Att sporthojsåkare saknar en del i hjärnan kan man ju tycka, men här appliceras en snarlik tankegång på racing även med flera hjul. Jag ser det som ett av flera olika sätt att se på saken Lite kul skrivet är det hursomhelst


How Being An Idiot Is The Smart Way To Drive Fast

alex lloyd


Driving fast requires extreme skill and technique. But no matter how talented you are, if you can't overcome the fear, then you can never take a car to its absolute limit. You'd have to be a complete idiot to do that. Taking a car to its absolute limit this requires you to become what regular people describe as "idiotic," and switch off the part of the brain that dictates fear. Perhaps we "pros" are simply missing that part. Or perhaps we are just born idiots.

Either way, you need to become an idiot like the pros, if you want to drive like one. Let's take an example of a 120 mph bend that has a barrier just feet away from the exit. Here, there are two types of driver: Driver one is the Idiot. He enters the corner thinking, "I am going to attack this corner at breakneck speed and the car will stick and I will control any handling deficiencies that present themselves." Driver two is the Reasonable Man. He thinks, "if I get this wrong, I will crash and I will most likely die."

Of course the Reasonable Man is the smart one with a fully operating brain. The Idiot is, well, an idiot. He is clearly missing a large portion of his brain, presumably beaten out of him as a child by a vicariously-living, overzealous father. But is this really the case? Well, no, actually. See the Idiot is thinking like a man with confidence in his ability and faith in his machine. Of course, if the Idiot were driving a 1980's Jaguar, then he would indeed be an idiot for having faith in that machine, but presuming that is not the case, then the Idiot is actually a driver who is ready to take his car to the edge and, more importantly, knows he has the skills to handle it there.

If he actually does NOT have those skills, then he is of course a complete idiot.

Texten fortsätter här med även allvarliga vinklar på det hele: http://jalopnik.com/5924457/how-being-an-idiot-is-the-smart-way-to-dri . . . .

Texten får mig att tänka på boken "Flat out Flat broke" av Perry McCarthy.

Boken har redan behandlats här på forumet men för de som inte läst den kan den rekommenderas.

Utan ha läst den långa och på min dåliga engelska har jag inte samma åsikt att det är risktagning. Det är som tex. maratonlöpare. Han som tränar mycket, springer många tävlingar osv. kan ligga nära sin maxprestandard och vet exakt vart gränsen går och hur mycket han kan anstränga sig. Det gör att han kan utnyttja sin kropp maximalt. köra lite hårdare en kort period (jämför med en omkörning) osv.

Lika med en erfaren snabb förare som kör massor nästan varje dag. Den kan ligga på gränsen och göra små justeringar runt kurvan utan att riskera något nämnvärt. Sänker föraren sin varvtid med kanske 0,1 sek per kurva har han en stoor marginal och säkerhet.

Precis som löparen som sänker sin puls något slag och kan orka springa med stor marginal hela maratonloppet.

Läste denna för ett tag sen och har funderat lite över det här tidigare.

Förra året var jag försiktigt i vissa "läskiga" kurvor. I år är det bortsblåst.
Rädslans storlek verkar sitta ihop med sjävlförtroendet och uppfattningen av kontroll man har över situationen.

Så om man känner sig rädd på banan så är det inte statisk, utan något man kan arbeta bort.

Kontroll skapar man sig i en racebil genom att köra mycket, så jag koncentrerar på det. Telemetrin jag har visar på att dom dagarna jag känt att det är det lättaste som finns att köra räcerbil så går det också fortast. Fast då brukar jag iofs vara lite skrämd efteråt; "Va det där verkligen ett vettigt sätt att köra på idag?"

För att vara snabb måste du kunna ignorerar allt runt banan, dvs bara se själva bana, asfalten. Så fort du ha med Armcoräcken och annat i tanken när du kör så kommer det gå långsammare. (Ibland kan det ju vara bra för säkerheten och plånboken att inte vara snabbast.)

Sedan har jag denna Jan Stenmark hemma vis sängkanten som en daglig reminder till livet

Tobias nämnde det där med koncentration på asfalten (och kanske andra bilar om man är fler som kör).
Mycket viktigt, jag märkte igår att blicken flaxade iväg lite ibland när man skymtade nån som stod och fotade i bankanten, eller nån som fällde upp ett paraply i depån.
Full fokus på det man gör är avgörande för att man ska få till lyckade spårval, men det är svårare än man tror.
Det hjälper även att ha en lättkörd bil, vilket min inte är Jag behöver inte växla så ofta, men måste brottas med understyrning hela tiden vilket är ganska tröttande

Det krävs nog en blandning av allt det. Ansvarstagande, oräddhet och galenskap Sedan balansera fint mellan allt det där. Det skadar nog inte att ha en gnutta träning med, eller rättare sagt, mycket! Just nu har jag funnit komplementet till att jag inte kan träna alltför mycket. Vi lider nog alla av den där ekonomiska biten som gör att vi inte kan träna flera gånger i veckan då det är extremt kostsamt med ordinarie tävlingsbil. Jag kikar nu på att inhandla en vettig 125cc kart för att köra på den lokala banan i Jönköping ett par gånger i veckan då man egentligen inte har något annat för sig

racerberg skrev:

Jag kikar nu på att inhandla en vettig 125cc kart för att köra på den lokala banan i Jönköping ett par gånger i veckan då man egentligen inte har något annat för sig

Låter som en aldeles utmärkt idé för att bli snabbare förare. Ännu billigare är simracingen men den ger inte lika mycket (men den hjälper absolut). Hyrkart är inte heller dyrt!

Hyrkart är perfekt träning, speciellt när man kör olika former av tävling mot andra som är lika snabba. Skaderisken är låg och de är utformade så mindre mistag sällan ger skader varken på förare eller material.

För att bli rellativt duktig måste man först lära sig köra fort sen kommer det svåra att göra det sammtidigt med 20-50st andra och inte alltid i favoritspåret och innan mål vara först oavsett om man är snabbast eller ej.

När man kan det kan man börja avgöra vilka risker man vill ta i rejsen.

Träning och kval är ju bara till för att ha ett bra utgångsläge till racet och möjligen psyka konkurenterna....