Dennis Kullman skrev:

johann skrev: kroppen kan inte lagra överskottsvätska, det kommer ut som urin och/eller svett. En riktigt utförd kolhydratladdning innebär att glykogendepåerna är helt fulla - för att de ska kunna bli det måste vi dricka mycket vatten. Vattnet binds till glykogenet. Smidigt nog kan vi utnyttja det vattnet när glykogenet sen förbränns.

Det motsäger inget jag sagt på ngt sätt.

Förövrigt så är glykogendepåerna heller någons sorts långtidslagring utan det helt tomma på max 48 timmar men normalt ca. 24 h om man inte inte tillför kroppen kolhydrater. Så vi pratar inte om några stora depåer här heller. Hur stora det är beror i stort sett på mängden muskelmassa och leverns storlek och hur snabbt de töms beror dels på ämnesomsättningen och dels på energifröbrukningen. Om man tömmer dem går kroppen över till primär fettförbränning (ketosis) och till viss del proteinförbränning.

De enda långtidsdepåer kroppen har av energi är dels i form av proteiner och dels i form av fett.

Dennis Kullman skrev:

En riktigt utförd kolhydratladdning innebär att glykogendepåerna är helt fulla - för att de ska kunna bli det måste vi dricka mycket vatten. Vattnet binds till glykogenet. Smidigt nog kan vi utnyttja det vattnet när glykogenet sen förbränns.

johann skrev:

Det motsäger inget jag sagt på ngt sätt.

Nej.

johann skrev:

Förövrigt så är glykogendepåerna heller någons sorts långtidslagring utan det helt tomma på max 48 timmar men normalt ca. 24 h om man inte inte tillför kroppen kolhydrater. Så vi pratar inte om några stora depåer här heller. Hur stora det är beror i stort sett på mängden muskelmassa och leverns storlek och hur snabbt de töms beror dels på ämnesomsättningen och dels på energifröbrukningen. Om man tömmer dem går kroppen över till primär fettförbränning (ketosis) och till viss del proteinförbränning.

...och proteinförbränning vill vi undvika; som tur är har vi ju fenomenet "gå in i väggen" som tvingar ner de flesta av oss till en lägre intensitet - så att fettet kan användas som bränsle...

Den här diskussionen är intressant, men hör väl hemma i något annat forum

Dennis Kullman skrev:

Dennis Kullman skrev: En riktigt utförd kolhydratladdning innebär att glykogendepåerna är helt fulla - för att de ska kunna bli det måste vi dricka mycket vatten. Vattnet binds till glykogenet. Smidigt nog kan vi utnyttja det vattnet när glykogenet sen förbränns. johann skrev: Det motsäger inget jag sagt på ngt sätt. Nej. johann skrev: Förövrigt så är glykogendepåerna heller någons sorts långtidslagring utan det helt tomma på max 48 timmar men normalt ca. 24 h om man inte inte tillför kroppen kolhydrater. Så vi pratar inte om några stora depåer här heller. Hur stora det är beror i stort sett på mängden muskelmassa och leverns storlek och hur snabbt de töms beror dels på ämnesomsättningen och dels på energifröbrukningen. Om man tömmer dem går kroppen över till primär fettförbränning (ketosis) och till viss del proteinförbränning. ...och proteinförbränning vill vi undvika; som tur är har vi ju fenomenet "gå in i väggen" som tvingar ner de flesta av oss till en lägre intensitet - så att fettet kan användas som bränsle... Den här diskussionen är intressant, men hör väl hemma i något annat forum

Den har nog iaf kommit rätt långt ifrån trådens ämne även om kost och kroppens kemi i allra högsta grad påverkar vår körning.

Läste en annan rolig liten grej i en Amerikanks forsknings tidning.. där har man nu hitat bevis på att hjärnar har en del som hela tiden förutspår vad som händer i din motståndare tex schack.. dvs den är nått som ingen av oss överhuvutaget vet om.! Detta är tex nått jag anväder ofta fast på ett helt annat sätt.. Och det kankse inte är samma centra ens. men jag bruakr läsa en massa teorier och teser.. sen när jag inte får nått grepp om det så släpper jag det ner i det undermedvetandet som jag kallar det.. sen går jag och hugger ved eller nått som anant praktiskt och vips så kommer det till mig och jag får en snilleblixt..
Sen när jag kört på bana så blir det som många av Er säger.. man hamnar i en underbar stämning av perfektion... en sorts felfri Harmoni.. sen ibland så märker man att allt bara går av sig självt! underbart.. men av nån anledning så vill ja ha båda sido och takluckan nere så jag hör sportfiltrer och motorn ännu bättre.. så jag slipper titta och bara känna och köra! men jag är långt ifårn många av Er på detta! för jag har nyss börjat åka och helsike vad adrenalin man får ibland när nått oväntat händer i blöta tex..

Tack för en för övrigt rolig läsning!

Adrenalinet är det som är drivande för mej. Efter jag kört riktigt hårt skakar händerna okontrollerat om jag inte håller i nånting (oavsett om det är motorväg, landsväg, streetrace, dragrace, konbana, bana, whatever). Jag kan INTE prata och köra samtidigt om jag ligger på. Å andra sidan brukar inte mina passagerare vara mottagliga för konversation heller... Lyckas jag skrämma mej själv är det ren bonus och kan inte bli mycket bättre. Men det ske utan tappad kontroll, det är kontrollen som är grejen. Vid tappad kontroll blir man ju givetvis också rädd, men det är bara otäckt.

och som några tidigare adrenalinare redan sagt så är bästa kicken att hoppa med bilen. Lyfta ur fjädringen är helt ok och det har de flesta varit med om/testat, men att vara airborne är en helt annan grej som inte så många provat (undantaget tävlingsförare i tex RY, RC och Racing givetvis).

När jag tänker efter är det nog 2 "lägen" som ger mej det jag vill ha. Dels kontrollen, precitionen. Att bilen gör det jag vill att den ska göra när jag vill att den ska göra det. Det är det drifting handlar om för mej. Det andra är adrenalinet och då behövs hastighet i kombination med ovanstående. En perfekt genomförd sladd på tvåan ger lyckokänslor, samma sladd på samma ställe på trean ger adrenalin.