The bridge over the red river - Att köra Gamla Spa

Några tyckte jag skulle dela med mig av min text om min resa till spa förra veckan. Here goes!

Att köra på racerbana i Sverige är kul. Men det är lite som att köra dragracing med en Fiat 500 årsmodell -57. Det är kul ett tag, men innerst inne vet man att det finns platser som ställer högre krav både mekaniskt och psykiskt. Är det inte det vi eftersträvar i bilarnas värld? Utmaning.

Ardennerna, Belgien

Jag hör ett par fåglar kvittra i ett träd, en till synes uråldrig man sippar nöjt från en kopp med någon belgisk dryck. Ovanför honom står en skylt. På skylten står det "Burnenville"

Det sönderfallna armcoräcket bredvid vägen jag reser mig ifrån är ett rostigt minne från racingens guldålder. Under 50 år dundrade legender som Fangio, Hawthorn, Bell, Ickx, Stewart, Moss, Stuck och Siffert förbi just här, denna plats.
Under 70-talet gick det ofta 390+ genom denna lilla by i belgiska landsbygden. Fruktansvärt mycket snabbare än vad aerodynamiken och däcken för tiden egentligen tillät.



Idag är det tyst, då och då puttrar en traktor förbi med någon trött belgare som har annat att tänka på än att drömma sig tillbaka till tiden då tyska Boxer-tolvor och amerikanska V-åttor vrålade ut över bergslandskapet.

Spa-Francorchamps i Belgiska Ardennerna är en sträcka asfalt som i snart 100 år har använts till racing i alla dess former.
1921 hade man inte speciellt många ändamålsbyggda raceanaläggningar, så de finurliga Belgarna kopierade Fransmännen som hade sin LaSarthe i LeMans. De anordnade tävlingar på vanliga vägar.
På den tiden var bilarna inte riktigt lika snabba som de skulle bli senare under 60-70-talen och säkerheten var något som glömdes bort. På någon minneslapp någonstans.
Den allra första tävlingen i området och byarna runt staden Francorchamps invigdes med pompa och ståt 1921.
Till anordnarnas besvikelse var det bara en tävlande som anmälde sig. Förundrade drog de sig tillbaka och funderade på vad som gått fel.
De försökte en gång till 1922 och denna gång med motorcyklar. Sagt och gjort, den första tävlingen på Spa-Francorchamps gick av stapeln!

Åren gick och legenden om tävlingarna kring lilla Francorchamps i Belgien ökade. namn som Stavelot, La Source, Les Combes och Blachimont har gått från små obetydliga byar till legendariska platser som får race-entusiaster att rysa av välbehag.
Banan ändrade utseende flera gånger och den fick även sin egen 24-timmarstävling som de första anordnarna så gärna ville.

Den mest berömda platsen i området är tveklöst Eau Rouge (röda floden). En kurva som går över en liten flod med samma namn. Floden har fått sitt namn efter sitt till synes rödaktiga vatten, vissa legender säger att det är för allt blod som spilldes under striderna i området 1944.
Det är en fruktansvärt snabb vänster-höger-vänster-combo som sluttar chockerande brant uppåt. Där ett krön även väntar i sista vänstern som destabiliserar de stackars bilar som är oförsiktiga nog. Egentligen heter kurvan Radillion, men flodens namn har hängt kvar genom åren.

Dagens 7-kilometerssträcka är F1-kalenderns längsta race, men den är ändå en skugga av sitt forna jag. Mellan 1921 och 1980 var ett varv mellan 14-17km. För att jämföra så är en svensk bana sällan längre än 2km.

Den långa banan från förr är tillgänglig för allmänheten, då den fortfarande används som vanlig väg. Ett bra tips när man är där är att köra den sträckan, och förfasas över hur de raceade förr i tiden.

Starten gick i den branta nedåtlutande rakan efter hårnålen "La Sorce". Bilarna dundrade vidare genom Eau Rouge och ut på "Kemmel-rakan" och når efter ett par kilometer "Les Combes".
Förr fortsatte man rakt fram till istället för chikanen som finns där idag. Här går nya banan ihop med gamla banan.
Bortom "Les Combes" följer en smal väg, som svängde Vänster, sen höger och sedan vänster med allt högre hastighet, det isade lite i ryggraden när man upptäckte bristen på räcken. Skog, branta sluttningar och bostadsområden kantade banan istället.




När man kört igenom den första kilometern når man Burnenville, vid den tiden var det världens längsta kurva. Rostig Armco, täckt av alger sträcker sig dystert på båda sidor. Ett desperat försök att göra banan säkrare efter påtryckningar av förarna.



Vi åkte vidare från den lilla byn, via ännu en mindre by med namnet "Malmedy" ut på "Masta" rakan, en bit väg som får Mulsanne-rakan på LeMans att se tråkig ut.
2,5km av smal väg med endast skog på sidan av vägen. Att man får tunnelseende i en helt vanlig bil gav en konstig och nervös känsla av förundran över förarna som körde här förr.

Masta-rakan


När de värsta sportvagnarna körde här nådde de hastigheter som dagens sportbilar bara kan drömma om. Problemet var att om man körde av här så var det helt klart dödligt. Hastigheter nära 400km/h och träd har aldrig setts som hälsosamt för människor.

Rakan slutar i en liten vänster-höger. Kallad "the masta kink". Många förare miste sina liv här. Fruktansvärda hastigheter och inbromsning med trumbromsar gav många avåkningar. Som i regel var fatala. Speciellt under 70-talets Grupp-5 racing med vansinniga bilar som Porsche 917K och Lola T70.
Under 24h på spa 1972 varnade H.J Stuck sin teamkamrat Jo Siffert att det låg delar på banan i slutet på masta-rakan.
Föga anade han att det inte var delar från en bil, utan resterna av en funktionär.

Masta-kink


Efter "Masta-kink-combon" breder sig ännu en raka ut. Detta är Holowell-rakan som med sina 1,2km leder ner till den lilla pittoreska byn Stavelot. Detta var "botten" på banan och den vände här tillbaka uppåt mot start/mål i byn Francorchamps.

Stavelot


Detta är ett av de få ställena som byggdes just för banan och är en bankad höger som mynnar ut på en kortare raksträcka.

43 år emellan


Det enda som ändrats är färgen på huset och skicket på räcket. Annars ser det ut precis som när denna 917K passerade för 43 år sedan.

Kör man vidare kommer en till synes fullgasvänster som leder till en kort raka



En högersväng leder till ännu ett snabbt parti som leder till Blachimont, och GP-banan.



Vid grinden stannade jag och stod ett tag och reflekterade över vad jag upplevt.
Det var konstigt nog en lite känslomässig resa, då jag själv är otroligt historiskt intresserad och för mig är 70-talets GT-tävlingar racingens guldålder. Jag har själv träffat enstaka förare från den tiden och att denna bana ens fick köras är för en modern förare helt ofattbart. Snitthastigheter på den 14km långa banan var på över 260 km/h under 70-talet. Varvrekordet på 3minuter och 13 sekunder talar för sig självt.
Att köra den gamla banan när man är i området är ett måste ifall man är ett fan av Racinghistoria.

Efter min resa ökade min respekt för de gamla legendariska förarna astronomiskt.
Jag har även insett betydelsen av riktig "street-racing"
Jag slöt ögonen ett tag och sög in mig atmosfären.
Plötsligt förstod jag Graham Hills ord:

-"Racing is like being an artist. The track is my canvas, the car is my brush"

läsvärt.

Ja helt klart läsvärt

Fick du möjlighet att köra den nuvarande GP slingan också? Det är något som jag själv gärna skulle vilja göra. Om du kört den, finns det någon rapport från den körningen?

Här från 1966
https://www.youtube.com/watch?v=eVPIDiP_MYk

Tack alla! Alltid kul att höra att det man krafsat ihop blev bra!

Just på denna resa hann vi inte köra på gp-banan. Jobbar som instruktör åt RSRspa så många varv har det blivit annars!
Den historien kommer!

Alltid kul att läsa om dina resor och äventyr. Tack för att du delar med dig

Helt galen bana en gång i tiden. Filmmaterialet från Grand Prix som länkades ovan är ett bra tidsdokument över banan.