Efter att ha kört en hel del bana med min kära Miata så började jag fundera över om man inte skulle ta och utöka vagnparken med något lättare och lite vassare. 1000kg är ju trots allt en hel del vikt att släpa runt på.
Är man RWD-fanatiker som jag så finns ju dock inte så vansinnigt mycket att välja på annat än Elise/Exige och Sevens, vilket gjorde researchen ganska enkel. Och efter att ha fått åka med en Seven på Gröndal i höstas (tack Christer) så var valet ännu enklare. En Seven skulle jag bara ha!
Efter att ha spenderat vinterhalvåret nere i Australien funderandes på saken så var jag mer övertygad än nånsin, och samma dag som jag landade i ett fortfarande(!) snötäckt Sverige i mitten av April åkte jag och kikade på en, och 2 dagar senare hade jag alltså köpt en obesiktigad Super Seven med mc-motor och började fundera över vad fan jag höll på med. Första åkturen blev från Karlaplan till Skanstull mitt på dagen i Sthlms-trafiken. Utan varken back eller något vidare dragläge blev det en minst sagt nervös tur.
Dagen efter åkte jag och besiktigade den och på något vänster gick den faktiskt igenom. Så nu var det bara åka ut och bränna!
Men först måste ett par vettiga hjul införskaffas istället för 15"-klumparna som satt på. Ett set 13" Team Dynamics med Yokohamas eliminerade 14kg ofjädrad vikt. Mums!
Första bandagen blev på Sala Racing Park då jag hade med mig både Miatan och Sjuan. Och skillanden mellan dem är verkligen brutal. Men att köra Miata var och är fortfarande precis lika roligt som det alltid varit.
Andra bandagen blev på Malmby med MX-5 Racing Club, inte mycket att orda om där egentligen. Film finns nedan:
Tredje dagen på banan blev vad jag kan tänka mig är en ganska så typisk bandag med en Sjua. 8 varv ute på banan, sen spendera resten av dagen med att kunna ta sig hem. Min kardan fick för sig att lossna men hölls mirakulöst nog kvar av 1,5 bult tills jag kom in i depån då den avbrutna stumpen av den näst sista bulten ramlade ner under bilen lagom som jag stannade i min depåplats. Men här finns iaf lite video från ett av varven jag faktiskt hann med:
Fjärde bandagen blev på Kinnekulle, även där med MX-5 Racing Club. Efter första passet mådde jag inget vidare och undrade vad sjutton jag gett mig in på eftersom bilen gick så mycket fortare än jag kände att jag mäktade med. Men efter 3-4 pass till släppte alla såna känslor och ersattes med total lycka. Dessvärre tog kamerabatteriet slut under dagen så jag fick inte med mitt bästa varv (1.00.8) på film. Men här kommer ett varv från första passet iaf:
Innan jag köpte denna varnades jag för hur olidlig den skulle vara att köra, men jag har i skrivandets stund avverkat runt 300 mil i den inklusive 4 st 30+ mil-resor varav en i konstant ösregn. Och visst, jag njuter ju inte direkt av att köra väg med den som jag gör med Miatan. Men det funkar iaf, någorlunda, för det mest.
Så vad är framtidsplanerna för denna bil då? Absolut ingenting annat än fullbur, däck, bensin och service. Den är mer än väl snabb nog, och när säkerheten förbättrats kommer jag (förhoppningsvis) känna mig ganska nöjd och kan lägga pengarna på att köra istället. Till nästa år så hoppas jag på att börja köra Roadsport A eller C beroende på om jag ska köra Sjua eller Miata men vi får se vad som händer. Nu ska jag bara hålla tummarna för att det håller ihop och vi får lite mer klar himel i år iaf.

Atorp
Team Dagisexpressen

Magnus Thomé
