Hur känner ni, eller hur gör ni...?
Jag är alldeles för rädd om min bil, trots att den inte har nåt "värde". Jag törs inte ge allt, ge järnet, för tänk om motorn exploderar, hjulet trillar av, skärmen blir bucklig, nåt ljud uppstår. Eller upphör...
Då ska vi inte prata om att köra nånting ihop med andra, typ klubbträff eller så! För tänk om jag klantar till det och knuffar nån annan av banan! Eller änns repar deras bil lite...!
Jag har kommit iväg och kört lite konbana. Det är en skräckblandadförtjusning. För tänk om...
Jag har funderat på att fixa/köpa nåt "billigt" bara för att försöka komma undan den där rädslan men jag har påkänn att det kommer att bli samma med vad jag än skaffar, jag blir liksom för kär i sakerna. Skaffa nåt jag hatar? Ja, kanske. Men det sitter långt inne att änns tänka tanken att lägga pengarna på nåt fult och tråkigt, där blir jag snål.
Detta borde ju verkligen ligga i Ilandstråden, ja vet, men för mej är det ett bekymmer då jag så gärna vill, men inte riktigt törs.

Jag får den känslan varje gång jag är på väg till en banträff, tänk om jag rullar bilen eller smackar in i ett räcke osv osv. Så knyter sig magen så att säga. Men efter en halv minut, och för resten av dagen, så glömmer jag helt bort det.


Däremot dyker inget sånt upp på väg till en slalom, där är det fritt att snurra, köra på koner o klanta sig totalt, ja det är till och med själva målet med slalom så det känns lugnt.

"FyFabian"...

Efter att ha noterat mängden stenskott och annat liknande slitage bara genom att åka med stort avstånd till andra så kan man väga det mot den positiva känsla man får (blir det verkligen så mycket värre/trevligare om man kör med mindre marginaler?).
Om sen tävlingsdjävulen slår sina klor i dig så kommer du att värdera annorlunda.

Men att skaffa ett dedikerat avskrivet träningsredskap och trailer mm underlättar betydligt. Då kan man se till att komma hem i nån form i ungefär samma tid som planerat (med eller utan skrot på släpet).

"Avskriver" bilen mentalt!
Kommer jag hem med en hel bil är det ett bonus!

För mig handlar det i första hand om att köra med en bil som jag kan ha sönder utan att det inte blir ett alltför stort hål i plånboken. Men det är kanske inte i första hand där det sitter för dig utan är mer känslomässigt. Olyckor händer och bilar går sönder men det är faktiskt sällsynt. I varje fall på Alfaklubbens banmöten där jag kört/arrangerat i drygt 10 år.

Jag tror vår C-klass skulle passa dig utmärkt. Här är fokus på att inte ta i för mycket och undvika moment som skapar onödiga risker. Tex är omkörningar bara tillåtna på "långa rakan", kommer man ifatt någon får man lugnt vänta och det är helt OK att "bromsa" någon när man kör i sin egen takt.

Kom och prova med oss på Knutstorp 12-13/8. Du kommer inte att ångra dig!

Jag har alltid kört med bilar som varit helt betalda utan lån men samtidigt alldeles för dyra, dvs en skrotning skulle påverka min ekonomi resten av mitt liv i princip. En totalskrotning får inte hända liksom, även om risken finns. Ett relativt milt räckebesök kostade mig ca 100' för en massa år sen vilket var tungt men inte ogörbart. Jag har precis idag fått hem den dyraste banbil jag haft, det blir inga Nürburgring besök med den, det blev inte det med de andra senaste bilarna heller av samma anledning. Men även om jag försöker välja en rimlig risknivå i körningen på de svenska banorna så kan ju tex en bromsslang gå av plötsligt som på Yarisen

Och sprintracing på riktigt, dörr mot dörr, det har jag aldrig gjort pga risken för även mindre (men kostsamma) plåtskador är för hög. Har varken ork eller lust att riska såpass högt. Långlopp däremot är mycket som trackdaykörning om man väljer noga att släppa förbi tydligt och inte köra om hursomhelst.

Det finns väl ändå fortfarande "några" 155or kvar ute i ladorna, så har du bara pengar på kontot så borde du kunna träna bort den där känslan. Worst ekonomiska krasch är att du säljer en smälld 155a för småpengar och köper en ny för mer pengar än du sålde den gamle för.


Jag brottas delvis med samma problem, men här är vetskapen snarare tidsinsatsen om något skulle gå fel. Sätter jag Pontiacen i räcket, så är det inte bara och köpa en ny. Och vem ska man lämna den till när man tillverkat alla prylar själv?
Samtidigt bygger man bil för att använda den...

And ersJepp sson skrev:

Samtidigt bygger man bil för att använda den...

Så tänker jag också, varför spara på något som man egentligen vill använda? Tids nog blir man gammal och skröplig och då vill inte jag sitta och tänka " jag skulle ha kört mer med xxxx"

Allt kan hända så att köra bana med en bil som är belånad skulle jag aldrig göra, om jag skadar bilen så kan det svida i själen men ekonomin ska inte behöva lida med lån som ska betalas tillbaka.

En lite underlig sak gällande trackday vs sprintracing i min erfarenhet (både på bana och från depå, det har blivit några heat om man summerar alla man sett) så är det i stort sett enbart mindre fender benders som tillkommer pga tävlingsmomentet hjul mot hjul. Alla allvarligare skador (klotande, räcken och murar) är nästan uteslutande singleskador (dvs utan att nån annan är inblandad).
Jo, det finns fall där en kontakt resulterat i färd i tangentens riktning, men då är det rejält sällsynt.

Så att skrota en hel bil skulle jag nog vilja påstå är likvärdigt i risk, iaf efter att man känner sig bekväm, oavsett om det är träning eller race. Eller risken är mer individuell, inte så beroende på formen för körningen.

Nu kan en inbucklad bakskärm/dörr vara nog så jobbigt (framskärmar finns ofta hos Klockerholm eller i plast), och risken för det kan man inte alltid styra över själv i tight race (det går inte att tänka så då, det finns inga hjärnceller över).

Niklas Falk skrev:

En lite underlig sak gällande trackday vs sprintracing i min erfarenhet (både på bana och från depå, det har blivit några heat om man summerar alla man sett) så är det i stort sett enbart mindre fender benders som tillkommer pga tävlingsmomentet hjul mot hjul. Alla allvarligare skador (klotande, räcken och murar) är nästan uteslutande singleskador (dvs utan att nån annan är inblandad). Jo, det finns fall där en kontakt resulterat i färd i tangentens riktning, men då är det rejält sällsynt. Så att skrota en hel bil skulle jag nog vilja påstå är likvärdigt i risk, iaf efter att man känner sig bekväm, oavsett om det är träning eller race. Eller risken är mer individuell, inte så beroende på formen för körningen. Nu kan en inbucklad bakskärm/dörr vara nog så jobbigt (framskärmar finns ofta hos Klockerholm eller i plast), och risken för det kan man inte alltid styra över själv i tight race (det går inte att tänka så då, det finns inga hjärnceller över).

Tänker exakt samma faktiskt, grejen med sprintracing är att jag inte orkar med att ta hand om en fender bender lite utifrån ett hälsa/orkperspektiv. Och en liten tanke till som du också nämner, hornen kan stressas fram lättare under tävling med ändrat risktagande beroende på personlighetstyp. Men det kan det under varvtidsjakt också. Beroende på hur man är som person då. Hur är jag, vet inte riktigt

Jo, orken/motivationen för att fixa till en lite krokig bil kan göra att det tar orimligt lång tid...

Men det är alltid en fördel att använda en pre-scratched bil, det är ju första skadan som smärtar mest (oavsett hur liten den är, därför nämndes alla stenskott/stensprut man får oavsett risknivå).

Intressant!
Bilen är betald, riktigt billig, redan ärrad osv så det är nog inte det. Rädslan över att inte komma hem är såklart en del men känslan är samma på promenadavstånd.
Jag har funderat mycke på det här. En grej, om jag ska utöka körandet, är nog att ta bilen på släp. Då kommer ja ju hem med skrotet hur det än går.
En stor del är nog att bara köra mer och oftare. Jag känner faktiskt lite igen det där att det släpper när jag väl får på mej hjälmen och står vid starten. Men det går för långt emellan så jag glömmer och blir rädd igen.

Alfaklubben är intressant, Sune. Men tyvärr inte i år. Jag körde med er för lääänge sen och tyckte det var kul.

Jag tänker alltifrån att det är nån annans bil jag kör 😁😁 kbk

Jag började köra trackdays 2001 och i snitt med marginal kört 15 om året vilket isåfall blir 300 trackdays och tänker fortfarande dagen innan, under resan upp och därifrån ända tills jag släpps ut på banan nu kommer det att gå åt skogen. Bilen kommer att bli totalskrotad och alla pengarna borta. För oavsett om man har lån eller inte så är dom borta. Men det är egentligen inte det utan det är för att jag är rädd för att bilen skall fara illa. Knäppt, eller hur?

Men så fort jag blir utvinkad på banan släpper allt och det är så mycket full gas jag vågar. Ibland har jag tänkt, jag provar med en billigare bil och så har jag gjort men det är samma sak där, jag är för rädd om bilen ända till att jag släpps ut på banan då är det plötsligt det roligaste jag vet. Jag tycker inte om att köra bana i regn, fastän jag måste ibland, varje gång jag måste så visar det sig vara roligt. Men på förhand låter jag gärna bli eftersom risken är högre och jag är rädd om bilen.

Jag tror att alla tänker likadant, även dom stora stjärnorna. Det är helt enkelt en nyttig sak som gör att vi överlever när vi gör det där som är riktigt roligt.

Välj dina tillfällen, kör inte ut när det är riktigt bråkigt på banan, åk med seriösa aktörer och gör saker som du inte ångrar att du inte gjorde.

Anders F@lk skrev:

massa

Exakt precis som för egen del, kunde vart jag som skrev det där (fast mina "ångestpass" verkar vara lite kortare och jag gillar regn o en tom bana )

Märkligt nog är jag aldrig orolig för att slå mig. Bara att det blir dyrt o jävligt jobbigt omständigt.

Spara på 155. De är inte så billiga längre. Annonserna ligger på 5-10K Euro utanför Sverige.

Jag har totalskrotat en hyfsat fin bil (164 3.0) på trackday i Mo i Rana för många år sedan.
Bara att grovrikta, kolla vätskor och silvertejpa ångspärr över de utslagna sidorutorna. 120 mil hemfärd i natten blir en bra story till demensboendet.

Direkt till skroten därefter. Liten sorgperiod men det viktiga är att inga personskador uppstår.

Ingen som försäkrar då om ni känner så? Med Moris eller Söderberg Partners?

Har nu en bil som jag inte direkt har råd att skriva av men vill ändå ta ut den på bana nån gång framöver. Kanske sista Mantorp Track Monday i år...

cwik skrev:

Ingen som försäkrar då om ni känner så? Med Moris eller Söderberg Partners? Har nu en bil som jag inte direkt har råd att skriva av men vill ändå ta ut den på bana nån gång framöver. Kanske sista Mantorp Track Monday i år...

På BMWklubbens och Porscheklubbens träffar är man försäkrad om man har märkenas "originalförsäkring", Tror någon/några klubbar till kanske har samma upplägg. Så nu med Porschen är jag försäkrad på deras träffar men inte om jag åker på någon annan banträff. Alltid något.

Morris har jag kollat pris på tidigare och det var mycket rimligt med tanke på vad det kan kosta försäkringsbolaget.

Magnus Thomé skrev:

På BMWklubbens och Porscheklubbens träffar är man försäkrad om man har märkenas "originalförsäkring", Tror någon/några klubbar till kanske har samma upplägg. Så nu med Porschen är jag försäkrad på deras träffar men inte om jag åker på någon annan banträff. Alltid något. Morris har jag kollat pris på tidigare och det var mycket rimligt med tanke på vad det kan kosta försäkringsbolaget.

Ok. Ja, Audi hade samma deal som BMW klubben förr, men nu är det ingen som har intresset att åka bana verkar det som...

Började köra slalom/konbana 2004 och bana året efter. Tänkte på det i början och kanske första banträffen för året, men det släpper ju efter 5 sekunder på banan, man har inte tid att tänka på något annat än körningen under körningen.

Tänker att, det som händer det händer. Får jag problem så kommer en lösning att dyka upp. Kört sönder bilar 3 ggr, två ggr växellådor och en gång drivaxel. Två av gångerna så har snälla kompisar ställt upp och hämtat mig...
För konbana har man lärt sig att det inte händer något när man snurrar eller far av.

Risken för plåtskador är nog betydligt större till och från banan än på banan, i alla fall från Kalmar där det bara är små skitvägar och en massa vilt.

Interessant ämne, har svårt att se mig ha kul på bana i en bil jag inte har råd att skrota, man vet ju aldrig vad som händer när det är många bilar därute, och man vill ju köra hyffsat nära gränsen för att ha kul och utvecklas.

Btw, konbana är inte helt ofarligt beroende på hur det ser ut utanför banan. Har sett 2 bilar skrotas helt efter att ha åkt av. En körde ner i ett dike utanför banan och en slog runt och la sig på taket då åkern utanför var ganska nyplöjd. Men generellt är det ju rätt säkert.