Oj va lång text det blev. Undrar hur många av er som plöjer allt
----
När sommardäcken (Michelin PSS) kom på på bilen i slutet av förra säsongen så tyckte jag att bilen blev så mycket trevligare att umgås med på gatan. Jag har ju inte kört sommardäck egentligen sen 2001 mer än någon kort grej så jag har ju egentligen inga problem med rdäckens baksidor. Eller har jag det? Så nu när trippelåttorna skulle tillbaka på bilen igår så undrade jag lite om jag skulle tappa lite av den enorma glädje det är att köra bilen på gatan. Och initialt på väg ut ur stan och på väg ner till Sviestad så tyckte jag det. Det bullrade inte direkt mer men helt annorlunda. Jobbigare var att det grova mönstret generade konstanta vibrationer i ratten och hela bilen. Och det som sänkte den normalt smootha gatframfärden, bilen blev flera snäpp stirrigare, visserligen små rörelser, men än hit och än dit beroende på små ändringar i asfalten. Ni som kört Direzza 2 vet vad jag pratar om. Nu var det inte fullt så tokstirrigt som det var i M3 E36an med Direzzorna, där behövdes det ju i princip två händer på ratten hela tiden. Men.... i Nyköping så tänkte jag att jag tar ner trycket ordentligt för att ligga på någon sorts ingångsnivå för banan sen. Så jag sänker en faslig massa till 2,1 runt om. Aha! Stirrigheten är nästan helt borta. Det bullrar aningens mindre, och ännu bättre, vibrationerna i ratten från däcksmönstret känns lägre. Och det ser ut som att bensinförbrukningen går upp över en deciliter milen
Ute på banan så är det kul att känna vad som skiljer mot gatdäcken som ju var det jag körde på senast, på Mantorp. Den stora skillnaden är broms. Som jag tror jag skrev i eftersnackstråden, det bromsar varv efter varv tryggt, bestämt och pålitligt med en jajamen-känsla istället för en hurgårdetdettavarvet-känsla. Eller... ja det bromsar precis så så länge hjulen är i backen ordentligt. För J Ö S S E S vad det är ojämnt och guppigt i inbromsningszonen efter rakan. Bilen studsar både hit och dit men trots det så känns inbromsningen mycket stabil, det går utmärkt att hantera bilen även om den lever om. Men jag rekommenderar att ha god marginal till banans kanter!
Jag brukar ju säga att M2an har "oändligt" med fäste fram. (jag vet inte varför jag sätter citattecken om det
). Och bilen svänger in otroligt bra i alla svängar, det finns i alla lägen grepp till att finjustera, tajta in om det behövs. Men ut ur rondellen, ut i Sviestakurvan så får jag till början inte till det. Det går att styra in mer men det känns inte hundra, det känns att jag liksom utnyttjar däcken mer än vad jag borde. Ni vet, känslan av att nu går det åt gummi på ytterskuldran
Backar jag av det lilla i attack för att känna att vänster fram inte skavs av för fort så får jag taskig långsam utgång. Jag inser att det inte är ett problem med bilen, att det nog inte är en sur understyrd bil. Utan att jag måste hitta spåret där jag inte ligger över på vänster fram lika mycket utan får bilen att sätta sig mer bakåt lite tidigare. Och jag hittar till slut ett spår där jag går lite på högercurbsen (är det kerbs eller curbs?) precis i början av dem och det går mycket bättre att både komma in dit och att gå på gas tidigare. Najs.
Framdäcken hade en hel del slitage på både inner- och ytterskuldror redan innan jag började köra så lite orolig var jag för hur de skulle se ut efter dagens pass. Men det såg jättefint ut. Lite till bortslitet förstås men ingenstans där det började släppa bitar eller så på skuldrorna. Najs igen.
Öhlins Road & Track stod kvar på 5 klick fram och 10 bak. Hmmm... jag måste dubbelkolla bak, jag har bara vridit på framrattarna för att stämma av.
Hur kändes det på resten av banan då? Esset, bromsa lite sent så att jag tvingas trailbrakea in mot vänster apex, lite som ett gena-in-lite-för-tidigt-spår. Trots det så var det busenkelt att hålla precis lagom vänster efter apex för att sen byta från vänster till höger. I höger ligger det en ganska lång kerbs (curbs?) där jag ibland kom in tidigt till den och slickade den genom kurvan. Och ibland blev det att jag tog aningens höjd och snarare närmade mig högersidan succesivt längs kerbsen för att ligga tajt mot den först en bit in.
Crosskurvan, inget att orda om. Pellen i mattan. Men sen, inbromsningen i kurvan ner mot torparn, den är lite läbbig att hålla fullt hela vägen "all-in" så att säga. Så där släppte jag av lite onödigt tidigt alla varv. Släppa lite på gasen en liten bit i kurvan och sen bromsa ut mot vänsterkanten. Inga problem sen att gå ut ur böjen, faktiskt på tvåan (flappypaddle ger vissa fördelar
) där det bara spinner lite grann utan att rumpan driver i väg mer än en liten bit, lätthanterligt (ja förutom att graferna visar att jag absolut borde kunna gå på mera tidigare
)
Ja o så var det bergodalbanan sen vid inbromsningen. Rondellen är kul som alltid. Man måste vara lite mjuk med M2an, det är lätt att vara lite för snabb i någon rattrörelse så att rumpan gärna tar ett vidare spår. Men det är kul, man bestämmer själv, bara att vara mjuk så håller sig baken precis lagom nästan-i-spår. Ni som kollade på videon här ovanför märkte att det är ett lite väl djupt hål precis innan vänster kerbs, där ska man inte köra för då låter det "AJ!".
Så slutrapport:
- blåmärke på nyckelben (efter åtdraget bälte) och knä (mot dörrsidan) - check
- svettig - check
- bilen intakt - check
- soppan slut - check
- däck kvar för Kinnekulle 4 Maj - check!
- lycklig och nöjd- check
Det är det här det handlar om. Vansinnigt kul hobby. Inget annat.
Tackar för tipset!
Magnus Thomé
Jag återkommer efter helgen med rapport och jämförelse förhoppningsvis!
Men när jag kört ett tag så kanske kanske kanske det började bli bättre. Får se idag.
