Hur bör/kan man lagra en pushrod-vippa?

Jag håller på att skissa på en pushrod framvagn (och eventuellt bakvagn) till mitt nästa bygge.
När jag tittar på hur andra har gjort sina konstruktioner ser jag att det är väldigt olika hur man har gjort själva lagringen till vippan/rockern/bellcrank. Vissa har ingen lagring alls, vissa har glidlager och vissa har kullager.
Nu är det inte bara konstruktioner från glada amatörer utan även mer seriösa byggen/fabriksbyggda.

Handlar det om att vissa vill hålla konstruktionen enklare, för det mest optimala måste ju vara att det är ordentligt lagrat? Min plan är att använda ett mindre kullager, men det vore intressant att höra från er som har lite mer erfarenhet från såna här konstruktioner.

En sak värd att tänka på är att kullager normalt sett är gjorda för applikationer där axeln som ska lagras roterar, så kulorna och banorna slits jämnt. Ett lager som bara rör sig litegrann, aldrig hela varv, kan slitas på ett sätt som inte är så bra. Om det har någon praktisk betydelse eller inte kan man diskutera...

Gustaf

Har samma fundering som Gustaf, rörelsen blir väldigt liten i en sådan konstruktion. Jag byggde en komponent till fjädringen på min förra mustang och använde kullager, hade jag gjort den igen hade jag byggt någon form av glidlager.

Det har ni helt rätt i, det blir kanske en konstig rörelse för ett kullager.

Det är en ren race-bil som det ska sitta på, så det blir ju inte en lösning som ska hålla för landsväg i 20.000 mil ut.
Men det känns ju som att man behöver nånting åtminstone, så det inte bara blir skruv och vippan med lite fett i mellan.

Vi byggde våra till formula student bilar med kombinerade nål+kullager (SKF har..) där kulorna tar axiallast, behövs lite och mest åt ett håll. Om det var en bra lösning i praktiken låter jag vara osagt. Det viktigaste är kanske att man kan komma åt och serva dem väl.

Senare år gick vi ifrån pushrods. Så hade jag nog försökt göra på min egen bil om/när jag bygger en sådan.

På alla bilar jag kommit i kontakt med så är det antingen två enkelradiga, eller ett dubbelt nållager (formelbilar) På andra applikationer där det gäller tyngre laster så är det dubbellagrigt rullager som gäller.

Ojämnt slitage behöver du knappt vara orolig för så länge du håller dig inom godkända laster (vilka på ett dubbelt rullager i lagom storlek för en bil knappast "går" att överstiga) MEN det ställer kravet på att du håller lagren rena. Dvs har du kört i regn med ett öppet nållager så måste det tvättas efter och fettas om.

Skulle jag bygga det på en karossbil skulle jag använda dubbelt tätat rullager med härdad inner och ytterring. Tex något liknande ett NUTR . där har du bärighet i både inner och ytterbana även vid ordentligt stötiga påfrestningar och även med frikostiga tolleranser på både inner och ytterlagerlägen. Utan att det blir nämnvärd friktion.

Jag gillar NUTR med välvd ytterring , det går att använda till mycket och är i det närmaste odödliga

Jag har nutr 2052 ligger en hel drös här om du skulle hilja ha några, "lätt begagnade" men fortfarande som nya. (Perfekt att ha att bygga med tex, så sätter man dit nya när man vet att allt är redo för att testat på bana)

Enig med Niklas, tätade kullager lirar utan underhåll. Lägg mer tid på annat skruvande under helgen, underhållet blir långt ändå på en ren racebil. Lägg det på vinterlistan att göra istället.

Rull eller nållager, (inte kullager, dem spricker vid stötiga förhållanden som det blir på en pushrod)
Igentligen är ju glidlager tåligast men ställer högre krav på periodisk smörjning. Och inte ens då får dem samma låga friktion som du vill ha i fjädringen och kan få av ett rullager

Väldigt intressanta synpunkter och kunskaper, precis vad jag var ute efter!

Knotan: Jag tar gärna ett gäng lager för att se om de funkar till mina planer.
Jag hör av mig när jag har vägarna förbi norrköping framöver!