P.P. skrev:

Johan Söderberg skrev: Lade man inte ner Mille Miglia pga en hemsk krasch eller blandar jag ihop det med nåt annat? Vad var det som hände egentligen? Med viss reservation för namn och antal döda: Louise von Portago åkte av vägen med sin fabriksMaserati och tog död på sig själv, sin mekaniker och 27 åskådare.

Från: http://www.grandprix.com/gpe/cir-030.html

The other classic road race in Italy was the Mille Miglia - The Thousand Miles - which dates from 1927 and was held on a route from Brescia to Rome and back again. The event was about endurance as much as speed and the master was Clemente Biondetti who won the Mille Miglia in 1938, 1947, 1948 and 1949. In 1953 it became a round of the World Sportscar Championship and achieved much wider international attention after the victory of Stirling Moss and Denis Jenkinson in a Mercedes-Benz in 1955. Two years later Alfonso de Portago, his co-driver Edmund Nelson and 10 spectators - five of them children - were killed in the village of Guidizzolo when de Portago's Ferrari went out of control after a tire failure. Ferrari and the Englebert tire company were charged with manslaughter. In the 1980s the Mille Miglia was revived but the competitors drove sedately from town to town. It was not a race as once it was.

Nino.K. skrev:

Jag minns en dokumentär om Daytona 500 där de frågade, bl.a. en mor i 35 års åldern, med sina små barn omkring sig, - "Vad tycker du är det mest spännande med Daytona 500?" "Jag vill se alla spektakulära kracher!" och hennes make håller med henne, därav han utbrister ett "YEAH!" Men men, det är ju USA.

Det finns ju videosar med de 'bästa' hockeyslagsmålen i NHL också...

Det var väl förresten en banarbetare som dog på Daytona nu i helgen. Om jag tolkade notisen i DN (var det väl?) rätt så var det i ett supportrace till NASCAR (har säsongen verkligen börjat redan?) som en förare inte respekterade gulflagg utan körde fullt för att hinna ikapp fältet när han passerade platsen för gulflaggsorsaken. Han som dog hette Roger nånting har jag för mig. Känns ju inte sådär jättelockande med racing när sånt händer.

Sörpan skrev:

Från: http://www.grandprix.com/gpe/cir-030.html The other classic road race in Italy was the Mille Miglia - The Thousand Miles - which dates from 1927 and was held on a route from Brescia to Rome and back again. The event was about endurance as much as speed and the master was Clemente Biondetti who won the Mille Miglia in 1938, 1947, 1948 and 1949. In 1953 it became a round of the World Sportscar Championship and achieved much wider international attention after the victory of Stirling Moss and Denis Jenkinson in a Mercedes-Benz in 1955. Two years later Alfonso de Portago, his co-driver Edmund Nelson and 10 spectators - five of them children - were killed in the village of Guidizzolo when de Portago's Ferrari went out of control after a tire failure. Ferrari and the Englebert tire company were charged with manslaughter. In the 1980s the Mille Miglia was revived but the competitors drove sedately from town to town. It was not a race as once it was.

Tackar för det! Hemskt!

Hur var det med Targa Florio när vi ändå håller på...

Dennis Kullman skrev:

Ja... hur många här har kört förbi en olycksplats utan att försöka se något av vrak eller blod? Men ni kanske bara har kollat efter bekräftelse på att ingen skadat sig? Det är väl samma egenhet som gör att vissa gillar skräck-/splatterfilm; det är rätt äckligt men spännande. Men, kommer man en gång tillräckligt nära en riktig olycka så kommer man snart till insikt om att verkligheten kan vara rätt jävlig. Efter en sån upplevelse är det inte lika lockande längre - åtminstone inte för mig...

men efter att man kommit till en olycksplast kort efter olyckan och inser att det nån som står en mkt mkt mkt nära så har man inte den inställning riktigt..

jag har flera ggr funderat att sluta köra banracing trotts att jag knappt börjat. Och sluta köra bil till vardags oxå just p.g.a ovan nämnd anledning.

men det känns nästan säkrar att köra banracing med därför avsedd bil än att åka till verkstan.
på banan har folk bätrre koll på vad de gör även fast farterna är högre, dessutom har man en bur som skyddar en..



sen en annan sak, media har en förmåga att framhäva alla olyckor inom motorsport och inte så mkt annat.
tror nästan att det dött fler inom ridsporten än inom banracing de senaste året.
motor journalisten mattson skrev väl nån vinklad artikel som krocken som var på SV-rally.. fick väl första sida på sporten i expressen oxå..

varför ser man aldrig sånt när det gäller ridsport, hocky, eller vad som helst.

LuddeR skrev:

...men det känns nästan säkrar att köra banracing med därför avsedd bil än att åka till verkstan...

"Att åka på allmän väg är farligt; hälften åker åt fel håll, dessutom har dom ställt upp stolpar mitt i banan!"

ice skrev:

LuddeR skrev: ...men det känns nästan säkrar att köra banracing med därför avsedd bil än att åka till verkstan... "Att åka på allmän väg är farligt; hälften åker åt fel håll, dessutom har dom ställt upp stolpar mitt i banan!"

har du åkt bil på morgonen, då känns det som att bara 3-4% åker åt "fel" håll. resten står stilla åt samma håll.,

Angående Schweiz så är de visst på gång att avskaffa sitt bantävlingsförbud.

Gladiatorspel

Det är ju inte något annat än en ren fortsättning på forna tiders gladiatorspel. Människan har i alla tider haft olika skådespel, offentliga avrättningar etc. Boxningsmatch, mer direkt spegel till gladiatorspelen, arenamotorsport (inomhuskart, speedway, isracing ex) också ganska nära.

Visst, på gräsrotsnivå behövs inte olyckorna men på proffsnivån behövs det då och då för att hålla spänningen uppe.

Gå ut i publiken och fråga på ett större evenemang, om de bara vill se alla åka runt och ta sig imål eller om de vill se någon spektakulär krasch. Svaret från många blir krasch.

Eller ta hockey, varför är det ingen publik på juniormatcher (där de sällan slåss och inte spottar tänder) men när de blir seniorer och kastar gallren för ansikten kommer publiken?

Jag har sett min beskärda del av mer eller mindre svåra krascher, både som publik och anhörig samt flaggvakt. Och som anhörig eller flaggvakt är det ofta direkt olustigt men en del av spelet. Jag har stått och filmat farsan när han vurpat i ~ 135 och gjort 5 saltomortaler innan det lugnade ner sig och han bara fortsatte glida. Även sett farsan inte komma tillbaka från dolda delar på banor, och sedan ser man ambulansen åka ut...
Det har turligen gått bra i dessa fall, då de var flera som vurpade i hög (dolt från depå) skickade de ut ambulansen utifall att...

Har tidigare när jag åkte motocross kört över en medåkare som vurpade framför, är det räjs är det bara att fortsätta. Det finns inget jag kan göra som inte flaggvakter och sjukvårdspersonal inte gör bättre. Efter räjset går man och kollar hur det gick etc.

Cyniskt, ja men full verklighet. Har full förståelse för att andra har åsikter som går tvärt emot detta, men råder dessa personer att sätta sig på läktaren på någon lite större evenemang och lyssna på vad folk pratar om.

Sörpan skrev:

P.P. skrev: Johan Söderberg skrev: Lade man inte ner Mille Miglia pga en hemsk krasch eller blandar jag ihop det med nåt annat? Vad var det som hände egentligen? Med viss reservation för namn och antal döda: Louise von Portago åkte av vägen med sin fabriksMaserati och tog död på sig själv, sin mekaniker och 27 åskådare. Från: http://www.grandprix.com/gpe/cir-030.html The other classic road race in Italy was the Mille Miglia - The Thousand Miles - which dates from 1927 and was held on a route from Brescia to Rome and back again. The event was about endurance as much as speed and the master was Clemente Biondetti who won the Mille Miglia in 1938, 1947, 1948 and 1949. In 1953 it became a round of the World Sportscar Championship and achieved much wider international attention after the victory of Stirling Moss and Denis Jenkinson in a Mercedes-Benz in 1955. Two years later Alfonso de Portago, his co-driver Edmund Nelson and 10 spectators - five of them children - were killed in the village of Guidizzolo when de Portago's Ferrari went out of control after a tire failure. Ferrari and the Englebert tire company were charged with manslaughter. In the 1980s the Mille Miglia was revived but the competitors drove sedately from town to town. It was not a race as once it was.

Nåja 1 av 3 är ju inte så illa

Apropå Amerika. Har för mig att jag läst någonstans att de kör ihjäl sig i en oanad nivå på banorna därborta. Någon som kan bekräfta/dementera?

Johan Söderberg skrev:

Sörpan skrev: Från: http://www.grandprix.com/gpe/cir-030.html The other classic road race in Italy was the Mille Miglia - The Thousand Miles - which dates from 1927 and was held on a route from Brescia to Rome and back again. The event was about endurance as much as speed and the master was Clemente Biondetti who won the Mille Miglia in 1938, 1947, 1948 and 1949. In 1953 it became a round of the World Sportscar Championship and achieved much wider international attention after the victory of Stirling Moss and Denis Jenkinson in a Mercedes-Benz in 1955. Two years later Alfonso de Portago, his co-driver Edmund Nelson and 10 spectators - five of them children - were killed in the village of Guidizzolo when de Portago's Ferrari went out of control after a tire failure. Ferrari and the Englebert tire company were charged with manslaughter. In the 1980s the Mille Miglia was revived but the competitors drove sedately from town to town. It was not a race as once it was. Tackar för det! Hemskt! Hur var det med Targa Florio när vi ändå håller på...

Från samma länk som ovan:

There is strong tradition of road racing in Italy with the Targa Florio and Mille Miglia races being the most famous events. The Targa Florio grew out of the country's earliest motor race, the Coppa Florio, established by Sicilian aristocrat Count Vincenzo Florio in Brescia in 1900. After the murderous Paris-Madrid race of 1903 there was an international movement to take racing away from the population centers. Florio decided to transfer his race to a new circuit in the deserted mountains inland from the sea in northern Sicily.

The result was the astonishing Madonie circuit which was first used in 1906 for the Targa Florio. Beginning on the coast road it ran uphill in a crazy dash from hairpin to hairpin. There were a handful of tiny villages but otherwise nothing but a desolate rock-strewn landscape. At the top - 3600ft above the sea - the magnificent hills were inhabited only by the bandits for which Sicily is most famous. There were 1500 corners per lap and they raced on this track in the F1 cars of the day. The first event attracted just a handful of cars but word spread quickly and by the mid-1920s the Targa had become one of Europe's most important races. The event continued right up until 1973 when safety considerations made it impossible to continue.

Tackar igen! Jag får ta och läsa på lite mer där... Jäkligt synd att dom la ner Targa egentligen. Det var ju väldigt balla bilar man körde med. Tänk er en modern variant med t ex Audi R8 på slingriga rallyvägar...