Jag hamnade lite fel i den här diskussionen, blev frustrerad och defensiv, vilket jag åter igen beklagar.

Nu har jag gjort ett försök att illustrera det jag menar i en graf. Jag tog bort enheterna eftersom det är principen jag är ute efter att diskutera och jag har gjort vissa antaganden vad gäller storleken på deformationerna.

Fallet som studeras är där man t ex backar snabbt in i något stabilt eller blir påkörd bakifrån av en bil i hög hastighet medan man själv står stilla. Vilket som, men kroppen påverkar ryggstödet med en reaktionskraft. Tyvärr har jag en reflex att gå över på engelska när jag håller på med sån här, men orkar inte ändra nu.



"Rigid mounts" (styva och hållfasta infästningar) är en infästning som är så dimensionerad att brott sker genom att främre fästskruvarna går av (eller stansar infästningen) vilket medför att stolens lastupptagande förmåga upphör abrupt efter en mycket liten flyttröskel efter den elastiska (jämnt lutande, reversibla) delen av kurvan. I praktiken blir med största sannolikhet brottet helt sprött genom att den upplagrade elastiska energin i systemet (stol, infästningar mm) räcker för att i detta fall dra skruvarna förbi det plastiska området till brott).

Detta system absorberar i princip ingen energi.

Konsekvensen blir att man slår i snedsträvan på bågen och därefter är helt lös i bilen.

"Plastic mounts" (plastiska, eftergivliga infästningar) visar en infästning med balkar (som förstås uppfyller GT) som är så dimensionerade att de ger vika strax innan fästskruvarna går till brott. De plasticeras/flyter och bildar en led som fortfarande kan ta last under avsevärd deformation och därmed absorbera mycket energi. Observera att alla fästpunkter fortfarande håller ihop. Man behöver inte få infästningen så mycket vekare i det elastiska området än RM, men det kanske skiljer mer än i figuren.

Den lastbärande förmågan blir inte så mycket mindre, men fördelen, som jag såg det, är att stolen inte lossnar helt och att man fortfarande har en chans att stanna kvar mellan stol och bälte efter en sån stjärnsmäll även om stolen då tippat lite bakåt.

Detta system absorberar mycket energi vilket är snällare mot kroppen, men då skulle man egentligen dimensionera för plasticering vid ännu lägre last.

Som lekman antar jag också att man inte får göra för mycket avkall på styvheten (så att infästningen fjädrar mycket elastiskt) eftersom det vid lägre krockvåld kan ge studsverkan och öka risken för whiplash. Ser det dock inte som ett problem att dimensionera minst lika styvt som standardinfästningar.

--------------

För att knyta an till Jannes inlägg, en direkt inföstning i golvet med brickor liknar nog en plastisk infästning i beteendet, lite beroende på hur golver ser ut om om det inte är förstyvat eftersom durken kan buckla in en hel del innan det går sönder helt.