Pär Hylander skrev:

Sen om jag får lov att framstå som en gnutta flummig så tror jag att det är mycket en mental grej, eller rättare sagt sin attityd till körningen. "Max attack" kan likaväl betyda att man engagerar sig hårt i körningen, liksom "tar i" allt man orkar. En mjuk körning kan likaväl vara en lite avslappad och något avvaktande körning vilket kan göra att kör mer fritt från småfel. Dom riktigt duktiga ligger inom en mycket smalt spann, mellan max attackläget och det något avslappade läget.

Håller med att det finns ens semantisk fråga här också, men:

Jag är klart avslappnad mentalt (och även kroppsligen så långt det öht är möjligt, håller tex inte hårt i ratten ens det allra minsta). Men jag jobbar hela tiden vääääldigt mycket med både ratt o gas. Det är någon sorts låta-bilen-löpa på makronivå (mha rätt spårval) men ändå brottas hela tiden med den på mikronivå (pumpa o rycka)

Persbrandt sa i TVprogrammet Prestanda häromdagen, när han kom in efter ett pass på Anderstorp: "Adrenalin!!!! Det är ju därför man gör det här!!!". Jag håller inte alls med, jag har inget adrenalin alls på det sättet, jag är avslappnad men fokuserad.

om jag kör bana och pratar med passagerare så märker jag att det går utmärkt att hålla 99,5% fart utan problem men den sista 0,5% i fart går inte om jag försöker för då blir det missar som gör att det går saktare istället... Dvs koncentrationen behövs för den där lilla lilla sista biten. Men där behövs det mycket! och det är ju inga problem om man inte är helt slutkörd eller så...


Ni som åkt med, vad säger ni??????? Det är ju väldigt lätt att uppfatta saker fel när det gäller en själv

Magnus Thomé skrev:

"Adrenalin!!!! Det är ju därför man gör det här!!!". Jag håller inte alls med, jag har inget adrenalin alls på det sättet, jag är avslappnad men fokuserad.

Håller helt och fullt med! Jag skulle själv närmast karaktärisera min upplevelse av körning då det är bra som det närmaste meditation man kan komma. Man känner liksom att allt annat än bilen och banan försvinner. Jag upplever det nästan som att bilen står still och att det är världen runtomkring som rör sig runt mig och bilen som blir alltets medelpunkt. Det känns som att det går väldigt långsamt och man kan uppfatta varje litet ljud från både vindbrus och banyta utöver bilens egna ljud. Man känner lastförskjutningarna innan de kommer. Då man uppnår detta flyt så går det fort. Riktigt fort och jämnt. Brukar ligga på samma tiondedels sekund. Jag lyckades t o m samma hundradedels sekund två varv i rad på Anderstorps långa bana med det tredje en hundradedel ifrån. Det är den upplevelsen jag jagar...

Det är en stark upplevelse men inte fan är det adrenalin inte... Det är ju snarare nästan en religiös upplevelse. Nu är jag ju inte lagd åt det religiösa hållet men starkt är det.

Nu skall ju medges att man kan ibland vaknar upp ur detta flyt snabbt och då.... Då är det adrenalinfyllt...

En bra bok om hur man hittar vägen till detta flyt är "Inner Speed Secrets" av Ross Bentley. Rekommenderas!

Peter S skrev:

Magnus Thomé skrev: "Adrenalin!!!! Det är ju därför man gör det här!!!". Jag håller inte alls med, jag har inget adrenalin alls på det sättet, jag är avslappnad men fokuserad. Håller helt och fullt med! Jag skulle själv närmast karaktärisera min upplevelse av körning då det är bra som det närmaste meditation man kan komma. Man känner liksom att allt annat än bilen och banan försvinner. Jag upplever det nästan som att bilen står still och att det är världen runtomkring som rör sig runt mig och bilen som blir alltets medelpunkt. Det känns som att det går väldigt långsamt och man kan uppfatta varje litet ljud från både vindbrus och banyta utöver bilens egna ljud. Man känner lastförskjutningarna innan de kommer. Då man uppnår detta flyt så går det fort. Riktigt fort och jämnt. Brukar ligga på samma tiondedels sekund. Jag lyckades t o m samma hundradedels sekund två varv i rad på Anderstorps långa bana med det tredje en hundradedel ifrån. Det är den upplevelsen jag jagar... Det är en stark upplevelse men inte fan är det adrenalin inte... Det är ju snarare nästan en religiös upplevelse. Nu är jag ju inte lagd åt det religiösa hållet men starkt är det.

En mycket bra beskrivning av det som mentala rådgivare kallar "flow"! .

Det är samma inom alla idrotter (fast detaljerna skiljer sig åt såklart). Sinnena skärps men vissa, ointressanta, delar filteraras bort, allt går i slowmotion, allt går så lätt och per automatik. Medvetandet behöver inte ingripa aktivt utan registrerar bara att allt går perfekt, etc etc.

Når man detta tillstånd 4-5 ggr/år så är mycket lyckligt lottad.

Pär Hylander skrev:

En mycket bra beskrivning av det som mentala rådgivare kallar "flow"! . Det är samma inom alla idrotter (fast detaljerna skiljer sig åt såklart). Sinnena skärps men vissa, ointressanta, delar filteraras bort, allt går i slowmotion, allt går så lätt och per automatik. Medvetandet behöver inte ingripa aktivt utan registrerar bara att allt går perfekt, etc etc. Når man detta tillstånd 4-5 ggr/år så är mycket lyckligt lottad.

Jag har faktiskt vid ett par tillfällen upplevt något liknande; dock inte i samband med bankörning - utan vid spinning! Spinning är under vinterhalvårets vardagskvällar ett substitut för MTB-träningen och är givetvis inte alls lika kul, MEN... vid ett par tillfällen när jag slitit riktigt hårt (och musiken varit rätt) har jag kommit i något slags trance under kanske 30-60 sekunder; kroppen känns bortkopplad (ingen känsla av trötthet) och mentalt är det någon slags blandning av ilska och lyckorus.

Någon som känner igen det - eller någon som kan rekommendera en lämplig terapeut?

Dennis Kullman skrev:

Någon som känner igen det - eller någon som kan rekommendera en lämplig terapeut?

Jag har upplevt "runners-high" men det är nog inte samma sak?
Det är hursomhelst jättehäftigt. Man ligger på "varvstoppet" och helt plötsligt får men några växlar till! Hur skön känsla som helst!

Mvh/Micke

Dennis Kullman skrev:

Någon som känner igen det - eller någon som kan rekommendera en lämplig terapeut?

Nä, det behöver ingen skrynklare till, det är i sådana tillstånd som alla världsrekord sätts.

Jag har tävlat/tävlar i pistolskytte, dom åren när jag tränade som bäst så nådde jag riktigt flow några gånger om året som mest. Det var ju liksom det man ville åt, det spelade ingen roll var man gjorde själv, kroppen bara satte träffarna perfekt i mitten varje gång av sig själv i precis rätt tid. Min gren är olympisk snabbpistol, där man skjuter 5 skott på 5 olika tavlor på sammanlagt 4 sekunder, när jag hade flow kunde jag på ca +-0,01 sek ange vilken tid jag hade mellan skotten och på ca +-0,03 ange sluttiden på sista skottet...

Magnus Thomé skrev:

Persbrandt sa i TVprogrammet Prestanda häromdagen, när han kom in efter ett pass på Anderstorp: "Adrenalin!!!! Det är ju därför man gör det här!!!". Jag håller inte alls med, jag har inget adrenalin alls på det sättet, jag är avslappnad men fokuserad.

Adrenalin är f-bannat obehagligt att få tycker jag. Jag skakar efteråt och är inte alls vass. Jag får det aldrig på banan men ca. en gång i månaden i trafiken. (Jag kör i jobbet så det blir en del mil)

Men kopplat till banträff, hur är det för er andra?
När jag går upp kl. 05.00 och åker till en banträff så är det med en viss anspänning - man känner sig laddad, förväntansfull och lite nervös. (Blandat med att man på väg dit håller på att somna pga av att man gått upp så tidigt. )

När sedan det hela rullar igång så måste iaf jag ut och få ett par goa varv innan anspänningen släpper. Därefter så kommer självförtroendet och testandet av spår, bromspunkter, lastväxelhanteringsteorier sätter in.

Men när träffen sedan är slut har jag några ggr fått en ganska tung huvudvärk? Har ni upplevt det? Nu vet jag inte om det berott på anspänning släppt eller att man varit utsatt för sol&blåst hela dagen (inte van vid det)? Till saken hör att jag är en av arr. så det kanske bidrar lite också?

När man sedan är på hemväg känns det bara hur lungt som helst. Jag tror aldrig att jag kör så avslappnat och mjukt som hem från en banträff.

Mvh/Micke

I LOVE ADRENALIN

När jag var ung och tokig körda jag på en smal 70km/h oljegrusväg med en kulle i en högerböj (man såg inte andra sidan). Körde man 110 så lättade bilen och hamnade på motsvarande sida, det var adrenalin det. Kan tillägga att detta upptåg endast skedde i mörker, man såg åtminstånne om det kom bilar eller inte.

Jag vill ha banor med hopp och blinda kurvor.

Esa skrev:

I LOVE ADRENALIN Jag vill ha banor med hopp och blinda kurvor.

Finns redan en.

Jag tror Persbrandt blandar ihop adrenalinrus med lyckorus men handen på hjärtat, visst kan man känna adrenalinet tillfälligt vid bankörning?
Inte nödvändigtvis ngt negativt.

johann skrev:

Esa skrev: I LOVE ADRENALIN Jag vill ha banor med hopp och blinda kurvor. Finns redan en.

Den är lång oxå.

Mvh/Micke

BTG skrev:

johann skrev: Esa skrev: I LOVE ADRENALIN Jag vill ha banor med hopp och blinda kurvor. Finns redan en. Den är lång oxå. Mvh/Micke

och väldigt kuperad.

Ja ja, jag vet. Sluta tjata jag ska ta mig dit nästa år, hoppas jag.

Magnus Thomé skrev:

Ni som åkt med, vad säger ni??????? Det är ju väldigt lätt att uppfatta saker fel när det gäller en själv

Delar nog din uppfattning, du och men sen ibland i en kurva så blir det och kanske en men efter det så blir det igen

BTG skrev:

Men när träffen sedan är slut har jag några ggr fått en ganska tung huvudvärk? Har ni upplevt det? Nu vet jag inte om det berott på anspänning släppt eller att man varit utsatt för sol&blåst hela dagen (inte van vid det)? Till saken hör att jag är en av arr. så det kanske bidrar lite också? Mvh/Micke

Du glömmer väl inte att andas?
Snålandning är ett fenomen som man får passa sig för när man dyker - av flera skäl. En av de möjliga konsekvenserna är huvudvärk...
Långsökt, men ändå...

Jag tror huvudvärk i samband med bankörning mest handlar om vattenbrist. Man dricker alldeles för lite. Det är tungt kroppsarbete att köra bil på bana med 100% koncentration.

Esa skrev:

Jag tror huvudvärk i samband med bankörning mest handlar om vattenbrist. Man dricker alldeles för lite. Det är tungt kroppsarbete att köra bil på bana med 100% koncentration.

Det är ju rimligt att anta - dock inte i mitt fall. Jag börjar "vätska upp" flera dagar innan en banträff. Sedan dricker jag ganska mycket vatten till vardags också....

Kanske snålandas jag?

Mvh/Micke

Esa skrev:

Jag vill ha banor med hopp och blinda kurvor.

Du kanske skulle satsa på finska rallyt?

BTG skrev:

Esa skrev: Jag tror huvudvärk i samband med bankörning mest handlar om vattenbrist. Man dricker alldeles för lite. Det är tungt kroppsarbete att köra bil på bana med 100% koncentration. Det är ju rimligt att anta - dock inte i mitt fall. Jag börjar "vätska upp" flera dagar innan en banträff. Sedan dricker jag ganska mycket vatten till vardags också.... Kanske snålandas jag? Mvh/Micke

Du är väl ingen kamel? Dvs, dricka innan ser lagras inte utan ser väl bara till att du inte börjar med vattenbrist? Nåväl dricker får du i dig ca 5 liter vatten som inte är i form av kaffe eller Coke på en varm bandag så är det garanterat inte det.

Huvudvärken kan dock komma av saltbrist också.

johann skrev:

Du är väl ingen kamel? Dvs, dricka innan ser lagras inte utan ser väl bara till att du inte börjar med vattenbrist? Nåväl dricker får du i dig ca 5 liter vatten som inte är i form av kaffe eller Coke på en varm bandag så är det garanterat inte det. Huvudvärken kan dock komma av saltbrist också.

Precis dricker man för mycket kan man ju pissa ut saltet i kroppen så att säga o det är ju mindre bra det oxå :/

Gustav Uhlander skrev:

johann skrev: Du är väl ingen kamel? Dvs, dricka innan ser lagras inte utan ser väl bara till att du inte börjar med vattenbrist? Nåväl dricker får du i dig ca 5 liter vatten som inte är i form av kaffe eller Coke på en varm bandag så är det garanterat inte det. Huvudvärken kan dock komma av saltbrist också. Precis dricker man för mycket kan man ju pissa ut saltet i kroppen så att säga o det är ju mindre bra det oxå :/

Man "pissar" inte ut saltet så att saltbrist uppstår!! Men däremot så svettas du och kan få saltbrist. Drick vatten med tillsatta salter.

Det är lysande att ladda med vatten dagen innan banträffen, man kan inte ta igen en vattenbrist i kroppen på 1 timme. Det kan ta 24-48 timmar innan vattenbalansen är återställd!! Så gör som kamelen

Mer om vatten och salter: http://www.paulun.com/art.php

Ha det bra

Mvh,Björn