Fler racerapporter från PCSR!

Fler racerapporter från PCSR efterfrågas. Alldeles för stort fokus på BMW här på Rejsa

Vi får hoppas att det dyker upp en ifrån finalen under veckan

Rapport från fighten i 8A på PCSR Final på Mantorp 2010-09-11:

Inför finalen på Mantorp låg jaq i täten i serien klass 8A, ledde med 2 poäng före Roy Andersson. Var tvungen att slå honom minst ett av racen för att vinna serien. Och jag slog honom på Gelleråsen....

Fuktigt på morgonen, och långsamt första körpass på helspänn. Till nästa pass hade det börjat torka upp och tempot höjdes succesivt. Men först på tredje passet (min vana trogen) började flytet och attacken komma, och jag kom ner till 1.34,576 som bäst, strax före Roys tid. Kändes kalasbra, en 2-sekunders putsning sedan senast på Mantorp i april.

För första gången körde jag även några varv på open Pit efter lunch före race 1 för att få upp tempot igen, jag är tyvärr en slow starter och bör inte ha för lång tid mellan körningarna för då kommer jag inte upp i tempo förrän efter några varv.

Startade snett framför/utanför Roy, men min vana trogen så var jag inte alert nog utan han var före mig in i Startkurvan.....jä-ar, nu igen! Roy fick ett litet försprång , men efter ett par varv var jag ifatt. Nu började jag attackera. Hans bil är lite, lite snabbare på långa rakan (han har inte ABS, vilket gör att hans bil får vara 40 kg lättare, samt mina bredare däck kanske går lite tyngre), men resten av banan var jag snabbare. Jag bromsade mkt senare och tog massor av meter vid varje inbromsning, men Roy höll bra koll i backspeglarna. Jag försökte bromsa förbi in i Mjölby både på höger och vänster sida, men Roy stängde effektivt dörren. Jag försökte gå in i Mjölby extra långt ut till vänster och ta honom på innern i utgången men orkade inte förbi. Jag testade i depåkurvan, i Parisern, ja i de flesta kurvorna varv efter varv, och stressade honom konstant och väntade på ett misstag.

Till slut var det jag som gjorde misstaget. När jag på nionde varvet skulle ta i lite extra i chikanen för att få lite extra fart ut på rakan så släppte det rejält och jag hade inte en chans att parera och det blev ett par retursladdar innan jag snurrade runt, men fortfarande på asfalten. Shit! När jag var igång igen var Roy redan på krönet på rakan. (Han berättade sedan att han var totalt slut och sönderstressad när han såg mig försvinna i backspegeln och kunde pusta ut.) Jag tog in lite de kvarvarande varven men var för långt ifrån.

Summa summarum ett jäkligt kul race, kanske det roligaste hittills, som kunde slutat bättre. Det jag borde gjort var naturligtvis att fortsätta stressa honom utan att gå över gränsen, och iskallt vänta på hans misstag som kanske hade kommit förr eller senare. Så nu har jag lärt mig det. (Min bästa tid under racet = 1.34,9.)

Race 2 var det sedvanliga årliga "le Grand Finale", d v s Michelin Trophy, där alla klasser startar i samma race, allt från 944or på Cup-däck till 997-cupar på slicks. (Den bautastora pokalen togs hem av Patrik Skoog.)

Slår jag Roy här så blir seriesegern ändå min. Även denna gång startade jag snett framför/utanför Roy, men han tog mig i starten igen! Surt, vad gör jag för fel?
Efter 6 varv börjar cuparna komma ikapp för varvning och visslar förbi, det stör en del men ingår ju i spelet. Jag kände mig mentalt trött och hängig, och inte på hugget alls på samma sätt som tidigare och fick aldrig upp samma tempo och flyt som i race 1 så jag kunde tyvärr aldrig hota Roy. (Min bästa racetid = 1.36,3 säger det mesta.)

Seriesegern i 8A till Roy och bara att gratulera, han är en värdig segrare, det hade inte jag varit. (Det finns ett par andra riktigt snabba förare i serien, men de har bara kört ett fåtal race under säsongen, Roy och jag har kört de flesta.) Jag är fortfarande lite långsammare i genomsnitt, men kan hota när jag presterar absolut på topp i enstaka race, och jag har fortfarande inte vunnit något race. Det får bli nästa säsong!