Sjöströmmarens Nürburgring 19xx-20xx

Mer kommer, folk får mer än gärna dela med sig av minnen från Ringen som jag är delaktig i

Mitt Första besök på ringen var ganska blygsamt. Det var i början på 90 talet jag var på bilsemester i Europa med frugan i vår gamla Volvo 144 -72, ett av resemålen var just Nurburgring, jag vet inte riktigt varför men det lät fräckt. Jag kommer inte ihåg så mkt av ringen men ett minne har etsat sig fast i skallen.

Vå åkte ner på Rewe eller motsvarande och köpte en rejäl frukost kasse. Stannade under bron i byn och traskade upp till Breidscheid och dess utsikt. Upp med campingbordet,stolar,duk och sedan ställde vi fram väldens frukost. Allt detta åtnjöts med vi kikade på industripoolen som testade någon väldigt modern Porsche bland annat. Herrejösses vad jag njöt trots att jag egentligen inte visst vad Nurburgring var för något eller hur otroligt biten jag skulle bli med tiden.

Det var mitt allra första minne av ringen, sedan tog det ett antal år inna jag kom dit igen, jag tror det var precis runt millenieskiftet. Men det tar vi i nästa inlägg från mig

Gasa på!!!
Me like alot..

Nästa tripp var i nästa årtusende eller rättare sagt år 2000, nu var det fokus på ringen på ett annat vis. Jag o frugan packade in oss i min första entusiast BMW en 530i -89 relativt moddad med tiden men inte i det läget.

Hä skrev jag också min allra första reseberättelse. Det har blivit många efter det. korringerng av texten kommer närj ag är liiiiiiite


--------------------------------------------------------------

Här har jag skrivit ner dom viktigaste delarna av min resa till Nürburgring år 2000, en fantastiskt resa som jag tänker på ofta och drömmer om att få åka dit igen, det räcker med att jag bara tänker på det för att det skall pirra i magen, nästan som första kärleken.....


Dag 1: CM Import
Äntligen var det dags för vår resa till Nürburgring! Resan hade blivit nerkortad till att åka från Onsdag till lördag. Anledningen var en Thailandresa som innebar att huset var tomt på folk och någon lustigkurre passade på att tömma huset på alla prylar.

Dagen till ära kom vi inte iväg förrän vid 11 snåret, i sista stund bestämde vi oss att åka över Storabält-bron istället för över Rödby-Puttgarden, Anledningen var ett tips om en lite kortare väg samt att vi kunde hälsa på hos CMimport, något som givetvis föll mig i smaken. Precis innan avfart hemifrån skulle jag givetvis byta ratt på Bettan då jag hade gjort affär på en sådan. En M-ratt skulle sitta gott tyckte jag, att jag sedan inte lyckades få den spikrak förrän på 3:e försöket gjorde ju inte så vi kom i väg tidigare!!

Resan började med att vi tog Öresundsbron över till Danmark och det gjorde vi med brobizzen en elektrisk mojäng som sänker priset till 140 pengar, enkelt samt gör det lite smidigare att passera kontrollstationen. Bron i sig själva är en vacker historia och bär respekt med sig. Väl på dansk mark har du ett antal mil motorväg framför dig innan man kommer till själva Storabält-bron. Att brobizzen inte funkade på den bron innan man fyllt i lite papper och skickat in fick vi lära oss och att automaten slukade vårat Visakort gjorde inte saken bättre! Till slut kom vi vidare och färden styrde mot båten över till andra sidan Danmark eller som det heter "Aals" Båten vi skulle åka med gick varannan timme och tid att läsa gavs. Färden över var ett minne bara den, det blåste ORDENTLIGT hela tiden och folk runt omkring satt med spypåsar samt försökte få ölen att stanna kvar i glasen. Själv hade jag en tendens till sjösjuka men känslan av att båten skulle välta fick mig på andra tankar! Allting har en ände så även denna dramatiska båtfärd.

Väl i land var färden till Nordborg och CM-import inte alls lång, Framme i Nordborg började letandet efter CM-import något som visade sig vara lite svårare än trott. Efter lite manuellt letande gav vi upp och besökte den lokala turistbyrån. Det visade sig att värdinnan hade börjat dagen innan och inte visste var Lyngmosevej låg! Tiden gick och vi beslutade mig för att leta vidare.
Till slut hittade vi Lyngmosevej i ett industriområde innan själva staden Nordborg. Jag hade trott att stället skulle ligga lite mer centralt men det visade sig ligga på en liten liten väg. väl framme så var man lite happy och började direkt botanisera bland bilarna.



Ett mycket stort utbud av bilar i olika skick fanns på plats, dom flesta var i gott skick och inte sådär länsade som man hittar dom på skrotar i Sverige. Dessutom hade dom ett sorterat lager där det fanns gott om delar. En liten verkstad samt en miniutställning över deras nya produkter hade dom också. Kikade runt och hittade givetvis massor med saker man ville ha, priserna var kanske lite höga på begagnade saker om man betänker att moms samt svensk valuta tillkommer. Exempelvis en skinnklädsel till min E34 låg på 10,000 dkk vilket innebär ca. 14,000 sek. I vilket fall som helst så var utbudet gott och det verkade finnas utrymme för lite prut. Det enda som inhandlades var ett par vita sidoblinkers som slutade på ca. 195:- sek. handlade nästan en alufälg för 400:- danska som var identisk med dom jag hade (till reservhjulet) beslöt mig för att hålla på pengarna och isf. ta det nästa gång. Ett lån av verktyg för att justera min ratt avslutade mitt besök på CM import. Då vi ville komma lite längre på resan så körde vi direkt mot den Tyska gränsen.

Dagens händelse nr 1 blev bristen på bensin! Jag tänkte givetvis hålla mig tills vi var på tysk mark då soppan är ganska mycket billigare där. Reservlampan började lysa redan i Danmark men det oroade inte mig då det bör räcka åtminstone 10 mil och jag tänkte "det finns säkert en mack direkt efter gränsen" Givetvis fanns det ingen mack där och vi körde vidare, dagen blev kväll och det blev inte lättare att hitta en mack, när trippmätaren stod på 90 km. sedan reserven tändes blev till och med jag orolig och vi vek av från "stora" vägen. Vi hamnade mitt ute i vischan och fick köra till trippmätaren stod på 120 km innan vi fann en byhåla med bensin.

Det hade inte varit en höjdare att få soppatorsk mitt ute i vischan när det är becksvart. Stärkta av McDonald's och fulltankad bil körde vi vidare mot vårt mål. Ganska fort bestämde vi oss för att finna ett ställe att sova på. Vi vek av helt slumpmässigt vid en avfart mot Norsdorf.

Väl inne i själva staden började letandet efter någonstans att knoppa för natten. Fick ganska snabbt en polisbil i häcken och stannade bilen. Vi frågade dom efter vägen något som slutade med att vi blev guidade till ett kanonhotell där vi stannande första natten. Efter en dusch och ett par öl sade kroppen till om sömn. En gigantisk säng med täcken som var ett par meter tjocka gjorde att man dunade riktigt gott.

- Slut på dag 1 -




Dag 2: Vägen mot målet.
Utsövd efter en god natt sömn satt en rejäl tysk früstuck helt rätt, kalaset kostade 105 Dmark för båda två inklusive frukost, eller i svenska pengar ca. 465:- något vi tyckte var skäligt. Då vi inte kommit speciellt långt första dagen och vill komma fram så fort som möjligt så bestämde vi oss för att köra iväg med en gång. Väl ute på "stora vägen" landade jag på 170 km/h strecket och försökte hålla det. Givetvis kom det tillfällen då man försökte hänga på någon eller då det var läge att bromsa, Stau är något som tyskarna är vana vid och det fick vi också känna på, RDS-radion varnade om stau både här och där till slut kom den "STAU" eller som vi svenskar säger ultralång kö mitt på motorvägen!



Som tur var så var det endast ett fåtal stau som vi kom i kontakt med och rent allmänt flöt trafiken på bra. Tyskarna kör givetvis inte som vi men efter ett tag hade man fått kläm på stilen, Visst, dom kör ordentligt fort men ändå med stil, blinkers användes flitigt och folk höll undan bra om man höll "lagom hastighet" Trots ganska lite trafik så är det inte många ställen man har tillfälle att toppa en gammal 530i, givetvis gjorde sporadiska försök men dom slutade i regel med en rejäl inbromsning från 210-220 då man inte riktigt visste vad som fanns efter nästa kurva/krön.



Efter ett par korta stopp längs med vägen och en ordentlig felkörning i staden Leverkusen (blev en rejäl sajtsingtur i staden innan vi kom ut) kom vi till staden Rheinbach där vi bestämde oss för att intaga lite föda samt fråga efter vägen till Nürburgring. Anledningen till att vi strulade med vägen var en totalt värdelös karta som blev ersatt alldeles för sent av en kanondito. Inne i Rheinbach hittade vi ett kvarter med både Restaurang och en BMW återförsäljare något som jag såg som ett tecken. Vi spisade lite snabbt och jag stegade sedan in på BMW-affären, en snabb kik på lite bilar och delar bekräftade att priserna var ordentligt mkt. lägre i Tyskland än här hemma. Frågade en yngre säljare om vägen till Nürburgring, då dom flesta tyskar talar väldigt lite engelska får någon slags tyskengelska kombinerat med teckenspråk funka och det gör det för det mesta. Det hela slutade med en kort åktur i säljarens 328i Coupe -00 sedan en vägvisning genom att han körde framför oss till vi fick skyltar mot Nürburgring, vänligheten var total och det kändes helschysst att dom guidade oss. Vi pratades vid lite kort innan vi skildes åt och han erkände att han var tvungen att heja på Ralf Schumacher trots att jag fick känslan av att han liksom mig innerst höll på storebrorsan (oops sorry grabbar!) Ett inköp av låsbara hjulmuttrar blev det av mitt besök hos Bmw-affären, dom kostade 195:- mot ca. 255:- här hemma!

Efter den förträffliga vägvisningen var det i stort sett bara att följa skyltar tills vi var framme. Efter ca. 40 km var det dags att hoppa av stora vägen och glida in på lite trevligare avsnitt. Landskapet är väldigt böljande med härligt slingrande vägar, stundtals kör man igenom byar i storlek med en kurva och en grillkiosk. Landskapet blir bara vackrare och vackrare för varje kilometer du kommer närmare själva ringen, vägarna är inte sällan serpentinliknande och det gör inte ont! Till slut är vi framme i själva grytan och helt plötsligt vill man gör *ALLT* på samma gång, fixa boende, kika på banan, KÖRA på banan, lyssna på ljudet och allt annat.



Efter att man lugnat ner sig ett par decibel valde vi att besöka själva utgångspunkten för Nordschleife ett kafé vid namn Der grüne Hulle eller nåt, faktiskt ett hyfsat Place med fika, bar samt en restaurang till hyggliga priser. Utsikt över parkeringen/slutet på den långa rakan samt full kontroll över vilka bilar som börjar sitt varv gjorde att priserna kunde kvitta ; ). efter en fika och lite kikande på testbilar (banan var ej öppen för allmänhet den kvällen) så bestämde vi oss för att hitta ett lämpligt boende. Givetvis tyckte jag att vi skulle kolla vad det kostade att bo på det klassiska Dorint hotell. Det billigaste dubbelrummet med utsikt över F1 banan kostade 310 D-mark eller ca. 1380:- och det dyraste låg på ca. 10-11 tusen svenska kronor. Hmm.. kassan tålde inte riktigt den summan och vi beslöt oss för att hitta "Zimmer frei" något vi har god erfarenhet av i både Tyskland och många andra länder. Vi körde direkt till den närmsta hålan som hette Meuspath och låg på gångavstånd från banan, första placet kostade 180 D-mark för 2 pers inkl. frukost något vi tyckte var dyrt och färden gick vidare, efter ett par 100 meter kom nästa skylt och här fanns en gammal dam som tog 35 D-mark per skalle vilket är betydligt mer lagom. Vi nöjde oss med rummet och äntligen kunde man slappna av stund.

En dags körning på tyska vägar i högfart kräver lite koncentration och man var ganska mör. Ett par Bitburg och en schnitzel på Lindenhof gasthaus inne i Nürburg avslutade kvällen.



ALLA ställen är kraftig inspirerade av banan och krogen ifråga var ett levande museum som säkerligen hade kunnat berätta många historier om den kunnat tala. Väggar och bord fulla med planscher, dekaler, loggor, gamla fälgar som bord och så vidare....... Till och med seriösa motortidningar på en bierstube!! Precis innan vi gick in på krogen så avslutade Bmw sitt testpass på banan och kom nu körande till sitt officiella testcenter mitt inne i Nürburg, Det gick inte att missa trots kraftig maskering att den nya kompakten (stavning?) var en av testbilarna samt några lite kraftigare bilar som jag inte riktigt lade på minnet. Kvällen rundades av med lite kortspel på rummet och mycket snart dunade man gott i deras meterhöga täcken och kuddar. Det sista man tänkte var något i stil med "imorgon Mmmm.."

- Slut på dag 2 -



Dag 3: Attack Nordschleife!
Dagen började med en stabil frukost serverad av husfrun. Ett samtal till de ansvariga för ringtaxi visade att det fanns en tid ledig nästa dag klockan 13:00. Föraren var en Mr Martini, tyvärr var Sabine inte möjlig att boka förrän nästa vecka och då var vi på svensk mark. Efter lite planering beslöt vi oss för att kika lite på komplexet runt hela banan. Bredvid Dorint hotell fanns en rejäl parkering där vi ställde bilen. Det första som gällde var ju ett besök inne på själva banan , lite fluktande på start och målrakan gjorde att man kände en vällustkänsla och önskade att racet började om 5 minuter, en rejäl skylt över målgången med den klassiska "Freude am fahren" samt en jättelogga stärkte den där goda känslan. Raskt iväg vidare in på området som slutade med ett besök i Turistshopen och väl därinne var det svårt att komma vidare, en affär fylld till brädden med olika böcker, kläder, kaffemuggar, planscher, kepsar, klockor och till och med Nürburgring-karameller gjorde dom flesta tvungna att lätta på lädret, det fanns saker till alla oavsett favoritmärke och som alltid så led jag av lite kluvenhet då jag innerst inne håller på Michael S men rent märkesmässigt borde hålla på hans lillebror. Det blev till slut ett alternativ i form av en helt otroligt vacker mugg med Nordschleife som dekor.

På väg tillbaka kikade vi in i den stora inomhus-gokarthallen som fanns inne på området. Den var stängd för tillfället men såg väldigt seriös ut. Färden bar nu vidare mot själva örnnästet, alltså Der Grüne Halle/infarten till banan. Efter en färd till närmaste bensinmack så kände jag att bilen blivit lite sämre, kardanen/stödlagret har varit kass ett tag och jag trodde det var ett stödlager som var boven, frågade personalen på macken var närmaste verkstad fanns och det var ca. 40 kilometer till Mayen där det fanns en auktoriserad BMW verkstad. Efter en kort diskussion med frugan beslöt vi oss för at åka dit och se vad dom kunde göra. En resa på dessa små vägar i en BMW känns aldrig fel, vacker miljö och små pittoreska byar kombinerat med fantastiska vägavsnitt gjorde resan till ett nöje.


Efter lite letande i staden kom vi fram till BMW verkstaden som visade sig vara en rejäl BMW handlare med ett stort utbud av nya bilar och en rätt stor verkstad. Stället hette Hainz eller något sådant. Nåja väl framme gick jag in och pratade med en dam i "receptionen" Jag berättade om våra problem och frågade om dom kunde hjälpa oss. Efter ett tag kom verkstadschefen ut och jag berättade lite mer utförligt om våra problem. Han berättade att dom hade väldigt mycket att göra men han tyckte i alla fall att jag skulle köra upp bilen på en ramp så att han fick kika på problemet. Ett par minuters inspektion så var han klar över problemet. Han ringde ett par samtal men kom åter till oss och berättade att alla hade lunchstängt en halvtimme till.

Medan vi väntade erbjöds vi kaffe och en lite läshörna i affären. Nybryggt kaffe på äkta Bmwporslin samt en god motorsport tidning fick en halvtimme att flyga iväg. Påtår erbjöds och vi blev väldigt trevligt bemötta. Verkstadschefen ringde nu vidare och efter minst en halvtimmes samtal kom han fram till att jag endast kunde få delarna före måndag om jag körde till Köln imorgon bitti och hämtade delarna. Vi tackade så hemskt mycket för hjälpen och beslöt oss för att fundera. Anledningen var att om vi beslöt oss för att att laga bilen kunde vi ej åka ringtaxi pga. av tidsbristen. Då verkstadschefen förklarade att felet kunde sluta illa om vi hade otur så beslöt jag mig för att konsultera min egen proffsmekaniker Tobbe på Need for speed, vi kom överens om att det kloka var att reparera och min kluvenhet var total! Det hela slutade med att vi tog en chans, ett varv på ringen samt ca. 200 mil på Autobahn skulle avverkas det fick bära eller brista! Vi tog vägen tillbaka och snart var vi på "hemmaplan" igen. Turen bar hän till Der Grune Hulle och vi började med lite översikt och en kopp kaffe. En sak är säker, är man det mista lilla motorintresserad så måste detta motsvara guldgrävarnas Klondyke.

Det kryllar av saftiga bilar, tokiga bilar, snabba bilar, små bilar med jättevingar, motorcyklar, trehjulingar, Cabbar och allsköns konstruktioner. En bil som helt klart dominerar är Porsche och då framförallt olika 911 varianter. Ett gäng Stockholmare hade kört ner med ett par saftiga 911/996 eller nåt. En av dom sprillans ny i clubsport utförande med original störtbåge och brandsläckare! 380 hk gjorde troligtvis framfarten hyfsat snabb. Andra bilar jag såg under dessa dagar var tex. Ferrari F40, BMW M roadster med lite Hartge trim osv, Porschar i alla olika format, från slutet av 60 talet till början på 2000 talet!!, En hel bunke Impreza GT tillhörande ett gäng Engelska Colin Mcrae wannabes, En Bmw 3 serie som vägde 1100 kilo och hade 515 hk med hjälp av kompressor, Honda NS 200 nercabbad och med toppluva på föraren var ett stående inslag, Massa engelska kitcars några TWR, Mitsubishi EVO 5 extra allt., Superseven replikor fanns det också ett gäng på plats. Jag pratade med en Engelsman som tillsammans med 3 andra polare hade kört ner från England, det roliga var att samtliga hade varsin BMW med släp tillkopplat och varsin Superseven replika pålastad. Jag frågade varför dom åkte till Nürburgring när dom har gott om egna banor i England, "Because this is the best place" var det tveklösa svaret jag fick.


Då vi hade bestämt oss för att ta ett varv på banan trots bilens halvtaskiga skick så gick vi och köpte biljett. Nu förtiden så handlar man sin biljett i en automat och där väljer du hur många varv som önskas. Vi köpte då ett varv och det kostade 21 D-mark eller ca. 90 pengar. Det blev billigare ju fler varv man valde och ett tips är väl 5 eller 10 varvsbiljetten om du har en fungerande bil. Det fungerar som så att man köper biljett, kör fram till påfartsrampen och skjuter in sin biljett, tar tillbaka den och du får tillträde. Efter att du har avverkat varvet så måste du in igen och stämpla din biljett, detta gör du ungefär i mitten på den långa rakan så har du inte en riktigt rapp bil så hinner du inte toppa bilen på banan.

Well well nu var det dags och biljetten sköts in. Framför oss hade vi en
Carerra 4 med en äldre man, starten gick och iväg bar det, helt plötsligt fattade man att nu var det dags för det som jag så länge drömt om! Detta var första gången både jag och bilen (i min ägo iaf) satte sina sulor på en bana, adrenalinet sprutade ut och allt utom koncentration fanns i huvet. Gav järnet och hängde på Porschen rätt så bra= han gav halvgas eller nåt? Första kurvan kom och jag snöade in helt och hållet på Porschen istället för på banan, troligtvis gjorde Porschen något liknande för han fixade inte den första kraftiga kurvan och drog ovillkorligen mot gräset, jag var på samma kurs och en kollision såg ut att kunna hända! Vi redde ut det hela ganska bra och ingen kom ut i det gröna men fick bromsa ordentligt och blev genast medvetna om att man inte bara kunde gasa.

Då jag stressade Porschen rätt bra släppte han förbi mig nästan direkt efter "incidenten" och vägen var fri! Banan är väldigt kurvig och höjdskillnaderna är relativt stora men den är bred och av hyfsat god kvalitet. Känslan var fantastisk av att känna tryggheten att man inte fick möte samt kunde använda hela vägen, det enda man behövde hålla koll på var backspegeln och nästa kurva.



Efter ca. 1/3 av banan visade både bilen och jag att köra på bana inte var det vi stöptes för, jag hade bromsat slut mina bromsar och hur mycket jag än bromsade så hände inget ; ( efter en liten stunds körning utan att bromsa så kunde jag gasa på igen. Ni som kör bilar av min kaliber kommer ganska snart att förstå hur fel dessa bilar är på bana, som jag sa förut bromsarna tog slut, bilen väger alldeles för mycket, mina 15" med ballongdäck är inte direkt optimalt på bana och begreppet Hollywood- däck fick en ny innebörd.! Trots att jag körde så fort det gick med bilen så kändes det som jag stod stilla och det såg nog ännu värre ut från publikens ögon. Trots detta blev jag inte omkörd av fler än jag själv körde om, något som jag fick trösta mig med. En roligare bana än denna har jag svårt att tänka mig då här finns allt man kan önska sig av en bana, folket som körde här var uppmärksamma och en liten vink med blinkers markerade för bakomvarande att man flyttade sig, det som kan vara lite lurigt är att vid fel tillfälle finns det både turistbussar och Ture turist framtuffandes i 30 km/h på banan och DÅ gäller det att vara vaken. Varvet började ta slut och en lång raka avslutade varvet, 190 km/h var sluthastigheten och ca. 12.30 min tog varvet med min inte riktigt friska bil. Det är jättesvårt att förklara känslan men:
ÅK DIT OCH TESTA!!!!

När jag väl parkerat bilen var en naturlig reaktion för mig och många andra att hoppa ut och känna på däcken?? Jo det skulle man ju göra och där var det varmt, varmt så in i hel.e! En bonus var en rökpelare från ena baksidan som kunde få Ångloken att skämmas, detta i kombination med lukten av bränt gummi och välanvända bromsar gjorde en lite hög nästan ; ) chocken började släppa men fortfarande var adrenalinet kvar i blodet jag nästan skakade i hela kroppen dels av lycka och resten var väl någon slags upphetsning över mitt första varv på bana . Att första varvet var på Nürburgring kommer man ju ALDRIG att glömma.

Eter att vi lugnat ner oss lite grann var det dags för lite lunch och dryck i "Hulle" Har man ingen bil eller ingen lust att köra så funkar det kanonbra att bara sitta med en kopp kaffe och kika på alla bilar, lyssna på muller från olika bilar samt njuta av doften, Detta går alldeles utmärkt att göra i flera timmar och det var precis vad vi nu gjorde. Framemot kvällen så blev det besök på bensinmacken och en rejäl kasse med Bitburg och salta pinnar säkrade kvällen. Efter att ha spelat skjortan av frugan svept ett par Bitburg så kallade kudden, en sak är säker och det är att en dag av alla dessa intryck och upplevelser gör vem som helst sugen på sömn.

- Slut på dag 3 -




Dag 4: Nordschleife by Ringtaxi.
Efter en god natts sömn med minnet av äventyren igår och pokervinsten över frugan innan sovdags vaknade jag med ett leende på läpparna. Det första jag tänkte på var givetvis RINGTAXI, RINGTAXI, RINGTAXI!!! Efter att morgonbestyr och en rejäl frukost intagits så var klockan 9 på förmiddagen och klockan 13 var det dags för det stora äventyret. Vi for iväg till den lokala bensinstationen för att tanka bilen mm. Ett litet tips är att traska rakt över vägen vid macken om ni vill se lite fartfyllda bilder. Det är nämligen så att det finns en liten stig upp till banan och du hamnar en meter från banan ungefär vid mitten på den långa rakan innan målgången! Några Bmw och Porsche och någon helt vanlig Ferrari ; ) gjorde att man blev lite salig.

Nästa etapp var att kika efter några ställen att stå och tjuvkika på när andra körde på banan. Vi fick höra talas om ett ställe där det brukade stå hundratals människor vid rätt tillfällen och färden bar iväg. efter ett litet tag hittade vi ett schysst place vid pflanzgartenpasset där man kunde stå och se bilar och Mc flyga förbi.


Det roliga var att det var en hyfsat lång raka med ett litet hopp i slutet och en relativt kraftig kurva ganska direkt efter hoppet, kika in bilden här. Efter en rulle film och 30 minuter så bar färden vidare längs med vägen. Nu hittade vi det STORA stället efter några hundra meter. Där fanns inte hundratals människor men dock en rejäl bunke. Vyn var suverän med både fart och rejäla kurvor, Stället heter Brünnchen och det kan jag verkligen rek. Näe klockan började att ticka på och det var nog inte mer än ett par timmar kvar innan....



Vi drog oss mot Banans infart och parkering för att njuta av kaffe och dregla lite på diverse fordon. Då det var helg så var det massor och åter massor med folk på plats. Redan på Fredagen var det gott om folk men nu bokstavligen kryllade det av folk på platsen. Många Engelsmän och givetvis massor av Tyskar men även en och annan Svensk. Ett gäng Porschefreakar från Stockholmstrakten var på plats och körde med sina läckra bilar, en av grabbarna hade en 993 eller heter dom 996? i alla fall modell Clubsport som har 380 hk och är standardutrustad med störtbåge och släckare samt massor med annat som visar att det är en racer med plåtar.


Ytterligare en rulle film senare och en kanna kaffe tyckte man givetvis "nu måste det vara dags" icke sa nicke utan tiden segade sig framåt och minuter kändes som timmar och vi fick flukta på mer bilar. Till slut så var man alldeles vimmelkantig av alla otroliga fordon som fanns på plats den ena värre än den andra. Nåja klockan började faktiskt närma sig 13.00 och vi började leta efter Mr Martini och hans M5:a. efter några nervösa minuter dök han helt plötsligt upp och parkerade bilen precis innan infarten till banan, Givetvis sprang pulsen upp i 180 och ett leende modell stort kröp fram. Efter lite pappersarbete och fotograferingar var det dags för det stora ögonblicket!

Helt otroligt nu var det verkligen dags, jag var liksom på Nürburgring och skulle hoppa in i mina drömmars bil och åka med en ruskigt bra förare på denna banan, Yippie Yippie!!



Efter en kort hälsningsfras och en tydlig förklaring om att vi verkligen vill åka så fort han bara kunde spände vi fast oss, jag därframme och frugan där bak, ett tips om att fälla ner mittarmstödet bak från Mr Martini gjorde en hoppfull om att det skulle gå precis sådär fort som man vill. Bilen i sig själva verkade vara i stort sett original förutom en rejäl störtbåge som gjorde inhoppet lite struligare för oss storväxta samt troligtvis förstärkta bromsar. Maskinen startades upp och det första intrycket var att den var väldigt tyst. Efter öppnandet av grindarna och lite trixande genom koner med mera så var vi ute på banan och plattan i mattan fick oss att pressas bakåt i stolarna. WOW! vilken acceleration bilen hade, ljudet var helt underbart och den slutade aldrig att dra och Mr Martini släppte INTE på gasen speciellt mycket, första kurvan dök upp och jag var aldrig rädd men precis innan han vred på ratten tänkte jag "hur tusan skall det här gå?" vi låg i typ 150-180 km/h och han vred bara lite på ratten så vek bakändan ut lite diskret, en lampa på instrumentpanelen lyste nästan konstant och visade att antisladdsystemet var aktivt. Nästan genast blev jag medveten om att detta verkligen var ett sätt att rida över alla regler gällande tyngdlagen och många andra lagar!



Bilen gick otroligt stabilt i kurvorna och sladdarna rätades ut på ett helt makalöst vis. Att banan var öppen för andra betydde att vi inte var ensamma på banan och man trodde att det skulle fegköras eller i alla fall köras lite lugnare, gud vad jag hade fel, kurva efter kurva käkades upp och förutom att hålla i mig (störtbågen gick att få ett bra grepp i) så kikade jag givetvis på banan samt slängde ett getöga på instrumenten och då framförallt hastighet och varv, mätaren stod i stort sätt aldrig under 180 km/h och flera gånger över 200 km/h. Kom det andra trafikanter så kördes dom om utan avslag på gas utan bara full fart fram och ingen tvekan, det som gjorde det hela lite fräckare var att Mr Martini var klädd i Jeans och tröja, man hade förväntat sig en typ med hjälm handskar och en racingdräkt av något slag men han kom som han var och körde väldigt avslappnat men otroligt förtroendegivande på något vis.

Dom få gånger vi fick lätta på gasen var som sagt få men ett par av dom kommer jag ihåg, en av dom var när en Suzuki Hayabusha (175 hk) Mc som inte fattade att det gick att köra om honom, det som var synd var att detta skedde precis innan, mitt i och lite efter ett avsnitt som hade en rejält doserad kurva som jag verkligen skulle vilja uppleva i fullfart med en M5:a. Nu blev det inte så då Hayabushan låg mitt i vägen och inte flyttade på sig, Mr Martini tände till direkt och höjde en knytnäve i luften ett flertal gånger, efter ett tiotal sekunder som kändes som tio minuter flyttade sig Mc:n och farten passerade 200 omedelbums. Det enda som jag skulle vilja men inte fick var att se oss komma farande i full fart från åskådarbänken eller från en annan bil. Skillnaden i fart var otroligt stor mot typ 95% av samtliga fordon på banan och dom enda jag kommer ihåg som tog lite längre tid att komma förbi var en Autobianchi 112 och Hayabushan, man kan tycka det är konstigt med en Autobianchi som kör fort men denna måste ha varit vässad ordentligt och utseendemässigt skämdes den inte för sig trots sitt lite radiobilsliknande format.

Nåja banans olika avsnitt käkades upp i en rasande fart och man kunde aldrig sluta upp att smajla och bara precis VRÅLNJUTA! Frugan uppskattade också det hela och verkade trivas fenomenalt i baksätet. Till slut var vi ute på den den långa rakan innan mål och en önskan om att nå 250 km/h fanns ju givetvis hos mig, tyvärr kom vi inte upp i mer än 220 km/h innan vi släppte gasen och styrde in i fållan, fullt tillräckligt men mycket vill ha mer eller vad säger man.. Sista frågan innan vi stannade var givetvis vilken tid vi hade avverkat banan på och Mr Martini sade 9-9.15 minuter lite svårt att mäta då det inte är flygande start samt att man måste bromsa ordentligt innan man har passerat ett varv, Han snackade något om 20-30 sekunders avdrag för den tidsförlusten något som man kan tänka på om man vill ta tiden själv någon gång. Väl parkerade vid startplatsen så var det dags för fotografering samt ett stort tack och ett varmt handslag med Mr Martini.

Folk samlades utanför ganska snabbt och intresset var stort för Ringtaxi. När jag hoppade ut ur bilen kändes benen som spagetti och adrenalinet sprutade fortfarande ut i kroppen. En dröm hade gått i uppfyllelse och ingen var lyckligare än jag (förutom dom som skulle åka efter oss.) Ett hett tips är att boka en tid du och två polare för en upplevelse utöver det vanliga, och som jag sagt förut så skall Sabine vara ÄNNU vassare än Mr Martini.......


Klicka för större bilder!