Foto: Andreas Freed
Jag vaknar upp Söndag och känner träningsvärk i olika delar av överkroppen typ i rygg och axlar, dessutom är höger armbåge blåslagen. Jag har tydligen kört Clubman
. Tidigare i veckan hade jag faktiskt försökt bilda mig en uppfattning om hur det är att köra fort. Jag dammade av min simulator och hittade en bil som hade jämförbar prestanda. Jag lärde mig att det behövdes träning för att köra fort
1.03,7 körde jag som bäst på de få passen jag avverkade. Nåväl, på lördagen var det dags att möta verkligheten i MSCC Klubbmästerskap på Knutstorp. Stefan hade fixat med depåbox och 2 mekaniker, Pontus och Viktor som skulle hålla koll på oss under dagen. Redan här kände jag att upplevelsen var komplett, kan inte understryka hur privilegierad jag kände mig under dagen med dessa förutsättningar, likaså hjärtligt tacksam. Anmälning, besiktning och förarmöte avklarades ganska fort och sedan skulle det köras. Min vän Thomas L. kikade förbi och gav mig ytterligare råd från sitt perspektiv (han hade kört "min" bil tidigare på Falkenberg).
Fri Tidsträning
Bara att köra ut är en riktig-räserbil-upplevelse i sig. Bilen startas med externt batteri vilket gör att man behöver hjälp av mekaniker. Jag startar bilen, när jag är klar kopplar meken ut det externa batteriet och jag kan köra iväg. Planen var att jag skulle ligga bakom Stefan och orientera mig med bilen. Jag hade bestämt mig för att lära mig att kunna köra vänsterväxlad dogbox. Det gick rätt fort kan jag säga. Nä, det är fortfarande inte helt naturligt med att använda vänstern men det går. Vad som underlättade i denna bil var att den är 4-växlad, så man behöver bara hålla koll på 4 hörn. Köra utan koppling funkade riktigt bra och dogbox känns riktigt coolt. Dessvärre blir det ett kort pass på grund av en avåkning men 1,5 varv räckte för att slå undan nojan kring växlingarna.
Foto: Andreas Freed
Kval 1 blir det inget av. Ett massivt oljeläckage gör att tävlingsledningen får mobilisera samtliga närvarande på området för sanering av halva banan. Så jag var faktiskt på banan men med skillnaden att jag inte hade en bil att framföra utan i stället hantera saneringsmedel. Det var fint väder även om det var lite svalt så höll man värmen uppe med saneringsarbetet. Det blir då ändringar i schemat som följd och vårt första kval blir struket.
Kval 2
Nu ska det kvalas, men jag känner att mitt fokus är att lära känna bilen så mina tider får bli vad de blir. Ligger bakom Stefan i början när vi går ut men tappar honom efter några varv. Jag börjar känna lite på bilen och märkligt nog är den inte helt väsensskild från min egna 944. Jag gissar att min är hårt satt karossbil, Stefan berättar att denna är lite mjukare satt så de kanske möts här. Det är oerhört lättkört oavsett. Annars kan man beskriva körupplevelsen som naken, det är öppet och man känner att det är nära till allt. Ett intressant fenomen att hjälmen vill lyfta på rakan. Tempot ökar och det blir lite däcksläpp här och var. Fegar rejält över bäcken då det finns rikligt med saneringssand och i övrigt är det försiktigt körning på en del ställen. Trots det pressar jag fram en kvaltid på 1:06,71 som räcker till kvalplats 7 på griden (vi är 12 i heatet och 9 i klass RS). Dessutom är detta det snabbaste jag någonsin kört på Knutstorp dittills.
Foto: Ronny Persson
Race 1
Jag äter lunch med teamet (hur fränt låter inte det
) och Stefan pratar om att jag kanske ska köra efter som tidigare. Min hållning är att jag är sugen på att köra race, det vill säga klara mig på egen hand och lita på mina egna färdigheter. Jag rullar ut på griden på min absolut första start med bilen och står i det närmaste mitt i smeten. Det blir en bra start och jag kommer iväg med hjulspinn och dunkar i 2:an och gasar vidare. Tänkte jag skulle shortshifta till 3:an men får i 1:an istället (en av mycket få felväxlingar under dagen) vilket gör att jag tappar tempo in i första böj. Bilens konstruktion ger inte samma känsla av säkerhet som en burförsedd karossbil, så man är lite mer motiverad att undvika hamna i en kollision. Jag tar det försiktigt, speciellt då man har begränsad koll bakåt med de små backspeglarna och tappar placering. Racet är därefter mest solokörning och det är en del ekipage som får bryta. Tempot ökar och mot slutet känns det som bilen tänder upp för man kan verkligen luta sig mot greppet. Jag tar mig i mål som total 4:a samt lyckas pressa ut
1:04,473 som kommer bli dagens bästa tid. Den tiden är jag väldigt nöjd med och helt i linje med vad Stefan hade förutsett. I depåboxen pratar jag med både Stefan och Thomas där det visar sig att jag kör en växel för högt. Maskinen har brett register så jag tycker det känns bra för att bygga förtroende när bilen blir lite lugnare. Mina mentorer blir i det närmaste bestörta när detta uppdagas. Jag blir bara glad då jag nu vet hur enkelt det kommer bli att att köra ännu fortare
.
Race 2
Jag har på känn att det finns ett område i bilen att utforska bara jag kör en aningens fortare. Med andra ord är jag bra taggad. På startplattan står man nu mitt i fältet och de små backspeglarna fylls med Björn D massiva TransAm. Får åter en bra start och tänker att jag borde kunna ta mig mellan Dag L och Andreas J. som står strax framför. Men de stänger och som vanligt fegar jag i första böj där jag blir blir omkörd. Kort därefter blir det omstart. Mina minnesbilder är lite svaga här för det var ganska händelserikt. I vilket fall blir det åter en bra start med repris på första böj. Har Robin W bakom mig som jag känner att jag borde kunna hålla. Men han gör en bra attack och kommer om tillsammans med Göran H som jag jagar resten av racet. Jag är aningens snabbare men Göran kör Radical som går lite bättre när det är rakt. Vid det här laget har jag tänt till, kör definitivt inte med short-shift för här är det combat-körning som gäller. Göran kör fint, utan misstag och blockar schysst. Hade jag suttit i Porschen i samma situation hade jag satsat på att attackera utsidan men så komfortabel är jag inte med denna bilen att jag vågar mig på det. Kommer på mig själv att bita ihop så käkmusklerna får sig ett träningspass och jag tror inte jag legat så nära en bil tidigare särskilt inte under så lång tid. Jag kommer inte om och slutar på en 5:e plats i racet, åter har en del fallit ifrån under racet. Jag tackar Göran för god kamp efter racet och får reda på att han slaktat sitt personbästa med mig limmad i bromsljuset
. Varvtiden blev inte bättre men jag är fullt övertygad att jag kranade ur mer ut bilen detta pass. Jag undrar ju givetvis vad för varvtider som hade materialiserat sig om man hade haft ett pass till. Vi denna tidpunkten var jag mogen att ta in input på spårval och jag visste redan att det fanns tid att plocka över NGK-krönet och vid inbromsningarna samt ingången i de flesta kurvorna. Men det får vi inte veta denna dag...
Foto: Anders Hofverberg
Så var det dags att plocka ihop och åka hem efter prisutdelningen. En fantastiskt kul dag som jag kommer minnas länge. Man får passa på att tacka alla hjältar som fick eventet att rulla och klubbkompisar som bidrog till trevlig stämning! Det var många Clubman (även RS-) åkare som kom förbi och undrade när jag skulle köpa en egen. Så då kan vi ta den punkten, det kommer inte ske i närtid i alla fall. Det var fenomenalt kul att köra fort men inte så pass att jag springer och köper en direkt. Däremot har Clubman gänget fått en ny advokat. Jag säger såhär: påstår man att man vill tävla med en bil som går fort så är man monumentalt svagbegåvad om man INTE skaffar en Clubman. Den är snabb oavsett hur du ser på det, löjligt billig för prestandan, det är en riktig tävlingsbil samt underhållet är enkelt och billigt i sammanhanget. Jag hade förväntat mig att det skulle bli svårare att köra så mycket fortare men det vande jag mig snabbt vid. Likaså upplevde jag inte att den riktigt låga vikten var något speciellt vilket förvånar mig. Jag tror inte jag utmanade aerodynamiken så därför är det svårt att nämna den. Greppet kände jag igen från när jag körde min bil på slicks fast i denna kontext gick allt mycket fortare. Vad jag behöver vara noga med att poängtera är att Stefan har svart bälte i Mallock så jag gissar det finns en del magi i setupen på bilen. Jag tyckte den var oförskämt lättkörd i alla fall och passade mig som hand i handske. Sedan har jag fått en indikation på hur kapabel jag själv är. Jag visste redan att jag behöver lite tid att orientera mig under nya förutsättningar men jag gör inte bort mig helt med rätt material. Hur som haver är jag oerhört tacksam att fått förtroende att köra denna bil i skarpt läge för det var verkligen en fånigt härlig körupplevelse att köra riktig racerbil. Jättetack till hela Teamet!!
Nu hoppas jag inget kommer i vägen annars blir detta en ganska kort tråd 
...
Magnus Thomé
Häftigt med "riktig" räserbil. Något som faktiskt är byggt från början för att gå fort på bana.
