Jörgen (Jet) skrev:

Magnus Thomé skrev: Jag får ihop två slutsatser, det är för min egen del inte bilen utan svängarna i sig som gör att jag tycker det är skoj, relativt oberoende vad jag kör. Det beror nog på vilken typ av förare man är. Jag hörde talas om en F1-förare (minns inte vem) som var väldigt duktig på att köra bilar med dålig feedback. Han lärde sig helt enkelt var gränserna gick. Han kunde uträtta storverk med bilar som andra mest satte i sandfållan. Andra är nog mer beroende av att bilen förmedlar vad som händer.

Jo, jag tänkte vidare på den här tråden när jag var ute o körde/åkte nyss. Och självklart vill jag ha så mycket feedback från bilen som möjligt och en precis respons från den på mina inputs. Elektroniska hjälpmedel måste man kunna stänga av osv. Så jag tycker nog precis som alla andra. Men det verkar inte hindra mig att ha otroligt kul även i bilar som dåligt förmedlar vad som händer, försvagat och grumligt. Om jag blir satt i en amerikansk SUV och det är slalom så kommer jag ha skitkul! Ändå.

Vad jag däremot ogillar är bilar som förmedlar väldigt lite OCH samtidigt är oberäkneliga. Att köra racerbana med en för mjuk och o-distinkt bil är fortfarande jättekul trots problem med tex luddig feedback, även om en bättre bil kan vara ännu roligare så är det fortfarande otroligt skoj att ta sig runt så bra man kan utifrån materialet. Men en bil där man inte vet om det släppt eller inte, eller om det är hjälpsystem i farten eller inte osv bara för att det är noll feedback OCH den beter sig lynnigt, nä det går bort på bana iaf för då blir det läskigt att köra på gränsen.

Re:

Magnus Thomé skrev:

Vad jag däremot ogillar är bilar som förmedlar väldigt lite OCH samtidigt är oberäkneliga.

Den meningen fick mig att minnas när jag körde Nimmersjös A4 i konbanan i Romkurvan på Mantorp för några år sen. Jag kunde inte alls begripa hur han kunde köra den bilen så fort. Din BMW kändes betydligt mer informativ och lätthanterlig där.

Re:

Lennart Hall skrev:

Magnus Thomé skrev: Vad jag däremot ogillar är bilar som förmedlar väldigt lite OCH samtidigt är oberäkneliga. Den meningen fick mig att minnas när jag körde Nimmersjös A4 i konbanan i Romkurvan på Mantorp för några år sen. Jag kunde inte alls begripa hur han kunde köra den bilen så fort. Din BMW kändes betydligt mer informativ och lätthanterlig där.

Jag tog ju två repor eller så med den osså. Ganska mycket understyrning men det var ju hanterbart om man anpassade sitt körsätt i konbanan, lite jobbigare i vändningen (Johan körde handbromsvändningar om jag minns rätt ). Även om man fick jobba med bilen på ett helt annat sätt så var jag förvånad att den var ändå såpass okej i konbanan som den var, det var skoj med den med, man satt ju inte alls såhär och tyckte den betedde sig om en påse nötter alls!

När Thed Björk och Richard Göransson hade utbildning/träff på Gelleråsen förra året så åkte Thed med några varv (och körde själv) i min M3'a. Nu var den ju heltossigt inställd med kraftig överstyrning i alla snabba högerkurvor och mild understyrning åt vänster Men man kom ju runt med anppasad körstil beroende på var man var på banan. Hursomhelst, det var inte det jag skulle skriva om utan Theds kommentar när han åkte med. Det första han sa var "flyttar du händerna på ratten jämnt" och jag svarade "ingen aning, men antar det" Sen sa han något skumt som är det jag skulle komma till, jag minns inte exakt ordagrant men han sa något om att jag körde på känsla hela tiden, att jag hela tiden i varje sväng osv körde utifrån att jag kände efter vad bilen gjorde. Och han menade inte att det var odelat positivt, snarare att det inte var så bra att göra så. Men för att köra på att mest lyssna och justera efter vad som hände så gjorde jag det bra. I mina öron alltså kritik inpackat i en förskönande omskrivning Jag vet inte exakt hur han menar att jag borde göra men jag fick känslan att det handlade om att vara mer precis i placering och hastighet och att ha nogrann repeterbarhet på det varv efter varv. Att jag körde på känn och justering alltså istället för planerad exakthet med mindre justeringar?

om jag fattat honom rätt ( ) så kan jag nog tycka att det kan stämma lite med det jag fått från slalomåkat som jag tar med mig lite på banan. Jag tycker iof inte att jag är urusel på att placera bilen någorlunda exakt i fart o spår men okej, jag kör nog, speciellt i slalom, mycket på fullt spett tills det går åt fanders.... nästan! och sen sitter jag o försöker ta mig runt i något sorts kaoskörande, kontrollerande på gränsen till kaos. Och det är verkligen ett körande mycket baserat på att bilen far hit o dit och jag sitter och lyssnar väldigt noga hela tiden och justerar efter det för att ta mig runt enligt det spår jag vill. Det brukar ofta gå vägen. Eller inte

Summa sumarum, jag är nog en förare med extra lite dragning åt det lyssnande hållet snarare än precisionsarbete? Eller...

Re:

Magnus Thomé skrev:

Summa sumarum, jag är nog en förare med extra lite dragning åt det lyssnande hållet snarare än precisionsarbete? Eller...

Det låter ju som en ren motsats till Fredrik Ekbloms körsätt, ett rattutslag som inte justeras alls i svängen, det är ju rätt från början.
Men kirurgisk precisionskörning med ett välavstämt idrottsredskap behöver ju inte ha så mycket med körglädje att göra , det är ju inte bredden på smilbanden som ger podieplatser.

På nåt sätt kommer jag tillbaka till det där att logga min körning för att se svart på vitt va tusan jag håller på med på banan
Fast kul har jag, det behöver jag ingen logg för att veta

Tycker att tråden blivit lite splittrad...

Att ha kul med en bil är väl inte samma sak som körglädje? Eller?

I min mening kan man ha kul med en golfbil, likväl som undermotoriserad suv, det blir vad man gör det till helt enkelt.

Men körglädje är väl när man så fort man sitter i bilen vill hitta en kurvig väg, en rondell eller liknande bara för att bilen bjuder in till det hela tiden.
Det är väl därför miatavänner och speedsteråkare så ogärna blir utan en dylik bil.

Skulle gärna ha tips på nya bilar som förmedlar körglädje.
Ett tips är Citroen C2 1.6 VTS

Re:

ege skrev:

Tycker att tråden blivit lite splittrad...

En bil som lockar en till att köra och inte åka. Det är väl körglädje?

Att bli lockad till att köra och inte åka när det är en rondell eller kurvig väg, ja där är iaf jag rätt så lättinlockad, så det klarar väl varenda bil. Men jag märker ju att vissa bilar lockar en till att köra nästan jämnt medans i andra bilar så slår man per automatik över till att åka en stor procent av den totala körsträckan. Sen att det till väldigt stor del har att göra med feedback och respons tror jag vi alla är överens om? Prestanda (G i alla vädersträck!) är ju sällan en glädjeförstörare men det var väl lite det det första inlägget filosoferade över. Åsikten att feedback och respons nog hade högre prioritet än prestanda egentligen.







(sen så tänkte jag kors o tvärs utifrån trådens inlägg så jag spårade ur friskt.... men kanske ändå var kvar lite på banan? )





PS: en bil som bara är jättekul på kurvig 70-väg men olidlig på motorväg.... hmmm.... nu faller mitt resonemang ovan ihop.... vad är körglädje nudå

Jag tycker inte alls att alla dagens bilar tråkiga. Tvärtom. Och tråkiga bilar har alltid funnits, jag hade en gång en Taunus 73, flera centimeter glapp i styrningen (som var ditkonstruerad med flit, via en flexande gummiöverföring)...

T.o.m. de som ansågs roliga då, är enligt min mening inte så kul idag. För några vintrar sen hade jag en Golf Mk1. Till det positiva hörde att vägenskaperna fortfarande var mycket bra, neutral och lättkontrollerad. Men styrning utan servo och istället 4,5 rattvarv är inte roligt, bara segt och opresist. Växellådan hade någon konstig "du flyttar runt i en låda med gummi" känsla. Det gick inte att tå-häla när man växlade ned. Hade den dessutom varit några år äldre hade den haft automatchoke...

Angående Magnus "att köra på känn" körstil. Så har jag alltid uppfattat att Schumacher kör. Och det gick ju bra...

Kände att jag ville skriva nåt här jag också...

Kör till vardags en V40, en standard 2,0T som förmedlar en form av körglädje, lagom kraft och okej väghållning, trivs bäst i stan och på motorväg.
Sen har jag ju min 7:a och den är ju egentligen raka motsatsen (när den väl fungerar), där är det mer g-krafter och främjande för "råare" körning, den passar på småvägar av den krokigare modellen. Sen blir man ju kräsen efter ett tag, man vill ha mer kraft och mer fart.

Ett farligt fenomen uppträder då man precis kört med 7:an och sen hoppar in i volvon och tror man kan köra likadant med bromspunkter och dyl.

Inte gör det mig nåt att diskussionen spretar. Mina åsikter är ingen "sanning" utan just åsikter.
Hade glädjen att provköra en Westfield Eleven för några år sen. Den hade inte mycket motoreffekt, inte mycket grepp och inga herrejössesbromsar. Därför kunde den inte ge några höga G-krafter i någon riktning, men körglädjefaktorn var högre än det mesta jag kört.
Visst sjutton är det kul när det bär iväg så att alla intryck blir diffusa eller när det känns som om ögonen ska poppa ur skallen när man bromsar, men för mig är det samma pryl som att åka berg-och-dal-bana och ger inte samma känsla av välbefinnande som när man färdas genom en kurva med lite lagom släpp på bakhjulen.

Citat:

Visst sjutton är det kul när det bär iväg så att alla intryck blir diffusa eller när det känns som om ögonen ska poppa ur skallen när man bromsar, men för mig är det samma pryl som att åka berg-och-dal-bana och ger inte samma känsla av välbefinnande som när man färdas genom en kurva med lite lagom släpp på bakhjulen.

Där kan jag bara hålla med. Dessutom har rakt framåt prestanda den trista egenskapen att man vänjer sej, efter ett tag känns det inte så fort längre. Man vill ha mer, som man sen vänjer sej vid o.s.v. Men köra med ställ är alltid skoj, oavsett hastighet

Lennart: Skulle du beskriva Speedstern som körglad och kommunikativ?

Re:

Jörgen (Jet) skrev:

Lennart: Skulle du beskriva Speedstern som körglad och kommunikativ?

Ja, det enda den saknade var en riktig motor. Egentligen fanns nog tillräckligt med effekt, men vridmomentskurvan kändes anpassad för jordbruksarbete. Möjligen kan en del av den känslan ha kommit av att jag hade Civic TypeR innan.

Re:

Lennart Hall skrev:

Jörgen (Jet) skrev: Lennart: Skulle du beskriva Speedstern som körglad och kommunikativ? Ja, det enda den saknade var en riktig motor. Egentligen fanns nog tillräckligt med effekt, men vridmomentskurvan kändes anpassad för jordbruksarbete. Möjligen kan en del av den känslan ha kommit av att jag hade Civic TypeR innan.

du skulle kombinerat de bägge och lagt i type-r motorn i speedstern, det bästa ur två världar

Re:

david-o skrev:

Lennart Hall skrev: Jörgen (Jet) skrev: Lennart: Skulle du beskriva Speedstern som körglad och kommunikativ? Ja, det enda den saknade var en riktig motor. Egentligen fanns nog tillräckligt med effekt, men vridmomentskurvan kändes anpassad för jordbruksarbete. Möjligen kan en del av den känslan ha kommit av att jag hade Civic TypeR innan. du skulle kombinerat de bägge och lagt i type-r motorn i speedstern, det bästa ur två världar

Den ekvationen hittade jag ingen lösning på. Det var alldeles för många obekanta ekonomiska faktorer.

Kan väl inte direkt påstå att jag ägt/äger några körglada bilar, men däremot hävdar jag att mina gamla gubb-oplar har karaktär och själ. Det räcker ganska långt för min del.
Chassina på mina Rekorder och omegor är från fabrik byggda för landsvägskomfort och välfyllt bagage.
Familjesedaner helt enkelt. Absolut inga dräpare på racerbanan, mellan konor eller i skogen.
Båda omegorna har både elhissar, c-lås och ABS bla. Men det gör inget, jag gillar att köra dem och har kul ändå.
Inga underdog ambitioner heller, även om 1.40.62 i SS kanske kan anses som skapligt med 1,5 ton slagskepp...
Jag har svårt för att definera körglädje, och diffusa känslobegrepp som karaktär och själ borde inte gå att tillämpa på döda ting som bilar, men man gör det ändå.

Nya bilar (-95 och uppåt kanske?) ger mig inga känslor alls, de är bara transportmedel.
När man tex kört företagets V70is (~05 nånting) ett par gånger undrar man hur folk står ut? Det är ju bara en kluns med fyra hjul nånstans i fjärran. Visst är det skönt med fjärrlås, antispinn och annat lull, men "köra-bil-känslan" är lika med noll jämfört med mina gamla järnsängar från Rüsselheim. Inget ont om V70, det råkar bara vara en ny bil jag kört så mycket med att jag kunnat bilda en ordentlig uppfattning.
Det går säkert att köra fort med en sån också, men jag ser ingen anledning till det.

Skoj har man med äldre bilar, transporterar sig gör man med nyare.

Re:

Anders Karlsson skrev:

..... Skoj har man med äldre bilar, transporterar sig gör man med nyare.

Eller vissa dyra nyare bilar

Re:

Magnus Thomé skrev:

PS: en bil som bara är jättekul på kurvig 70-väg men olidlig på motorväg.... hmmm....

Det där låter precis som en speedster... Problemet med att ha den som enda bil är då att man alltid kör den, och därmed väljer 70 väg istället för motorväg, vilket gör resorna minst dubbelt så långa... Man sätter sig liksom inte i den och åker någonstans bara...

Nåja, jag ska inte klaga, kommer spara min för all framtid... Även om motorn skulle kunna vara roligare...

Själv vägrar jag köpa en framhjulsdriven privatbil eftersom jag bor efter en 5 km asfalterad "kostig" som svänger kopiöst. Att se snön falla och inte ha nåt att åka ut och sladda med är ju rena mardrömmen (och i dag var nog sista dan ). Har framhjulsdriven bil i jobbet och det här med att dra i kryckan för att få lite häng känns ganska fattigt och ger knappast den sköna känslan av kontroll

Re:

kimmen skrev:

Själv vägrar jag köpa en framhjulsdriven privatbil eftersom jag bor efter en 5 km asfalterad "kostig" som svänger kopiöst. Att se snön falla och inte ha nåt att åka ut och sladda med är ju rena mardrömmen (och i dag var nog sista dan ). Har framhjulsdriven bil i jobbet och det här med att dra i kryckan för att få lite häng känns ganska fattigt och ger knappast den sköna känslan av kontroll

Du måste lära dig att använda vänsterfoten