blöta och har INGEN kontroll över bilen alls, tempot blir såklart därefter och det kändes lite som att lokala PRo ligan skulle kunna passera mig med sina rullatorer..

Borta vid radiomasten får jag ett bra släpp och känner ringmuskeln börjar jobba, nästa släpp kommer vid Kallenhard och då sänker jag tempot till typ snigelfart, sakta men osäkert taxade jag i mål och beslutade mig för att nu räcker det för idag, jag vill inte riskera att köra av i regnet , skall jag köra av skall det vara ordentligt annars kan det vara! Jag kände mig nöjd med dagens insats även om det inte blev sjukt många varv. Trafiken var relativt lagom och vädret var under större delen av kvällen helt ok. Det var även skoj att ha Christoffer i hasorna och se hur relativt enkelt han kom upp i vettig fart.

Första släppet precis efter radiomasten, lite driftvarning på denna bilden :-)


Denna afton skiljde sig inte mycket från andra, så efter utförda plikter på det svarta var det dags för lite BIT:s och filmtittande, det är grymt nice att kunna gå igenom varven och se både mina egna och andras framfarter på banan. Kvällen rullar på och efter tvagning och några fler kalla BIT:s i gott sällskap är det dags för en annan tradition eller skall man säga instutition? Renate och hennes Lindenhof är iallafall målet för kvällen och om den saken var det ingen diskussion :-)

Väl på plats så var det i vanlig ordning härligt att träda in genom dörrarna till detta murriga ibland rökiga men ack så opretentiösa ställe. Här behöver man inte göra sig till utan kan vara sig själv och bara njuta av livet, att man som oftast får ett familjärt omhändertagande är både skönt och uppskattatat. Jag tror aldrig vi varit så enformiga som denna vecka både vad det gäller val av ställe men även gällande val från menyn, Schnitzel har väl stått för gissningsvis 90% av samtligas val, en del av oss vägrade nästan ta något annat och visst är det gott, en bamseschnitzel, perfekt tillagade bratkartofel och en champinjonsås eller vad man nu föredrar, salladen innan maten är även den i en egen klass, sköljer man sedan ner hela härligheten med ett par kalla BIT så har man den fulländade kvällen :-) Som tur är för oss är vi inte här mer än en vecka om året eller så, för resten av året behöver man för att bli av med allt gott man stoppar i sig här.

onsdagskvällen var ovanligt lugn och det märktes nu att ALLT folk som härrörde till helgens äventyr hade lämnat byn, det positiva var att maten kom snabbt, man slapp alla engelsmän som alltid hade VM i överröstning och man slapp även röken, ja jo såklart var det ju lite mindre bilar på banan också vilket vi alla uppskattade , dessutom var det bara lite kaos på parkeringen och inte det här traditionella megakaoset.

Folket vid bordet började känna sig sega och ville hem och knoppa, själv var jag inte alls på det humöret utan jag och Franzetti stannade kvar och lirade Yatzy ett tag, hur det gick minns jag inte men till slut blev även vi trötta och beslöt oss för att ta oss hemåt. Franzetti bodde i Nürburg uppe vid borgen och själv hade jag beslutat mig för att traska hem till Meuspath, går man ner vid Tiergarten, förbi den lilla öldepån och sedan förbi brandkåren kommer man så sakteliga till skogen och kan gå genom den och efter ett tag slutar vägen inne i Meuspath, visst jag måste erkänna att det var lite kusligt, mitt i natten BECKSVART i skogen och massa ljud man tyckte sig höra, nåja efter 30 min i lagom takt var jag hemma och det kändes riktigt frisk att ha gått hem efter en kväll på krogen. Väl hemma skriver jag lite anteckningar om dagen som varit, det har varit ännu en trevlig dag och ett nytt blad i äventyret tar vid imorgon. I vanlig ordning är det högst enkelt att somna in i dessa gigantiska duntäcken, om det sedan är högluften eller Herr Bitburger som hjälper till det har jag ingen aning om men somnade gott det gjorde jag.. Tack för idag, slut för idag

En broder på väg!


Generöst att flytta sig så pass!


Franzetti stänger av kameran


Inte alla bilar är styva och rejsiga här..

TORSDAG


Torsdag morgon vaknar jag i en mer kristlig tid vilket nog får skyllas på Herr Bit :-) Detta är sista riktiga dagen här i paradiset och redan nu känns det tungt, man vet att det roliga är på väg att ta slut för i år. Dagen till ära är det grått i skyn och en fuktig luft dock utan att regnet faller. Efter traditionell tvagning, kaffe och lite sådant varjedagsgöra så byter vi bakre belägg på Christoffers kärra, dom som satt på plats var riktigt slut och lät illa vid inbromsning, skivorna hade klarat sig bra så efter bytet var bilen fit for fight igen. Christoffers lilla diffläckage verkade fortfarande finnas kvar men i absolut blygsam utsträckning.








Efter att vi var klara med bilen var det dags att chilla lite och sressa ner, här skall det minsann inte gå för fort :-) Även idag sticker vi upp till komplexet för att tömma våra ringcard på resterande euros, det blir än en gång lite onödiga prylar eller kan man egentligen få för mkt ringenprylar? Nåja personligen tömde jag mina kort och fick med mig lite kläder till knodden.

Efter att komplexet var avklarat åkte jag iväg till Dr. Eick för att göra mig kvitt mina skulder, Eick som alltid försöker ställa upp har även denna resa varit till stor hjälp. Tyvärr lyckade vi inte med konststycket att få med han på någon kvällsmiddag men till 2012 hoppas jag på bättre lycka. Personligen har jag han och tacka för en del. Vi diskuterade all skit som varit på helgerna och även lite om framtiden. Det som jag luskade lite i var om det kanske gick att ragga fram en beifahrer modell proffs eller åt det hållet som kunde åka med lite och hjälpa en i utvecklingen. DET tror jag kunde varit bra för mig då det finns en hel del kvar att hämta hem med lite kunskap.

Dr. Eick verkade ha bra koll på detta och jag såg redan framemot 2012 och min årliga höstresa. Vi tackade för all hjälp och önskade Eick en bra höst och att vi se eller hörs inom kort igen. Efter detta for vi vidare mot Adenau för nästa trevlighet, det som nu stog på tapeten var ett besök på Getränkemakt för att se så man säkrar lite BIT och annat gott. själv var jag ganska återhållsam då utrymmet var begränsat men Christoffer han shoppade pilsner så det räckte till 2020, man kan lugnt säga att bilen skulle vara tokfull på vägen hem.



Efter att ha släpat alla dessa flaskor och backar kände vi ett allvarligt sug efter lite kolhydrater och beslutet föll på Christas som blivit ett ställe vi besökt några gånger nu, enkel mat för små pengar vilket passar bra till lunch. Pastan är helt ok och miljön är egentligen lika full av historia som dom andra traditionella ställena, gissningsvis har Christas varit större förr i tiden när ägarna var yngre. Bilderna på väggarna talar sitt eget språk. Mätta och belåtna beslutar sig fassan och jag för att kika lite på Sport Auto killarna som har trackday (eller vad man nu säger) under dagen, TF är först vid 17 tiden så fram till dess är det enbart SA killar.

Fassan har aldrig varit uppe vid Adenauer Forst så vi kör åt det hållet, jag hoppas att bommen är öppen då jag vet att fassan inte pallar gå upp för den dryga backen, idag var den öppen och vi kör upp till den trevliga och SÅ klassiska utsikten vid Adenauer Forst. Här har jag själv stått och kollat på 24 timmars massor av timmar, jag har sett massor av filmer från unga år då folk körde som galningar här och välte, körde av och betedde sig alldels galet. Idag var det lite mer städat men även Sport Auto gänget innehåller folk med mer power än kunskap vilket var tydligt :-)

Nivån på dom deltagande bilarna var hög och med väldigt få undantag så var Porsche instegsbilen men här fanns massor med annat trevligt att titta på oxå. såsom Vettar,Ferraris, Xbow,Mercor,CSL,Råttor och till och med bilar jag inte kunde namnet på. Vi uppskattade verkligen platsen då man kom riktigt nära och partiet är trevligt att kika på , en hel del verkade ha få varv på banan då dom kom in VÄLDIGT fort men sedan tappade all fart i kurvan, en del hade såklart riktigt bra fart och stundtals hölls bilarna i tyglar av någon framförvarande instruktör. Vi stod här en bra stund men mot slutet dog det ut lite och vi tröttnade, en av dom sista bilarna vi såg var en 997 som hade gjort sitt på ett bra tag, dragen längs med hela sidan och både fram och bakhjulen såg "knäckta" ut. Nåja man har ju förstått att skall man smälla i en kärra på ringen verkar 997 säkrare än många andra. Föraren bör ha klarat sig oskadd då det inte förekom några ambulanser på banan.

sorry för extremt låg kvalitet på dessa bilder men bara lev med det































Innan vi åkte från platsen passade jag på att plåta kärran här uppe, det var en trevlig miljö och med lite bättre hårdvara och "knäppare" tror jag man hade fått till fina bilder här. Vi drar oss nu hemåt då tiden drar iväg och årets sista körning börjar närma sig. Jag hoppades på att bommen skulle vara öppen då den ibland stängs utan förvarning, det lär finnas en väg ut åt andra hållet men det är inget jag själv bekräftat. Nåja idag var det lugnt och efter en tur på dom slingrande vägarna upp från Adenau var vi hemma hos dom andra.





Christoffer och Franzetti åker iväg mot Raeder för att hämta upp bilen som varit där på storservice :-) Om jag inte minns fel blev det ju även 4 hjulsinställning och en cornerweight på bilen. Allt verkade iallafall ha gått bra och bilen skulle nu vara klar för take-off :-) Medan grabbarna är iväg gör jag själv iordning kärran inför kvällen, kameran på plats, puts av rutor och toppning av tanken. Efter ett tag är det dags att dra sig bort mot insläppet för att vara redo när dom öppnar. Christoffer och fassan lånar kameran nåt varv för att filma lite, personligen hoppar jag på körningen iallafall just nu då det regnade lite lätt och jag pallar inte regnet så är det bara.

Efter ett tag torkar det upp och jag och christoffer kör en bunke varv i hop, det finns både vägarbeten och oljespill, ett saftigt sådant nere vid Wehrseifen, det såg ut som det var massor med olja och jag gissar på att någon SA kille mulat sin kärra ordentligt här. Ena varvet är det någon smörja precis efter T13 jag känner att bilen blir lite lynnig men får inget direkt släpp, nästa varv ligger vi bakom några osäkra killar på varsin MC, precis i svängen efter T13 drattar en av dom i backen, det går sakta och är odramatiskt men de såg ut som det var första varvet och då skall man inte trilla det blir liksom fel då på nåt vis.. Jag stannade till men insåg att killen var fullt ok och troligtvis var även hojen ok så vi körde vidare.

Efter karusellen kom vi ikapp ett gäng MC förare igen och även detta gäng på 4 hojar så extremt ovana ut, dom hade NOLL koll bakåt, körde väldigt sakta och använda hela banans bredd på ett sätt som fick mig att bli rädd, ett par gånger runt Hohe acht trodde jag det skulle gå tokigt men det ordnade sig, En omkörning var inte att tänka på utan här fick man snällt ligga bakom och taxa in i depån samtidigt som man hoppades att dom skulle klara sig. För mig är denna typ av fordon/förare en stor riskfaktor på ringen, antingen är dom direkt orsak till en incident eller indirekt genom att skapa irritation och dylikt.





Även denna dag fanns det turistbussar på banan och dom är bara SÅ dryga, visst hjälper det lite att dom numera verka ha följebil men även dessa blir ett visst moment som stör rytmen kraftigt. ombord sitter ofta Tyska PRO som även dom vill ta ett varv på ringen och det får man ju inte missunna dom ;-) Vi fortsatte nöta lite varv och trots en del av bräck så blev det vettiga varv, Framförallt var det rolig körning och det passade utmärkt med tanke på att det var sista dagen på banan. Inga skandaler eller konstigheter skedde med bilarna och det uppskattades såklart för personligen så blev jag lite nipprigare för varje dag som gick, bilen lever ett hårt liv och man är långt hemmaifrån, större avbräck i funktionen är något jag helst slipper här nere. Nåja till slut var vi klara med dagens körning och jag tror inte det var mer än max 5 minuter kvar av öppettiderna när jag taxade ut i depån och sedan vidare hemåt. Jag passade på att byta däck omgående och påbörjade återställningen till "köra hem till sverige bil"

Efter att ha lagt en lagom stund på bilen så kände vi oss nöjda, vi hade väl ingen direkt stress i morgon vilket var skönt. Nu var det dags att fokusera lite på det goda i livet och vad göra man inte då jo man sabrerar en BIT :-) Lite filmer, mer pilsner och lite snack senare känner vi oss redo för "sista kvällen med Lindenhof" Vi har även idag privatchaufför då en av oss håller sig nykter. Väl på plats är det dagen till ära välbesatt på Lindenhof och det får vi väl tacka Sport Auto gänget för.

Fassan hade inte smakat grillhaxen då den var relativt dyr och han bara kan äta typ en eller två tuggor men vi gjorde som så att vi delade på en såhär sista kvällen. För övriga gänget var det såklart Schnitzel som gällde vad annars? :-) Vi tar en bunke pilsner men håller oss på en rimlig nivå då vi har en seg dag framför oss imorrn. Kvällen rundas av i en alldels rimlig tid och vi har ett bra snack med besättningen på Lindenhofskutan, vi tackar stort för en skön vecka och önskar Renate och hennes man en härlig vinter i sitt vinterparadis Marocko som dom KÖR till varje senhöst.Jag avslutar med att Tacka Franzetti för en vettig vecka, han kommer att lämna landet lite tidigare än oss då har en långresa även i sverige innan han är hemma. Det känns som att vi kommer att göra fler gemensamma resor genom åren och det blir bra det! Vem vet en dag Franzetti till och med börjar få lite fart på sin ögonlockstylade E36:a :-)som ni märker är tonen rå men hjärtlig precis som den skall vara...

Till slut bär det ofrånkomligen hem mot boendet för sista gången, det känns tungt redan nu, som vanligt har tiden rusat iväg alldels för fort och väl här är jag inte säker på om man tänker på hur oförskämt bra man har det egentligen.

Väl hemma väljer alla att knoppa förutom en och gissa vem det är? :-) Jag skall såklart inte gå och lägga mig i kristlig tid utan måste spela märkvärdig och "blogga" rena tramset va? eller förresten rätt bra med tanke på att dessa rader jag skriver nu i januari 2012 är baserade på just de jag skrev då i september. Under tiden jag sitter och plitar ner några ord med min Bitburgerskrivstil så inser jag att Christoffer smittat mig med sin förkylning, det som kändes lite lätt tidigare idag har efter att bedövningen som serverades i tunna glas på lindenhof börjat släppa accelererat och nu känner jag klart och tydligt att jag börjar bli kass, alla vet hur illa det kan bli när vi män är sjuka :-) Om det var förkylningen eller deppet över att det var dags att resa hem som gjorde att jag inte kunde sova den natten vet jag inte men det blev verkligen ingen sömn och det bådade ju gott inför morgondagens hemresa..

Tack till Eifelguden för ännu en skön dag i din famn, jag lovar att återkomma inom 365 dagar och fram tills dess ständigt ha dig i mina tankar.

Grymt bra Johan!

slettet

Den här perioden på året efter din ringenresa ser man fram emot varje gång. Det svåra är att orka vänta mellan uppdateringarna .

Cyberdennis skrev:

Den här perioden på året efter din ringenresa ser man fram emot varje gång. Det svåra är att orka vänta mellan uppdateringarna .

Härligt och höra, själv ser jag ju såklart fram emot själva resan, att skriva ihop äventyret efteråt är faktiskt lite ågren men jag vet att en hel del uppskattar det och visst är det skoj att kunna falla tillbaka på något när minnet sviker oss gamlingar För tro inte att ni slipper mig här i framtiden, nädå det blir rullstolsrace på hemmet och förhoppnigsvis oxå någon konbana i tv-rummet mellan blöjbytena

Cyberdennis skrev:

Den här perioden på året efter din ringenresa ser man fram emot varje gång. Det svåra är att orka vänta mellan uppdateringarna .

Kan inget annat än att hålla med. Johans berättelser är topklass
Tack för att du delar med dig Johan,
Mvh
Alex

Det här är det bästa! (ja för oss som inte vågar oss dit ner då)
Väldigt bra skrivet. Nu ser vi alla fram emot de andra dagarna.

/ Peter

Johan Sjöström skrev:

... jag vet att en hel del uppskattar det ...

Det kan du ge dig på!

Lars Falk skrev:

Johan Sjöström skrev: ... jag vet att en hel del uppskattar det ... Det kan du ge dig på!

Lars jag kan berätta att dom klibbor du så fint planterat både vid boendet och insläppet vajert sitter kvar!
Den som du "råkade" plantera på min "råkade" försvinna lika fort

Johan Sjöström skrev:

klibbor...

Det där har jag inga minnen av, alltså har det inte hänt...

Jag sällar mig till hyllningskören, dessa Ringen-berättelser är grymt trevliga Johan!

Davve skrev:

Jag sällar mig till hyllningskören, dessa Ringen-berättelser är grymt trevliga Johan!

Dito!

Nästan så jag blir lite sugen på att själv göra en sån resa..

Många tack för trevligt återberättande, som vanligt!

För mycket fjäsk nu. När kommer nästa?

Peo.

Äntligen!

Dina reseberättelser är nästan lika bra som att åka ner själv.