alander skrev:
fuling skrev:citat:
När man dimensionerar kopplingar med avseende på material så pratar man om energitäthet dvs hur mycket energi klarar själva materialet av att överföra per areaenhet. Sinter (mässing?) lamell klarar mer än papper/organisk lamell.
Hmm energi i detta fall måste väll vara värme. Nu har jag taskig koll på vad värmeutväcklingen blir vär man gnider 2st saker motvarandra.
PaZ:
Kan du förklara mer????
Hur får du ihop det här PaZ? Till att börja med så krävs ingen energi för att hålla fast någonting i den mekaniska världen. Det enda som krävs är en stilla kraft. En tryckplatta som håller fast en koppling mot ett svänghjul är att betrakta som en stel axel och i sådana förbrukas det naturligtvis ingen energi. Den enda energi som kan föras genom lamellmaterialet är värme och den kan bara uppstå när kopplingen slirar. Om det är så att kopplingen slirar så är den o-omkullrunkeligen feldimensionerad!
Möjligen kan man tänka sig att det vid våldsam växling slirar en mycket kort stund och att en vanlig lamell då överhettas så att dess friktionskoefficient sjunker katastrofalt. Sinterkopplingen skulle då kanske visa sig värmetåligare och därför inte tappa lika mycket my. Detta beror dock knappast på hur mycket värmeenergi lamellmaterialet kan föra bort per tidsenhet efterson förloppet är så snabbt.
Jag tror tillsvidare, utan att känna PaZ och utan att veta vad han har för erfarenheter, att hans uttryck mycket väl kan tänkas användas inom kopplingsdimensionering, trots att det rent fysikaliskt sett är uppåt väggarna. Tyvärr finns det aldeles för mycket beskrivningar med fysikaliska termer som används i dagliga livet trots att de strider mot nästan alla fysikaliska lagar som finns. För att jämföra ljusutbyte mellan glödlampor och lysrör i matbutiken hemma finns en stor skylt med text 11 W = 60 W, 5 W = 40 W, osv. Det stora flertalet i matbutiken kommer säkerligen aldrig förstå vad som är galet med skylten och kan använda den för att välja styrka på lysrör, själv kan jag aldrig se på den utan att förundras vilken fantastisk värld icke-ingenjörer lever i...![]()
Liksom fuling vill jag gärna veta var uttrycket kommer ifrån!
Hmm har jag uttryckt mig klumpigt kanske. Vad jag menar är att sintergjuten mässing handskas med den energi, dvs värme, som man för in i systemet när man slirar på kopplingen bättre än ett organiskt/pappersbaserat material. Mycket av detta beror på materialets värmeledningsförmåga och värmekapacitet. När man slirar på kopplingen ökar blixttemperaturen i kontakytorna väldigt snabbt, en rejsig start utan hjulspinn betyder att en stor energimängd på kort tid ska överföras. Detta resulterar i en stor effekt som sliras bort och omvandlas till värme och ska tas upp av materialet. Tänk på varför stora bromskivor är bättre än små. Okej nu skrev jag samma sak två gånger låt oss utöka resonemanget med det som flera har varit inne på. Kopplingen dimensioneras också för att överföra ett vridmoment via friktionen. Denna friktionskraft är lika med normalkraften gånger friktionskoefficienten. Så för att kunna öka momentöverföringen måste man öka antingen öka friktionskoefficienten eller normalkraften. Friktionsmaterialet är mjukare än motytan därför kommer en för hög normalkraft resultera i plastisk deformation där. Genom att sätta in ett metalliskt material istället för papper kan man öka normalkraften och därmed friktionskraften trots att friktionskoefficienten minskar något. Så för att summera vad jag menade med energitäthet är alltså hur mycket energi/värme materialet kan handskas med utan att råka ut för termoelastisk instabilitet (hot spots) osv.
Hur får du ihop det här PaZ? Till att börja med så krävs ingen energi för att hålla fast någonting i den mekaniska världen. Det enda som krävs är en stilla kraft. En tryckplatta som håller fast en koppling mot ett svänghjul är att betrakta som en stel axel och i sådana förbrukas det naturligtvis ingen energi. Den enda energi som kan föras genom lamellmaterialet är värme och den kan bara uppstå när kopplingen slirar. Om det är så att kopplingen slirar så är den o-omkullrunkeligen feldimensionerad!
Kom ihåg att man dimensioner efter både när det slirar och när det inte slirar. Kopplingen ska slira, men bara på beställning.
Jag tror tillsvidare, utan att känna PaZ och utan att veta vad han har för erfarenheter, att hans uttryck mycket väl kan tänkas användas inom kopplingsdimensionering, trots att det rent fysikaliskt sett är uppåt väggarna. Tyvärr finns det aldeles för mycket beskrivningar med fysikaliska termer som används i dagliga livet trots att de strider mot nästan alla fysikaliska lagar som finns.
Vet inte om du frågade men jag har iallfall forskat en del på kopplingar när jag jobbade på Luleå Tekniska Universitet dock bara våta kopplingar med just sintradde mässinglameller, där förekommer begreppet energitäthet det kan väl bero på att våta kopplingar jobbar under lite andra förutsättningar med det avses framförallt långa inkopplingstider. Fast nuförtiden är det oljor som gäller. Bara tåg ska de va
/ Pär

Med långa slirtider blir det ju andra bullar. Har du några data på my, värmeledning och värmekapacitet för sinter och organiskt? Det skulle vara intressant att räkna lite på hur temperturen kilar iväg vid start och växlingar.
.
