De två senaste träffarna jag har varit och kört på fick mig att reflektera lite över det här med att tävla i motorsport kontra våra vanliga banträffar. I fredags var jag och besökte TimeattackNUs tvådagarsevent på Mantorp där man arrangerade den tredje deltävlingen i sin timeattackserie i kombo med träning och trackday öppen för alla, även för de som inte kör i serien alltså. Och eftersom det fanns lite gummi kvar i däcken efter Mantorp så åkte jag självklart till Malmby på söndagen för att tävla i lite slalom som SWR Motorsport arrangerade i samarbete med just TimeattackNU och SLC (som skötte tidtagning och live tvsändning på båda eventen).



På Mantorp med TimeattackNU så kördes det trackday och träning hela fredagen uppdelat i grupper som ungefär motsvarade de olika klasserna i tävlingsserien, allt från egenbyggda monster i unlimitedklassen (skitspännande att kika på dom!) till bilen man åker med och handlar på Ikea. Ni som känner mig vet att jag gillar när alla kan vara med oberoende vad man har för sorts bil! Jag hade valt att köra på fredagens trackday och inte tävla på lördagen. Och då kommer vi in på just det här med trackdays vs. tävlande och att det är så fantastiskt att vi kan välja så fritt var på den skalan vi vill hålla på med den här hobbyn!

Många trackdayarrangörer, både bilmärkesklubbar och andra, tillåter inte tidtagning på sina banträffar. Det är ett sätt att minimera risker för det är ju bara att erkänna att vissa kan ibland tappa humöret och eventuellt omdömet ute på banan när någon annan bil "ligger ivägen" just på det där varvet man håller på att sätta en kanontid på. Eller tänja på gränserna en liten liten bit för långt bara för att klockan tickar i huvudet. Tanken med förbudet är det självklara att alla ute på banan gärna kör fort men tar det lugnt.

I andra änden på skalan, när man verkligen tävlar för att vinna allt, så gäller det att balansera på en tunn egg i körningen. Det är viktigt att ha det mentala utsorterat för att man ska kunna satsa med full attack, att tänja på gränserna men ändå inte gå förbi dom. Och att inte låta tävlingsnerven paja till exempel ett omkörningsförsök eller var man sätter bromspunkten, bara för att man vill lite för mycket. Helt enkelt en del av de saker som är utmaningen och charmen med att tävla! Och ja, det är i snitt oftare bilar i sandfållan på en tävlingsdag än på en trackday.



Jag tycker det är en lite extra kul vinkel med trackdays hos TimeattackNU där man inkluderar tidtagning för alla med det fulla tävlingssystemet, alla får varsin transponder under hela dagen. Fokus på varvtider, för de som vill, i kombination med alla grymma tävlingsekipage, en tävlingsdepå full med imponerande teamsatsningar, fullt uppställ med säkerhet osv, live tvsänding i facebook, live resultat på webben och kompletta "tävlingsresultatlistor", allt precis som under tävlingarna. Det ger en starkt extra vibe för den som gillar det. Och vem gör inte det?!

Det finns ett stort plus i att ta tid, eller kanske ännu hellre logga körningen med sin mobiltelefon och lämplig app. Utan tidtagning så är det lite svårare att veta om man är på rätt väg. Med enkel loggning kan man se exakt var och hur man förbättrar sig och var och hur man kan förbättra sig, till exempel genom att titta på hur andra kör med deras loggar. Det centrala med tidtagning och loggning på trackdays, när det inte är tävling, är att du kan förbättra din körning genom att köra rätt. Inte att öka farten genom att bara talla på gränserna utan till och med få lägre varvtider och samtidigt öka dina säkerhetsmarginaler genom att köra bättre.



Om man vill ge tävlingsnerven lite lite mer svängrum så kan man som nästa steg köra på tävlingar som den jag körde på i söndags med SWR Motorsport på Malmby. Det vill säga olika varianter av tävling i konbana/Superstage/slalom. Du kör ensam i banan, inte samtidigt som massa andra bilar och det är minimalt med risker jämfört med att sladda av på en riktig racerbana med armcoräcken. Du ska mentalt hantera att sätta en tid på ett varv, du sitter inte och harvar 20 varv i stöten där du försöker få till ett bra varv. Det blir kul tävlingsnerv med de som ligger närmast dig i resultatlistan och det är en mycket mycket smal linje att få till en optimal tid, oftast betydligt mer oförlåtande än vanlig bankörning. Och du kan på ett helt annat sätt än på bana utforska gränserna för din bil och dig själv som förare, här kan du testa hur bilen beter sig både på och över gränsen.

Vill du att det ska gå lite fortare (än 130-140 i svängarna som det kan vara som mest i vissa konbanor) så är ett naturligt steg om du vill tävla på bana men kanske inte känner dig hundra procent bekväm med riskerna att köra klubb- eller långloppsracing "dörr mot dörr", ja då är vi tillbaka där hela den här texten började, timeattack. Du väljer helt själv din attack och risknivå och är inte beroende av andras val av risknivå i körningen. Det finns instegsklasser där du kan låna din mammas bil och komma och tävla, upp till toppklasser där det går snabbare än i STCC. Det finns teamsatsningar från att man bara tankar bilen och kollar däckstrycket och sen ut och tävlar, ända upp till storsatsningar med långtradare, enorma depåtält, ja helt i elitracingnivå.




Alltid all-in-satsning på media från tävlingarna hos TimeattackNU:



Sen ska vi inte glömma klubbracing och långlopp som nästa steg, Alfaklubben för Italienska bilar, Roadsport, SSK, historisk racing för att bara nämna en liten bråkdel av utbudet. Men det får bli mer om det en annan gång.


Tänk att vi så fritt kan välja olika ställen på den här skalan, så att vi kan köra under de former som vi trivs bäst med!



Kommentera gärna! Vad är din favorit på skalan? Varför?






PS:
Min favvo är konbana, knappast en överraskning Jag gillar risknivån och svängutrymmet för att banzaisatsa! Och tävlingsmomentet. När det går bra

Stort tack för att du deltog, välkommen åter!

För de som är sugna på att prova ser resterande kalender ut såhär:

TA Festival 5 (sön) augusti
R4 Karlskoga TA Weekend 24 (fre)-26 (sön) augusti
R4+1 "Open" Anderstorp 22 (lör)-23 (sön) september

TAnu.se skrev:

TA Festival 5 (sön) augusti

Och på TA Festival är som bonus SWR även på plats och arrangerar slalomtävling i Romkurvan Perfekt att värma däcken på banan o sen försöka sätta en bra tid i Romkurvan

Altså jag är lite av en allätare och kan upskatta det mesta. Eftersom jag inte har obegränsade resurser så föredrar jag tävling men hade man kunnat välja fritt hade jag kört allt, typ.

Jag håller helt klart med att det är helt enastående vilken valfrihet det finns i vårat rike. Därför ser jag inget motsatföhållande mellan bankörning och tävling, det finns tjusningar i bägge. Mitt förhållningsätt och även rekommedation är: gillar man att köra fort, ha kul och få körerfarenhet är bandagar perfekt. I den stund man undrar hur snabb man är jämfört någon annan anmäler man sig till tävling

Lite av mina tankar..

Färgade åsikter har vi allihopa, allihopa, ... Ja me!

Just detta med risker och tävlande "dörr mot dörr"...
Det är ju på ett ut mellan knöliga bilar på tävling och icke-tävling för min personliga erfarenhet (väldigt subjektiv räkning, det är ju svårt att jämföra tävling med 300 deltagare mot en 40pers trackday), och då till stoor övervikt för bil mot mur/räcke. När det varit bil mot bil så är det enbart i startögonblicken det hänt saker, och där är ju tävlande i ensamt majestät (nä, jag räknar inte en däckros på en dörr som nåt, det är väl kanske en hemmablindhet ).
Situationerna är annorlunda, men i mina ögon mer förutsägbara vid tävling dörr-mot-dörr (kör man i serie så lär man sig vilka som behöver lite större marginal).

För mig är den stora skillnaden med tävlande vid specifikt tillfälle (jämfört med personligt rekord närsomhelst eller trivselkörning) att det gäller här och NU, inte sen. Det är ju en utomhussport dessutom.
Sen kan man koppla på lite laganda i långlopps liknande situationer där det gäller att inte misslyckas, eftersom man då förstör för andra (du vinner mer på att missa mindre än att maxa).

Sen kan man tävla i så många discipliner; i garaget, i depån, i lineup, på banan, i parc-fermé, i depåköket, på vägen hem...
Ingen är bäst på allt

Jag skrev väl kanske lite med vinkel och tanke på er som är lite nya i hobbyn

För er som sedan länge rejsat och valt er nivå så blev det kanske lite snömos

Men slutpoängen är verkligen sann, att vi verkligen har fantastiska valmöjligheter att köra på precis det sättet som passar oss bäst. Efter tycke och smak



---------



Jag hade tyckt det vore jättekul att köra klubbracing, men eftersom jag lämnar in min bil på verkstad för i princip allt så blir det inte realistiskt. Och att meckla med släp o diverse logistik är långt mer än vad min ork mäktar med. Så jag hittade att köra som jag gör. Det är inte alltid det bara är att tanka bilen och justera däckstrycket men faktiskt för det mesta. Passar mig som hand i handsken

Det jag gillar mest är att mata så många jämna varv som är så snabba de kan bli utan att jag gör misstag innan 15 minuterspasset eller bromsarna tar slut. Riktigt nöjd blir jag av 5 varv på raken som bara skiljer hundradelar, nöjdare än över nytt PB men bara lite.

Min bakgrund är hotlapping på datorn och där kan jag inte förmå mig att köra lugna stabila varv utan där är det lite snabbare än förra varvet eller krasch som gäller.

Har lite gått från att börja med konbana, till att köra banträffar till att tävla och sen tillbaka till banträffar igen. Finns fördelar med allt.

Konbana är bra att lära känna bilen, banträff är enkelt och man kan driva runt det själv. Racing är roligt men kräver ofta ett team med allt det innebär i samordning.

Jag valde att gå över till att tävla pga att jag ville göra så pass stora modifieringar att bilen inte längre skulle gå att besikta (fullbur, stolar, 6p-bälten etc). Då de flesta trackdays kräver besiktade bilar så blev det TA för hela slanten.

Magnus Thomé skrev:

--------- Jag hade tyckt det vore jättekul att köra klubbracing, men eftersom jag lämnar in min bil på verkstad för i princip allt så blir det inte realistiskt. Och att meckla med släp o diverse logistik är långt mer än vad min ork mäktar med. Så jag hittade att köra som jag gör. Det är inte alltid det bara är att tanka bilen och justera däckstrycket men faktiskt för det mesta. Passar mig som hand i handsken

Vilket pucko har tutat i dej det??
Vet ett antal inom klubbracing som klarar sig med att packa in prytlarna i bilen, köra till banan, tävla och åka hem igen. Dessutom är det i vissa fall även så att de har tummen mitt i handen.

Så det är bara anmäla dig Magnus till nästa Timeatack tävling, mät dina krafter mot andra och ha riktigt kul

Min åsikt, att man MÅSTE ha ett fullt team och traila bilen är att skaffa sig en bekväm ursäkt att slippa tävla . Tycker mig höra liknande argument gansk ofta. Har sett betydligt logistikintensiva ekipage på trackdays än på tävling .

Fantastiskt bra tråd

För mig är det självklara svaret att tävla är det som ger mest .

Tycker det är roligt att åka trackdays och att ta tid på min egen körning, jaga varvrekord etc. Har gjort det i flera år med diverse bilar allt från slutkörda Volvo till M3E46.

Men att tävla mot andra bilar samtidigt på banan är i min värld oslagbart. Känslan av adrenalinpåslag när man ligger decimetrar bakom konkurrenten, fullgas och har precis passerat NGK krönet på Knutstorp och hoppas kunna göra en omkörning i nästa inbromsning. Det slår, i min bok, att ta tid och åka trackdays alla dagar i veckan. Eller pulsen man får när man väntar på att de fem röda lamporna skall slockna och starten skall gå...

Jag har nu valt att köra Roadsport med SPVM vilket gör att det finns mycket trackdays att träna på då bilen går in under både gatkörning och träning för vagnboksbilar vilket är perfekt!

Men håller med Magnus om att det är kul att det finns mycket roliga och bra event för oss bilintresserade oavsett vilken "banåkagren" man vill ägna sig åt.

Ni som inte provat på att åka bana oavsett form, gör det, det är larvigt kul

Eddie Varvstopp skrev:

Min åsikt, att man MÅSTE ha ett fullt team och traila bilen är att skaffa sig en bekväm ursäkt att slippa tävla . Tycker mig höra liknande argument gansk ofta. Har sett betydligt logistikintensiva ekipage på trackdays än på tävling .

Amen på det!

Magnus Bengtsson skrev:

Eddie Varvstopp skrev: Min åsikt, att man MÅSTE ha ett fullt team och traila bilen är att skaffa sig en bekväm ursäkt att slippa tävla . Tycker mig höra liknande argument gansk ofta. Har sett betydligt logistikintensiva ekipage på trackdays än på tävling . Amen på det!

Det sagt har jag kommit till insikten att trailer och lite extra körkortslektioner kan vara nice, efter att ha kört 35mil enkel i en strippad bil till tävling.

Tror grundproblemet med att få ut folk på banan är att första steget är enormt i skallen och lite läskigt

Eddie Varvstopp skrev:

Magnus Thomé skrev: --------- Jag hade tyckt det vore jättekul att köra klubbracing, men eftersom jag lämnar in min bil på verkstad för i princip allt så blir det inte realistiskt. Och att meckla med släp o diverse logistik är långt mer än vad min ork mäktar med. Så jag hittade att köra som jag gör. Det är inte alltid det bara är att tanka bilen och justera däckstrycket men faktiskt för det mesta. Passar mig som hand i handsken Vilket pucko har tutat i dej det?? Vet ett antal inom klubbracing som klarar sig med att packa in prytlarna i bilen, köra till banan, tävla och åka hem igen. Dessutom är det i vissa fall även så att de har tummen mitt i handen.

Jag gör ungefär ovanstående.

Men tummen mitt i handen kan du ha själv Eddie