Att köra andras bilar på bana?

Hur ställer ni er till det?
Jag gör det med jämna mellanrum men är inte helt till freds med det. Mao, jag kör per automatik aldrig fullt i en lånad bil vilket tar udden ur en hel del upplevelser
Är det något som går att "träna" bort eller är det rentav en bra egenskap

Eftersom Alfan inte reparerar sig själv och Bimmern inte direkt är något välvässat banvapen, händer det väl att man kastar sig handlöst ut på banan i någon annans älskarinna. Men huruvida man pressar fullt eller rattar med silkesvantar, det beror helt på vagnen och dess husse. I Mackans vrålbrutala Hult-Healey skulle jag gladeligen pressa allt jag orkade, allt annat hade varit en skymf mot både bil och ägare. Men när man får sväva fram i 7-11s Westfield Eleven är upplevelsen en av respekt, och inte en av testosteron. Bortsett från extremerna - sitter man i en Porsche 944 eller någonting annat snabbmatsmässigt halvkryddat mittfilsfähigt mellanmjölksfordon fräser man väl på sådär lagom mycket som man känner att bil, förare och försäkringsbolag orkar med. "

Men skiljer sig detta från framfarten i de egna fordonen? I Alfan skulle jag nog vara en smula eftertänksam innan jag smaskade in den i däcksmuren efter Trösen. I Bimolimmern, tja, får jag ändå inte upp farten. Men i Lådbilen, numera i Peeter Pahvs ägo, pressade jag alldeles för hårt mest hela tiden. Arslet före i den snabba högern innan chikanen på Mantorp kan vara lite nervkittlande...

Kraniel skrev:

Men skiljer sig detta från framfarten i de egna fordonen?

Jag tycker att det skiljer sig en hel del. De egna bilarna kan jag betydligt bättre än kompisarnas och dessutom är det min, det är mina garagetimmar, mina finurliga ideer och mina pengar som riskeras.

Skulle inte ha något problem med att låna ut bil för bankörning... skulle nog ha lite svårare för att låna själv och skulle nog antagligen ta det riktigt försiktigt... Och det ligger lite på bilägaren att ge klartecken på hur man får pressa antar jag.

jag kör så hårt som ägaren tillåter s.a.s, men har insikt om sin egen begränsning av skicklighet.
jag skulle säja att jag inte kör mer än 98% med lånad och 125% med min egen

Lite beroende på ägare som Mattias säger, men även beroende på bil.

En bil som jag inte har rimlig möjlighet att betala/ersätta skulle jag nog vara väldigt tveksam till att överhuvudtaget köra på bana, häldre då en sväng på vägen (försäkringsfråga)

Sen så är nog benägenheten att testa gränserna på bilar man har rimlig chans att ersätta på någåt vis relaterad till besväret som skulle uppstå om man faktiskt klantade till det.

Jag skulle helst DÖ än att återse den man lånade bilen av om man sabbade han/hennes bil som den har lagt ner en hel vinter eller mer på....

Dock så rycker det väll i benet ibland.

Jag skulle skilja på konbana och normal bana. Konbana skulle jag köra 98% (ungefär enligt Bistings resonemang), men på vanlig bana skulle jag kanske max våga 80% typ. Jag är en fattig fegis, helt enkelt.

Med min egna bil ger jag alltid allt(som gränserna låter en ge då=). Så snabbt jag kan köra, annars finns det ju ingen vits med att köra på bana

Men med någon annans bil finns det någon en liten spärr i mig. Även när jag kör racing i någon långloppsserie så kan jag inte hålla fullt ut. Man är nog bara skapt sådan antar jag.

Vet inte riktigt hur försiktigt du tar det med andras bilar, men en sak är säker, bilar är ju till för att köras om du inte njuter till fullo med en lånad bil så kan du ju bara sluta med det Så slipper du besväras av tankarna att ev. krascha också...

Lite OT, men värt att berätta:

Min polare har nog världens mest osammanhängande åsikt om det där med utlåning:
Jag fick tidigare i somras låna en UrQuattro nyttja till gatåka. Ägaren hävdade att han hade tillräcklig koll på det mekaniska för att bara ge mig en förhållningsorder: Inget banåka! Good enough, sa jag och hade en månads rallyfantasier och allmänt glassande.

Under tiden kom min polare på att han nog inte skulle köra Sportvagnsmeetinget med sin 944 Turbo, var jag intresserad av att hyra den? Jodå, det gick ju inte att neka till, racingtarmen kräver ju ständig påfyllnad av föda... Så jag åkte runt hans jobb för att diskutera förutsättningar och vilkor. När han såg att jag kom i Urisen undrade han vad jag nu köpt, och på min förklaring om att det var lånegods kommenterade han: Vilket vansinne, vem lånar ut en bil till dig?
Inte direkt kommentaren jag väntade mig ifrån en som skulle släppa till sin älskling, till en förare som skulle ut och kriga rejält med 12-15 andra likasinnade...

Men on Topic då: Känner jag mig hemma i bilen och på banan, skulle jag nog försöka leta lite gränser. Därmed inte sagt att jag är förare nog att hitta bilens kapacitet, men jag gör skillnad på den och ekipagets (bilen och förarens "samlade hastighet").

Re: Att köra andras bilar på bana?

Kristian Larsson skrev:

Hur ställer ni er till det? Jag gör det med jämna mellanrum men är inte helt till freds med det. Mao, jag kör per automatik aldrig fullt i en lånad bil vilket tar udden ur en hel del upplevelser Är det något som går att "träna" bort eller är det rentav en bra egenskap

Har aldrig kunnat släppa lös i mig , med en lånad bil , har inte hjälpt att ägaren suttit brevid och tyckt att jag ska gasa

Re: Att köra andras bilar på bana?

krister Andersson skrev:

Har aldrig kunnat släppa lös i mig , med en lånad bil , har inte hjälpt att ägaren suttit brevid och tyckt att jag ska gasa

Dito, det är som en slags spärr som går i, man vill inte riskera något med polarens bil.

Jag skulle aldrig ge fullt i lånad bil. Gör det inte ens i min egen. Bilen går ju på gatan också.

Däremot när jag tävlade åkte jag självklart så nära gränsen som det bara var möjligt. Ibland gick det även över.

Man behöver ju inte maxa för att ändå känna på karaktären i en bil. Jag lånar iofs hellre ut bil till folk jag litar på än att jag lånar själv. Klart att man tar chansen om man får den i något riktigt intressant, men då tar jag det riktigt lugnt.

Jag kan däremot låna ut en bil bara för att se hur den uppför sig från sidan. Kränger den så lite/mycket som jag tror, låter den så fint som jag tror mm . Det blir en liten kick att sätta sig själv i tredje person, så att säga.

Jag förutsätter att de som lånar bilen inte kör skiten ur den utan har omdömet med sig. Pajar något mekaniskt hade det ju pajat lite senare när jag själv kört den, eller hur Kraniel...

Det häftigaste jag sett på länge var när Johnny Herbert körde en "lånad" D-type på LeMans Historic. Hade jag ägt den bilen hade jag varit lätt nervös. Den gick precis på gränsen, och det var vackert!

Tycker själv att jag kör riktigt fegt i andras bilar (läs: ögonstenar) och en del ägare har också suttit bredvid och hetsat en att pressa på mer, medans andra klivit ut med klart vitare hudton i ansiktet och kramp i sina bortdomnade fingrar. Det senare handlar iofs mest om folk som sällan kör annat än på gatan.

Min debut på ringen skedde i en lånad 2.5 16V Merca, ganska nervös. Tog det antaligen överdrivet lugnt, då dom andra som väntade på parkeringen trodde jag hade krashat eftersom det tog så lång tid.

Re: Att köra andras bilar på bana?

Kristian Larsson skrev:

Hur ställer ni er till det? Jag gör det med jämna mellanrum men är inte helt till freds med det. Mao, jag kör per automatik aldrig fullt i en lånad bil vilket tar udden ur en hel del upplevelser Är det något som går att "träna" bort eller är det rentav en bra egenskap

Jag skulle aldrig låna ut min bil till någon annan, speciellt inte att köra på bana. Finns ett undantag: Min fru, hon får alltid låna den.. Men hon åker mest o shoppar med den :-)

Av principskäl sätter jag mig aldrig bakom ratten på något jag inte har råd att kompensera för, och med min studentekonomi innebär det att jag bara sitter bakom ratten på min egen bil
Låna ut bilen skulle jag inte ha några större problem med, förutsatt att jag mer eller mindre litade på personen i fråga.

jag lånar ut mina bilar till nästan vemsomhelst som frågar

eller menar att dom inte ens behöver fråga, utan prackar på dom en provkörning ändå