Jag vill inte säga bu eller bä när det gäller egentillverkade svänghjul, det kan mycket väl bli bra men det kan också bli mindre bra... Det kan dock vara på sin plats att fundera lite över vad som händer om det blir rejält mindre bra. I ett litet betongrum, utan fönster och med rejält kraftig ståldörr, i källaren hos Volvo PV finns en testrigg för att haverera svänghjul. Själva testförfarandet är tämligen enkelt; man tar ett svänghjul som man vill testa och sätter fart på med en elmotor och sedan ser man hur länge det håller, gärna med varierad hastighet. Själva svänghjulet monteras inne i en gjutgärnsbehållare som har ungefär 40 mm gods runt om. För att skydda denna ömtåliga behållare är utbytbara "slitplattor" monterade kring periferin, dessa är tillverkade i stålplåt med godstjocklek 25 mm. Det är både intressant och skrämmande att studera de märken som framförallt startkransen gör i slitplattorna, spåren är ofta 10 mm djupa!
Möjligen finns det vissa amerikanska bilar som har sprängkåpa runt svänghjulet i 20 mm stål
, men sprängkåpan på mer normala banåkarbilar skall nog snarare betraktas som petskydd än just sprängkåpa. Tänk på att det kan bli farligt om man inte vet vad man gör!
Det kan också vara på plats att påminna lite om farbror Wöhler som ofta verkar vara bortglömd, både hos trimfirmor och entusiaster. Om vi tar det hela lite kort, utan att fördjupa oss i mekanik, hållfasthetslära och materialteknik, blir ett materialstycke lite svagare varje gång det belastas ordentligt, det utmattas. Att ett svänghjul eller turboaggregat "har hållit bra hittills" är en dålig försäkran att det håller imorgon också, för imorgon kan materialet mycket väl vara för utmattat för att kunna ta upp den pålagda lasten. Om man köper en sekunda blinkersspak så är det inte troligt att haveriet medför en katastrof, en havererad turbo är dyr att ersätta och har kanske sönder katalysatorn också, ett havererat svänghjul kan mycket väl medföra att man inte behöver bekymra sig om kostnaden, eller något annat heller för den delen...
