Klubbträffar eller blåbärs racing?
Det här är bara mina högst personliga ostrukturerade funderingar.
Se även det här mitt sätt att motivera inköpet av en bil som inte ens går/får/kan köras pa vanlig väg.
Det rationella i det beslutet kan ifrågasättas och har gjorts av flera ur min "normala" bekantskapskrets, som tur är så är mina "race" kamrater ännu mer rubbade vilket gör att jag fortfarande tycker att det var ett korrekt beslut.
Banträffar:
Säkerhet och disciplin är ett centralt begrepp, omkörningar maste vara säkra, totalt onödigt att provocera fram buckel.
Tempot blir därför lägre.
Det finns alltid dom där bilarna som går förhållandevis snabbare på raksträckorna jmfrt kurvor.
Jag låg bakom en 996 Turbo (runt 420 hk o 4wd), lessnade rätt duktigt och stressade upp honom ordentligt, han höll på att köra av och jag fick en instruktörsbil bakom mig samt "bannor" i depån.
Visst, måste kännas surt att inte kunde hänga av en 30 årig 911
Race:
Först in väljer spar, nu är det full fart som gäller.
Det är otroligt utvecklande att tävla med människor som har mer rutin och erfarenhet än vad man själv har, inser att det finns mer att lära.
Ekonomi:
Vi har budgeterat varje tävling och vet vad det kostar.
Det är lättare att kvantifiera kostnaden för tävlingsbilen och gömma kostnaden för banträffen.
Visst, 6 timmar race sliter betydligt mer pa bilen jämfört en dags banträff.
+Fasta kostnader (ex stol, säkerhetsbäte) efter teknisk livslängd och ett visst restvärde
+Halv fasta kostnader (ex däck) som skall fördelas pa flera race
+Rörliga kostnader (bensin, startavgift), dvs allt som gar att direkt relatera till en tävling
=Självkostnad
+Kostnadsreservering (allt går förr eller senare sönder)
Varför tveka?
Det är väl bara att kolla in annonserna, långlopporna brukar komma ut på annons under vintern då det nya projektet skall inhandlas.
Race on!
/Anders