Inte blyg med ambitionerna inte!

Jag tycker du borde prova att bromsa väldigt hårt en god bit innan 100m skylten så du har tid att släppa av dem lite om det låser!
Men jag tror det blir blött, så får vi se om jag kan hålla mig på banan

Pontus Fyhr skrev:

Inte blyg med ambitionerna inte! Jag tycker du borde prova att bromsa väldigt hårt en god bit innan 100m skylten så du har tid att släppa av dem lite om det låser! Men jag tror det blir blött, så får vi se om jag kan hålla mig på banan

Haha, man får väl ha något som får en att skärpa till sig .

Jo, det är väl i början av inbromsningen man har minst risk för låsning. Fast innan 100 skylten är ju lite att ta i

Så, då var det dags för första körningen på 1,5 år. Det blev på det stora hela bra men i sann anda av racing inte alls vad jag hade räknat med. När jag körde till Knutstorp hade jag den där gnagande känslan att något skulle gå riktigt snett. Ni vet den som kommer när man har haft god tid att förbereda och systematiskt bockat av allt (redan på onsdagen innan hade bilen fått en snabb tvätt), man tycker helt enkelt det gått för lätt så därför kommer den kosmiska rättvisan slå tillbaka, med ränta . Min ovärderliga mek Roy hjälpte mig med att transportera slicks och hjälpte sedan klubben med att stå flaggvakt (tusen tack!). I depån blev mina grannar en av mina tidigare elever från Racingskolan och den oerhört trevliga Thomas, bägge med seven ekipage. Då det bara var träning och dessutom corona-anpassat event så var logistiken minimal och 4 pass var planerat under dagen. Vad jag totalt förbisett var den låga temperaturen (ca 8 grader) som skulle hålla sig hela dagen och tillsammans med blåst skulle spöka för mig under dagen.


Göran Larssons fina bilder hittar ni i eftersnackstråden https://rejsa.nu/forum/viewtopic.php?t=120914&highlight=

Trasslar in mig i bilen för första gången. I och med att Modsport/RS passet ligger sist i gruppsekvensen har jag haft god tid att lasta ur, byta däck och mingla. Så ut på passet och det känns väldigt halt. Det är en del trafik men det går rätt fort att komma upp i ett vettigt tempo. Det känns rätt bra för jag känner inget klonk, skrammel eller annat som ger tecken på fel. Nu försöker jag få till lite attack. Men NGK är lite för mäktigt på detta passet, däremot går det helt ok över bäcken. Provar lite högre bromstryck på rakan men det blir bara rök i backspegeln. Även om det senare inte känns lika halt så är det fortsatt såsigt med mycket däckkas. Kör som bäst 1:11,6 alltså inget att hurra över däremot känns det som att den värsta rattrosten har släppt. Jag har trott att min nya VDO oljetempmätare var stendöd men i slutet av passet visar det tecken på liv och visar blygsamma värden. I depån kollar jag däcken efter temp men det inte finns någon sådan att finna där.

Pass 2 rullar jag ut på efter mer depåmingel. Inte lika halt och det är lite växlande trafik. Får in bättre flyt i körningen och jag försöker köra så hårt det går för att väcka liv i däcktempen. På rakan provar jag labba med bromstryck men det blir inte bra. 1:10,5 kör jag som bäst vilket indikerar att jag är på rätt väg. Det är inte städad körning och jag sitter och önskar kortare utväxling i styrningen, kanske också en större ratt. Men jag är tillbaka i ett för mig ett normalt tempo. Åter letar jag däcktemperatur när jag ställer bilen men den behagar inte att uppenbara sig .

Thomas tyckte jag skulle ta över hans gamla 8,5x17" Boxster fälgar vilket var väldigt uppskattat och jag kände att jag behövde bjuda honom på lunch. På lunchen får vi sällskap av Niklas, dagen till ära som ärad funktionär. Han mobbar mig för att missat cornerweight. Han har rätt för det har jag. Hans hån kommer från att betraktat mitt högra bakhjul som inte haft hyfs att rulla under inbromsningen på rakan, därav rökutveckling.



När jag efter lunchen rullar ut på tredje passet, slås jag av vilka härliga ekipage jag är ute tillsammans med. Sedan har jag nog lite annan metod att komma igång än många andra. Jag har i regel någorlunda varm motor, så vad jag vill är att få upp värmen i däcken när jag går ut. Detta blir tydligt när jag lämnar depåutsläppet med Thomas i sin riktigt snabba seven bakom mig. Han ligger bakom mig några varv och allt handlar om att jag kör så hårt jag kan direkt. Givetvis kör han om väldigt enkelt och försvinner i fjärran så snart han känner sig redo . För att droppa andra namn som också är ute så har vi Oscar i sin nya Mallock och givetvis magister Mumm från Racingskolan. Nu kör jag så hårt som jag minns att körde för att få upp tempen och bästa tiden på passet blir 1:10,9 men fortfarande ingen temp i däcken. Oljetempmätaren visar misstänkt låga 65 grader.



Sista passet kör jag på känsla och struntar helt i metoder och tekniker. Allt handlar om att få däcken att jobba maximalt i ett sista försök att får upp någon däcktemp. Det är rätt gles trafik och rätt kul att notera att jag hänger med Ginettorna. Det går på kas i varje kurva, både in i, inne i och ut ur, med växlande understyrning och överstyrning beroende på humör. Jag får nästan till NGK med 3cm lyft på gaspedalen upp för backen och sedan rakt ner i mattan med kas ned för andra sidan. Det känns att det händer något i positiv riktning med greppet och 1:10,2 blir bästa varvtid för dagen (Pontus är och förblir snabbare än mig denna dag ) .

Ok, jag tar det tråkiga direkt i min summering. Det fanns inte en chans att få till temp i däcken och därmed hade jag inte den där sista skärpan att finslipa min körning. När jag bytte hjul så så får man dagens bajsmacka serverad, läck på ena framdämparen . Alltså en av desamma som var en tripp över till UK och fick genomgång, har då endast gått denna träning . Men det var en riktigt bra dag i vilket fall. Bara att får träffa alla kompisar igen och enbart glada miner gör att man minns det som en fantastiskt dag. Bortsett från avföringssmörgåsen (som inte jag varit och klåpat mig med) så var det oerhört skönt att få kvitto att allt sitter ihop som det ska, vilket var det jag oroat mig för mest. Sedan känns det verkligen att jag fått avrostat mig och jösses vad kul det är att köra räserbil . Tusen tack till alla som ställde upp och gjorde träningen möjlig

Jo, mina stötdämpare prövar mitt tålamod. Inte nog med att man förväntar sig rimlig livslängd efter renovering så är det inte lockande längre att skicka delar till UK. Jag har tidigare anlitat DHL som fraktat ett par dämpare för sådär 300kr. Men ska man skicka motsvarande utanför EU får man multiplicera med ungefär 5. Vid denna upptäckt gick tankarna till att istället ge pengarna till en lokal firma och jag ställde faktiskt frågan via mina kanaler. Lite snålt med svar samtidigt som jag upptäckte att Postnord hade ett vettigt pris för frakt till UK. När jag dessutom fick tag på AVO så beslutade jag mig för att skicka till dem i alla fall. Men fy för dokumentationen som krävs för att tullmyndigheterna inte ska komma hem och skjuta ens husdjur. Så vi får se hur detta slutar. Kommer de slarvas bort och hittas och skickas tillbaka och returneras i sann Postnord anda? Kommer någon del i fraktkedjan tycka det är farligt gods och returnera alternativt skicka saftig räkning? Kommer jag få en fet räkning av tullen för att något i min deklaration inte stämmer varpå mitt paket skickas tillbaka? Om det nu kommer fram så återstår cirkusen att skeppa tillbaka dem hem, kommer det gå och hur mycket kommer det kosta?

Många frågor och svaret på dem får ni i den rafflande upplösningen som ni kommer kunna läsa i en blog nära dig (Notera att jag inte vågar skriva ut när i tiden detta kommer ske )

Nåväl, nu försöker jag tänka på KM2 istället. Det råder lite osäkerhet men det ser ut som det åter blir pandemianpassad träning. Jag ska köra oavsett för det är Ljungbyhed som för året blivit tillsnyggat. Vän av ordning frågar hur jag kan köra om jag inte har fjäderben. Svaret är att jag har grävt fram mina gamla som är bestyckade med gula Koni. När jag monterade dem blev jag påmind om varför jag bytte dem och saknade redan de som jag skickade iväg. Halvmeter extra drop och fånig excenterjustering av camber är ett par "features" som jag glömt att jag stört mig på. Men de gör i alla fall att jag kommer till start och det är värt mycket. Har ingen aning hur bilen blir att köra så förväntningarna är nedskruvade. Om jag kan komma ner på personbästa 1:04,2 blir jag glad och då under förutsättningen att det är torrt. Att komma ner i tid handlar om att behärska banan (låter ganska självklart) och specifikt vet jag ett parti som jag är usel på. Vänstern in från Porsche rakan ska jag kunna hålla fullt, vilket jag inte provat. Nu har man övat på NGK på Knutan så tänkte applicera kunskapen här i hopp om bättre varvtider. Dessutom är personbästa satt med vattenskadat luftfilter som berövade mig på dyrbar hastighet. Så vi får se hur det vecklar ut sig.

Uk dämpare (speciellt Leda) var populärt i PCSR under en period men kvaliten lämnar minst sagt lite övrigt att önska. Om du kommer över ett Porsche Cup (Bilstein) chassi så köp. Inga justermöjligheter förutom höjd och hög kvalitet!

JohnC skrev:

Uk dämpare (speciellt Leda) var populärt i PCSR under en period men kvaliten lämnar minst sagt lite övrigt att önska. Om du kommer över ett Porsche Cup (Bilstein) chassi så köp. Inga justermöjligheter förutom höjd och hög kvalitet!

Du menar typ sådana här https://www.fvd.net/de-de/115900944CUPOE/motorsport-fahrwerk-bilstein- . . . .

Jo det börjar bli innerligt drygt med denna paketpingpong till ön . Just nu kör jag med den gamla hjulupphängningen så ett cup kit hjälper inte mycket. Däremot hamstrar jag delar till konvertering till långa bärarmar och när de ska på är tanken att byta dämpare, dessa är ju väldigt lockande.

Korrekt, funkar bra och man slipper skruva bort sig....

Sedan skall man nog oavsett renovera dämpare åtminstone vart andra eller tredje år. När jag körde Öhlins Road and Track på Boxstern så sa Öhlins att det räckte med att lämna in dem på årsbasis för genomgång.

JohnC skrev:

Korrekt, funkar bra och man slipper skruva bort sig.... Sedan skall man nog oavsett renovera dämpare åtminstone vart andra eller tredje år. När jag körde Öhlins Road and Track på Boxstern så sa Öhlins att det räckte med att lämna in dem på årsbasis för genomgång.

För gatbruk rekommenderar Öhlins 3000 mil för Road & Track, beroende på körsträcka blir det inte så många säsonger (och 10 timmar rekommenderas för racingbruk, absolut max 20 timmar mellan oljebyte/översyn).

Men det är ju en sak att lämna in dem för översyn av shims osv så att de presterar som det är tänkt på rätt inställningsklick och att vara tvungen att serva dem för att de läcker och riskerar att inte fungera alls.

Victor. skrev:

JohnC skrev: Korrekt, funkar bra och man slipper skruva bort sig.... Sedan skall man nog oavsett renovera dämpare åtminstone vart andra eller tredje år. När jag körde Öhlins Road and Track på Boxstern så sa Öhlins att det räckte med att lämna in dem på årsbasis för genomgång. För gatbruk rekommenderar Öhlins 3000 mil för Road & Track, beroende på körsträcka blir det inte så många säsonger (och 10 timmar rekommenderas för racingbruk, absolut max 20 timmar mellan oljebyte/översyn). Men det är ju en sak att lämna in dem för översyn av shims osv så att de presterar som det är tänkt på rätt inställningsklick och att vara tvungen att serva dem för att de läcker och riskerar att inte fungera alls.

Pratar bara för tävling så verkar stämma rätt bra med vad de sa till mig också.

Det hade definitivt varit trevligare att ägna sig åt planerad stötdämparvård istället för panikreparationer

Jag tror visst bestämt jag har en speciell förmåga att köra sönder saker. Det är inte så att jag har klotat bilen eller något sådant allvarligt men åter har jag lyckats fördärva lite udda prylar när jag kört. Men först lite uppföljning om mina fjäderben. Det blev helt odramatiskt och förvånansvärt bra tillslut. På torsdagen innan körningen fick jag sms från Postnord om att de kunde hämtas ut. Detta utan att kräva mig på ett endaste öre i avgift. Med andra ord blev hanteringen precis lika smidig som mina tidigare garantiärenden hos AVO innan brexit. Så på fredagen skruvade jag dit dämparna och packade bilen.



På själva träningsdagen möter jag upp med min mekaniker Andy på Ljungbyhed. Som granne har jag Fredrik Olsson och det blir en väldigt trevlig dag. Dessutom är det nära nog perfekta förhållanden med ca 18 grader och sol. Nu skiftar mina förhoppningar att putsa personbästa under dagen. Vi får bytt hjulen och dagen till ära blir min nya momentnyckel provad, förbaskat fint verktyg att dra hjulmuttrar med. 4 pass var inplanerat och mina låg sist i sekvensen som vanligt. Så det blir tid för mingel.

Så var det dags att ut och åka. Ljungbyhed har jag kört förr men jag är inte riktigt helt hemma här. Jag går ut och kör på hyfsat hårt för att få igång däcken. Det känns lite överstyrt och på andra varvet snurrar jag av, helt överrumplad av att bakvagnen släpper. Inget farligt, bilen stannar ute i gräset så det är bara att starta motorn och köra vidare. Det jag sabbat i avåkningen är att min Performancebox inte vill hitta satelliter så jag ser inga tider och ej heller blir det några loggar. Det är mixad trafik kan man säga och mot slutet av passet har min osäkerhet övergått till ett anständigt flyt. Jag jobbar nästan direkt med ingången i chikanen, först med att släppa gasen in i (istället för att bromsa) för att sedan jobba mig mot full gas. I depån får jag hjälp med temperaturkoll av däck men som väntat är det inte mycket av det. Däremot ligger trycket på 2,6 vilket genast justeras ner till 2. Via internetz ser jag att tidtagningen hade registrerat mig på 1:05,1 vilket inte är så illa när allt kommer omkring.


Foto: Andreas Freed

Lite mer mingel och sedan går man ut på nästa pass. Körningen blir ytterligare lite bättre i den blandade trafiken. Chickanen börjar ta sig. Ingången klarar jag enkelt med lite lätt lyft på gasen och det är här jag även börjar tänka på utgången. Den är riktigt snabb men det är dålig sikt så att få till det viktiga spåret ut är lite av en utmaning. Tempen har inte tagit sig i däcken trots lite mer attack och jag ligger fortfarande på 1:05 tider. Laptimern funkar fint detta pass så det blir en koll i loggarna innan lunch. Skillnaden mot 2019 är dramatisk, ingången i chikanen är uppenbar men utgången har jag en del att lära från tidigare körningar.

Nu händer det. Jag går ut på tredje passet med gott självförtroende och med 2 mål i sikte. 1. tända slicksen med vrålkörning, 2. få till utgången på chikanen. Om jag lyckas med bägge vet jag att jag har ett nytt personbästa. I början av passet får jag jaga en Ginetta som jag även behöver ta mig om. Får även lite draghjälp av Fredrik O i sin monster Ginetta. Har mycket djupare broms in i kurvorna och hård gas ut ur, så snart känns det som det fäster lite bättre. Chikanen tar sig bra men helt ärligt är utgången läskig och nyckeln är att hålla pedalen nere vad som än händer. När man får till det får man en lätt dopaminkick . Givetvis kommer varvet när man fegar och straffas direkt. Resultatet är att jag gränslar curbsen i utgången och kör över ungefär 3 plaststolpar under processen. 1:03,6 har jag pressat ut, helt i linje med min plan. Nu finns det även någon form av temperatur i mina däck vilket är kul.



Så var det dagens sista pass. Humöret är på topp och nu är jag taggad. Jag vill kunna spräcka 3:an, kanske lite optimistiskt denna dag men en låg 3 borde vara görbart. Det känns som jag lyckats tända bilen så nästa är förutom finslipa chikanen även bromsa hårdare. Referenserna sitter bra och det finns marginaler att ta av. Sätter mig i bilen och startar motorn, laddlampan lyser, ingen fara, bara att gasa till så slocknar den som vanligt. Eller inte. Vad i hela..??!! Med Andys hjälp så börjar felsökning och jag kör bra paff när jag inte kan se något spår av justeringsstaget för generatorn. Det är precis som om någon stulit den. Minns inte om laddlampan lyste när jag körde in från passet tidigare men det mest besynnerliga är att den lossnat och letat sig ut utan sabotera något på vägen. Ok, slutkört för dagen och packa ihop och linka hem på batteriet. Har fortfarande ett stort 63Ah batteri i bilen så det gick bra. Väl i garaget hittade vi, förutom lackskrap efter konstolpar, att emblemet tillsammans med packningen lossnat. Hur kör jag egentligen?




Röd: 2021 1:03,6, Blå: 2019 1:04,2

Nåväl, det är kul att kika loggar. Det finns 2 uppenbara skillnader mellan 2019 och 2021 personbästa. Chikanen är där man hittat mest tid även om man inte håller full gas in i. Sedan är det intressant att se att det är rejäl hastighetsskillnad på rakan om man kört med tidigare dränkt luftfilter eller med ett normalt. Jag vet att jag borde vara snabbare men jag ser att det faktiskt går att köra ännu fortare istället för att undra hur hur det ska gå till. Det är väl här det bistra sanningen kommer in, att jag måste träna mer. Ett positivt steg i min utveckling är att jag nu börjar närma mig en ett vettigt däcktryck. Under dagen försökte jag hålla det runt 2 bar och jag vet hur jag ska köra för att komma upp i temp. Har lite mer att ta av men jag tror jag ligger på gränsen för hur breda slicks jag kan åka. Jag testade även att ha på mig min pulsklocka av ren nyfikenhet. Tydligen lyckas jag komma upp i 160 i puls under ett seriöst pass. Jösses vilken kul dag det var .

Friskt vågat in i högfartschicanen!!
Ännu en liten bit kvar till en viss gul bil

Jeah.. det har varit rätt dött sedan senaste körningen. Har varit upptagen med annat hemmavid men det har beställts grejer som behövts återställas till funktionsdugligt skick. Främst fick jag tag på ett begagnat generatorstag. Demonterade fjäderbenen för jag tyckte mig se fukt och som ni kan gissa har jag läckagenoja. Tack och lov visade sig min oro obefogad, däremot gjorde jag en annan upptäckt, mina fjäderbenslagringar var glappa. Kan ha varit det besiktningsmannen inte kunde lokalisera. Nya beställdes och kostade på mig ett par damtätade (DGE 20 FW-2RS Durbal 20x42x25, så jag kommer ihåg), har ingen aning hur bra de är men de hade rätt mått. De som satt i var av okänt ursprung så förhoppningsvis håller de nya en stund. Vad jag finner fascinerande är att camberplattorna köptes av Utzon för något decennium sedan och salufördes med kommentaren att lagren inte var av bästa kvalitet, tycker ändå det var vettig livslängd. Nu sitter grejerna på bilen i vilket fall .



Alltså det där bakre dimljuset har förföljt mig ett bra tag nu. El är inte min starka sida och mina försök att få till den reglementskorrekta funktionen har sträckt sig till att putsa jordpunkter, utan framgång. Nu tog jag mig tid att faktiskt gå till botten med det. För lite återkoppling kan jag upplysa att 924S kopplingsschema är mer likt en svensksåld 944 -84 än en US 944 -84 . Efter mycket studerande, mätande och byglande kan jag konstatera att mitt dimljus-system i grunden funkar som det ska, däremot verkar något vara lite vajsing med strömmatningen. Vid säkringen till bakre dimljus går det även vidare en kabel till reläboxen där den av någon anledning koppats till relä nr 5. Den ska tydligen styra spolarfunktionen till lamporna om jag fattat det rätt (sån finns inte längre på min bil). Har tappat tålamodet att söka vidare så jag har helt sonika bytt matningen till säkringen och kopplat bort kabeln till reläboxen. Resultatet är att jag kan slå på bakre dimljus när helst jag så behagar, oavsett huruvida motorn snurrar eller positionen på tändningen eller om andra lampor är påslagna. Med andra ord kan jag nu köra med halvljus och dimljus bak om det blir wet-race . Det fina är att det är gjort med en bygling så alla originalprylar används och det går att återställa.

Sedan försåg min hovleverantör av begagnade 944 delar, Niklas mig med ett rattspakställ. Så nu sitter den också i bilen och då fungerar blinkersreturen igen .

Nu blåser det upp mot klubbtävling igen. Årets första missade jag då det blev logististikkaos i hushållet så jag fick med sorg stryka årets backtävling. Jag blickar nu mot deltävlingen på Sturup och till tävlingen så har bilen fått en ny vindruta. För ett bra tag sedan råkade jag tappa torkararmen utan blad och fick en spricka i rutan. Det är ingenting som stört varken mig eller bilprovningen men likväl retligt. Så slog det mig att jag har glasskadeförsäkring på bilen och ringde mitt försäkringsbolag varpå de bekräftade att försäkringen täckte denna typ av skada samt tog emot uppgifterna. De bokade även in mig hos Ryds Bilglas i Lund. Efter någon ombokning och lite annat så blev rutan bytt. Men när jag skulle betala så hade det tydligen blivit något datorstrul att överföra uppgifter till försäkringsbolaget. Där sparkar min noja igång. Jag lämnar stället med uppgiften att en faktura på beloppet på självrisken ska skickas hem till mig. Tack och lov blev det även så men jag kunde inte låta bli att tänka att någon illasinnad tjänsteman skulle skicka hela kostnaden till mig endast för att jag haft mage att dyka upp med en tävlingsanpassad bil. I vilket fall är det helt otroligt vad bra det blev med den nya rutan.



Och med den nya rutan på plats så får man en utomordentligt bra ursäkt att leka med klistermärken. Påpassligt hade garagekompis Andy redan försett mig med en hel drös sådana. Så efter lite kladdande så sitter det nu en ny streamer och vettiga startnummer på plats. Det ser lite prydligare ut.

Så var jag på besök hos mina hjältar http://fhracing.se. Fick hjälp med att kontrollera mina gamla BBS 8x15" och de visade sig vara runda, de skador de har är tack och lov kosmetiska. Sedan fick jag lagt på däck så jag nu har ett par nödhjul, jag kan alltså köra slut på däck men fortfarande ha möjlighet att köra färdigt. Intressant är att detta är troligtvis Thomas Larssons gamla Hankook och på fälg ser det betydligt mer rätt ut med 235/620r17. Till slut hjälpte de mig ordna med vågar så jag kan ställa cornerweight.

Hur svårt ska det vara att få till hörnvikten? Totalt omöjligt, tydligen. Jag pumpade däcken och kopplade loss krängningshämmarna som förberedelse. Sedan började jag justera och väga. Men det spelade ingen roll hur jag skruvade för cross rörde sig inte. Det intressanta var att om jag lutade mig in mot passagerarsidan så reagerade vågarna. Jag gav upp då det inte fanns någon mer tid. Tävlingen får köras med bilen såhär och så får jag göra en mer grundlig koll med en ny vägning senare.

Så vad tror vi om Sturup? 1:11,01 är personbästa och ska jag komma i närheten krävs det först och främst bra väder. Jag hade höga förhoppningar om att få bilen injusterad men då jag misslyckats med hörnviktningen så skruvas förväntningarna ner. I vilket fall hoppas jag på en körbar bil och jakten på däcktemp kommer fortsätta. Så kom jag på att jag inte har en mekaniker så vi får se om det blir däck på takräcke detta året också . Nåväl, vi får se hur det vecklar ut sig...

Alltid kul med rapport inför race

Lycka till och kör hårt

Kul att läsa om ständiga utvecklingen av bilen. Skönt med rutbyte kan jag tänka mig. Bra sikt va?!

Men vad blev vikten? Trots att du inte fick till den fördelningen du ville, vill jag i alla fall veta totalvikten.

Eddie! Kul med uppdatering och rapport. När får vi se dig och bilen i Modsport i SPVM??

Erbjudande: Jag vet inte hur det är med 944or, men på många bilar kan en bra CW verkligen låsa upp bilens prestanda och framför allt göra den avsevärt mer lättkörd.
Du är, enligt google maps, ca 2,5h söder om mig. Jag har CW-vågar - du är välkommen en helg (i slutet av September tidigast), så ställer vi in kärran!

@Janne: Kul att det uppskattas Jag har märkt att om man skriver ner saker så upptäcker man hur flitig man har varit trots att det inte känns så

@Daniel: Vilken hit det var att byta ruta. Den gamla hade suttit på sedan 1984 så det kändes nästan som det inte fanns någon ruta när man körde hem, dvs verkligen bra sikt
1214kg vid vägningstillfället, tyngsta diagonalen 50,4%, bakaxeln tar 51,1% av vikten.

@Torkel: Vilket fantastiskt erbjudande . Det hade varit kul att ha någon till att undersöka/felsöka bilen med när man håller på. Desvärre vet jag inte om jag kan lösa logistiken. Men oavsett vilket är det oerhört uppskattat och jag hojtar om jag lyckas lösa det .

Varför jag hade förhoppning om cornerweight är att jag tror det är roten till att jag är så dålig på att bromsa. Jag har svårt att känna när det låser upp men det kan ha att göra med att det just är ett hjul bak som gör det först. Så min förhoppning står till hörnviktningen att minimera problemet och därför ser jag det som högt prioriterat. I övrigt funkar bilen kalasbra balansmässigt.

Och vad det gäller start i SPVM så är korta svaret att det blir när jag skaffar vagnbok igen.
Den lite längre utvecklingen av svaret är att en vagnbok för mig är som att öppna en port till galenskap. Racing är fantastiskt men man är expert på självbedrägeri så det kommer leda till obehagliga efterdyningar . Så just nu avvaktar jag lite och jobbar för att få bättre förutsättningar att kunna vara med. Så det kommer så snart det är moget .

Eddie Varvstopp skrev:

Varför jag hade förhoppning om cornerweight är att jag tror det är roten till att jag är så dålig på att bromsa. Jag har svårt att känna när det låser upp men det kan ha att göra med att det just är ett hjul bak som gör det först. Så min förhoppning står till hörnviktningen att minimera problemet och därför ser jag det som högt prioriterat. I övrigt funkar bilen kalasbra balansmässigt.

Då har du ju redan input och känsla för att pilla på hörnbalansen i depån, det behövs inga vågar (du vet ju redan att du är nära 50% på diagonalen).
Jag lyckades få Dennis att toktesta lite på SSM för många år sen, notera beteendet, justera 3 varv på ena dämparen bak, notera att felet bytte sida, ratta tillbaka hälften, var nöjd.

Om det är samma bakhjul som låser upp vid varje inbromsning så kan du ju börja med att lägga mer vikt på den diagonalen ("höja" bilen i det hörnet eller "sänka" på anda sidan).
Känslan på banan säger mycket mer än vågarna i garaget, men klockan är ju facit

Niklas Falk skrev:

[]Då har du ju redan input och känsla för att pilla på hörnbalansen i depån, det behövs inga vågar (du vet ju redan att du är nära 50% på diagonalen). Jag lyckades få Dennis att toktesta lite på SSM för många år sen, notera beteendet, justera 3 varv på ena dämparen bak, notera att felet bytte sida, ratta tillbaka hälften, var nöjd. Om det är samma bakhjul som låser upp vid varje inbromsning så kan du ju börja med att lägga mer vikt på den diagonalen ("höja" bilen i det hörnet eller "sänka" på anda sidan). Känslan på banan säger mycket mer än vågarna i garaget, men klockan är ju facit

Vilket härligt pragmatiskt tips
Haknyckel har jag så då ska jag bara se till att få med den

Eddie Varvstopp skrev:

Och vad det gäller start i SPVM så är korta svaret: "Åååh kära nån! Ujuj ojsan Jösses Amalia! Kluck kluck. - jag kan inte bestämma mig om jag är en kyckling eller en syfröken

Jag förstår precis och respekterar helt varför du inte kommer och tävlar med oss. 😇👍

Hoppas få se dig på startlinjen i framtiden!