Det har i alla tider (tror jag ) funnits toppsnabba tävlingsförare av båda varianterna, mjukt samt aggresivt.

Vilken kategori tillhör du?

Jag är nog lite av kategorin kasta in bilen, pumpa o rycka lite.... Jag tänkte säga tyvärr men det går ju ganska bra ändå.... Frågan är om det för att bli ännu snabbare krävs omlärning eller inte?

Då jag inte kört mycket bana att tala om har jag inte mycket att säga om den biten, men jag upptäckte något en gång jag körde gocart. Först satsade jag stenhård och sladdade (tappade fart mot den sträva asfalten) och tiderna blev väl inte lysande. Andra passet jag gick ut slog jag av agressiviteten, bromsade tidigare och kunde gasa ur kurvorna. Kändes som jag körde minst 1s långsammare per varv, men när jag sedan fick tiderna hade jag kört in en halv sekund per varv mot innan. Tala om att jag blev förvånad.

nu har jag visserligen väldigt lite erfarenhet, men jag är ganska säker på att jag är mer åt makksimum attakk hållet. sen om det går bra eller inte har jag ingen aning om, snabb är jag inte ivf pär var enligt min polare som tajmade oss ett onämnbart antal sekunde snabbare runt banan på F5

Men det är väl bara fortsätta testa, köra så mycket som möjligt å lära sig! jag har ju förhoppningsvis ett par år kvar

beror på humöret...


blir jag sur e det max hela tiden, men när man kör mjukt och effektivt går det oftast snabbare...

Jag tycker inte makksimumm attakk och mjuk körning nödvändigtvis går stick i stäv och de som vi vanliga döda kanske uppfattar som väldigt hård och ryckig körning är just väldigt mjuk med tanke på den fart som bilen körs i?

Sen är väl inte mjuk körning en riktigt bra översättning av smooth driving heller?

Körde konkörning med Blackracegänget här i Göteborg...

Jag låg på 4e plats när vi kört klart. Men så skulle vi köra en sista gång å själva säga vilken tid vi trodde vi skulle få...

ja tog en snitt tid som kändes bra.... ( ca: 1 sekund över min tidigare bästatid..)

Jag körde lite försiktigt för att inte snurra.. (körde mest me breställ hela tiden innan) å gissa om ja blev förvånad när ja va 3 sekunder snabbare än min "utsatta" tid...


Det hela slutade me att när ja körde "långsamt" så satte ja dagens snabbaste tid...
Piska 2:an me över 1 sekund..

Ingen större erfarenhet, men....

Jag kör oftast med ganska hård attack, iaf i konbanor. Blir lätt att jag slänger bilen fram mellan konorna och baken slänger ut lite här och var. När vi var och körde SS här på rejsa.nu fick jag dock min bästa tid på en vända där jag hade en eller ett par ganska betydande ställ pga att jag brottades med att bli av med lite understyrning... hade väl även ganska hård attack på konorna... (var väl någon som förväxlade mina konträffar med avgassmällar... heh)

mvh/Ragnar

Eftersom jag har kört mest på isbana (både med std och rallydubb) så har jag vant mig vid att ha lite sladd på bilen in i kurvorna och samtidigt styra in något tidigt, detta gör jag nog för att känna på väggreppet (tror jag ) . Är det bra fäste är det bara att låta bilen glida vidare i en fin ingång, är fästet sämre så ställer man upp/bromsar lite till och försöker få nosen att peka mot utgången. Detta har jag mest praktiserat på diverse framtunga Saabar, V4 och 900.

Detta är ju inte helt överförbart till asfaltkörning har jag märkt , jag försöker lära mig att bromsa i tid och ha ordning på bilen innan jag går in i kurvan. Blir det understyrt i början så är det lätt att det blir så genom hela kurvan. Men är det blött på banan så blir det lite mer is-likt så att säga. det är ju kul det också

Jag tror att skillnade på en mjuk körstil och makksiumum attack är mycket mindre bland dom riktiga duktiga förarana än bland oss amatörer.

Sen om jag får lov att framstå som en gnutta flummig så tror jag att det är mycket en mental grej, eller rättare sagt sin attityd till körningen. "Max attack" kan likaväl betyda att man engagerar sig hårt i körningen, liksom "tar i" allt man orkar. En mjuk körning kan likaväl vara en lite avslappad och något avvaktande körning vilket kan göra att kör mer fritt från småfel. Dom riktigt duktiga ligger inom en mycket smalt spann, mellan max attackläget och det något avslappade läget.

Beror väldigt mycket på vilken kurva vi talar om. Jag försöker att köra mjukt och fint i de flesta böjar, men sedan finns det kurvor som man bara måste försöka rycka upp lite överstyrning (136 hästar gör ingen drifter glad...) för att få den att gå så mjukt och jämnt som möjligt, hur dumt det än låter.
Eller så är det bara jag som har missuppfattat kurvorna.

Normalt förlopp när det gäller slalom:

- Nybörjare. Tar i som attan. Och j***r vad det går fort... känns så iaf ;-)

- Kört några ggr och slappnar av, kör mjukt och sakta. Tiderna sjunker radikalt.

- Hållt på länge, avslappnad men kör med full attack, på gränsen hela tiden. Ännu lägre tider.... så länge det inte går tokfel ;-)


Inte direkt 100% överförbart till banåka kanske...

Nuförtiden åker jag nog mycket mjukare och "försiktigare" än vad jag gjorde för några år sen då jag mest försökte flytta fram bromspunkter

Det känns som om jag kan åka närmare gränsen med lite lugnare/mjukare ratt och pedalhantering, det blir enklare att hitta maximal utgångshastighet om man försöker hålla bilen på gränsen genom hela böjen utan att tappa det ideala accelarationspåret.

Men antagligen är det så att någon som är van vid att åka standardbil runt bana skulle tro att jag hela tiden gör mitt bästa för att ha ihjäl bilen om de åkte med.
Men den låga vikten och att bilen är så förutsägbar gör nog att det blir ganska snabba förändringar och känns lite "brutalare" än vad det egentligen är.
Sen låter inte dogboxlåda med stenhård sinterlamell direkt "smooth"

För min del så är målet att det ska gå mjukt och fint och ändå ska man ligga på gränsen precis hela tiden, de är då som det känns som bäst! Man hittar rytmen och kan göra små förbättringar varje varv

Men beror det inte lite på vad det är för sorts körning? Sprintlopp kan jag tänka mej det lätt blir ryckigt och man tvingas köra spår man normalt inte kör i. Jag har kört ganska mycket långlopp i sommar och där finns ju utrymme för att välja stil och prova & utveckla sej. Passar mej utmärkt!

oftast kör jag ganska hårt och med sladd i kurvorna. Kanske mest därför att jag tycker att det är roligt (och därför att bilens chassie inte är så bra). Försöker dock alltid bromsa i tid och sen stegvis öka farten i kruvorna. Dock har jag, liksom de flesta andra, nästan alltid satt mina snabbaste varv då jag egentligen inte försökt köra snabbt. Detta gäller speciellt krokbanan nummer 1, Knutstorp (min favorit).
Jag tror att det handlar om är att få ett "flyt" i körningen där allt stämmer. Det kan för vissa innebära sena bromsningar och att kasta runt bilen och för andra att man "smyger" runt.

Jag försöker köra "mjukt" dvs motsatsen till att vräka in bilen, rycka i ratten osv. Men nog fan kör jag med maximum attack.
Spara på materialet är bra.

Jag har flera gånger försökt att göra en annalys av min egen körning i denna tråd.......men inte kommit fraam till något som går att fatta.
Jag kör nog ganska aggresivt.....men eftersom jag föredrar bilar med mer effekt än vad som är nyttigt....så krävs det en ganska brutal körstil...annars tar bilen komandot.
Jag bromsar sent och gasar tidigt.....och det kan se ganska spektakulärt ut för dom som står vid sidan om banan eller ligger strax bakom... ....men försöker att inte rycka sönder grejorna inne i bilen.
och som de flesta säger....så kör man mjukare med stigande ålder.....och då går det fortare.

Jag har gått från en rätt brutal och yvig stil med mkt västerbroms till en lite lungnare, mer ekonomisk stil.

Diskuterade saken med min instruktör under en förarkurs. Vad är det egentligen man vill ha ut av sitt bilkörande?
Att ha kul så klart! och då tyckte både han och jag att det kan vara OK att köra in lite för fort i böjarna då och då.
Att låta bli och hushålla med greppet hela tiden.

OK så länge man inte tävlar utan bara är ute efter att ha kul.

Pär Hylander skrev:

Jag tror att skillnade på en mjuk körstil och makksiumum attack är mycket mindre bland dom riktiga duktiga förarana än bland oss amatörer.

Ledsen att jag koppar dig Pär men det någon sagt jättebra behöver inte omforuleras. Mao - jepp!

Pär Hylander skrev:

Sen om jag får lov att framstå som en gnutta flummig så tror jag att det är mycket en mental grej, eller rättare sagt sin attityd till körningen. "Max attack" kan likaväl betyda att man engagerar sig hårt i körningen, liksom "tar i" allt man orkar. En mjuk körning kan likaväl vara en lite avslappad och något avvaktande körning vilket kan göra att kör mer fritt från småfel. Dom riktigt duktiga ligger inom en mycket smalt spann, mellan max attackläget och det något avslappade läget.

Jepp!

om något så är jag snarare en mjukkörare än en makksimumm attakk-förare.

Har alltid haft en ganska mjuk körstil med försiktiga "kommandon". Nu på senare tid så har jag faktiskt märkt att speciellt mjukt kör man inte.
Det är svårt att sätta fingret på men mitt mjuka handlag med bilen är kvar men det blir ändå lite mer på attack hela tiden, man försöker försekomma bilen och banan hela tiden. Tror det har med koncentrationen att göra. Och även det har hänt en hel del med bilen så går det betydligt fortare numera. Har ett litet annat tänkande oxo då man har börjat forska själv i spårval och hur bilens setup fungerar på banan.
Bryta i ratten har jag slutat med sen jag fick riktig stol i bilen. Nu slipper man ju hålla i sig

Magnus Thomé skrev:

Persbrandt sa i TVprogrammet Prestanda häromdagen, när han kom in efter ett pass på Anderstorp: "Adrenalin!!!! Det är ju därför man gör det här!!!". Jag håller inte alls med, jag har inget adrenalin alls på det sättet, jag är avslappnad men fokuserad.

Samma här!

Magnus Thomé skrev:

om jag kör bana och pratar med passagerare så märker jag att det går utmärkt att hålla 99,5% fart utan problem men den sista 0,5% i fart går inte om jag försöker för då blir det missar som gör att det går saktare istället... Dvs koncentrationen behövs för den där lilla lilla sista biten. Men där behövs det mycket! och det är ju inga problem om man inte är helt slutkörd eller så...

Återigen - samma här.

Magnus Thomé skrev:

Ni som åkt med, vad säger ni??????? Det är ju väldigt lätt att uppfatta saker fel när det gäller en själv

Jag instämmer även här.

Mvh/Micke

Jag har nog en tendens att köra lite över min förmåga, för att efter ett tag hitta (mer) rätt; det var tydligt när jag körde kart och gäller kanske fortfarande. Om det nu är så, så är nog mitt val av bil helt rätt; miatan är ju både undermotoriserad och väldigt förlåtande.

Pär är ju den ende hittills som åkt med mig; vad säger du?

Jag känner mig helt lugn när jag kör, men det ska bli intressant att se loggarna från pulsmätaren på kommande bankörningar.

Det där med att hålla för hårt i ratten var man tvungen att vänja sig av med när man körde kart; efter min första träning var jag så slut i underarmarna att jag knappt kunde köra bilen hem

/Dennis K