Re:

Rolfson skrev:

Misströsta inte, jag gjorde för ca 45 år sedan liknande operationer. Både handleder och underarmar V och H sida, har inga som helst problem längre trots att det är så länge sedan. Det gick faktiskt förvånansvärt fort att vara på banan igen

Tack! EXAKT vad jag ville höra!

Min svärfar gjorde nyligen detta. Typ ett halvår sedan. Ena handen i Köpenhamn och andra i Lund. Titthål av danskarna, madame giljotin av skåningarna... Men, slutresultatet funkade i bägge fallen. Däremot ärren skiljde ju typ. Mycket.

Re:

stilldouble skrev:

Däremot ärren skiljde ju typ. Mycket.

Sedär, det var intressant. Det gäller alltså att välja noga.... för självklart vill man ha ett rejält, manligt ärr att visa upp efter allt lidande! "Chicks dig scars", som man säger.

Re:

Torkel K skrev:

JohnC skrev: Vad är det för handproblem du har? Dras själv med två trillskandes händer så förstår lite vad du genomlider. "Karpaltunnelsyndrom". Med andra ord: Nerver som ligger i kläm i handleden, med varierande effekter: Handen liksom somnar och har taskig finmotorik och/eller handen gör ont (typ, ont som en Mmmmffffff...er). Dessutom, av någon skum anledning jag inte orkat forska it, så har jag liksom konstant träningsvärk/kramp i underarmarna. Den goda nyheten är att lösningen är en mycket vanlig rutinoperation med snudd på garanterad verkan. Jag har blivit ombedd att sluta referera till operationen som att "sprätta upp handlederna", men det är lite roande att se hur folk rycker till. Vi kör en hand i taget, av uppenbara skäl.

Min fru har opererat båda. Inga som helst biverkningar. Gör det så snart som möjligt. Är klart livskvalitetshöjande!

En lätt förlängd lunchrast och lite kvällsjobb - En Westfield med MC-motor är tacksam att skruva på. Vi har preliminärt resultat från Kristenssons Haveri-utredning. Steg ett var att bygga om mitt motorstativ en smula, för att optimera mot Yamaha (istället för Mazda).





Steg två var att öppna smällkaramellen och se vad som gömde sig inuti. Det var inte vackert...








Flisor och spån i tråget. Ett lager för Cylinder 4 har kissat på sig rejält och det går att peta kolven 1mm upp eller ned i loppet på cylinder. Allt efter bara två repor i bänken. Det var ingen mening med att skjuta på läggdags mer efter den lärdomen, så där stannade undersökningen. Lite surt, då motorn liksom är/var/skulle vara/kanske var/delvis var-blev en proffesionellt renoverad motor. Och den ÄR helt klart renoverad! Toppen ser jättefin ut, kolvarna är märkta med nummer och pilar, osv. Allt ser proffsigt ut, men någonting blev helt klart inte rätt i rovan. Nå, eftersom tidsmaskiner ännu inte uppfunnits är det inte mening med att älta det - Vi siktar framåt.

Så, vad är planen?
Med tanke på mängden spån och flis utgår jag från att veven är kass i denna motorn. Men, jag har två extra-motorer som är bekräftat kassa (en har t o m hål i blocket, så just DEN vevaxeln ska vi kanske inte ta), samt en med "status okänd". Med lite ansträngning, micrometer och sorterande finns i alla fall chans att det går att pussla ihop en frisk motor av delarna + nya lager och en packningssats. Toppen tar jag direkt från denna motorn. Om det inte går så får jag väl köpa ett nytt-begagnad short block, eller hel motor, eller vevaxel.

Men imorgon ska alltså "fröken Höger" in på reparation och därefter kommer såklart verksamheten i garaget ligga nere en tid. Vi har nu i alla fall en frisk Völvå, en frisk Fårrd och en uppfattning om status på Westfieldens motor. Jag klockar ut ett tag och återkommer framöver.

Slant!

Re:

Torkel K skrev:

Vad var det då för skapelse som fick skjuts till Byarum? Jo, tänk er att man kunde få ett fordon i ett kinderägg. I så fall skulle det vara precis den här "bilen". Den ser liksom ut som en bil, men det ÄR inte en bil. Den ser ut som om den har en kaross, men det är bara taskigt ihoplimmade plaststycken med samma bärighet som en blöt pappkasse. Kofångarna ser ut som kofångare, men är helt tomma, ihåliga och den 1mm tjocka platsen är lika motståndskraftig som ett stärkt lakan. Med risk för att låta negativ så är det faktiskt ofattbart för mig hur vår lagstiftning tillåter att detta skämt till fordon körs omkring av 16åringar och delar trafik med t ex min 2.2ton tunga hybrid-Völvå, eller Fårrden.

Dessa spred sig som COVID bland ungdomarna i min ålder när jag var 14-15 nånstans. Efter en olycka där en av de hade totalt kollapsat i grannkommunen kommenterade min lillebrors lärare att de hade "jämförbar hållfasthet med en baja-maja på hjul"

Det är verkligen otroligt att dessa tillåts på allmän väg, framförallt med adrenalinstinna 15-åringar bakom ratten (som dessutom tar körkortet till de på en moppe, så de har förmodligen inte ens suttit i den innan de kommer ut i allmän trafik)

Re:

MelvinL skrev:

... så de har förmodligen inte ens suttit i den innan de kommer ut i allmän trafik)

Vad folk är ängsliga idag... Jag hade inte en meter bakom ratten när jag kastade mig ut i trafiken med en A-traktor -86. Två år senare så var körkortet en baggis, och lyckats undvika att bli kollad en enda gång (med en totalt ospärrad Valp, men kördes med "finess").
Nä, det drällde inte med LGF på vägarna då, och trafikdöden var väl en bit över 800 per år, så ett lite annat samhälle (husdjur var nåt man tog bort när de blev trasiga tex).

Men att åka runt i fyrhjuling utan ens hjälm i trafik har jag svårt att fatta, oavsett om det är en plastbubbla runt eller en motorsåg i lastlådan (det är gott om gubbar som kör utan hjälm med eller utan en liten timmervagn bakom).

Men se till att få snygga ärr nu Torkel, slitsade handleder kan ge signaler om varierande psyke, och sånt vill man ju helst ska utvärderas lite senare...

Jobbat på egen hand, med tanke på kaffekoppen?

Vi är tillbaka

Min operationen gick hur smidigt som helst - ett stort tack till ortopeden i Värnamo. Högerhanden är på återhämtning i bra takt.

Självklart gick det liksom inte att bara lämna allt i garaget därhän, bara för att man blivit opererad. Chefsmekanikern applicerade mutterknackaren på den felande R1-motorn.











Nu kunde haverikommissionen slutföra sitt arbete och vi hittade både orsak och verkan...




Aj aj aj... Uppenbara resultat av taskigt oljetryck. Men.... Vad orsakade det taskiga oljetrycket, då??



Ser ni vad jag ser?



Japp, det där är en rejäl spricka, rakt igenom kanalen som oljepumpen matar ut oljan i. Den stående cylindern är tryckregulatorn, som reglerar maxtrycket. R1an har två "portar" eller vad man ska kalla det, på sidan, med identisk geometri. På den ena sitter original oljekylare och på den andra sitter oljefiltret. Oljepumpen matar i den som i Westfielden blir den främre, där jag bytt ut original oljekylare mot en så kallad "take off plate" som kopplar AN-slangarna till oljekylaren i nosen på bilen.



Denna spricka har alltså läckt ut det mesta av oljetrycket tillbaka i vevhuset igen. På utsidan av blocket täcktes sprickan av min "take off plate", så skiten gav ingen varning genom läckage ned på garagegolvet heller.

Vad som orsakat sprickan är svårare att fastställa. Det finns två teorier: Antingen kan motor ha fått sig en smäll (det behöver inte ens vara en hård smäll...) rakt på det stället eller så har detta med saken att göra:



Någon har bytt ut original fjäder i tryckventilen till en starkare, av (för mig) okänt ursprung. Kan trycket ha blivit så högt att det knäckte kanalen från insidan?

Det får vi aldrig veta och därmed siktar vi framåt istället. Dags att laga, fixa, beställa delar och sätta ihop en motor.

Hej igen!

Semestern är en udda tid då det kommer till forum-skrivande. I ena sidan så borde det finnas en massa tid att hamra på tangenbordet - å andra sidan är det en tid då jag gör saker, snarare än dokumenterar saker. Nåväl, här kommer en summering av de senaste veckornas hyss, synder och påhitt. Det har såklart varit en tid med återhämtning efter operationen på högerhanden, men det går faktiskt att få en hel del gjort med hjälp av en entusiastisk åttaåring och en vänsterhand.

"Projekt Viltstängsel" är äntligen avslutat och varg-inhägnaden står färdig. Det är sååå skönt att kunna släppa ut mina alpha-predators i trädgården utan att behöva vakta dem hela tiden. Säkerhetschefen Nellie njuter av vad som skulle visa sig vara nyvunnen frihet att spatsera ut och in ur huset, patrulera av trädgården och skrota runt som hon vill, medan lilla Dixie (i sann förvirrad Dixie-anda) sprungit varv efter varv efter varv och förvirrat letat efter de där öppningarna i staketet som fanns där häromdagen. Anledningen till att lilla fröken hjärncell inte hittat de där öppningarna är att de inte längre finns kvar. De har nämligen blivit täckta av grindar..... och inte vilka grindar som helst.

Ni vet hur folk ibland får fix-ideer (och med "folk" menar jag såklart "Torkel"). För vissa människor slår ibland de där ideerna sig fast så hårt att det blir en ren plåga att inte få göra veklighet av dem. Och med "vissa människor" så menar jag såklart åter igen "Torkel". En fix ide som dök upp i kraniet var "Tänk så coolt det vore med ett par gammaldags smidesgrindar, precis som vi har på framsidan!". Problemet med den önskan var att det är väldigt utmanande att hitta ett par smidesgrindar som är snygga, tighta nog för att vara Dixie-säkra, passar (eller i alla fall kan fås att passa) och inte kostar en mindre förmögenhet. I mitt gogglande och surfande råkade jag ramla in på en hemsida där de (TaaadAAAAA!) säljer DELAR till smidesgrindar! Som ni nu alla förstår (eller hur?!) gick det liksom inte att backa därifrån. Inte en chans! Det måste ske! Sagt och gjort: med lite dekorativa delar beställda, en hög biltema-stål och en omskolad bromsskiva, som fick ett andra liv som "krussidull-böjnings-verktyg", smällde vi ihop våra grindar.








Men minivargarna under kontroll kunde äntligen fokus och tid ägnas åt Westfielden och racing! Det fanns ett paket som låg och väntade på oss.....

Vevaxeln sattes i den gamla svarven. En av vevtapparna var ju som bekant skadad, då vevstakslagret till cylinder #4 liksom slutat vara en team-player. Efter försiktigt slipande med fiiiint sandpapper nåddes en status där kurvorna liksom korsades: Ytan var fin nog för att ge det hela en chans och mer slipning riskerade att skapa för stort lagerspel.




Efter en rejäl tvätt fixade en lokal hjälte en supersnygg svetsningen av aluminiumblocket, som ju hade spruckigt rakt igenom oljepumpens utlopp.






En av mina reservmotorer (den sämsta, som var långt bortom räddning) fick donera en frisk vevstake samt en hel hög bultar och bra-att-ha-grejor, innan den gick till metalåtervinning. Motorn jag försöker laga var ju precis nyrenoverad och cylindrarna såg superfina ut, så kolven sparades och varken honing eller nya ringar behövdes. Jag beställde ett antal lager i olika dimensioner, lite packningar och nya vevstaksbultar (engångsbultar) från Japan och så storstädades garaget, myyyyyycket noga. Sedan var det bara att dra upp verkstadsmanualen på paddan, skruva upp stereon och sätta igång.




Här är det relevant att ge er "Torkes snabbgenomgång av Yamahas underbara R1-motor!
Som många Sportmotorcyklar sitter en sabla massa prylar ihop, i en gemensam liten kompakt klump. Jag vet inte om detta egentligen kallas för "Motorblocket" i resten av världen, men i MIN tråd är det i alla fall korrekt terminologi (från och med NU!). Alltihop är liksom byggt på höjden, eftersom det är vad som funkar i en motorcykel. Om man börjar från botten, så är oljetråget pyttelitet och mera som ett lock. Bottendelen av motorblocket rymmer oljepumpen och lite annat skrot, lagersäten för huvudaxeln i växellådan, samt lagersätena för vevaxeln.



Andra delen av motorblocket är också överfallen för vevaxeln, och rymmer resten av växellådan och kopplingen.



Ovanpå detta utgör cylindrarna i en egen del och så såklart motortoppen överst.







Som ni nu förstår så sätter alltså Yamaha ihop motorblocken och kör sedan en brotsch genom alltihop, som om de vore en enda komponent. Det går därför inte att bara byta ut den spruckna bottenhalvan av motorn, för motordelarna formar äkta par "for life".... ni vet, precis som pingviner gör! Både blocket, vevaxeln och vevstakarna lasermärks med koder som anger vad toleransutfallet vid tillverkningen blev. Blocket är märkt med en femsiffrig kod och Vevaxlarna är märkta med en femsiffrig kod och en fyrsiffrig kod - den femsiffriga anger toleransutfall för vevaxeltapparna och den fyrsiffriga för vevstakstapparna. Det finns flera storlekar på lager och genom att kombinera siffrorna på blocket med siffrorna på vevaxeln får man alltså vilken storlek på vevaxellager som ska sitta på vilken plats för att ge perfekt lagerspel överallt. Samma sak för koden på vevstakarna, kombinerat med koden på vevaxeln. Det hela är mycket mekaniskt vackert och otroligt väl utvecklat - rena konstverket för en Mekanikingenjör. Fun fact: Varje bulthål i blocket har en liten siffra ingjuten i godset bredvid sig, som anger ordningen som bultarna ska momendras i. Verkstadshandboken hänvisar också till dessa nummer för att lista vilka bultar som ska dras med vilket moment, smörjas med vad, eller ha en dos Loctite.

För de 5 vevaxellagren och 3 av de 4 vevstakslagren var det alltså bara fråga om en läs/räkneövning, enligt tabeller i verkstadsmanualen, för att beställa rätt lager. De tapparna hade jag ju bara polerat upp lite med polermedel och en trasa, under mina svarv-övningar. Det stora frågetecknet var såklart vevstakslagret för cylinder #4, för där hade såklart "Ingenjör Kristensson" sabbat allt vad toleranser och mått som Yamaha åstadkommit. Jag beställde därför ett gäng olika lager, ned till den minsta möjliga storleken och testade mig fram till vad jag tror är ett rimligt lagerspel, mätt med plastigauge.

[/quote]

Blev det tillräckligt rätt för att motorn ska funka? Jag är mycket ödmjuk inför uppstart och motorns eventuella liv från den punkten. Får jag en säsong ut av den? En trackday, kanske? Eller kommer den lille stackarn att omgående tugga i sig sina egna inälvor och återigen, knackande och skramlande spinna #4ans lager, plågsamt och torterat mala sönder sig själv medan den bönar efter nåd, direkt vid uppstart? Sanningen är att jag inte vet. Jag har gjort ett så noggrant jobb jag kan med att laga den, men.... vi får helt enkelt se. Grejen är att den ju ändå var trasig och oanvändbar. Den hade kunnat donera delar, men.... jag har redan två kompletta motorer som väntar på genomgång och det enda jag egentligen har brist på är..... friska vevaxlar. Med andra ord var den lilla investering som lite alu-svetsning, nya lager, lite packningar och ett par dagars jobb utgör väl investerat för att i alla fall ge det en chans. Nu är det bara att hålla tummarna och köra på.


Fast..... jag har faktiskt inte stoppat motorn i bilen ännu. Nääää, det var ett par andra saker som var lite extra smidiga att göra med motorn ur, så det är vad jag syssla med den sista veckan. Tänk "helgerån", tänk "befläckelse", tänk "sånt där hör ju inte hemma på en sjua!"...

Miata-drivers and gentlemen, we have lift off.

Jag myste lite vid min svarv, innan det blev allvar och det var dags att snurra igång den nybyggda rovan. De nya tändspolarna passade dåligt. Men, jag insåg att man både kunde klä av gummiringarna från Yamahas tändspolar och att ringarna passade fint på "skaftet" till de nya tändspolarna. Ibland har man flyt! Så det var bara att svarva en krage och ploppa dit dem.







Motorn är inte friskförklarad riktigt ännu, det kommer OM den överlever en dag med Christer i bromsbänken. Men, vi har bästa möjliga utfall såhär långt: Hon startar, hon går, hon låter fint och hon har oljetryck till taket. Mycket tillfredsställande - so far so good.




Nu ska jag bara snygga till det sista av kablaget till tändspolarna, fixa en läcka i kylsystemet, varmköra och byta olja, så är hon klar för Christer..... nästan.