Re:

Tord skrev:

Nu fick jag en fråga om en Subaru Outback...

Svaret på bruksbilsfrågor är alltid Toyota. Finns alltid en för folk som köper bilar som vitvaror.

MaZ skrev:

Nåt man ska skylta med är sitt fotointresse med gamla filmkameror, det ramlar in lite kameror med jämna mellanrum, fick en påse film i posten förra veckan.

Jag tror foto och allt relaterat till det och konstnärligt skapande går hem hos många. Folk kan med enkelhet uppskatta resultaten utan att beblanda sig med processen, så att säga.

Att hälla flytande kväve i koppartuber och kyla ner processorer till -190° C för nöjes skull är inte riktigt lika relaterbart för de flesta, av någon anledning. () Det har förvisso på omvägar gett mig den tveksamma karriär jag hittills gjort, men alla former av street cred har definitivt uteblivit. Ur det hänseendet hade det nog varit bättre att springa runt med en Bolex B-8 på stan.

Kom att tänka på den här när jag läste. Verkligheten kanske inte överträffar dikten men nog är det träffsäkert

https://bergsmannen.se/2020/kanthal-bakade-napolitansk-pizza-pa-3755-s . . . .

Microvågsugnen kan numera slänga sig i väggen

Re:

knotan skrev:

Microvågsugnen kan numera slänga sig i väggen

Men hur fungerar det på fryspizza?

Lägger in kajak-infon i denna Kaffe och ytterlighetstråd


Det krävs en hel del planering för att skaffa en kajaksamling. För dig som ännu inte börjat, vill jag framlägga en strategi värd att tänka på. Denna strategi gäller hur du ska hantera situationen gentemot en levnadspartner (kvinnlig, manlig eller obestämbar) som inte delar din passion för kajaker.

Låt oss beakta vad som händer med din partner, när du kommer hem med en kajak. Det är viktigt att notera att den första kajaken möts med avsevärd entusiasm från den icke-paddlande partnern, kanske till och med skryt inför vänner. "Den nya kajaken blir praktisk för resor till och från jobbet, och så får man ju en massa motion..." Det är viktigt att inpränta i partnern att denna kajak är en motionskajak, och för turer på oskyddade vatten kommer en havskajak eller en forskajak att bli nödvändig.
"Varför kan du inte paddla i skärgården eller den där lilla forsen med samma kajak?" säger partnern. "Jag tror nog det går om du verkligen vill".
Du får lov att noga förklara skillnaderna i konstruktion och egenskaper hos motionskajaker, skärgårdskajaker, havskajaker, forskajaker osv. Till slut kommer din partner att gå med på att du "väl" behöver en kajak till.

Här har vi alltså en situation mycket typisk för den nya samlaren. Han eller hon börjar med två kajaker, eftersom partnern åtminstone hjälpligt accepterar argumenten om att två kajaker är nödvändiga. Efter den andra kajaken kommer din partner att avfärda alla argument om du behöver ytterligare en kajak med en djup suck och himlande ögon. Vi talar nu bara om den tredje kajaken, kom ihåg det. Om ert förhållande är nytt, kan djupa suckar och himlande ögon verka som allvarliga hinder, men så är det faktiskt inte. Köp den tredje kajaken och ta hem den. Suckarna och himlandet upphör efter ett par dagar. Nu kommer kraftprovet - den fjärde kajaken.

Vid blotta nämnandet att du behöver en fjärde kajak, kommer din partner att hoppa förbi suckandet och himlandet för att i stället direkt börja räkna upp dina karaktärsbrister, dina perversa infall och samtliga synder du begått till dags dato. Din partner kommer att dra upp sådant som behovet av pensionssparande, den där obetalda elräkningen osv, osv. Uppräkningen av era ekonomiska vedermödor avslutas antagligen med "Och så hade du tänkt köpa en kajak till!" Sarkasmen studsar runt i rummet som kulblixtar.

Den fjärde kajaken är tuff, och ställd inför angrepp som det ovanstående kan man frestas att smyga hem kajaken. Det vore emellertid ett misstag. Din partners vetskap om att du köpt en fjärde kajak, är själva grundstenen i strategin för den fortsatta utvecklingen av kajaksamlingen. Ty när du köpt kajaken och tagit hem den, kommer din partner att skaka på huvudet och säga "Jag begriper inte vad du ska med alla de där kajakerna till." Notera att partnern inte säger "de där fyra kajakerna" utan istället det vagare "alla de där kajakerna". Framledes kommer din partner att betrakta din kajaksamling som en enhet, inte som bestående av enskilda kajaker.

För att till fullo inse värdet av detta, föreställ dig att din partner ser på din samling och uppgivet säger "Du och alla dina kajaker...", kanske även med ett blekt leende. Vad partnern undgår att notera, är att det nu finns fem kajaker! Bara den psykologiska barriär som finns vid den fjärde kajaken har passerats, kan kajaksamlingen utökas i det oändliga utan att partnern märker det. Du måste förstås använda lite sunt förnuft och inte lägga till alltför många kajaker på en gång. Två-tre om året borde gå, om du sprider dem tidsmässigt.

Denna strategi har en fallgrop - kajakförrådet. Även om din partner aldrig kommer att räkna kajakerna, kommer hon/han att lägga märke till antalet lediga platser. Se alltså alltid till att det finns tre lediga kajakhyllor, även om din samling sväller från fyra till fyrtio kajaker. Välj en förrådsmetod, som tillåter dig att stegvis utöka förrådet och alltid ha tre väl synliga, lediga platser. Det fungerar!

Men hur ska man få hem alla dessa kajaker utan att partnern märker något, frågar du kanske. Faktiskt är det helt OK att någon gång vart tredje år helt rättframt gå hem och säga: "Älskling, jag köpte en ny kajak."
"Jaharu", säger partnern, "man blir ju extatisk. Kan du berätta " - och nu är den sarkastiska tonen inte ens dold - " vad i hela fridens namn du ska ha den till, när du redan har alla de där kajakerna. De flesta av dem har du väl inte paddlat ens en enda gång de senaste åren".

Paddlat dem? Jo, en partner kan vräka ur sig sådant. En partner kan finna det obegripligt att du behöver kajakerna för att du behöver dem. Att du vill ha kajakerna där, se på dem, ta i dem, polera och flytta runt dem ibland. En partner har svårt att förstå att du måste ha kajakerna, även om du inte måste paddla dem. Säg att "en kajaksamling är precis som den fria Naturen. Även om vi inte använder alltihop hela tiden, behöver vi veta att den finns där". Kanske tjänar det inte mycket till att komma med sådana förklaringar, men det skadar inte att försöka.

Alltså: Att bekänna den nakna sanningen om kajakköpen kan fungera i enskilda fall. Men varför chansa? Kör med din bästa lögn och få in kajaken i ditt utbyggbara förråd så fort som möjligt.

Märkligt nog finns det ett par riktigt bra lögner för att bortförklara köpet av en ny kajak.

"Tillfället", en klassiker, går ut på att du berättar för din partner att kajaken du just betalat 12.000 för i själva verket realiserades för 127:50! Om du möts av misstroendets höjda ögonbryn, dra till med att kajakförsäljaren hämtades av tre män i vita rockar just efter det att du avslutat ditt köp. Säj att du kunde ha köpt ytterligare fem sprillandes ny kajaker för 500 spänn, men att du inte vill dra ytterligare fördel av den stackars mannens sjukdom.

"Snyftaren" kan fungera på yngre, oerfarna partners. Kom hem med glädjetårar rinnande nedför kinderna. Invänta inte frågor, utan berätta med flämtande entusiasm något i stil med:
"Titta, titta, en jobbarkompis sålde den här till mig. Den är precis likadan som den som Farfar gav mig på sin dödsbädd... jag glömmer aldrig hur Farfar rosslade fram att Här lelle pojk får du gamla Bettan, varje gång du paddlar henne ska du tänka på allt kul vi haft ihop, lelle pojk... Gud, så ledsen jag var när jag tvangs sälja Bettan för att betala mammas operation... Men nu har jag hittat en likadan! Det kanske till och med är samma kajak? Tror du det kan vara det, snälla, säg att det är gamla Bettan!"
Varning: Kör inte "Snyftaren" om du och din partner varit tillsammans mer än fem år. Det är plågsamt att se en person man älskar vrida sig i skrattkramper.

"Investeringen" är en gångbar lögn, om den förbereds väl. Ta i rejält, du kommer ändå aldrig att kunna leva upp till löftena. "Han där Kalle Bergström, det är en smart typ" säger du en dag. "Han köpte en klassisk Vitudden-kajak i mahogny för ett par tusenlappar. Tre veckor senare sålde han den för 300.000! Tänk om jag kunde få tag på en sådan kajak... Vi kunde sälja den när vi går i pension, köpa en villa nere på Rivieran och resa jorden runt för resten av pengarna!"

Sedan du använt alla dina lögner återstår bara en utväg. Du får ta dig samman, kavla upp skjortärmarna och bestämma dig för att göra det du antagligen skulle gjort från första början: Smuggla in kajakerna i huset. Här är några användbara smugglar-knep:

- Tårtan: Du säger att du ska på en kamrats födelsedagsfest. Det har blivit din uppgift att ta hand om den speciella, kajakformade tårtan.

- Lampan: Skaffa en hemsk lampskärm och sätt fast den på kajakens fördäck. Säg "Titta älskling, jag hittade en fantastisk lampa till vardagsrummet!" Din partner bleknar och ser ut som om hon/han svalt en vattenmelon. "I h-e heller, aldrig i mitt vardagsrum! Ta ut den till ditt förråd och låt mig aldrig behöva se åbäket igen!"

- Lånet: En god vän dyker upp vid din dörr och säger, med ljudlig stämma: "Tack för lånet av kajaken, här får du tillbaka den. Säg till när jag kan göra dig en gentjänst!" Detta knep kräver dock pålitliga vänner. En gång körde jag Låne-knepet, men fick inte se kajaken igen förrän en månad efter isläggningen.

- Reservdelarna: Ta isär kajaken och bär hem den i vanliga ICA-kassar. Nämn sådär i förbigående att du hittade lite småprylar i kajakverkstadens skrotbinge. Denna teknik är förstås särskilt användbar för Kleppers, Feathercrafts eller andra faltkajaker.

Lycka till! Kom ihåg att priset för en bra kajak alltid är lägre än dess värde

Den är underbar den där också

Re: Passionerat intresse

Magnus Thomé skrev:

En underbar klassiker :-) Hittat den i textformat nu tack vare Martin M... ----------------------------------------------------------------------------------------------- På mitt jobb har vi en kille med en lite speciell hobby. Det syns inte på honom och han är trevlig å så men han är intresserad av spisar och matlagning. Jag tänkte att han måste kunna hjälpa mig med synpunkter när jag skall ha en ny spis till nya huset som familjen skall flytta in i. Han är med i en klubb för personer som älskar gamla italienska spisar som de kokar esspresso på. Han är väldigt bestämd i hur spisen skall vara. Det skall vara en 60 - 70 talsmodell och inget annat. Och på den spisen kokar han bara Espresso. Inget annat. om han tillexempel kommer hem en vanlig kväll efter jobbet och är hungrig. Ni vet så där när man bara vill steka upp lite korv och koka lite snabbt pulvermos, då använder han en risig Elektrohelios spis . Den har ett flottigt fönster till ugnen och ett av reglagen till elplattorna är saknas. Jag frågar varför den är så ful, han som är intresserad av spisar. - Äh det är ju bara en bruksspis, urskuldar han sig med en axelryckning. Kom med här skall du få se. Snabbt för han in en i ett rum bakom köket. Där står hans stolthet. En riktig fyrlågig gasspis från 1969. Hela spisen glänser som om den vore ny. Till den han har ett speciellt förkläde att ta på sig med sitt namn broderat på bröstet. Han tar på sig förklädet och en stor, 1 meter hög vit nystruken kockmössa och börjar förklara. - Härunder har jag gasflaskorna, ja jag kör bara på italiensk restaurantpropanol som vi specialimporterar genom Klubben, den sotar inte lika jävlig som det här klafset från Primus som en del idioter kör på. Ja det är ju dom här special brännmunstycken som kräver specialgasen. Han lyfter på ett av locken och visar de små titan munstyckena som sitter i ett säreget mönster under locket. - Vi i klubben var nere i labbet på Volvoflygmotor precis innan dom flyttade från Köping och fick köra en hel helg i deras strömningskammare gratis. - Kan du tänka dig, vi har kört med sju-lågigt som det skall vara original i alla år, men så kommer Jerry med en sex lågig variant som är mer fyra plus två liksom istället, för tre plus tre som det var förut och som inte funkade. Ja herregud sån skillnad det blev sen vi byggde om konfigurationen och ökade flödet i kombination med minskad diameter. - Sen har vi det där med titanmunstyckena, Vi hittade munstyckskillen på internet nere i England. Egentligen är det backventiler till eldskastare som är ihopbyggda med spridarna från en jetturbin. Värmetalet är 5330, det är 220 % mer än vad originalet ger. Jag fattar inte ett dyft vad han snackar om men han går på för fullt. ovanför spisen hänger en konstig kastrull som ser ut som en hembrännare fast helt i glas med fyra olika mätare på. - Det är kokkärlet. Den som vi skall koka espresson med, säger han när han ser min frågande uppsyn. - Vi tar väl en liten skvätt så du får se, plirar han illmarigt under den stora kockmössan mot mig medans han omsorgsfullt spänner fast glasbehållaren på spisen. Han häller i vatten, avjoniserat skall det vara å sen det specialmalda espressopulvret som han köper av en firma i Uppsala. Nu tänder han den blanka gasspisen med en 120 cm lång tändsticka. - Skitsvårt att få tag i cederträ med korta fibrer, annars reagerar fosforn med titanet, säger han med brydd min. Han börjar värma på kärlet med två små lågor tända. - Förvärmning för att inte spräcka glaset direkt, det här är bara varmkörningslågorna. Hans ögon tindrar av upphetsning. Så ger han mig ett par skyddsglasögon och hörselskydd samtidigt som han sätter två små esspressokoppar under glasröret. - Ta på dig skydden för snart jävlar skall du få se på grejer. Han böjer sig ned mot gastuberna och slår på tre olika gröna kranar och kollar alla fyra instrumenten på glaskastrullen. Han stannar upp vid en av mätarna, luktar sen lite vid slutröret och nickar. Allt verkar OK. En blick på mig för att kolla att jag har skyddsglasögonen på mig och hörselskydden på plats,. Så vrider han på det stora röda runda reglaget fram på den fina blanka italienska gasspisen. Ett fullständigt avgrundsvrål fyller rummet som börjar vibrera. I samma ögonblick fylls lokalen med en vit rök som gör att man inte ser något. En skarp lukt av bränt kaffe slår upp i näsan så att jag knappt kan andas. Vrålet förbyts efter några sekunder i ett vilt fräsande som övergår i ett illtjutande. Efter någon minut skingras röken och tjutet avtar. Där står min bekant med de två kopparna fyllda av brun vätska som ryker. - 1.04.61 skriker han illröd och svettig. Den nystrukna vita kockmössan hänger brunfläckig på sned. På det vita förklädet hänger klumpar av espressosump som också täcker större delen av den tidigare så blanka spisen. Vimmelkantig går jag fram till honom och frågar om jag kan få smaka espresson han har gjort. Han tittar häpet på mig som om jag vore korkad, - Den innehåller arsenik för att inte klegga igen mätmunstyckena, I den klassen jag kör i går inte espresson att dricka. Den skall bara uppfylla värdena i reglementet liksom. Vi kokar ju på tid. Inte för att dricka. - Det finns en annan sektion inom klubben som kokar så god espresso som möjligt på sina spisar. Men dom kör nästan helt original och det tar ju tio femton sekunder längre tid. En del av dem bjuder hem folk och kokar pasta på spisen också men det är ju helfjantigt. Ja sen har vi de inom klubben som kör på de modernare Elspisarna. Dom började dyka upp för några år sedan men det är ju inte samma sak. Nu förtiden tillverkas ju inte ens gasspisarna längre så nu får de med elspis vara med i klubben också. Det pågår en debatt om vad som är det riktiga. På kontinenten tävlar man bara med Elspisar numera och de kokar visst snabbare än allt annat, men han fnyser bara åt sånt prat Jag funderar på om jag verkligen har hamnat hos rätt person. Jag ville ha hjälp med att veta om jag skulle beställa en Elektroheliosspis med grillugn eller om jag skulle ta en vanlig Huskvarna och en micro till mitt nya villakök. ..... men Åke vad tycker du? Du som kan lite om bilar det måste ju ändå vara lite skillnad på om jag skall ta Mondeon eller Passaten som tjänstebil. Vilken tror du är bäst? Jag kväver en gäspning och frågar om han tittat på nya Skoda octavian och förstår varför han inte vill åka med i min sänkta trimmade Bertone igen, nu när jag fått på Yokohama däcken som håller i nåt så fördjävligt bra. Vi har alltför olika synsätt när det gäller bilar och vad man skall ha dem till. /Åke Nyberg

Bredvid mitt jobb har det öppnat en butik som visar sitt tävlingskaffe