Eddie Varvstopp skrev:

MSCC KM1 blev det DNS och Besvikelsen var total . Här skulle det egentligen varit en målande beskrivning på mina upplevelser från första tävlingen på 3 år. Denna gång var planeterna helt fel och hela kosmos arbetade mot mig . Man hade set fram mot starten sååå mycket och jobbat riktigt hårt att ha bilen klar. Det var kanske ett par timmars jobb kvar men bilen var redo. Räserkläderna packade med licens, formaterat minneskort till performanceboxen, utskriven vagndeklaration, anmälan skickad och betald, så redo var jag. Första spiken var att jag drabbas av magsjukan som familjen lidit av tidigare samma vecka . Inte lika hårt drabbad men fortfarande rätt dåliga förutsättningar att tävla. Redan uttorkad, allmänt matt, därtill att man när som helst behöver uppsöka toa är inte direkt idealiskt om man ska köra fort. Sedan kommer nästa dråpslag. Min besiktningstid på fredag eftermiddag blir inställd p.g.a. sjukdom på stationen . Hade kunnat tävla ändå men att köra bilen till tävlingen hade varit en risk i sig. Med tanke på allt annat som hänt hade det varit givet att jag äntligen fått se en konstapel på väg till knutan ( böter och flygande besiktning ter sig inte lockande). Men så efter den totala besvikelsen så har det faktiskt ordnat upp sig. Kikade i klubbkalendern och där var den årliga besiktningsträffen. Perfekt, inget trasslade med ombokning bara att åka dit. Lördag morgon och det skulle visa sig att jag blev lite väl tidig på plats i Trelleborg. Bilen blev besiktad av Peter som vanligt och bilen blev godkänd . Så nu kan man köra vidare på vanlig väg de kommande 2 åren . Fick ett litet snack med klubbkompisarna innan jag åkte hem. Det är en fantastisk bil jag har, egentligen är fjädringen stenhård men det känns inte så på vanliga vägar. Inte förrän man ska studsa runt på kullersten eller liknande kan det bli lite obekvämt. Jag körde slut på den gamla bensinen i det vackra vädret och fyllde tanken med ny 98 oktanig . Jag blev också påmind om att man nog skulle vilja ha styrservo och kortare utväxling . Nåväl, härligt att den lirar och att man nu har en sak mindre att bekymra sig över till nästa tävling.

Skönt att det ordnade sig till slut Eddie. Lite gasande blir man alltid glad av.

Vi saknade dig! Kommer du till Ljungbyhed??

Du kan trösta dig med att du snart får ytterligare en Porsche till granne i garaget

Tack Daniel

Freed skrev:

Vi saknade dig! Kommer du till Ljungbyhed?? Du kan trösta dig med att du snart får ytterligare en Porsche till granne i garaget

Joförtusan, kan t.o.m ha fått hjulen ställda åt rätt håll innan nationaldagen. Vi får hoppas att jag inte tajmat i en ny dagissjuka

Ska du skaffa ny lyftvärmare ??

Kul att det ordnade det sig Eddie! Ser fram mot att se dammet ryka av bilen framöver.

Årets första racerapport och även den första på sådär 4 år. Jag har ju bloggat om alla ursäkter innan så det kan vi tack ock lov hoppa över. Det var en underbar dag med MSCC, klubbmästerskapet brukar vara det men idag var det lite extra då vi delade dagen med BMW Cupen och det var riktigt fint väder, typ 23 grader och solsken. Redan kvällen innan hände lite omvälvande saker. Min fru ordnade en mekaniker till mig . Hon skulle umgås med sin arbetskompis och dennes sambo var betydligt mer intresserad att följa med mig och kolla på racing . Nu hade jag helt plötsligt en mekaniker och tillgång till servicebil, rena lyxen! Det förenklade logistiken och framförallt däckbyte avsevärt. Så otroligt uppskattat med denna hjälp (Thank you Nick!!! ). Väl på med de stora hjulen så märker man att bilen är markant mer trögstyrd, kanske inte så bra för en förare med dålig kondis. Vidare märkte man att folk blir lite extra glada när man har på sig räserpyamasen, det var inte bara jag som var glad att få komma till start efter dessa år. I besiktningskön fick jag prata med Fredrik Å, inte nog med att jag borde köra lika snabbt som han i sin Ginetta, så kan jag tacka honom för lackhjälpen tidigare i år. Med andra ord har man redan börjat få nya klasskompisar.

Tidsträning 1
Japp, då var det dags för själva körningen. Ut på ett par trevande varv och jag har i bakhuvudet att 1:06 skall vara personbästa på denna sträckning (dubbelkollade senare och 1:06,74 sattes 2014 på r-däck), som för övrigt är en favorit. Matcha den tiden skall jag göra under dagen och extra bra blir det om man kapar 2 sekunder med tanke på slicksen. Det blir inte mycket slökörning, vänster fram har något glapp men det väljer jag att ignorera och det märks inte när man kör. Jag hamnar bakom en en vit Ginetta som visar sig inte ha så bråttom. Tar mig om och kör på. Det greppar riktigt fint, på något ställe får jag bilen att överstyra till och med. Ser tiderna börja med 1:08 sedan 1:06 och bäst blir 1:05,7 . Jag är riktigt glad då jag redan putsat personbästa på första stinten . Det finns mycket att fila på men det mest fundamentala är att jag har svårt med växelval på baksidan. Man kan köra ordentligt fort men jag får inte till någon bra växelstrategi att jobba ifrån. Efter passet kollar vi däcktryck, 1,8 verkar väl ok så det får jag köra vidare på. Indikation på den anslagna tidlistan är att jag är näst sist i fältet. Helt ok med mig .



Foto: Nick Kountourakis

Tidsträning 2
Till andra stinten har jag grubblat på växelval på baksidan. Det gör susen och även om det inte är optimalt så blir körningen mer konsekvent och jag kan öka tempot. Liksom första passet är det ganska fritt, sedan får man lite flashbacks från Porsche cupen när Micke Olsson drar förbi med sin Radical . En del positiva iakttagelser är att när det går undan så märker jag inte av trögstyrdheten, toe-out bak som tydligen skall vara livsfarligt går visst att köra med. Det är nog den som bidrar till överstyrning i långsamma svängar. En annan grej är att jag faktiskt har bra ratthållning, tidigare körningar har jag varit för fladdrig med händerna så det är en positiv utveckling. Det nya chassiet lirar bra, ingen markant skillnad men det verkar som det funkar med slicks trots att det är avstämt för r-däck. I övrigt är det följsamt och fint. Tiderna sjunker och jag sätter dagens bästa 1:04,3. Otroligt nöjd och helt över förväntan. Tidlistorna indikerar att jag inte blir sist i kvalomgången.

Lunchpausen
Det är kul att klubben arbetar för all-inclusive event och att få lunchen fixad som tävlande är uppskattat ! När burgaren är uppäten plockas laptopen fram för att kolla loggfiler. Mina gamla Roadsport C kamrater Magne och Pontus (båda Lotus Elise) bidrar med återkoppling. Pontus kör retligt nog fortare än mig men oerhört uppskattat att han delar sina filer! Jag kan snabbt konstatera att det finns mycket att hämta på körningen. Hittar loggen från 2014 och ser att jag kan även lära av mig själv . Säger det igen, underbart verktyg den där Performanceboxen !



Röd - 2018, Blå - 2014

Snabb analys säger att jag är hyfsat ok att bromsa (aningens brantare kurvor). Finns ett par partier där jag har bättre hastighet . Kikade även på sidokraft och lite bättre är det med 1,3 mot 1,2G, men nog skulle man kunna krama ut lite till . Baksidans snabba chikan kändes är en utmaning och det bekräftas av loggen. Jämför man sedan med Pontus så finns det klart mer att hämta där. Vad jag även tycker är intressant med grafen är att bilen är slöare. Antingen har jag tappat kraft i maskin eller så är det så att jag dödat utväxlingen med mina höga däck. Runt 6% skillnad i rullomkrets mot tidigare "rullskridskor", stämmer teorin är det både bra och dåligt. Dåligt för jag har inte ekonomi att byta däck men bra för det blir ett enkelt trim att gå ner från 640 till mer resonabla 620-610 .

Race
Så var det dags för Race. Står bredvid bredvid den vita Ginettan (nr 20) och undrar hur det skall gå. Får en riktigt bra start och jag tar decimetrar just i början men ser strax hur Ginettorna framför får upp flåset bilarna tar igen och drar sakta ifrån. Jag är i detta läget fortfarande inte sist. När vi kommer ut på rakan har en Radical snurrat och det blir rödflagg. Så det blir omstart. Denna gången kommer jag iväg dåligt och det sista hoppet att ta ge motstånd till 20 krossas när jag missar växling och jag är definitivt bakom. Men det blir jakt på det första varvet rätt och jag har kul. Tyvärr verkar det som han ger upp och i princip släpper mig . Resten av racet blir solokörning, inte mycket att försvara och för långt ifrån de framför. Så nu börjar jag experiment med senare inbromsning, inspirerad av infon från loggfilerna. Tyvärr inga bättre tider men man märker att det finns tid att hämta på många ställen. När jag passerar målflagg är jag inte sist!

Trots värmen och min dåliga kondis så har jag hållit mig hyfsat fräsch hela dagen. Visserligen svettig och trött men ingen huvudvärk, illamående eller andra fenomen. Med andra ord är jag otroligt nöjd med dagen. Bilen har gått bra och varit anständigt körbar. Klonket i vänster fram är något jag behöver se över och jag kunde även se att hjulvinklarna bak ändrat sig. Så lite att kika på till nästa gång. Vad som både är bra och dåligt är att jag kan förbättra mig med mer träning, det är bra för jag behöver inte köpa grejer till det men dåligt för jag helt enkelt inte har så mycket tid att komma ut att köra .

Slicksutvärdering
Så dagens största diskussionsämne. Hade förväntat mig lite av en direkt och intensiv upplevelse av de nya greppnivåerna. Lite som att man blir serverad en fantastisk måltid som är så god att man nästa kan höra änglarna sjunga. Min upplevelse var mer successiv, att det fanns mer grepp att utforska hela tiden på olika sätt. Mer som en buffe där man hela tiden upptäcker nya läckerheter och det tar inte slut. Med andra ord har jag bara börjat på resan och den ser jag verkligen fram mot. Som en sidonot fick jag ett svar på frågan på hur mycket det slits, med detta tempot räcker detta settet resten av säsongen .

Ni kanske kommer ihåg den där plasthuven jag klyddade med tidigare? Jag gör det i alla fall . Fick en kväll i garaget med hyresvärden (grym erfarenhet och hjälpsam) och kladdade plast. Inte ofta jag gör det men jag blir lika förvånad hur lätt det är att jobba med glasfiber. Vi fick i.a.f. dit gångjärnsinfästningarna, gälarna för luftutsläppen och även huvlåsen åkte med.

Av en ren händelse (tänka sig) började buksbilen strula vilket resulterade i att jag tog räsern till SSM. För första gången så stod jag på sportbilsparkeringen vid Porscharna. Ni som såg den kan intyga att det var väldigt mycket #outlawporsche över den .Nåväl bilen ska in på lack av de vita bitarna så hela bilen får samma färg igen.



Hade faktiskt en tidigare session i garaget där jag ägnade mig åt buggfix. Ja, jag kallar det så, kanske lite skadad från min yrkeserfarenhet med mjukvara. Bugg är för mig när systemet inte beter sig som förväntat. Detta är lite skillnad mot ett fel där systemet inte fungerar. Min bil fungerar och på det stora hela är den inte trasig. Däremot finns det några grejer som inte är helt ok med bilen och som jag stört mig på att det inte lirar som det ska. Nu har jag lovat mig själv att få dessa fixade.

Efter tävlingen på Ljungbyhed hade jag ett klapprande/klonkande i vänster framhjulsupphängning. Inget som störde min framfart, men fortfarande irriterande. Lyckades faktiskt få det avhjälpt. Verkade som det var glapp i fjäderbenet för jag spände var skruv jag kunde komma åt på fjäderbenet och det blev bättre.

Sedan lyckades jag med konststycket med att köra av oljetempmätaren under tävlingen. Den fungerade men satt löst och fick provisorisk fixeras med silvertejp. Efter lite svordomar en fredagskväll så satt mätaren fast på plats igen.

Sedan var det pinsamma att bilen hade tappat halvljuset. Det hade helt enkelt slutat fungera. Fick dra mig till minnes och googla för nog var det så att ljusknappen kan ge det fenomenet. Grävde i mina lådor och till min förvåning hittade en. Provade byta och sen hade jag ljus igen .

Ja, så var det utmaningen kring hjulinställningen. Har tidigare försökt mig på det men mindre bra resultat. En del var ju att man inte hade koll på hur det funkade och dels att förutsättningarna inte var rätt. Det senare klurade jag lite på och skred till verket att skapa verktygen som jag behövde. 2 rätskivor för referens var ju bara att köpa sedan tillverkade jag 4st pallbockar i trä. Kompisen Jocke hjälpte mig såga till bitarna och nu kan bilen stå på egna hjul samtidigt som man kan komma åt hjulupphängningen.

Detta har visat sig bli en lång process men jag har tagit de första stegen i att begripa bakvagnen. Jag kunde konstatera att justeringarna i princip bottnar så jag behöver ett par sessioner till för att få kläm på det. Ena sidan hade lossnat i justeringarna efter Ljungbyhed så det var den jag fokuserade på att få lik den andra sidan plus att att den nu är fastspänd. Metoden jag använder har jag tankar på att dokumentera och dela med mig av.

Ja så här jag fått lite lackat, i sig en dråplig historia men nu finns det lack på bakskärmen och huven. Tyvärr behöver huven få en omgång till men det får bli senare. I vilket fall har den begåvats med spolarmunstycken. En tragisk upptäckt är att jag sett att ett par av mina dämpare fuktar olja men det får gå lite till.

Nu är bilen preppad för årets backtävling. Jag väljer att köra r-däck istället för slicks. Tänker att får man inte upp tempen kanske typen inte har så stor betydelse. Däremot är det mina korta 15" vilket gynnar accet vilket är mer utslagsgivande. En provtur fick mig att komma ihåg hur väl bilen svarar på utflyttade hjul dessutom är hjulen såå läckra på bilen .

Ni har säkert läst det förr men backtävlingen i Minnesberg är något jag verkligen gillar. Det är en unik tillställning då det mig veterligen inte kör något motsvarande i riket. Visst finns det några rally event men inte Hillclimb på asfalt. Sedan är det en otrolig spänning att köra. Så, tidigt på lördagsmorgonen bar det iväg till backen i Minnesberg. Jag har nästan glömt att nämna att det är en varm dag, man har nästan tagit det som självklart sommaren 2018. I vanlig ordning är det kul att träffa kompisarna och mina gamla klasskamrater visar lite besvikelse att jag inte längre kör Roadsport C men överlag är folk glada att se mig som deltagare igen .

Ok, logistiken avverkas smidigt och avslappnat och det blir efter förargenomgången en rekognoseringsrunda för att få en uppfattning om årets sträckning. För er som inte var med så går det till såhär: Först kör man fram till starten, Besiktnings-Micke håller i pinnen i år och den placeras under ena bakhjulet så man inte behöver hålla på bromsen inför start. Mats står i vanlig ordning och rycker flaggan framför bilen. Så bär det av hyfsat plant fram till första konpartiet. Man har precis växlat upp till 3:an innan och det är inte en riktig chikan för man kan hålla hög hastighet igenom med väldigt lite styrkorrigeringar, däremot avskräcker konerna något enormt. Plåt kan bytas, sår kan läkas men 5-sekunders tidstillägg kör man inte ikapp . Efter konerna kommer den riktiga backen, en svepande vänster kantad med läskiga koner. I min vagn är det fullt på trean och därefter har vi nästa konparti för att få ner farten. Här är det fråga om ett s-parti där det räcker att lätta för att komma igenom. Med andra ord snabbt parti som övergår i en snabb högersväng. Då är vi framme vid en riktig konchikan där man behöver få ner farten. Precis efter utgången är målgång. Denna sträckning är ca 900m och tar mellan 30-25 sekunder att avverka. Det är otrolig intensiv körning med ytterst små marginaler.

Första stinten blir lite vad det blir . Försöker få mig en uppfattning om växelval så det mesta är trevande. Men jag konstaterar att årets sträckning är snabb och jag gillar det .

Andra åket blir det lite för länge på tvåan och jag går i varvstopp innan första konpartiet. Däremot går det fortare uppför den snabba vänstern. Gör en riktigt bra satsning över sista chikan och mål. Inte helt optimalt men jag ligger 5:a av 7 i Modsport klassen. Det höjer motivationen en del .

Tredje åket bra tryck genom hela banan. Skulle kanske kunna öka i första chikan då jag växlar upp till trean strax innan. Trots att jag tycker jag kört bra blir tiden inte mycket bättre och jag droppar till 6:e plats.

Fjärde åket får jag till hyfsad ingång och utgång i första konpartiet men fegar i andra och konpartet på slutet. Inte heller optimalt men det ger mig bästa tid 27,9 och är tillbaka på 5:e plats.

Stint nummer 5 är känns helt ok rakt igenom förutom lite mycket varvstopp ut ur sista partiet. Är här någon tiondel långsammare och hoppar åter till 6:e plats .

Sedan är det lunch. Klubben har ordnat att vi tävlande får stekt mat serverat. Det blir en hamburgare och trevligt prat med mina vänner. En sak som jag störde mig på var det eviga trasslade med säkerhetsutrustningen. Det var för varmt att ha den på så det behövdes plockas av för att strax efter dras på igen. Så att ha den av en längre stund var riktigt skönt. Nu hör det till seden att ingen kör fortare efter lunch. Så är det bara. Men jag hoppas innerligt att jag kan klämma ur 2 tiondelar med resonemanget att jag precis börjar lära mig sträckningen. Det är gapet till nästa medtävlande.

Åket efter lunch försöker jag fokusera på hög ingång i första partiet och det blir hyfsat ok men fortfarande ett dåligt slut. Mycket riktigt blir det ingen förbättring.

7:e körningen håller jag trean nästan hela vägen vilket är bra men spårvalet uppför backen ger mig fel ingång och måste släppa i utgången. Jag kör dessutom på en kon så det blir skräp av alltihop.

Så sista åket, sätter allt hopp om förbättring. Det kändes bra bra denna gången. Som ni säkert listat ut innebär det dåligt resultat. Så jag slutar 6:e och får nöja mig med att jag skrapar ihop några poäng till i klubbmästerskapet. Som vanligt kan man summera dagen med fantastiskt kul tävling .



Jag lämnar dock tävlingen lite fundersam. Min nya plasthuv är inte riktigt vad jag förväntar mig. Den har en stor brist och det är att den drar in värme i kupén. Något jag inte hanterar är just värme så detta är helt enkelt inte acceptabelt och skall åtgärdas . Ingen skugga över tillverkaren som prioriterade låg vikt. Vad som är problemet är att det inte längre finns någon avskärmning mellan motorrummet och friskluftintaget nedanför rutan. Jag får helt enkelt in motorrummets värme rakt in i kupén. Tur att vi hade korta stints i värmen annars hade jag fått massivt psykbryt. Mer jobb men det kallas utveckling .

Värmeproblemet är standard på 924/44 med plasthuv av den lättare sorten.

Löses enklast med att montera en tjockare/högre värmetålig list längsmed överkanten på torpedväggen

Härlig läsning Edvin, om det är något man saknar i Sverige så är det backtävlingar som är så spännande och utmanande! Man får ju lust att komma ner å testa nån gång fast backar borde vara lättare att hitta norrut....

J.Schuman skrev:

Värmeproblemet är standard på 924/44 med plasthuv av den lättare sorten. Löses enklast med att montera en tjockare/högre värmetålig list längsmed överkanten på torpedväggen

har du bild nånstans??

Eddie Varvstopp skrev:

J.Schuman skrev: Värmeproblemet är standard på 924/44 med plasthuv av den lättare sorten. Löses enklast med att montera en tjockare/högre värmetålig list längsmed överkanten på torpedväggen har du bild nånstans??

Typ något sånt skulle jag ha gjort, men kapat ner den lite på höjden.

Bra beskrivet

Underbar rapport!

Leden jag inte kunde deltaga själv.

Pontus Fyhr skrev:

Underbar rapport! Leden jag inte kunde deltaga själv.

Vi saknade dig

Bakre dämparna släppte olja . Otrolig besvikelse, att dessa inte håller ens för ett race och dessutom kostade de mig över 15 000kr . Men så började jag fundera, kanske det var klåpare som satte dit dem som åter klantat sig. Jag vill minnas att nog var det snålt med spel i ledlagren när jag monterade dem. Kanske det blivit för stora brytkrafter i dämparen så packningarna fått det extra svettigt? Jag kontaktade min goda vän Fredrik Moberg för hjälp med svarv. Distanserna bearbetades och åter igen blev resultatet klockrent. Skulle bli förvånad om dämparna ens kommer i närheten av ändlägena nu. Tusen tack för hjälpen

Så slog jag även en pling till tillverkaren. Jag slapp skälla på dem och de var riktigt trevliga att prata med. Det visade sig att det hade haft bekymmer med tätningar och använder nu en annan typ. Fick även skötselråd om framdämparen som ständigt vill glappa. Riktpriset för en översyn är ca £30 per dämpare så mitt beslut blev att skicka över bakdämparna. De behöver 1 vecka för att pilla på dem så med tanke på framtiden rök är jag inte med att få dem på plats till nästa deltävling. Plan B är att köra med mina gamla dämpare, otäck tanke men så får det bli.

Kunde konstatera att ena dämparen är sopslut och dessutom dräller den olja. Monterade de gamla och de visade sig ha förvånansvärt bra spänst. Nu får vi ser hur det går...

Har inte riktigt hunnit med att updatera vad som hänt med bilen under semestern:





Huven var det jag började med. Det som kännetecknar Porsche är att konstruktionslösningarna kan beskrivas som robusta och gedigna. Det gör att man vänjer sig med att saker och ting fungerar klanderfritt. Min nya plasthuv som inte är tillverkad av Porsche har behövt en del tid att få liknande funktion på som original. Originalgångjärnen fungerar klockrent men huven tog i vindrutetorkarna . Justering krävdes med andra ord och till stöd hade jag Pontus F. . Sedan var det det där med värmeproblemen. Johan S. gav mig ett tips om att höja väggen mot motorrummet. Jag hittade en trädgårdskant billigt (remsa av plast och träfiber) och använde det tillsammans med en grövre tätningslist för att göra en barriär. Har inte hunnit testa men den mjuka huven böjer sig över listen så den ligger tätt mot . Hoppas verkligen det är slut på tramset med att motorvärme går in i kupen.

Tyckte att det var nog var lite väl med vibrationer från motorn. Bruxar man rak sexa vibrerar allt men en koll på balansaxelremmarna kunde inte skada. Mycket riktigt stod ena fel. Lite klurigt är det allt att få rätt spänning på remmen, den ska va åt det lösare hållet men inte för löst. Vi hoppas det bli bra nu. En fundering jag fick om felställda balansaxlar stjäl effekt? Får kolla acc loggarna på Sturup .

När bruxet skulle få sig en dammsugning sneglade jag lite på räsern. Nog såg Klemens lite sotis ut. Jodå, för första gången på flera år fick den sig en invändig rengöring . Blir lite trevligare så. Den sista biten med räsern var att börja plocka ner framdämparna. Ena vill glappa och där har jag fått råd från tillverkaren hur att motverka det och som jag tänkte praktisera. Nu är tyvärr semestern slut och man hade önskat att man hade mer. Får trösta mig med att sakta men säkert så börjar skicket på bilen förbättras trots vidareutveckling .

Nu stundar nästa deltävling och framdämparna uppsmorda, spända med Loctite så jag hoppas att glappet håller sig borta nu. Så nu får den köras i detta skick på KM4. Det innebär fortfarande kass hjulinställning på bakaxeln och med mina gamla dämpare. Och så ska man köra Sturup, banan som jag tycker om minst av alla. Dels har jag en teori om att det var just bakdämparna som var en bidragande orsak att jag gick av och knycklade bilen. Det känns liksom inte riktigt bra. I övrigt är min olycksstatistik överrepresenterad på Sturup . Nåväl, det är bara att bita ihop och köra. Referenstid 1:13,5 som är personbästa. Matchar man det är det helt ok och 2 sekunder snabbare kommer kännas som en seger  . Kan säkert gå fortare men inte nu. Placering bryr jag mig inte om. Hela Modsportklassen består av Kalleracing och de bor i princip på den banan så det är så att säga tufft motstånd. Dock kan det va kul med lite strid i racet . Men det är nog inte detta som ockuperar mina tankar inför tävlingen. Det är fortfarande fokus på att fortsätta utforska slicksen. Jag har fått ordnat med en mekaniker så denna gång ska jag försöka få svar på frågan om mina däck kommer i närheten av arbetstemp. Så vi får hoppas det är torrt och att de har asfalterat om så man slipper puckelpist åkningen från förr. Vi får se hur det går.

Det hör definitivt inte till vanligheterna att jag förknippar Sturup med positiva erfarenheter. Det blev faktiskt en riktigt bra dag på MSCC klubbtävling 4, 2018. Hade min vän Fredrik Olsson bredvid mig i depån och dagen till ära hade jag även en mekaniker med mig. Jag saknar nästan ord för hur tacksam jag är över Roys hjälp. Det var kanske inte så otroligt mycket arbete han behövde lägga ner men för mig betydde det mycket.



Fri Träning
Faktum är att jag lånade ut min mek redan på morgonen. Det var ju gott om tid till första åket och dessutom var det brist på besiktningspersonal. Klubbens behov före mina men jag fick tillfälle att se hur lång tid det tar att byta däck själv . Nåväl, vad som stod först på tur körmässigt var fri träning. Lite lyxigt inslag att få möjlighet att att mjuka upp innan skarpt läge . Ut och köra utan några större förhoppningar och målet var mest att mjuka upp. Det blir lite trevande körning när man i bakhuvudet vet att sista gången man körde här så kraschade man bilen. Tack och lov var det torrt, om än med hotfulla moln inte långt bort. Temperaturen var ungefär runt 20 under dagen. Det går ju att stå på och jag märker vibrationer i början från vänster fram. Det försvinner sakta så jag tar det som att det inte är något allvarligt. Sedan är det ett farligt brottandes med ratten och jag spänner mig så det blir väldigt påfrestande att köra. Nu seglar servostyrning upp på priolistan för modifieringar . Har tidigare i år tyckt att det funkat ganska ok utan men här kändes det som en välkommen uppgradering. Kommer senare på att jag andas inte för att jag tar i så mycket dessutom har jag lite lätt känning av illamående . I träningspasset är alla MSCC klasser med så det är mycket trafik så det är svårt att få till något. Det sker en avåkning som resulterar i gulflagg mot slutet, bästa varvtid blir 1:15,6.

Första kvalomgång
Det var lite blandade känslor efter fria träningen. Vad som skänker hopp var att bilen kändes förutsägbar och banan inte så skumpig som jag minns den. Däremot hade jag inte fått till något bra flyt, för mycket fysiskt brottande med bilen så tankarna gick till att ändra planen och hoppa över däcktempmätningen för att använda kvalet att får upp tempot. Men jag ändrar mig tack och lov, Roy ska mäta temp och jag ska fokusera på att andas, plus att jag ska använda knepet att köra på endast en växel runt banan. Väl ute så tänker jag verkligen på att andas och genast blir det bättre. Håller mig på 3:an så mycket det går och nu börjar bitarna falla på plats. Får mycket bra flyt i körningen och nu är det mindre bilar på banan. Jag kör in i depå utan avkylning, Roy tar tempen på däcken och sedan ut igen. Med ökat förtroende blir sista biten ännu bättre. Med toe out bak (som enligt experterna är fullständigt livsfarligt) så är bilen aningens överstyrd, inte optimalt men fullt hanterbart och konsekvent. Kommer tillbaka till depån med helt annan inställning. Kollar livetimingen som bekräftar det jag sett på Performanceboxen: 1,11,562, vilket innebär att målet för dagen är, i min mening, uppnått d.v.s. 2 sekunder snabbare än personbästa på r-däck . Kollar på vad Roy fått fram på mätningen och snittempen på mina däck är ca 61grader. Det vill säga fortfarande lååångt ifrån de 80 grader som jag gissar är drifttemp.



Blå: 2011, R-däck. Röd: 2018, Slicks. Finns en del att slipa på..

Andra kvalomgången
Under lunchpausen tar jag titt i loggarna men det säger mig inte så mycket mer än att jag får öka och köra mer konsekvent (fick några frågor om jag satt och bloggade ). Strategin är solklar nu det är fokus på däcktemp. Iden om att prestera något i tävlingen fanns inte från början och med att målet med personbästa redan uppfyllt kunde jag helt ägna min mentala kapacitet på att värma däck samt att jag även i detta kval skulle mäta temp. Väl ute får man inte glömma att tänka på att andas och hushålla med växlingarna. Men oj vad det brutalkörs . Försöker bromsa senare, traila hårdare, gasa tidigare och hålla stummare, allt för att däcken ska få jobba. På baksidan märker jag att 3:an tar slut precis innan högfartsvänstern och provar gå upp på fyran. Likaså provar jag gå ner i 2:an redan i ingången av dammkurvan. Märker att det går att köra slicksen rejält på gränsen och skrattar lite för mig själv när jag tänker på varningarna jag fått om hur abrupt slicks släpper . Man kan säga jag lever upp till mitt namn då varvtalsbegränsaren går in åtskilliga gånger under dagen. Det visade sig att utväxlingen i princip var perfekt om man betraktar växlingspunkterna (de högre däcken är annars inget vidare för accet.). En annan reflektion är att min på min modifieringsönskelista har styrservo åkt ner igen. Så farligt trögstyrt är det inte men att sitta med kvart-i-tre fattning med ratten upp och ner i ett par kurvor får kortare utväxling att ligga kvar högst upp på listan . Går in mitt på passet och Roy mäter temp igen. Trots en hel del omkörningar presterar jag ett nytt personbästa som håller sig resten av dagen: 1,11,091

Dags för race
Tillbaka i depå får jag reda på att jag lyckats får upp tempen ytterligare ungefär 65 grader i snitt för alla däck. Med andra ord fortfarande en bit kvar. Min garagegranne Fredrik ger mig referensen att han brukar ligga på strax över 50 grader när han har parkerat i depå. Jag ligger på ca 40 vilket gör att jag har något att relatera till . Roy rapporterar att han sett en fläck som kan vara slitage. Kan förklara de vibrationer jag känt stundtals under passet. Vi försöker kolla däcket men kan inte se något. Jag linar upp för nu ska vi se om det går att krama ut lite till ur bilen och framför allt däcken. Man hoppas på att få lite draghjälp nu när alla startar samtidigt. Ja det var ju det där med starten. Start är inte min främsta styrka, jag är snarare ganska medelmåttig. Därför blev det lite överrumplande när starten gick. Stod i de bakre ledet och såg lamporna tändas, när de släcks så är det ingen som kör. Det är otroligt hur mycket man hinner tänka i den sitsen. Det är frågan om millisekunder ungefär. Kan säga att jag släpper kopplingen men tankarna rör sig kring om jag missat något fundamentalt (avbruten startsekvens, fara på bana eller liknande) eftersom från mitt håll ser det ut som alla framför står kvar. Jag är inte van vid det alls då det brukar vara att hälften rycker iväg direkt och resten masar sig fram samtidigt som jag (kan vara enstaka som missat helt). Jag får helt plötsligt bestämma mig vilken sidan om framförvarande jag skall passera . Blir ingen omkörning där för han kommer iväg och har snabbare bil men fortfarande behövde jag styra om. Tyvärr började fältet framför dra iväg framför men jag hade Ginetta startnummer 199 tätt bakom ett tag. Jag fick köra med backspegel en stund men snart började jag dra ifrån. Det blir för det mesta solokörning därefter, förutom lite varvningar. Det blir heller inga bättre tider trots att jag försökte köra så hårt som möjligt. Slutar racet två platser från sist.



Som ni säkert förstår var detta en helt fantastisk dag. Många besökare som man lärt känna från förr kom och sa hej . Min idol Niklas M. kom och gav ytterligare tips, han tyckte bilen såg lite mjuk ut fram. Är nog inte helt förvånande då avstämningen mer är tänkt för r-däck och att jag har redan tankar för att justera det. Däremot resonerade vi om hjulinställning och han kunde bekräfta att även han har behövt fila på svärden för att få vettig toe bak . Då får man dra fram vinkelslipen nästa gång man ska ställa hjulen. När vi packade ihop hittade vi skadan på däcket som Roy hade uppmärksammat, liten del av slitbanan hade lossnat. Som tur är att jag har fler däck så jag kan byta. I övrigt var temperaturövningen dagens behållning. Innebär att det finns mer tid att hämta. Apropå temperatur, höll nästan på att glömma att kupeluften var helt ok. Kanske därför jag höll på att glömma det då det var som vanligt, med andra ord fungerar min värmebarriär i motorrummet . Pontus F. kunde inte låta bli att poängtera att han kör fortare i Roadsport C än mig, jo det är lite retligt . MEN den största vinsten var att jag äntligen kände riktigt förtroende för bilen . Kommer ihåg 2014 som att det inte fanns och det påverkade min mentala inställning i helt fel riktning. Nu känns det som jag kan köra hur fort som helst. Det är bara fortsätta att vara systematisk i min utveckling (ironiskt jobbar jag med metodutveckling på dagarna). Kan egentligen inte vänta till höstracet om ett par veckor någon som vill följa med och mäta däcktemp ??

Kul att läsa hur upplevde du den varma luften ifrån motorn?

J.Schuman skrev:

Kul att läsa hur upplevde du den varma luften ifrån motorn?

Inte alls modden blev perfekt. Jag minns att i Minnesberg kunde man känna lukterna från den varma motorn men med nya barriären var allt som vanligt igen . Tack för tipset

Skönt att det fungerade.