Den där känslan av att det här skulle kunna bli något, den som jag tappert kämpat med för att bli av med (misslyckandena blir lättare att hantera då), hade under veckan börjat växa sig allt större. Och den slutgiltiga spiken i kistan kom i fredags eftermiddag, när jag snackade i telefon med Diket.
-Vad fan har ni gjort? Jag hör ifrån folk jag aldrig skulle kunnat föreställa mig att hitta på en slalom att de är sugna på att åka.
Tydligen hade inför-tråden, allmän ryktesspridning samt vår lobbying gått hem. För senare på kvällen, efter att vi satt banan i regnet och halkan (tyckte ni det var halt på betongen idag skulle ni ha varit med igår, sensationen av att känna bilen gå loss på trean är det inte många 163-hästarsförare som känt i sommarväglag) började Jocke och jag förbereda en startlista. Vi tittade på vilka som kört i våras, vilka vi snackat med, vilka som skrivit om det och vilka vi hört om. Sen gjorde vi en (o)kvallificerad gissning.
-Nu skall vi se, en, två tre, fyra, mummel, mummel... Öhh, Jocke...
-Ja?
-Hur många ifrån Växjö har vi inskrivna?
-Bara ett par, hur så?
-Trots det har vi 32 namn på vår lista, och vi har även missat alla Porscheåkare i stan... Vi kan få upp emot 45 startande imorgon. Vad gör vi då?
-Allt vi kan, och så hoppas vi...
Jocke har startlistan och tiderna i sin padda, och kommer säkert med en sammanställning när han pustat ut (för han och Andreas drog ett jättelass idag), men jag gissar på 33 bilar. Alltifrån Peters högerstyrda Turbocontainer till Håkans RS-klon. Via toksänkt Polo och betonggrå Viper. Blandningen var verkligen total, och det verkar ha uppskattats ibland folket där.
Farsan var den som hade hand om kontakterna med SYAB den här gången, och jag lät honom luska lite vad som krävdes för att vi skulle få nyttja norra kurvan den här gången. Visserligen var vårens bana lite av en succè ibland förarna, men omväxling förnöjer, och det var för trångt runt start/målområdet. Svaret vi fick var ungefär: Hopp och lek. Så det gjorde vi.
Som jag skrev innan så regnade det rejält igår, vilket gjorde det svårt att bedöma hur fort det skulle gå i de olika partierna. Men vi visste sen tidigare vart det fanns ett par jobbiga partier, vilket vi försökte jobba bort. I de flesta fall lyckades vi, det var väl bara 90-gradaren ut på betongen som ställde till det för en del. Eller vad säger du Fia
Jag kan trösta dig med att du var långt ifrån värst, det fanns spår där som pekade rätt ut i savannen... Men vi jobbar vidare med den delen till nästa år. Om vi kör åt det hållet då.
Pensionerad? My ass...
.
Var det något annat som var oklart eller ni saknade, så berätta gärna. Vi vill alltid bli bättre.
