Äh, vilket skitsätt att börja säsongen på!
Men det är bara att fixa så fort som möjligt, du har hela säsongen kvar.

Varningslampor rules!

Jag hade ett extra lager kylarslang där din troligen gick hål i.
Har för mig att jag har hört att det är inte helt ovanligt.
Lycka till så syns vi på Mantorp.

Mr Murphy hänger kvar ytterligare ett tag. Efter schakedown på Gelleråsen för några veckor sedan då topplockspackningen gick efter att kylaren förflyttat sig mot motorn och kylarslangen nötts till läckage så tänkte jag att min otur var slut. Jag hade fel. Årets premiärhelg på Mantorp 27-28 April var planerat att bli en bra kick start på säsongen.

Utsorterad bil med lite lättare fälgar till året samt ytterligare små detaljer som gjort att bilen kommit ned till 1145 kg i vikt vi målgång skulle leda en bra start på säsongen.

Mr Murphy valde då att knacka på igen då kopplingen höll i 1.5 varv på träningen. Fanns då två alternativ i mitt huvud:

1. Ställa bilen i garaget resten av säsongen och börja med boule eller bridge istället
2. Fixa problemet omedelbart

Jag valde alternativ två och lastade bilen för snabb hemfärd, samtidigt som jag arrangerade att min mekaniker fanns stand by. Lastade av bilen i Jönköping och Morgan (mekanikern) började med att plocka bort allt som krävdes för att byta koppling medan jag fortsatte vidare till GBG för att hämta en ny lamell.
8 timmar senare lastade vi åter bilen på släpet för att kunna vara med under söndagen på Mantorp.

I och med att jag inte körde på lördagen så fick jag starta sist. Planen var ganska klar en aggressiv start för att ta mig så långt fram som möjligt redan på första varvet. Gick och förvarnade några av de som stod framför att de skulle hålla god uppsikt i backspegeln och att jag tänkte ladda fullt i starten. Lika bra att förvarna

Starten gick och faktum var att det gick ungefär som jag hade projicerat i mitt huvud innan start att jag skulle ta mig igenom en stor del av fältet redan innan pariser kurvan. Sedan tog det stopp till långa rakan där jag kunde forcera lite ytterligare. Nu hade jag helt plötsligt ett par hundra meter fram till mina konkurrenter i 8B. Efter lite aggressiv körning så låg jag nu i hasorna på Fredrik Käll som gjorde en strålande helg med bra tider. Lyckades att nöta mig förbi honom på långrakan och siktade mig nu in på Roy Andersson som var ytterligare några hundra meter framför. Något eller några varv senare så var även hann upphunnen och omkörd på långa rakan. Då passade Mr Murphy på att komma tillbaks. Sprinten till styrservot lossnade och plötsligt var jag utan servostyrning. :evil: En mkt intressant upplevelse som krävde oerhört mkt kraft att bemästra. Jag lyckades i allt tumult att tappa Roy i utgången till start och mål rakan för att snabbt hinna upp honom igen. Allt tänk om apex och annat blev ointressant då det mest handlade om att ta bilen till mål och hålla Roy och Fredrik bakom mig. Blev 8 oerhört jobbiga varv som nästan knäckte mig men jag gav mig faan på att inte ge upp. Resultatet blev en total 3:e plats av 7 startande i min klass. Ett resultat som jag var väldigt nöjde med under förutsättningarna.

Bifogar en film från racet förslagsvis så tittar ni från 2:30 till cirka 10:30 efter det händer inte mkt utan är endast en ända lång brottningsmatch och en del gnällande från min sida....

http://www.youtube.com/watch?v=vUxlE9V4FIg

Om någon vill ta över prenumerationen på Mr Murphy så kan ni kontakt mig på PM.

Bra jobbat John både på och utanför banan

Racerapport efter PCSR tävling nr 3 och 4:a

Efter kopplingshaveri och styrservofadäsen på Mantorp på premiärhelgen i April så var det dags för revansch!

Laddad så hade jag packat bilen med allehanda verktyg och nya reservdelar. Prenumenerar man på Murphy gäller "better safe than sorry".

Färden började redan strax innan lunch mot Rudskogen då jag inte ville ha några stressmoment innan tävlingen. Väl på banan vid 1900 tiden så lassade jag av bilen och gick banan ett varv med min halvbrorsa som förövrigt är en av årets stora konkurrenter.

Finns inget bättre sätt att lära känna en ny bana än att gå runt den. Man ser då alla onduleringar på ett annat sätt. Nyttigt också att ta reda på vilka curbs som går att köra på och vilka som direkt skadar bilen. Kunde snabbt konstatera att det var en bana där chassibalans kommer att vara avgörande och effekt sekundärt.

Hade studerat banan tidigare på youtube och bestämt mig för att prioritera bort toppfart och istället fokusera på marktryck och hög kurvhastighet. Justerad därför min herrejössesvinge till det läget som ger störst attack. Hade provat det en gång tidigare på Gelleråsen med bra resultat i träning på vått.

Åkte till hotellet meden bra känsla och lagom med adrenalin. Dagen hade avlöpt helt enligt plan och MrMurphy höll sig undan.

Tidig uppgång med snabb frukost och sedan direkt till banan. Jag hade som ambition att köra samtliga träningspass dels för att lära känna banan då jag aldrig kört den tidigare men också för att ha tid att optimera bilen för de givna förhållanden som rådde

Pratade lite med de Norska deltagarna och frågade vad man bör köra för tid ungefär för att hänga med i klassen. Svaret var lite otydligt då spannet sträckte sig från 1:42 - 1:45.

Ombytt och klar och med kollat däckstryck, vätskor och varmkörd motor så var det dags för ett kort och kärnfullt förarmöte för att sedan gå ut på första träningspasset.

Jag gick ut som 2:a på träningen efter Lars-Erik Wågstedt från Norge som onekligen kan banan innan och utan. Tog 3-4 varv bakom honom för att se vilka spår som han uppfattade som optimala. Upptäckte tidigt i passet att bilen överstyde enormt i två/tre kritiska svängar. En kurva i synnerhet ställde till det och det var där man bromsade i nedförsbacke för att sedan svänga 90 grader och åka uppför igen. Fick ställ där varje gång, vilket var klart olustigt och absolut inte snabbaste sättet att ta den kurvan. Bästa träningstid var höga 1:40, vilket gjorde att jag började betvivla att min Norska racekollegas estimat var rätt.

In i depån och ändra vingen till minimal attack. Ut igen 3/4 tank kvar. Fortfarande. Överstyrt och tiden blev låg 1:40. Inte nöjd och dessutom frånåkt av Roy Andersson i min klass så åkte jag in i depån redan efter halva passet för att testa nya inställningar. Nu skruvade jag den krängaren och ändrade vingen till max attack igen i ambition att få bilen något åt det understyrda hållet.

Halv tank kvar och ut på träningspass 3. Nu började bilen stämma bättre 2 av 3 kurvor rätade till sig och jag kunde stå på hårdare och tidigare ursvängarna. Tiden blev hög 1:38 och jag började misstänka att det skulle räcka ganska långt i kvalet.

Emellan passen var det sedvanligt däcksparkande och jag förstod att samtliga hade problem medöverstyrning i samma kurvor som jag. Konkurrenternas verktyg hade dock siesta......

Dags för kval hade nu ganska bra koll på vad samtliga konkurrenter hade kört för tider under förmiddagen utöver Herr Sanden som knappt tränat alls då hans generator valt att sluta fungera.

Efter lite strul med transpondrar som tydligen inte trivdes inne i bilen så var det dag för kval. Jag lyckades komma ut bakom Anders Zimdahl i klass 8C som är snabb i sin vita GT3:a. Tog rygg på Anders och lät honom dra upp tempot successivt i trafiken. Vi k.röp sakta ned i tid och jag hade inga direkt problem att hänga med men såg heller ingen anledning att försöka köra om. Emellanåt så blev det några meter lucka mellan oss mellan varven som jag lyckade stänga. Efter 6 varv kände jag mig klar med en tid på 1:38.8

Den tiden visade sig räcka till att stå i första startled med ett koppel av 8C bilar och sedan också 8B bilar bakom mig. I med lite mer bensin och nu 3/4 tank.

Start Race 1. Uppvärmningen var ett nästan fullt varv, vilket gjorde att däcken var knappt ljumna i starten. Lamporna släcks och jag trycker på fullt. Ser i ögonvrån att Zimdahl i den vita Gt3:an kommer på insidan, gör mig föga då vi kör olika klasser men självklart vill jag ha bilar mellan mig och övriga 8B bilar. Första vänstersvängen kommer snabb och jag missar bromspunkten kapitalt. Flyger över curbsen och ser två ytterligare bilar passera mig innan jag har rätat upp bilen på andra sidan igen. En av dem är självklart Herr Sanden som är oerhört snabb i sin nybyggda 944:a.

Jakten börjar ligger bakom en svart Gt3:a i klass 8C som är klart långsammare än det tempot jag vill hålla. Dessutom gör han att jag inte kan skaka av mig brorsan som ligger och utmanar bakom. Forrsätter så i 2-3 varv innan jag lyckas klippa norrmannen på innern i en trång passage. Säkert inte den snyggaste omkörningen som gjorts men den lyckades. Full spätta framåt nu. Ser att Sanden har försvunnit 3-500 meter men ger inte upp. Efter ytterligare några varv så ser jag att jag närmat mig Sanden hastigt och att konkurrenterna bakom har försvunnit i backspegeln. Sedan 2 varv där allt är oförändrat, dvs jag knappar inte in mer. Plötsligt ser jag dock att Sandens bil går betydligt långsammare och när vi kommer ut på start och målrakan så kan jag passera en Sanden som jag då tror skall bryta. I mål sedan förstår jag att han har haft tekniska problem men ändå lyckas han hålla en 2:a plats i mål. Själv slutar jag 1:a i min klass och 4:a totalt efter 3 st 8C bilar.
Är nöjd med resultatet men inga bra tider och en bil som fortfarande överstyrde lite valde jag att inför race 2 att inte tanka för att förändra viktfördelningen lite och därmed få bilen ytterligare lite mer understyrda hållet.

Race2 får jag rapporter senare....

Race 2. Eftersom jag körde för långsamt i första racet så privelegiet med att stå i första startled förbrukat. Nu fick jag konkurrenter i samma klass både direkt bakom mig och snett bakom mig. Inget läge för misstag i starten med andra ord. Sanden kom inte till start beroende på tekniska problem. En lucka snett framför mig till höger skapades därför. Norrmannen med GT3:an som jag tampades med i race 1 stod precis bakom den luckan och jag såg ett scenario framför mig där han skulle ta sats i starten och få en bra start och jag få problem att ta mig om igen.

Starten gick och jag hängde på bra till första vänsterböjen Tommy i 8C fick sladd på sin bil och det blev lite oroligt. Han rätade dock upp bilen snabbt och jag låg direkt bakom. I backspegeln såg jag att det direkt hade öppnats en viss lucka redan efter de två första kurvorna. Jag bestämde mig då för att försöka hänga på de tre 8C bilarna som var framför mig och hoppades att mina konkurrenter skulle ha problem med att ta sig förbi den Norska GT3:an i 8C som var mellan mig och dem.

Tempot blev nu betydligt högre för mig än i första racet och bilen kändes riktigt välbalanserad med mindre bensin i tanken. Jag hängde bra med i 8C bilarnas tempo och eftersom jag hade högre fart i depåkurvan så tappade jag bara marginellt på start och målrakan. Efter cirka sju varv började varvningarna på 8A bilar och blå lampor började blinka. Undertecknad fick då någon form av lättare hjärnblödning och förstod först inte vad det var och tänkte instinktivt omkörningsförbud, vilket var ganska exakt tvärt om. Tog ngt halvt varv innan jag kopplade hur det hängde ihop men då hade snöret till framförvarande redan gått. Det blev sen ett race för mig själv med Tommy cirka 200 meter framför. Slog av rejält på tempot de sista 3 varven och vann med cirka 20 sekunder före brorsan och Roy som kom på 3:e plats. Tidsmässigt hade jag kört 1:38.3 vilket är nytt klassrekord på banan.

Till nästa rejs skall jag lära mig några flera flaggor. Verkar vara ganska bra att kunna.

Lite osäker men kan vara så att Mr Murphy sagt upp mitt abonnemang.

Grattis till de fina pokalerna samt det nya varvrekordet.
Tack för en riktigt fin racerapport, riktigt kul att läsa, känns nästan som man var där.

Ses på Anderstorp den 1 juli.

Fantastisk underhållande läsning
Riktigt bra kört och kul att Murphy höll sig borta för en gång skull

Min Go pro kamera lämnar lite övrigt att önska då den fungerade cirka 3/4 varv mitt i race 1. Helt otroligt då jag satte på kameran innan utvarvet men den valde att starta 8 minuter senare.....

http://www.youtube.com/watch?v=LksdlElZI4Q

Efter min succe på Rudskogen så var det nu dags att åter köra Anderstorp. Förra året hade jag ett elproblem på Anderstorp som gjorde att motorn inte gick rent i högerkurvor men några veckor efter den tävlingen var jag där igen och testade banan och fick bilen att gå riktigt bra! Detta var dock år 2012 och nu var det så dags för årets tävling.

Var på banan i god tid på fredag eftermiddag och lastade av och förberedde bilen på det sättet som jag ville starta första passet under lördagen. Max attack på vinge och kräningshämmare i bak i mjukaste läget. Skulle försöka utröna hurvida vinge i max läge påverkar toppfart eller inte.

Tidigt på banan lördag morgon för att justera och packa iordning det sista innan första träningen. Ut och känna på banan lite och på varv 5 sätter jag en tid på 1:50.73 vilket är nytt varvrekord för mig själv.
Toppfart 199 km/h enligt GPS. 5 km/h långsammare än samma körning ett år tidigare. Bilen kändes dock stabil och högst troligt att kunna köra under 1:50 senare under dagen enligt min uppskattning.

In i depån för att test och ändra vingen till min attack. Ut igen ny bästa tid igen 1:50.72 på varv 4. Varv 5 var 3 hundradelar långsammare. Bilen kändes klippstabil, toppfarten kunde jag inte se för Harrys laptimer valde att inte vara med.... (Trots extern GPS puck).

Förbereder mig för pass 3 där jag egentligen inte ändrat något mer än att soppan successivt sjunkit i tanken och nu är det 3/4 tank kvar jämfört med full tank under morgonen. Trycker på startknappen och knäpptyst Förstår då att han är tillbaks min gamla antagonist Mr Murphy! Börjar felsöka först under huven. Får lite hjälp av Bengtsson i 8A klassen men ingen av oss listar ut felet. Jag hissar upp bilen och kryper under tittar om kablarna lossnat från startmotorn. Men inte! Tar med mig mitt extra startbatteri under bilen och kopplar på det direkt på startmotorn för att utesluta en felkälla och vips så startar motorn. Bra då är alltså inte startmotorn felet. Nu är det dags för ett gymnastiskt stycke ur den högre skolan då jag viker ihop mina 178 cm och 90 kg och kryper in under instrumentpanelen. Något som jag helst inte gör varje dag. Eureka! en kabel till startknappen har krupit ur sin kabelsko. Tobias Hilmersson som kör funkis får hantlanga verktyg då jag helst inte vill släppa min nuvunna position under instrumentpanelen men efter ett par fruktlösa försök att lösa problemet på plats så får jag kravla mig ut igen för att låna lite delar och verktyg av en teamgranne. 15 minuter senar är allt på plats och motorn startar som en klocka igen. Jag har missat 1.5 träningspass men gör mig nu i ordning för det tredje och för mig sista träningspasset innan lunch och senare kval.

Åker ut och tänker snabbt en tanke innan flygrakan att "undrar om jag satte tillbaks huvsprintarna". Det hade jag inte gjort visade det sig 200 m senare när huven satt klistrad mot framrutan. En del väl valda ord som inte lämpar sig för skrift och sedan ut för att se hur stor skadan var. Visade sig att huven hade delvis gått sönder och rutan spruckit nederkant. Dock satt gångjärnen kvar i bakkant och jag lyckdas tråckla dit huvlåsen som borde varit där från början På det igen och sätter en tid på 1:51.26 med mer att ge. Något har dock förrändrats. Bilen känns inte lika stabil längre och jag börjar fundera på varför, helt klart har det inte med den sargade huven att göra även om den buktar betänkligt.

Dags för lunch och jag tittar snabbt igenom på Amigoo hur jag ligger till mot mina konkurrenter i 8B. Peter Sanden är drygt 2 sekunder snabbare än vad jag varit under förmiddagen medan jag är cirka 0,7 sekunder före nästa i 8B gruppen. Min känsla av att kunna köra under 1:50 lever dock fortfarande kvar så jag ser fram emot kvalet.

Ut i kval i med lite extra bränsle då bilen hade kännts stabilare under förmiddgen och jag ville gärna hitta tillbaks till den känslan igen. Startar bilen och börjar rulla mot infarten till banan då jag hör ett ljud som inte funnits förrut. Något har förrändrats i bakvagnen! Ber en Norsk kollega gå bakom och lyssna men utan resultat. Ställer mig i raden av bilar som skall ut och kvala och precis lagom till att vi skall ut så börjar det att regna ordentligt. Varmt i luften och mycket regn blir snabbt halt vilket vi får uppleva under de första 5 varven. Normalt sätt brukar jag kvala väldigt snabbt. Dvs ut och sedan sätta mitt snabbaste varv redan på varv 3 - 5 men idag under de lite blötare förhållanden som rådde så blev bästa varv på det 7:e av totalt 8:a innan vi flaggades av. Bilen kändes inte alls lika bra som tidigare på morgonen och jag genomför en plan som jag hittade på redan innan kvalet att åka ut igen utan bakre krängare och med full attack på vingen och se om jag kan köra snabbare under 40 minuters open pit lane.

Fick tyvärr inga tider från detta då både PCSR tidtagningen och min egen strulade under det passet. Känslan var dock att bilen kändes bättre men det konstiga ljudet från bakvagnen tilltog. In i depån för att kika under bilen och se om något såg konstigt ut. Inget jag kunde se, lukt eller känna.

Dags för race 1. Jag hade kvalat på 1:51.49, vilket var en stor besvikels för mig själv då bilen gått betydligt bättre tidigare under dagen. Jag stod som nr 6 totalt men 2:a i min klass efter Peter Sanden som kvalade på 1:50.16. Roy Andersson strax vid sidan om mig och sedan Peter Gustavsson (brorsan) direkt bakom mig. Lite av ett tufft läge.

Starten går och jag kommer iväg hyffsat bra från mitt ytterspår en som kommer iväg betydligt bättre är Peter Gustavsson i sin vita 968:a som snabbt närmar sig på höger insida på flygrakan. När vi kommer ned till slutet av rakan så lyckas jag dock med konststycket att köra om en 8D bil som jag får mellan mig och konkurrenterna och kan ta rygg på Peter Sanden som fått en lucka på cirka 50 meter. Det börjar se lite lovande ut igen efter allt strul på morgonen

På varv 4 så slutar dock den glädjen. Varv 3 kör jag på 1:51.613 och helt plötsligt på varv 4 ser jag hur ABS lampan tänds och i nästa kurva där man bromsar från cirka 160 km/h så låster plötsligt bakbromsarna upp sig och jag får toksladd. Konkurrenterna får se hela min sida innan jag återfår manöverförmågan. Bromsdam letar sig in i kupen genom den öppna högra sidorutan. Något är tvärfel och Roy Andersson kan enkelt ta sig förbi tätt följt av Peter Gustavsson och Håkan Karlsson i 8C.

Efter ett par ytterligare kurvor där jag bromsar på mig så att jag får tvära kast då bakhjulen väljer att låsa upp så lär jag mig att köra med mjuk broms och så lite broms som möjligt. Tiderna blir istället för kring 1:50 som planerat 1:54 - 1:55, vilket gör att jag nu från min 4:e plats ser konkurrenterna framför försvinna då de är cirka 2-3 sekunder snabbare. Finns dock inget jag kan göra åt detta. Fortsätter att köra varv efter varv och ser att Fredrik Käll sakt men säkert närmar sig bakifrån. Försöker då att åter öka tempot lite och lyckas med detta, vilket gör att avståndet under resterande varv förblir konstant. Kommer i mål arg som ett bi som nummer 4 i min klass av 8:a startande. Absolut inte enligt min egen plan

I Park Farme är jag allmänt förbannad och avviker efter 10 minuter för att se vad som har hänt. Eftersom huven är tämligen deformerad så kan jag inte lyfta den och se om det är någon säkring som har gått sönder. Däremot visar det sig att när jag stängt av huvudströmbrytaren och startar igen så har ABS enheten nollat sig och fungerar igen (tror jag).

I med mera bränsle och fundera ut hur jag skall kunna köra om Peter och Roy i nästa race då jag står bakom dem i starten då min bästa tid under race inte räckte till.

Race 2 blir en kort historia. Upptäcker redan under warm up att ABS löser ut igen och efter att startat om bilen på flygrakan 2 ggr och råkat ut för samma sak igen så väljer jag att starta loppet utan ABS och med tanken att ta det lugnt och försöka hålla ett tempo kring 1:54 - 1:55 precis som under första racet. Förstod att starten kunde bli lite kritisk då jag hellst med bromsproblemet ville bromsa väldigt tidigt efter flygrakan. Gärna på 150 meter istället för 90 meter. Starten går och jag kör mitt första varv på 1:53.8, vilket var en hyffsad start. Mina huvudkonkurrenter försvann snabbt och jag fick istället tampas med Peter Nilsson som mellan racen hade köpt Fredrik Källs bil och nu började i 8B istället (Välkommen ). Peter Nilsson tar sig lätt förbi mig och börjar att utöka sin ledning. Jag får helt plötsligt koncentrera mig på att bli femma. Bilen beter sig konstigt och hela bakvagnen känns lös. Dessutom börjar det tjuta betänkligt från bakvagnen när jag bromsar. Pedalen börjar kännas svampig och på varv 4 väljer jag att avbryta då jag nästan tappat all bromsverkan.

In i depån och kikar på vänster bak och ser att det är metall mot metall och troligt att även bromsoket har gått sönder. Ser också att jag har skrapat däcket i skärmkanten, vilket aldrig tidigare har hänt. Fick senare vet att trasigt hjullager gör att cambern förändrar sig i olika kurvor och att hjulet rör sig mycket underligt, vilket förklarar varför det kändes som att bakvagnen skulle lossna vilken sekund som helst.

Jag hälsar nu Mr Murphy välkommen tillbaks men hoppas att det är ett kort återbesök!

Jag har redan nu besällt 4 nya hjullager som skall bytas inom 9 dagar. 2 nya bakskivor och skall på måndag besälla 2 nya Performence friction belägg i bak. Sedan får vi hoppas att Morgan Staaf kan fixa min huv utan att jag måsta köpa en ny.

Jag har lärt mig lite nytt efter den här helgen också:

1. Huvlås skall användas!

2. Jag måste börja skruva mer preventivt. Dvs vara ett steg före istället för 1 steg efter.

Efter varje tävling måste jag kontroller bromsar, hjullager, efterdra skruvar och bultar samt titta på kontakter och annat. Förmodligen 1 - 2 timmars arbete som kan bespara mig den här typen av upplevelser.

Nästa tävling är Gelleråsen som inte är någon favorit historiskt men nu skall det bli det!

I vanlig ordning underhållande läsning dock tycker jag det verkar ha varit onödigt spännande . Finns en del moment som kunde slutat riktigt illa (har tex. själv tappat hjulet p.g.a. hjullagerras..). Sedan har jag också lärt mig att slita i och dra i bilen så allt sitter som det ska efteråt. Man får väl ta det som ett tecken på att grejjerna används .

Håller tummarna att Murphy håller sig borta nästa gång

Håller med Eddie. Med lite distans till det hela så borde jag förmodligen brutit redan i race 1 när bilen fick intressanta kast dock så har jag en tävlinsinstinkt som går över alla rationella beslut på gott och ont. Att arbeta preventivt med bilen var den största lärdommen!

Riktigt kul läsning men trist att det slutade som det gjorde för du hade verkligen grym fart å jag lider av grav rattrost :-)

Re:

JohnC skrev:

Jag måste börja skruva mer preventivt.

Alltid lika trevliga rapporter. Men det finns väl ingen som skruvar lika mkt som du på banan, ska du skruva ännu mer?
I lördags skruvade jag mer än någonsin, ett klick på framdämparna och ett klick bak... Tack för hjälpen så jag skruvade åt rätt håll!

Det där med GT3 verkar tämligen smidigt. Noterade att du hade blåstället på dig mer än 1 gång under lördagen

Re:

JohnC skrev:

Noterade att du hade blåstället på dig mer än 1 gång under lördagen

Ajdå, du missade inte det....det var lite läpplagning efter gräsklippning, och sen bytte jag ju till kvaldäcken en gång också.

Var ett tag sedan jag skrev racerapport. Har haft några tävlingar med mycket strul allt från bakjulslagerhaveri till styrservo som åter inte vill vara med. Efter Gelleråsen så körde jag dock upp bilen till ny mek som fick gå igenom bilen grundligt och montera nya hjullager igen då de första var felmonterade Dessutom fick han i uppdrag att montera en ny elektrisk styrservo från en Opel Astra.

Under fredagen så kom meken (Dick) och kollegan/konkurrenten och lämnade bilen i Jönköping och vi lastade snabbt om till mitt släp och fortsatte resan ned till Knutstorp där vi under fredagskvällen besiktigade och gjorde en del småjusteringar.

Efter lite kvällsmat med flera andra PCSR förare så gick jag till sängs för att kunna gå upp tidigt på lördagen och åka till banan för att vara väl förberedd.

Första träningspasset började 0900 efter sedvanligt förarmöte. Mötet var den här gången ett samarrangemang mellan BMW sports club och PCSR. Fick en positiv nyhet för just den här helgen att alla träningspass skulle bli kval totalt blev det 3 tillfällen att sätta en vettig tid.

Ut på första passet och upptäcker genast att ABS inte fungerar In efter 3 varv och Dick börjar skruva och justera. Efter lite dividerande så byter vi sidor på ABS givarna och tejpar den ena för att den inte skall vibrera i hålet.

Ut på nästa pass. Oftast är jag snabb direkt och sällan skiljer det mkt tid mellan första träningar och kval. Jag kör alltid med 100% i alla pass. Det visar sig att jag mäktar med 1:07.57 vilket är väsentligt snabbare än resten i klass 8B (förutom Peter Sanden som trycker till med 1:06.97). Ser också att jag är snabbare än C och D bilar, vilket bådar gott! ABS funkar dessutom som den skall. Tycker dock att El servot funkar lite halvdant och efter stint två så fyller vi på mer servolja för att se om det gör någon skillnad.

Pass 3 och värmen på banan börjar bli olidlig. Jag har ingen avsikt att köra många varv då jag saknar all form av ventilation och vid 30 grader i utomhustemp så blir det galet varmt i bilen. Understället har jag i vanlig ordning i en plasthink med iskallt vatten och innan jag åker ut på varje stint så sätter jag på mig de blöta kalla kläderna för att uthärda värmen i bilen. Ut och kör 8 varv och på varv 6 klipper jag till med 1:07.48 vilket leder till en startplats på 3:e position av 22 st startande totalt. Framför mig har jag Mats Olsson 8D som för mig är en ny bekantskap i en 964 Cup bil och Peter Sanden 8B i en 944 S2 som är löjligt potent.

Snett bakom mig till höger har jag Anders Zimdahl 8C i en GT3:a. Starten går och jag ligger liksom de flesta i fältet på fel växel då starttempot är väsentligt högre än vad vi är vana med. Varvstoppet på 2:an går i och jag slänger i 3:an. Ser Zimdahl glida förbi mig. En GT3 har bra accelelaration! Jag glider snabb in bakom Zimdahl och börjar jakten. Tror att Anders får en av årets tuffaste resor då jag uppvaktar honom hela tiden men utan att ge honom några röda märken på stötfångaren. Olsson och Sanden segar sakta ifrån men min koncentration ligger på att köra om Zimdahl i 8C bilen. Bakom mig har jag dessutom Peter Gustafsson i sin 8B bil som ligger och lurpassar och ständigt försöker få till en bättre utgång på startrakan.
Zimdahl visar sig dra ifrån bra på raksträckan varje varv och det tar mig ungefär fram till kurvan som är innan backen upp till idioten innan jag är ikapp igen. Vid ett tillfälle lyckas jag att bromsa mig förbi ganska tidigt i racet men överkör sedan lite, vilket gör att Zimdahl kan köra om igen. Kan tänka mig att vår kamp måsta ha varit ganska underhållande från läktarplats.

Plötsligt ser jag att Sanden som hade en lucka tidigare börjar att tappa. Tekniska problem? Något varv senare åker Sanden in i depå och jag är plötsligt 1:a i min klass 8B. Mycket vill dock ha mer och jag fortsätter att utmana Zimdahl alla 18 varv. I mål är jag totalt 1 sekund efter Zimdahl och bakom mig är Peter Gustafsson 8B cirka 0,7 sekunder ytterligare efter. Nästa konkurrent i 8B är 17 ytterligare sekunder bakom i form av Roy Andersson.

Efter ett glädjetjut som nästan leder till en svimning då hettan är olidlig i bilen så blir det parc farme.

En grym revansch för mig som haft mycket problem under säsong och jag visar åter att jag är att räkna med när prylarna håller ihop!

Tråkigt nog för Peter Sanden så var det en regel som jag inte kände till som gjorde att han var tvungen att åka in i depån och därmed gå miste om att ha chans att vinna racet. Visade sig att man måsta anmäla och besiktiga kamerainstallation innan race. Helt nytt för mig. Trist att det avgörs på det sättet.

Efter race passar jag på att köra rullande landsväg för att slippa spekulation om min motoreffekt. Visar sig att jag har 228 hk i motorn och cirka 310 nm som maxvrid. Riktigt bra siffror och jag är väldigt nöjd med resultatet. Också bra för mig att ha ett papper på effekten så slippar man snack. Förhoppningsvis är det fler som väljer att göra samma sak i serien. Det bästa hade varit att vi hade kört på samma rullar.....

Inför dag två och race 2 så har jag fått ett litet problem då Peter Gustafsson låg bakom mig under race 1 och jagade lyckades att göra en bättre tid, vilket innebär att han under race 2 startar framför mig.

Ett litet ess hade jag i rockärmen. Tillbaks med krängaren i bak för att se om det skulle minska min understyrning och få bilen lite mer konsekvent i sitt beteende. Under träning på Söndag morgon lyckades jag att kapa min bästa tid ytterligare till 1:07.37. Bilen kändes dessutom betydligt mer konsekvent. Peter Gustafsson skulle defintivt få köra för att hålla mig borta var planen.

Starten i Race 2 går och jag känner mig löjligt laddad. Startar på 2:an och slänger i 3:an när starten går. Det går dock mindre bra då det är tomt där växel 3 skall finnas och 3 bilar åker snabbt förbi mig varav Roy Andersson 8B är det största problemet. Snabbt i med 2:an igen och sedan 3:an för att börja jakten på de övriga. Med vetskapen av att jag enligt alla tider under lördagen och söndagen skall vara snabbare än de övriga så ser jag framför mig att börja med omkörningar. På varv 3:a ser jag till att få en bättre utgång på raksträckan än Roy Andersson och väljer sedan att förska köra om honom på yttern efter långa rakan. Ett fatalt misstag visar det sig då asfalten plötsligt tar slut och min bil får äta sten några sekunder innan jag parkerar brevid räcket. Resten av loppet får jag se från en kulle istället. Lite lätt frustrerande. Bilen och jag klarade och dock väldigt bra men däcken står i 10 cm grus.

Loppet slutar med att Peter Sanden 8B vinner framför Roy Andersson 8B och Mattias Åkerberg 8B. Peter Gustafsson fick bryta efter tekniska problem.

Jag är nöjd med helgen. Att jag överkörde ser jag som ett mindre problem. Nästa gång skall jag vänta ut lite mer är lärdomen. Att köra om på yttern på Knutstorp är heller inte lämpligt har jag fått lära mig den hårda vägen.

Nästa lopp blir finalen på Mantorp. Med hänsyn till de tekniska problem jag har haft i år så har jag inget att göra med totalsegern men jag siktar defintivt på en framskjuten placering på Mantorp!

Re:

JohnC skrev:

Tror att Anders får en av årets tuffaste resor då jag uppvaktar honom hela tiden men utan att ge honom några röda märken på stötfångaren. Zimdahl visar sig dra ifrån bra på raksträckan

Jo, även med 18 grader i kupén var det lite svettigt! Du är grymt snabb, jag försökte vara i vägen så gott det gick, mitt spår är ju mitt spår (tills någon är uppe jämsides). Glad att det inte blev några röda märken. Raksträckan kändes bra, behövde lite lucka för resten av varvet, din 8B-bil går ju att dra ifrån på rakan.
Skönt att din avåkning slutade bra.

Ingen tvekan om att att du körde helt rätt Anders. Stängde snyggt hela tiden och jag kunde omöjligen trycka mig in utan karosskontakt och det undviker vi ju helst i vår serie, vilket jag tycker är perfekt! Man kan köra tajt utan att knuffas