Re:

Magnus S skrev:

Niklas Falk skrev: Du menar en lista med: "den är ful" "ofullständig fråga" "den har ju fem dörrar, ju" etc. Nä. Men typ: Ford Capri - icke godkänd Volvo 245 - icke godkänd etc etc Alltså bilmodeller som ni fått förfrågningar från men som nekats. Då vet man ju direkt att det inte är nån idé att försöka om man har en sån modell själv.

245 absolut men Capri? Nja......denna slår ALLA miator i världen vad det gäller sportbil!

Re:

bakmotor skrev:

245 absolut men Capri? Nja......denna slår ALLA miator i världen vad det gäller sportbil!

Det är ungefär exakt vad den här tråden handlar om.

Re:

[quote="Magnus S"]

bakmotor skrev:

245 absolut men Capri? Nja......denna slår ALLA miator i världen vad det gäller sportbil!

jag håller med,ford capri måste godkännas som sportbil

Sportbil i min värld är en gammal engelsk/italiensk/liteadsom bil som är liten utan tak och som har drygt 50/50 chans att ta sig till tävlingen utan att bryta ihop och skicka ut ett tändstift i omloppsbana.

Men hey, Capri ser ju sportigt ut.

Nu tycker ju jag att Ford Capri borde klassas som sportbil.
MEN om han får köra med sin Capri så vill jag köra med min Taunus GXL cupe!!

Någonstans måste gränsen sättas men skulle man inte kunna jobba fram en klass för bilar med max 2 dörrar eller nått?

Då skulle alla som inte klarar sportbilskravet kunna köra där.

/Peter

Den klassen fanns förut och hette streetsport men intresset var så svalt att den lades ner .

Roande diskussion, som funnits sedan jag började leka med bilar.
Minns tjafset runt 72/73 i SSK-serien när klubbens ursprungliga medlemmar och förare tyckte det blev för mycket doorslammers i SSK. Var nog inget roligt att få en vilt sladdande Amazon eller Ford Escort i sidan på den välpolerade MG:n eller Porschen.
Sprtvagnarna stod för mer stil och finess, men inre alltid så snabbt. Standardbilarna för en lite råare och kompromisslös racing. Dessutom tror jag ärligt talat en del dåtida sportbilsägares självkänsla fick sig en knäck när svenssonbilarna oftast överlägsna på banan.
Allt detta ledde fram till att SSK blev mer av en racingserie mestadels för mer eller mindre, (oftast mer)
ombyggda standardvagnar, även om en o annan sportbil fortfarande höll till i serien.
Spvm har jag för mig kom till som en reaktion på SSK:s vägval, tror det var 1974. Reglementena var ju ursprungligen desamma, frånsett Spvm:s restritkiva definitioner av vad en sportbil var.

Jag, som på den tiden gillade sportbilar som trevliga glassätarbilar på gatan, men ansåg att racing kör man med standardvagn hade min igen definition av en sportbil: "En Sportbil är en bil där prestanda inte lever upp till dessa image och utseende". Den provocerade en del då, liksom mitt dåtida favorit uttryck
"När en bil är så jävla slö att den får ha regplåt, är den ändå ointressant"
Med åren har jag blivit mindre kategorisk och har haft några sportbilar i garaget, men frånsett en Alfa 1750 GTv för Roadsport C och en Esther 7 för Roadsport A (ingen av dem kom ut i Raodsport med mig som förare, det var roligare med 2-T Saab) har det bara varit just glassätarsportbilar som intresserat mig.
Om jag ska definiera vad jag ser som sportbil idag, ska den vara lätt, låg elegant eller klassisk i linjerna, ha bra väghållning. Den ska definitivt väga under 1200kg hest under 1000kg. Vi pratar ju inte om övermotoriserade slagskepp, eller hur?

Idag innehåller min vagnpark en formelbil, en rallybil grupp 2, en standardvagn grupp 2 och GT bil grupp 3 med Le Mans heritage. Det märkliga är att det står Saab på den också Men å andra sidan, den är roligare att köra än någon sportbil jag provat. Dessutom är det en vinnarbil till och med på Le Mans. mer sportbil än så kan det väl inte bli???

Re:

PJ122s skrev:

Nu tycker ju jag att Ford Capri borde klassas som sportbil. MEN om han får köra med sin Capri så vill jag köra med min Taunus GXL cupe!! Någonstans måste gränsen sättas men skulle man inte kunna jobba fram en klass för bilar med max 2 dörrar eller nått? Då skulle alla som inte klarar sportbilskravet kunna köra där. /Peter

Visst finns den risken men man hanterar det rätt enkelt genom att bedöma om bilen delar grundkaross med en sedan/fyrdörrarsbil. Då "slipper" man Taunus GXL Coupé, BMW 3-serie Coupé (jo, jag vet att typ alla karossdelar är olika men det är ju samma grunddesign) och liknande, det blir bara bilar som "designats" som sportbilar.

Alla har väl olika anledningar till att vilja köra i en viss klass, en 2-dörrarsklass kan vara en möjlighet men jag skulle ju hellre se typ "streetsport" där man inte är så petig på vad som körs... Det jag, och de flesta andra som vill vara med, är ute efter är väl som sagt de förhållandevis enkla tekniska reglerna som gör det möjligt att faktiskt köra bilen på gata emellanåt också. Jag struntar helt i om jag får rejsa mot Volvo 240 eller Porsche GT2, bara jag får köra.

/Gustaf

Ett annat allmänt vedertaget sätt att gå efter FIA klassningen och krävt en grundhomlogering i gr 3 eller 4.
Men jag gissar att man i tidens begynnelse inte var nöjd med den, eftersom man i Spvm inte använt av den ganska enkla definitionen. Fats å andra sidan hade vi ju inte haft dessa underhållande filosofiska diskussioner då....

Re:

Kimmen skrev:

Den klassen fanns förut och hette streetsport men intresset var så svalt att den lades ner .

Det är ju ganska underligt då det är så många som inte kan/får vara med i sportvagnsserien, trots vansinnigt sportiga bilar.

Kanske man skulle kunna köra på deras evenemang?

Re:

Costin skrev:

Kimmen skrev: Den klassen fanns förut och hette streetsport men intresset var så svalt att den lades ner . Det är ju ganska underligt då det är så många som inte kan/får vara med i sportvagnsserien, trots vansinnigt sportiga bilar. Kanske man skulle kunna köra på deras evenemang?

Jag och Mattias Hedlund, Fredrik Skoghag, samt några till var ju på gång med Retroracing, tyvärr av olika anledningar som jag inte tar upp nu, så avbröt vi det hela. Där hade man åtminstone goda möjligheter att fånga upp de äldre bilarna.Tror absolut det borde gå att hitta möjlighet för de som inte har nånstans att köra utan att stjäla bilar från befintliga serier.

Vad är en sportbil?

Allt fler och fler köper sportvagnar - såna där snabba, slanka, tjusiga bilar som ger ägarna en viss gloria och ofta förorsakar en viss avund från icke-sportbilsägare. Men vad är en "sportbil" egentligen? Finns det någon definition som täcker allt vad som finns inom denna speciella klass av bilar: Nej, orden "sportbil" och sportvagn" har bara smugitsig in i bildspråket för att beteckna en fordonstyp som börjar där den vanliga familjebilen slutar och som slutar där den extrema topptrimmade racerbilen börjar. Gränslinjen mellan "sportbil" och"racerbil" har genom de senaste årens utveckling blivit ytterligt diffus och det är svårt att dra en bestämd gräns mellan dessa båda biltyper. Då är det faktiskt lättare att försöka definiera vad en sportvagnsägare är: En sportvagnsägare är en man, oftast en relativt ung sådan, ibland - fast mer sällan - en kvinna,som intresserar sig för bilar och bilsport för dess egen skull. D.v.s. en person som hellre tittar på bilens egenskaperoch utseende än på dess "nyttighet" och som gärna deltar i tävlingar om tillfälle bjuds. Det har funnits sportvagnar praktiskt taget lika länge som det funnits bilar. Men exakt när och var den första sportbilen föddes vet man inte. Däremot vet man att England har varit föregångslandet - när det gäller sportbilar och sportvagnstillverkning.Listan på brittiska sportbilar skulle kunna göras nästan hur lång som helst, men några kan som hastigast nämnas:MG-bilarna med sina stolta traditioner från 30-talets tävlingsbanor, Triumphs T.R.3, som var en av de första engelskasportvagnarna med skivbromsar, A.C.-vagnen, som var den första sportvagn med 1500 cc-motor som kunde prestera 160 km/tim.,Morgan-bilarna, som mellan 1920 och 1937 firade triumfer med sina trehjulsversioner, Sunbeam, vars senaste skapelse"Alpine" är en läckerbit för bil- och motorälskaren...Att köra bil idag har ju först och främst blivit en fråga om att kunna förflytta så och så många personer så och så lång sträcka på bekvämast möjliga sätt. Så resonerar dock inte sportvagnsentusiasten. Han tar bilkörandet som ett nöje och en njutning, inte bara som en nödvändighet. Han betraktar dessutom bilkörandet som en ren och fin sport.Sportbilsägaren kommer säkerligen aldrig att dö ut. Hur många billiga och driftekonomiska familjebilar som än kommer,så ska det alltid finnas plats för exklusivare, dyrare, elegantare och snabbare bilar d.v.s. för sportbilar.
/ Artikel på sidan 6 i Motortidningen Racing nummer 1 1960