Wankelsport skrev:
Borde man inte försöka ligga på det varv där moorn ger bäst vridmoment? Det måste ju vara där den har optimal förbränning!
Eller tänker jag fel?
om du verkligen behöver utnyttja mycket kraft så ligger maximal verkningsgrad vid varvtalet för max vridmoment och ca 80-90% belastning. Verkningsgraden är då ca 30%. Då har motorn lägst förbrukning av bensin (massa/effekt/tid. kg/W/s)
om du däremot bara vill ha så låg förbrukning som möjligt så brukar det nästan alltid vara bättre med en högre växel. Verkningsgraden vid lugn körning är bara ca 10%, men det blir ändå bättre vid konstant fart eftersom varvtalet är lägre. Det du är intresserad av vid landsvägskörning är att få så lågt massa/sträcka som möjligt kg/m. Eftersom sträckan blir längre vid lägre varvtal för samma tid så tjänar man på att köra en högre växel, då kg/W/s är bara marginellt lägre vid högre varvtal på dellast.
Fast allra mest effektivt är att köra max acceleration i mellanregistret, mellan säg 10 och 100 km/h för att sen stänga av motorn och rulla med friläge. När bilen närmar sig 10 km/h slås tändningen på och motorn startas mha rull, full acceleration igen osv. Lite jobbigt att köra så, men det har vunnits många tävlingar i låg bränsleförbrukning att köra så. Något att reta medtrafikanterna med kanske?
Något att hämta från det sista resonemanget till vardagskörningen är att acca på bra på låga växlar, men inte högre än ca 4500-5000 rpm för en motor med rödmarkering mellan 6000-7000 rpm, för att komma upp i ösnskad marschfart och sedan lägga i högsta växeln direkt. Detta spar en hel del bensin jämfört med att fisa iväg med lite gas och varva till 2500-3000 rpm genom alla växlar. Detta eftersom arbetet som ska utföras är det samma (om vi bortser från luftmotståndet, då blir det ännu värre att fisköra), för att uppnå en viss hastighet. För att få ut så mycket som möjligt ur bensinen vill vi ha så god verkningsgrad som möjligt.