Jag har inte hunnit skriva så värst mycket efter hemkomsten pga av dålig täckning här på landet. Men nu kämpar jag med Telias edge för att få in en liten rapport.
Resan döptes som sagt snabbt till "The compete resa" eftersom den var mer eller mindre fylld med snubbletrådar och mishaps.
Den började iaf med att Niklas och jag, efter att ha var för sig stålat på tidiga onsdagsmorgonen, sammanstrålade på Shell i Fosie. Vi toppade upp tankarna och gasade vidare genom DK. Väl inne i DE var det ännu öppnare spjäll och efter ett par timmar var vi framme i Hannover och visade Niklas bil för en person som påstod sig vara spekulant på bilen.
När vi synat den bluffen hade även Rickard anslutit och vi tre avrättade snabbt milen till Bochum och TRYP-hotell där de alldeles för långsamt serverade mååånga Veltins.
Vi brukar slagga i Bochum för att kunna handla lite nödvändigheter på
www.sandtler.de Morgonen därpå köpte jag själv två laddningar av mina favvobelägg Ferodo DS 3000 för 1600sek styck samt en extra uppsättning M3E36-bromsskivor för 45 euro styck. Egentligen behövde jag inga nya bromsskivor för de jag satte på förra året (som då fick går alla svenska BMWSC-träffar samt 35 varv på ringen +17 varv i år) sitter alltjämt på och uppvisar inga problem. Zimmerman is da shite!
Stefan, Peter och Rickard handlade rattar, belägg och en massa annat.
Anledningen till att det inte blev fler varv än 17 på ringen i år berodde på min kopplung. Redan vid avfärd från Sthlm någon vecka tidigare var det svårt att växla över 3000 varv. Väl nere på ringen visade det sig omöjligt att köra så det blev bara ett halvt varv på torsdagskvällen. Hemskt tråkigt då bilen efter vinterns chassiemods uppförde sig mycket bättre och det enligt de andra var nästintill fritt på banan. Jag hittade ivartfall en verkstad som lovade ta sig an bilen under fredagen.
Under fredagen uppdagas att kopplingen är skadad och det enda verkstaden har på hyllan är en fyr-pucks sinterlamell med SACHS tryckplatta för M3E36. Som komplement till dessa delar tyckte jag då att ett enmassesvänghjul i aluminium skulle passa. Så jag slog ett chansartat samtal till ISA-Racing 20 minuter efter stängningsdags på fredagskvällen. Turligt nog svarade geschäftsfuhrern och yrkesskadad som man är hade jag efter 15 minuters förhandlande lyckats övertala henne att sälja mig ett svänghjul och ställa det utanför dörren. Min far som var nere och avnjöt atmosfären fick agera il-budsbilschaufför de fyra milen till ISA Racing. Väl där plockades det nya svänghjulet upp och plattan pressades i mattan tillbaka till verkstaden. Vid 22-tiden på fredgaskvällen fick jag tillbaka bilen, nu med sinterlamell. Efter en kort provtur yttrade jag dreglandes: -"Ich Liebe meine Kopplung!!!"
Ärligt talat inser jag nu att bilen var okörbar med originalkoppling.
ALLA bilar borde levereras med sinterlamell.
En eloge och särskilt omnämnade till ISA Racing och deras serviceminded attityd. Det blir inte sista gången jag handlar där!
www.isa-racing.com
Med biltrimmandet löst såg jag fram emot körningen på lördag-söndag. Den gick bra och jag satsade på att få ett hyfsat fritt varv. Det infanns sig förstås inte men det var ganska ok ändå. För sammantaget var det en mycket bra helg, suveränt väder, relativt lite trafik och relativt gott uppförande på banan. Visst förekom de oundvikliga avstängningarna och en och annan engländer med bristande sjukdomsinsikt men sammantaget var det ganska ok. Några av de mest minnesvärda encounterserna var bland andra en engelsk Megane(?) som nödvädnigtvis skulle acca ifrån mig under Antoniusbuche för att sedan vara i vägen hela tiden. Vid Adenauer Forst fick han dock något hjärnsläpp och brännde rakt av rakt fram.
Eller de två tyska GT2:orna som jag snällt släppte förbi i T13 som sedan också visade vara i vägen till Kesselchen då de tog lite mark. När varvet var slut var dock jag nästan ifatt dem igen. Detta varv finns på film och med en bättre uppkoppling lägger jag upp det.
På ett annat varv skulle jag passera en MC i Wipperman som legat i vägen sedan Höhe Acht. Så när han äntligen gick åt sidan klev jag på men fick samtidigt en känsla av att han inte sett mig så jag ångrade mig och bromsade direkt igen. Och mycket riktigt, ut svängde han som om han var ensam på banan... Han har i skrivande stund antagligen ingen aning om att han var 20-30 cm från min framskärm.
På samma ställe ett annat varv på söndagsmorgonen kom jag också ifatt David och Johan som var ute och värmde däck(?) där uppsikten bakåt kunde varit lite bättre.
Vad gäller min egen framfart kunde jag sammantaget konstatera att bilen är god för tid neråt 8.20 bara det är fritt. Jag körde flera varv strax under och strax över 8.30 och de var alla med trafik i vägen. Utan trafik hade jag lätt fått ner den mot 8.20. Bästa varv (även det med trafik) gick på 8.27,4. Just det varvet ville iPhonen/Harrys Laptimer inte vara med på så här lägger jag upp ett annat varv, det gick på 8.29
http://www.youtube.com/watch?v=4G5DhkUaOSs
Bilen går mao att köra neråt 8.20 men knappast under det, iaf inte med mig vid ratten. Jag kör med viss marginal och vill få med mig bilen hem igen. Dessutom blir det uppenbart att för att åka fort på ringen krävs mer än 180 bakhjulhästar. Tex så tappar bilen fyra km/h när jag vrider in den i Lauda-Links. Den orkar inte heller pressa sig till mer än som bäst 185km/h uppför Kesselchen/Klostertal.
När det svänger går det dock fint. Vmax i SX och FX är 215 och Vmin i SX 179. Vmin är på intet sätt ett rekord, bilen ligger antagligen kvar på det svarta i +200 i SX. Men det får någon annan testa efter att ha köpt bilen av mig först - dyrt!
När helgen var över och Niklas sålt sin bil vände vi hemåt. Jag satte farthållaren på 5000rpm och vi luffade hemåt. Eftersom vi är trötta gamla gubbar svängde vi av i Soltau på hotell och sov. Det var skönt och på förmiddagen dagen efter bunkrade vi ädla drycker på CITTI i Lubeck. Väl hemma i Sverige skjutsade Niklas mig till mitt främre basläger i Västergötland. Sedan hade han vänligheten att köra upp min bil till HK åt mig.
Jag hoppas att nästa resa till ringen inte innefattar verkstadsbesök. Tredje gången gillt?