David89 skrev:

Jäkla kul läsning som vanligt!! Nu fick du mig att beställa hem en Bänkplåtsax ...fan ta dig

Bah! Långt ifrån värsta sättet jag påverkat folk. Du hade ju kunnat bli inspirerad att köpa en gammal Fårrd!

Kanonbra racerapport!
Riktigt underhållande läsning fortsätt gärna så hög standard (både på körningen och rapporteringen)

Mekat tunga grejer. Det är inte glamoröst, men det måste bli gjort!

Underbart rapporterat!! Jävlar vad fort ni kör.

Slant! Film kommer strax.

EDIT:

Torkel K skrev:

Slant! Film kommer strax.

Vad är definitionen av "strax" i Byarum...?

Du, när man kör så snabbt som jag så tar Hitfilm Express en sabla tid på sig att exportera en film!

Och om någon undrar över min uppgivna handsignal vid målgång så hade de glömt skylten "sista varvet" ute och fick skynda sig att slänga fram målflaggan när vi kom åkande. Jag hade ingen lust att köra ett varv till just där. Ville mycket hellre se en målflagga, faktiskt.

Kul racerapport och snabbt kört!

Åter en fantastisk racerapport med mycket underhållning

Väldigt underhållande tråd


Imponerade körning, riktigt brutalt

Tackar ödmjukast för dessa vänliga ord, mina herrar.

Imorgon ska Fårrden på ombesiktning! Håll tummarna att det går bättre denna gången, för 2 av de 4 tvåorna jag fick sist hittar jag ingen som helst orsak till (förrutom att monster-Nellie skrämde skiten ur besiktningsdamen, alltså...). Oljeläckage? Var? Motorn är ju helt ren? För lågt ställd strålkastare - den står ju exakt lika högt som den andra stålkastaren? Vi får se vad domen blir.

Torkel K skrev:

Imorgon ska Fårrden på ombesiktning!

Hell Yeah - blanka papper.

Torkel K skrev:

Torkel K skrev: Imorgon ska Fårrden på ombesiktning! Hell Yeah - blanka papper.

/C

Torkel K skrev:

Torkel K skrev: Imorgon ska Fårrden på ombesiktning! Hell Yeah - blanka papper.

Det vet jag inte om jag tror på...

Kvart i tolv och förberedelserna inför Rudskogen pågårför fullt! Men... kanske inte på det sättet ni tror.



Sålde bruks-BMWn idag och levererade den en bit bort, efter jobbet. Kom hem och akut-lagade polarens pendlar-skrutt-bil (blandat resultat, men skiten är körbar...) Snubblar tillbaka in i kåken och inser.... Att jag dyrt och heligt lovat sonen både våfflor till lunch och "pappas-bolognese-mega-special" till middag i helgen. Bara att sätta igång - löften till sexåringar brytar man inte.

Imorgon drar vi till Norge för att ta första varven någonsin på Rudskogen!! Blandning av panik och lycka, skräck och förväntan, ångest och glädje - allt på en gång. Det var flera år sedan jag körde på en ny bana sist.

Rapportering följer - stay tuned.

Jag skiter väl i race rapporten men jag vill ha recepetet på mega bolognesen!

nää ok jag vill ha båda

Mats Karlsson skrev:

Jag skiter väl i race rapporten men jag vill ha recepetet på mega bolognesen! ]

Asgarv!!

På tal om "Meningar du aldrig förväntade dig att läsa i en rejsa-tråd".

Racerapport - SPVMs andra racinghelg 2023 - Vi drar till Rudskogen.

Vi hade en riktigt dunderhelg med glada polare, solsken och absolut fantastisk racing på en av de häftigaste banor jag kört på! 34 Miator åkte västerut och det var ett episkt startfält som gjorde upp om äran. Ett fantastiskt bra arrangemang med, inte minst, hysteriskt underhållande kommentatorer.

Torsdag - Är vi framme snart?
Minimekanikern var så grymt taggad inför denna helgen att han bokstavligen var 24h för tidig. Redan onsdag morgon var han redo och började reda innan frukosten packa sina grejor han skulle ha med sig. Frustrationen var total då jag meddelade att det tyvärr var en hel dag kvar och att han förväntade infinna sig på dagis denna morgon, medan hans far förtjänade brödfödan. Torsdag morgon tog mekanikern därför inga chanser, utan smög upp och började packa utan att väcka sin tråkiga farsa förrän långt senare (06:10 alltså).

Vi var en trio som satte igång med att packa och lasta. Mekanikern rullade däck och bar ut allahanda förnödenheter till husvagnens kylskåp och förvaringslådor, jag lastade verktyg, bränsledunkar och såklart Miatan, medan vår gridgirl jagade grannes katter runt halva Byarum. Det var ett fullastat ekipage som likt ett stolt skepp på väg mot fjärran hamnar la ut från gårdsplanen, gungade iväg längst bygatan och riktade stäven nordväst. Mot äventyret, mot äran, mot Norge. Fast först till Vaggeryd, för att köpa pizza. (This is the way).




När man reser med en fullastad Fårrd, som dessutom drar husvagnen bakom sig, är det liksom ingen ide att jäkta. Visst, ekipaget rullar superstadigt även i lite högre farter, men 90Km/h är egentligen gränsen för rim och reson. Dels för att dieselräkningen ökar exponentiellt med varje km/h över 90, men också för att du ganska ofta ändå når nästa tätort innan du fått upp ekipaget i marshastigheten. Lägg därtill en sexåring som behöver pinka, vill ha glass eller efterfrågar en avgörande leksak/penna/bok han glömt i husvagnen och det hela blir en nyttig övning i tålamod. Vi nådde tillslut Torp köpcenter utanför Uddevalla och träffade där mekanikerns farmor och styvfarfar, som redan hade handlat middag åt oss. När vi rullade vidare råkade vi på en stolt konvoj av racingsugna Miataförare!




Men, då gänget skulle käka (och vi just gjort det) lämnade vi dem och satte segel norrut. Tulltjänstemännen tittade (stirrade och glodde, i ärlighetens namn) men stoppade oss inte. Lite förvånande, ärligt talat - hade JAG sett oss komma skramlande hade inte JAG släppt in oss utan kontroll! Lagom för att stoppa mekanikern i säng rullade vi in i depån och fram till den depåplats som Anders Träff #82 redan mutat in åt oss (som vanligt!).




Fredagen - Träning på nya jaktmarker
Varje man med minst tre hjärnceller vet att då man rullar ut på en ny bana för första gången ska man köra försiktigt, noooga ta in alla detaljer och metodiskt lära sig banan. Jag HAR tre hjärnceller, men tyvärr slogs två av dem vid just detta tillfället. Jag var både extremt sugen att testa denna mytomspunna bana, samt fast besluten om att hitta någon av de få räserkollegor som faktiskt kört banan förut (och hänga på för en snabbkurs!). Resultatet blev att jag tog mig an banan på ungefär samma sätt jag gör med en ny bana på min playstation. Nå, det gick bra, trots allt. Vilken häftig bana!

Andra passet fick jag tag på Malmberg i gröten av Miator! Vi vinkade glatt till varandra mellan bilarna och satte sedan iväg tillsammans. Det var ett bra pass - mycket lärorikt.

Inför sista träningspasset under fredagen upptäckte jag ett glappande hjullager vänster bak. Anders och Bosse Johansson (#47 i Modsport 1) hjälper till. När vi väl fått ut det gamla lagret upptäcktes det att Gunnar hade ett kit med pressverktyg för lagerbyte i sin husbil! Monteringen blev därför för en gångs skulle lättare än demonteringen.



Sista passet var buskul! Nu hade jag lärt mig banan nog för att inte bli förvånad (mer än ett par gången per varv) och det gick att stå på lite. Jag hade också bytt från mina gamla torra träningsdäck till de färskaste set jag hade. Just då var däcken fortfarande i hyfsat skick och det var inte så sabla varmt som det skulle bli resten av helgen. Därför satte jag också därför min bästa tid för helgen: 1.40.45.

Minimekanikern hade fått vara uppe extra länge. Dels för att vårt sista pass var efter hans vanliga läggtid, och dels "because racing med farsan". Tyvärr hade han lyckats komma in i någon form av "andra andningen" och protesterade vilt över att bli tvingad till tandborstning, bamseläsning och andra brott mot Genèvekonventionen. Nåja, det gick tillslut, med lite hjälp av vår gridgirl Nellie, som fick rycka in som nallebjörn (helt emot hunnareglerna!).



Ett stort tack till familjen Waern, som passade både mekanikern och monster-Nellie under alla fredagens körpass!

Lördag - "Det kan ikke være noen MX5-er igjen i Sverige, for de er alle her!"
Dags för kval och för en gång skull har jag inte gjort något annat än att tanka bilen och justera däcktrycket lite, efter väderleken. Inga andra inställningar, för bilen gick ju superfint under hela fredagen. Vi hade dock ändrat en del på hjulinställningen på #82, Anders bil, för Anders var inte alls nöjd med uppförandet.

Nervositeten var hög inför detta heatet, för det var liksom väldigt osäkert var i fältet man egentligen låg. Hade folk (som t ex David??) varit luriga och lyft på gasen lite på raksträckan? Thomas Ohlsson i #34 hade smart nog helt sonika stänkt av sin transponder under sista delen av fredagens träning, så vad han var kapabel till visste bara han själv. Så hur låg jag egentligen till? Jag åkte ut och började gasa. Det gick ganska uselt, för hur jag än gjorde så fick jag inte mer än ett endaste fritt varv. Jag lyckades komma ikapp någon eller några Miator varenda varv, trots den stooora, fina banan.

Väl i depån hoppades jag att mitt 1.40.81 skulle räcka till en hyfsad startruta. Var hamnade jag? Ni vet redan svaret - på andra plats, efter David.

Race 1: 34 Miator anmälda!




Min plan var att försöka hänga på David så gott det gick och inte låta honom göra sitt vanliga trick: Rycka en lucka och sedan lugnt köra sitt eget race 15 billängder före oss andra. När starten går kommer vi alla iväg bra och jag är ett par billängder efter David, inte mer. Dock visare det sig inte alls så svårt att hänga med som jag fruktat! Det var riktigt bekvämt där bakom. Vi hade skakat av oss Ohlsson på tredje platsen och hade en rejäl lucka ned till fältet. Efter ett par varv kan jag inte låta bli att hoppa på en lucka och går upp jämsides med David på start/mål-rakan. Han ligger innerst i vänstern, men jag kan ta lite bättre spår och går återigen upp jämsides med honom i karusellen. På rakan segar jag mig förbi och är först i högern som norrmännen kallar "Angst". Jag rycker en sekunds ledning och bevakar därefter mest försprånget de återstående varven. På sista varvet saktar en varvning ned mig lite, men jag kan ända hålla ifrån. SEGER!

Heatet med Roadsport C och MX-5 Standard cup börjar ca0.33.21

I Fast Lane blir vi intervjuade och gratulerade. Då får jag också veta att David trodde sig ha lagat sin bil efter en sammanstötning med Ulf under kvalet. Men, redan efter ett par svängar hade han insett att något fortfarande inte stod rätt till. Det tog udden av segern litegrann. Jag erbjuder mig hjälpa till och låna ut fälgar, om han behöver (hans var skadade). Sedan blir vi slussade vidare mot prispallen och världens gladaste 6-åring!



Vi skulle kört hela 3 heat under lördagen (ett kval och två race), men pga av en mängd bärgningar sköts vår sista heat till Söndagen. Vi grillar, tar en bärs och myser i depån.

Söndag - "Jeg horer sound-trakken til top gun i bakgrunnen, fordi dette er jagerpiloter!"
Till första racet på söndagen får jag höra att David fått ordning på bilen, tack vara lite hjälpsamma folk som hittade reservdelarna han behövde. Kul att höra, jag vill ha en ärlig kamp. Jag hade satt snabbaste varvet under race 1 och fick alltså starta i Pole, före Thomas Ohlsson #34 och David Malmberg #42. Det blev ett ganska händelselöst race för oss i toppen, men absolut INTE för mittfältet. Miatagänget bjöd på en riktig show! Jag ledde loppet från start till mål, Malmberg tog sig raskt förbi Thomas i starten, som fick nöja sig med en tredjeplats. Jag har aldrig gjort det förut: Hållit en ledning från start till mål, alltså. Det blir väldigt dåligt film-material av den metodiken, märkte jag....

Heatet med Roadsport C och MX-5 Standard cup börjar ca0.11.40

Sista racet var det som var roligast. Spoiler: Jag vann inte! Det är kul att vinna och den som säger något annat ljuger förmodligen, men detta racet var helt klart det mest adrenalinfyllda. David startade bredvid mig, på andra plats, denna gången och genast i starten tappade jag bort honom. Han var som bortblåst och fanns inte att hitta i en enda av mina speglar! Därmed vågade jag såklart inte gå in och täcka insidan i den långa höger-karusellen heller, utan höll bara mitt spår runt hela kurvan. Ut på rakan var han först, men jag var hack i häl. Sedan följde nio varv av absolut "Full smurf!". Mina däck var inte vad de varit då de lämnade moder Svea och jag var tvungen att vara riktigt försiktig i vissa kurvorna. Dessutom trilskades nu växellådan, sådär som den gjort ett par gånger tidigare då den blivit riktigt varm: tredje växeln vill inte alls gå i. Jag var snabbare än David, men jag kunde som vanligt inte mäta mig med hans maskin-likt konsekventa körstil. Jag jagade sakta ikapp honom... och fick ställ i en kurva och tappade 10 billängder. Jagade ifatt igen..... och så vägrade trean gå i när den behövdes som mest. Teamkompisen Anders har fått stop längst banan och står nu och hejar på mig som en tok, hoppandes och viftandes. Sista varvet tog jag i ända från tårna, trots tämligen kokta däck. En tyst bön skickades till lämpliga gudar att Magiska Malmberg skulle göra bort sig någon gång. Bara en gång, det var allt jag behövde! Ett ställ i en kurva, en felväxling, en nysning, klåda i skrevet, någontiiiing!! Men det gjorde han såklart inte och trots att jag satte en av helgens snabbaste tider det där allra sista varvet: 1.40.77 så rullade jag över linjen som tvåa.



Nåja, det var en väl förtjänt seger till David. Han gjorde ett helt perfekt race! Vi garvar och skojar i fastlane där den vandrande speakern åter igen filmar våra svettiga och race-mosiga trynen, medan han med käck, norsk entusiasm uttrycker hur kul det har varit att ha oss på besök och vilken lysande racing vi hade bjudit på.



Heatet med Roadsport C och MX-5 Standard cup börjar ca2.43.00

I stekande sol packar vi ihop hela ekipaget igen. Det är glada miner överallt och vi har haft en helt fantastisk helg på en fantastisk bana, med ett fantastiskt arrangemang. Tyvärr gav som sagt Anders bil upp under sista heatet, så vi är ett gäng som hjälps åt att putta upp den på hans släp. Minimekanikern är ledsen för att allt är över. Han vill INTE åka hem till vardagen, dagis och annat tråkigt. Jag mutar med glass på vägen och så sätter vi igång att beta av den långa resan hem igen.

01:10 parkerar vi på gårdsplanen. Sschh! Skvallra inte för barnombudsmannen...

Dina racerapporter är helt underbara!

Rudskogen är en riktigt häftig bana med sina nivåskillnader, en favorit hos mig också.

Bra körning och grattis till pallplatserna

"klåda i skrevet, vad som heeelst" Jag riktigt ser dig i bilen skrikande efter vad som helst när du jagar.
Schysst att återvända hem med jakt troféerna liggande i vindrutan. Stort tack för att du alltid tar dig tid att skriva och underhålla oss och grattis till placeringarna.