VincentM skrev:

True but all this is not always rational and people change. Look at my example At 18 I was an environmentalist against cars (shame on me) At 20 I took my driving licence because I was forced to At 24 I got my 1st car a very old Ford Escort and started to get a bit more intersted After some other cars I bought an M5 when I was 28 or 27 - Drove fast all the time ! 2 Years later I bought a Porsche 964 Turbo and took her to the track 1 Year later I realised that I never drove the M5 any longer and sold the car The Porsche sees more and more track time and has a roll cage and some track mods I have racing licence of course I should have bought a race car from day one if I was rational and if I knew... I hope you see my point.

Nej, vem tusan är alltid rationell. Jag köpte en Suzuki GSX 1100 när jag var 18 som jag nästan genast vässade, lättade, öhlinare, etc. Och körde dagligen över 200 med på väg till och ifrån jobbet. Men man kan ju i alla fall försöka vara rationell. Så följ nu Fredriks råd och börja med PCS Challenge. Du är ju dessutom himla snabb, så det skulle säkert gå skitbra.

Fredrik - SLC skrev:

Undanflykt.......

Yes I know

AndersY skrev:

Du är ju dessutom himla snabb, så det skulle säkert gå skitbra.

Yeah right

Guys thanks for all the encouragements

Erik (fd Mooseman) skrev:

SecretAgentMan skrev: Det hela är ju rätt enkelt (eller så tänker jag fel, igen ). om målet med bankörningen är att prestera - då kanske man skulle tävla istället? om man däremot som jag ser det som en kul möjlighet att få köra av sig, och lära sig bilen under så säkra omständigheter som möjligt så fungerar det med gatbils-banträffar? /J Du menar alltså på fullaste allvar att målet med din bil är att köra lite lugnt runt banan och ha kul. Du har LEDA-prylar som gör att bilen är okomfortabel att åka i, ett avgassystem som låter i cupén konstant, en dogbox som låter och är opraktisk (iofs relativt) att använda samt en motor som har MASSOR med effekt för att "köra av dig lite med stora marginaler"? Är det rätt uppfattat? Jag klandrar dig inte om så är fallet, men det låter lite skumt i mina öron, men jag har "förstört" min bil i syfte att vara snabb runt kurvorna på banträffarna

Jag bygger för att jag kan, jag har råd (prioriteringar) och för att det är kul, förstår inte att det skall vara så konstigt att greppa?

Naturligtvis pysslar jag för att förbättra bilen (eller förstärka när någon tidigare mod flyttar problemen) men jaga varvtider kan man göra inom ren racing, jag jagar förarupplevelser och körglädje, om du anser att jag förstört min bil till ingen nytta rör mig inte i ryggen - jag har kul.

Prylgalning nämndes tidigare, jag får nog räkna mig in i den skaran.

/J

VincentM skrev:

SecretAgentMan skrev: Det hela är ju rätt enkelt (eller så tänker jag fel, igen ). om målet med bankörningen är att prestera - då kanske man skulle tävla istället? om man däremot som jag ser det som en kul möjlighet att få köra av sig, och lära sig bilen under så säkra omständigheter som möjligt så fungerar det med gatbils-banträffar? /J It's all nice and dandy but it doesn't work like that in real life and I completly agree with Eric. Don't get me wrong I always try to keep some margin but when you are on the track you still try to deliver the goods. It's not a sunday walk in the park. Those who take it that way usualy try it once then don't come back i.e. it's not us the "rejsa" type of people.

Sorry Vincent but that's BS...I'm a regular track driver, and the goal is to have fun and enjoy myself.
If you want competition you should enlist in a proper racing series.
Most of our "regulars" do it the same way, and usually there's a nice, relaxed atmosphere without the competetive stress at our meets.

Nothing personal.

I might not be a proper "rejsa" type then, as I couldn't care less if a better driver "beat me" in a slower car on a trackday, but I'm not a really competetive person either.

/J

Citat:

I have to admit I have always been very competition oriented in my life but overall I am convinced competition / comparison is what life is all about at least untill a certain age and on top of this something strange seem to happen to young people when at the wheel of a fast car.

Sant, men det som är intressant i denna tråd är att vi blandar lite äpplen och päron. En del tycks tro att det är bilen som avgör hur duktig du ska vara på att tävla, och glömmer att den som kanske behöver träna (och vill ha kul under tiden) faktiskt sitter bakom ratten. Och det enda sättet att bli bättre är att träna, så låt folk ha olika kvalitetsnivå, oavsett bil.

Det vore kul att översätta detta till en annan sport;
- "Du förstår, idag piskade jag skiten ur en kille som hade det nyaste fetaste Wilson-racketet i tennishallen"
- "Å tusan, vem var det, Björn Borg?"
- "Uuhhh näeh, det var en 80-åring som börjat lira för motions skull, men jag fick honom..."

Själv tävlar jag mer än gärna, men då i tävlingsform mot folk som också inser att vi tävlar. I andra former måste man kunna slappna av och bara "tävla" mot sig själv.

Som sagt. Intressant tråd detta...

Självklart skulle jag om möjlighet fanns välja att tävla seriöst framför att åka på en och annan ban- och slalom-träff med familjens andrabil.

Att tävla är skitkul det vet jag från att mer eller mindre aktivt ha pysslat med karting och enduro. Dessutom har jag spenderat oerhört mycket tid (och som vanlig dödlig arbetare alldeles sjukt mycket skattade kronor) på att dra runt min sons kartingtävlande.
Tyvärr är "riktigt" rejsande eller banmöten (för de flesta?) inget val, realiteten är att racing tyvärr alltid kostar skjortan. Både tid och pengar. Pronto!

Ni kan ju försöka inbilla mig att det blir billigare att tävla med en racebil än att åka på motsvarande antal banträffar med Lenas shoppingbil. Det är ju dessutom praktiskt en bra mycket större apparat att åka på en "rejshelg" än att ta den gatreggade bilen till en träff.
Åsså tidsaspekten, jag har i alla fall ett jobb som tarvar dagliga insatser. Även på fredagar! Det tror jag gäller (borde gälla) för merparten av den svenska arbetsföra befolkningen.
Dessutom ska ju racerbilen härbärgeras, underhållas på ett helt annat sätt än standardbilen och transporteras.
Praktiska och ekonomiska realiteter har alltså hittills satt stopp för tävlande med bil för min del.

Säkerheten.. Jag vill inbilla mig (men här kanske jag har fel) att det inte är så himla mycket farligare att ägna sig åt slalom och banmöten på det sättet jag gör med standardbilen än när jag färdas bland fyllskallar och dementa på våra landsvägar. Okej att det finns en risk om än liten för att jag ställer till med någon plåtskada, men det är jag ju medveten om. En kalkylerad risk. Banmöten med licenskrav och som är "3djeperson-säkrade" ála SBF är förståss att föredra.

Jag får nog tyvärr även fortsättningsvis nöja mig med ett och annat banmöte i lugn takt och med stora marginaler.

Men vem vet en vacker dag kanske man får möjlighet att rejsa på riktigt...


Ehhh...

Intressant diskussion.

Jag gillar att köra slalom. Det är för det första ett säkert sätt (om banan läggs rätt) att köra FULLT och lära sig att hantera bilen när den far o flänger på sätt som man kanske inte riktigt räknat med hela tiden. Dessutom så tycker jag det är kul när det blir snabba tider och blir på lite sämre humör om jag får dåliga tider. Men i slalom lär man sig på ett väldigt handfast sätt att det inte lönar sig att ta i mer än vad man klarar av.

Bankörning är helskoj osså men där måste man alltid ha marginalerna på sin sida (i slalom har man dom inte alltid på sin sida ). Därför är jag nog "bara" en helt okej banåkaförare och inte supersuperdupersnabb. Bra bilkontroll har jag lärt mig i slalom och den är mycket användbar på banan för att kunna "ta i" lite men ändå aldrig missa att ha marginalerna kvar. Det gäller att köra sitt eget tempo och ingen annans!


Men samtidigt är det ju så att om tex ett hjul skulle trilla av vid ett olämpligt tillfälle så kan det få stora konsekvenser. Men frågan är om det verkligen är ett värre risktagande än att köra på vanlig väg... Det finns ju faktiskt argument som drar åt olika håll i den frågan.

Varför en annan inte tävlar är helt enkelt: det tar för lång tid att ta sig runt banan

När jag väl fått ner varvtiderna så blir det tävling, i PCSR

/Björn

SecretAgentMan skrev:

Sorry Vincent but that's BS...I'm a regular track driver, and the goal is to have fun and enjoy myself. If you want competition you should enlist in a proper racing series. Most of our "regulars" do it the same way, and usually there's a nice, relaxed atmosphere without the competetive stress at our meets. Nothing personal. I might not be a proper "rejsa" type then, as I couldn't care less if a better driver "beat me" in a slower car on a trackday, but I'm not a really competetive person either. /J

Fair enough, but don't get me wrong I also find the relaxed athmosphere at trackdays is very enjoyable, PCS is a very good example , and I don't get mad if I get passed by a "worse" car either I let him pass and just strive to become faster next time neither do I boast about passing "better" cars. The goal is the same to have fun

PS - You can write in Swedish I read and speak fluently

AndersY skrev:

En bra grej är kanske att ha någon enklare tävlingscup med vid banmötesdagarna för de olika märkesklubbarna? om fler och fler klubbar blir SBF-anslutna så bör ju inte det vara något stort steg att ta för klubben och håller man bara nere kostnadsnivån i reglementet så blir det inte heller så stort steg för gatbilsåkarna som är tävlingsinriktade. Fler som tävlar!

Hehe, det är precis vad som händer nu CAR:s regi.

I mitt fall så kände jag att jag ville ha en dimension till med bankörningen.
Körde banträffar i flera år och tillslut ballade det ur totalt och jag byggde om bilen dels för säkerheten, samt för att jag kände att jag behärskade körningen någorlunda och ville ta steget ut.
Går inte att beskriva känslan när man står där på startlinjen

Jag är inte snabbast i min klass men jag vet att det beror på a. bilen men mest b. föraren och det är en grym sporre i mitt fall.

Sedan är det jävligt skönt att veta att NÄR man kör av har man en komplett skyddsbur, stol och 6p bälte i bilen. Jag känner mig dessutom säkrare på banan än mot vildhjärnorna på E18 varje dag jag åker till jobbet

Kunta skrev:

Hehe, det är precis vad som händer nu CAR:s regi. I mitt fall så kände jag att jag ville ha en dimension till med bankörningen. Körde banträffar i flera år och tillslut ballade det ur totalt och jag byggde om bilen dels för säkerheten, samt för att jag kände att jag behärskade körningen någorlunda och ville ta steget ut. Går inte att beskriva känslan när man står där på startlinjen Jag är inte snabbast i min klass men jag vet att det beror på a. bilen men mest b. föraren och det är en grym sporre i mitt fall. Sedan är det jävligt skönt att veta att NÄR man kör av har man en komplett skyddsbur, stol och 6p bälte i bilen. Jag känner mig dessutom säkrare på banan än mot vildhjärnorna på E18 varje dag jag åker till jobbet

Pär Hansson och Peugeotklubben är sugna på att ta steget mot en enkel raceserie med gemensamma regler osså.

Min avatar bild är tagen från Kinnekulle ifjol, 1dag efter vagnboks registreringen

<--- Notera flinet på föraren!

SecretAgentMan skrev:

Erik (fd Mooseman) skrev: SecretAgentMan skrev: Det hela är ju rätt enkelt (eller så tänker jag fel, igen ). om målet med bankörningen är att prestera - då kanske man skulle tävla istället? om man däremot som jag ser det som en kul möjlighet att få köra av sig, och lära sig bilen under så säkra omständigheter som möjligt så fungerar det med gatbils-banträffar? /J Du menar alltså på fullaste allvar att målet med din bil är att köra lite lugnt runt banan och ha kul. Du har LEDA-prylar som gör att bilen är okomfortabel att åka i, ett avgassystem som låter i cupén konstant, en dogbox som låter och är opraktisk (iofs relativt) att använda samt en motor som har MASSOR med effekt för att "köra av dig lite med stora marginaler"? Är det rätt uppfattat? Jag klandrar dig inte om så är fallet, men det låter lite skumt i mina öron, men jag har "förstört" min bil i syfte att vara snabb runt kurvorna på banträffarna Jag bygger för att jag kan, jag har råd (prioriteringar) och för att det är kul, förstår inte att det skall vara så konstigt att greppa? Naturligtvis pysslar jag för att förbättra bilen (eller förstärka när någon tidigare mod flyttar problemen) men jaga varvtider kan man göra inom ren racing, jag jagar förarupplevelser och körglädje, om du anser att jag förstört min bil till ingen nytta rör mig inte i ryggen - jag har kul. Prylgalning nämndes tidigare, jag får nog räkna mig in i den skaran. /J

'

Jag har väl inte sagt att du förstört din bil, tvärtom, gillar din bil stenhårt. En clean snabb varelse med enorm potential. Det jag syftar på är att du sänder lite dubbla budskap, iaf i mina öron. En bil att glida runt och ha skoj i är inte en bil som JAG skulle lägga massvis med pengar på. Däremot en bil som jag bygger på för att vässa bankörningen med skulle ju utan problem lägga massor med pengar på(som jag faktiskt gör). Det är väl bara att respektera varandra och de olika inställningar som vi verkar ha för vår gemensamma hobby. Inte bli griniga nu.

Själv är jag som vincent även skriver, en i grunden väldigt tävlingsinriktad person. Däremot verkar folk inte förstå gentemot vem/vilka. Jag tävlar mot mig själv och min egen skicklighet(eller brist på densamma) att ratta bilen runt banan. Det finns ingen bättre känsla än att tangera en kurva på bästa sätt eller att riktigt sätta en klockren inbromsning. Att man sedan pratar om och jämför med andra ekipage och förare ser iaf jag som en naturlig del i det hela. Depåsnacket är ju halva grejen.

ååh, blev fel...

Magnus Karlsson skrev:

Angående huvudfrågan "Banträff eller tävling?" så är min orsak/svepskäl en och blott en: Ekonomin... Mvh Mangan

Jag har tidagare bara åkt banmöten, men sen jag köpte 924-räsern så tävlar jag oxo. Eller rättare sagt, evenemang med andra räserbilar är mycket roligare, men jag kör banmöte som komplement när det passar i kalendern.

Frågan är då, är det dyrare nu än tidigare...?

Tror svaret är att det faktiskt inte är det per körtillfälle (totalkostnaden är högre, men jag kör oxo mycket mer nu än tidigare). Bilen kostade i inköp 1/2 till 1/3 av vad mina tidigare gat-Porschar har kostat. Avgifterna för tävlingar och träningar som jag kör är ungefär vad banmöten brukar kosta (150-500 kr/gång) Bilen är en roadsport-bil, så därför passar den in både bland gatbilar och tävlingsbilar.

Förra året kostade två motorhaverier en del, ca 12-13 kkr. Men antagligen har jag haft ovanligt stora problem, för andra med samma motorer har inte haft ras alls i samma utsträckning. I övrigt kostar bilen inte mer i drift än en gatbil som körs på bana.

Dessutom är bilen inte så fin att jag skulle gråta blod om en skärm blir buckligt.... Har smällt fronten en gång så den fick tejpas med en massa "jesustejp", lite retligt var det att behöva lägga en dags jobb på att laga den men samtidig såg bilen rätt fräck ut med all tejpen.... Samma smäll på en av mina tidigare gatbilar hade inte varit roligt....

Med sådan bil som jag har (924 turbo) eller en 944 av äldre snitt så kan man tävla i Roadsport i Sportvagnsserien (halvdyrt 1500 kr/race, ganska lite träning per dag) eller klubbrace hos MGCC (300-500 kr/race, eller 1500 kr för fem race), rätt lite träning oxo. Upptill det kan köra Michelin-Porsche Challenge för 850 kr/racehelg, och då är där fler träningspass än man orkar köra....

Visst fasen kostar det mer än spela boule, men räknat i kr/minut så är det nog fasen billigare än dom flesta banmöte med gatbilar.

Pär Hylander skrev:

Magnus Karlsson skrev: Angående huvudfrågan "Banträff eller tävling?" så är min orsak/svepskäl en och blott en: Ekonomin... Mvh Mangan Jag har tidagare bara åkt banmöten, men sen jag köpte 924-räsern så tävlar jag oxo. Eller rättare sagt, evenemang med andra räserbilar är mycket roligare, men jag kör banmöte som komplement när det passar i kalendern. Frågan är då, är det dyrare nu än tidigare...? Tror svaret är att det faktiskt inte är det per körtillfälle (totalkostnaden är högre, men jag kör oxo mycket mer nu än tidigare). Bilen kostade i inköp 1/2 till 1/3 av vad mina tidigare gat-Porschar har kostat. Avgifterna för tävlingar och träningar som jag kör är ungefär vad banmöten brukar kosta (150-500 kr/gång) Bilen är en roadsport-bil, så därför passar den in både bland gatbilar och tävlingsbilar. Förra året kostade två motorhaverier en del, ca 12-13 kkr. Men antagligen har jag haft ovanligt stora problem, för andra med samma motorer har inte haft ras alls i samma utsträckning. I övrigt kostar bilen inte mer i drift än en gatbil som körs på bana. Dessutom är bilen inte så fin att jag skulle gråta blod om en skärm blir buckligt.... Har smällt fronten en gång så den fick tejpas med en massa "jesustejp", lite retligt var det att behöva lägga en dags jobb på att laga den men samtidig såg bilen rätt fräck ut med all tejpen.... Samma smäll på en av mina tidigare gatbilar hade inte varit roligt.... Med sådan bil som jag har (924 turbo) eller en 944 av äldre snitt så kan man tävla i Roadsport i Sportvagnsserien (halvdyrt 1500 kr/race, ganska lite träning per dag) eller klubbrace hos MGCC (300-500 kr/race, eller 1500 kr för fem race), rätt lite träning oxo. Upptill det kan köra Michelin-Porsche Challenge för 850 kr/racehelg, och då är där fler träningspass än man orkar köra.... Visst fasen kostar det mer än spela boule, men räknat i kr/minut så är det nog fasen billigare än dom flesta banmöte med gatbilar.

Som jag ser det så åker man ju oftast banmöten/slalom i en bil (=kostnad) som man redan har för att förflytta sig till vardags. (lite däcks och bromsbeläggskostnader tillkommer)
Ska man tävla är man ju tvungen att skaffa (ytterligare) en bil just för detta ändamål... Och kanske ett biltransportsläp om man inte råkar ha ett sån't stående plus en massa andra grejer...
Från den utgångspunkten måste det väl ändå, så länge man inte kraschar eller har otur på annat sätt, bli betydligt dyrare per utövad timme med riktig rejsing, eller...

Att det sen är mycket roligare att rejsa på riktigt är ju förståss en annan sak...

Ytterliggare ett par aspekter i denna filisofi;

*När man tävlar (1) går ofta en stor del av nöjet bort om man stirrar sig blind på resultaten. Om bilen inte går riktigt bra kan en racehelg nästan vara en pina. > Skulle man bara köra för nöjes skull på en banträff utan tidtagning gjorde kanske inte problemen så mycket.... Å andra sidan finns det ju inget som slår den där känslan man får när allt stämmer.
När jag själv tävlade brukade jag säga: "Jag kör för att det är roligt, och det är ju roligast att vinna!" Detta medförde att jag ofta inte hade spec roligt om jag inte vann, eller hade presterat något riktigt bra utan att vinna (tex. en rejäl uppkörning efter ett dåligt kval).

*När man tävlar (2) är det väldigt tråkigt att ställas inför detta: "om jag inte renoverar pryl Z som kräver X många timmar och kostar Y kr så går bilen H tiondelar långsammare."

EDIT: vilken Einstein man låter som....

Själv är jag tveksam till om jag skulle vilja börja tävla, av den enkla anledningen att jag inte vill åka med mig själv när jag kör för att vinna. Själva grejen med en tävling är ju att vara först över mållinjen och den lilla grejen tycker jag gör det tillräckligt farligt för att jag skall avstå. Vinnarinstinkt och kämpaglöd tycker inte jag är direkt bra för säkerhet att ha bakom ratten. Att jämföra tider på bana tycker jag verkar vara en tillräckligt stor sporre för att kanske försöka pressa lite extra. Menmen, man kanske inte skall säga för mycket då bilen inte är klar för bana och jag inte hunnit prova på det ännu. Vad jag lockas av är iaf att pressa mig själv och bilen till gränsen, under så säkra omständigheter som möjligt. Den psykologiska aspekten under en tävling tycker jag inte är något man skall bortse ifrån.

Lars Falk skrev:

Som jag ser det så åker man ju oftast banmöten/slalom i en bil (=kostnad) som man redan har för att förflytta sig till vardags. (lite däcks och bromsbeläggskostnader tillkommer) Ska man tävla är man ju tvungen att skaffa (ytterligare) en bil just för detta ändamål... Och kanske ett biltransportsläp om man inte råkar ha ett sån't stående plus en massa andra grejer... Från den utgångspunkten måste det väl ändå, så länge man inte kraschar eller har otur på annat sätt, bli betydligt dyrare per utövad timme med riktig rejsing, eller... Att det sen är mycket roligare att rejsa på riktigt är ju förståss en annan sak...

Kanske hade jag ovanliga förutsättningar. Mina tidigare banmötesbilar var 944 Turbo (ta väl hand om NPX Mathias J!) och 911 3.2 (när blir den färdigbyggd som RS-74 replika och när får vi se den på klubbtävlingarna, Roger?), dvs inte speciellt mycket vardagsförlyttningsfordon över dom. Visserligen har vi nu även en gat-Porsche i familjen (en 944 cab), men det är mest för Lisbeths skull, jag hade kunnat leva utan den.

Bereonde på ambitionsnivå och bullertålighet så kan man faktiskt köra sin roadsporträser till banan. Står man inte ut med det så kan man hyra trailer, själv brukar jag hyra en som kostar 150 kr/dygn. Den står 8 km hemmifrån så jag får lägga 32 km i "onödan" med bruksholken när jag ska hämta och lämna den.

Vill man inte meka så mycket som jag får göra med min 25 år gamla 924 med ca 12 års tävlingshistorik så köper man sig en Miata och trycker ner en båge i den, och sen kör man och kör och kör och sen kanske kollar oljan och sen kör man och kör man igen.

Så med detta resonomang så tror jag nog ändå att jag kör räsern på bana till en lägre "minuttaxa" än jag körde gat-Porscharna, fast antagligen är man expert på självbegrägeri för att motivera sin verksamhet....