Johan, Anders och undertecknad möttes upp på flygplatsen i Skavsta på torsdagen och satte oss på planet ner till Frankfurt-Hahn för att delta i årets fjärde deltävling i VLN. Detta var teamets första race för året, då det tagit lite längre tid att få bilen klar än vad vi räknat med. Så brukar det iofs allltid vara, men vår satsning spikades i princip så sent som strax innan jul vilket är en förklaring. Dock ingen ursäkt...
Målsättningen för helgen var enkel. Detta skulle vara en shake-down, inget annat. Det viktigaste för oss var att se till att bilen betedde sig så som tänkt och att eventuella felkällor rättades till eller justerades innan de kunde orsaka större problem.
Väl framme i Tyskland skulle vi plocka ut vår hyrbil, en Alfa 156 Wagon med GPS, förbokad och allt. Döm om vår förvåning när bilen nånstans på vägen (den elektroniska alltså) transformerats till en Opel Astra Caravan....!!!!
Tyskarna tyckte att Opeln var en precis likadan bil som Alfan, iaf enligt deras listor. Djupt besvikna släpade vi ut bagaget till vår djupblå Opel Kasstra (som iofs var flång ny, den hade inte ens gått fem km) och körde iväg till Ringen. Johan sysselsatte sig med att klaga över bilens urusla prestanda hela vägen dit, medan jag och Anders klagade över obefintlig eller undermålig GPRS-täckning längs de tyska vägarna. Nåt måste man ju gnälla på...
Först stack vi till Ring-Racing och kollade till bilen, som skulle besiktigas av en allvarlig herre från TüV på fredagen för att vagnbok skulle erhållas. Vi pulade lite med de saker som fortfarande behövde åtgärdas och åkte sedan, glada i hågen till Sabines hus och lastade av våra prylar, för att sedan sticka ner till Pistenklaus för att få i oss lite mat. Efter en rejäl måltid gick vi ut och fotograferade BMWs nya 1-serie, som stod parkerad utanför. Den var endast nödtorftigt maskerad, och man kunde tydligt se att den var produktionsklar. Pga den svåra dimman så var det inte speciellt lätt att få till några fina bilder, men men... Man kan ju inte få allt!
Fredagen inleddes tidigt. Hur tidigt? undrar ni säkert. Jo, så här tidigt:
Efter en frukost bestående av en rejäl dos Eifel-luft så begav vi oss ned till Ring-Racing och mekade med bilen tills dess att det var dags för besiktning, ungefär kl 14.
När den mycket korrekte herren från TüV hade fått all information han behövde från Johan så gick han iväg tillsammans med Uwe från Ring-Racing, utan att säga ett ord. Vi väntade. Och väntade.
Den gick igenom! Glädje och gamman! Vi monterade raskt ett antal plastiska beklädnader i form av sponsor-dekaler och jag och Johan slängde in bagaget i trunken och hoppade in i bilen för att köra upp den till Nürburgring. Jepp. Ni läste rätt. Riktiga racers kör sina bilar till banorna, eller hur? Speciellt om bilen har slicks och är totalrensad invändigt. Om vi hade ställt in en drickaback att sitta på så hade jag suttit kungligt. Det kanske räcker som förklaring...
. Det blev väl kanske inte bättre av att Johan passade på att köra in bromsarna på vägen upp. Eller att mitt företags bankkontakt bestämde sig för att ringa just då. Nåväl. Bilen är ju en reggad gatbil, så olagligt var det inte. Tror jag. Men kul var det!
. När vi kom upp till banan så installerade vi oss i depåbox 31 och började förbereda oss för träningen som skulle börja kl. 16. Phil Bennett var också på plats, och vi stack gemensamt iväg till sekretariatet för att registrera oss och sköta alla administrativa göromål. I sekretariatet rådde ett kontrollerat kaos. Med över 190 deltagande bilar och mångdubbelt fler förare, beifahrers, bekanta och teammedlemmar så var det ett under att vi kom fram överhuvudtaget. Uwe var återigen en klippa när det gäller att hitta genvägar. Han smugglade in oss vid sidan om och efter lite knökande och en massa pappersarbete så var vi godkända av sekretariatet, domarna, tävlingsledning och Gud och hans moster (Gudrun)...
Vi bytte om, och Johan satte sig i bilen för att ta sig an det första passet. Nu var det lite nervöst. Hur skulle bilen bete sig? Var chassit överhuvudtaget körbart? Hur skulle de nya aerodynamiska hjälpmedlen förändra bilens uppförande i de snabba partierna?
Efter två fulla varv så kom Johan in igen, märkbart upprymd. Bilen hade i princip fungerat alldeles utmärkt! Dock hade han ådragit sig en punktering på vänster fram, och en del frågetecken restes även över motortemperaturen, både vatten och olja.
Anders satte sig i vår SOpel Banan och åkte tillbaka till verkstan för att hämta upp ett par av våra nya fälgar och däck, som vi givetvis lämnat kvar. Ring-Racings flinka mekaniker såg dock till att bytet gick smärtfritt. Under tiden hade även Phil gjort sig redo för en förar-insats.
Nu började dock Uwe och Maino rota lite djupare i motorutrymmet, och upptäckte ett läckage någonstans ifrån kylaren. Det var inte så bra... Det var dock en förklaring till problemen. Och det var ju bra, i sig. Det man känner till kan man ju fixa!
Uwe fyllde på kylarvätska så att vi skulle kunna köra vidare, hållande koll på temperaturerna. Förutom att vi ville få till så många varv som möjligt var ju detta även den enda möjligheten att ta reda på var det läckte någonstans. Phil körde två varv och kom sedan in med följande rapport: Hög oljetemperatur, varning för låg kylarvätskenivå samt trilskande styrservo. I övrigt beter sig bilen mycket bra. Kanske lite orolig och studsig bak över ojämnheter i höga farter. Hmmm. Jag satte mig i bilen medan teamet fyllde på ytterligare en liter kylarvätska och även bromsvätska som pga av de höga temperaturerna expanderat mer än vad packningen i behållaren klarat av. Ett ganska vanligt problem, och lätt att åtgärda permanent om man har tid. Det hade dock inte vi just då. När jag drog igång motorn så flög alla tempmätare nästan i botten! ????? olja: 150 grader! Vatten: 4/5 på skalan! Inte bra. Jag körde kvickt ut med order om att hålla tvärkoll på oljetempen. Om den började gå ned, OK. Om inte, stanna omedelbart. Till vår smala lycka så åkte oljetempen ned till 120 grader så fort luften hade möjlighet att kyla motorn. Inte toppen, eftersom den ska ligga på 100 grader, men godtagbart. Det var dock ett annat problem som snabbt överskuggade allt annat. Styrservot! Pumpen bestämde sig nämligen för att fungera intermittent, vilket fick en del intressanta effekter vid kurvtagning. Det tog liksom stopp. Tvärstopp! Mina spårval i en del kurvor måste ha fått både publik och medtävlande att göra stora ögon. För att inte tala om hur förvånad jag själv måste sett ut... Man gör gärna det när bilen helt plötsligt vill åka rakt fram i Schwedenkreuz... eller Ex-Mühle... In i depå, och fundera.
Då träningstiden iaf var över så körde vi tillbaka bilen till verkstaden och började gå på djupet med problemen. Först hittade vi läckan i kylsystemet. Det var helt enkelt en bit av en slang som ville visa inälvorna för hela världen. Då en sådan slang inte fanns tillgänglig, gjorde vi processen kort med den trasiga delen och ersatte den med en bit rör istället. En enkel men funktionell lösning. Att oljetemperaturen var förhöjd berodde på att oljekylaren till viss del täcktes av AC-kylaren, som vi ännu inte hunnit demontera. Under ett race skulle det troligen inte ställa till med något problem, så länge vattnet höll rätt temp, men man kan ju aldrig veta helt säkert och en ny motor är inte direkt gratis. Servopumpen mådde dock inte alls bra. Den protesterade vilt mot alla försök till återupplivning, och beslut fattades senare på kvällen att inte köra lördagens race pga att bilen kunde vara trafikfarlig om styrningen la av i en kritisk situation. Att det fanns en förhöjd risk att skjuta motorn pga att oljetempen var hög var också en faktor som räknades in. Trist, men så är det ibland.
När detta skrivs är dock en ny pump monterad, en elektrisk sådan (driftsäker och ger en effektökning på 2-3 hk!) och AC-kylaren är bortplockad. Johan och Anders håller även på med att lätta bilen, så att den ska komma ned i de 1210 kg vi avsett från början. Snart är det race igen. Och då ska det ta mig fasen bli åka av!


massor!!
tråkigt bara att det vart så mycket strul,
men vi får hoppas det funkar bättre vid nästa tävling.
Uwe Alzens banrekord för VLN ligger helt klart löst till. Alzens Alien-porsche har fö fortfarande stora problem att ta sig i mål. I lördags smällde man bilen redan i kvalet så kampen uteblev tyvärr.
Så var det iaf tänkt. Det visade sig nämligen att det var Sabines födelsedag. Och det måste ju firas. Med fest i trädgården hemma hos Sabine och Guido. 
av pappan till innehavaren (vet ej vad han heter) av verkstaden, och vart sittande där någon timme och prata, dom var verkligen trevliga.
